Berättelser om handel och sjöfart år 1879 från de förenade rikenas ...

390
För baljväxter voro konjunkturerna fördelaktiga, stora reqvisitioner gjordes
från utlandet; priset på stora hvita bönor steg från 7'/« till ll s /« gulden, på
dvergbönor från 9 l /4 till 13 gulden pr centner.
Hampodlingen led af öfversvämuingarne, och afsättningen inskränktes till
hemlandet; för råhampa och sämre slag vexlade prisen föga och voro vid årets
slut desamma som vid dess början; för hampa, afsedd att spinna, föll priset
från 46 till 42 gulden pr centner. Denna sist nämnda artikel brukas allt
mindre, då äfven landtbefolkningen mer och mer öfvergår till den billigare
bomullen.
Tobaksodlingen uppvisar glädjande framsteg; landtmannen cgnar mera omsorg
deråt än förr. Skörden anses hafva gifvit 1 /a mindre än året förut, då
410,000 centner levererades, hvilka i medeltal betaltes med 18.10 gulden pr
centner; af nämnda qvantitet öfvertog österrikiska finansförvaltningen 220,000
centner, ty af de österrikiska länderna få endast Galizien och Tyrolen odla
tobak. Den ungerska tobaken har permanent afsättning till franska och italienska
regeringarne. Den ungerska statens inkomst af tobakshandeln uppgår
numera årligen till 27 millioner gulden eller det dubbla mot hvad den utgjorde
för 20 år sedan.
Plommon utgjorde mer än någon annan artikel föremål för spekulation;
under det man befarade missväxt steg priset från 18 till 36 gulden pr centner.
I stället för att man väntade en skörd af 15,000 centner hafva Serbien och
Bosnien lemnat 100,000 centner. Exporten fördelade sig på Frankrike, Tyskland
och Amerika. Ännu vid slutet af året var priset i medeltal 33 gulden.
Af ekbark utfördes 150,000 centner till stegrade pris; för prima betaltes
5'/2 och för sekunda 3 1/2 gulden.
Ungerns ullproduktion uppvisar en minskning under året; totala omsättningen
i Budapest utgjorde 80,000 centner, hvaraf vid årets slut 10,000 centner
funnos på lager. De ovanligt låga prisen på kolonialull tryckte äfven ned
prisen på de flesta slag af ull här i landet; de finaste sorterna betaltes med
210 gulden pr wienercentner, medelsorterna med 110 och bomull med 97
gulden. Mot slutet af året stego prisen dock betydligt; de förbättrade industriella
förhållandena i Amerika föranledde en prisstegring å auktionerna i London,
Tyskland konsumerade större qvantiteter för militära behof än man beräknat,
och till följd häraf fick ullhandeln, som under hela året legat nere, en
lifaktighet, som den icke haft på flera år. Alla tecken tyda på att de höga
prisen skola hålla sig äfven under år 1880.
Omsättningen i inhemska råa hudar här på platsen höll sig mellan 450,000
oeh 520,000 stycken; till utlandet försåldes omkring 40,000 hästhudar för
10'/i a 12 V» gulden paret. Största delen uppköptes af inhemska läderfabriker;
af kohudar gick dock mycket till Österrike.
Af skinn omsattes omkring 500,000 stycken; från utlandet var ganska
stor efterfrågan efter getskinn, hvilkas pris steg till 160 å 170 gulden pr
100 kil., mer än någonsin förr; vissa slag af fårskinn betaltes med 1.80 ä
2.60 gulden paret, lammskinn med 60 å 110 gulden pr 102 stycken, hvarvid
företräde lemnades de serbiska.
Lädertillverkningen led af bristande afsättning till följd af de inskränkningar
som de tryckta tiderna pålade folket i allmänhet; tidtals måste man
sälja till pris, som understego tillverkningskostnaderna. En del af landet led
mycket genom Rumäniens tullpolitik; SiebenbUrgens garfvare, hvilka haft sin
afsättning till Rumänien, måste dels minska sin tillverkning, dels alldeles upphöra
med densamma.