Severs skada – paradigmskifte gällande diagnostik och behandling?

Metod och resultat
Alla barn som ingick i studierna fick inledningsvis ange ålder, längd, vikt
och registrera sin fysiska aktivitetsnivå från A-E med Engströms aktivitetsindex
(se bilaga 3) 9 . Den fysiska aktivitetsnivån registrerades sedan vid
varje datainsamlingstillfälle.
Studierna har godkänts av etikprövningsnämnden i Uppsala, dnr 2004
M-377 och 2008/094. Alla deltagare gav sitt informerade samtyckte till
att delta i studierna. I delarbete IV användes radiologi för att analysera
hälkuddens tjocklek. Av etiska skäl undersöktes först en pilotgrupp (n=5)
för att tillse att undersökningsmetodiken var tillfredställande.
Metod och resultat delarbete I
Syftet med delarbete I var att undersöka diagnostisk precision av olika
kliniska test gällande hälsmärta vid Severs skada. Barnen i delarbete I, 30
ungdomar med symtom och 15 symtomfria, fick svara på frågor om ålder,
längd, vikt, vilken sport de utövade och fysisk aktivitetsnivå från A-E med
Engströms aktivitetsindex (se bilaga 3) 9 . Barnen med hälsmärta fick ange
hur länge de haft hälsmärta och smärta i höger/vänster/bilteralt.
Tre kliniska test utfördes av Stefan Perhamre på alla barn (n=45). I de
fall smärtan var bilateral fick barnet själva avgöra vilken häl som var mest
smärtande och på den utfördes testerna. Test ett (A) var barfota hälstående,
test två (B) tuberkelpalpation (tryck på hälbenets bakersta topp) och test
tre (C) sidokompression (eng. squeeze test), figur 1. Upplevd smärta vid
testerna registrerades på Borgs CR-10 skala 8 . Testaren (SP) tränade trycket
vid sidokompression (test C) på en tryckkänslig gummiblåsa (vigorimeter)
för att standardisera tryckets storlek.
Figur 1: De tre kliniska testen som användes för att diagnosticera Severs skada.
18