Introduktion Moment - Tala Madani - Moderna museet
Introduktion Moment - Tala Madani - Moderna museet
Introduktion Moment - Tala Madani - Moderna museet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
MoMent<br />
tALA MAdAnI<br />
IntroductIon<br />
The exhibition Rip Image at <strong>Moderna</strong><br />
Museet is <strong>Tala</strong> <strong>Madani</strong>’s first major<br />
museum exhibition. Her paintings and<br />
animations evoke a surrealistically<br />
whirling narrative that lures us into a<br />
universe populated exclusively by middleaged<br />
men.<br />
<strong>Madani</strong> was born in 1981 in Tehran, Iran.<br />
In her teens, she moved with her mother to<br />
the USA, and she now lives and works in<br />
Los Angeles. Thus, <strong>Madani</strong> operates in a<br />
context of dual identities, which puts her in<br />
an uncontrived position to comment on<br />
two cultures. Universalism and personal<br />
heritage are brought together in her imagery<br />
and <strong>Madani</strong> comments without softening<br />
the rough edges – often injecting a<br />
humour and irony that tends to stir up<br />
strong feelings.<br />
Before <strong>Madani</strong> embarked on her artistic<br />
career, she studied political science.<br />
Her interest in the social and political<br />
challenges of the contemporary global<br />
village permeates her artistic output.<br />
It has evolved in the wake of 9/11, alongside<br />
the war on terrorism and the Arab<br />
Spring. Many European countries have<br />
seen xenophobic, Islamophobic and<br />
overtly Nazi parties grow stronger during<br />
this era. The news media frequently<br />
feature reports on growing fear of the<br />
“Iranian bomb” and defamations against<br />
the prophet Mohammed on one side, and<br />
rabble-rousing Islam extremism on the<br />
other. The conflict has been presented<br />
as a mud-slinging contest – infantile but<br />
nevertheless lethal.<br />
<strong>Madani</strong>’s works are replete with art<br />
historical, political, philosophical and<br />
psychological references, including explicit<br />
nods to the abstract painter Morris Louis<br />
(1912–62) and to the method and style of<br />
action painting. But there are also more<br />
subtle connections to historical stage<br />
productions, literature and various<br />
expressions from military combat tactics.<br />
<strong>Madani</strong>’s oeuvre combines play with<br />
harsh reality. Her psychologically elusive<br />
imagery reminds us of our complicated<br />
dependence on language and images<br />
– how we gauchely construct images of<br />
the world and people around us , and how<br />
language separates us even though we are<br />
living in a globalised society where we are<br />
all “neighbours”.<br />
In her paintings, <strong>Madani</strong> explores<br />
strictly male environments, and portrays<br />
a masculinity that is fragile yet dangerous.<br />
She lays bare emotions and desires, and her<br />
characters are often situated in a remarkable<br />
limbo between tough machoism and<br />
voluntary submissiveness. In claustrophobic<br />
exposures we see men engaged in<br />
absurd activities that appear to be surreptitious<br />
preparations for mysterious<br />
plots and acts of violence, but could also<br />
be children’s games that have run amok.<br />
Often, one figure stands out as the leader or<br />
oppressor, and the mood varies turbulently<br />
between the sadistic, but still innocent,<br />
excitement of childish romping, and<br />
explicit violence with strong elements of<br />
degradation.<br />
<strong>Madani</strong>’s oeuvre is a psychological<br />
exploration of our minds, and her images<br />
generate advanced chains of association.<br />
We sense a strong political charge, but its<br />
meaning eludes us. The possible interpretations<br />
are endless, and the way we<br />
choose to read her imagery risks revealing<br />
our own prejudices. An inward quest arises,<br />
towards the deepest and most private<br />
domain. What initially may seem like a<br />
refreshing caricature of the patriarchy<br />
transforms at second glance into a disturbing<br />
reflection of the viewer’s own misconceptions.<br />
In <strong>Madani</strong>’s imagery, sharp satire<br />
can unexpectedly dissolve into ephemeral<br />
abstract painting. We can never be sure that<br />
anything is what it appears to be, and as we<br />
transcend the boundary between figuration<br />
and abstraction, the describable shifts<br />
towards the ineffable.<br />
<strong>Madani</strong> confronts human frailty and the<br />
great communal and personal challenges<br />
of our own era. Her art serves as a social<br />
solvent on roles and relations. By playing<br />
with stereotypes and symbols, she forces<br />
us not only to open our eyes, but also to ask<br />
ourselves why we see what we see.<br />
Joa Ljungberg and Andreas nilsson<br />
In <strong>Moment</strong> exhibitions the artworks<br />
determine place and time: a wall or<br />
several rooms, a day or some months.<br />
tala <strong>Madani</strong> was born in Tehran, Iran, in<br />
1981, and moved with her mother to the USA<br />
when she was in her teens. She has an MFA<br />
in painting from 2006, from Yale University<br />
School of Art in New Haven, USA. After<br />
spending several years in Amsterdam and<br />
New York and other places, <strong>Madani</strong> now<br />
lives and works in Los Angeles. Last year,<br />
<strong>Tala</strong> <strong>Madani</strong> was nominated for the Future<br />
Generation Art Prize 2012, one of the major<br />
international art awards.<br />
Selected solo exhibitions: <strong>Tala</strong> <strong>Madani</strong>,<br />
Stedelijk Museum Bureau, Amsterdam, 2011;<br />
Pictograms, Lombard–Freid Projects, New<br />
York, 2010; Dazzle Men, Pilar Corrias gallery,<br />
London, 2009; ASS•AS•SIN: hashish anyone?,<br />
Lombard–Freid Projects, New York, 2008.<br />
Selected group exhibitions:UNREST:<br />
Revolt against Reason, apexart, New York,<br />
2012; Speech Matters, the Danish Pavilion<br />
at the 54th International Art Exhibition, the<br />
Venice Biennale, 2011; Between my Head<br />
and my Hand, There is Always the Face of<br />
Death, Portland Institute for Contemporary<br />
Art, Portland, 2011; The Future of Tradition<br />
– The Tradition of Future 100 Years After the<br />
Exhibition ‘Masterpieces of Muhammadan<br />
Art’ in Munich, Haus der Kunst, Munich, 2010;<br />
Liverpool Biennial, Liverpool, 2010; The<br />
Symbolic Efficiency of the Frame, 4th Tirana<br />
International Contemporary Art Biennial,<br />
Tirana, 2009; La Maison Jaune: Works on Paper,<br />
Patricia Low Contemporary, Gstaad, 2008.<br />
Front cover: <strong>Tala</strong> <strong>Madani</strong>, Morris Men, 2012.<br />
© Courtesy of the artist and Pilar Corrias<br />
Gallery, London. Photo: Joshua White.<br />
25.5-27.10 2013 www.moderna<strong>museet</strong>.se
MoMent<br />
tALA MAdAnI<br />
25.5-27.10 2013<br />
IntroduktIon<br />
Utställningen Rip Image på <strong>Moderna</strong><br />
Museet är <strong>Tala</strong> <strong>Madani</strong>s första stora<br />
museiutställning. Hennes målningar och<br />
animationer skapar här en surrealistiskt<br />
virvlande berättelse som leder in i ett<br />
universum uteslutande befolkat av medelålders<br />
män.<br />
<strong>Madani</strong> föddes 1981 i Teheran, Iran.<br />
I tonåren flyttade hon med sin mamma<br />
till USA där hon idag är verksam i Los<br />
Angeles. <strong>Madani</strong> verkar alltså i ett sam-<br />
manhang av dubbel identitet, vilket tillåter<br />
henne att kommentera de olika kulturerna<br />
utan att det känns konstlat. Universalism<br />
och personligt arv möts i hennes bildvärld<br />
och <strong>Madani</strong> kommenterar utan att slipa<br />
kanterna – ofta med hjälp av en humor och<br />
ironi som tenderar att röra upp känslor.<br />
Innan <strong>Madani</strong> slog in på konstnärs-<br />
banan studerade hon statsvetenskap.<br />
Intresset för den globaliserade samtidens<br />
sociala och politiska utmaningar genomsyrar<br />
även hennes konstnärliga produktion.<br />
Den har vuxit fram i kölvattnet efter<br />
11 september, parallellt med kriget mot<br />
terrorismen och med den arabiska våren.<br />
Det är en tid som sett invandrarfientliga,<br />
islamofobiska och öppet nazistiska partier<br />
växa sig starka i flera europeiska länder.<br />
Nyhetsmedia har rapporterat flitigt om<br />
omvärldens rädsla för den ”iranska bomben”<br />
och om smädare av profeten Mohammed<br />
å ena sidan, och uppviglade islamistiska<br />
extremister å den andra. Konflikten har<br />
framställts som en pajkastning – infantil,<br />
men inte desto mindre dödlig.<br />
Referenserna i <strong>Madani</strong>s konstnärskap<br />
är många – både konsthistoriska, poli-<br />
tiska, filosofiska och psykologiska. Explicita<br />
hänvisningar görs bland annat till den<br />
abstrakte målaren Morris Louis (1912–62)<br />
och till action painting som metod och<br />
uttryck. Men det förekommer även mer<br />
subtila kopplingar till historiska teaterproduktioner,<br />
litteratur, och olika uttryck<br />
för militär stridstaktik. I <strong>Madani</strong>s konstnärskap<br />
möts lek och hård verklighet.<br />
Hennes psykologiskt gäckande bildspråk<br />
påminner oss om vårt komplicerade<br />
beroendeförhållande till språk och bilder<br />
– hur vi tafatt gör oss bilder av vår omvärld<br />
och av varandra, och hur språket<br />
separerar oss trots att vi lever i en global<br />
värld där vi alla har blivit ”grannar”.<br />
<strong>Madani</strong> utforskar i sitt måleri exklusivt<br />
manliga miljöer och återger en maskulin-<br />
itet som är bräcklig men samtidigt farlig.<br />
Hon blottlägger känslor och begär och<br />
hennes karaktärer befinner sig ofta i en<br />
märklig limbo mellan att vara hårdföra<br />
machomän och villigt undergivna. I<br />
klaustrofobiska exponeringar ser vi män<br />
inbegripna i absurda aktiviteter som kan<br />
te sig som hemliga förberedelser inför<br />
mystiska komplotter och våldsaktioner,<br />
men som lika gärna skulle kunna handla<br />
om urspårade barnlekar. Ofta fram-<br />
träder en ledare eller en förtryckare, och<br />
stämningen pendlar oroligt mellan den<br />
sadistiska, men fortfarande oskyldiga,<br />
lekens uppskruvade förtjusning och ett<br />
uttryckligt våld.<br />
Vi möter ett psykologiskt utforskande<br />
av vårt inre i <strong>Madani</strong>s konstnärskap,<br />
och hennes bilder genererar avancerade<br />
associationskedjor. En stark politisk laddning<br />
gör sig kännbar men dess innebörd<br />
är svårfångad. Tolkningsmöjligheterna<br />
är oändliga och sättet vi väljer att läsa av<br />
hennes bildvärld på riskerar att blottlägga<br />
våra egna fördomar. Ett sökande inåt mot<br />
det djupaste och mest privata uppstår.<br />
Det som först kan framstå som en uppfriskande<br />
karikatyr över patriarkatet kan<br />
i nästa stund förvandlas till en obehaglig<br />
spegling av betraktarens egna vanföre-<br />
ställningar. I <strong>Madani</strong>s bildspråk kan<br />
sylvass satir när som helst lösas upp i ett<br />
undflyende abstrakt måleri. Vi kan aldrig<br />
vara säkra på att något är vad det ser ut<br />
att vara och samtidigt som vi rör oss över<br />
gränsen mellan det figurativa och det<br />
abstrakta, glider det beskrivbara över i det<br />
outtalbara.<br />
<strong>Madani</strong> konfronterar mänskliga<br />
tillkortakommanden och vår tids stora<br />
utmaningar ur både ett samhälleligt och<br />
personligt perspektiv. Hennes konst<br />
verkar som ett socialt lösningsmedel av<br />
roller och relationer. Genom sin lek med<br />
stereotyper och symboler får hon oss att<br />
inte bara öppna våra ögon, utan också att<br />
fråga oss varför vi ser det vi ser.<br />
Joa Ljungberg och Andreas nilsson<br />
<strong>Moment</strong> är utställningar där verken<br />
bestämmer plats och tid: en vägg eller flera<br />
rum, en dag eller några månader.<br />
tala <strong>Madani</strong> är född i Teheran, Iran, 1981<br />
och flyttade som tonåring till USA med sin<br />
mor. Hon tog sin magisterexamen i måleri<br />
2006 vid Yale University School of Art i New<br />
Haven, USA. Efter vistelser i bland annat<br />
Amsterdam och New York är <strong>Madani</strong> idag<br />
bosatt och verksam i Los Angeles. <strong>Tala</strong><br />
<strong>Madani</strong> var förra året nominerad till Future<br />
Generation Art Prize 2012 – ett av världens<br />
största konstpris.<br />
Separatutställningar (i urval): <strong>Tala</strong> <strong>Madani</strong>,<br />
Stedelijk Museum Bureau, Amsterdam, 2011;<br />
Pictograms, Lombard–Freid Projects, New<br />
York, 2010; Dazzle Men, Pilar Corrias gallery,<br />
London, 2009; ASS•AS•SIN: hashish anyone?,<br />
Lombard–Freid Projects, New York, 2008.<br />
Grupputställningar (i urval): UNREST:<br />
Revolt against Reason, apexart, New York,<br />
2012; Speech Matters,Danska paviljongen<br />
på 54th International Art Exhibition, Venedigbiennalen,<br />
2011; Between my Head and my<br />
Hand, There is Always the Face of Death,<br />
Portland Institute for Contemporary Art,<br />
Portland, 2011; The Future of Tradition<br />
– The Tradition of Future 100 Years After the<br />
Exhibition ‘Masterpieces of Muhammadan<br />
Art’ in Munich, Haus der Kunst, München, 2010;<br />
Liverpool Biennial, Liverpool, 2010; The<br />
Symbolic Efficiency of the Frame, 4th Tirana<br />
International Contemporary Art Biennial, Tirana,<br />
2009; La Maison Jaune: Works on Paper,<br />
Patricia Low Contemporary, Gstaad, 2008.<br />
omslaget: <strong>Tala</strong> <strong>Madani</strong>, Projector, 2011.<br />
© Courtesy of the artist and Pilar Corrias<br />
gallery, London. Private Collection, London.<br />
Fotograf: Alex Delfanne.<br />
www.moderna<strong>museet</strong>.se