Danske Studier 1939

ANNA MICHELSEN OCH J. P. JACOBSENS UNGDOMSKRIS 19
Anna, utan att den dock, som Borup riktigt anmarker, (IV: XVIII) i
verkhgheten hade motsvarande forkrossande inverkan på honom. Att
Anna så snart trostade sig med en annan, då han dragit sig ifrån henne,
kan under aha omstandigheter icke ha låmnat honom alldeles oberord,
ty ånnu en gang aterkommer han till åmnet, nåmligen i Kormak
og Stengerde (III: 77 ff.). Anmårkningsvart år också, att han 20 juni
1867 i sin dagbok antecknar foljande Heinecitat: „Nur durch Leiden
wird der Mensch ein Mensch" och parafraserar det: „Kun ved Kvinder
vorder Manden 'Mand'." Og kun Kvinden gjør en 'Mand' til Slave."
(III: 8) Någon annan kvinna en Anna hade han nåppeligen vid denna
tid någon nårmare erfarenhet av. RedanVilhelm Møller hade observerat,
att de flesta Asalidikterna voro riktade till henne. (Jfr. ovan sid. 2).
I dessa framstålles hon genomgående som Herverts goda ångel och som
den vårs kårlek och varma hjårta skulle radda honom från undergangen.
Då hon overger honom, kastar han sig ut i njutningar och
soker trost hos andra kvinnor, Ellen och Signe, utan att dock kunna
glomma henne.
„I hendes Hjerte varmt og mildt
Min Fremtids Skjæbne den bor,
Den være Jammer, være Lyst,
Snart kalder den frem mit Ord." (IV: 21).
De sjålvforebråelser for sensualism och osunt drommeri som Hervert
hångiver sig åt resultera i en rent religios kris.
„Gud, frels mig dog af Drømmens Arm,
Styrt Himlen ned paa mig,
Slyng Livets Bølger mod min Barm,
Saa skal jeg tro paa dig." (IV: 18, 1868).
Hur nåra dessa religiosa och erotiska krisståmningar voro sammanflatade,
framgår tydligare av några samtida ofullbordade strofer,
an av sjålva cykelns innehåll. De visa också, att han nog på botten
kande verklig saknad efter Anna, ehuru han val icke ville låtsas
om det. Att de skulle vara rent fiktiva har man svart att tro, så upprorda
som de åro i tonen:
„Der er Tomhed i mit Hjerte.
Haanden som hold(t) mig paa
Afgrundens mørke Dyb
Som kunde lede mig
Ene ad Lysets Vej
2*