Skrifter i Samling Band 2 - Aasentunet
Skrifter i Samling Band 2 - Aasentunet Skrifter i Samling Band 2 - Aasentunet
188 Skrifter i Samling II Tenaren som aldri fær ganga til næste Garden, utan han gjeng um Natti, kann hava ymise Tankar um Tingen. Husmannen, som aldri fær vera ein Dag heime, utan i Utidom, kann og hava sine Tankar. Hersveinen, som aldri fær stiga eller standa etter sin eigen Hug, men maa lyfta Hand og Fot etter annan Manns Vilje og faa Myksla som ein Turrfisk attaat, kann vel og hava sine eigne Tankar. Og no ero me mange, som Lukka hever voret so god, at me korkje ero Tenarar elder Hersveinar elder Husmenner. Me maa daa vel vera frie skulde me tenkja. Men høyr no, Grannen min, lat oss sjaa kor det stend til. Torer du taka av deg Trøya og ganga i Skyrte- Ermom i det varme Vedret? Torer du ganga i Sko, som ero skapade til Foten, elder lyt du kanskje ganga i Sumarhiten med stive Styvlar med ein Hæl som ein Trefot og ei Taa som eit Grisatryne? Fær du klæda deg som du vilde, og fær du tala og kveda som du vilde? Nei, Granne, du kann gjerna kjennast ved di: du er bastad og bunden paa alla Sidor, du fær inkje røra deg utan etter Notar og Takt og Mode. Men endaa ljota me segja, at me ero frie, at me hava eit Grunnlag til Fridom, og dette er alt ein stor Vinning i denne Verdi. Der finst andre Folk, som hava det verre; det kunde hava voret verre hjaa oss, myket verre enn det er. Det hever og voret talat um Upplysning og andeleg Framgang; og det er altsaman vel; der er ymse Krokar i Huset, som trenga vel til Upplysning. Naar du høyrer, kor boklærde Folk hava talat og skrivet um Landsens Sed og Viis, so ynskjer du ofta, at dei skulde vera betre upplyste. Naar du seer, kor langfarande Folk hava faret med Bondens Hestar paa Postvegen, og du høyrer deim kyta av kor mange Miler dei køyrde um Dagen, so ynskjer du tidt, at dei maatte vera betre upplyste. Lika eins naar du høyrer Smellarne av Lurken paa ein Manns Rygg, liksom du fyrr høyrde Smellarne paa Hestaryggen.
Skrifter i Samling II Naar du seer at Folk vilja hava seg ein glad Dag, og dei daa inkje vita betre Raad en at setja seg til at drikka av heile Livsens Magt, so der er inkje Tal paa Skaaler og inkje Maal paa Fylla, so ynskjer du tidt, at Folk maatte vera meir upplyste. Naar du bur i ein Gard, der boklærde Folk halda Drykkjelag um Natti, og du aldri fær sova fyre Skraal og Staak, so ynskjer du tidt, at Folk vaaro klokare enn dei ero. Og naar me soleides tenkja etter alt kringum oss, so ljota me kveda i med det same Ynskje, at Upplysningi maa stiga iminsto so myket, at dei upplyste Folki inkje maa vera verre enn dei andre. So hever det og voret talat um Nordmannskapen elder den norske Tjodskapen, og det er godt at høyra, for der er Torv og Trong til det. Me kunna inkje annat en ynskja at Nordmannskapen maa faa ein liten Lut av den Vyrdnad, som verd lagd paa ymse andre Tjodskapar. Me hava høyrt danske Landssongar sungne i Dag, og svenske ogso; men me hava inkje høyrt ei einaste norsk Visa; kvar hever det vordet av dei norske Folkavisor, som ero utkomna i stora Bøker med Notar til? Kor gjeng det til, at me allesaman vilja so gjerna vera Nordmenner, men ingen av oss torer tala elder kveda i Nordmanns Maal? Kvi er det so, at sjølve Stortingsbønder ljota klæda seg i Kjole og tala Framandmaal, so snart som dei skulo inn i Tinget, so at Utlendingarne paa Galleriet spyrja oss, um der slett inkje finst ein einaste Bonde i Tinget? Kvi er det so, at desmeir ein Bonde gløymer sin Heime-Sed, desmeir er han vyrd, medan dei, som halda paa Heime-Seden, verda haldne som Narr, som Jolabukkar, som Haugtussar elder Draugar fraa ei avlidi Tid? Høyr, godt Folk: det maa vist vera nokot som vantar paa Nordmannskapen vaar, liksom det vantar paa ymse andre Sidor. Men endaa segjer eg no som fyrr: Me ero frie, og ero me det inkje, so er det vaar eigi Skuld. 189
- Page 137 and 138: Skrifter i Samling II Den 22de reis
- Page 139 and 140: Skrifter i Samling II maade og Kost
- Page 141 and 142: Skrifter i Samling II at Marta paa
- Page 143 and 144: over det gamle Norge og det gamle N
- Page 145 and 146: Skrifter i Samling II Gaardene ligg
- Page 147 and 148: Skrifter i Samling II Saadanne Sage
- Page 149 and 150: Skrifter i Samling II betragtes som
- Page 151 and 152: Skrifter i Samling II moen ligger h
- Page 153 and 154: Skrifter i Samling II og desuden so
- Page 155 and 156: Skrifter i Samling II 155 især af
- Page 157 and 158: Skrifter i Samling II YMSE UTGREIDI
- Page 159 and 160: UM VANEN. Skrifter i Samling II Da
- Page 161 and 162: han skal venda um atter, og koma pa
- Page 163 and 164: Skrifter i Samling II og da set han
- Page 165 and 166: Skrifter i Samling II Verknaden, so
- Page 167 and 168: Skrifter i Samling II dei. Styrke e
- Page 169 and 170: hardt paa dei store som paa dei sma
- Page 171 and 172: Skrifter i Samling II i Kunstigtuds
- Page 173 and 174: Skrifter i Samling II glædeligheds
- Page 175 and 176: Skrifter i Samling II UM FOLKASEGNE
- Page 177 and 178: Skrifter i Samling II Adam og Eva o
- Page 179 and 180: Skrifter i Samling II Kong Olav og
- Page 181 and 182: Kong Jon let Mennerne sine grava up
- Page 183 and 184: Skrifter i Samling II desse Ordi vo
- Page 185 and 186: Skrifter i Samling II ei gomol Segn
- Page 187: Skrifter i Samling II en 52 Vikor,
- Page 191 and 192: Skrifter i Samling II ein ny Upplys
- Page 193 and 194: Skrifter i Samling II Land, at han
- Page 195 and 196: Skrifter i Samling II han ikkje jus
- Page 197 and 198: Skrifter i Samling II 3. UM FRIDOME
- Page 199 and 200: Skrifter i Samling II skulde dei ve
- Page 201 and 202: Skrifter i Samling II ei Tydning av
- Page 203 and 204: Skrifter i Samling II tidlegt som A
- Page 205 and 206: Skrifter i Samling II ogso ymse und
- Page 207 and 208: Skrifter i Samling II 207 han meget
- Page 209 and 210: Skrifter i Samling II kaldet «Olaf
- Page 211 and 212: Skrifter i Samling II Sprogform led
- Page 213 and 214: Skrifter i Samling II til Meins fyr
- Page 215 and 216: Skrifter i Samling II skapsmann»,
- Page 217 and 218: Skrifter i Samling II Sjomann elder
- Page 219 and 220: Skrifter i Samling II HEIMSYN EI SN
- Page 221 and 222: Skrifter i Samling II Naar Folk far
- Page 223 and 224: Skrifter i Samling II samna seg i e
- Page 225 and 226: Skrifter i Samling II Det kann og v
- Page 227 and 228: Skrifter i Samling II mange Strauma
- Page 229 and 230: Skrifter i Samling II sladom ut yve
- Page 231 and 232: Skrifter i Samling II av Bogen; det
- Page 233 and 234: Skrifter i Samling II og Himmelbula
- Page 235 and 236: Skrifter i Samling II Tider; daa er
- Page 237 and 238: Skrifter i Samling II dertil er Sol
<strong>Skrifter</strong> i <strong>Samling</strong> II<br />
Naar du seer at Folk vilja hava seg ein glad Dag,<br />
og dei daa inkje vita betre Raad en at setja seg til<br />
at drikka av heile Livsens Magt, so der er inkje Tal<br />
paa Skaaler og inkje Maal paa Fylla, so ynskjer du<br />
tidt, at Folk maatte vera meir upplyste. Naar du<br />
bur i ein Gard, der boklærde Folk halda Drykkjelag<br />
um Natti, og du aldri fær sova fyre Skraal og Staak,<br />
so ynskjer du tidt, at Folk vaaro klokare enn dei<br />
ero. Og naar me soleides tenkja etter alt kringum<br />
oss, so ljota me kveda i med det same Ynskje, at<br />
Upplysningi maa stiga iminsto so myket, at dei upplyste<br />
Folki inkje maa vera verre enn dei andre.<br />
So hever det og voret talat um Nordmannskapen<br />
elder den norske Tjodskapen, og det er godt at<br />
høyra, for der er Torv og Trong til det. Me kunna<br />
inkje annat en ynskja at Nordmannskapen maa faa<br />
ein liten Lut av den Vyrdnad, som verd lagd paa<br />
ymse andre Tjodskapar. Me hava høyrt danske<br />
Landssongar sungne i Dag, og svenske ogso; men<br />
me hava inkje høyrt ei einaste norsk Visa; kvar<br />
hever det vordet av dei norske Folkavisor, som ero<br />
utkomna i stora Bøker med Notar til? Kor gjeng<br />
det til, at me allesaman vilja so gjerna vera Nordmenner,<br />
men ingen av oss torer tala elder kveda i<br />
Nordmanns Maal? Kvi er det so, at sjølve Stortingsbønder<br />
ljota klæda seg i Kjole og tala Framandmaal,<br />
so snart som dei skulo inn i Tinget, so at Utlendingarne<br />
paa Galleriet spyrja oss, um der slett inkje<br />
finst ein einaste Bonde i Tinget? Kvi er det so, at<br />
desmeir ein Bonde gløymer sin Heime-Sed, desmeir<br />
er han vyrd, medan dei, som halda paa Heime-Seden,<br />
verda haldne som Narr, som Jolabukkar, som Haugtussar<br />
elder Draugar fraa ei avlidi Tid? Høyr, godt<br />
Folk: det maa vist vera nokot som vantar paa Nordmannskapen<br />
vaar, liksom det vantar paa ymse andre<br />
Sidor. Men endaa segjer eg no som fyrr: Me ero<br />
frie, og ero me det inkje, so er det vaar eigi Skuld.<br />
189