Berättelser om handel och sjöfart år 1879 från de förenade rikenas ...

387
gränsande Galizien och på andra sidan Save i Bosnien, oaktadt Ungern i allmänhet
är så glest befolkadt, att man redan allvarsamt tänkt på att låta utländingar
inflytta och slå sig ned på kyrkans och universitetets stora jordegendomar.
Då Ungern redan förut alltid haft att kämpa med en statsbrist, var det
en stor lycka, att vid denna tid nya penningekällor öppnade sig i utlandet, och
det på sådana vilkor, att icke statsbudgeten behöfde alltför mycket betungas för
framtiden samt staten fick tid att hemta sig. Derigenom att den ungerska
guldräntan fick tillträde till börserna i Paris och London blef det möjligt att
konvertera den sväfvande skulden, hvars omsättning förut för hvarje gång kraft
allt större offer, för hvilken statsdoniäuerna stodo i pant och som uppgående
till 150 millioner gulden utgjorde en ständig källa till oro för alla finansministrar.
Trots allt som under de senaste åren gjorts för att införa större sparsamhet
i statshushållningen, arbetar budgeten dock fortfarande med ett deficit af
11 millioner gulden, oberäknadt de anspråk som af oförutsedda omständigheter
kunna ytterligare ställas på densamma.
Huru stora fördelarne än äro af jernvägarne måste man dock gifva dem
den väsentliga skulden till att staten befinner sig i ett dylikt läge, ty staten
måste för deras skuld årligen betala 30 millioner gulden, hvilket ej är så myeket
att undra öfver, då nian besinnar, att af det för jernvägarna använda kapital
50 ,% kunna sägas vara illa använda.
Staten räknar dock på ett bättre resultat, då den sjelf tager trafiken om
hand, och kommer detta att snart ske med de båda vigtigaste banorna, som
garanterats af staten, Theissbanan och den första siebenbiirgska jernbanan;
Waagdalbanan har staten redan under det förflutna året inköpt. Dessutom är
man betänkt på en bana, som lofvar ett särdeles godt resultat, nemligen från
Budapest till Senilin med anslutning till det serbiska jernvägsnätet. De ungerska
jernvägarnes anslutning till det rumäniska jernvägsnätet har ändtligen
under året egt rum. Det finnes öfverhufvudtaget på många håll tillfälle till
och behof af vinstgifvande placering, men vigtigare uppgifter tvinga staten att
dervid inskränka sig till det allra nödvändigaste. Det som för närvarande icke
tål något uppskof är återuppbyggandet af Szegedin samt indämningen och
regleringen af floderna. Utlandets mest framstående fackmän anmodades att
afgifva ett utlåtande och detta tager man nu hänsyn till vid de påtänkta och
delvis redan i verket satta arbetena.
Szegedins förolyckade invånare bo nu i provisoriska träbyggnader; dammarne
omkring staden, hvilka för framtiden skola omöjliggöra ett återupprepande
af olyckan, äro redan nästan färdiga och snart skall man börja att
bebygga de nya gatorna och torgen.
Skeppsfarten på Donau kommer att vinna en kraftig befordran genom
flodens reglering mellan Theben och Gönyö och genom bortsprängning af klippan
vid Jijernporten» nära Orsova. Hittills har ångbåtsbolaget årligen måst
utgifva millioner för att öfvervinna de svårigheter, som vid lågt vattenstånd
uppstå för trafiken.
Regeringen, som man icke kan säga lemnar några kraftiga bemödanden
oförsökta för att hjelpa handeln och industrien, har skaffat hamnen Fiume
ökad ångbåtsförbindelse genom att bevilja skotska ångbåtsbåtsbolaget 5>Adria»
ett understöd, och Ungerns mjölexport, som förut gick genom Tyskland eller
öfver Triest, tar nu den betydligt billigare vägen öfver Fiume till England,
Frankrike och Holland. »Lloyd» erhåller i årligt understöd af ungerska staten
400,000 gulden, »Adria» 150,000. Af de Förenade rikenas fartyg förde ett
mjöl från Fiume till Amsterdam och ett annat vin till Rouen.