LNA001 Pdf-broschyr.indd - The Baltic Sea Region INTERREG III B

Project part-financed by the 

B O T H N I A N A R C A C T I O N - A R C T I C C O A S T A L T O U R I S M European R EUnion G I O N 

Bothnian Arc Action 

Rapport över deltagarnas erfarenheter 

och deras förslag på framtida samarbete

När jag fick uppdraget att göra en populärrapport för projektet 

Bothnian Arc Action var syftet mycket tydligt: 

Det ska vara en beskrivning som bygger på projektdeltagarnas 

erfarenheter och uppfattningar. Dessutom ska rapporten vara såväl 

en utvärdering och nulägesbeskrivning som en förslagsbank och 

beslutsguide för framtiden. 

Jag har tillsammans med projektledningen identifierat personer 

som varit tydligt aktiva i projektet. Deras erfarenheter utgör grunden 

för vad som genomförts men framförallt hur det framtida samarbe- 

tet ska utvecklas. Slutsatserna som dras är mina egna. Om du vill ta 

dom till dig och sedan använda dom är upp till dig, bäste läsare. God 

läsning! 

Sammanfattning av projektdeltagarnas erfarenheter 

Bland deltagarna i rapporten finns en utbredd uppfattning 

att förutsättningarna för fortsatt samarbete är färdigutredda. 

Man påpekar att projektets konstruktion upplevs 

som en tjänstemannaprodukt där företagen inte varit med 

i skapandet. 

Organisationsmässigt har projektet fungerat formellt 

korrekt. Alla har kallats och god dokumentation av möten 

och beslut har funnits. Däremot upplevs att partnerskapet 

sammansättning varit för varierande i både storlek och 

mognadsgrad. Vad som framkommer tydligt är att en bred 

respresentation med många aktörer också skapar tröghet 

Sommaren 2005 

Anders Granberg, rapportförfattare 

och en otydlighet. Den finska sidan saknar representation 

och engagemang från Länsstyrelsen i såväl Norrbotten som 

Västerbotten. Avsaknaden av näringslivsrepresentation 

återkommer även kring organisationsstrukturen. 

Styrningen och ledningen av projektet har hanterats av 

en ambitiös och kunnig projektledning som skapat ett gott 

samarbetsklimat. Det finns en skillnad i mötes- och beslutskultur 

mellan Sverige och Finland som initialt skapade 

svårigheter men som övervunnits. 

Förväntningarna kring projektet har varit större än resurserna 

och målbilden upplevs alldeles för allomfattande. 

Det framkommer även att fördelning av roll och ansvar

B O T H N I A N A R C A C T I O N - A R C T I C C O A S T A L T O U R I S M R E G I O N 

mellan framförallt arbetsutskott, projektledning och WPgrupper 

varit otydlig. 

I projektets början fanns en hög förväntan på resultat hos 

många inblandade. Projektledningen upplevs som mycket 

tillgänglig och aktiv i det initiala förankringsarbetet. Svårigheterna 

med förankringen är framförallt att projektet 

inte prioriterats på den lokala nivån. Man menar att det 

beror på projektets nytta varit svår att kommunicera och 

att kännedomen om varandra var betydligt lägre än förväntat 

vilket krävt mer av relationsskapande aktiviteter. 

Administrationen upplevs som mycket resursslukande. 

Projektets ledning upplever att Interreg III B ändrat förutsättningarna 

vilket i sin tur inneburit mängder av korrigeringar 

och merarbete av administrativ karaktär. I regionen 

har alla inblandade fullföljs sina åtaganden men 

Norra Österbottens Förbunds upplever trots det sin roll 

som leadpartner mycket krävande såväl administrativt som 

ekonomiskt. 

All planering har skett korrekt men deltagarna upplever 

en otydlighet med återkopplingen vid korrigeringar och 

planeringsnivån var inte anpassad för entreprenörerna. 

Bland de aktiviteter som framhålls återfinns seminarierna, 

kryssningstrafiken, Conference on Ice samt Bothnian 

Card. Kvalitén har förbättrats mot slutet. Kritiken är att 

för få konkreta aktiviteter har genomförts och att marknadsföringsperspektivet 

tappats bort eller varit otydligt. 

I regionen råder en osäkerhet om vilket gemensamt varumärke 

som ska kommuniceras. Projektet saknar en tydlig 

koppling till respektive länsturistorganisation och nationell 

turistorganisation. 

Deltagarna efterlyser tydligt möjligheter till investeringar 

för ex skoterleder och hamnar. 

Inom projektet har informationen varit god men man 

saknar en kommunikationsstrategi för helheten. Språkfrågan 

är behandlad på ett utmärkt sätt men upplevs temposänkande 

och hindrande bland vissa 

Samstämmigt säger deltagarna att projektet gett en stor 

ökad kunskap och ett levande nätverk bland de aktörer 

som varit aktiva. 

Slutsatser inför framtiden – rapportförfattarens kommentarer 

Ännu ett byråkratiskt EU-projekt bland projekttrötta turistaktörer? 

Eller möjligheten att tänka större och se vår 

region i ett sammanhang? Svaret finns oftast om man väljer 

att för ett ögonblick byta plats med den som projektet 

egentligen ska förbättra villkoren för och som är regionens 

enda chans till fortlevnad: Kunden! 

I projektets samtliga undersökningar får vi ett tydligt 

resultat: Utanför nordligaste norden är vetskapen om vår 

region som resmål ingen alls till mycket låg. 

Att i detta läge försöka etablera någonting annat än en 

fortsatt utveckling av Lappland såväl i Sverige som i Finland 

är resursslöseri sett från marknadens perspektiv. Bottenviksbågen 

är en utmärkt plattform men knappast ett 

turistiskt varumärke. Lika tydligt visar undersökningarna 

att ingen destination kan genomföra utvecklingen ensam. 

En process som integrerar Bothian Arc Actions ambitioner 

med respektive länsturistorganisation och nationell turistorganisation 

är nödvändig. 

Projektet har visat att mognadsnivån och resurserna 

bland aktörerna är olika. Våga samarbeta tillsammans med 

dom som vill och kan. Vänta inte på alla utan våga välja 

såväl marknader som målgrupper och aktiviteter. Om dom 

sammanfaller, samarbeta! Om inte, acceptera det! Låt de 

goda exemplen vara loken oavsett om det är ett offentligt 

infrastrukturprojekt eller ett företagsdrivet marknadsföringsprojekt. 

Men tala om det till alla! Att ändra attityder 

på hemmaplan eller öka kännedomen på fjärrmarknader 

handlar om en medveten och strukturerad kommunikation. 

Idag finns ett starkt och fungerande nätverk av personer 

som vill. Nyttja det genom att skapa konkreta och avgränsade 

projekt. Idéerna finns och är redan under utveckling. 

Stötta initiativen kring skoterleder och hamnar. Inse att de 

aktörerna knappast är samma eldsjälar som brinner för 

golf, jakt, fiske eller ridsport som är andra mycket konkreta 

samarbetsområden. Låt dom träffas när det behövs. 

Genom samtliga intervjuer finns en önskan att näringslivet 

ska finnas med i högre utsträckning. Klargör under 

vilka villkor samarbetet ska ske. Lägg tid på att formulera 

förväntningar, roller och ansvar. Var tydlig med vad 

projekt kan göra och vad som förväntas av företagen och 

av offentliga aktörer. Skriv avtal eller avsiktsförklaringar. 

Förankra hela tiden. 

Min personliga övertygelse, vilken stärkts under projektets 

gång, är parallellt med en process måste mycket tydliga 

och konkreta symbolhandlingar genomföras, även om inte 

alla planer är klara. Kryssningstrafiken har den potentialen. 

Symboliskt kopplar den på ett naturligt samman vår 

region på marknadens villkor och med kunden i centrum. 

Om organisationer ska våga ta på sig ett leadpartnerskap 

i framtiden måste alla kommuner hjälpas åt med den likvida 

frågan. Låt Bottenviksbågen bli ett sådant forum och 

använd de erfarenheter som upparbetats via Tommy Ukkolas 

vision och Bothnian Arc Action-projektet.

Janne Kyrö, 

Turistansvarig, Kalajoki


För Janne Kyrö blev flytten till jobbet som turistansvarig i Kalajoki även entrén till projektet Bothnian 

Arc Action. 

– Jag visste inte mycket om projektet då jag började men det blev en otroligt intressant fortsätt- 

ning, berättar Janne Kyrö. Han fortsätter med att arbetet egentligen har handlat om att lära känna 

människor. Formellt har han suttit i projektets styrgrupp och arbetsutskott och varit ansvarig för 

Workpackage 4. Han har även aktivt deltagit i projektets planering. 

– Nu vi måste fortsätta. Vi är ett sammansvetsat sällskap men gemensamma värderingar! 

Janne pekar på att det finns kulturella skillnader i hur man 

bedriver projekt. 

– Planeringstakten kunde ha varit snabbare. Den svenska 

dialogprocessen har varit svår att begripa men vi har närmat 

oss varandra och det finna en ökad förståelse. Men 

även skillnader, menar Janne. 

Han ger en eloge till projektledningen och hur dom skött 

informationen internt. Däremot finner han brister i hur 

projektet kommunicerade externt: 

- Vi saknade en strategi för det och det behövs ett direkt 

professionellt uppdrag att leda kommunikationen i ett så 

omfattande projekt. 

Vad Janne syftar på är kontakten ut till företagen och 

entreprenörerna. 

– Jag kunde givetvis ha skött den bättre själv också. Men 

i och med att själva projektet hade en slags tjänstemannaprofil 

fanns inte så konkret nivå att kommunicera ut till 

näringslivet. 

Det fanns en stark förväntan på affärer från många när 

projektet drog igång. 

– Det stör mig att vi inte hade de konkreta idéerna och de 

riktiga företagen med. Det borde ha skett en mycket bättre 

förankring på hemmaplan, förklarar Janne. 

Den byråkratiska nivån upplevs som ett hinder. Även 

språket men där tycker Janne att det går allt bättre. 

Janne ställer många frågor som väckts under projektets 

gång. Han menar att det finns en stor styrka i två länder 

och två kulturer men att det även att arbetet måste tydliggöras 

på en mängd områden. Partnersammansättningen är 

ett. 

– Vem söker samarbete med vem? Vem är vår strategiska 

partner? Hur ska vi visa att vi är en region? Just nu är det 

väldigt olika mognad inom nätverket, påstår Janne som 

samtidigt ger ett svar på frågorna genom att beskriva hur 

produktsammanställningar kan vara en lösning. 

– Där kan vi visa hur produkterna hänger ihop. Vi säljer 

er vinter så säljer ni vår sommar. Där kan mindre aktörer 

haka på men det måste anpassas. 

Ett annat område som Janne funderar kring är ledningen 

av projektet. 

– På Norra Österbottens Förbund har inte ledningen varit 

så tydlig. Hade den varit tydligare från alla inblandade 

hade det varit bättre. Sedan har Tommy Ukkola (avliden 

tjänsteman på Bottenviksbågens kansli. reds. anm) varit 

sjuk. Men projektet är ändå en bra plattform, menar 

Janne. 

Bland de aktiviteter som Janne framhåller finns seminarierna 

som varit bra, förutom det första i Torneå. Kryssningstrafiken 

är en annat område som är väldigt viktigt. 

– Bothnian Beach som koncept borde vi fokusera ännu 

mer på, gärna med Piteå. För det behöver vi inte jobba 

länge för att det ska komma igång. Två ställen borde ge 

mer än ett, tycker Janne. 

Det regionala nätverksbyggandet gör att det idag finns 

klara strategier. Janne menar att det underlättar att kunna 

kanalisera resurser till regionen och dessutom lättare närma 

sig andra regioner . 

– För mig har svenskarnas betydelse har vuxit. Vi kan 

utveckla tillsammans och det finns potential med projekten 

i nätverket. Vi är goda partners och jag har lärt mig att det 

finns mer än smör och snus i Sverige. Området är infångat 

och attityden är förändrad, säger Janne med eftertryck. 

Och Janne Kyrö ser framtiden an och vill gå vidare: 

– Nu behövs det ett ”takprojekt”! Annars stannar det 

upp och vi måste fixa det fort. Det behöver inte vara stort 

och dyrt utan ett punktprojekt som får ihop företagarna. 

På kort sikt måste vi marknadsföra det som finns inom 

området som t.ex. alla våra högklassiga golfbanor. 

– Det finns få hinder för att förverkliga det vi vill. Utifrån 

våra två kulturer ska vi hitta den professionella kunskapen 

och den konkreta nyttan. 

– I Kalajoki finns en beredskap! Vi är med! Vi måste fortsätta! 

avslutar Janne Kyrö.

Illka Yliniemi, 

Utvecklingschef , Norra Österbottens Förbund, Uleåborg


Ilkka Yliniemi, utvecklingschef vid Norra Österbottens Förbund i Uleåborg, var med redan under den 

första delen av Bottenviksbågensamarbetet som startade 1998. Redan från de första kontakterna 

fanns det en tydlig länk till resebranschen och att området hade en turistisk potential. 

- Det visade sig att det finns mycket kraft i området med två länder och et hav som förenar, för- 

klarar Ilkka Yliniemi. 

Utifrån de tankar och strategier som kom fram under arbetet 

och som slutrapporterades 2001 växte turistprojektet 

Bothnian Arc Action fram och beviljades medel 2003. I 

tillskapandet fanns Ilkka Yliniemi med och Norra Österbottens 

förbund blev projektägare och Ilkka styrgruppens 

ordförande. Ilkka har därför en tydlig bild på vilken administration 

projektet krävt: 

– Den ekonomiska rapporteringen till Intreregkontoret 

i Rostock har krävt massor av tid. Det har varit kontroll 

på kontrollen och projektets form har inte stimulerat till 

kreativitet och innovationer. Det grämer mig. Dessutom 

var inte uppdelningen i olika Workpackages särskilt smidig. 

Det har också kommit nya bud från Rostock hur rapporteringen 

ska skötas under pågående projekttid, berättar 

Ilkka Yliniemi. 

Mellan parterna i projektet har det ändå fungerat bra. 

Ilkka menar att alla bidragit och följt överenskommelserna 

vilket stärkt samarbetet. Det goda klimatet beror helt på de 

människor som funnits med. 

– Det finns däremot en svårighet med ryska partners. Det 

är svårt att finna det konkreta samarbetet, säger Ilkka Yliniemi. 

Förutom administrationen upplever Ilkka att möten och 

mötesarrangering krävt mycket tid och resurser. Han funderar 

även på själva tillskapandet av projektet: 

– Det borde ha varit fler inblandade från resebranschen 

när projektet skapades. Där var vi oerfarna. Om jag inte 

hade haft en egen entreprenörsbakgrund hade jag inte vågat 

säga det här men vi lyckades inte engagera entreprenörerna 

i tillräckligt stor omfattning. Entreprenörerna anser 

att EU-projekten är för komplicerade. Projektet är för brett 

och saknar udd och det är därför svårt att hitta det som 

intresserar entreprenörerna. 

Trots en administrativ tröghet finns det mycket att glädjas 

åt tycker Ilkka Yliniemi: 

– Vi hittade fler saker än vad som fanns i planeringen. 

Först tänkte vi bara på resecentra men tankarna har utvecklats. 

Det finns en stor potential men allt är inte färdigt. 

Just nu tas mycket kontakter och intresset rullar på och 

det har skrivits en hel del media som fungerar som katalysator. 

Vad han särskilt vill lyfta fram är samarbetet med kryssningstrafiken, 

jakt- och fisketurismen med VM i laxfiske i 

Simo älv 2005 som höjdpunkt. 

De aktiviteter och idéer som kommit fram i slutet av projektet 

har kvalité påpekar Ilkka. 

– Det finns konkreta tendenser, tex luftballongtävlingen 

mellan Kemi, Piteå och Skellefteå.. Isbrytarna i Kemi och 

Piteå skapar intresse. Det råder ett bra samarbetsklimat 

och finns tydliga samarbetsbilder. Bothnian Card var ett 

bra försök som hade varit svårt att se utan Bothnian Arc 

Action –projektet. Vi har några bra samarbeten med entreprenörerna 

och om man fortsätter nu så finns det stora 

vinster. 

Ilkka Yliniemi tror att i framtiden måste gemensamma 

konkreta marknadsföringsinsatser till: 

- Vi måste utgå från redan uppnådda resultat och hitta 

entreprenörer som liknar varandra. Varje stad måste fundera 

över sin egen roll och varje aktör måste bli tydligare. 

Entreprenörernas roll måste vara så enkel och tydlig att 

dom fort kan acklimatisera sig. Det ska vara konkreta erbjudanden 

och aktiviteter, säger Ilkka Yliniemi med eftertryck. 

Som ett avslutande råd ser han vikten av att lägga 

ner mycket tid på att skapa en gemensam förväntan och 

målbild: 

- Ta teamet med och forma projektet grundligt!

Seppo 

Lankinen, 

Marknadssekreterare, Kemi stad


Kemi stads profil och marknadssekreterare, Seppo Lankinen, har många intryck av projektet Bothnian 

Arc Action. Han var med under perioden 1998-2001 och i nuvarande projekt kom han med efter en 

tjänstledighet då det redan hade startat upp: 

– Först var det lite förvirrat och det var svårt med den röda tråden inledningsvis, berättar Seppo. 

Man han understryker att det blev tydligare allt eftersom och att han tillsammans med många andra 

kunnat vara med och korrigera inriktningen. 

I projektet har Seppo funnits med som ställföreträdare i styrgruppen och funnits med i arbetsgrup- 

perna. I sitt dagliga arbete som marknadssekreterare jobbar Seppo med Kemi stads attraktionskraft. 

– Det handlar om allt från inflyttning till events och turism. I mitt jobb märker jag hur nätverksbyg- 

gandet via projektet blivit starkare för var dag. Förut tänkte man på sitt eget kvarter. Nu gäller det 

regionen, menar Seppo. 

Han upplever att projektet handlat om en visionär nivå 

och en brukarnivå. 

– Det bästa med projektet har varit kontakterna och den 

ökade förståelsen. Inte bara sammanträden och snack. Det 

är stor skillnad mot den första omgången. Vi har gjort saker, 

tycker Seppo. 

Han menar också att i framtiden kommer man att gå 

från småskalighet till att jobba mot större aktörer och 

stora förändringar kräver samverkan. Seppo trycker på att 

använda Lapland som enande varumärke: 

– Lapland Sea är visionen som skulle binda ihop oss som 

en gemensam destination. Lapland förenar oss alla. Sen är 

frågan vilka ”fabriker” som ska sälja vad? Hur vi ska komplettera 

varandra? 

De konkreta aktiviteter som han är mest nöjd med är arbetet 

med kryssningstrafiken och Bothnian Card som idé. 

- Det som hänt efter kryssningseminariet i februari 2005 

här i Kemi var av yttersta kvalité. Så mycket feedback har 

jag aldrig upplevt. För oss innebär det att vi ansluter oss till 

Cruise Finland och kryssningsarbetet blir det mest prioriterade 

området, säger Seppo. Han fortsätter: 

- Kanske hade vi kunnat klara det själva men med samverkan 

går det mycket lättare. 

Han tycker även att samarbetsklimatet varit bra. Många 

har bidragit med idéer och kunskap vilket ibland även är 

en svårighet: 

– Det är många aktörer på många nivåer och ibland så 

tänker vi olika, betonar Seppo. 

Projektet har inte heller lyckats med förankringen. 

– Vi borde ha berättat mer om detta hemma och gjort 

den lokala förankringen tydligare. Det har varit svårt att få 

med de lokala aktörerna både vad gäller politik, offentlighet 

och näringsliv. Jag tycker inte att man alltid förstår vik- 

ten av nätverken och alldeles för få tjänstemän ser helheten 

över området, tycker Seppo 

Nätverken förenklar tillvaron och gör det lättare att gå 

från ord till handling. 

– Ett telefonsamtal till rätt person kan spara flera arbetsdagar. 

Jag för dessutom med mig nya kunskaper om Bottenviksbågen 

till riksnivån i Finland. Egentligen kände inte 

vi varandra tidigare. Visst, en smula på finska sidan kanske 

men inga svenskar, berättar Seppo. 

Han menar också att den egna marknaden har blivit 

större. Han har lärt sig mer om hur man säljer norr i söder 

och i öst och väst. 

– Vi har mycket att lära och allting handlar inte bara om 

pengar, menar Seppo. 

– Det handlar om acceptera och gilla att det händer bra 

saker hos grannen. 

Seppo ser att det finns ett område som inte lyckats. Det 

är de gemensamma produkterna: 

– Vi måste skapa en rejäl produktmanual som kan marknadsföras 

i Europa och som jag sagt förut: Lappland gäller!! 

Låt oss som exempel satsa på att skapa ett europeisk 

sportfiskecentrum. ”Nappar det inte i Finland så nappar 

det i Sverige” 

Seppo andas optimism och ser med tillförsikt framtiden 

an. Hindren, menar Seppo, finns på hemmaplan och är mer 

mentala än reella. 

– Vi måste våga tänka stort. Plocka det sedan i mindre 

bitar och ge utrymme för människors idéer. Var modiga 

och lita på varandra och delta i varandras verksamheter. 

Bottenviksbågen är vårt flaggskepp och det får inte tappas 

bort. Det är människorna som gör det, avslutar en entusiastisk 

Seppo Lankinen.

Karl-Erik 

Lundström, 

Pite havsbad, aktivitets- och eventansvarig


Karl-Erik Lundström arbetar vid Bottenviksbågens största anläggning, Pite Havsbad. Där ansvarar han 

för att utveckla aktiviteter och events samt försäljningen mot utlandsmarknaden. 

– Jag kom i kontakt med projektet via förre marknadschefen i Piteå kommun, Anders Granberg 

och projektledaren Jarkko Enkvist. Jag upplever att jag bidragit med att driva projektet mot praktiska 

handlingar. Det har tyvärr blivit för mycket papper och för lite resultat, menar Karl-Erik. Han är tydlig 

med att planeringsnivån nog var korrekt rent formellt men att det inte fungerade i praktiken: 

– Det blev ett administrativt monster som inte alls passade företagen och entreprenörerna. Det är 

farligt för det ger negativa kritiker vatten på kvarn och det blir svårare att satsa i framtiden. Det fanns 

inte medel för det konkreta, påstår Karl-Erik. 

Trots den skarpa kritiken mot projektets konstruktion har 

Karl-Erik ändå många goda erfarenheter av arbetet. 

– Vi har definitivt haft nytta av projektet. Produkten 

”Conference on Ice” kom fram ur WP-gruppernas arbete. 

Det var ett klockrent exempel på en helt ny produkt som 

gick att pröva i skarpt läge. Den var nyskapande och gav 

avtryck och blev en aha-upplevelse för många. Det var 

samtidigt toppen att lära känna folket på finska sidan. 

En annan positiv aktivitet var försöket med Bothnian 

Card: 

– Kortet har en framtid men där var samarbetskulturen 

inte mogen. Det byggde på att alla skulle ge för att alla 

skulle vinna men vi var inte bättre. Här skulle vi destinera 

våra kunder till varandra. Iden är stor men måste implementeras 

till frontpersonalen. Vi måste lära oss sälja varandra. 

Där missade vi upplägget med förankring hela vägen, 

tycker Karl-Erik och fortsätter: 

– Vi har försökt hitta samarbete med Kalajoki och det 

ska nog gå. Där har projektet skapat kanaler och det kan 

handla om att utveckla anläggningarna. Vi är inte varandras 

konkurrenter. 

Karl-Erik har sett möjligheterna med att två länder och 

kulturer samverkar. 

– Språkbarriären är inget hinder. Det är bara en möjlighet. 

Där har projektet påverkat mig mycket med att visa 

att vi har lika förutsättningar på ömse sidor. För mig var 

den finska sidan ett vitt ark i början. Finska sidan är som 

oss, inga övermänniskor. Idéerna och försöken är lika, menar 

Karl-Erik. 

De hinder som finns är mentala. Därför efterlyser Karl- 

Erik tydlighet: 

- Vi måste vara tydliga och mäta och visualisera på alla 

områden. Skapa en ännu tydligare målbild. 

Det finns även en otydlighet krig ledningen menar Karl- 

Erik som saknar en tydlig person med mandat. 

Han tror inte heller på mer brainstorm. 

– Det finns tillräckligt med idéer. Dom ska genomföras. 

Vi måste bestämma oss och göra det! Det är görandets tid! 

Det är dags för projekt 11.55 (fem i tolv)! 

Han är tveksam till mässor som metod. Han tycker inte 

att dom är en bra form och tycker att det som genomförts 

inte varit kostnadseffektiva utan slukat resurser: 

– I det läget vi befinner oss ska vi satsa på mediaresor. 

Dom väcker mer uppmärksamhet för området! 

Som ett råd inför en fortsättning ser Karl-Erik ett antal 

viktiga områden: 

– Engagera personer som brinner för uppdraget. Hitta 

personerna som kan och som vill driva och skapa en tydlig 

ledning. För företagens del ska det skapas avtal, kontrakt 

och krav. Om man inte kan förbinda sig så är det bättre att 

låta bli att vara med. Utveckla produkterna från två kulturer 

och använd fenomenet, avslutar Karl-Erik Lundström 

sin framtidsvision.

Glenn Douglas, 

Kalix Kommun


Som fiskerikonsulent och turismsamordnare i Kalix kommun kom Glenn Douglas i kontakt med pro- 

jektet Bothnian Arc Action. Han har funnits med som kommunens representant i styrgruppen. I sitt 

dagliga arbete ansvarar Glenn för kontakterna med turistföretag, turistbyråverksamheten och projekt- 

kontakter. 

– Jag har försökt att informera och engagera företagen. Jag är en informatör om vad Bothnian Arc 

Action är för något. För oss är i Kalix det ett viktigt strategiskt framtida verktyg och en del av våra 

resurser. Det har jag försökt berätta om vid våra infoträffar, säger Glenn. 

Han anser att styrgruppen inte påverkat särskilt och menar 

att större kommuner på framförallt svensk sida skulle 

kunna bidra mer: 

– Är man med ska man vara med! Ett lågt deltagande 

påverkar planeringen och resurserna. Det är också upp till 

deltagarna att ta till sig information. 

Glenn menar att det hade behövts en tydligare bild över 

aktiviteterna istället för ekonomiska redovisningar och att 

återkopplingen från respektive arbetsgrupp inte var tydlig. 

Upplägget med tvådagars möten slokade alldeles för 

mycket tid. 

– Entreprenörerna var den viktigaste målgruppen men 

timingen var dålig då den svenska sidan samtidigt gick igenom 

en länsprocess där mycket av arbetet handlade om att 

få ordning på den egna destinationen och dit gick all kraft, 

tror Glenn. 

Någon form av nyhetsbrev via e-post borde ha funnits. 

– Det är särskilt viktigt att förklara vad projektet kan 

göra för entreprenörerna och vad entreprenörerna kan 

göra för projektet. Många hade säkert varit mer beredda 

om man hade varit mer berörda. Däremot från ett kommunalt 

perspektiv har vi fått bra information, tycker Glenn 

som samtidigt ger projektledningen beröm för att vara tillgängliga 

och kompetenta. 

Det kan finnas grupper som på grund av brister i den 

externa informationen förbisetts. 

– Vi borde ha kopplat ihop skoterklubbarna och deras 

leder. Det är saker som påverkar nästan alla i regionen och 

man når ut med budskapet till många. I media skulle vi ha 

behövt allt från enkla annonser till redaktionell text. 

Glenn funderar även över vad som hände med vissa planerade 

aktiviteter: 

– Det kom förslag och flera har genomförts vilket är bra. 

Men jag är inte säker varför vissa saker försvann som multisporttävlingen 

och pilotmarknadsföringen. 

Glenn ser risker med att utlova mål men som man sen 

inte når. Då är det svårt att motivera nya satsningar med 

samma mål igen. 

– Projektets resurser kan se stora ut och skapa förvänt- 

ningar som sen inte uppfylls, påpekar Glenn och säger: 

Uttrycket ”alla är med” är ingen giltig anledning i framtiden. 

Vi måste bli tydligare med vilken nytta våra medborgare 

och företagare har. 

Han ser även ett bekymmer med olikheterna bland partners 

och hur problemställningar formuleras. 

– Våra partners måste likna oss och ha liknande frågeställningar 

och som vi bestämt tillsammans. 

Han upplever även att det är krångligt med ett icke-gemensamt 

språk men att man måste ha två språk och tolk 

som enda alternativ. 

Bland det som Glenn vill framhålla finns kryssningstrafiken 

och arbetet med Bothnian Card samt seminarierna. 

Vad gäller nätverk och kontakter ser Glenn att det utvecklats 

i rätt riktning. 

– Kontakten med finska partners öppnar upp för nya 

projekt. Vi måste ha ett utökat samarbete med Finland och 

därför träffa och förstå hur finska partners fungerar. Där 

har projektet lyckats men det går sakta. 

Han ser även att samarbetet mellan de svenska kommunerna 

förbättrats på grund av projektet. 

Glenn tycker att förutsättningarna är färdigutredda och 

att nu gäller konkreta, synliga och avgränsade projekt: 

- Bothnian Arc Snowmoblie Track är en idé där vi skulle 

koppla ihop regionen. Det blir klirr i kassan för alla. Sen en 

fungerande hemsida och en gemensam plattform via turistbyråerna. 

Båttrafiken är en utmaning för alla kommuner 

att lösa. Vi borde rusta upp skärgården med en gemensam 

gästhamnsstandard och en gemensam hemsida för skärgårdsturism. 

Glenn ser inga hinder i framtiden och avslutar med några 

tankar: 

– Se till att rätt personer ingår och att det finns engagemang 

samt att arbetet synliggörs. Skapa hanterliga träffar 

och lätt tillgänglig information. Välj fond efter vad vi ska 

göra och tänk på att med resultat kommer engagemang. En 

hanterlig idé engagerar och vi måste välja vart vi ska vara 

med. Alla ska bli tillfrågade och sen får man välja vart man 

ska delta.

Jonas 

Johansson, 

Sales manger, Destination Boden


En av de entreprenörer som medverkat i projektet är Jonas Johansson, sales manager på incomingbo- 

laget Destination Boden. Företaget säljer och marknadsför Boden- och Luleåområdet både nationellt 

och internationellt 

Jonas kom i kontakt med projektet hösten 2003 via den 

lokala turistorganisationen Boden turism och via Bodens 

kommun. Sin roll ser han enkel och klar: 

- Jag är med som entreprenör! 

Som ett exempel tar han upp en workshop som genomfördes 

i Piteå. Där fanns han med för att workshopen gav 

möjligheter att få marknadsföra Boden mot de finska bolagen. 

- Jag har tänkt hela tiden på kommersiell framgång men 

det är inte alltid samma som politik. 

Jonas menar att det finns ett grundproblem i projektet. 

Han upplever en känsla av top-down där en politisk nivå 

har formats och som är svår att bryta ner den i ekonomiska 

delmål för en entreprenör. 

- Då blir det lätt att offentligt avlönade sitter i projektet, 

menar Jonas som funderar över näringslivets medverkan 

Det är extremt svårt område menar han: 

- Entreprenören tänker”Var finns den ekonomiska vinningen 

på kort sikt? ” Man tjänar inte pengar i projektet 

men man förlorar förtjänst. Jag har tänkt mycket på det 

men har inget svar. 

Han kan ännu inte mäta någon nytta kommersiellt eller 

ekonomiskt men tycker att nätverken och kommunikationen 

har ett värde. Jonas berättar: 

– Jag har fått vara med på olika ställen där vi fått presentera 

vårt eget koncept och har vi har fått lära oss mer om 

vår egen region. Vi har inte kommit som studiebesök utan 

som kunder och partners. 

Möjligheten att se annat än sitt eget är möjligheten till 

utveckling menar Jonas: 

– Projektet har varit suveränt då man kunnat besöka varandra 

med öppna sinnen. Vi är alla varandras kunder och 

det ger ett mervärde för den som tar emot gruppen. 

Svårigheter finns och språket är en barriär tycker Jonas: 

- Projektet har hanterat det med tolkar så internt fungerar 

det men utanför projektet är det svårt. Det kan vara 

en av orsakerna till att vi har en liten omfattning på den 

interregionala turismen. 

Jonas kommer tillbaka till entreprenörernas medverkan. 

– Man måste förstå att för entreprenören springer nyttan 

med något ur en ekonomisk möjlighet. Projektet kan ha bidragit 

med en produkt- och personkännedom men medlen 

har som inte gått att använda kommersiellt. Jag skulle vilja 

vattna där det växer och inte hela åkern – och gödsla där 

plantorna syns. 

Jonas ser att Bothnian Card är bra för hotell som inte är 

kedjeanslutna. 

– Det hör nog hemma hos den som ser om sitt eget hus 

och som samtidigt är intresserad av grannens, tror Jonas. 

Samtidigt efterlyser har tydligare insatser inom marknadsföringen: 

– Vi tappade marknadsföringsmomentet! Det försvann! 

Hade vi fortsatt att träffas som det var tänkt med mer utbyte 

så hade haft kvar kunskapen. 

Möjligheterna för området är spännande säger Jonas: 

– Tänk att integrera turismen med IT-branschen och skapa 

ett slags on-line system via mobiltelefoner. Det skulle 

vara en häftig grej och vi skulle vara först i världen. Sånt 

går att marknadsföra internationellt. Tänk om omvärlden 

sa ”Dom ligger långt fram där uppe!” 

Så skulle jag själv vilja ha det, visionerar Jonas och avslutar 

med några visdomsord: 

– Om du ska vara med i samarbetet, var då ärlig med 

din medverkan genom att föra fram dina synpunkter och 

ta ansvar. Kraftsamla kring begreppet Lappland och hjälp 

företagen att bygga dom projekt dom behöver. Allt går att 

ordna bara vi alla vill.

Jörgen Hult, 

Näringslivsutvecklare, Piteå kommun


Jörgen Hult, näringslivsutvecklare vid Piteå kommun, ansvarar för det kommunala engagemanget vad 

gäller handel, turism och arrangemang. Han kom i kontakt med projektet vid starten och var då nytill- 

trädd på sin tjänst. 

– I projektet har jag funnits med som suppleant i arbetsutskottet samt som ledamot i styrgruppen 

och verksam i Workpackage 2 och 3 som hanterat marknadsföring och produktutveckling, berättar 

Jörgen. Han upplever att projektet gett honom ett stort kontaktnät som han ser en direkt och tydlig 

nytta av i sitt dagliga arbete. 

– Nätverken sträcker sig märkligt nog även till andra branscher. Nu åker tex. Piteå kommuns miljö- 

och byggkontor till Kalajoki för att ta del av hur man jobbar med stadsplaneringen, säger Jörgen. 

Jörgen menar att projektet i stort blev som planerat och att 

han haft full insyn och möjlighet att påverka. Han anser 

även att han fått all information som tänkas kan och ser 

istället att det borda ha funnits någon form av enkel informationsspridning. 

Samtidigt ger han mycket beröm till 

projektledningen som han menar har gjort ett jättejobb för 

att hålla ihop projektet. 

Jörgen särskilt vill särskilt lyfta fram goda exempel som 

kontaktseminarierna, Bothnian Card, kryssningstrafiken 

och luftballongtävlingarna. 

– Kontaktseminariernas upplägg har blivit bättre och 

bättre ju konkretare projektet har blivit. Nu gäller det att 

gå från kvantitet till kvalitet tillsammans med dom som vill 

och har nytta av samarbetet, menar Jörgen. Han fortsätter: 

- Bothnian Card var kanonbra idé men dom som ska 

vara med måste ha förutsättningar. Vi måste utveckla aktörer 

som är jämspelta. Dela upp och hantera aktörer efter 

mognad och sedan kunskapsöverföring mellan segmenten. 

Jörgen och ser skillnader mellan små och stora destinationer 

och exportmogna förtag jämfört med dom som 

jobbar lokalt: 

– Projektet har visat varje destination måste göra sin 

hemläxa. Har man en lokal strategi kan man samverka och 

detta har kommit fram under resans gång. 

Jörgen tror inte heller på modellen där alla ska vara med 

i allt. 

– I projektet är det dom som haft förutsättningar och intresse 

som varit aktiva. Starka destinationer har idéer och 

lika villkor och blir därmed jämbördiga parter, menar Jörgen. 

Han ser även ett antal mycket viktiga frågeställningar 

inför ett nästa steg 

– Vilka och var är Bottensvikens ”ikoner”? Vem är vår 

marknad och målgrupp? Hur förhåller vi oss till lokala, 

regionala och nationella varumärken? undrar Jörgen och 

anser att dessa frågor måste besvaras tillsammans. 

Jörgen har inspirerats av finska sidans sätt att hantera 

turistisk infrastruktur. Ett nästa steg är att få in det finska 

förhållningssättet i svensk samhällsplanering. Det största 

hindret i projektet upplever Jörgen är språkförbistringen. 

– För många deltagare i projektet finns svårigheter med 

engelskan som officiellt projektspråk. Det blir ett merarbete 

att konstant jobba med tolk och översättningar som 

i och för sig har skötts lysande. Det har funnits tolkhjälp 

i alla sammanhang men att prata via tolk är inte som att 

prata med varandra, tycker Jörgen. 

Han ser att det finns lösningar på bekymret: 

– Jag hade önskat att få lära mig snabbfinska. Ett problem 

blir att i detta läge kommunicerar man mer med dom 

som kan engelska bättre för man gör inte affärer på teckenspråk. 

Det är för stor risk för missuppfattningar. 

Jörgen ser även en annan svaghet i projektet: 

– Vi måste ner på konkret genomförandenivå för företagens 

medverkan. Projektdirektiven var för snäva och det 

har varit svårt att stötta det vi ville! 

Den externa kommunikationen har inte heller fungerat 

till belåtenhet. Jörgen menar att det måste finnas populärversioner 

av all information men att det också varit för få 

konkreta aktiviteter att informera om. 

Inför framtida samarbeten menar Jörgen att det finns 

viktiga områden att fundera på. 

– Just nu vi erbjuder vi ungefär samma sak till samma 

kunder. När vi hittar komplementen istället för kopiorna 

blir vi framgångsrika. Vi lär av likheterna men tjänar 

pengar på olikheterna. Nätverken har varit och kommer 

att vara viktiga för snabba och framgångsrika affärer görs 

av människor som har förtroende för varandra. 

Sammanfattningsvis tycker Jörgen att det har varit ett 

bra projekt som gett mycket och ser en stor potential för 

regionen i ett nästa steg: 

– Vi ser både likheterna och skillnaderna i beslutskulturen. 

Nu går det lättare och vi ska förena våra starka sidor. 

Det finns många exempel på lyckade svensk-finska fusioner. 

Vi ska stötta konkreta aktiviteter mellan företag. Nästa 

projekt måste vara nära vardagen se till att de påverkar 

mitt dagliga uppdrag. Då vill alla vara med!

Leif 

Gustavsson, 

Fritidschef, Skellefteå kommun


Som fritidschef i Skellefteå kommun såg Leif Gustavsson hur samarbetet med Finland växte i och med 

bildandet av Bottenviksbågen 

– Jag blev fascinerad av Bottenviksbågen som företeelse. Förra omgången var Skellefteå inte med 

men det kändes som om vi passade in berättar Leif. 

Vid den första omgången gick gränsen för samarbetet mellan 

Norr-och Västerbotten men Skellefteå kommun såg 

möjligheter och ansökte om medlemskap och därefter med 

i projektet Bothnian Arc Action. 

Leif har funnits med som styrgruppsledamot och deltagit 

vid möten och konferenser och menar att arbetet har 

präglats av att skapa kontakter som kan vara till nytta för 

Skellefteå. 

– Jag tycker att det blivit starkare och bättre kontakter 

med grannkommunerna Piteå och Luleå, menar Leif och 

berättar vidare att projektet har varit en plattform för tankarna 

kring en inre farled som i sin tur var en följd av etappen 

1998-2001. Leif fortsätter: 

– Det som har varit spännande ur min synpunkt är frågan 

om båttrafiken och sen den finska modellen av cykelvägar 

samt skoterleder. Vi har även skapat fler projekt som inte 

hade varit möjliga utan Bothnian Arc Action. Där är exemplet 

NORCE-projektet som handlar om kustkultur. I det 

projektet ingår bland annat vi, Kalajoki, Piteå och Luleå 

som partners. 

Projektets svårigheter är bland annat deltagande kommuners 

olika förutsättningar och storlek-. - Vi borde hitta 

ännu mer samarbete mellan de stora kommunerna, tycker 

Leif. 

Bristen på näringslivets engagemang upplever Leif som en 

annan svårighet: 

– Vi hittade inte igen entreprenörerna som skulle berikas. 

Vi har försökt men det har varit svårt att kommunicera 

projektet med näringslivet. Hur ska den enskilde entreprenören 

bry sig? Vi har hanterat det så olika och saknat en 

strategi för implementering. Vi gick ju med som kommun 

och det är mest ett träffa- och prataprojekt, ser Leif som en 

av förklaringarna och fortsätter: 

– Men samarbete bygger man inte på denna korta tid. 

Alla är ju med för att kunna tillföra något till sen egen 

verksamhet. Möten tar tid och det är ett stort område. 

Samtidigt är det på det sättet som projektet bidragit till 

att skapa bättre samsyn på svenska sidan. Andra aktiviteter 

som Leif anser ha bidragit till ökat kontaktskapande 

var seminariet Conference on Ice i Piteå. Däremot fanns 

det brister i det första seminariet i Torneå som Leif tyckte 

var opersonligt och otydligt. 

– Jag förstod inte vem och varför dom var där, säger Leif 

som samtidigt är kritisk mot sin egen insats: 

- Att jag inte fått de kontakter jag hade möjlighet till 

beror ju lika mycket på mig själv! 

Att den naturliga rörligheten mellan svenska och finska 

sidan är låg är ett hinder påstår Leif: 

– Vi har inte så mycket resande inom området. Vi har tex. 

färre finska besökare i Skellefteå än holländska! 

Leif upplever att det är inte så lätt att hitta gemensamma 

nämnare: 

- För oss har rörelsen via båttrafiken över Kvarken försvunnit 

och det påverkar. 

Det finns ett viktigt lärande i projektet tycker Leif: 

– Finnarna är duktiga på att skapa nytt som ex. i Kemi 

och isbrytaren. Jag hade velat lära mig mer om den finska 

vinterturismen. Vi kan inte kopiera finsk sida då dom har 

ett annat kundmönster och produktutbud som ex rouskaresor 

och längdskidor men vi kan lära. 

Leif ser att det mentala avståndet har minskat under projekttiden: 

– Det är inte så långt längre och jag har fått upp ögonen 

för vinterturism där jag har lärt mig av finländare och norrbottningar. 

Vad som Leif skulle vilja se i det fortsatta samarbetet är 

olika typer av infrastrukturprojekt: 

– Inre farleden måste utvecklas med bra sjökort och bra 

beskrivningar och skoterleder på samma sätt. På sikt blir 

det intressant och skoterturismen ökar om vi ger förutsättningar 

att åka skoter mellan destinationerna. 

Nätverket inom Bottenviksbågen ser Leif som en förutsättning 

för bland annat skapandet av resurser. 

– Vi saknar medlen till investeringar. Hade vi fått investera 

hade vi haft nåt kvar. Vi hade behövt knyta ihop investeringsmedlen 

för en turistisk infrastruktur som berör alla. 

Då skulle en gemensam finansiering ta totalansvar oavsett 

geografisk storlek och skattekraft. På så sätt skulle marknaden 

för entreprenörer bli synbart större och dom att se 

området som sin produkt. Då skulle vi bryta kommun- 

och landgränser, tycker Leif. 

I framtiden ser Leif en person i respektive land som får 

samarbeta med varandra. 

- Då får vi ihop den svenska sidan så den fungerar och 

sen den finska sidan så den fungerar. Den vägen är vi på 

väg mot och vårt nätverk är nu berett på konkreta samarbeten.

Riika Tuomivaara, 

Företagsrådgivare, Oulu stad


Riika Tuomivaara, Företagsrådgivare, Oulu stad, kom in efter att projektet hade startat och ersttae en 

person som var väldigt engagerad. 

- Tommy Ukkola förberedde mig så att jag kunde smidigt komma in i projektet med nytt perspektiv 

och jag har funnits med som styrgruppsmedlem. Min roll har varit att få med företagarna och ena dom 

mot projektet, berättar Riika. 

I sitt arbete som företagsrådgivare inom både produktutveckling, etableringar och investeringar 

tycker hon att projektets strategier hjälpt henne i det dagliga arbetet. 

- Jag har lärt känna människor. Jag har lärt om näringslivet på båda sidor och lärt känna en större 

region och dess förutsättningar. 

Riika är väldigt nöjd över projektes kvalité: 

- Jag har aldrig varit med i ett projekt med så omfattande 

och bra presentationer, bra och kunnigt! 

Som tjänsteman upplever hon att hon fått idéer, samarbetsformer 

och verktyg. Riika understryker vikten av det 

egna ansvaret och att använda projektets resurser utifrån 

sitt eget perspektiv. Informationen internt tycker Riika 

fungerat bra och att hon fått svar och att de viktigaste personerna 

fått tillräcklig information. 

Hon har ägnat frågan om hur företagarna i Uleåborgsområdet 

kan ha mer nytta av samarbetet en hel del kraft 

- Nu planerar vi att träffa det svenska företaget Arctic 

Event och se vilka former som kan genomföras här i Uleåborgsområdet 

utifrån våra isvägar och sedan hur andra företag 

kan kopplas på, berättar Riika. 

Riika genomförde en spektakulär isvakssimming vid seminariet 

Conference on Ice som gav stort eko och mycket 

media 

– Det har efter det bildats ett badsällskap i Skellefteå och 

mindre företag har hört av sig och vill ha med produkten. 

Sedan blev ett stort reportage i Helsingin Sanomat och 

massor med lokal media, säger Riika med ett leende. 

Riika tycker att hon lärt sig mycket genom Pite Havbad 

varit med och att det finns stora utmaningar kring kryssningtrafiken: 

- Vi ska klara ut vad som måste lösas för att vi ska kunna 

vara med, säger Riika. 

Inte så mycket marknadsföring rymdes i projektet menar 

Riika som anser att man måste få med företagens nivå och 

produkter i nästa steg. 

- Det är i och för sig en process men företagen vill ha en 

större roll och i dagsläget är det inte något stort problem 

att få med dom. Vår egen mognad ger ett bättre läge nu, 

tror Riika. 

Att projektet valt att arbeta med tvådagarsmöten ser Riika 

som en svårighet då tiden inte riktigt räcker till.. 

– Sen diskuteras det mycket i Sverige. Det är mer handling 

i Finland, påpekar Riika och fortsätter: 

– Men jag har lärt mig att föra dialogen Sverige kan 

marknadsföring och Finland kan produkter. Seminarierna 

tar upp olikheterna. 

Riika trycker på att nätverksskapandet har ändrat perspektivet: 

– Vi har lärt känna varandra. Vi är ett intressant område 

ur ett europeiskt perspektiv. Ramar man in området finns 

så mycket autentiskt och oförstört. Sedan finns vår koppling 

till Ryssland och men det är på sikt och det tar tid och 

resurser. 

På lång sikt framgår nu vad som är unikt ur europeiskt 

synpunkt betonar Riika: 

– Företagen och partners ska fortsätta med det. Vi ska 

skapa en marknadsplattform där vi kan mötas. Vi måste 

klara ut hur vi ska fortsätta och utveckla påverkansgraden 

från företagen. Vi har sökt och hittat mycket och företagen 

ska in i förlängningen. 

Riika hoppas att kryssningstrafiken kommer att vara 

verklighet i Uleåborg i en nära framtid. Hon tror även att 

markanden kommer att se hälsa och spa ur ett arktiskt perspektiv 

och som en djupare upplevelse. Dessutom utvecklas 

en gemensam design och management för hela området. 

– Vi ska avgränsa och prioritera och hitta pilotprojekt 

med lärandeprocess. En öppen struktur där det lilla ryms. 

Det kan ta tid för företagen att komma igång, betonar 

Riika. 

För att öka kunskapen i regionen anser Riika att ett eget 

resekluster ska skapas där man kan analysera kunder och 

möjligheter. 

– Verksamheten kan följas av tex. universiteten och dirigeras 

med forskningsuppdrag från Bottenviksbågen. En 

slags bästa marknadsföring ska skapas. Det finns säkert 

bra redan nu men vi ska utveckla det tillsammans. 

– Utan jobbet som är nedlagt hade vi simmat i varsin vak, 

avslutar isbaderskan Riika med ett varmt leende.

Jarkko 

Enqvist, 

Byrå Bothnia AB


Jarkko Enqvist, Byrå Bothnia AB, har haft projektledaransvaret för Bothnian Arc Action. Han är finsk 

medborgare men verksam i Sverige sedan över tjugo år. 

– Det behövdes en som kunde hantera både det finska och svenska perspektivet så jag blev tillfrå- 

gad under våren 2002. Jag delade det till en början med Jukka Hellgren, Culmentor, där jag hanterade 

relationerna och Culmentor det administrativa. 

Han beskriver sitt uppdrag som att ta emot input och idéer 

som ska kanaliseras till andra.. 

– Det handlar om att gå från en tanke till ett konkret 

möte. Att skapa kontakter. 

Jarkko beskriver att blev det mer allt mer verksamhet i 

projektet med samma resurser och ansvar i uppdraget. 

– Arbetet genererade allt fler kontakter med Rostock och 

mycket för- och efterarbete i samband med detta. Det blev 

även ett ekonomiskt ansvar med kontering och att budget. 

Jarkko fanns inte med då projektet skapades men tycker 

sig ändå kunna följa en röd tråd i den numer avlidnes Tommy 

Ukkolas tankemönster: 

– Först samarbete, sen ett pilotprojekt i verkligheten och 

sen som en del av det dagliga arbetet. Så tror jag Tommy 

tänkte. 

Jarkko menar att det finns barriärer som hindrar samverkan. 

- Inte mellan kommunerna eller länderna men mellan företagen 

finns en konkurrensbarriär. 

Svårigheten att få med näringslivet tror Jarkko beror på 

att projektet uppfattades som för offentligt: 

- ”Publiken” har gått hem innan föreställningen började. 

Andra orsaker till låg företagsdeltagande tror Jarkko beror 

på att företagen inte var med när projektet skapades 

och att det finns ett motstånd mot offentlighetsstyrda projekt 

bland företagen 

- Det fanns bara offentliga representanter i styrgruppen 

och därför har vi inte lyckats ändra på invanda föreställningar 

om turism. 

Jarkko tycker ändå att projektet bidragit till en förändrad 

attityd och att det pågår mycket kommunikation idag jämfört 

med tidigare. Han menar även att allt som gjorts inom 

projektet ökar kunskapen och förståelsen. 

– Alla seminarier och möten som genomförs är bra! Varje 

rapport som producerats är bra! 

Vi har förstått att vår region är liten jämfört med världen. 

Nu finns det personer och nätverk. Det är ett fantastiskt 

nätverk och det vara fantastiskt att fortsätta, säger Jarkko 

entusiastiskt. 

Kryssningstrafiken ser Jarkko som ett tydligt exempel där 

marknaden i sig är gränsöverskridande och att ett nästa 

steg är ett samarbete med hela svenska och finska Lappland 

och hamnarna. 

Jarkko ser däremot en fara i att projektet bygger upp förväntningar 

som sen inte kan uppfyllas som resultat även 

hotar framtida projektidéer. 

Ett annat bekymmer är personifieringen och informationsspridningen: 

– Försvinner personen så försvinner informationen. Vi 

har inte byggt upp en bra informationskanal och det finns 

brister i kommunikationsnätet. 

Externt så har det fungerat bättre då media fått reda 

på allt som inträffat vad gäller seminarier och träffar där 

framförallt Torneåseminariet och Conference on Ice i Piteå 

fick mycket press. 

Jarkko ser även att organisationen kring projektet hade 

kunnat förbättras och menar att man hade behövt ett starkare 

stöd och tydligare dialog med styrgrupp men framförallt 

med arbetsutskott och WP-grupper. 

– Jag har saknat dialogen från de inblandade vi har inte 

haft en bra delegationsordning ”Delat ansvar är ingens ansvar”. 

Vi var för svaga att följa upp och ställa krav på WPansvariga, 

menar Jarkko. 

Att få alla att förstå hur området blir till en hel upplevelse 

har varit komplicerat. På det kommunala planet handlar 

det om att insatser betalas av lokala innevånare och att 

från det perspektivet tänka regionalt och sen europeiskt är 

ett stort steg anser Jarkko. 

Han gläds åt det konkreta aktiviteter som genomförts och 

ser framtida utmaningar i tävlingar och events samt rid- 

och golfsamarbeten som är på gång. 

– Att utveckla Bothnian Card vore önskvärt. Sedan en 

framtida säljorganisation för bägge sidor som marknadsför 

mot övriga Europa och Asien i ett samarbete mellan turismen 

och industrin vore riktigt spännande. 

Det som hindrar en gemensam utveckling menar Jarkko 

är den endast egna tanken och misstänksamheten. Det som 

skulle underlätta är en stark leadpartner som kunde fungera 

som bank. 

– Vi måste kunna finna riskkapital för nya satsningar. Där 

måste kommunerna hjälpa till med likviditetsfrågan. Sen 

kan företagen satsa och tydliga avtal. Det måste vara solklart 

för företagen! avslutar Jarkko.


Utvecklaren 

av Bottenviksbågen 

är borta. 

April månad 2005 blev en sorgens månad. Då fick vi beskedet att Tommy Ukkola avlidit efter ett 

hastigt sjukdomsfall. En eldsjäl, men tillika konstruktiv och samarbetsvillig utvecklare av svensk-finska 

samverkan inom Bottenviksbågen var borta. 

Tommy föddes och tillbringade sin barndom med sin familj 

i norra Sverige, i Kiruna. Som barn i en finsk familj 

lärde han sig både svenska och finska som sina modersmål. 

Tommy ville dock studera i Finland. Han började sina studier 

i historia vid universitetet i Uleåborg. Pro Gradu blev 

färdig 1992. Avhandlingen som förklarade kraftverkens 

påverkan på utvecklingen av kommunerna längs Ouluälven 

under åren 1940-1970, ansågs vara utomordentlig och 

det godkändes direkt som licenciatsarbete. Tommy blev filosofie 

licenciat 1994. 

Efter examen arbetade Tommy i gruvmuséet i Outokumpu 

i mitten av 1990-talet. Senare sökte Tommy sig till 

projektledarutbildning där han för första gången hörde 

om Bottenviksbågens projekt, som man höll på att starta i 

Norra Österbottens förbund. Han sökte och blev projektsekreterare 

under tiden 1.12.1997-31.8 .1998. 

Från 1998 och framåt verkade Tommy som projektledare 

för ett projekt finansierat av EUs Interreg IIC, ”Bottenviksbågen, 

Bothnian Arc, ett svenskt-finskt paraplyprojekt 

som omfattar Bottenvikens kustland”. Projektet startades i 

juni 1998 och avslutades i juni 2001. 

Svensk-finska Bothnian Arc – Bottenviksbågens ek förening 

grundades i början av år 2002. Tommy var självskriven 

som föreningens huvudkoordinator. 

Tommy hann, trots sin alltför tidiga bortgång, göra stora 

insatser för samhället och människorna i Europas nordliga 

gränsområde. Tommy var känd som vänlig och hjälpsam 

arbetskamrat som även under stressiga situationer var beredd 

att hjälpa andra. Mångsidig livserfarenhet och positiv 

inställning bidrog att klara de många utmaningar som förknippades 

med arbetet att förena två olika kulturer. 

Tommy var en sann brobyggare i samarbetet över gränsen. 

Han var alltid beredd att söka kompromisser för att 

komma vidare i sakfrågor. Han underlät dock inte att 

framföra sin mening om tillvägagångssättet enligt honom 

var fel. 

Vi kommer alltid att förknippa Tommy med grundandet 

av Bottenviksbågen och början av samarbetet över gränsen. 

Han var en god arbetskamrat samt en kreativ och ambitiös 

kraft för föreningen. Vi kommer att komma ihåg Tommy 

för hans insatser för att få människor och organisationer 

att tillsammans verka för en bättre framtid för alla som bor 

och verkar inom Bottenviksbågen. 

Tommy sörjes av fru och två barn samt många arbetskamrater 

och samarbetspartners. 

Kari Nenonen 

Stadsdirektör 

Ordf Bottenviksbågen 

Karl Petersen 

Kommunalråd 

Vice ordf Bottenviksbågen

BOTHNIAN ARC ACTION – ARCTIC COASTAL TOURISM REGION 

Bothnian Arc Action 

A report of participant experiences and their suggestions for future collaboration 

When I was given the task of compiling a report of the Bothnian Arc Action project, the objective 

was quite clear: 

The report would be descriptive and based on project participants’ experiences and 

impressions. Moreover, the report would serve both as an evaluative assessment of the current 

situation and an idea reserve and decision-making tool for the future. 

In cooperation with the project management, I have identified visibly active project 

participants. Their experiences form the foundation for the project, but first and foremost for the 

development of future collaboration. The conclusions drawn in this report are my own. The extent 

to which you choose to utilize the content of this report is up to you, dear reader. Happy reading! 

A summary of project participants’ experiences 

Summer 2005 

Anders Granberg, report compiler 

Most of the participants seem to embrace the notion that the premises for future collaboration have 

been identified. It is noted that the project is seen as a civil servant product, in whose creation 

companies have not participated. 

From an organizational point of view, the project has formally functioned in a correct 

manner. All parties have been notified and meetings as well as decisions have been well 

documented. However, the line-up of associates has been deemed too diverse both in terms of size 

and degree of maturity. It is also clear that an extensive representation with several actors creates 

rigidity and ambiguity. The Finnish associates lack County Administrative Board representation 

and involvement in both Norrbotten and Västerbotten. The absence of representation of business 

life is also apparent in the organizational structure. 

The control and management of the project has been carried out by an ambitious and 

skilled project management that has created a good collaborative atmosphere. The differences in 

meeting- and decision-making cultures between Finland and Sweden initially posed some problems, 

but in the course of the project they were overcome. 

The expectations regarding the project have exceeded the resources available, and the 

objectives are considered all too comprehensive. It has also been claimed that the division of roles 

and responsibilities concerning above all working committees, project management and WP-groups 

has been unclear. 

In the beginning of the project, many of the parties involved had great expectations. In 

the initial anchoring phase of the project, the project management was considered readily available 

and active. The problems associated with the anchoring phase were mostly due to a lack of 

prioritization on a local level. It has been claimed that this was the case because the benefits of the 

project were difficult to communicate and that inter-group knowledge was poorer than anticipated, 

which made building relationships more demanding. 

In general, the administration is considered to have consumed a great deal of 

resources. According to project management, Interreg B has made changes in the prerequisites, 

which in turn has lead to a number of corrections and more administrative tasks. Although all 

participants in the region have seen their commitment through, it is the opinion of the Regional

Council of Northern Ostrobothnia that its role as leading partner has been extremely demanding 

both administratively and financially. 

Even though all planning has been carried out appropriately, the participants feel that 

the feedback related to corrections has been ambiguous and that the level of planning was not 

adjusted according to the needs of the entrepreneurs. 

The emphasized activities include, yet again, seminars, cruise traffic, Conference on 

Ice and the Bothnian Card. The overall quality has risen towards the end of the project. Critics state 

that too few concrete activities have been carried out and that marketing has been non-existent or 

unclear. Furthermore, there has been uncertainty in the region regarding the choice of a common 

trademark. The project also lacks overt connections to the provincial and national tourism 

organizations. 

Participants clearly call for investment opportunities involving, for example, 

snowmobile tracks and harbors. 

Though information has been accessible within the framework of the project, a 

general communication strategy seems to be missing. Language issues have been dealt with in an 

exemplary manner, but some still feel that they have impeded the progress of the project. 

The participants unanimously state that the project has generated a growing body of 

knowledge and created a lively network among those who have been active. 

Conclusions and future considerations – the author’s comments 

Is this just another bureaucratic EU-project for project-weary promoters of tourism, or perhaps an 

opportunity to think big and view our region in a new light? The answer is easy to come by if one 

considers the question from the perspective of those whose living conditions the project primarily 

hopes to enhance and who are the region’s only hope in terms of a prosperous future: the clients! 

The surveys carried out during the project rendered clear results: beyond Northern 

Scandinavia, there is little or no knowledge of our region as a travel destination. 

From a market-based perspective, promoting anything besides the further 

development of Lapland in both Finland and in Sweden at this point is a waste of resources. The 

Bothnian Arc is a decent springboard but is hardly a strong trademark for tourism. However, the 

results also clearly show that no area is able to develop alone. Thus, there is a need for a process 

that integrates the ambitions of Bothnian Arc Action and those of provincial and national tourism 

organizations. 

The project has made clear that there is some variation in the maturity and resources 

of the actors. Dare to collaborate with those who are willing and able. Don’t wait for everyone, but 

dare to choose your market, target groups and activities. If they match, collaborate! If not, just 

accept it! Let the good examples be your engine, whether you are dealing with a public 

infrastructure venture or a company-run marketing project. Just remember to let others know! 

Changing attitudes on home ground as well as making one’s mark in remote markets is a question 

of conscious and structured communication. 

Today, we have access to a strong and dynamic network of willing persons. Make use 

of this network by creating concrete and well-defined projects. Many ideas already exist and are 

being developed. Support initiatives involving snowmobile tracks and harbors. Consider the fact 

that their promoters are not likely to be the same enthusiasts who advocate golfing, hunting, fishing 

or horse-back riding, to name a few other tangible areas of collaboration. Let diverse areas of 

interest come together when needed. 

All the interviews also mediated the wish that economic life would be more involved. 

Clarify the terms of collaboration. Take time to formulate expectations, roles and liabilities. Be

clear about what the project is capable of and what is expected of the companies and public actors. 

Write contracts or letters of intent. Be sure to “anchor” regularly. 

In my opinion, which has been substantiated during the project, explicit and concrete 

symbolic proceedings must be carried out parallel to the process, even if some planning still 

remains to be done. Cruise traffic has this potential. In a metaphoric manner, it naturally merges our 

region with the conditions of the market, with the customer in the centre. 

If organizations are to dare to take on a lead partnership in the future, all 

municipalities must be supported when it comes to the liquidity issue. Let the Gulf of Bothnia 

become such a forum and utilize the experiences that have been cultivated through Tommy Ukkolas 

vision and the Bothnian Arc project. 

Janne Kyrö, Marketing Manager, Kalajoki 

For Janne Kyrö, becoming the marketing manager of Kalajoki also meant participating in the 

Bothnian Arc Action project. 

–I didn’t know much about the project when I started, but it turned out to be very 

interesting, he says. Janne goes on to state that, in reality, much of the work has centered on getting 

to know people. His formal role in the project has involved membership in the management group 

and working committee of the project. He has also been in charge of Workpackage 4. In addition, 

he has played an active part in planning the project. 

–Now the work must continue. We are a close-knit group with common values! 

Janne points out that there are cultural differences in how projects are managed. 

–The planning pace could have been swifter. The Swedish dialogue process has been 

difficult to comprehend, but we have come closer and gained more common ground. Still, some 

differences have also been accentuated. 

Janne gives praise to the project management and its approach regarding internal 

communications and information. However, he feels that the external communications of the project 

have some shortcomings: 

–We had no strategy for external communication. In such an extensive project, the 

task of managing communications needs to be directly delegated to professionals. 

The communication in question involves primarily creating and maintaining contacts 

with companies and entrepreneurs. 

–Needless to say, I could also have made more efforts to enhance communication. But 

the fact that the project itself was strongly associated with the public sector made it more difficult to 

find a concrete level at which to communicate with businesses. 

In the beginning of the project, there were high hopes regarding business transactions 

from many directions. 

–I find it disturbing that we did not involve the concrete ideas and real companies. The 

project should have been anchored better on home ground, Janne explains. 

The bureaucracy has been experienced as a setback. The language has also presented 

some problems, but according to Janne, the situation is getting better. 

Janne presents many questions that have arisen during the project. In his opinion, 

there is great potential in the collaboration between two countries with two cultures, but that it also 

means that different working tasks and roles must be clarified in many areas. One such area is the 

line-up of associates. 

–Which parties are looking to collaborate? Who is our strategic partner? How shall we 

show that we are one region? According to Janne, the network is at present extremely diverse in

terms of maturity. In a sense, he also answers his own questions by describing how combining 

products may be one solution. 

–It gives us the opportunity to show how the products are connected. We sell your 

winter, while you sell our summer. Here, smaller actors may be involved, although some 

adjustments must be made. 

Another area that Janne reflects upon is project management. 

–In the Regional Council of Northern Ostrobothnia, the management has not been 

completely unambiguous. Clearer managerial organization from all parties would have been 

desirable. Another complication has been the illness of Tommy Ukkola (since deceased official at 

the offices of the Bothnian Arc, editorial comment). In any event, Janne Kyrö feels that the project 

has been a good springboard. 

In Janne’s opinion, successful project activities include the seminars, which, with the 

exception of the first seminar in Tornio, have functioned well. Another extremely important area of 

the project is the cruise traffic. 

–We should pay even more attention to the Bothnian Beach as a concept, hopefully in 

collaboration with Piteå. The concept should not require much work on our part before it takes off. 

Janne says that two regions should be able to provide more resources than one. 

Due to the construction of a regional network, clear strategies are being implemented 

at present. Janne feels that channeling resources to the region and binding closer ties to other 

regions makes the project easier. 

–From my point of view, the role of the Swedes has become more central. We can 

develop together, and the project has real potential within this network. We are good associates and 

I have learned that there is more to Sweden than butter and snuff. The area is under control and 

attitudes have changed, Janne underlines. 

Janne Kyrö glances to the future and wants to move forward: 

–What we need now is a “roof project”! Otherwise development will stagnate – we 

must act quickly. It doesn’t have to be anything big or expensive, just a pinpointed project to bring 

the entrepreneurs together. 

In the short term, we must market the region’s assets, such as all our high-quality golf 

courses. 

–There are virtually no obstacles to overcome in order to get what we want. From 

within our two cultures, we shall obtain the professional skills that are to our concrete advantage. 

–Kalajoki stands by! We are with it! We must carry on! Janne Kyrö concludes. 

Ilkka Yliniemi, 

Development Manager 

Ilkka Yliniemi, Development Manager of the Regional Council of Northern Ostrobothnia in Oulu, 

has participated in the project ever since the beginning of the Bothnian Arc collaboration, which 

was initiated in 1998. Even the earliest contacts involved the tourism branch, and it was clear from 

the start that the region had potential in terms of tourism. 

–It has become evident that there is strength in this region which belongs to two 

countries and is united by the sea, Ilkka Yliniemi maintains. 

The Bothnian Arc Action tourism project is based on the ideas and strategies generated by earlier 

work. These ideas were assembled in a concluding report in published in 2001. Funding for the 

project was granted in 2003. Ilkka Yliniemi participated in establishing the project, and as the 

Regional Council of Northern Ostrobothnia took on the task of project manager, he became

chairman of the management group. Consequently, Ilkka has a very clear picture of the 

administrative activities prompted by the project: 

–The financial reporting to the Interreg offices in Rostock has taken up an enormous 

amount of time. There have been countless inspections, and the form of the project has not 

stimulated creativity or innovativeness. This annoys me. Moreover, the grouping into different 

Workpackages was not especially smooth. According to Ilkka Yliniemi, new orders have also come 

from Rostock for compiling reports on the present project. 

In any case, collaboration between project associates has gone smoothly. Ilkka claims 

that all parties have made contributions and carried out tasks as agreed upon, which has 

strengthened the liaison. The positive atmosphere may be attributed to the participants themselves. 

–However, there have been some concerns regarding the Russian associates. In their 

case, it seems to be difficult to find the concrete level of collaboration, Ilkka Yliniemi says. 

With the exception of administrative functions, Ilkka Yliniemi feels that the meetings 

and related arrangements have taken up a considerable amount of time and resources. He is also 

thoughtful regarding the actual establishment of the project: 

–More actors from the tourism branch should have been involved in the construction 

of the project. We were inexperienced in this respect. If I hadn’t had a background in 

entrepreneurship, I would not have dared to say this, but we did not succeed in bringing in and 

involving enough entrepreneurs. They feel that EU projects are too complicated. The project is too 

broad and needs an edge. This is why it is difficult to attract entrepreneurs. 

Despite the administrative rigidness of the project, Ilkka Yliniemi feels that it also 

offers many reasons to be pleased: 

–We discovered more aspects than we had hoped in the planning stage. Initially, the 

focus was solely on travel, but now the ideas have developed further. There is great potential in this 

development, although the work is not even nearly finished. At the moment, we are being contacted 

from various directions that show a growing interest. The project has also been widely discussed in 

the media, which functions as a catalyst. 

In particular, Ilkka Yliniemi hopes to emphasize the ongoing collaboration with the 

cruise traffic branch as well as hunting- and fishing-related tourism, which culminate in the Salmon 

Fishing World Championships on the Simojoki River. 

According to Ilkka Yliniemi, the activities and ideas which have surfaced towards the 

end of the project are of high quality. 

–Concrete goals have surfaced, including, for example, the balloon competition 

between Kemi, Piteå and Skellefteå. The ice-breakers in Kemi and Piteå have also been of interest. 

The atmosphere is highly cooperative and the cooperating parties have a clear vision of the 

cooperation. The Bothnian Card represents a healthy effort which would have been difficult to 

realize without the Bothnian Arc Action project. At present, we are involved in a few satisfying 

business liaisons, and if we continue, we have the possibility to make great profits. 

Ilkka Yliniemi believes that in the future, concrete shared investments must be made 

keeping in mind the following: 

– The results we have achieved thus far should serve as our point of departure. We 

must also locate entrepreneurs similar in character. Every town must reflect upon its role and every 

actor should make itself more explicit. The role of entrepreneurs must be simple and clear in order 

to facilitate their swift integration. Ilkka Yliniemi also emphasizes the importance of concrete offers 

and activities. As a last piece of advice, he mentions the importance of investing time in creating 

shared expectations and goals: 

–Involve the team in thorough project planning!

Seppo Lankinen, Secretary of Marketing, City of Kemi 

Seppo Lankinen, Secretary of Marketing and Profile for the City of Kemi, has many impressions of 

the Bothnian Arc Action project. He was involved in 1998-2001 and became engaged in the present 

project following a leave of absence, when he project had already started: 

–At first, things were somewhat confused and it was challenging to detect the central 

idea, Seppo says. However, he stresses that everything became clearer since he and various other 

parties could participate in adjusting the course of the project. 

Seppo has functioned as a temporary official in the project management team and 

participated in the working committees. In his day job as secretary of marketing, Seppo comes into 

close contact with the attractiveness of the City of Kemi. 

–In practice, this covers everything from migration to different events and tourism. In 

my job, I notice how creating networks through the project becomes stronger day by day. In the 

past, one was primarily concerned about his own backyard. Now, we think in terms of the region, 

Seppo claims. 

Seppo Lankinen feels that the project has comprised a visionary dimension and a practical 

dimension. 

–The best outcome of the project has been the contacts and a deeper understanding, 

not just the meetings and discussions. There is a visible difference between this project and the first. 

We have really accomplished something, Seppo asserts. 

Seppo believes that the future holds a shift from smaller to bigger scale actors. He 

points out that great changes require collaboration. In his opinion, Lapland should be utilized as a 

uniting trademark: 

–Lapland Sea is a vision that would unite us by presenting a common destination. 

Lapland unites us all. The next question is which products would be sold by each “factory”, that is, 

how could we best complement each other? 

The concrete activities which Seppo is most satisfied with are the cooperation with 

cruise traffic and the ideas put forth for the Bothnian Card. 

–The progress that has followed the cruise seminar of February 2005 here in Kemi has 

been astounding. Never before have I experienced such a great amount of feedback. For our part, it 

means that we will join Cruise Finland and that cruise-related tasks shall be prioritized, Seppo 

explains. 

–Although we might have been able to handle this alone, it is much easier this way. 

According to Seppo, there has been a good cooperative atmosphere. Many parties 

have contributed ideas and expertise, which may occasionally even have become a problem: 

–So many actors from so many levels are involved that sometimes there are 

differences in the way we think, Seppo emphasizes. 

There have also been problems with anchoring the project locally. 

–We should have informed the local actors better, which would have helped to anchor 

the project locally. It has been difficult to involve the local political actors as well as the public and 

private sector. I think that the importance of networks is sometimes overlooked and that too few 

persons in the public sector grasp the region as a whole. 

Networks make things easier and facilitate the shift from talk to action. 

–A phone call to the right person can save many working days. Moreover, I want to 

share my newly acquired expertise of the Bothnian Arc on a national level. We weren’t really 

acquainted before. Sure, a little on the Finnish side, but not on the Swedish, Seppo states.

He also claims that the domestic market has grown. He has learned more about how to 

sell the North in the South and the East in the West. 

–We have a lot to contribute, and everything is not related to money, Seppo says. 

–We should accept and be pleased with our neighbor’s good fortune. 

Seppo feels that there is one area in which the project has not succeeded, that is, the 

common products: 

–We must create a proper product manual that can be marketed in Europe. And, as I 

said before, Lapland rules!! As an example, we could invest in creating a European center for sport 

fishing. “If it won’t bite in Finland, it will in Sweden”. 

Seppo is relatively optimistic and peers into the future with cautious enthusiasm. The 

barriers yet to be overcome exist primarily on home ground and are more of mental than tangible 

character. 

–We must dare to think big. Then we can divide concepts into smaller entities and 

make room for people’s ideas. We must be daring, trust in each other and participate in each other’s 

activities. The Bothnian Arc is our flagship and it should not be lost. It is the people who make it all 

happen, Seppo Lankinen concludes with enthusiasm. 

Karl-Erik Lundström, 

Pite Havsbad, Activity and Event Manager 

Karl-Erik Lundström works for Pite Havsbad, the largest establishment in the Bothnian Arc Region. 

He is in charge of developing activities and events as well as foreign sales. 

–I became involved in the project through Anders Granberg, the former marketing 

manager of Piteå Municipality, and project manager Jarkko Enqvist. In my view, I have contributed 

by steering the project towards practical operations. Unfortunately, my efforts have rendered too 

much paper and too little results, Karl-Erik notes. He emphasizes that although the planning of the 

project was technically appropriate, it did not function well in practice: 

–It became an administrative monster that served neither the companies nor the 

entrepreneurs. This is risky because it gives rise to negative criticism, which may restrain future 

investments. The project lacked the resources for realizing ideas, Karl-Erik claims. 

Despite the hard criticism regarding the construction of the project, Karl-Erik also feels that it has 

rendered many positive experiences. 

–We have definitely gained from the project. The product “Conference on Ice” was 

created based on the work of the WP groups. It was a clear and concrete example of a completely 

new product that could be tested in harsh conditions. Its innovativeness and impressiveness was a 

source of new insight for a number of people. Furthermore, it was a great experience to be 

acquainted with the people from the Finnish side. 

Positive activities also included the attempts made to launch the Bothnian Card: 

–The card has potential, but the cooperative culture needed for following through with 

its execution was not mature enough. It would have required that all parties give in order for all 

parties to gain, but we could not handle it. We should have directed our clients to each other. It was 

a grand idea but should have been implemented by the personnel working on the frontier. We must 

learn to market each other. This is something we failed to do throughout the project, Karl-Erik 

observes. 

–We have tried to find forms of collaboration with Kalajoki and it looks promising. 

This project has created channels, and initiating future collaboration may only be a question of 

developing the system. We are not each other’s rivals.

Karl-Erik has caught a glimpse of the potential created by the collaboration of two 

countries and two cultures. 

–The language barrier is not a constraint, but rather a possibility. In this sense, the 

project has had a profound impact on me – it has shown me that both sides have the same premises. 

For me, the Finnish side was initially a closed book. But the Finns are like us, not supermen. Our 

ideas and endeavors are alike, says Karl-Erik. 

The only existing constraints are mental. This is why Karl-Erik calls for clarity: 

–We must promote clarity, measuring and visualization in all areas so that we can put 

forth even more well-defined objectives. 

According to Karl-Erik, ambiguity is also a problem when it comes to leadership. He 

would like to see a distinct person with a mandate in charge. 

He does not believe in more brainstorming, either. 

–There are enough ideas. It is time to implement them. We must make decisions and 

take action! Now is the time! 

Karl-Erik is doubtful when it comes to using trade fairs as a method. He is not 

convinced of their functionality as a method, and feels that past trade fairs have not been costeffective, 

but eaten up resources: 

–In the present situation, we should invest in media travels. They would attract more 

attention to the region! 

As advice for the future, Karl-Erik names a number of central areas: 

–Involve people who are inspired by the task. Find persons who are willing and able 

to create a clear management. The companies need to be provided with agreements, contracts and 

requirements. Without a willingness to commit it is better not to become involved at all. Develop 

the products from two different cultures and make the most of the phenomenon, Karl–Erik 

Lundström concludes. 

Glenn Douglas, Kalix Municipality 

As fisheries officer and tourism coordinator of Kalix Municipality, 

Glenn Douglas became involved in the Bothnian Arc Action project. He has represented the 

municipality in the management group. In his daily job, Glenn handles contacts to tourism 

companies, tourist offices and project personnel. 

–I have tried to inform and engage companies and to promote the Bothnian Arc 

Action project. For us in Kalix, it is a strategically important future tool and a part of our resources. 

I have tried to make this known in our info meetings, Glenn says. 

According to Glenn, the management group has not had a profound impact on the project. He says 

that larger municipalities, especially on the Swedish side, could make more of a contribution: 

–If you are part of the project, participate! A low participation rate affects planning 

and resources. It is also up to the participants to acquire information. 

In Glenn’s opinion, envisioning the activities more clearly should have taken priority 

over economic briefing. He also says that the feedback from the working committees in question 

was not clear. The setup, comprising two-day meetings, took up too much time. 

–The entrepreneurs were the most important target group, but the timing was bad, 

because the Swedish side concurrently underwent a provincial process, whose aim was to organize 

the local destinations. This process drained most of the strength of those involved, Glenn points out. 

Some kinds of e-mail news bulletins could have been sent. 

–It is especially important to explain what the project can do for entrepreneurs and 

how entrepreneurs can contribute to the project. Many actors might have been better prepared if

they had been involved more. However, from the municipality’s point of view, we have received 

valuable information, says Glenn, and goes on to give praise to project management for being 

available and competent. 

Some groups might have been left outside due to shortcomings in external 

communications. 

–We should have pooled the snowmobile clubs and their tracks. These matters 

concern almost everyone in the whole region and offer a channel of communication into many 

directions. As to the media, we would have needed everything from simple advertisements to 

editorials. 

Glenn would also like to know what happened to some of the planned activities: 

–Many of the suggestions have been realized, which is good. However, I don’t know 

why certain activities, such as the multisport contest and pilot marketing, disappeared. 

Glenn considers it risky to make promises that aren’t kept. It makes it difficult to 

motivate new investments to the same end. 

–The project might seem to have vast resources, which may raise expectations that are 

not met, Glenn says. 

–In the future, to say that “everyone is involved” will not be a valid reason to 

participate. We must be more explicit regarding how our citizens and entrepreneurs may benefit 

from the project. 

Glenn points out that problems may also arise due to the diversity of the partners and 

the way problems are phrased. 

–We should have similar partners with interests and questions which coincide with our 

own. 

Glenn also feels that not having a common language and having to use interpreters is 

slightly problematic. 

The ventures that Glenn wants to pick out as positive are the cruise traffic and the 

Bothnian Card as well as the seminars. He feels that in terms of networks and contacts, the project 

is on the right track. 

–The contacts with the Finnish partners are opening up for new projects. We should 

increase collaboration with Finland, and to facilitate this we must arrange meetings in order to 

discover how they operate. This has already been done to some extent, but the progress has been 

quite slow. 

Moreover, Glenn says that collaboration among Swedish municipalities has increased 

thanks to the project. 

In Glenn’s opinion, the premises for the project have been sufficiently established, and 

the time to carry out concrete, visible and well-defined tasks is now: 

–The Bothnian Arc Snowmobile Track is an idea that was meant to bring the region 

together. Everyone would benefit from this. Other important undertakings include creating a 

dynamic website and extend common ground through tourist offices. Ship traffic is a challenge to 

be tackled by all the municipalities involved. We should refurbish the archipelago with common 

standards for guest harbors and a shared website for tourism in the archipelago. 

Glenn can not see any constraints regarding the future, and concludes: 

–Make sure that the right people are involved and committed and that their work is 

made visible. Arrange convenient meetings and make information accessible. Organize funding in 

accordance with the task at hand and remember that results generate commitment. Practical ideas 

engage actors – we must choose our tasks and targets with care. All actors will be invited to 

participate, and each actor will make a decision regarding participation.

Jonas Johansson, Sales Manager, Destination Boden 

One of the entrepreneurs who have contributed to the project is Jonas Johansson, sales manager at 

Destination Boden. The company sells and markets the regions of Boden and Luleå both nationally 

and abroad. 

Jonas came into contact with the project in the autumn of 2003 through the local tourist 

organization Boden Turism, along with the Municipality of Boden. He characterizes his role simply 

and clearly: 

_I am part of the project as an entrepreneur! 

He exemplifies his role by giving an account of a workshop that was carried out in 

Piteå. He participated in the workshop because it offered an opportunity to market Boden to the 

Finnish companies. 

_I have steadily thought of commercial interests, but they are not always analogous 

with politics. 

Jonas claims that the project has a very basic problem. He feels that the project has a 

top-down atmosphere due to its increasingly political nature. According to Jonas, this also makes it 

difficult for an entrepreneur to break it down into smaller economic goals. 

_This may easily lead to a situation where the public sector becomes influential within 

the framework of the project, Jonas says, reflecting over the participation of business life. 

This is a very complicated domain: 

_The question that entrepreneurs ask is “Where is the short-term profit?” One does not 

earn money through the project, but may lose some profits. I have thought about this frequently, but 

there seems to be no solution. 

Jonas is not yet able to measure the possible commercial or financial benefits, but says 

that the networks and communication are valuable. 

_I have had the opportunity to participate in presenting our own concept in many 

different places, and we have learned more about our own region. However, we have not been 

involved as students but as clients and partners. 

The opportunity to see beyond one’s immediate environment offers an opportunity for 

development, Jonas posits. 

_The project has had a lot to offer in that we have had the opportunity to visit each 

other with an open mind. We are all each other’s clients and this adds value to receiving groups. 

However, there are problems. Jonas refers specifically to the language barrier: 

_During the project, efforts have been made to solve the problems associated with the 

language barrier by using interpreters. Jonas admits that this has worked well within the project, but 

says that beyond the boundaries of the project, the problem is unsolved. It might be one of the 

reasons why the rate of interregional tourism is so low, he says. 

Next, Jonas returns to the question of entrepreneur involvement. 

_We must understand that for entrepreneurs, possible benefits are always related to an 

economic opportunity. Although the project might have yielded new knowledge of products and 

created new contacts, it might not be possible to put this knowledge into commercial use. I prefer to 

water where it grows instead of the entire field – and fertilize where I can see the plants. 

Jonas says that the Bothnian Card is a good idea for hotels that are not part of a chain. 

_The card suits those who take care of their own house but are also interested in the 

neighbor’s, Jonas asserts. At the same time, he calls for more tangible marketing efforts: 

_We missed a marketing opportunity! It is gone! Had we continued meeting as we had 

planned, with a more lively exchange of ideas, we would still have that opportunity. 

According to Jonas, the area offers exciting possibilities:

_Consider this: We can integrate tourism with the IT-branch and create an on-line 

network through mobile phones. It would be a smart move and probably the first of its kind in the 

world. It could also be marketed internationally. Imagine people saying: “They are so far ahead up 

North!” 

That is how I would prefer it to be, Jonas says and concludes with a few words of 

wisdom: 

_If you are going to collaborate, make an honest contribution by conveying your point 

of view and taking responsibility. Build around the concept of Lapland and help companies to 

construct the necessary projects. Where there is a will there is a way. 

Jörgen Hult, Business Developer, Piteå Municipality 

Jörgen Hult, Business Developer for Piteå Municipality, is in charge of the municipality’s 

involvement in trade, tourism and events. He came into contact with the project in its beginning, 

when he had just taken up his new position. 

_I have participated in the project as a deputy in the steering committee and as a 

member of the management group. In addition, I have worked in Workpackage 2 and 3, which are 

concerned with marketing and product development, Jörgen explains. In his opinion, the project has 

given him a vast network of contacts, which he feels has instantly proved useful in his daily work. 

_Strangely enough, the network even extends to other branches. For example, the 

Piteå Municipal Office of Environment and Construction will be traveling to Kalajoki in order to 

examine the local city planning procedures, Jörgen discloses. 

Jörgen says that in general, the project turned out as planned and that he has had the opportunity to 

control and contribute to the course of the project. He also feels that he has received all conceivable 

information and wishes that information would have been spread in a simpler and more selective 

manner. At the same time, he gives praise to project management, which according to him has 

worked hard in order to keep the project together. 

As examples of positive project experiences, Jörgen mentions the contact seminars, 

the Bothnian Card, the cruise traffic and the balloon competitions. 

_The setup of the contact seminars has improved at the same pace as the project has 

taken on more concrete forms. Now is the time to make the transition from quantity to quality 

together with those parties who hope to profit from the collaboration, Jörgen says. 

_The Bothnian Card was a brilliant idea, but those willing to participate should also 

fulfill certain requirements. We must develop even actors. In order to do this, we could divide 

actors according to maturity and transfer skills and knowledge between the different segments. 

Jörgen points out that there are differences between small and large destinations as 

well as between companies equipped for export and those that function locally: 

–The project has proven that all destinations need to do their homework. A local 

strategy makes collaboration possible, and this has become evident during the project. 

Jörgen does not believe in a model where everyone participates in everything. 

–Those with the necessary foundation and interest have been active. Strong 

destinations have ideas and similar conditions, and therefore make even collaborative parties, 

Jörgen claims. He also wants to raise a few important questions before the next step is taken: 

–Where and what are the “icons” of the Bothnian Arc? Who is our market and target 

group? How are we disposed towards local, regional and national trade marks? Jörgen believes that 

these questions should be answered conjointly. 

Jörgen has been inspired by the way the Finnish side has handled the tourism-related 

infrastructure. The next step might include adapting the Finnish attitude in Swedish communal

planning. According to Jörgen, the greatest setbacks in the project have been related to 

shortcomings in language skills. 

–Many participants have had trouble with English, which is the official language of 

the project. Constantly using interpreters and translations makes the workload much heavier, 

although the related arrangements have been carried out smoothly. Interpreting services have been 

available at all times, but to converse via an interpreter is not the same as to speak with each other, 

Jörgen observes. 

He also presents possible solutions to the problem: 

–I had hoped to learn Finnish quickly. One problem is that at this stage, one 

communicates more with those who speak English quite well, since deals are not made in sign 

language. The risk of misunderstandings is too great. 

According to Jörgen, the project also has another weakness: 

–We had to operate on the level of concrete implementation in order to involve the 

companies. The directives of the project were so strict that it made it difficult to promote what we 

wanted! 

The external communication has not been satisfactory. Jörgen claims that all 

information should also come in a popularized form but that there have been too few concrete 

activities to inform about. 

Regarding future collaboration, Jörgen feels that a few important issues should be 

comsidered. 

–At the moment, we are basically offering the same product to the same clients. When 

we can offer complementing products instead of copies, we will succeed. We can learn from 

similarities but make money on differences. Networks have had and will continue to have an 

important role, since swift and successful deals are made by people who share a mutual trust. 

In summary, Jörgen says that the project has been a worthwhile and fruitful venture. 

He feels that the region has a great deal of potential for taking the next step: 

–We have identified both similarities and differences in the decision-making cultures 

involved. Working together has become easier and now we can unite our strengths. There are many 

examples of successful Finnish-Swedish fusions. We will promote concrete activities between 

companies. The next project must be closely integrated with everyday activities and have an impact 

on my daily tasks. This will make everyone want to participate! 

Leif Gustavsson, Recreational Director, Skellefteå Municipality 

As recreational director of Skellefteå Municipality, Leif Gustavsson witnessed how collaboration 

with Finland increased alongside the construction of the Bothnian Arc. 

–I became fascinated by the Bothnian Arc phenomenon. Skellefteå did not participate 

in the first project, but this time it felt like the project suited us, Leif explains. 

During the first project, the boundary of collaboration ran between Norrbotten and Västerbotten. 

However, sensing an interesting opportunity, Skellefteå Municipality applied for membership and 

entered the Bothnian Arc Action project. 

Leif has been member of the project management group as well as participated in the 

meetings and conferences. He says that much of the work has involved creating useful contacts for 

Skellefteå. 

–I think that our contacts to the neighboring municipalities of Piteå and Luleå have 

become stronger and better, Leif observes. According to him, the project has also functioned as a

springboard for ideas involving an inner waterway that, in turn, was thought of in the earlier project 

phase in 1998-2001. 

–From my point of view, the exciting issues were the boat traffic and the Finnish 

model for bicycle routes and snowmobile tracks. We have consequently created many projects that 

would not have been possible without Bothnian Arc Action. For example, there is the NORCE 

project, which deals with coastal culture. Among others, the partners involved in this project 

include us, Kalajoki, Piteå and Luleå. 

Some of the problems of the project are related to the differences in the size and 

capacity of the municipalities. –We should promote even more extensive collaboration between the 

large municipalities, Leif says. 

According to Leif, another problem is the lack of commitment on part of the economic 

life: 

–We did not identify the entrepreneurs likely to be enriched by the project. We have 

tried, but conveying the essence of the project to business life has been difficult. How does one 

engage a single entrepreneur? We have had such diverse ways of handling things and no 

implementation strategy. We partook as a municipality, and the project is mostly based on meetings 

and discussions, Leif explains. 

–However, collaboration is established in such a short time period. The fact is 

everyone participates in order to enhance their own activity in some way. Meetings take time and it 

is a vast terrain. 

At the same time, it is in this way that the project has contributed to creating a more 

harmonious collective outlook on the Swedish side. Other activities which, according to Leif, have 

advanced contact-building include the Conference on Ice seminar in Piteå. In contrast, the first 

seminar in Tornio had considerable shortcomings: Leif characterizes the seminar as both impersonal 

and unfocused. 

–I did not understand who they were and why they were there, Leif says, but also 

directs criticism towards his own contribution: 

–Not having created the contacts I had the opportunity to create is naturally also my 

own fault! 

Leif feels that the low rate of natural exchange between the Swedish and the Finnish 

side is a hindrance: 

–There is little Finnish travel in the region. For example, we get more Dutch than 

Finnish tourists in Skellefteå! 

Leif says that it is not so easy to find common denominators: 

–Part of the exchange that took place via boat traffic over the Quark has disappeared, 

and this shows. 

According to Leif, there is an important lesson to be learned here: 

–Finns are good at creating novelties, such as the ice-breaker in Kemi. I would have 

liked to learn more about Finnish winter tourism. However, we can not copy the Finnish practices 

since they have a different clientele and offer different products, such as “ruska-tourism” and crosscountry 

skiing, but we can still learn. 

Leif says that the mental distance has diminished during the project: 

–The distance has become smaller, and working with Finns and people from 

Norrbotten has really made me aware of the possibilities of winter tourism. 

Leif hopes that future collaboration involves different projects enhancing the 

infrastructure in the area: 

–The inner seaways must be developed with the help of accurate charts. The same 

goes for the snowmobile tracks. These are interesting future investments, and by making it possible 

to move between the destinations by snowmobile we will also enhance snowmobile tourism.

Leif feels that the network within the Bothnian Arc provides opportunities for creating 

resources: 

–We need more resources for making investments. Had we been allowed to invest, we 

would have more left. We should have tied the investment resources together in order to form a 

shared infrastructure for tourism. This would facilitate shared financing with complete liability, 

regardless of geographical size or tax-paying ability. In this way, the market for entrepreneurs 

would grow considerably and they might increasingly perceive the region as their product. This 

would break down barriers between municipalities as well as countries, Leif asserts. 

Leif believes that in the future both countries should have an advocate for promoting 

collaboration. 

–Thus, we can unify the Swedish as well as the Finnish side and make them into wellfunctioning 

entities. This is the direction of the future, and our networks are ready to take on 

concrete collaborative tasks. 

Riikka Tuomivaara, 

Company advisor 

Riikka Tuomivaara, Company Advisor for the City of Oulu, became involved during the project as 

a replacement for an extremely committed person. 

–Tommy Ukkola coached me so that I could easily join the project with a fresh 

perspective. I have also participated as member of the management group. My role has been to 

engage entrepreneurs and harmonize their views of the project, Riikka says. 

Riikka feels that her daily work as company advisor within product development, 

establishing and investing has become easier thanks to the strategies used in the project. 

–I have gotten to know people. In addition, I have learned about business life on both 

sides and become acquainted with a vaster region and its potential. 

Riikka is very satisfied with the quality of the project: 

–Never before have I participated in a project with such comprehensive and excellent 

presentations. Excellent and proficient! 

As a civil servant, Riikka feels that she has acquired new ideas, tools and models of 

collaboration. She emphasizes the importance of personal responsibility and utilizing project 

resources according to one’s own views. Riikka says that the internal communication has 

functioned well and that her questions have been answered. She goes on to say that key persons 

have been provided with enough information. 

Riikka has invested much time and energy in order to find out how companies in the 

Oulu region might benefit more of the collaboration. 

–Now we are planning to meet the Swedish company Arctic Event in hope of finding 

out which collaborative efforts may be realized here in Oulu with the help of our ice roads and how 

other companies might be involved, Riikka explains. 

Riikka gave a spectacular performance of ice hole swimming at the Conference on Ice 

seminar. Her performance was received with enthusiasm and even attracted much media attention. 

–Afterwards, an ice hole swimming society has been established in Skellefteå, and 

smaller companies have shown interest in incorporating the product in their activities. An extensive 

article was published in Helsingin Sanomat, and we also received a lot of attention in the local 

media, Riikka states with a smile. 

Riikka feels that the participation of Pite Havsbad has given her a great deal. She also 

says that the cruise traffic offers many future challenges:

–We will take care of any existing issues in order to facilitate our participation, Riikka 

says. 

According to Riikka, the project did not involve much marketing. She claims that the 

next step should involve the companies and their products more. 

–Although it is an independent process, the companies want to play a bigger role, and 

at the moment it is not difficult to engage them. Our own maturing has also changed the situation 

for the better, Riikka posits. 

Due to the restricted time-frame, Riikka feels that the two-day meetings held during 

the project are problematic. 

–The Swedish side also relies heavily on discussions, while Finns prefer action. 

–But I have learned how to communicate successfully. Marketing is the strong suit of 

Sweden, while Finland takes pride in the product. Differences are discussed in the seminars. 

In Riikka’s opinion, creating a network has also created new perspectives: 

–We have gotten to know each other. From a European perspective, we form an 

interesting region. There are so many authentic and untouched areas in the region. Another point of 

interest is our connection to Russia, although its benefits will only be seen in the long run, and this 

will require much time and resources. 

Riikka emphasizes that in time, Europe will see that the current developments are 

unique: 

–The companies and partners will continue their work. We shall create a common 

marketing space to facilitate encounters. We must determine how to proceed and work out the level 

of engagement together with the companies. Many questions have been asked and many answered, 

and many companies will be involved in the future. 

Riikka hopes that the plans for cruise traffic will be realized in Oulu in the near future. 

She believes that the market will perceive health and spa services from an arctic viewpoint and as a 

more profound experience. In addition, common design and management is being created for the 

entire region. 

–We will promote well-defined boundaries and prioritizing as well as finding pilot 

projects with educational value. We must promote an open structure to facilitate even smaller 

entities. It may take time to for companies to start up, Riikka underlines. 

For promoting knowledge within the region, it should have a designated travel cluster 

for analyzing the clientele and related opportunities. 

–The development may be monitored by, for example, the university, and directed 

through study tasks from the Bothnian Arc. Excellent marketing will be established. Although the 

marketing is probably good as it is, we will work together to develop it even further. 

–Without the work that has been carried out, we would all be swimming in separate 

ice holes, Riikka, the ice hole swimmer, concludes with a hearty smile. 

Jarkko Enqvist 

Byrå Bothnia AB 

Jarkko Enqvist from Byrå Bothnia AB has acted as project manager for Bothnian Arc Action. He is 

a Finnish citizen but has worked in Sweden for more than 20 years. 

–The project needed a person who could manage both the Finnish and Swedish 

perspective, so I was asked to join the project in the spring of 2002. In the beginning, I handled my 

post with Jukka Hellgren from Culmentor. I was in charge of relations while Culmentor handled 

administration. 

Describing his tasks, Jarkko states that it comprised receiving ideas and channeling them to others.

–In other words, my work involved transforming a thought into a concrete encounter. 

Creating contacts. 

Jarkko explains that with no change in resources or responsibilities, the project took 

on more action. 

–The work generated more and more contacts to Rostock, along with many 

preliminary and concluding tasks. The consequent responsibilities also included economic liability, 

posting and budgeting. 

Although Jarkko was not involved when the project was created, he feels that he 

understands the logic in the since deceased Tommy Ukkolas line of thinking: 

–First collaboration, then a concrete pilot project that will shift into being part of the 

daily work routine. I believe that this is how Tommy thought. 

According to Jarkko, there are barriers that complicate collaboration. 

–Not so much between the municipalities or countries, but between the companies. 

They are restricted by the barriers of competition. 

Jarkko believes that the problems with engaging business life exist because the project 

was seen as too public: 

–“The audience” had gone home before the show even began. 

In Jarkko’s opinion, other reasons for the low rate of company participation are that 

the companies were not involved in the planning phases of the project and that there is opposition 

within companies when it comes to publicly managed projects. 

–The management group existed solely of representatives of the public sector, and this 

is one reason why we have not succeeded in changing the conventional views of tourism. 

However, Jarkko claims that the project has affected attitudes and that there is more 

communication than before. He also says that every task carried out within the framework of the 

project has enhanced knowledge and understanding. 

_All the seminars and meetings have been satisfactory! Every produced report has 

been satisfactory! 

We have understood that the region is small compared to the rest of the world. Now 

we have people and a network. It is a splendid network and it will serve as a fantastic springboard 

for future work, Jarkko posits with enthusiasm. 

He sees the cruise traffic as a good example of a case where the market itself is 

groundbreaking. In terms of the cruise traffic, the next step involves collaboration within the entire 

Swedish and Finnish Lapland and its harbors. 

Nevertheless, Jarkko detects a risk in that the project raises expectations that might not 

be fulfilled, which might even endanger future project ideas. 

Another concern is personification and information flow: 

_Losing a person may mean losing an abundance of knowledge. We have not 

established good information channels, and there are some deficiencies in the communication 

network. 

External communications have flowed more smoothly, since the media has been well 

informed of all events related to the meetings and seminars. The Tornio seminar and the Conference 

on Ice in Piteå received particularly extensive press coverage. 

Jarkko notes that the organization related to the project might have been better and 

that the management group, but especially the working committees and WP-groups, might have 

provided stronger support and carried out a more explicit dialogue. 

_Dialogue among the parties involved would have been valuable, but we have not had 

a clear code of delegation. Shared responsibility is nobody’s responsibility. We were too weak to 

follow up and direct demands to those in charge of the WP-groups. 

It has been complicated to clarify to all parties involved how the region will become a 

comprehensive experience. On the municipal level, the local people have paid for the investments.

From this point of view it is quite a leap to start thinking globally or even in terms of Europe, 

Jarkko says. 

He is satisfied with the concrete activities carried out within the framework of the 

project, and detects future challenges in competitions and events as well as in the present 

cooperative efforts related to golfing and horseback riding. 

_Developing the Bothnian Card would be preferable. In the future, both sides also 

need to engage a skilled sales body for marketing the region in the rest of Europe and in Asia in 

collaboration with both tourism and other industries. 

According to Jarkko, only mental barriers – private thoughts and suspicions – are 

stalling collective development. He says that this might be changed by a strong lead partner who 

could function as a kind of bank. 

–We must be able to locate risk capital for new investments. Here, the municipalities 

must help with the liquidity issue. The companies, then, can make investments and clear contracts. 

Clarity is paramount for companies! Jarkko concludes. 

The Bothnian Arc visionary is gone. 

April 2005 became a month characterized by grief. We had to bid farewell to Tommy Ukkola, who 

passed away after a sudden illness. In Tommy, we lost an inspired, but also constructive and highly 

cooperative developer of Finnish-Swedish collaboration in the Bothnian Arc region. 

Tommy was born into a Finnish family in Kiruna in Northern Sweden. He was thus bilingual from 

the beginning, learning both Swedish and Finnish as his mother tongue. He chose to carry out his 

studies in Finland and studied history at the University of Oulu. He finished his Master’s degree in 

1992. His Master’s thesis, which examined the influence of power plants on the development of the 

municipalities on Oulu River from 1940 to 1970, received outstanding commentaries and was 

granted the status of Licentiate thesis. In 1994, Tommy was awarded the title of Licentiate 

of Philosophy. 

Following his graduation, Tommy worked at the Outokumpu Mining Museum in 

the mid-nineties. Later, Tommy participated in project management training, where he heard of the 

Bothnian Arc project that was being launched by the Council of Northern Ostrobothnia. He applied 

and was chosen for the position of project secretary, which position he occupied during the time 

period 1.12.1997–31.8.1998. 

Starting 1998, Tommy worked as project manager for a project financed by Interreg 

IIC of the EU: Bothnian Arc, a Finnish-Swedish umbrella project comprising the coastal regions of 

the Bothnian Arc. The project was launched in June 1998 and concluded three years later, in June 

2001. 

The Swedish-Finnish Bothnian Arc Association was established for promoting 

economic development in the beginning of the year 2002, with Tommy as its self-appointed chief 

coordinator. 

Despite his all too hasty departure, Tommy achieved many important goals that have 

had an impact on the people and societies in the Northern borderlands of Europe. Tommy was 

known as a kind and obliging co-worker, who was ready to help others even in stressful situations. 

His versatile life experiences and positive attitude helped him in tackling the many challenges 

associated with the task of combining two different cultures. 

Through his collaborative work across borders, Tommy was a true bridge builder. He 

was always prepared to find a compromise in order to facilitate consensus. However, he did not 

withhold his opinion if he felt that the chosen approach was not right.

We will always associate Tommy with the establishment of the Bothnian Arc and the 

start of cross-border collaboration. He was a good co-worker and a creative and ambitious force in 

the association. We will remember Tommy for his efforts to get people and organizations to 

cooperate for a better future for everyone who lives and works within the Bothnian Arc region. 

Tommy is mourned by his wife and two children as well as co-workers and partners in 

cooperation. 

Kari Nenonen 

Mayor 

Chairman, Bothnian Arc Association 

Karl Petersen 

Municipal Council Chairman 

Vice-Chairman, Bothnian Arc Association

LNA001 Pdf-broschyr.indd - The Baltic Sea Region INTERREG III B

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?