Skrifter i Samling Band 3 - Aasentunet
Skrifter i Samling Band 3 - Aasentunet Skrifter i Samling Band 3 - Aasentunet
164 Skrifter i Samling III krevja andre «Former» i Maalet, er nokot, som kunde vera tvilsamt. Det kann sjaa soleides ut, naar ein liknar ymse nyare Maal med dei gamle, med di det nyare Maalet hever stundom stuttare Former og færre Bøygningar en det gamle; men det er inkje avgjort, at just denne Umbrøytingi stend i Samanheng med Framgangen i Kulturen, elder at det skulde vera nokor Naudsyn (Nødvendighed), at Formerna soleides skulde klippast og kverva saman, etter kvart som Kunnskapen gjekk fram. Dei nyare Maali, som no ero mest i Vyrdnad, ero uppkomne paa ei Tid, daa Kunnskapen stod paa eit laagt Stig; og endaa vardt det lenge, fyrr en Kunnskapen fekk nokon Framgang. No i dei sidste Tidom hava derimot mange Folkaslag gjort store Framstig, men Formerna i Maali hava endaa haldet seg ved det same Lag som fyrr. Um Islendingarne er sagt paa ein annan Stad, at dei «standa tilbaka, fyredi deira Maal er Gamall-Norsk»; men dette kann knapt vera sant. Islendingarne hava ogso gjort Framstig; og det seer endaa ut til, at sidan Bokmennerne deira toko til at reinska Maalet og føra det atter paa det gamle Laget, hever Upplysningi der stiget sterkare fram en nokot Sinn fyrrmeir. Og um det endaa skulde finnast, at dei stodo tilbaka i nokon Maate, so vilde det vel knapt kunna skuldast paa Alderdomen i Maalet; helder maatte ein skulda paa ymse andre Orsaker og serlega den, at dei ero eit myket faament Folk, som bur so tunt og einbølt paa eit langt avsides liggjande Øyland, og som dertil hever livt i Armod og ufritt Tilstand i lange Tider. Men ifall ein skal døma etter det store Tal paa Folk, som halda Avisor og Tidsskrifter i dette Landet, so er det myket likt til, at dei standa er Kultur; og honom er det nettupp det vantar. Men ingen gjord Normal kann giva det Kultur og Liv; for han (Normalen) er sjølv daud.» Sovidt Posten. Er inkje dette «Fraser», so veit eg inkje, kvat som skal vera det.
Skrifter i Samling III nokot so nær jamsides med andre Folk, og at Kunnskapen hever gjenget storlega fram i dei sidste Tider. Og lika eins er det med ymse andre Folkaslag, som hava eit Maal med myket gamle Former og endaa hava gjenget fort fram i Upplysning. Endaa det svenske Maalet stend paa eit Stig, som er myket likt med det norske, og som etter denne Synsmaaten er eldre en det danske. Men det beste Exemplet finna me i det tydske Bokmaalet elder Høgtydsken; dette Maalet hever endaa ei stor Mengd av Former fraa den gamle Høgtydsken, Former som ero myket eldre en baade dei svenske og dei norske; i Bøygningi hever det endaa sine fjore (4) Kasus i Substantiv og Adjektiv, tri Personalformer i Verbet og dertil eit fullkomet Konjunktiv; i Ljodlaget hever det Tviljod i stor Mengd og meir en den gamle Tydsken, sidan der endaa er innkomet Tviljodar i Staden fyre einsette Ljodstavar (enkelte Vokaler), f. Ex. Eis, Haus, Braut (i Gamall-Tydsk: is, hus, brut. Dette er myket meir en det, som Norsken hever, og med all denne Mengdi av gamle Former i Maalet hava daa Tydskarne gjenget soleides fram, at dei hava lært baade seg sjølv og ymse andre Folk, so at vist ingen kann segja, at dei standa tilbaka i Kulturen. No legg eg inkje so stor Vigt paa Exempel i ei Sak, som ein kunde skyna dessforutan med god Ettertanke; men naar Exempli standa soleides til Reido og ero so nær ved Handi, so kann det no alltid vera Raad til at bruka deim. Og etter denne Umsyni maa eg tru, at «det maalkunnelege Stiget», som Maalet stend paa, inkje gjerer so ovlega myket fraa elder til fyre Framgangen i Kunnskap og Kultur. Men kor det no 1 Nokot slikt er stundom ogso Tilfellet i Engelsk; f. Ex. out, house, wide (veid), ride (reid), som i Angelsachsisk heitte ut, hus, vid, ridan. Ellers hever no det engelske Maalet, som kunnigt er, dei stuttaste Former og fæste (færreste) Bøygningar; men det hever det havt i fleire hundrad Aar, og lenge fyrr en der vardt nokon aalmenneleg Kunnskap i Landet. 165
- Page 113 and 114: Skrifter i Samling III Dialekterne
- Page 115 and 116: Skrifter i Samling III saa eenfoldi
- Page 117 and 118: Skrifter i Samling III den nyere Be
- Page 119 and 120: uheldigste, som kunde tænkes, var
- Page 121 and 122: Skrifter i Samling III nødt til at
- Page 123 and 124: Skrifter i Samling III været ombyt
- Page 125 and 126: Skrifter i Samling III lige saa meg
- Page 127 and 128: Skrifter i Samling III man forlade
- Page 129 and 130: Skrifter i Samling III aa sjaa denn
- Page 131 and 132: Skrifter i Samling III same Retten.
- Page 133 and 134: Skrifter i Samling III ein Skilnad
- Page 135 and 136: Skrifter i Samling III Difyre skuld
- Page 137 and 138: Skrifter i Samling III skal det ver
- Page 139 and 140: Skrifter i Samling III Aarhundradi,
- Page 141 and 142: Skrifter i Samling III Um no vaar R
- Page 143 and 144: Skrifter i Samling III Det vilde ve
- Page 145 and 146: Skrifter i Samling III og med Avlei
- Page 147 and 148: Skrifter i Samling III buldrat paa
- Page 149 and 150: Skrifter i Samling III danske Umskr
- Page 151 and 152: Skrifter i Samling III det er inkje
- Page 153 and 154: Skrifter i Samling III det endaa lj
- Page 155 and 156: Skrifter i Samling III ved; det kan
- Page 157 and 158: Skrifter i Samling III paakravt, at
- Page 159 and 160: Skrifter i Samling III berre læra
- Page 161 and 162: Skrifter i Samling III av tydske Æ
- Page 163: Skrifter i Samling III FEMTE RØDA.
- Page 167 and 168: Skrifter i Samling III berre var Sa
- Page 169 and 170: Skrifter i Samling III hjaa andre.
- Page 171 and 172: Skrifter i Samling III elder nokor
- Page 173 and 174: Skrifter i Samling III ikke tilfred
- Page 175 and 176: Skrifter i Samling III «skabte» e
- Page 177 and 178: Skrifter i Samling III jeg noget Kj
- Page 179 and 180: Skrifter i Samling III blive nogen
- Page 181 and 182: Skrifter i Samling III 181 som hver
- Page 183 and 184: Skrifter i Samling III være inddra
- Page 185 and 186: Skrifter i Samling III og det er il
- Page 187 and 188: Skrifter i Samling III svenske, saa
- Page 189 and 190: Skrifter i Samling III lekter end p
- Page 191 and 192: Skrifter i Samling III Men dette vi
- Page 193 and 194: Skrifter i Samling III dette, som e
- Page 195 and 196: Skrifter i Samling III fyre, at Fol
- Page 197 and 198: Skrifter i Samling III Heid og Hite
- Page 199 and 200: Skrifter i Samling III fyre fem eld
- Page 201 and 202: Skrifter i Samling III kjem der st
- Page 203 and 204: Skrifter i Samling III elder u (ju)
- Page 205 and 206: Skrifter i Samling III mark og alle
- Page 207 and 208: Skrifter i Samling III Ordlag, som
- Page 209 and 210: Skrifter i Samling III Flagg og Fan
- Page 211 and 212: Skrifter i Samling III Men dei fram
- Page 213 and 214: Skrifter i Samling III Namn, som er
164 <strong>Skrifter</strong> i <strong>Samling</strong> III<br />
krevja andre «Former» i Maalet, er nokot, som kunde<br />
vera tvilsamt. Det kann sjaa soleides ut, naar ein<br />
liknar ymse nyare Maal med dei gamle, med di det<br />
nyare Maalet hever stundom stuttare Former og færre<br />
Bøygningar en det gamle; men det er inkje avgjort,<br />
at just denne Umbrøytingi stend i Samanheng med<br />
Framgangen i Kulturen, elder at det skulde vera<br />
nokor Naudsyn (Nødvendighed), at Formerna soleides<br />
skulde klippast og kverva saman, etter kvart som<br />
Kunnskapen gjekk fram. Dei nyare Maali, som no<br />
ero mest i Vyrdnad, ero uppkomne paa ei Tid, daa<br />
Kunnskapen stod paa eit laagt Stig; og endaa vardt<br />
det lenge, fyrr en Kunnskapen fekk nokon Framgang.<br />
No i dei sidste Tidom hava derimot mange Folkaslag<br />
gjort store Framstig, men Formerna i Maali hava<br />
endaa haldet seg ved det same Lag som fyrr. Um<br />
Islendingarne er sagt paa ein annan Stad, at dei<br />
«standa tilbaka, fyredi deira Maal er Gamall-Norsk»;<br />
men dette kann knapt vera sant. Islendingarne hava<br />
ogso gjort Framstig; og det seer endaa ut til, at<br />
sidan Bokmennerne deira toko til at reinska Maalet<br />
og føra det atter paa det gamle Laget, hever Upplysningi<br />
der stiget sterkare fram en nokot Sinn fyrrmeir.<br />
Og um det endaa skulde finnast, at dei stodo<br />
tilbaka i nokon Maate, so vilde det vel knapt kunna<br />
skuldast paa Alderdomen i Maalet; helder maatte ein<br />
skulda paa ymse andre Orsaker og serlega den, at<br />
dei ero eit myket faament Folk, som bur so tunt og<br />
einbølt paa eit langt avsides liggjande Øyland, og<br />
som dertil hever livt i Armod og ufritt Tilstand i<br />
lange Tider. Men ifall ein skal døma etter det store<br />
Tal paa Folk, som halda Avisor og Tidsskrifter i<br />
dette Landet, so er det myket likt til, at dei standa<br />
er Kultur; og honom er det nettupp det vantar. Men ingen<br />
gjord Normal kann giva det Kultur og Liv; for han (Normalen)<br />
er sjølv daud.» Sovidt Posten. Er inkje dette «Fraser», so veit<br />
eg inkje, kvat som skal vera det.