Skrifter i Samling Band 3 - Aasentunet

Skrifter i Samling Band 3 - Aasentunet Skrifter i Samling Band 3 - Aasentunet

aasentunet.no
from aasentunet.no More from this publisher
25.07.2013 Views

202 Skrifter i Samling III ljodlaust i hj (som hjelm, hjelpa); lika eins er det med hr, hl, hn; men detta er no so gamalt, at endaa dei gamle norske Skrifter jamnaste berre hava r, l, n fyre hr, hl, hn, so at det berre er Islendingarne, som hava haldet fast paa den gamle Form. Men desse Avbrøyti ero no ikkje til nokot Hinder, utan i det Fall, at ein vil studera paa Ordskylda elder Upphavet til Ordi (Etymologia); for daa gjeld det um aa vita, um «t» er det gamle t elder th, og um «kv» er gamalt kv elder hv. I det aalmenne Bruket hava desse Avbrøyti ingen Ting aa tyda. Til ei snøggare Umsyn av Samhøvet imillom nytt og gamalt kunna me her taka fram nokre av dei Merke, som visa Aalmugemaalet atter til det gamle Bokmaalet og derimot skilja det fraa det danske: 1) Namnordi skilja seg i try Kyn, Hankyn, Hokyn og Utankyn. Til Ex. ein Dag, ei Vika, eit Aar. 2) Hankynsord og Hokynsord faa serskild «Artikel» og Ending. Ex. Dagen, Stundi (sume Stader: Stunda). 3) Hokynsord med Endevokal faa serskild Bøygning. Til Ex. Fleirtal: Vikor, Visor. 4) Til kvart Kyn svarar eit visst Samord (Pronomen): han, ho, og det. Ikkje nokot «den» utan som Paavisningsord (Demonstrativ). 5) Millom dei aalmennelege Ljodstavar (Vokalar) er tri upphavlege Tviljodar: au, ei, øy. 6) Endingar elder Endestavingar kunna hava try Slags Vokal, a, e (i), elder o (u), til Ex. i Fleirtal: Dagar, Stunder, Vikor. 7) Harde Medljodar (t, k, p) standa lika fullt etter Vokalen som fyre; til Ex. bita, taka, gripa. 8) Ord, som fraa gamall Tid hadde «j» framfyre Endevokalen, hava det same endaa, t. Ex. drysja, spyrja, velja, venja, temja. 9) Visse Slags Verba med Rotvokal a, aa, o (jo)

Skrifter i Samling III elder u (ju) faa i Samtidsformi (Præsens) ein «Umljod», til Ex. held av halda, fer av fara, blæs av blaasa. 10) Endingi «st» (s) i Verbet er Merke paa Atterverknad (Reflexiv) elder Samverknad, til Ex. skiljast (skilja seg), møtast, dragast osv. Derimot sjeldan elder aldri Merke fyre nokor «Lideform» (Passiv). Nokre av desse Skilmerki ero daa ikkje aalmennelege i heile Landet. Soleides er der Undantak elder Avbrøyte ved No. 3 i Bergens Stift, ved No. 5 i Øysterdalen og Guldalen, ved No. 6 paa Austlandet, ved No. 7 paa Agdesida (Mandalskanten), ved No. 9 paa Austlandet. III. UMBYTE I BOKMAALET. No kann ein tenkja seg, at dersom alt hadde gjenget rett til, so hadde det gamle Maalet endaa voret Bokmaal i Landet og dermed ogso Embættesmaal i Kyrkja og Thing og Skule. Det kann vera, at det ikkje no vilde vera so reint og so fullkomet som i gamle Dagar; men det vilde daa alltid hava stadet jamsides med Svensk og Dansk; og heile Aalmugen vilde dermed hava den rette Studning og Rettleiding fyre sitt Talebruk sovel til høgtidlege Møte som til Kvardags. Me kunna taka oss Merke paa vaare Frendar Islendingarne. Dei vaaro i fyrste Tid komne herifraa til Island og hadde ført Maalet med seg herifraa. Dei hava alltid voret eit litet Folk og havt liti Magt; men dei hava alltid haldet fast paa sitt gamle Maal og dyrkat og hævdat det baade i Skrift og Tale. Dei vaaro trottuge til aa taka Avskrifter av sine gamle Mynsterverk; og daa Prentekunsten var komen i Gang, so nøytte dei Tilleidingi og gjorde Upplag til Prentestader i sitt eiget Land. Her hjaa oss gjekk det lange Tider, daa Bøker korkje vaaro skrivne elder prentade. 203

<strong>Skrifter</strong> i <strong>Samling</strong> III<br />

elder u (ju) faa i Samtidsformi (Præsens) ein «Umljod»,<br />

til Ex. held av halda, fer av fara, blæs av<br />

blaasa.<br />

10) Endingi «st» (s) i Verbet er Merke paa Atterverknad<br />

(Reflexiv) elder Samverknad, til Ex. skiljast<br />

(skilja seg), møtast, dragast osv. Derimot sjeldan elder<br />

aldri Merke fyre nokor «Lideform» (Passiv).<br />

Nokre av desse Skilmerki ero daa ikkje aalmennelege<br />

i heile Landet. Soleides er der Undantak elder<br />

Avbrøyte ved No. 3 i Bergens Stift, ved No. 5 i<br />

Øysterdalen og Guldalen, ved No. 6 paa Austlandet,<br />

ved No. 7 paa Agdesida (Mandalskanten), ved No.<br />

9 paa Austlandet.<br />

III. UMBYTE I BOKMAALET.<br />

No kann ein tenkja seg, at dersom alt hadde<br />

gjenget rett til, so hadde det gamle Maalet endaa<br />

voret Bokmaal i Landet og dermed ogso Embættesmaal<br />

i Kyrkja og Thing og Skule. Det kann vera,<br />

at det ikkje no vilde vera so reint og so fullkomet<br />

som i gamle Dagar; men det vilde daa alltid hava<br />

stadet jamsides med Svensk og Dansk; og heile Aalmugen<br />

vilde dermed hava den rette Studning og<br />

Rettleiding fyre sitt Talebruk sovel til høgtidlege<br />

Møte som til Kvardags. Me kunna taka oss Merke<br />

paa vaare Frendar Islendingarne. Dei vaaro i fyrste<br />

Tid komne herifraa til Island og hadde ført Maalet<br />

med seg herifraa. Dei hava alltid voret eit litet Folk<br />

og havt liti Magt; men dei hava alltid haldet fast<br />

paa sitt gamle Maal og dyrkat og hævdat det baade<br />

i Skrift og Tale. Dei vaaro trottuge til aa taka Avskrifter<br />

av sine gamle Mynsterverk; og daa Prentekunsten<br />

var komen i Gang, so nøytte dei Tilleidingi<br />

og gjorde Upplag til Prentestader i sitt eiget Land.<br />

Her hjaa oss gjekk det lange Tider, daa Bøker korkje<br />

vaaro skrivne elder prentade.<br />

203

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!