Skrifter i Samling Band 3 - Aasentunet
Skrifter i Samling Band 3 - Aasentunet Skrifter i Samling Band 3 - Aasentunet
132 Skrifter i Samling III hava no i seinaste Tidi fenget Smak paa ei lettare og greidare Stiil; og er dette sant, so vilde det vera ynskjande, at denne Umboti med Stili maatte ganga fram i Samlag med Landsmaalet, so at Maalet kunde stillast etter den lettaste Stili og inkje etter den tyngste. Boki er skrivi i norsk Maalform elder i Landsmaal, men med mange gamle Endingar og med ei slik fornleg (antik) elder alderdomleg Bragd, at ein snart skulde tru, at det var Maalet fraa den gamle Tidi; men ellers er det no helder so, at det likjest mest paa det islandske Maalet i sin nyare Skapnad. Det er ein Ting, som er altfor litet kunnig her i Landet, at Islendingarne hava dyrkat og drivet sitt gamle Maal til ein stor Fullkomenskap, som ein kann sjaa i deira Avisor og Aarbøker og andra Skrifter. Det syner seg der, at dei hava fylgt med Tidi og funnet seg nye Ord og Nemningar av sitt eiget Maalvyrke, etter kvart som det trengdest, so at dei no kunna skriva um allskyns nye Maalemne, utan at dei trenga nokot stort til framande Ord. Det heve voret sagt, at dette Folket skulde standa attanfyre dei andre i «Kultur»; men det er no so, som ein teker det til: skal Kultur tyda Stormannsviis elder Stas og Ovbunad (Luxus), so standa dei vistnog paa eit laagare Stig; men skal det tyda Upplysning og Vithevd, so er det sjaaande til, at dei standa jamhøgt med mange andre, som betre tykjast vera. Dette islandske Maalet synest vera det, som Utgivaren heve havt mest fyre Augom. No er det vist inkje lastande, at han vil hava det norske Maalet likt med det islandske so myket som mogolegt; der er inkje nokon Faare fyre Nordmannskapen i det; for Islendingarne ero daa vaare næste Skyldfolk, og dei hava haldet det gamle Maalet fast og drivet det fram med trottig Dyrkning, so dei hava baade Heidr og Hugnad av det. Men eingong er der no vorden
Skrifter i Samling III ein Skilnad imillom desse Maali, kor som er, so at det inkje lett er tenkjande aa slaa deim ihop atter. I visse Deilder stend det norske Maalet endaa jamsides med Islandsken, men i ymse andre Ting stend det helder jamsides med Svensken; og ymse gamle Former, som inkje vaaro serdeildes naudturvelege, ero no avgløymde her i Landet, so at naar Aalmugen skulde læra deim, so maatte det ganga med Studering, og dette vilde verda for myket mødosamt. Men naar soleides det norske inkje kann verda fullt det same som det islandske, so maa eg tru, at det inkje er so grant med det, um det eine Maalet kjem til at standa nokre faae Stig lenger burte fraa det andre. Det vigtugaste fyre oss er daa, at Bokmaalet kann vera nokorleides likt med Folkatalen i hans beste Skapnad, og dess meir ein kann hava Aalmugen med seg, dess tryggare kann ein ganga fram. Det er ei Naudtorv, at Folket skal faa Smak paa eit Maal, som det kann kjennast ved og hyggja seg til, og daa fyrst kann Maalsaki taka sterke Stig og ganga fram, so det munar. No ser eg, at Utgivaren sjølv heve kjenst ved, at dette Maalet vilde verda nokot tungført fyre Aalmugen, og at han ogso heve tenkt paa nokot, som var lettare til aa byrja med. Lengst fram i Boki heve han sett det Ynsket fram, at Upplysnings-Sellskapet skulde giva fleira Bøker ut i same Maalet, som eg heve skrivet, soleides som i «Fridtjofs Saga». Dette maa no eg tykja vel um; men endaa heve eg ein Anke imot, at det soleides skulde verda fyrst eit Maal fyre Aalmugen og so eit Maal fyre andre Folk; ei slik Tviskifting vilde vera ei Uheppa. No kann ein alltid gjera Umbrøyting i eit og annat einskilt Ord f. Ex. «at» fyre aa, «nu» fyre no, og meir slikt; det kann altsaman hava sin Grunn, og Maalet er daa det same lika fullt; men naar Avbrøytingi skulde verda so stor som i denne Boki, daa 133
- Page 81 and 82: Skrifter i Samling III værd at hol
- Page 83 and 84: Skrifter i Samling III kun havde v
- Page 85 and 86: Skrifter i Samling III bedre der en
- Page 87 and 88: Skrifter i Samling III til fælles
- Page 89 and 90: Skrifter i Samling III nødvendigt
- Page 91 and 92: Skrifter i Samling III efterabe de
- Page 93 and 94: Skrifter i Samling III især hvis d
- Page 95 and 96: Skrifter i Samling III begge Maal e
- Page 97 and 98: Skrifter i Samling III eller ikke,
- Page 99 and 100: Skrifter i Samling III til at lægg
- Page 101 and 102: Skrifter i Samling III til, for at
- Page 103 and 104: Skrifter i Samling III meget størr
- Page 105 and 106: Skrifter i Samling III stue, sover
- Page 107 and 108: Skrifter i Samling III nemlig en sa
- Page 109 and 110: Skrifter i Samling III herpaa har v
- Page 111 and 112: Skrifter i Samling III Dialekter, s
- Page 113 and 114: Skrifter i Samling III Dialekterne
- Page 115 and 116: Skrifter i Samling III saa eenfoldi
- Page 117 and 118: Skrifter i Samling III den nyere Be
- Page 119 and 120: uheldigste, som kunde tænkes, var
- Page 121 and 122: Skrifter i Samling III nødt til at
- Page 123 and 124: Skrifter i Samling III været ombyt
- Page 125 and 126: Skrifter i Samling III lige saa meg
- Page 127 and 128: Skrifter i Samling III man forlade
- Page 129 and 130: Skrifter i Samling III aa sjaa denn
- Page 131: Skrifter i Samling III same Retten.
- Page 135 and 136: Skrifter i Samling III Difyre skuld
- Page 137 and 138: Skrifter i Samling III skal det ver
- Page 139 and 140: Skrifter i Samling III Aarhundradi,
- Page 141 and 142: Skrifter i Samling III Um no vaar R
- Page 143 and 144: Skrifter i Samling III Det vilde ve
- Page 145 and 146: Skrifter i Samling III og med Avlei
- Page 147 and 148: Skrifter i Samling III buldrat paa
- Page 149 and 150: Skrifter i Samling III danske Umskr
- Page 151 and 152: Skrifter i Samling III det er inkje
- Page 153 and 154: Skrifter i Samling III det endaa lj
- Page 155 and 156: Skrifter i Samling III ved; det kan
- Page 157 and 158: Skrifter i Samling III paakravt, at
- Page 159 and 160: Skrifter i Samling III berre læra
- Page 161 and 162: Skrifter i Samling III av tydske Æ
- Page 163 and 164: Skrifter i Samling III FEMTE RØDA.
- Page 165 and 166: Skrifter i Samling III nokot so næ
- Page 167 and 168: Skrifter i Samling III berre var Sa
- Page 169 and 170: Skrifter i Samling III hjaa andre.
- Page 171 and 172: Skrifter i Samling III elder nokor
- Page 173 and 174: Skrifter i Samling III ikke tilfred
- Page 175 and 176: Skrifter i Samling III «skabte» e
- Page 177 and 178: Skrifter i Samling III jeg noget Kj
- Page 179 and 180: Skrifter i Samling III blive nogen
- Page 181 and 182: Skrifter i Samling III 181 som hver
<strong>Skrifter</strong> i <strong>Samling</strong> III<br />
ein Skilnad imillom desse Maali, kor som er, so at<br />
det inkje lett er tenkjande aa slaa deim ihop atter.<br />
I visse Deilder stend det norske Maalet endaa jamsides<br />
med Islandsken, men i ymse andre Ting stend<br />
det helder jamsides med Svensken; og ymse gamle<br />
Former, som inkje vaaro serdeildes naudturvelege,<br />
ero no avgløymde her i Landet, so at naar Aalmugen<br />
skulde læra deim, so maatte det ganga med Studering,<br />
og dette vilde verda for myket mødosamt. Men<br />
naar soleides det norske inkje kann verda fullt det<br />
same som det islandske, so maa eg tru, at det inkje<br />
er so grant med det, um det eine Maalet kjem til<br />
at standa nokre faae Stig lenger burte fraa det andre.<br />
Det vigtugaste fyre oss er daa, at Bokmaalet kann<br />
vera nokorleides likt med Folkatalen i hans beste<br />
Skapnad, og dess meir ein kann hava Aalmugen<br />
med seg, dess tryggare kann ein ganga fram. Det er<br />
ei Naudtorv, at Folket skal faa Smak paa eit Maal,<br />
som det kann kjennast ved og hyggja seg til, og<br />
daa fyrst kann Maalsaki taka sterke Stig og ganga<br />
fram, so det munar.<br />
No ser eg, at Utgivaren sjølv heve kjenst ved, at<br />
dette Maalet vilde verda nokot tungført fyre Aalmugen,<br />
og at han ogso heve tenkt paa nokot, som<br />
var lettare til aa byrja med. Lengst fram i Boki<br />
heve han sett det Ynsket fram, at Upplysnings-Sellskapet<br />
skulde giva fleira Bøker ut i same Maalet,<br />
som eg heve skrivet, soleides som i «Fridtjofs Saga».<br />
Dette maa no eg tykja vel um; men endaa heve<br />
eg ein Anke imot, at det soleides skulde verda fyrst<br />
eit Maal fyre Aalmugen og so eit Maal fyre andre<br />
Folk; ei slik Tviskifting vilde vera ei Uheppa. No<br />
kann ein alltid gjera Umbrøyting i eit og annat einskilt<br />
Ord f. Ex. «at» fyre aa, «nu» fyre no, og<br />
meir slikt; det kann altsaman hava sin Grunn, og<br />
Maalet er daa det same lika fullt; men naar Avbrøytingi<br />
skulde verda so stor som i denne Boki, daa<br />
133