Absalon Pederssøn Beyer (1528 – 1575): OM NORGIS RIGE

man tillsåg, var vart och ett av dessa gryn en fullkommen snäcka
eller Dentalium, som alldeles liknade en Concham testa plana.
Hennes skal gick uti en flat spiral rund ring av 4 omgångar eller
ringar; åt centrum voro dessa ringar alltid något mindre; varav
den övra sidan blev något konkav, men undre sidan var helt flat
och så fastvuxen vid tångbladen, att hon med möda kunde skiljas
därifrån.
PATELLA. Åter ett nytt djur, som jag aldrig tillförene
sett, fanns på skalet av humrarna. Jag hade trott, att detta lilla
skal varit ett skal eller valvul av en mussla, om jag ej själv sett
annat: Jag trodde i förstone icke mina egna ögon, ty jag tyckte att
jag såg ett skal av en Concha, men måste finna, att det var en
Patella. Jag tror aldrig, att någon naturkunnig, som finge se detta i
ett kabinett, någonsin kunde låta inbilla sig, att skalet icke vore
av någon Concha. Skalet såg ut som ett musselskal av en Concha
lævi rotunda; men hade inte någon kamrad; det var stort som ett
fiskefjäll och täckte ett litet gult kräk, som levde och rördes.
LERNEA, även ett nytt djur icke allenast för mig, utan
såvida jag vet även för hela världen. Jag fann det i de mjuka
gälen på knoten och torsken, där det sugt sig fast som en igel. Det
är fuller visst, att det icke ännu i alla delar kommer överens med
den förra Lernea, dock är det närmare släkt till det, än något
annat; emellertid får det där stå, till dess världen begynner nogare
att mönstra kräk-armén.
KORSTROLL kallades Asterias radiis quinis latiusculis
asperis, hon vältrade sig till myckenhet bland förenämnda Ulva.
Denna sjöstjärna bestod av 5 strålar, var blåröd, eller undertiden
vit, betäckt på alla sidor med små mjuka taggar, men inunder
betäckt med papiller, som voro urställda i 4 rader, med en liten
öppning eller utgraven spets i ändan: Munnen var i själva centro
på detta djurets undre sida.
MANET, kallades MEDUSA orbiculi margine sedecies
emarginato, flöt överallt i vattnet till stor myckenhet, dock ej så
ymnigt, som uti Ishavet. Dessa flyta i vattnet som solar, och sätta
utifrån centro av undre sidan en hop trådar, av 1 eller 2 famnars
längd, vilka väl sprida sig ut som solstrålar; men då de råka små
kräk, fastna de vid dem, och draga dem till denna solens mun,
som dem uppäter.
MEDUSA är nog allmän här i sjön, och även i
Österhavet, där jag henne beskrivit i Öländska resan.
TASK-KRÄFTA eller CANCER Pagurus dictus fanns hos
fiskare ibland de andra fiskar. Den var stor som en hummer, till
färgen blek; men yttersta spetsarna av klorna voro svarta. Balani
och tvenne Dentalia voro fästade på dennes rygg.
KRABBA. Hon hade mycken likhet med den förra, dock
ej svart på klorna, och något i andra delar olik, att hon
åtminstone är en varietet, om ej särskilt kön.
HÅ fanns här nog; en glupsk fisk, som är en tiger i sjön,
vilken då han skall gripa rovet måste lägga sig på ryggen. Folket
berättade, att om någon sticker sig på taggarna uti ryggfenan,
skall det uppväcka faselig värk. Denna fisks hud är chagrin.
FJÄRSING finns här mindre allmän. Dess membrana
branchiostega bestod av 6 eller flera strålar. Om denna berättar
BARTHOLINUS att i dess ryggfena, då de 5 första prylar sticka
en manniska, skall den därav bliva liksom galen för värk; andra
återigen mena, att det ej är annat än ordinärt stick, om det ej
sticker någon fena. Men assessor BOETIUS i Göteborg berättade
mig, att han haft patienter, som härav med en olidelig värk fått
samma som punctura tendinum, fast ingen tendo varit stucken.
Regements-fältskären TEMAN berättade sig kurerat en karl, som
av denna fisk varit stungen i fingren, varav hela handen och
armen svullnade med olidelig värk, som nästan stannade uti
gangræn, och efter 2 å 3 öppningar med största möda drevs till