Danske Studier 1939

32 BRITA FELLANDER
till vissa drag hos hans senare kvinnogestalter, nåmligen Faustina.
(Borup IV: 158 angiver dateringen i D. o. U. „1870 (?)")• Någotav
den hektiska kristuserotiken hos Faustina:
„Langt heller som et Skuespil for Mængden
Af vilde Hingste splittes Led for Led
End som et uset simpelt fredet Blomster
Sin Skjønhed skue langsomt visne ned." (IV: 92).
återkommer i Marie Grubbes fantasier om lidande for sin karlek.
Forst drommer hon om sin hjålte, Ulrik Christian Gyldenlove: (I:80f.)
„Hun trængte sig frem gjennem Folkestimlen, kastede sig ned lige for
hans Hest og den satte sine kolde Jernsko paa hendes Nakke . .."
men då hon forlorar honom under de mest fornedrande omstandigheter
råkar hon i en religios kris, i vilken hon „bød hver Sorg og Bitterhed
velkommen, blot den ret vilde ramme, for nu var hun saa ulykkelig at
Naadesstødet var al hendes Haab og Forlængsel" (1: 110). Det år
också en blandning av drag från den maktlystna drommerskan Clara
och den sjålvplågande fiagellanten. Faustina 1 , som kommer fram i
bilden av den 17-åriga Marie Grubbe under, hennes korta asketiska
period.
„Der var i al denne Fromhed endel forklædt Ærgjærrighed, thi vel
følte hun virkelig Tynge af Syndens Lænker og Længsel efter Samfund
med Gud, men der laa dog tillige til Grund for alle disse gudelige Øvelser
en halvklar Lyst til Magt, et halvbevidst Haab om at blive en af de
udvalgte Fromme, en af de Forste i Himmeriges Rige. om Aftenen
naar Lucie var falden i Søvn stod hun op af sin Seng og fandt et
mystisk asketisk Velbehag i at lægge sig paa sine bare Knæ paa
Gulvet og bede til- hendes Ben værkede eller hun ikke mere kunde føle
sine Fødder af Kulde." (I: 112—113).
Åven Fennimore i Niels Lyhne år en typiskt jacobsensk kvinnogestalt
genom den dragning till overspant sjalvplågeri, som hos henne
slutligen leder till ett håftigt anfall, då hon genom sitt åktenskapsbrott
tycker sig vara medskyldig i mannéns dod. Redan den åktenskapliga
desillusionen, då hon ur den forstå berusande lidelsen uppvaknar till
medvetande om skammen och fornedringeh, framkallar hos henne
1 Bland Jacobsens papper finnes ett meddelande från en engelsk bokhandel,
William Reeve's, dat. 18th Oct. 1879 (Vol. XV), vllket tyder på att han forfrågat sig
om W. M. Coopers „Flagellation and the Flagellants", formodligen speciellt for sin
novell „Pesten i Bergamo". Jfr. också den skoluppsats „Munkevæsenets lyse Sider"
(III: 344 f.), som vittnar om att han ånda sedan 1865 intresserat sig for detta
psykologiska fenomen. Sé vidare O. Holmberg: Darwinistisk manniskoskildring,
Studier UH. E. Liljeqvist, I, 1930, sid. 555 ff.