ein unmoralisches Angebot? - Ã bo Akademi
ein unmoralisches Angebot? - Ã bo Akademi ein unmoralisches Angebot? - Ã bo Akademi
sidan är den också en känsla, som man vill behålla - människan vill alltså att ett ögonblick avkärlek skall räcka i all evighet.Slutet av dramat skiljer sig från de andra verken som jag har analyserat: Faust blir räddad. Iden hedniska världen i antikens Grekland hade den “kristliga” djävulen ingen makt och kundeinte föra Faust till helvetet. På jorden gäller det som änglarna i himmelen säger i slutet avdramat: “Wer immer strebend sich bemüht, den können wir erlösen” – “Den som alltid strävaroch anstränger sig, den kan vi rädda”. Här är det inte mera fråga om Fausts synder och skuld;bara det faktum att han aldrig blev nöjd med livet och att han alltid strävde efter något bättreräcker till att han kan räddas i slutet. Religionen i sig har ingen inverkan på saken.Redan i ”Prolog im Himmel” (prologen i himmlen) kan man konstatera att moraliska frågoroch problem har en annan utgångspunkt än i de tidigare Faust-verken. Mephistopheles ber härGud om tillstånd att få fresta Faust. Hela den “djävulska” handlingen är således accepterad avGud, vilket ändrar situationens utgångspunkt. Båda krafterna är delar av en stor helhet, detonda är integrerat i det goda. De traditionella moraliska värdena “god” och “ond” kan intemera spela en så viktig roll som de gjorde förr. Följaktligen kan Fausts sätt att leva intebetraktas som omoraliskt, men inte heller som moraliskt, om man uppfattar dessa begreppkristligt-religiöst. Snarare är det här fråga om ett “utommoraliskt” 873 verk; de traditionellamoralkriterierna gäller inte här.Christian Dietrich Grabbe nöjde sig inte med att skriva ett Faust-drama. Han ville försökaskapa något ännu större, nämligen ett drama som skulle förena två stora litterära gestalter,Don Juan och Faust. Grabbe skrev sitt drama Don Juan und Faust år 1829; den första delenav Goethes Faust hade då redan kommit ut, den andra inte. Eftersom Goethes verk – även ombara en del av den var bekant – uppskattades mycket, var det svårt för alla andra författare attskriva en egen Faust-version. Alla jämfördes med Goethe och hans stil att skriva. Grabbeuppskattade både Goethes Faust och Mozarts Don Giovanni, men för honom var det viktigtatt behandla dessa två gestalter och historier i ett och samma verk. Grabbes drama harkritiserats mycket i forskningslitteraturen, men enligt min åsikt förtjänar Don Juan och Faustmycket mera uppmärksamhet och beaktande än vad det har fått genom tiderna.I själva dramat berättas de två historierna till en stor del skilda för sig, Faust och Don Juanmöts bara tre gånger. Huvudgestalterna karakteriseras som i tidigare verk: Faust är en873 Originalbeteckning på tyska: „außermoralisch”310
vetenskapsman som vill erfara mera, Don Juan en kvinnotjusare som aldrig blir “mätt”. Detgemensamma för båda gestalterna är för det första, att de förälskar sig i Donna Anna, och fördet andra, att de inte är nöjda med det rådande samhällssystemet, de vill bli befriade från alltförmynderskap.Faust vill alltså ha mera kunskap, han är missnöjd med både studierna och religionen,eftersom ingendera ger honom svar på hans frågor. Han försöker hitta svar på sina frågorgenom magi. En djävulsk riddare uppenbarar sig, och Faust allierar sig med honom.Tillsammans reser riddaren och Faust runt i världen och söker svar på Fausts frågor.När de återvänder, märker Faust att den djävulska riddaren inte förmår lära eller visa honomnågonting som skulle kunna tillfredsställa honom. Men eftersom riddaren hade lovat varaFausts “tjänare”, vill Faust utnyttja honom för att åtminstone vinna Donna Annas kärlek. Nusöker Faust alltså inte längre kunskap, utan lycka i sinnlighet och kärlek. Men den här önskankan inte heller fyllas, Donna Anna älskar inte Faust utan Don Juan, och är dessutom förlovadtill Don Octavio. Faust tål inte tanken på att någon annan skall få Donna Anna och därförmördar han henne. I slutet hämtas Faust till helvetet, men han lovar kämpa vidare i allevighet. Don Juan döms också, inte på grund av en djävulspakt, utan på grund av att han intehar kunnat identifiera sig med samhället och dess regler.Trots att både Faust och Don Juan hamnar i helvetet, kan man inte anse Grabbes drama varaen moralpredikan. För båda gestalterna är det varken en förlust eller en katastrof att inte bliräddad. Inte heller skildras Faust och Don Juan som varnande exempel, utan endast som tvåmänniskor som inte kan leva så som de borde enligt lagstiftningen och de allmänna moraliskareglerna i landet.Nikolaus Lenaus Faust. Ein Gedicht (“Faust. En dikt”) består av flera scener, precis som ettdrama, men de enstaka scenerna är inte alltid sammanhängande. Så kallade t.ex. MittermayerLenaus Faust för en “episk-lyrisk-dramatisk blanddikt” 874 , och många andra forskarekritiserade honom för den oenhetliga stilen. Lenau själv var av den åsikten, att ett sådant temainte kunde behandlas helt systematiskt, att själva Faust-temat hade något “rapsodiskt” i sig,läsaren och åskådaren borde kunna tänka sig en del själv.874 Originalbeteckning på tyska: „episch-lyrisch-dramatisches Mischgedicht”311
- Seite 262 und 263: Meta, Mårtens Freundin, Mutter zwe
- Seite 264 und 265: In der Gestalt der Studentin Hélè
- Seite 266 und 267: oder andere universitäre Aufgaben
- Seite 268 und 269: - Alltid.- I dina berättelser ocks
- Seite 270 und 271: der Verfasserin folgen zu können.
- Seite 272 und 273: Er umschreibt dabei die Wirklichkei
- Seite 274 und 275: Es war also Jurgén, der sich am An
- Seite 276 und 277: i soffgruppen. När man hade fört
- Seite 278 und 279: stirbt er eines grausamen Todes im
- Seite 280 und 281: Dies ist die Grundproblematik in be
- Seite 282 und 283: ebenso, aber im Gegensatz zu Faust,
- Seite 284 und 285: Adelbert von Chamissos Faust. Ein V
- Seite 286 und 287: ewegt, dass alles zu dem gleichen Z
- Seite 288 und 289: - Gesamtheit der akzeptierten und d
- Seite 290 und 291: lassen. Dem Leser ist selbst die En
- Seite 292 und 293: volkstümlicheren Werke in beiden L
- Seite 294 und 295: dem Guten und dem Bösen. Sein Hand
- Seite 296 und 297: schafft“, zumindest für Göran s
- Seite 298 und 299: Menschen sollen nicht verdammt werd
- Seite 300 und 301: „Andersdenkenden“. 863 Sein End
- Seite 302 und 303: gesammelten volkstümlichen Geschic
- Seite 304 und 305: Goethes - als niedrig eingestuft, u
- Seite 306 und 307: tvivelaktiga, men det finns t. ex.
- Seite 308 und 309: hans arm när han undertecknat pakt
- Seite 310 und 311: honom bara korrupta, fördärvade m
- Seite 314 und 315: Lenaus Faust är en forskare som f
- Seite 316 und 317: Således slutar hans veklagan med e
- Seite 318 und 319: esviken. Därefter förehåller han
- Seite 320 und 321: om pakten. Elgcrantz dör på ett g
- Seite 322 und 323: kärlekens makt för att tillfredss
- Seite 324 und 325: VIII LiteraturverzeichnisA. Primär
- Seite 326 und 327: Fichte, Johann Gottlieb: Über den
- Seite 328 und 329: Sprenger, Jacob und Institoris, Hei
- Seite 330 und 331: Assmann, Dietrich: Thomas Manns Rom
- Seite 332 und 333: Daur, Alfred: Faust und der Teufel.
- Seite 334 und 335: Grimm, Reinhold & Hermand, Jost (Hr
- Seite 336 und 337: Festschrift für Marianne Kesting.
- Seite 338 und 339: Mann, Thomas: Deutschland und die D
- Seite 340 und 341: Schneider, Ferdinand Josef: Das tra
- Seite 342 und 343: Warkentin, Roderich: Nachklänge de
- Seite 344 und 345: VIII Anhang1. Volkstümliche finnis
- Seite 346 und 347: 4.Vauhtus oli salatiätäjä. Se il
- Seite 348 und 349: 14.Strömmin Matti, jota piru lenn
- Seite 350 und 351: 18. Faust-tarujaVauhtus (Faust) oli
- Seite 352 und 353: sormes piplian päälle ja silloin
- Seite 354 und 355: oli hakattu sileäksi muun maan tas
- Seite 356 und 357: sagte: „Dahin gehen wir beide nic
- Seite 358 und 359: 11. Vauhtus und der TeufelMan sagte
- Seite 360 und 361: ausbreitete, so gab’s plötzlich
sidan är den också en känsla, som man vill behålla - människan vill alltså att ett ögonblick avkärlek skall räcka i all evighet.Slutet av dramat skiljer sig från de andra verken som jag har analyserat: Faust blir räddad. Iden hedniska världen i antikens Grekland hade den “kristliga” djävulen ingen makt och kund<strong>ein</strong>te föra Faust till helvetet. På jorden gäller det som änglarna i himmelen säger i slutet avdramat: “Wer immer strebend sich bemüht, den können wir erlösen” – “Den som alltid strävaroch anstränger sig, den kan vi rädda”. Här är det inte mera fråga om Fausts synder och skuld;bara det faktum att han aldrig blev nöjd med livet och att han alltid strävde efter något bättreräcker till att han kan räddas i slutet. Religionen i sig har ingen inverkan på saken.Redan i ”Prolog im Himmel” (prologen i himmlen) kan man konstatera att moraliska frågoroch problem har en annan utgångspunkt än i de tidigare Faust-verken. Mephistopheles ber härGud om tillstånd att få fresta Faust. Hela den “djävulska” handlingen är således accepterad avGud, vilket ändrar situationens utgångspunkt. Båda krafterna är delar av en stor helhet, detonda är integrerat i det goda. De traditionella moraliska värdena “god” och “ond” kan intemera spela en så viktig roll som de gjorde förr. Följaktligen kan Fausts sätt att leva intebetraktas som omoraliskt, men inte heller som moraliskt, om man uppfattar dessa begreppkristligt-religiöst. Snarare är det här fråga om ett “utommoraliskt” 873 verk; de traditionellamoralkriterierna gäller inte här.Christian Dietrich Grabbe nöjde sig inte med att skriva ett Faust-drama. Han ville försökaskapa något ännu större, nämligen ett drama som skulle förena två stora litterära gestalter,Don Juan och Faust. Grabbe skrev sitt drama Don Juan und Faust år 1829; den första delenav Goethes Faust hade då redan kommit ut, den andra inte. Eftersom Goethes verk – även ombara en del av den var bekant – uppskattades mycket, var det svårt för alla andra författare attskriva en egen Faust-version. Alla jämfördes med Goethe och hans stil att skriva. Grabbeuppskattade både Goethes Faust och Mozarts Don Giovanni, men för honom var det viktigtatt behandla dessa två gestalter och historier i ett och samma verk. Grabbes drama harkritiserats mycket i forskningslitteraturen, men enligt min åsikt förtjänar Don Juan och Faustmycket mera uppmärksamhet och beaktande än vad det har fått genom tiderna.I själva dramat berättas de två historierna till en stor del skilda för sig, Faust och Don Juanmöts bara tre gånger. Huvudgestalterna karakteriseras som i tidigare verk: Faust är en873 Originalbeteckning på tyska: „außermoralisch”310