measurement methods of soil, water, plant and fruit, in berry ... - NJF

tillämpade forskningen vid Kivik, en position som han upprätthöll fram till sin bortgång.
Kivik kom att bli Nils-Arthurs "hjärtebarn".
Kiviks försöksstation tillkom i slutet av 1960-talet genom initiativ av bl a nu bortgångne dir.
Nils Wikström, vars odling blev grunden för stationen. Till en början ingick den
organisatoriskt i dåvarande södra trädgårdsförsöksdistriktet, men överfördes 1989 till
institutionen för trädgårdsvetenskap i Alnarp. Redan vid stationens tillkomst var ett av
huvudmålen att kunna provodla lovande Balsgård-sorter i större skala. Sålunda föll det sig
naturligt att stationen 1994 inlemmades i institutionen för hortikulturell
växtförädling/Balsgård under benämningen avdelningen för fruktproduktion i Kivik.
Under Nils-Arthurs ledarskap utvecklades Kiviks försöksverksamhet betydligt. Stor tonvikt
lades vid försök inriktade på att minska användningen av bekämpningsmedel. Olika
odlingssystem och fruktsorter testades för såväl IP- som ekologisk odling. Nils-Arthur
planerade fältförsöken i nära samverkan med fruktodlarna. Jämsides med detta arbete fortsatte
hans forskning rörande fruktens skörd, lagring och kvalitet. Han var med om att utarbeta
jodstärkelsetestet till att bli en rutinåtgärd för odlarna i deras strävan att bestämma rätt
skördetidpunkt, och tillsammans med Ibrahim Tahir genomförde han för svenskt
vidkommande banbrytande försök med värmebehandling av frukt i syfte att förlänga
hållbarheten.
Ibrahim Tahir, hade en ungersk doktorsexamen i bagaget när han kom till Sverige 1992.
Han ville gärna träffa en likasinnad forskare och fick rådet att kontakta Nils-Arthur. I ett brev
till denne skrev han "Eftersom jag inte kan förstå varför Gud avvisade vår förfader,
Adam från Paradiset bara för att han åt ett äpple, bestämde jag mig för att engagera mig i
äpplenas produktionslära. Idag har jag doktorsexamen inom det området utan att varken ha
hittat något svar på min ursprungliga fråga eller ha något jobb". Några dagar senare svarade
Nils-Arthur: "Kom till Malmö så kan vi diskutera båda frågorna".
Ibrahim berättar vidare: "Ända sedan vårt första möte, den 1 september 1992 tills hans
överraskande avsked nu i december, var Nils-Arthur för mig en nära vän, storebror och bästa
rådgivare. Hans lojalitet, uppriktighet, livlighet och vänlighet gjorde så att jag lärde känna
svenskarna och Sverige.
En annan sak som jag också har lärt mig är att en minut av livet är oerhört värdefullt och får
inte slösas. Och en forskare är ingen forskare fullt ut om han inte även jobbar på fältet. Jag
lärde mig dessutom att tro på ordspråket: De odlade så vi åt, och vi odlar för de kan äta. Hans
avsked har lämnat fruktansvärd sorg och enorm tomhet inom mig."
Nils-Arthur var som forskare en synnerligen utåtriktad person. Med stor omsorg välkomnades
alla som ville lära känna hans älskade Kivik. Under årens lopp passerade många besökare -
forskarkollegor från när och fjärran, odlare, studenter, utländska praktikanter, nämnder av
olika slag, SLUs ledning såväl som departementsråd och -sekreterare. Han såg till att alla fick
en ordentlig genomgång av verksamheten och helst också en kopp kaffe och en god kaka
därtill. Guidning och servering ombesörjde han själv på bästa sätt.
Det tynger oss att veta att Nils-Arthur gick bort i en tid när framtiden för avdelningen för
fruktproduktion i Kivik är mer osäker än någonsin. Han hade förberett kallelse till möte med
rådgivande gruppen för Stiftelsen Kiviks försöksstation den 5 december 2001, men mötet
måste inställas p g a hans sjukdom. Nils-Arthur hävdade bestämt att en flyttning av
verksamheten rent fysiskt till Balsgård skulle ta lång tid (10-12 år) och därtill bli en dyrbar