Berättelser om handel och sjöfart år 1879 från de förenade rikenas ...

378
och jemnt hvad utskylderna kunde inbringa och de på öfverskottet grundade löften
af intet praktiskt värde. Hvad Cyperns och Kumiliens tribut beträffar, så uppgår
den förra, allt inberäknadt, till knappt £ 100,000, och den senare är beroende
af så många konjunkturer att, för den närmaste framtiden åtminstone,
ingen säker inkomst är att derifrån påräkna.
Att allmänna meningen, såväl här som i vestra Europa, äfven uppfattat
saken på detta sätt, framgår deraf, att börsnoteringarne af statspapperskursen
ingalunda berörts af dekretet. Innehafvarne af 1862 års statsobligationer hafva
deremot protesterat emot de indirekta kontributionernas öfverlåtande till inhemska
fordringsegare, då de anse sig kunna, enligt vid nämde låns upptagande
fogade bestämmelser, göra särskildt anspråk härpå. Till engelska ambassadens
meddelande härom har Porten svarat, att åtgärden varit en oundviklig nödvändighet,
ett nödtvungct mått som statens behof och det allmänna bästa påkallat.
Emellertid har regeringen åter kommit i omedelbar besittning af tullinkomsterna.
Detta har visserligen något förbättrat finansdepartementets situation,
men ingalunda afhjelpt alla behofven. Proviantmästarnes räkningar äro
ännu för det mesta ouppgjorda, och måste dessa nöja sig med mindre utbetalningar.
Med embetsmännens lön är äfven departementet 6 å 8 månader på
rest, och civillistan, som skulle från de frigjorda tullmedlen erhålla 22,000
turkiska £ i månaden — 15,000 till civillistans administration samt 7,000 till
sultanens privatkassa — tyckes äfven hafva erfarit dröjsmål i inbetalningarne,
om man får döma deraf, att nämda administration fått underhandla om ett lån
från en lokalbank af 60,000 turk. £, betalbara i månatliga summor af £ 5,000
och återgäldade i vexlar på tullkammaren.
I den af budgetkommissionen nyligen utgifna rapport öfver budgeten för
ingångna finansåret 1880—81 uppskattas utgifterna till turk. £ 22,000,000
samt inkomsterna till turk. £ 16,500,000. Då inkomsterna äfven före kriget och
derpå följande afträdclser sällan uppnått en sådan summa, men deremot uppskattades
af den blandade europeiska finanskommissionen i fjol till cirka turk.
£ 14,000,000; kan man ej tillerkänna dessa budgetuppgifter någon tillförlitlighet.
Hur det än må vara, ett är dock säkert, att man går en ny och oundviklig
statsbrist till mötes.
Till ytterligare lättande af statskassans betryck har Porten funnit sig
föranlåten genom ett nyligen utfärdadt dekret demonetisera de i cirkulation
varande s. k. »metalliqueD-penningarne. Dessa underhaltiga myntsorter, bestående
af en blandning koppar och silfver, emitterades straxt efter kriget med Ryssland
1829 i afsigt att kunna indraga en del af guldmynten i cirkulationen för
att dermed betala krigsersättningen till Eyssland. Mellan åren 1830—1845
emitterades af dessa myntsorter för en summa af piaster 498,232,430. Deras
indragande har sedan dess flera gånger beslutats, men indragningarne hafva,
enligt myntverkets egen uppgift, endast uppgått till 121,190,882 piaster. En
summa af 377,041,547 piaster var derför ännu i omlopp. I vexling mot guldeller
silfverpenningar hade dessa myntsorter en depreciation af cirka 20 %.
Då skatterna m. m. inbetaltes i sådant mynt var statskassan underkastad en
förlust af 20 % å sina inkomster. Ett den 1 innevarande mars månad utfärdadt
dekret bestämmer emellertid, att dessa myntsorter skola hädanefter
vägras vid statsverken. Tvångskursen försvinner härigenom och myntet vägras
äfven i handeln. Kuräen har fallit 300 % och, såsom hände med pappersmyntet
i fjol, komma äfven dessa metallmyntsorter-att snart upphöra helt och
hållet att vara betalningsmedel. Deras reela värde är knappt Vt a f nominela
värdet. Förlusten, beräknad till närmare 2 l /t mill. £ sterl. faller sålunda på
folket, liksom hände vid pappersmyntets demonetiserande i fjol. Åkerbruks-