Berättelser om handel och sjöfart år 1879 från de förenade rikenas ...

379
och handelsklasserna i provinserna, der dessa myntsorter för det mesta cirkulerade,
komma att hufvudsakligen drabbas af denna förlust, som de äro så föga
i stånd att bära.
I ofvannämude dekret bestämmes vidare att, i anseende till silfrets depreeiation,
silfvermyntet, hvars utpräglade värde är 20 piaster, skall hädanefter
vid statsverken mottagas endast till 19 piaster. Då svensk-norska handelstraktaten
uttryckligen bestämmer, att, vid förtullning af varor, tullafgiften må
betalas vare sig i guld- eller silfvermynt efter proportionen af o silfver-uiedjidiédalrar
for ett guldpund af 100 piaster, har de Förenade rikenas beskickning,
i likhet med öfriga utländska sändebud, formligen protesterat mot denna bestämmelse.
Den såsom bihang till den svensk-norska handelstraktaten med Turkiet
(1862) bestämda tulltaxan, ursprungligen antagen för 7 år med 7 års förlängningsrätt,
är för flera år sedan utlupen. Den behålles provisoriskt, men dess
revision kan när som helst sättas i fråga och är i det hela att önska. Varupriserna
hafva i mångahanda fall betydligen ändrat sig sedan dess, och en ny
taxering, mera öfverensstämmande med nuvarande förhållanden, kan anses i flera
afseenden vara påkallad. Porten tycks äfven hafva tankarne riktade ditåt, ty,
eburuväl intet officielt steg ännu blifvit taget, hvarken gentemot de Förenade
rikenas eller andra staters representanter för att begära tariffens revision, har
en kommission blifvit nedsatt under Sabri Pachas ordförandeskap, med uppdrag
att bestämma de ändringar i de utländska handelstraktaterna och tulltaxorna,
som det kunde vara i Portens intresse att söka åstadkomma. För oss
äfven vore det törhända ej utan ändamål att bereda de ändringar i prisuppgifterna,
som kunde, med särskildt afseende på de svensk-norska artiklarne i
tulltaxan, vara påkallade. I ett dylikt syfte har engelska ambassaden redan
utsett härstädes en kommission, bestående af de mest intresserade köpmän på
platsen, till frågans studerande.
Erfarenheten har visat, att ett på förhand bestämdt och oföränderligt
tullpris, förutsatt att det icke öfvergår varans marknadspris, är till köpmannens
fördel; följaktligen är det af intresse att så många af våra handelsartiklar
som möjligt blifva upptagna å tulltaxan med bestämdt värde och tullpris.
Förköpsrätten efter estimation, eller »ad valorems-tullbehandlingen, må
visserligen anses förenkla operationen, förutsatt att värderingen alltid sker
prompt, rättvist och utan ringaste partiskhet, men detta kan, här åtminstone,
ej alltid påräknas. Varuimportören utsattes i viss mån för godtycke och tvister;
han sättes dessutom i förlägenhet genom ovisshet om påtänkta varors blifvande
tullbehandlingskostnad, hvilket försvårar hans beräkningar om leveranspriset pä
platsen. Köpmannens rätt att i tvistemål betala in natura beväpnar honom
visserligen mot en alltför orättvis värdering, men i grunden är detta tullbehandlingssätt
ingalunda till hans fördel. I stället för 8 % af varans värde
måste han till tullverket öfverlemna 8 af hvarje 100 stycken, att väljas från
hela varumassan af tullbetjenten. Härigenom taxeras ej allenast de 92 stycken,
som levereras honom tullfria, utan äfven de 8, som af tullen behållas, d. v. s.
att varan betalar öfver V, X mer än efter »ad valorems-taxeringen. Sålunda
t. ex. om för 100 stycken vara, värd 100 piaster per stycke, betalas, efter
»ad valorem»-taxering, 800 piaster i tull, införas 100 stycken som kostat
10,800 piaster, eller jemnt 108 per stycke. Deremot om tullen erlägges in
natura öfverlemnas till tullverket 8 st. af de 100 och köpmannen införer 92
st. som kostat 10,000 piaster eller 108,69 5 pr stycke.