Skrifter i Samling Band 2 - Aasentunet
Skrifter i Samling Band 2 - Aasentunet Skrifter i Samling Band 2 - Aasentunet
46 Skrifter i Samling II – Stakkels uskyldige Barn, du veed ikke, hvor ondskabsfulde Folk der findes i Verden. Hør nu engang: Har han været snild og venlig imod dig? INGA. Ja, han heve voret so inderlege snild. HERMANN. See saa! Det er netop et Beviis paa at han har havt ondt i Sinde. Veed ikke du, hvem han er, saa veed nok han, hvem du er; det kan du lide paa. INGA. Nei, han veit inkje, kven eg er. HERMANN. Saa, det har han ogsaa indbildt dig! Jo, det maa være en af de rette Karlene, ret en rigtig Rovfugl. Det er ikke nok med, at han vil ødelægge os paa den ene Maade, han vil gjøre det paa den anden ogsaa, for at vor Ydmygelse skal blive saa fuldkommen, som det er muligt. Aa, usalige Time, da det Menneske kom her paa Land! INGA. Men kvat skal no alt dette hava paa seg? Kvat Mann kann dat vera, elder kvat heve han med oss? HERMANN. Stakkels Barn, jeg kvider for at sige dig det. Du faaer tidsnok vide det. Vi faae nok alt for god Leilighed til at kjende den Mand, baade jeg og du, desværre. (Gaaer). TRETTENDE SCENE. INGA (alene.) Nei no veit eg daa inkje meir korkje att elder fram, og endaa heve eg høyrt so myket, at eg heve inkje stor Hug te høyra meir. Eg heve mest kunnat merka, at dat var nokot, som inkje var rett voret. Men kann dat vera rimelegt, at ein Mann kann vera so snild og endaa vera ein Fant? Eg kann inkje tru, at dat er alt so galet som han Far segjer; men nokot galet maa dat vera, og nokot storgalet ogso. So myket er vist, at eg fær inkje meir tenkja, som eg heve tenkt; dei Tankarne lyt eg driva og gløyma, so framt eg berre kann. Og hadde eg no havt nokon, som eg kunde ganga til og fortelja
mine Tankar, so var eg endaa lukkeleg; men dat er dat verste av alt; eg torer inkje segja eit Ord til ei einaste Saal; dei vilde berre lægja aat meg og gjera Narr av alt ihop; dei vilde segja, at slikt er til Høves aat dan, som er so gapen og so godtruen. – Aa, dat maa vera tungt aa bera paa ei løynleg Sorg og inkje faa klaga seg. (Synger.) (Mel. Jeg gik mig ud spadserende.) 1. Dan tyngste Sorg og Møda er dan, som ingen seer; dat verste Mein te grøda er dat, som inkje teer. Aa, sæl er dan, som klaga fær og ventar Hjelp og Raad. mot dan, som løynleg draga fær’ og ottar Spott og Haad. 2. Dat var ein Draum eg drøymde, dan Draumen var so blid; slik Hugnad hev’ eg aldri kjent fyrr i all mi Tid. Eg drøymdest paa ein Blomstervoll, og Soli skjein so bjart; eg vaknad’ paa ein Øydeholm, og Himmelen var svart. 3. Dan Draumen lyt eg løyna og læsa i min Barm; og trutt skal Barmen tegja, kor saart han svell av Harm. I Song skal han faa letta seg og i ein Taareflaum. Far væl, far væl du vene Draum. du alt for vene Draum! (Gaaer bort grædende.) Skrifter i Samling II 47
- Page 1 and 2: Ivar Aasen Skrifter i samling Trykt
- Page 3 and 4: II Skrifter i Samling II Føreord (
- Page 5 and 6: Skrifter i Samling II RØDOR OG SPE
- Page 7 and 8: Skrifter i Samling II SAMTALE IMELL
- Page 9 and 10: Skrifter i Samling II gjord paa ein
- Page 11 and 12: Skrifter i Samling II han eingaang
- Page 13 and 14: Skrifter i Samling II heiti, aa lik
- Page 15 and 16: Skrifter i Samling II OLAV. Eg er o
- Page 17 and 18: Skrifter i Samling II AAMUND. Ja, j
- Page 19 and 20: Skrifter i Samling II at det kann s
- Page 21 and 22: nokon skal koma i Vegen fyre meg; f
- Page 23 and 24: for de kann væl hava mangt annat t
- Page 25 and 26: Skrifter i Samling II elsket Ridder
- Page 27 and 28: Skrifter i Samling II skap; eg tykj
- Page 29 and 30: du kom, og kanskje ein god Mun snau
- Page 31 and 32: Skrifter i Samling II at eg skulde
- Page 33 and 34: Skrifter i Samling II OLAV. Eg hadd
- Page 35 and 36: Skrifter i Samling II heve mange Æ
- Page 37 and 38: OLAV. Ja, seer du, Lærdomen er so:
- Page 39 and 40: OLAV (afsides). Au, dat gjeng ein g
- Page 41 and 42: og derved har jeg vant mig saaledes
- Page 43 and 44: harmast nog paa dat, at han skulde
- Page 45: AAMUND. Eg maa vist hava voret for
- Page 49 and 50: Skrifter i Samling II eg, dat var b
- Page 51 and 52: tale nærmere sammen en anden Gang;
- Page 53 and 54: løyna si laake Sida, til Maalet fy
- Page 55 and 56: Skrifter i Samling II største Huge
- Page 57 and 58: Skrifter i Samling II TROND. Eg fan
- Page 59 and 60: Skrifter i Samling II Aa, om Forlad
- Page 61 and 62: Skrifter i Samling II i Bakken, du
- Page 63 and 64: HERMANN. Ja! (seer sig om) De er vi
- Page 65 and 66: OLAV (til Aamund). 1. Endaa ein Bat
- Page 67 and 68: legt, at eg ikkje veit, kvat eg ska
- Page 69 and 70: oss sjølve, og kor litet me kunna
- Page 71 and 72: Skrifter i Samling II her høyra gj
- Page 73 and 74: Skrifter i Samling II DAGBØKER OG
- Page 75 and 76: Skrifter i Samling II DAGBOG PAA EN
- Page 77 and 78: Skrifter i Samling II Glæde, Ingen
- Page 79 and 80: Skrifter i Samling II Omtrent Kl. 6
- Page 81 and 82: Skrifter i Samling II samme: - «Vo
- Page 83 and 84: Skrifter i Samling II vilde dog sna
- Page 85 and 86: Skrifter i Samling II som vi fandt
- Page 87 and 88: Skrifter i Samling II 3die August.
- Page 89 and 90: Skrifter i Samling II at fordrive e
- Page 91 and 92: Skrifter i Samling II menneskeligt
- Page 93 and 94: Skrifter i Samling II øvrige Dage
- Page 95 and 96: Skrifter i Samling II blandt de For
46 <strong>Skrifter</strong> i <strong>Samling</strong> II<br />
– Stakkels uskyldige Barn, du veed ikke, hvor ondskabsfulde<br />
Folk der findes i Verden. Hør nu engang:<br />
Har han været snild og venlig imod dig?<br />
INGA. Ja, han heve voret so inderlege snild.<br />
HERMANN. See saa! Det er netop et Beviis paa<br />
at han har havt ondt i Sinde. Veed ikke du, hvem<br />
han er, saa veed nok han, hvem du er; det kan du<br />
lide paa.<br />
INGA. Nei, han veit inkje, kven eg er.<br />
HERMANN. Saa, det har han ogsaa indbildt dig!<br />
Jo, det maa være en af de rette Karlene, ret en rigtig<br />
Rovfugl. Det er ikke nok med, at han vil ødelægge<br />
os paa den ene Maade, han vil gjøre det paa<br />
den anden ogsaa, for at vor Ydmygelse skal blive<br />
saa fuldkommen, som det er muligt. Aa, usalige<br />
Time, da det Menneske kom her paa Land!<br />
INGA. Men kvat skal no alt dette hava paa seg?<br />
Kvat Mann kann dat vera, elder kvat heve han med<br />
oss?<br />
HERMANN. Stakkels Barn, jeg kvider for at sige<br />
dig det. Du faaer tidsnok vide det. Vi faae nok alt<br />
for god Leilighed til at kjende den Mand, baade jeg<br />
og du, desværre. (Gaaer).<br />
TRETTENDE SCENE.<br />
INGA (alene.) Nei no veit eg daa inkje meir korkje<br />
att elder fram, og endaa heve eg høyrt so myket,<br />
at eg heve inkje stor Hug te høyra meir. Eg heve<br />
mest kunnat merka, at dat var nokot, som inkje var<br />
rett voret. Men kann dat vera rimelegt, at ein Mann<br />
kann vera so snild og endaa vera ein Fant? Eg<br />
kann inkje tru, at dat er alt so galet som han Far<br />
segjer; men nokot galet maa dat vera, og nokot storgalet<br />
ogso. So myket er vist, at eg fær inkje meir<br />
tenkja, som eg heve tenkt; dei Tankarne lyt eg driva<br />
og gløyma, so framt eg berre kann. Og hadde eg<br />
no havt nokon, som eg kunde ganga til og fortelja