ein unmoralisches Angebot? - Ã bo Akademi

djävulspakten. I detta första skriftliga Faust-verk har djävulspakten alltså förutom eninnehållslig också en formal funktion.Ser man Historian ur den moraliska synvinkeln, kan den betraktas vara skriven för att varnafolket: Faust var ett dåligt exempel. Det lärdes att människor som han, som ville överskrida demänskliga gränserna och närma sig Gud på ett sådant högmodigt sätt, skulle fördömas. På1500-talet ansågs även viljan att veta mera vara en dödssynd. Faust skulle alltså ha dömtsäven utan en djävulspakt. Själva pakten var naturligtvis en annan dödssynd och i sig ett teckenpå en “dålig” människa. 1500-talets religiösa principer bidrog till att Faust-gestaltenuppfattades som en avskyvärd och omoralisk personlighet. Om folket skulle se eller läsa omen sådan människa och om det som händer med dylika personer, skulle det förstärkas i sinkristenhet. Den kristliga moralen spelade alltså en stor roll i den första Faust-boken.Det andra Faust-verket i mitt urval, Das Faustbuch eines Christlich Meynenden, “Faust-bokenav en med kristliga avsikter”, utkom år 1725. Författarens riktiga namn har tyvärr förblivitobekant. Närmare 150 år hade gått sedan Historian hade utkommit för första gången, och nublomstrade Faust-legenden. Några nya verk hade skrivits om Faust, bl.a. Widmanns ochPfitzers Faust-böcker, vilka omfattar ca. 600-700 sidor och innehåller fleraäventyrsberättelser, anmärkningar till de berättelser som redan funnits i Historian samthänvisningar till Bibeln som bekräftelser om fördömligheten av Fausts livsstil. Författarenmed “kristliga avsikter” ville skriva ett slags kort sammanfattning om Faust-legenden, i vilkenbara det väsentliga skulle förekomma. Även om han kallar sig för den som har kristligaavsikter, är hans Faust inte avsedd som en kristligt betonad varning. Snarare vill dennaförfattare berätta Fausts historia i en kort form, utan att ta ställning till moralen eller omoraleni Fausts beteende. Det kristliga hos denna författare kommer fram i hans sätt att uttrycka sig:han använder det bibliska språket, han talar om skaparen, barmhärtigheten och trolösasyndare. Dessa uttryck använder han dock också när han talar om djävulen. Här finns detalltså en ’världslig Gud’ och en ’Gud i himmelen’, ’mästaren Satan’ och ’Lucifers synnerliganåd’ – begrepp som vanligtvis endast syftar på Gud och det “goda”.Viktigt i den här Faust-versionen är också, att författaren inte längre tror på allt som legendensäger. Han betvivlar bl.a. att den riktiga historiska Faust-figuren någonsin hade studerat (ävenom han kallades för Doktor Faust), att denne Faust hade kunnat trolla fram gestalter frånantikens Grekland och att skriften “o homo fuge” (”oj människa, fly!”) hade uppkommit på305