ein unmoralisches Angebot? - Ã bo Akademi

*Än kyrkan då? Än dogmerna, än ceremonierna? Än alla de bleka offerprästerna med bålenoch inkvisitionsknivarna?Min ungdoms trosstrider, hur underligt avlägsna synas de mig inte i dag! Ett gruff i förgårdaroch på bakgårdar, men aldrig inne i det allra heligaste.Har jag grubblat en gång över bevisen för Guds existens? Och i dag snubblar jag på dem pågatorna: en yngling som drömmer, en mor som offrar sig, en man som vigt sig åt en gärning,en gammal käring, som skänker sin fattiga skärv.Dogmerna, ha de irriterat mig en gång? I dag har jag inte lika lätt att slita sönder dem; jagkänner, hur de äro vävda av hjärtetrådar. Ingen konst att häda dem, konsten är att förstå ochförklara dem. Ansträng dig, och du skall finna en mening i dem; du skall finna en flik avsanningen i dem. Också bakom skolastikerns latin klappar människohjärtat, också hosAtanasius finns en skymt av den dolde Guden. Också kristendomen är en religion, broderhimlastormare.Kyrkan! Hav inte brått att kasta stenar på tempelrutorna! Du kan träffa hjärtan, när du tror, attdu träffar glas. Lättvindigt döma vi, grovt döma vi, litet förstå vi. Har man sett mannens frånNasaret ögon, blir allt oväsentligheter inför kärleken.Jag minns en gång, en kväll i en stad i Italien. Jag satt hos en poet, en bekant poet, en gammalalkoholist, som blivit from, och som jag föraktade. I vit kartusianerdräkt satt han vid sittrökbord med whiskyglaset i handen och grät över en liten marmor-Kristus, som slagits sönderi ruset. En gåva av den helige fadern till honom, en skänk av Leo den trettonde, buuh, buuh.Mitt unga hädarhjärta log och triumferade. Men i dag – skulle jag le – och förstå honom.*Dopets och nattvardens sakrament, magi bara, trolldomskonster!Sök djupare, broder! Kanske är dopets sakrament födelsens och nattvardens sakrament, inteens du kommer undan dem, broder hädare.*Omvänd, jo, jo. Frälst, bravo. Det är ju det senaste modet.Nej, inte omvänd, jag har kommit till klarhet bara. Jag har funnit, vad min oro var, vem minoro var. Och se, när jag fann honom, blev mitt hjärta ro.Ro, jo, jo. Det blir skönt att få sussa till slut.Sussa, kanske ändå inte. Min man är inte el Santisimo Cristo del Buen Suceso, som det ropaspå torgen till, men den galileiske Dionysos, som blev spikad på korset mellar rövarna. MinGud är den stora otron och det stora tvivlet. Han som vandrade, lovsångaren och älskaren.Han som ännu från korset sträckte ut famnen mot världen.En gud, jo, jo. Gud, bravo! Det är ju modernt i dag.Liksom i går och i övermorgon, broder hädare. Det finns så många gudar som det finnsmänniskor på jorden. Också du har din gud, stolta broder. Heter han Makten ellerRättfärdigheten, Njutningen eller Kärleken?Så säker, min stolta broder. När du sökt längre, skall du inte vara så säker.En kättare bara, jaså. Det är så lätt att ta Guds ord i munnen. Men en enda är Han, den storeoch allsmäktige.En enda är han, den kärlek, som der livet en mening. Men tusen äro formerna.Schartauprosten har sin gud och nyteologen sin, baptisten sin och papisten sin. Vem är den,*368