Absalon Pederssøn Beyer (1528 – 1575): OM NORGIS RIGE

Fra Carl von Linnés (1707 – 1778)
VÄSTGÖTARESA
Juli 16
NATURALIER gåvos här i Västerhavet så många, sällsynta,
obekanta, åtminstone för oss i Sverige, som bo från detta havet
långt skilda, att vi däröver blevo satta i största förundran.
Stenarna i havet voro täckta med snäckor, bottnen med sjöväxter
av Confervis, Fucis, Ulvis, Algis; ibland vilka manjetter eller
Medusæ, sjöstjärnor eller Asteriæ, task-kräftor eller Cancri utom
åtskilliga andra sjökräk kröpo; vartill kom en myckenhet
havsfisk, som fiskades vid dessa stränder. Vi botaniserade på
havsbottnen, såsom i ett nytt Sverige. Ståndspersoner och
invånare tävlade att skicka oss allehanda slags fiskar, varigenom
vi fingo så mycket, att tiden knappt räckte till att beskriva allt det
vi här fingo se på en dag; vilket allt jag hoppas få lov beskriva på
latin, så väl på det jag må göra allt kort, som ock för det man i
denna vetenskapen ej ännu på modersmålet fått tillräckeliga
Terminos artis; utom det att få lära läsa detta med
uppmärksamhet, som ej själva studerat i denna vetenskapen
tillförene; vartill kommer, att utlänningar, som mest pläga fägna
sig av sådant kram, här, utur en svensk bok, må se vad som
finnes vid en svensk strand.
TÅNG kallades i Marstrand ZOSTERA. Denna växt
fanns så allmän på sjöbottnen, där havet var grunt, som någonsin
mossan på bergen. Växten är allmänt bekant hos oss både i Öster-
och Västerhavet, så väl som utomlands, att ingen botanicus är,
som ej känner den; icke desto mindre fattas beskrivning över
densamma, åtminstone på blomman, så att denna växt aldrig av
någon Botanico Systematico blivit satt i det ljus den bör; ty ingen
härtills haver givit på detta genus tillräckelig karaktär, vilket därav
kommit, att man antingen sällan råkat på de stånd, som hava
blommor, eller då man får sådana plantor, har man svårt för att
se själva blomstren, som ligga fördolda inom ett blad; ingen
botanicus har givit någon god figur på denna ört, och dess
blommor äro aldrig avtagna. Det är fuller visst, att det finns en
kort beskrivning på hennes blommor uti Raj. Synopsi tertia; dock
är den ej så tydlig, att man därav kan sluta någon character
genericus. Den lärde och kuriöse botanisten MOEHRING har uti
Transact. Anglic. under namn av Rupia föreställt densamma på
artigt och ackurat sätt; men jag hade aldrig vetat, att den varit
samma växt, om jag ej själv råkat blomman. Nu kan jag tryggt
göra hans ört till synonyma med min; jag blev härigenom satt i
stånd att determinera karaktärn på ett nytt genus, och alltså
uppfylla den brist, jag måste kännas vid, då jag utgav Floram
Svecicam, där jag förmådde föra alla mig bekanta svenska växter
till sina genera, utom denna enda, vilken kommer efter denna
dagens rön att transporteras till Gynandriam Polyandram. Örten
såg ut alldeles som ett Flotgräs. Den som har bladen och är
okunnig, skulle tro att en Vermiculus subcutaneus hade ätit det
inuti, och allenast skilt övre huden eller sidan ifrån den undre;
men när växten påses, där han i havet vuxit, liknar han ganska
mycket vårt bekanta Flotgräs, ty de översta ändarna av bladen
flyta efter vinden och vågorna.
SUDARE växte här i havet på några famnars djup så
allmän, som Potamageton i insjöar. Den såg ut som en tråd, tjock
med segelgarn, grön till färgen, hade ingen gren på sig, var mjuk
och ofta några famnar lång; flera sådana tråar uppväxte av en rot,
och om de blevo längre än vattnets djup, flöto de som Flotgräset,
eler som den förre; med den åtskillnad allenast, att denna ej låg