andersson anna andersson anna iiiiiiiiiiiiii son anna ... - KulturUngdom

Anna
Andersson
Jag skrev dagbok tills jag blev myndig. Jag söp tills jag förlorade
förståndet. Nuförtiden är teckningarna min dagbok,
och musiken min alkohol. Mina teckningar är tankar om saker
som är svåra att prata om, situationer som är för jävliga
och om underbara dagar.
I bildspelet ser vi Svetlana, Hildur och Kalinka i en slags
stillbildsfilm om allt och ingenting. Nä, det händer inte så
mycket, men det är exakt sånt livet är för dem. De spelar
lite, posar lite, och de försöker sätta lite färg på vår omgivning
och inte ta allting på för stort allvar, vilket är väldigt
svårt i ”vuxenlivet”.
Allt kan vara inspirerande.
Allt som är utanpå och
innanför.
I kept a diary until I was of age. I drank until I lost my mind. Now the
drawings has become my diary and music my alcohol.
My drawings are thoughts about things that are hard to mention,
situations that sucks and about glorious days
In the slideshow we meet Svetlana, Hildur and Kalinka in some sort
of a slow motions movie about everything and nothing. No, there’s
not much happening, but that’s how they live their lives. They play
a little, pose a little and they try to put some color on their ordinary
lives and surroundings, and not to take everything to seriously,
which is a very hard thing when it comes to the life of the grown up
Everything can be inspiring.
Everything that’s outside and
inside.
It makes me so sad,
it can’t be all bad