Skiascope 1 som pdf - Göteborg

förlängd utan gick vid 65 års ålder. Jonssons förslag var inledningsvis
att inte tillsätta någon ny chef utan att spara kommunens pengar
genom att han själv skulle ta hand om den administrativa ledningen,
medan den konstnärliga skulle ledas av en interimistisk ”konstnärlig
konsult” ( = Svenrobert Lundqvist). Slutligen blev lösningen att Björn
Fredlund återinträdde som chef 1995.
Med tillbyggnaden fick museet en ny entré bekvämt nära Götaplatsen
genom att stödmuren under trappan öppnades. Innanför fick
Hasselblad Center nya utställningslokaler och museet ett litet svårbemästrat
utställningsrum för samtidskonst ( ”Stenasalen”). Samtidigt
förminskades Falkhallen något och Skulpturhallen skars sönder
av ett trapplopp upp från entrén. Skulpturhallen var, som framgått
ovan, den enda riktigt monumentala sal som Sigfrid Ericson fick förverkligad
och fram till 1996 ett av de främsta exemplen i Sverige på
storslagna interiörer från 1920-talsklassicismen.
Resultatet av ombyggnaden blev för Konstmuseets del mindre
användbara utställningsrum. Museet blev också av med de kontorsutrymmen
det haft i Konsthallen. Svårast att idag bemästra är
Skulpturhallen som numer huvudsakligen utgörs av två långsmala
korridorer på vardera sidan om trapploppet. Visserligen har den övre
entrén, med kassa och vykortsstånd försvunnit men dispositionen av
golvytan gör salen svåranvänd.
Den nya arkitekturen bidrar också till en ny berättelse om konsten.
Götaplatsen är anlagd som ett konsternas torg, med bildkonsten
i högsätet. Tidigare väntade en ansträngande vandring uppför de monumentala
trapporna, liksom vid många andra museer världen över.
Genom en serie ombyggnader har berättelsen förändrats. Konsten
har blivit mer tillgänglig ( inte minst för handikappade), men
kanske också mindre upphöjd till sin karaktär.
Den monumentala trappan kan sägas ha flyttat inomhus. Från
den mörka entrén finns flera tänkbara rörelseriktningar, men de signalerar
knappast sina närvaro. Stenasalen, Hasselblad Center och
bokhandeln ger sig omedelbart tillkänna, men de slingrande gångarna
till Konsthallen och kaféet är svåra att upptäcka. Interna transportvägar
mellan allt man behöver under ett och samma tak – kultur,
shopping och mat – får museer runt om i världen att alltmer likna
stora gallerior. Besökarna har blivit kunder. Göteborgs konstmuseum
framstår som en lågbudgetvariant på detta tema.
180
181
of subject matter and in its use of space. The decision was taken to build
the sculpture into a pilastered box with neo-Classical decor. The housing,
like the walls, was given a low dado in the eighteenth-century style that
was then marbled. The eighteenth-century furniture that Lundquist had
donated to the museum was also moved down to the new gallery. Where
the period feel faltered somewhat was the fluorescent lighting and the
heavy beamed ceiling.
There were also plans to empty the Brothers’ Room and move the
collection of Picassos there instead. The reshuffles led to bitter internal
conflicts, and senior curator Jonas Gavel handed in his notice, although
he would withdraw it when the plans were not carried out in full. 261 Gavel,
who had a Ph.D. in early Renaissance colour theory, had been employed
at the museum since 1987. One remnant of the planned reshuffle survived,
however, and accordingly the medieval art was transferred from
the Brothers’ Room to the Cabinet on the fifth floor.
suBterrANeAN GroWth, 1996– 00
In the 1980s an era of spectacular museum construction began the like of
which had not been seen since the middle of the nineteenth century. We
are still in the thick of this expansion phase, with Kalmar’s Nya Konstmuseum
( 2008 ), designed by the architects Tham & Videgård Hansson, as
the latest contribution on Swedish soil. The question of an extension to
Göteborg Museum of Art resurfaced during the spring of 1989, followed
by a heated debate in the press. The proposal put forward by the museum,
led by Björn Fredlund, was for a three-storey building on the terrace to
the east of the museum ( in effect a counterpart to the Gothenburg Art
Gallery ) and for an additional level to be added to the Falk Hall. 262
In the event there was to be no new museum, but there was an extension
built below ground in 1996, designed by Peter Erséus, Per-Olof
Frenning, and Håkan Cullberg. The extension was made possible because
of a deal with the Hasselblad Foundation and Sten A. Olsson made during
Edwards’ time as director. His conflicts with the head of administration,
Bo Jonsson, were probably behind the decision not to extend Edwards’