ein unmoralisches Angebot? - Ã bo Akademi

sidan är den också en känsla, som man vill behålla - människan vill alltså att ett ögonblick avkärlek skall räcka i all evighet.Slutet av dramat skiljer sig från de andra verken som jag har analyserat: Faust blir räddad. Iden hedniska världen i antikens Grekland hade den “kristliga” djävulen ingen makt och kundeinte föra Faust till helvetet. På jorden gäller det som änglarna i himmelen säger i slutet avdramat: “Wer immer strebend sich bemüht, den können wir erlösen” – “Den som alltid strävaroch anstränger sig, den kan vi rädda”. Här är det inte mera fråga om Fausts synder och skuld;bara det faktum att han aldrig blev nöjd med livet och att han alltid strävde efter något bättreräcker till att han kan räddas i slutet. Religionen i sig har ingen inverkan på saken.Redan i ”Prolog im Himmel” (prologen i himmlen) kan man konstatera att moraliska frågoroch problem har en annan utgångspunkt än i de tidigare Faust-verken. Mephistopheles ber härGud om tillstånd att få fresta Faust. Hela den “djävulska” handlingen är således accepterad avGud, vilket ändrar situationens utgångspunkt. Båda krafterna är delar av en stor helhet, detonda är integrerat i det goda. De traditionella moraliska värdena “god” och “ond” kan intemera spela en så viktig roll som de gjorde förr. Följaktligen kan Fausts sätt att leva intebetraktas som omoraliskt, men inte heller som moraliskt, om man uppfattar dessa begreppkristligt-religiöst. Snarare är det här fråga om ett “utommoraliskt” 873 verk; de traditionellamoralkriterierna gäller inte här.Christian Dietrich Grabbe nöjde sig inte med att skriva ett Faust-drama. Han ville försökaskapa något ännu större, nämligen ett drama som skulle förena två stora litterära gestalter,Don Juan och Faust. Grabbe skrev sitt drama Don Juan und Faust år 1829; den första delenav Goethes Faust hade då redan kommit ut, den andra inte. Eftersom Goethes verk – även ombara en del av den var bekant – uppskattades mycket, var det svårt för alla andra författare attskriva en egen Faust-version. Alla jämfördes med Goethe och hans stil att skriva. Grabbeuppskattade både Goethes Faust och Mozarts Don Giovanni, men för honom var det viktigtatt behandla dessa två gestalter och historier i ett och samma verk. Grabbes drama harkritiserats mycket i forskningslitteraturen, men enligt min åsikt förtjänar Don Juan och Faustmycket mera uppmärksamhet och beaktande än vad det har fått genom tiderna.I själva dramat berättas de två historierna till en stor del skilda för sig, Faust och Don Juanmöts bara tre gånger. Huvudgestalterna karakteriseras som i tidigare verk: Faust är en873 Originalbeteckning på tyska: „außermoralisch”310