Berättelser om handel och sjöfart år 1879 från de förenade rikenas ...

253
kallad »fluke» eller »rot in sheep». Den har isynnerhet utbredt sig i de sydveatra
grefskapen, men är fdrherskande till större eller mindre grad öfVer
hela landet. Sannolikt skulle en torr vår och sommar förjaga sjukdomen, men
under tiden åstadkommer den stora härjningar oeh väcker mycken farhåga.
Hornboskapen, hvars antal under några år hade aftagit, har år 1879 liksom
1878 åter visat någon tillväxt. Man saknar dock i detta afseende uppgifter
för Irland, men hvad England och Skotland beträffar, angifves det, att
antalet stigit från 5,738,000 till 5,856,000. Fårens antal (likaledes endast
för England och Skotland) har gått ned från 28,406,000 till 28,157,000 och
svinens från 2,248,000 till 2,091,000. För Storbritannien och Irland tillsammans
uppgifves mängden af husdjur 1878 till: hästar 1,927,000, hornboskap
9,761,000, får 32,570,000, svin 3,768,000. Värdet af importerade
hornboskap, får och svin år 1879 uppgifves till £ 7,070,000 mot £ 7,454,000
år 1878. Införseln af kött och fläsk (färskt, saltadt, rökt och preserveradt)
angifves till £ 18,673,000 år 1879 mot £ 18,300,000 föregående året.
I en af landtbrukets grenar, mejerihandteringar, har under årets sista
qvartal inträdt en förbättring, liksom i andra näringar. Det uppstod isynnerhet
en mycket ifrig efterfrågan efter ost, hvaraf de bättre sorterna lära stigit
ända till hundra procent. Den amerikanska konkurrensen på detta område har
varit mindre känbar, och det synes öfverlmfvud vara ett allmänt antagande,
att engelska jordbrukets framtid först och främst ligger i produktion af kött,
mjölk, smör och ost. Man framhåller i detta afseende med tillfredsställelse de
framsteg i mejerihandteringen, hvarom den förra året hållna allmänna landtbruksutställningen
i London vittnade.
I Irland, hvarest landtbruket i långt högre grad än i England och Skotland
utgör befolkningens hufvudnäring, har det senaste missväxtåret framkallat
ett tillstånd af verklig nöd, som närmar sig eländet åren 1846 och 1847.
För att afvärja rent af hungersnöd har man nödgats tillgripa utomordentliga
åtgärder, dels genom allmänna insamlingar, dels genom statsunderstöd. Den
härigenom utöfvade välgörenhet har dock icke kunnat aflägsna det i Irland rådande
missnöjet, och det förutsattes att regeringen skall framställa ett lagförslag
om förändringar i det irländska jordlegoväsendet. I sjelfva England hafva
missväxtåren icke angripit de arbetande klasserna af landtbefolkningen. Då
den förhöjning af arbetslönerna, som hade egt rum under åren närmast efter
1870, väsentligen hållit sig, under det att priserna på nödvändighetsvaror sjunkit,
har landtbruksarbetarnes ställning varit exceptionelt guastig. Arrendatorerna
hafva deremot i beklaglig grau blifvit förlamade, oeh ställningen är bland dem
ytterst svår. Det följer af sig sjelf, att detta äfven verkar tillbaka på godsegarnes
förhållanden. Jordbruksegendomar äro till stort antal lediga att utarrenderas.
Afraden nedsättes nästan i hvarje tillfälle af ny utarrenderiug, och
till och med der arrendatorn är bunden genom legoaftal på längre tid, finna
godsegarne af nöden att efterskänka större eller mindre del af legan — frän
10 till 50 procent. Denna lämpa ä godsegarnes sida har emellertid icke kunnat
hindra, att en mängd arrendatorcr blifvit alldeles ruinerade, hvilket finner sitt
uttryck bland annat i don stora tillväxten af konkurser inom denna klass. Utgången
af närvarande kris i landtbruksförhällandena är icke lätt att förutse.
Antagligen kommer den att leda till en och annan modifikation af den gällande,
från feodala förhållanden nedärfda landtbrukslaastiftningen, särskildt i riktning
att lätta landtegendoms fria öfvergång i handel och vandel och minska de inflytelser,
som befrämja hopande af jordområde pä samma hand.
En kongl. komité blef under augusti månad nästlidna år nedsatt för att
undersöka och utlåta sig om dessa förhållanden.