Berättelser om handel och sjöfart år 1879 från de förenade rikenas ...

248
förelågo upplysningar om att utländska kolfält bearbetades till en utsträckning,
som skulle komma att förstärka konkurrensen på främmande marknader. Det
är i det hela taget icke tvifvelaktigt, att denna rörelse, som med rätta betraktas
såsom hufvndgrundvalen for Englands industriella och kommersiella öfverlägsenhet
under sistförflutna år genomgick en pröfning, som är utan motstycke.
Likväl har förutsägelsen om, att detta skulle komma att visa sig i en betydlig
inskränkning af produktionen icke blifvit bekräftad. Det visar sig tvärtom,
att upphemtningen af kol hållit sig i jemnhöjd med föregående år. Produktionen
uppgifves nemligen till omkring 132,000,000 tons, hvilket endast är
omkring en half million under 1878. Endast ett föregående år har större
myckenhet brutits, nemligen 1877, då produktionen uppgifves till omkring
134,000,000 tons. Exporten till utlandet visar sig äfven hafva stigit med
inemot 1 million. Den utgjorde nemligen för året 16,435,000 tons mot
15,494,000 år 1878. Såsom förklaring på, att den oväntadt höga produktionen
kunnat finna afsättning, namnes — förutom den ökade exporten — den
utomordentliga tillväxt, som städse eger rum i hufvudstadens kolförbruk, hvilket
i fjor steg med 1,264,000 tons, samt den stora tillväxten i verldens ångbåtsflotta.
A andra sidan må märkas, att ångfartygens maskiner göras mera och
mera kolbesparande och att i det hela taget senare tiders uppfinningar på industriens
område i väsendtlig mån ledt till besparing af bränsle, i hvilket hänseende
det namnes såsom exempel, att den myckenhet kol, som förbrukas till
framställning af en ton tackjern, under de senaste tio åren reducerats från 3
till 2'/4 ton och att till framställning af en ton stål nu förbrukas minst 2 1/2
tons kol mindre än hvad som förut kräfdes. Att den produktion af stenkol,
som under nästlidna år egde rum, i hvarje fall stod på gränsen till öfverproduktion,
synes framgå deraf, att priserna på kol icke under årets sista del
stego i förhållande till jern och andra varor. Enligt en och annan uppgift
hafva kolpriserna nått den lägsta punkten under detta århundrade. Från ett
af de mest betydande distrikterna lyda uppgifterna på ett medelpris af 4 sh.
4 d. per ton vid grufvan. På exporttabellerna uppföres utfördt kol till ett
värde, som motsvarar ett pris af 8 sh. 9 d. mot 9 sh. 5 d. 1878. Från och
med september inträdde en höjning, men denna antages icke representera mer
än 20 procent vid grufvorna. (På Londons marknad anges stigningen för bästa
sort kol till en ringa obetydlighet — 1879 blott en penny, jemfördt med 1878
och efter 1877 1 sh. 6 d. per ton). Emellertid har den ökade efterfrågan
föranledt återupptagande af en stor del grufvor, som under betryckets tid hade
varit nedlagda, och det är sannolikt, att innevarande års drift kommer att uppvisa
ännu större produktion än 1879. Sammanlagda värdet af Storbritanniens
kolproduktion 1879 skulle efter det pris, som legat till grund vid uppgörandet
af exporttabellerna, kunna angifvas till £ 57,750,000. Detta är dock antagligen
något högt. Produktionen 1878, som var i ringa mån större, värderades
till 46,429,000 vid grufvorna — hvilket under förutsättning af 20 procents
prisstegring skulle gifva tillverkningen 1879 ett värde af omkring 55,000 pund.
Liksom jern och stål voro de artiklar, hvari en förbättring i förhållandena
först spårades, på samma sätt är det de till desammas tillverkning hörande
rörelsegrenar, som hafva skördat det utan jemförelse största utbytet af det
kommersiella återupplifvandet. Efter en period af exempellös hemsökelse och
under den modlöshet och nedstämning, som efterhand blifvit förherrskande,
hade en mängd masugnar och verkstäder blifvit nedlagda eller råkat på förfall.
Då derföre det stora behof, som visade sig först frän Amerika och derefter
från alla andra länder, plötsligen uppstod, fann det fabrikanterne endast föga
förberedde att tillvägabringa hvad som behöfdes. Följden deraf var att priserna