Skrifter i Samling Band 3 - Aasentunet
Skrifter i Samling Band 3 - Aasentunet Skrifter i Samling Band 3 - Aasentunet
152 Skrifter i Samling III av same Uppkoma og soleides nokorlunda med same Hug og Seder, med same Maal og same Minne. Naar no slikt eit Folkaslag kann bu i eit Land fyre seg sjølv og skipa eit Rike, soleides som vaart Folk, so er det ein Landslyd. (Lyd er Familie.) No er Bondestandet alltid den største Parten i vaar Landslyd; og naar det no er avgjort, at Bønderne ero Landsens upphavlege (oprindelige) Folkaslag, og at deira Maal er Landsens upphavlege Maal, so er det ogso avgjort, at dette her er det heimlege, tjodlege elder nationale Maalet; det er dette, som høyrer Landet og Folket til. Kunnskap elder Kultur kjem inkje denne Saki ved; Folket kann trenga til Upplysning, og Maalet kann trenga til Dyrkning; men dette er eit annat Spursmaal, og derav fylgjer inkje at baade Folket og Maalet skulde vera uduglegt. Naar no Tidahøvi hava medført, at eit Bokmaal fraa eit annat Land er vordet kunnigt her i Landet, og at ymse Ætter hava lært seg dette Maalet, so er dette vistnog ein «historisk» Tilburd; men endaa kann ingen segja, at dette innførde Maalet skulde no vera det rette heimlandske elder tjodlege (nationale) Maalet, elder at dei Folk, som tala det, skulde no vera den rette Landslyden. Dette vilde vera at snu alle Ting paa tvert. Det innførde Maalet hever her ingen Rett utan den, som Magt og Tvang elder Ovrike kunde giva det; og den Retten varer inkje lenger, en medan Magti varer; sidan er det alltid Raad til at reisa det rette Maalet uppatter, og um det endaa kann ganga smaatt i Fyrstningi, so er dog Tanken lika mogoleg fyre det. Alt dette, skulde me tru, maatte vera so greidt og klaart, at det vilde vera ein drjugvoren Djervskap, som skulde neitta det. Men naar det no skal heita, at det norske Bondestandet stend paa eit slikt Villmanns-Stig (elder «barbarisk Standpunkt»), at um det endaa hadde Regjering og Embættesmenner fyre seg sjølv, so skulde
Skrifter i Samling III det endaa ljota ganga i Villmannskapen i nokre hundrad Aar, elder «igjenom myrke Aarhundrad’s Strid.», fyrr en det kunde koma til nokon Kultur med sitt eiget Maal, og at dette endaa vilde vera so utrulegt, at det var berre eit Kann-henda, eit «Maaskee», um det endaa var mogolegt, – so er dette vistnog eit av dei største Skamord, som segjast kann, um Landsens Folk og um Landsens Maal. Etter denne Umlysingi er dette Maalet inkje stort betre en Rauting og onnor Læta, som ein høyrer av Feet, og Folket sjølv er inkje stort betre en Fe. Naar ein høyrer slikt, skulde ein snaraste tru, at det var ein lystig Prettemakar av vaare eigne Folk, som her var ute med nokre forvaagalege Speord og soleides vilde hjelpa vaar Sak paa ein uventad Maate. For at han hjelper vaar Sak, er det myket Likinde til. Naar alle dei gamle og gapalege Lastord imot Bondestandet verda soleides uppatter friskade, so er det Voner til, at dette Standet vil eggjast upp til at tenkja paa sin Rett, og at alle dei gilde Bondeborni, som hava strævat seg fram til Upplysning og Kunnskap, vilja leggja større Elske paa sin Nordmannskap og hevda og verja honom betr, en dei fyrr hava gjort. Og sidan desse Folk ero dei, som kjenna Maalet best og kunna verka mest fyre det, so er det lett at sjaa, kvat Tilstyrknad dette vil vera fyre vaar Part. Og um me no vilde taka denne Talen berre som eit Lastord paa Maalet og inkje just paa Folket, so verd det endaa lika galet. Kvat er no dette for ein undarleg Tankaskapnad, at eit Folk, som no skal koma til Kultur med sitt eiget Maal, skal fyrst ganga nokre hundrad Aar tilbaka og gjera uppatter alt det, som gjort er fyrr. Me skulde daa tru, at den Lærdomen, som Verdi no hever vunnet i desse Aarhundradi, maatte vera ein vunnen Skatt fyre alle Folkaslag, og ein Skat, som aldri nokot Folkaslag kunde 153
- Page 101 and 102: Skrifter i Samling III til, for at
- Page 103 and 104: Skrifter i Samling III meget størr
- Page 105 and 106: Skrifter i Samling III stue, sover
- Page 107 and 108: Skrifter i Samling III nemlig en sa
- Page 109 and 110: Skrifter i Samling III herpaa har v
- Page 111 and 112: Skrifter i Samling III Dialekter, s
- Page 113 and 114: Skrifter i Samling III Dialekterne
- Page 115 and 116: Skrifter i Samling III saa eenfoldi
- Page 117 and 118: Skrifter i Samling III den nyere Be
- Page 119 and 120: uheldigste, som kunde tænkes, var
- Page 121 and 122: Skrifter i Samling III nødt til at
- Page 123 and 124: Skrifter i Samling III været ombyt
- Page 125 and 126: Skrifter i Samling III lige saa meg
- Page 127 and 128: Skrifter i Samling III man forlade
- Page 129 and 130: Skrifter i Samling III aa sjaa denn
- Page 131 and 132: Skrifter i Samling III same Retten.
- Page 133 and 134: Skrifter i Samling III ein Skilnad
- Page 135 and 136: Skrifter i Samling III Difyre skuld
- Page 137 and 138: Skrifter i Samling III skal det ver
- Page 139 and 140: Skrifter i Samling III Aarhundradi,
- Page 141 and 142: Skrifter i Samling III Um no vaar R
- Page 143 and 144: Skrifter i Samling III Det vilde ve
- Page 145 and 146: Skrifter i Samling III og med Avlei
- Page 147 and 148: Skrifter i Samling III buldrat paa
- Page 149 and 150: Skrifter i Samling III danske Umskr
- Page 151: Skrifter i Samling III det er inkje
- Page 155 and 156: Skrifter i Samling III ved; det kan
- Page 157 and 158: Skrifter i Samling III paakravt, at
- Page 159 and 160: Skrifter i Samling III berre læra
- Page 161 and 162: Skrifter i Samling III av tydske Æ
- Page 163 and 164: Skrifter i Samling III FEMTE RØDA.
- Page 165 and 166: Skrifter i Samling III nokot so næ
- Page 167 and 168: Skrifter i Samling III berre var Sa
- Page 169 and 170: Skrifter i Samling III hjaa andre.
- Page 171 and 172: Skrifter i Samling III elder nokor
- Page 173 and 174: Skrifter i Samling III ikke tilfred
- Page 175 and 176: Skrifter i Samling III «skabte» e
- Page 177 and 178: Skrifter i Samling III jeg noget Kj
- Page 179 and 180: Skrifter i Samling III blive nogen
- Page 181 and 182: Skrifter i Samling III 181 som hver
- Page 183 and 184: Skrifter i Samling III være inddra
- Page 185 and 186: Skrifter i Samling III og det er il
- Page 187 and 188: Skrifter i Samling III svenske, saa
- Page 189 and 190: Skrifter i Samling III lekter end p
- Page 191 and 192: Skrifter i Samling III Men dette vi
- Page 193 and 194: Skrifter i Samling III dette, som e
- Page 195 and 196: Skrifter i Samling III fyre, at Fol
- Page 197 and 198: Skrifter i Samling III Heid og Hite
- Page 199 and 200: Skrifter i Samling III fyre fem eld
- Page 201 and 202: Skrifter i Samling III kjem der st
<strong>Skrifter</strong> i <strong>Samling</strong> III<br />
det endaa ljota ganga i Villmannskapen i nokre hundrad<br />
Aar, elder «igjenom myrke Aarhundrad’s Strid.»,<br />
fyrr en det kunde koma til nokon Kultur med sitt<br />
eiget Maal, og at dette endaa vilde vera so utrulegt,<br />
at det var berre eit Kann-henda, eit «Maaskee», um<br />
det endaa var mogolegt, – so er dette vistnog eit<br />
av dei største Skamord, som segjast kann, um Landsens<br />
Folk og um Landsens Maal. Etter denne Umlysingi<br />
er dette Maalet inkje stort betre en Rauting<br />
og onnor Læta, som ein høyrer av Feet, og Folket<br />
sjølv er inkje stort betre en Fe. Naar ein høyrer<br />
slikt, skulde ein snaraste tru, at det var ein lystig<br />
Prettemakar av vaare eigne Folk, som her var ute<br />
med nokre forvaagalege Speord og soleides vilde<br />
hjelpa vaar Sak paa ein uventad Maate. For at han<br />
hjelper vaar Sak, er det myket Likinde til. Naar<br />
alle dei gamle og gapalege Lastord imot Bondestandet<br />
verda soleides uppatter friskade, so er det<br />
Voner til, at dette Standet vil eggjast upp til at<br />
tenkja paa sin Rett, og at alle dei gilde Bondeborni,<br />
som hava strævat seg fram til Upplysning og Kunnskap,<br />
vilja leggja større Elske paa sin Nordmannskap<br />
og hevda og verja honom betr, en dei fyrr hava<br />
gjort. Og sidan desse Folk ero dei, som kjenna<br />
Maalet best og kunna verka mest fyre det, so er<br />
det lett at sjaa, kvat Tilstyrknad dette vil vera fyre<br />
vaar Part.<br />
Og um me no vilde taka denne Talen berre som<br />
eit Lastord paa Maalet og inkje just paa Folket, so<br />
verd det endaa lika galet. Kvat er no dette for ein<br />
undarleg Tankaskapnad, at eit Folk, som no skal<br />
koma til Kultur med sitt eiget Maal, skal fyrst ganga<br />
nokre hundrad Aar tilbaka og gjera uppatter alt det,<br />
som gjort er fyrr. Me skulde daa tru, at den Lærdomen,<br />
som Verdi no hever vunnet i desse Aarhundradi,<br />
maatte vera ein vunnen Skatt fyre alle Folkaslag,<br />
og ein Skat, som aldri nokot Folkaslag kunde<br />
153