Berättelser om handel och sjöfart år 1879 från de förenade rikenas ...

374
De på Svartahafskusten vid ingången till Bosporen anbragta fyr- och båkstationer
samt dermed förenade lif- och skeppsräddningsanstalter, till hvilkas
inrättande generalkonsulatet genom dåvarande konsulatsekreteraren och chanceliern
Bödtkers verksamhet så väsentligen bidragit, hafva nu varit i stånd i
jemnt tio är och visat sig vara af all den nytta förespråkarne vid tjenstens
organisation väntat sig deraf. Inseglingen till Bosporen, som var förenad med
så många faror på grund af inloppets svåra belägenhet och der ofta rådande
tjocka, är nu till väsentligaste del betryggad. Lifräddningsstationerna, hvaraf
fyra äro anbragta på europeiska kusten vid Kilia och Karabounar samt fyra.
på motsidan i närheten af Riva, bemannade tillsammans med 200 man Bamt
försedda med raketapparater, lifbåtar och s. k. »refuge houses» till herbergerande
af bergade skeppsbesättningar, hafva visat sig motsvara det vid deras
inrättande afsedda ändamålet. Under dessa 10 år har räddningsmanskapet
vid dessa stationer fått bispringa ej mindre än 111 fartyg, som funnit sig i
större eller mindre sjöfara. Af dessa voro: totalvrak 55 (hvaraf en ångbåt),
öfvergifna 5 (hvaraf 2 ångbåtar), sjönöd 26, strandade 25; tillsammans 111
fartyg, hvaraf 3 ångare, icke inberäknade lust- och fiskarbåtar från Bosporen,
hvilka öfverfallna af plötslig storm hade förolyckats om ej bistånd kunnat anlitas
vid räddningsstationerna. Om nu tillägges att lifräddningsväsendet räddat,
oftast ur största fara, 871 menniskolif, enligt vid stationerna hållna register,
kan man ej rättvist säga att man vid tjenstens organiserande öfverskattat dess
nytta.
Dock hotas tjensten tyvärr med snar upplösning om ej kraftiga mått vidtagas
till att afhjelpa det onda. Förhållandet är nemligen följande:
Till tjenstens vidmakthållande pålägges, som bekant, alla fartyg, som genomsegla
Bosporen en afgift af 20 paras per tons drägtighet. Sålunda insamlade
medel, hvilka uppgå till circa £ 16,000 årligen, inflyta i marindepartementets
budget, hvilken åter bestrider tjenstens utgifter; manskapets hyror, fyrskeppets,
stationernas samt apparaternas underhäll in. m. Under senare årens financiela
betryck har nämnde departement, liksom alla öfriga i riket, småningom kommit
på rest med dessa utbetalningar. Manskapets månadspenningar betalas dessutom
dels i pappersmynt, dels i s. k. metallique penningar (underhaltiga myntsorter),
hvilka undergått mycket betydande depreeiationer, och detta oaktadt att lästafgiften
af skeppsfarten erlägges i guld. De utdelade rationerna hafva ofta
varit dåliga och oregelbundet utbekomna, apparaternas förnyande har tid efter
annan uppskjutits till kostnaders undvikande och erforderliga raketer m. m. d.
ofta uteblifvit. Manskapet gjorde slutligen strejk och hotade att helt och hållet
öfvergifva sin post och aflägsna sig.
I skeppsfartens intresse måste de hos höga Porten ackrediterade utländska
representanter göra gemensamma kraftiga framställningar till Porten med begäran
att ifrågavarande tjensts administration mätte fräntagas marindepartementet
och öfverlemnas till annan myndighet, vare sig till sundhetsadministrationen,
der den utländska skeppsfartens intressen vårdas af ombuden från de utländska
legationerna, hvilka i suudhetsrådet hafva säte och stämma, eller till ett särskildt
derför upprättadt embete, deri det utländska elementet finge del och rätt
att utöfva kontroll. Regeringen visar sig föga benägen att instämma i någon
dylik nyhet; endast härigenom kan dock en anstalt, som numera blifvit navigationen
oumbärlig, räddas från en komplett desorganisation.
Ett förslag har framstälts af regeringen till omreglering af lotsväsendet i
Konstantinopel medelst utnämnande af kronolotsar lydande under marindepartementet.
Huru önskvärd en sådan organisation än må vara, är det att frukta