Berättelser om handel och sjöfart år 1889 från de förenade rikenas ...

Berättelser om handel och sjöfart år 1889 från de förenade rikenas konsuler. 

[Årg.] 1890. 

Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2011. 

urn:nbn:se:scb-konsul-89 

INLEDNING 

TILL 

Berättelser om handel och sjöfart år ... utdrag ur 

årsberättelser från de förenade rikenas konsuler. – 

Stockholm : Samson & Wallin, 1878-1894. 

Täckningsår: 1877-1893, årg. 1878-1894. 

1877-1890 (årg. 1878-1891) med titeln: Berättelser om 

handel och sjöfart år ... från de förenade rikenas 

konsuler. 

Föregångare: 

Generalsammandrag öfver Rikets import och export / 

Generaltullstyrelsen. – Stockholm, 1820-1833. 

Täckningsår: 1819-1831. 

Commerce-Collegii underdåniga berättelse om Sveriges utrikes handel 

och sjöfart. – Stockholm, 1829-1858. 


Bidrag till Sveriges officiella statistik. F, Utrikes handel och sjöfart. 

Kommerskollegii underdåniga berättelse för år ... – Stockholm : Ivar 

Hæggström, 1859-1912. 


Efterföljare: 

Svensk export : tidskrift för utrikes handel och sjöfart / utgifven af 

Sveriges allmänna exportförening. – Stockholm, 1895-1995. 

Årg. 1 (1895)-årg. 101 (1995). 

Översiktspublikation: 

Historisk statistik för Sverige. D. 3, Utrikeshandel 1732-1970. – 

Örebro ; Stockholm :Statistiska centralbyrån (SCB), 1972.

BERÄTTELSER 

OM 

HANDEL OCH SJÖFART 

ÅR 1889 

FRÅN 

DE FÖRENADE RIKENAS KONSULER. 

År 1890. 

STOCKHOLM 

SAMSON & WALLIN

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 1890.

Berättelser från: 

Amerikas Förenta stater: 

INNEHÅLL: 

Newyork 493 

San Francisco 481 

Washington 84 

Belgien: 

Antwerpen 449 

Brüssel 1, 6 

Brasilien: 

Rio de Janeiro 609 

Britiska riket: 

Leith 469 

London 7, 305, 721 

Adelaide (Södra Australien) 630 

Aden 732 

Akyab 655 

Belize (Brit. Honduras) 734 

Bridgetown (Barbados) 596 

Calcutta 39 

Christchurch (Nya Zeeland) 632 

Georgetown (Brit. Guayana) 304 

Gibraltar 302 

Hamilton (Bermudasöarne) 731 

Kapstaden 639 

La Valetta (Malta) 656 

Madras 731 

Melbourne (Victoria) 281 

Port Louis (Mauritius) 731 

Port of Spain (Trinidad) 734 

Quebec (Britiska Nordamerika) 521 

Rangoon (Brit. Birma) 671 

Singapore 703 

Sid.

IV 

S:t Jamestown (S:t Helena) 48 

S:t Johns (Antigua) 601 

Sydney (Nya Sydwales) 619 

Victoria (Brit. Columbia) 70 

Victoria (Hongkong) 626 

Wellington (Nya Zeeland) 732 

Chile: 

Valparaiso 597 

Danmark: 

Köpenhamn 114 

S:t Thomas (Danska Vestindien) 215 

Frankrike: 

Havre 542 

Marseille 588 

Nantes 35 

Alger 650 

Papeiti (Tahiti) 733 

Grekland: 

Pireus 157 

Guatemala: 

Guatemala 702 

Haiti: 

Port au Prince 629 

Havai: 

Honolulu 632 

Italien: 

Cagliari 637 

Genua 569 

Livorno 45 

Messina 296 

Neapel 668 

Rom 47 

Venedig 602 

Japan: 

Yokohama 727 

Sid.

Kina: 

Shanghai 641 

La Plataländerna: 

Buenos Ayres (Argentinska republiken) 673 

Montevideo (Uruguay) 441 

Liberia: 

Monrovia 732 

Marocko: 

Tanger 439 

Mexiko: 

Veracruz 730 

Nederländerna: 

Amsterdam 49 

Willemstad (Curaçao) 715 

Peru: 

Lima 83 

Portugal: 

Lissabon 217 

Rumänien: 

Galatz 631 

Ryska riket: 

Archangel 8, 705 

Helsingfors 161, 685 

Odessa 728 

Riga 264, 694 

S:t Petersburg 148 

San Domingo: 

San Domingo 304 

Schweiz: 

Genève 714 

Siam: 

Bangkok 733 

V 

Sid.

VI 

Spanien: 

Barcelona 529 

Bilbao 97 

Cadiz 633 

Madrid 691 

Havana (Cuba) 714 

Manilla (Filippinerna) 263 

San Juan (Portorico) 690 

Turkiska riket: 

Kairo 605 

Konstantinopel 715 

Smyrna 735 

Tripoli 6 

Tyska riket: 

Bremen 446 

Breslau 41 

Danzig 158 

Dresden 607 

Hamburg 225 

Hannover 42 

Karlsruhe 37 

Königsberg 71 

Leipzig 672 

Lübeck 17, 716 

Nürnberg 699 

Stettin 138, 657 

Stuttgart 14, 730 

Österrike-Ungern: 

Badapest 300 

Fiume 704 

Triest 728 

Sid.

Bergsbruk: sid. 285, 301, 620, 638, 682. 

Bomull och bomullsvaror: 44, 617, 648. 

Sakregister. 

Cement och kalk: 293, 666. 

Fisk: Sill: 25, 46, 6J, 77, 81, 122, 213, 239, 272, 292, 368, 419, 508, 580, 661, 

670, 719, 722, 724. 

Klipp- och stockfisk: 12, 46, 61, 102, 244, 263, 297, 302, 445, 464, 537, 663, 

567, 679, 603, 614, 635, 670, 693, 729. 

Öfriga slag: 12, 242, 292. 368, 414, 445, 463, 506, 511, 646, 711, 722, 724. 

Fiske: 37, 68, 124, 243, 480, 484, 628, 638, 711. 

Fiskolja och fiskrom: 37, 563. 

Frakter: 8, 33, 36, 39, 45, 56, 82, 94, 100, 131, 141, 170, 270, 285, 297, 338, 391, 

408, 416, 421, 425, 436, 442, 447, 451, 471, 482, 495, 497, 527, 631, 551, 570, 

573, 590, 611, 638, 639, 642, 652, 671, 690, 704, 716, 731. 

Frukter och bär: 388, 486, 513, 656, 723. 

Fyr- och lotsväsende: no, 398, 574, 684. 

Glas och porslin: 292, 390, 722, 726. 

Granit och marmor: 293, 389, 479, 666, 700, 723, 725. 

Guano: 726. 

Guld, silfver och qvicksilfver: 485, 620. 

Gödningsämnen: 581. 

Hamnarbeten: 14, 64, 108, 134, 258. 

Hampa och lin: 10, 76, 82. 

Handelsmuséer: 541, 579, 655. 

Hudar, läder, skinn, ister och talg: 10, 195, 246, 366, 467, 468, 472, 517, 563. 

616, 654, 676, 722, 723, 725. 

Humle: 487, 700. 

Hyror, hyresbesparingar och sjömäns qvarlåtenskap: 53, 54, 295, 312, 314, 444, 

454, 470, 497, 649, 674. 

Is: 37, 61, 246, 298, 405, 413, 419, 462, 663, 606, 724. 

Jern och stål: 25, 36, 40, 42, 45, 107, 119, 156, 221, 234, 378, 403, 428, 432, 455, 

475, 505, 507, 535, 660, 561, 563, 674, 592, 607, 616, 626, 627, 646, 648, 663, 

664, 670, 693, 703, 719, 721, 725. 

Kaffe: 62, 251, 466, 615, 702, 732. 

Kol: 42, 383, 403, 405, 413, 472, 648, 666. 

Koppar: 600, 620, 726. 

Kork: 222. 

Kreatur: 67, 121, 123, 128, 347, 419, 475, 616, 664, 680, 722, 726. 

Kött och fläsk: 349, 419, 616, 720, 722, 723, 726. 

Margarin: 358, 725. 

Maskiner och redskap: 213, 622, 627, 693. 

Oljekakor: 277, 722, 726.

VIII 

Papper, trämassa och lump: 36, 40, 107, 221, 236, 293, 386, 405, 472, 480, 489, 

610, 650, 660, 662, 578, 608, 680, 721, 722, 724, 725, 726. 

Penningemarknaden: 43, 46, 65, 136, 263, 278, 282, 321, 602, 601, 607, 636, 643. 

Petroleum: 40, 468, 513, 664. 

Potatis: 656. 

Ris: 64. 

Salt: 40, 81, 222, 298, 429, 590, 615, 635. 637. 

Silke: 648. 

Skeppsbyggen: 207, 336, 398, 473, 480, 484, 719. 

Skördeförhållanden: 11, 67, 73, 129, 156, 222, 279, 284, 294, 300, 344, 631, 654, 718. 

Smör, mjölk och ost: 130, 212, 249, 356, 359, 418, 472, 519, 614, 718, 721, 723, 

724, 726. 

Socker: 43, 64, 252, 518, 616, 629, 665, 714. 

Spanmål och mjöl: 1, 9, 10, 15, 44, 74, 81, 121, 123, 125, 151, 249, 276, 420, 466, 

485, 515, 559, 563, 630, 638, 664, 675, 711, 718, 721. 

Sprit: 106, 248, 293, 301, 319, 324, 486, 536, 663, 666, 635, 647. 

Sprängämnen: 622, 722. 

Té: 40, 64, 324, 647. 

Tenn: 64. 

Tjära och beck: 10, 11, 40, 45, 62, 293, 422, 462, 490, 563, 614, 703. 

Tobak: 63, 156, 518, 648. 

Torfströ: 389, 472. 

Tran: 10, 62, 245, 465, 490, 510. 580, 666, 724. 

Trävaror: 10, 11, 23, 27, 29, 30, 36, 40, 43, 45, 60, 102, 120, 122, 175, 180, 194, 

205, 210, 220, 236, 238, 263, 290, 302, 373, 404, 413, 420, 429, 445, 447, 457, 

471, 478, 487, 626, 533, 555, 561, 576, 592, 602, 606, 613, 616, 621, 629, 630, 

634, 640, 653, 664, 670, 675, 680, 691, 700, 717, 721, 724. 

Tullar: 13, 90, 133, 215, 323, 694. 

Tullbehandling, hamnförordningar, manifest m. m: 109, 223, 258, 290, 429, 573, 

574, 675, 677. 

Tändstickor: 40, 221, 236, 238, 263, 292, 384, 445, 490, 579, 613, 626, 644, 666, 

670, 703, 721, 724. 

Ull och yllevaror: 43, 294, 467, 487, 620. 

Utvandring: 95, 214, 320, 491, 519, 584, 617, 682. 

Vin: 15, 222, 486, 666, 568, 582, 635, 654, 682. 

Ägg: 419, 723. 

Öl: 107, 249, 293, 581, 613, 647, 670, 701, 726.

Uppgift å förhållandet mellan nedannämnda i svenske och norske 

konsulers embetsberättelser förekommande utländska samt 

svenska mynt, vigter och mått. 

Finland. 

1 mark à 100 penni - 72 öre. 

Ryssland. 

1 silfverrubel à 100 kopek = 2 kronor 82 Öre. 

1 pud — 38'54 sv. skalp. = kilogr. 163824. 

I berkowitz =10 pud. 

1 tschetirert — 80 kannor 20 kub.-tura sv. mått 

= liter 209'883. 

1 vedro ~ 4 kannor 70 kub.-tum sv. mått 

= liter I2"2S9fl. 

1 Petersburgfcr standard 

(- 165 eng. cubic feet) = 1785 sv. kub.fot 

bräder ~ kub.-meter 467 18. 

(= 150 eng. cubic feet)= 1625 sr. kob. 

fot bjelkar - kub.-meter 4'2526. 

( = 120 eng. cubic feet) -- 12975 sv. kub.fot 

master, spiror, m. m. ~ kub.meter 

3'3I>56. 

Danmark. 

1 centner à 100 pund =117 skalp. 02 ort 

43 koru sv. vigt ~ kilogr. 499993. 

1 alen å 2 fod — 2 fot 1 tum 14 linie sv. 

mått = meter 0"i)2 7f.. 

Tyskland. 

1 tysk riksmark ~ 88 8 '9 eller nära 89 öre. 

1 centner à 100 pfund - 117 skalp. 62 ort 

43 korn sv. vigt — kilogr. 49'99S3. 

Storbritannien. 

1 pounä (£) sferling à 20 shillings (sh. eller 

s.) och hvarje shilling à 12 pence (d.1 

= 18 kronor 16 öre. 

I ton à 20 ceutweights eller 2,240 avoir du 

poids (avdp) pounds ~ 23 centner 90 skalp. 

23 ort sv. vigt, men beräknas vanligen till 

jämt 24 centner ~ kilogr. 1,016'029-t. 

1 cent- eller fmudredweight (cwt) = 119'A} 

sv. skalp. ~ kilogr. 50'7 9 6 c. 

100 avoir du poids pounds = 106 3 /4 sv. skalp. 

= kilogr 453769. 

1 ton o( shipping (skeppslast) à 2,000 avdp. 

pounds eller 42 eng. kub.-fota rymd ~ 21 

centner 34 '/2 skalp. sv. vigt = kilogr. 

9073247. 

1 stooe — 14 skalp. 93 ort 89 korn »v. vigt 

~ kilogr. 6'3502, 

1 load (läst) bräder och plankor innehåller: 

600 eng. qvadratfot à 1 inch's tjocklek. 

400 » » à l 1 /, » » 

300 »> » à 2 inches' » 

240 » » à 2'/s » 

200 i> » à 3 » » o. s. v. 

1 load (läst) hugget eller fyrkantigt timmer 

inuehåller 50 eng. kub.-fot. 

1 D-.o ohugget eller rundt timmer innehåller 

40 eng. kub.-fot. 

1 inch = 855 linier sv. mått = millimeter 

253£4i3. 

100 eng. qvadratfot = 105'/s av. qvadratfot - 

qvadratmeter 92^0 1. 

100 eng. kubikfot = 108'/5 sv. kub.-fot - 

kubikmeter S'S3lü. 

100 eng. fot (hvarje fot 12 inches) = 102 2 /3 

sv. fot = meter 30'48i5. 

1 acre = 4590;! sv. qvadratrefvar — ar 404635. 

1 keel kol = 8 chaldrons = 160 sv. tunnor fast 

mål = kub.-meter 26\S794. 

100 imperial-quarters (hvarje quarter = 8 bushels) 

= 1,111 sv. kub.-fot eller 198 3 /5 

tunnor löst mål = kub.-meter 29'0749. 

100 gallons = 1 73' ; o sv. kannor = liter 454' 3 13 3. 

Frankrike och Belgien. 

1 franc à 100 centimes = 72 öre. 

1 mètre = o":;7 sv. fot. 

1 mètre cube eller stère = 382 sv. kub.-fot. 

I kilogramme - 2 skalp. 35 ort 25 korn sv. vigt. 

1 litre = 38 kub -tum 209 kub.-linier sv. matt. 

Nederländerna. 

1 florin eller gulden à 100 cents ~ 1 krona 

50 öre. 

Portugal. 

1 milreis à 1,000 reis — 4 kronor 26 öre. 

1 crusado à 400 reis = I krona 70'2 öre. 

1 moTö = 31 3 / kab.-fot eller 5 2 /3 sv. tunnor 

löst mål - liter 8308975. 

1 alqueire = 3 kannor 19 kub.-tum 809 kub.linier 

sv. mått — liter 8';u>94, 

Spanien. 

1 peso duro (hård eller silfver-piaster) a 20 

reales de vellon ~ 3 kronor 71 öre. 

1 peseta à 100 centimos = 72 öre.

X 

1 real de veliou = 18'/i öre. 

1 quintal & 100 libra» = 108'/, sv. skalp. - 

kilogr. 46-0145. 

1 modin = omkring 607 knb.-fot eller 8'/, 

»T. tunnor = liter 1,321685. 

1 codo = 8 eng. eller 8'G5 sv. knb.-fot = liter 

2263705. 

1 bots à 30 cantaras eller arrobaa mayores 

= 184 kannor 97 '/„ knb.-tnm = liter 

48407ji. 

Italien. 

1 lira nnova à 100 centesimi = 72 öre. 

Österrike. 

1 gniden (florin) = 100 krenzer (Neukteuzer) 

= 1 krona 74 öre. 

Grekland. 

1 drachma à 100 lepta = 63 öre. 

Turkiet. 

1 piaster à 40 paras och hvarje para à 3 asper 

= lo 3 /s öre. 

I cantar à 44 oke = 132 skalp. 33 ort 46 

korn av. vigt = kilogr. 562523. 

Ost-Indien. 

1 rnpee (company rupee) å 16 annas och 

hvarje anna à 12 pice = 1 krona 68 öre. 

1 candy (Snrat) = 746 2 /, eng. eller 89226 

sv. skalp. = kilogr. 3792785. 

1 mannd (i Calcntta) = 79 skalp. 67 ort 45 

korn sr. vigt = kilogr. 338677. 

Batavia. 

1 picul à 100 catties = 144 sv. skalp. = kilogr. 

612109. 

Kina. 

1 tael = 5 kronor 11 öre. 

1 picul = 133'/8 eng. avdp. pounds = 14228 

sv. skalp. = kilogr. 604798. 

Förenta Staterna i Norra Amerika. 

1 dollar i guld à 100 cents = 3 kronor 76 öre. 

Brasilien. 

1 milreis à 1,000 reis = 1 krona 97 öre. 

1 qnintal à 4 arrobas = 138 1 sv. skalp. ~ 

kilogr. 587498. 

1 alqneire = 15'/s sv. kannor = liter 40'1266. 

Buenos Ayres. 

1 peso moneda nacional (gnid) à 100 centavos 

— 3 kr. 60 öre. 

1 peso moneda nacional cnrso legal (papper), 

efter varierande kurs. 

1,000 snperflcial feet = 83'/, eng. knb.-fot.

BERÄTTELSER OM HANDEL OCH SJÖFART. 

Årg. 1890. STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 1890. N:o 1. 

Bryssel (Beskickningen) den 19 januari 1890. 

Marknaden för nordiskt utsäde i Belgien och 

Nederländerna. 

Efter begärda och till stor del erhållna uppgifter såväl från belgiska och 

nederländska myndigheter och enskilda personer som ock från svenske och 

norske undersåtar rörande utförsel till och användning i Belgien och Nederländerna 

af utsäden, frö och sättpotatis från de Förenade rikena under åren 

1888 oeh 1889, har jag äran meddela hvad som i sådant hänseende blifvit mig 

bekant och som kan vara af intresse att känna. 

Sedan min sista rapport om fröhandeln, hvilken afsändes till landtbruksmötet 

i Trondhjem 1887 och som är tryckt i mötets förhandlingar, har ofvanberörda 

utförsel ej obetydligt ökats till Belgien och äfven något till Nederländerna. 

För att de gynsamma resultaten allt framgent måtte kunna vinnas 

måste exportörerna utföra endast första sortens utsäden, frön och potatis samt 

noga tillse, att inga misstag ske vid afsändningen, så att ej andra Blag än de 

beställda anlända till bestämmelseorten och att dessa icke afgå uppblandade med 

andra af samma slag, men af olika utseende och storlek. 

Enligt officiella uppgifter i »Tableau general du commerce beige» för år 

1888 infördes till Belgien från de Förenade rikena 368,000 kg. grains de 

toutes espèces, och af dessa voro 367,297 kg. hafre, hvaraf enligt meddelanden 

från de förnämsta exportörerna af denna vara 148,325 kg. voro utsädes-hafre. 

Enligt inlupna underrättelser har detta utsäde, ehuru väderleken varit otjenlig, 

lyckats förträffligt uti provinsen Limburg, hvarest sju namngifua godsegare och 

förvaltningar samma år genom guvernörens försorg erhållit och användt större 

partier deraf från Svalöf i Skåne. I provinsen Vestflandern, hvarest utsädet 

från Svalöf äfvenledes blifvit infördt genom guvernörens i Limburg, vicomte 

Goupy de Beauvolers, försorg, har bafren visat sig lika god som i provinsen 

Limburg. Hvetet derstädes, äfvenledes från Svalöf, gaf året derpå, 1889, ett 

särdeles lyckadt resultat, 5 till 600 kg. mera pr har., enligt vicomte Goupys 

uppgift, än det som mycket godt ansedda inhemska flandriska hvetet. 

Om hafren från Svalöf yttrar sig en annan godsegare* i Vestflandern: 

»Året var för detta sädesslag icke gynsamt, hvilket dock ej hindrade mig att 

skörda 45 hl. pr har. af den allra bästa sorten och 43 af den andra sorten, 

då jag deremot blott skördade 35 hl. pr har. af det inhemska utsädet.» 

Rågen från Svalöf lyckades deremot ej, sannolikt till följd af vanan i 

Vestflandern att så för tidigt och för tätt. 

Enligt uppgift från ett ansedt belgiskt handelshus införde detsamma af 

svensk utsädeshafre år 1888 142,000 kg. oeh 1889 165,000 kg., hvilket också 

öfverensstämmer med uppgifter från exportörerna i Sverige. 

* Bref från Baron Peers å Nieinvburgh vid Oostcaæp d. 13 Jan. 1890 till guyernörne 

i Vestflandern. 

Ber. om Handel o. Sjöfart. 1

2 

Från öfriga belgiska provinser* lita berättelserna äfven gynsamma om 

svensk utsädeshafre; man beklagar blott att detta utsäde anländt nigot sent. 

Med anledning bäraf torde de, som i ar bafva ntsädesbafre att afstå, i god tid, 

innan slutet af mars, derom underrätta Beskickningen, så att annonser i landtbrukstidningarna 

binna införas innan sådden i Belgien eger rum. 

Korn från Sverige användes sedan flera år i Ostflandern på flera ställen. 

Presidenten för lantbrukssällskapet i Gand meddelar, att de bästa resultat 

vannits af detta utsäde. Likaledes har hafre från grosshandlaren Hagendahl i 

Örebro enligt intyg slagit väl till vid Astene och vid Deynze. 

från samme president meddelas, att af tjugu sorter svenska ängsfrön från 

Malmö frökontor sju sorter lyckats väl, nämligen Poa trivialis, s. k. engelskt 

oeh s. k. italienskt rajgräs, »Fétuque», »Fromenthal», samt svenskt och norskt 

timotej, men prisen anees för höga. 

Detta är äfvcn förhållandet med prisen pä skogsfrön. En nedsättning har 

också i denna månad genom Beskickningens försorg blifvit annonserad i härvarande 

landtbrukstidning för tallfrön** (den enda sort som i Belgien allmännare 

användes), näml. till 8 fr. pr kg. fritt å belgisk jernvägsstation. önskligt 

vore, att flere fröodlare följde exemplet, ty sedan länge införskrifvas tallfrön 

från Riga, Miltenberg vid Main och andra tyska orter för nära halfva priset. 

Fä utställningen i Bryssel 1888 prisbelöntes en belgare för tallfrön från Grobbendonik 

i provinsen Antwerpen. Dessa frön såldes då och säljas ännu för 

2'8 5 fr. pr kg. För försöks anställande inköpte jag af dessa frön och sände 

deraf till hushållningssällskapen i Linköpings och Örebro län samt till två förklängningsanstalter 

i södra Sverige. Ett försök vid frökontrollanstalten i Kristianstad 

utföll gynsammare än det andra. Från Linköping fick jag till svar, att 

prof vet var »synnerligen vackert» och lemnade ett ovanligt högt groningsresultat: 

vigt 6-42; renhet 993; grobarhet 94 %; ej grobart 6 %. Från Örebro: 90 

% grobart. Detta belgiska tallfrö synes sålunda nog hafva varit ojemnt, men 

lika fullt på grund af sitt låga pris särdeles beaktansvärdt som medtäflare å 

marknaden med de skandinaviska tallfröna. 

Skogsinspektören i provinsen Antwerpen meddelar, att en kommun, Boesdael, 

erhållit understöd för tre år sedan för plantering af tall efter svenska frön och 

att detta lyckats förträffligt. Planteringarna i denna provins hafva dock ännu 

ej tagit den utsträckning, som vederbort och lokala förhållanden erbjuda. Jag 

har derföre erinrat om användningen af våra tallfrön i skrifvelse till guvernören 

i Antwerpen, som infordrat utlåtande af skogsinspektören. *** 

Tallfrön från Torp i Skåne och från Alfvesta, hvilka genom vice konsuln 

ödbergs försorg inkommit och användts på grefvens af Flandern områden i Ostflandern 

med flera ställen, hafva enligt särskilda skriftliga meddelanden gifvit 

goda resultat; likaledes de, som från Bergqvara kommit till prins C. Arembergs 

egendom i Brabant och till Sommerghem i Ostflandern. 

De år 1888 af 29 särskilda kommuner, 4 allmänna inrättningar och 12 

enskilda personer i provinsen Limburg genom guvernörens försorg från Vallox- 

Säby m. fl. ställen införskrifna 463 kg. tallfrön hafva ock uppkommit mycket 

vackert; likaledes de 1889 af 10 kommuner, 3 allmänna inrättningar och 12 

enskilda personer i provinsen Limburg använda 329 kg. svenska skogsfrön. 

* Såsom Ostfianderu, kommunerna S:t Marguerite och Waeamunater (meddeladt af guvernören 

i Gand). 

** Frän Njura i Skåne. 

*** Jag har likaledes fast guvernörens i Vestfiandern uppmärksamhet på fördelen att 

uppdraga granplantor af svenska frön till plantering å dynerna i nämnda provins.

3 

Endast från plantskolan i Sart (provinsen Liège) och från presidenten för 

åkerbrnkssällskapet i Ostflandern hafva mindre gynsamma resultat af svenska 

tallfrön omförmälts. På förra stället visa plantorna benägenheten att antaga 

den brnnröda färgen; på senare stället hafva plantorna uppkommit mycket ojemnt. 

Nya försök anställas vid Sart. 

Då i slutet af år 1888 brist på potatis uppstod i Belgien, anhöll jag af 

några hushållningssällskap i Sverige (Göteborgs, Elfsborgs, Venersborgs, Vermlands 

och Örebro), som antingen ligga närmast till exportorten Göteborg eller 

utmärka sig för utbildad potatisodling af flera sorter, om uppgifter rörande 

pris och adresser samt meddelade svaren till dem, som förfrågat sig hos mig. 

Prisen ansågos emellertid för höga och Belgien täckte den gången sitt behof af 

potatis med införsel från Nederländerna och Tyskland. 

Från norske landtbruksdirektören hr Smitt, som jag äfven tillskrifvit 

angående potatisen, erhölls svar om prisen hos några uppgifna personer i Stavanger, 

Möss, Fredriksstad och Fredrikshall samt i Kristiania landtmannakontor, och 

blefvo dessa pris meddelade till Belgiska Centrala Landtbrukssällskapets president 

för att anmälas vid sällskapets sammankomst. Om dessa bemödanden ledt till 

något inköp af potatis, känner jag emellertid icke. I december-häftet för 1889 

af nämnda sällskaps journal finnes en artikel om norsk potatis, ur hvilken jag 

tillåter mig i öfversättning meddela följande: 

»Sistlidet år hafva flera åkerbrukstidskrifter omtalat fördelen att införa 

svensk och norsk potatis, som i allmänhet är mera frisk än vår och bättre står 

emot potatissjukan. För att försöka dessa varieteter lät jag från dessa båda 

länder komma flera sorter, som förtjena odlas hos oss. Redan för flera år sedan 

tillrådde hr Rohart i sin intressanta »Annuaire des engrais» försök med potatis 

från Norge, hvarest han bott i flera år, efter att hafva derstädes grundlagt ett 

större etablissement. Herr Rohart har på följande vis beskrifvit en af dessa 

potatissorter, som vi införskrefvo från Norge sistlidna år och som vi nu kunna 

förorda hos kännare: Den röda långa potatisen är nästan okänd i Norge. 

Den enda sort, som odlas, är den gula runda. Det är denna man ser på alla 

bord vid alla måltider och ingen utländing undgår att förvånas öfver dess ovanligt 

goda smak. Ingenstädes i Europa finner man dess like i god smak, en naturlig följd 

af dess friskhet. Den norska potatisen är synnerligen kraftig och kan ej vara 

annorlunda på grund af klimatet. Vi hafva äfven goda potatissorter, men ingen 

som kan täfla med den guldgula norska, som likväl ej är den mest gifvande, ty 

svenska sorter öfverträffa den i detta hänseende, men den norska är mjöligast, 

finare i smaken och mera att förorda.» 

Samme författare, herr Leon Lacroiz, har i samma häfte af »Journal de 

la société centrale dagriculture» äfven infört en uppsats om Oredelina klòfvern 

från Sverige och från Toten (Norge). Deri berömmes denna klöfvers stora blad, 

mörkgrönare färg, hastigare växt och större höjd. Herrar Vilmorin från Paris 

hafva i Frankrike anstalt talrika jemförande försök med frön från Sverige, 

Tyskland och sydligare länder. Skörden efter de svenska var redan mogen, då 

den efter de franska ännu var grön. De svenska frönas anseende är redan 

stadgadt och deras öfverlägsenhet så stor, att ärligen utförseln deraf från Sverige 

uppgår till 3- à 400,000 kg. Denna utförsel skulle vara ännu större, om de 

svenska exportörerna från början endast utfört frön af prima sort, väl rensade 

såsom från frökontoren i Stockholm och Malmö. Från Belgien hafva de svenska 

fröna och utsädena banat sig väg till Frankrike. Sedan franska tidskriften 

»Agriculture pratique», utgifven af Barral i Paris, meddelat ett af guvernören i 

belgiska provinsen Limburg hållet tal, förordande de svenska utsädena, och

4 

guvernören dessutom inaändt en särskild artikel i ämnet till samma tidskrift, 

ingingo bref från åtskilliga fransmän, nämligen hrr Paisant, magistratsperson i 

i Versailles och sjelf landtbrukare, Arnaut, inspektor vid Dompierre i dep. 

Allier, comte de Bussy och de Gomer, med anmodan att förskaffa dem svensk 

utsädeshafre och svenska tallfrön. De båda sistnämnda hafva uteslutande användt 

trädfrön fråu de Förenade rikena vid vidsträckta egors besåning. 

Från Belgien hafva svenska frön och utsäden banat sig väg till storhertigdömet 

Luxemburg, såsom framgår af bref till guvernören i Limburg från en 

luxemburgisk godsegare, baron Bonhomme; likaledes till Elsass enligt bref från 

Dietrich & C:ni i Niederbronn angående beställning af 100 kg. utsädeshafre 

och 100 kg. tallfrö, som vicomtc Goupy (adr. Hasselt) anskaffat, hvilken 

senare benäget tillkännagifvit i Barralska tidskriften, att han gerna åtoge sig att 

förmedla inköpen. I Hasselt har samme guvernör, enligt hvad han nyligen till— 

skrifvit mig, inrättat un särskild byrå för betalningars mottagande, och sådana 

inlöpa ofta både för svenska utsäden och frön. 

Professor Petermann meddelar mig i sistlidne december månad från belgiska 

landtbruksinstitutet i Gembloux, att belgiska åkerbruket sätter allt mer och mer 

värde på kllifverfrön från Sverige och Norge, synnerligen från Toten. Utsädeshafren 

från Sverige är äfven särdeles värderad. Många förorda nu potatis 

från Norge. Försöken äro emellertid ej nog många för att derpå stadga ett 

säkert omdöme. I provinsen Limburg äro omdömena ej delade rörande försöken 

med Pinus sylvestris (tall) och P. epicea (gran); de hafva der lyckats väi, 

direkte infòr3krifna från Vallox-Säby; men i provinsen Luxemburg vid Libin 

har man varit mindre belåten. Man erkänner dock allmänt den höga grobarheten 

hos de skandinaviska skogsfröna. Enligt meddelande från hr Defrecheur, 

öfverskogvaktare i Hasselt, har man på flera ställen erhållit utmärkla resultat 

af frön från Skandinavien, äfveu då man till utsäde användt endast 2 kg. pr 

har. Denna siffra är ett bevis på fröets godhet. I provinsen Luxemburg har 

man klagat öfver, att Pinus sylvestris och epicea från Sverige rodnat redan 

under första året,* hvilket ej skett med plantor efter frön från Tyskland. 

Iakttagelsen vid Libin att svenska tallplantor äro benägna att rodna öfverensstämmer 

med hvad som bemärkts af herr Ciesla i »Journal agricole du Brabant- 

Hainaut 1887», sidan 451. 

I allmänhet är man benägen att använda de skandinaviska fröna, men det 

höga priset (V3 mer än för andra) är ett hinder för deras allmännare spridning. 

Inrättandet uti Antwerpen af ett nederlag af analyserade frön i förseglade 

säckar från de förnämste fröklängare och fröhandlare, kanske första åren med 

understöd af regeringen, något hvarå jag fäst uppmärksamheten redan förut, 

synes mig böra blifva af stor nytta. Direkta inköp från utlandet äro alltid 

obeqväma för köparen och återförsäljningen genom inhemske handlande lemnar 

tillfälle till svek i afseende å varans härkomst. 

För år 1889 uppgifves införseln till Antwerpen af svensk hafre hafva 

utgjort 5,874,594 kg., hvaraf, som förut är anfördt, 165,000 kg. utsädeshafre. 

I Nederländerna är användningen af frön och utsäden från de Förenade 

rikena ej så allmän som i vissa trakter af Belgien. Enligt hvad generalkonsulatet 

i Amsterdam i början af denna månad meddelat, upptaga de statistiska 

tabellerna för år 1888 bland införseln från Sverige 500 kg. råg, 600 kg. 

korn, 700 kg. hafre och 1,002 kg. frön; från Norge deremot intet. Om 

nämnda införsel varit afsedd för konsumtion inom landet eller gått i transito 

* Hvarifrån dessa frön ursprungligen kommit är icke bekant.

5 

meddelas icke i tabellerna. Under afdelningen »Införsel till konsumtion» finnas 

för år 1888 uppförda från Sverige 7 hl. råg, 9 hl. korn, 14 hl. hafre 

och 1,000 kg. gräsfrö; från Norge intet. Att döma efter de obetydliga qvantiteterna 

antages, att dessa sädesslag tjenat till utsäde. För 1889 saknas ännu 

uppgifter af officiel natur. 

Från tillförlitligt håll har jag blifvit enskildt underrättad att till en annan 

holländsk stad blifvit år 1888 direkt införda 13,000 kg. utsäden och år 1889 

likaledes direkte 12.700 kg. 

Ett svenskt fröhandelshus i Skåne, som 1888 utförde intet till Nederländerna, 

utförde år 1889 250 kg. hvithafre, 100 kg. klöfverfrö och 100 kg. 

ärter. 

Användningen i sin helhet är således i tilltagande äfven uti Nederländerna. 

Följande fröhandlare och handlande med utsäden underkasta sig vederbörlig 

kontroll: 

B. van der Boseh, Goes (Zeeland), 

W. I. Leupen & Zoon. Haarlem, 

H. K. van Waveren, Hillegom (prov. Syd-Holland), 

K. Koters. Deventer, 

L. de Porter, Tiel, 

G. Mesdag Jac:zn, Gröningen, 

C. S. Heerma van Voss, Rozendaal, 

Gebr. Dries, Sappemeer (prov. Gröningen, postadr. Zuidbroek), 

Ant. Heyneu, Roermonde, 

C. G. van Tubergen, Haarlem, 

D. J. van der Have, Capelle (2 i Nord-Brabant, 1 i Syd-Holland), 

J. A. Patéer, Hontenisse (prov. Zeeland, postadr. Hulst), 

L. Tulp, Ede (Geldern), 

Kamstra Pars & Comp., Francker (Friesland), 

I. Schilthuis I. G:zn, Gröningen. 

Direktören för riksiandtbruksskolan i Wageningen har meddelat mig följande 

under sistlidne december: 

»Till svar ä eder värderade skrifvelse af 16 dec. har jag äran meddela, 

att svenska tallfrön ej användas i större skala, dock finnas godsegare, som 

dermed anstalt försök under de sista åren. Dessa försök äro likväl för färska 

för att ännu visa säkra resultat. 

Rågens och hvetets uttröskuing i Sverige försiggår kort före såningstiden 

i Holland. Dessutom lemoa åiigfartygsförbindeherna mellan Sverige och Holland 

ofta mycket öfrigt att önska och derför anländer vanligen utsädet för sent för 

att kunna användas. Denna höst har man åter gjort några försök, men man 

känner ej ännu resultaten. 

Svensk hafre och korn till utsäde hafva förliden vår blifvit sålda i temlig 

mängd, och hafva resultaten i allmänhet varit mycket goda. Sannolikt uppmuntras 

derigenom åkerbruket att upprepa försöken. 

Ehuru det svenska kornet är mycket mer berömdt och värderadt för 

bryggerierna, är det tyäka fortfarande som förut mera i bruk. I qvarnarne 

föredrager man inhemskt chevalierkorn och för simplare ändamål korn från 

Odessa och Nikolajew. 

Sädeshandlare hafva emellertid försäkrat mig, att om från Sverige allvarliga 

anbud gjordes med en hel skeppslast, så skulle svenska utsädeshafren betinga 

de högsta prisen. Detta gör den redan; men afsättningen blefve större fram-

6 

deles, nar tillgång på god utsädeshafre åter uppstode ooh ett större parti kunde 

sundas till Holland med ett visst uppseende på en gång.» 

Närmare upplysningar om de i denna rapport behandlade ämnen kunna af 

hrr frö- och utsädesexportörer begäras i bref till undertecknad. 

Bryssel (Konsulatet) den 9 januari 1890. 

(Årsberättelse för 1889.) 

Carl Burenstam. 

Intet svenskt, men 4 norska fartyg om tills. 476 ton besökte härvarande 

hamn. — Både inom handel och industri förspordes mycken liflighet; trä, 

jern och kol stego i pris och särskildt sistnämnda artikel rönte så stor efterfrågan, 

att gång efter annan betydliga laster måste förskrifvas från England. 

Detta hade emellertid äfven andra orsaker, nämligen dels strejkerna i Tyskland, 

hvilka hårdt ansträngde våra grufvor, dels också våra egna fortfarande allvarsamma 

arbetareförhållanden, hvilka betänkligt rubbade det lugn vår industri så 

väl behöft. Arbetarnes fordringar på högre dagspenning och kortare arbetstid 

måste komma ytterst olägligt, när idkarne af storindustrien, såsom jern- och 

glasbruk, redan åtagit sig leveranser på viss tid och efter äldre prisnoteringar. 

Man hoppas emellertid på mera regelbundna förhållanden och goda år. 

Tripoli den 2 januari 1890. 


G. Brugmann. 

Distriktet besöktes af 1 svenskt fartyg om 1,714 ton, hvilket ankom i 

barlast från Barcelona och afgick med last från Zeliten till Birkenhead. Intet 

norskt fartyg ankom hit. 

Drummond Hay.

C. Juhlin-Dannfelt. 

Summarisk uppgift öfver Sveriges och Norges skeppsfart på London år 1889. 

London den 1 januari 1890. 

7

Archangel den 3 januari 1890. 

8 


I. 

Jeg giver mig herved den Ære at indberette, at Archangels Skibsfart 

paa Udlandet afsluttedea for iaar med et tysk Dampskibs Afgang herfra den 

26 September. 

Exporten fra Archangel har omtrent været af samme Omfång som i foregaaende 

Aar. Derimod er de Forenede Rigers Deltagelse i SkibsfarteD, efter 

i de nærmest forudgaaende Àar at have hævet sig noget, iaar gaaet voldsomt 

tilbage, idet den saavel for Skibenes Antals som for den samlede Tonages 

Vedkommende kun er naaet op til omtrent Halvdelen af Fjoraarets Skibsfart. 

Der ankom til Archangel 54 norske Skibe (deraf 1 Dampskib), med samlet 

Drægtighed 13,208 Ton, og 5 svenske (heraf 2 Dampskibe), med samlet Drægtighed 

2,188 Ton. 

Sammenlignet med foregaaende Aar, udgjör dette for Norges Vedkommende 

en Formindskelse af 47 Skibe og 13,400 Ton, og for Sveriges Vedkommende 

en Nedgång af 5 Skibe og 2,700 Ton. 

Alt i alt afgik med Last fra Archangel: 

Heraf sees, at Formindskelsen af de Forenede Rigcrs Skibsfart paa Stedet 

hænger nöje sammen med Övergången fra Seil til Damp, der, som framhævet 

i tidligere Kapporter, maa antages i stedse stigende Grad at ville bringe Exporten 

över paa andre Nationers Hænder. 

Hvorvidt denne Nedgång i vor Skibsfart paa Hvidehavet, om den — hvad 

der er sandsynligt — vil vise sig at være af permanent Natur, spiller nogen 

væsentlig Rolle for skandinaviske Redere, er det selvfölgelig vanskeligt eller 

umuligt herfra at afgjöre. Det forsikres dog almindelig, at Skandinaviens 

Redere iaar frivillig have trukket sig tilbage, da Farten paa andre Farvande, 

navnlig Amerika, antages at give bedre Resultat, uagtet Fragterne herfra iaar 

ligesaavel som i fjor maa siges at have været favorable. 

Særlig kan nævnes Befragtningen af et norsk Skib med Trælast til Cap, 

efter en Fragtsats af £ 9. 10. 0 pr Std. 

Dampskibsfragterne for Havre til Östkysten var gjennemsnitlig 2 Sh. 6 D. 

pr Qnarter, til Kontinentet mellem Hamburg og Havre 1'/, D. mere. Flachsojr 

Hampfragterne til östkysten vare almindelig 30 Sh., for Tow pr Ton og

9 

Codilla 50 Sh.; 10 % inere til Kontinentet. For Tjære, der for störste 

Delen exporteredes i Seiiskibe, betaltes 3 Sh. 4 1 altnindelig 9 D. mere. 

/, D.—3 Sh. 6 D. Beg 

Medens de nærmest forudgaaende Aarsrapporter har maattet omhandle et 

ikke ubetydeligt Antal Uheld, overgaaede navnlig norske Skibe, har den skandinaviske 

Skibsfart iaar været saagodtsom befriet for Havarier. Kun et norsk 

Skib, der i den sidste Halvdel af Saisonen forlod Archangel, sprang læk under 

en Storm udenfor den murmanske Kyst og maatte som Havarist vende tilbäge 

hertil. At saa faa Havarier fandt Sted blandt de skandinaviske Skibe, hænger 

vistnok först og fremmest sammen med, at et saa ringe Antal Fartöier iaar 

besögte Hvidehavet. Forlisene ere derimod iaar gaaet ud över de andre Nationers 

Fartöier, nævnlig de engelske, af hvilke ikke mindre end 3 Danipskibe 

ere förliste, nemlig et ved det nye Exportsted Kem, et andet i Mesen, medens 

et tredje, der blev afsendt fra England til Redning af det i Kem förliste, selv 

löb paa Grund og sank ved Indsejliogen til Hvidehavet. Saavel i Kem som 

i Mesen foraarsagedes Forlisene ved ubereguelige eller ukjendtc Strömsætninger. 

To norske Dykkerselskabor har været beskæftigede med Optagelsen af de 

sunkne Dampskibe, hvilke Forsög dog kun for det i Kem engagerede Dykkerselskabs 

Vedkommende — Weidemann i Trondhjem — kronedes med Held. 

Arehangels Export 

hosföjede Kvanta: 

omfattede iaar i det væsentlige fölgende Artikler, i de 

Om Forretningernes Gäng kan for hver enkelt Artikkels Vedkommende 

anföres fölgende. 

Linfrö, der grandet paa den foregaaende Hösts ikke meget rigelige Afkastning 

som anfört exporteredes i betydelig mindre Kvantum end i 1888, 

betaltes i November og December forrige Aar med omtrent 10 Rubel pr 

Tsehetv. à 8 Pud 20 ffi. 

Under Indflydelse af den livligere Efterspörgsel i Begyndeisen af indeværende 

Aar steg imidlertid Priserne og i Sonimerens Löb betalte man indtil 

12 Rubel. Til England solgtes denne Artikkel efter en Pris af 39 Sh. 6 D. 

—40 Sh. pr 424 eng. 'B cif. 

Havre. Ogsaa for denne Artikkels Vedkommende blev de förste Forretninger 

afsluttede til moderate Priser, nemlig Srb. 2'80—2"90 pr Tsehetv. à 

5 Pud 25—30 S; ud paa Foraaret betaltes allerede Srb. 3'10—320 og om 

Sommeren Srb. 3'60, en Stigning der fremkaldtes ved det Londonske Markeds 

stadige Bedring.

10 

Markedspriserne var paa Foraaret 13 Sh. 8 D. og ud paa Eftersommeren 

lige til 15 Sh. cif Englands östkyst pr 304 S engelsk. 

Sug kom overhovedet ikke til Export fra Archangel, som Fölge af de 

lave Markedspriser. De indförte Förråad af denne Vare blef derfor enten 

forbnigt af Brænderierne eller förmålet til Mel. I Archangel leveredes Våren 

til omtrent 75 Kopek pr Pud. 

Flachs. Man sorterer her Flachsen i 6 Sorter, nemlig II og I Zabrack, 

IV, III, II og I Krone, af hvilke I Krone er den höjeste Sort. Ved Prisnoteringerne 

tages I Zabrack som Basis, og er Forskjellen mellem de lavere 

Sorter almindelig 5 Rubel, og mellem de höieste Sorter 4 Rubel pr Verkowetz 

a 10 Pud. Priserne i Udlandet faldt i Löbet af Aaret fra £ 32 for I Zabrack 

pr Ton à 20 cwt cif Englands Östkyst til 29 £, som Fölge hvoraf 

de russiske Priser faldt fra Srb. 40 pr 10 Pud I Zabrack til Srb. 37. Forretningerne 

vare derfor for herværende Exportörer forbundne med adskillige 

Vanskeligheder baade ligeoverfor Sælgerne i Indlandet og Kjöberne paa de 

ndenlandske Markeder. I mange Tilfælde antages Resultatet at have været 

Tab for alle Parter. Et betydeligt Kranium — över 20,000 Pud — ligger 

nrealiseret paa Lager hersteds. 

Hvad der er sagt om Flachs, gjælder i endnu höjere Grad om Tota og 

Codilla, i hvilken Artikkel Stemningen var ganske ualmindelig flau. Den overliggende 

Beholdning af denne Vare belöber sig til c:a 42,500 Piid. 

Sæltran expederedes næsten udelukkende til Hamburg, hvis Marked fuldgtændig 

behersker Priserne. Producenterne af denne Vare, de russiske Kystbeboere, 

erholdt indtil 2 Rubel pr Pud. 

Terpentin er först i de senere Aar optraadt som Exportvare herfra. Man 

betalte hersteds for röd Terpentin c:a 60 Kopek pr Pud. 

Sugmel underkastedes hersteds en pludselig og hurtig Prisstigning, dels 

som Fölge af den ringe Vandstand i Dvinaen, der gjorde Tilförselen besværlig, 

dels som Fölge af de en Tidlang truende Udsigter for Aarets Höst i det 

sydlige Rusland. En Del af det for Archangel destinerede Melkvantum blev 

derfor med större Fordel dirigeret til andre Egne af Riget, og i Archangel 

indtraf som Fölge deraf en midlertidig Mangel, som bevirkede, at Prisen hurtig 

gik op fra 75 Kopek pr Pud til 90 og 95. Paa Lager haves c:a 90,000 

Pud til Dækning af Konsumptionen under Vinteren og Foraaret. 

Havregryn solgtes hersteds for Srb. T10 pr Pud. 

Stemningen for Tjære var i Begyndeisen flau; men den indtrufne stærke 

Efterspörgsel i Udlandet frembragte snart en exceptionel stærk Prisstigning. 

Fra Srb. 2'50 pr Tönde steg Prisen til Srb. 36 0 for de tykke Sorter; de 

tynde Sorter kostede omtrent 30 Kopek mere. De engelske Kjöbere betalte i 

Begyndeisen 7 Sh. pr Tönde, senere lige til 10 Sh. pr Tönde fob. 

For Beg gjælder hvad om Tjære er sagt. Stigningen paa det engelske 

Marked .fra 4 Sh. 9 D. (i April og Mai) til 5 Sh. 3 D. (i August) pr cwt. 

cif. bevirkede en Stigning i Indlandets Priser fra 45 til 55 Kopek pr Pud. 

Skind. Hovedsagelig udföres herfra Sælskind til Tyskland. Man betalte 

her for store Sælskind c:a Srb. 2'20 pr Stykke, og for Rensdyrsskind, der 

ligeledes exporteres til Tyskland, omtrent den samme Pris. 

Trælast. Fob. Priserne paa denne Artikkel var omtrent fölgende:

11 

Disse Priser gjælde de gangbare Dimensioner 3X11 og 8X9; de övrige 

mindre attraaede Dimensioner betaltes forholdsvis billigere. 

Et Forsög, der ifjor blev gjort paa at exportere friske Hönseæg til England 

— hvorhen i nævnte Aar sendtes 258,600 Stykker — er ikke gjentaget 

iaar og antages derfor mislykket. 

Udfaldet af Hösten 1889. 

Linfrö har leveret en middels Höst, ikke nnder forrige Åars, og Priserne 

i Indlandet ere ikke höje; man förlänger 10 Rubel pr Tschetv. leveret Archangel, 

hvorefter kalknleres 35 Sb.—35 Sh. 6 D. pr 424 eng. f£ fob. Stemningen 

i denne Artikkel flan. 

Havrehösten har ätter været rig; men Kvaliteten er ikke överalt tilfredsstillende; 

delvis er den let af Vægt. Priserne ere temmelig höje, og man har 

hersteds allerede betalt indtil Srb. 3'5 0 pr Tschetv. Salg til London antages 

effektuerbar efter en cif. Pris af 16 Sh. pr 324 S. 

Sug har leveret en ringe Höst, og denne Artikkel kan neppe paaregnea 

til Export, da antagelig det hele Kvantum vil blive förmålet til Mel. Som 

Fölge af denne utilfredsstillende Höst ere Melpriserne höje, og staar det neppe 

til at antage, at Melet vil kunne erholdes leveret Archangel billigere end 1 

Rubel Pudet. 

Flachs har i kvantitativ Henseende leveret en god Höst; men Kvaliteten 

läder i enkelte Distrikter adskilligt tilbage at önske, hvorfor de bedre Sorter 

kun i ringe Udstrækning ville komme til Export herfra i 1890. Som Fölge 

af Flauheden paa de udenlandske Markeder, er ogsaa Stemningen hersteds mat 

og Priserne lave uden dog at före til nævneværdige Forretninger. Efter Markedets 

nuværende Tilstand vilde Forretning med Udlandet kunne gjöres til 

£ 28 fob. 

Priserne paa Tjære og Beg ere her, som Fölge af den livlige Efterspörgsel 

i Udlandet, dyre, og vil man antagelig ikke kunne kjöbe Tjære under Srb. 3'20 

pr Tönde og Beg 50 Kopek pr Pud. De udenlandske Kjöbere maa altsaa 

gjöre Regning paa at maatte betale c:a 11 Sh. pr Tönde Tjære fob., og c:a 

4 Sh. 6 D.—4 Sh. 9 D. pr Centner Beg. 

Trodast. Det forhaandværende Lager af skaaren og uskaaren Last, der 

kan komme til Afskibning i næste Aar, er kun ringe, da Trælasthandlerne, 

som tidligere indberettet, ved Tömmerauktionerne i forrige Aar holdt sig tilbage 

paa Grund af de höje Priser. I disse Taxtpriser er der iaar skeet et Afslag 

af c:a 10 %\ men herværende Trælasthuse have for störste Delen fremdeles 

holdt sig tilbage, da Priserne endnu findes for stive. Et Par Sagbrug staa 

uvirksomme som Fölge af Mangel paa Raamaterial, og der höres fra flere Sider 

Klage över Trælasthandelens Usikkerhed. Et af de störste og aeldste Handelshuse 

i Archangel saavel som det ene af Onegas to Sagbrug siges at ville 

likvidere. Paa den anden Side ombygges flere af de herværende Sagbrug efter 

nye og udvidede Planer. Et Par Ildebrande, der i de senere Aar har lagt 

flere forældede Sagbrug i Aske, har lettet Övergången til en mere tidsmæssig 

Driftsmaade.

12 

Höstmarkedet i Archangel. 

I Sommerens Löb opgives at være hidfört fra Murman og fra Norge fölgende 

Kvanta Fiskevarer: 

Ligeledes hidförtes fra Hvidehavet c:a 220,000 Dunker Sild, hvcr paa 

30 ® russisk. 

Disse Fiskevarer, der for störste Delen siges at være realiserede i Löbet 

af Markedet, omsattes efter fölgende Priser. 

Fiskepriserne under Höstaaret 1889: 

Indkjöbspriserne for Raafisk under Poniorernes Taskhandel i Norge siges 

at have været fölgende: 

Törfisk: 

Det til Norge niedbragte Mel havde Pomorerne indkjöbt paa Kredit til 

Hösten til en Pris af 90 — 100 Kopek pr Pud. 

Resultatet af Omsætningen under Höstmarkedet skildres som tilfredsstillende 

for Pomorerne, der ogsaa nu i höj Grad trængte et godt Aar. Dette gode 

Besultat opnaaedes uagtet Vandstanden i Dvinaeu i hele Sommerens Löb og 

under förste Del af Markedet var ganske usædvanlig lav, hvorved alle Varetransporter 

i höj Grad vanskeliggjordes. Vandstanden bedrede sig dog i 

Markedets sidste Del, hvad der selvfölgeligt först og fremst kom de senest hid-

13 

kommende Pomorskibe til gode. Större Partier afseodtes som vanligt til S:t 

Petersburg. 

Den fra Hvidehavet modtagne Sild realiseredes till 75 Kopek pr Dunk. 

Den fersksaltede Höstsild, der ankom fra Tromsö, opnaaede en Pris af Srb. 

V50—2'50 pr Pud. 

Agnsild fra Finmarken solgtes efter en Pris af Srb. 4 pr Tönde. 

Melpriserne holdt sig i hele Markedstiden i Srb. 8'2 6 pr 9 Puds Matte 

kontant. 

Oplodningsarbejderne i Onegabugten ere iaar fortsatte med vanlig Arbeidsstyrke. 

Extraordinært ville disse Arbejder i den gjenstaaende Del af indeværende 

Vinter blive fortsatte paa Isen ved Indseilingen til Kem, hvorfra, som tidligere 

meddelt, iaar for förste Gäng iværksattes Export af Trælast fra det nyoprettede 

Sagbrug dersteds. Erfaringerne under dette Åars Saison har nemiig vist, at 

Farvandet ved Kem skjuler flere hidtil ukjendte Grunde, der ere generende for 

Skibsfarten, og af denne Grund har det hydrografiske Departement i Marineministeriet 

givet sit Sanitykke til, at de nævnte extraordinære Oplodninger 

sattes i Gäng allerede i Vinter, hxorved forhaabentlig det fornödne Kjendskab 

til Farvandet vil være erhvervet allerede inden Navigationens Aabning 1890. 

Siden Syttiaarene har som bekjendt de russiske Toldafgifter været indkrævet 

i Guld, saaledes at vedkommende Importör personlig har maattet præstere 

det for Toldklareringeu fornödne Kvantum ædelt Metal, medens der ikke har 

været Adgang til at indbetale Solv eller Papir efter Dagens Kurs. I Archangel 

har denne Bestemmelse paa Grund af Stedets fjærne og isolerede Beliggenhed 

været förbundet med mange Ulemper, da det hersteds til sine Tider er 

umuligt at opdrive Guld. Vistnok holder Arehangela Afdeling af Rigets Bank 

i Almindelighed et begrændset Förråad af Guld, der forhandles tii Publikum 

med et betydeligt Procentüllæg över Dagens Kurs. men det indtræffer ikke 

ganske sjældent, at Bankens Beholdning slipper op, og i saa Fald er man henvist 

til det ubetydelige Kvantum Guld, der kan være i Cirkulation blandt 

Publikum; men denne Kilde er selvfolgelig höist usikker. Hertil kommer desuden, 

at Banken sælger sine Guldpenge uden at kontrollere deres Fuldvægtighed, 

medens Toldboden kun modtager dem efter Vægt, hvorfor ogsaa af denne 

Grund Extraudgifter kan paaföres Publikum. 

I Erkjendelse af de mange Ulemper, der ere forbundne med det nugjældende 

System, har Archangels Toldchef taget Initiativet til at hidföre for dette 

Steds Vedkommende en bedre Ordning af Forholdene, idet han til Finansministeriet 

har indsendt et Forslag, gaaende ud paa at Importörer, der ikke 

ere i Besiddelse af det fornödne Kvantum Guld, skulle have Ret til at deponere 

i Toldboden det fornödne Belöb Papirrubler eller Solv, hvorpaa Toldvæsenet 

selv for Importörens Regning rekvirerer Guld fra S:t Petersburg. 

Dette Förslag, der skal have gode üdsigter til at blive vedtaget af Centralstyrelsen, 

vil utvivlsomt repræsentere et ikke uvæsentligt Fremskridt i herværende 

Forhold. 

Foranlediget ved, att Finmarkens Kjöbmænd dette Aar ikke vare forsynede 

med Salt, da Pomorerne ankom for at gjöre sine Indkjöb, ere desse nu indgaaede 

till Styrelsen med et Andragende om at erholde Rettighed til at anlægge 

Transitläger af denne Vare i Archangel, og siges det, at Myndigheden skal 

være velvillig stemt ligeoverfor dette Pomorernes Onske.

14 

Sundhedstilgtanden under Sonimerens Löb har været tilfredsstillende. Fortiden 

hersker ber, som över alt, Influenza, der er meget stærkt udbredt. 

Det er ovenfor sagt, at den iaar indtrufne voldsomme Nedgång i de Forenede 

Bigers Skibsfart paa Archangel sandsynligvis vil vise sig att være af 

permanent Natur. Denne Antagelse grunder sig ikke allene paa Hensynet til 

de Faktorer, der have været virkende iaar; men ogsaa paa den Omstændighed, 

att de længe forberedte Arbejder paa Opmuddringen af Archangels Bar iaar 

have taget sin Begyndelse, og efter Programmet, om intet stöder til, antages 

kunne være afsluttede inden et begrændset Antal Aar, maaske 5 à 6, hvorved 

dog er at mærke, at allerede efter Forlöbet af Halvdelen af dette Tidsrum, den 

projekterede dybere Seilrende skal være udmudret i sin halve Bredde, og 

Adgangen for de dybtgaaende Dampskibe, der almindelig antages for störste 

Delen at ville tilrive sig Archangels Export, aaben allerede fra dette Tidspunkt 

at regne. For 1890 Åars Vedkommende vil dog ingen Förändring paa Barren 

flöde Sted. 

Ifölge Meddelelser fra Bestyreren af disse Arbeider, er det Meningen at 

udmudre en Seilrende paa 50 Favnes Bredde og 21 Föds Dybde, hvilket forudsætter 

Muddring paa en Udstrækning af 2 Werst, hvilket Arbeide, om alt gaar 

godt, vil kunne være tilendebragt i det ovennævnte Tidsrum. 

Haand i Haand med Arbejderne paa Barren — det vil sige om Vaaren 

i Tidsrummet rnellem Flodens Opgang og Hvidehavets Befrielse for Is, samt om 

Hösten fra den Tid, da Arbejdet paa Barren forhindres af Veirforholdene og 

indtill Flodens Islægning — skal der foretages Uddybningsarbeider paa en 

mellem Sollombal og Archangel beliggende Grund, der hidtil har hindret de 

ndenlandske Skibe fra at komme op til Archangel. 

I indeværende Höst ere disse Aibeider allerede naaede saa vidt, at Farvandet 

til Archangel er aabent for Fartöjer af 11 Fads Dybgaaende, og haaber 

man ved Arbeiderne næste Vaar at opnaa, at ethvert Fartöi, der nu kan passere 

Barren (14 Föds Dybgaaende ved Höivand) ogsaa kan passere den nævnte 

Grund, hvorved altsaa uhindret Förbindelse lige op til Archangel vil være 

tilveiebragt. Senere er det Meningen at lade Arbeiderne paa Barren og paa 

Grunden fölges ad, saaledes, at Dybden paa begge Steder til en hver Tid bliver 

den samme. 

Med dette Arbeides Fuldendelse antages som nævnt Archangels Export for 

den långt overveiende Del at ville komme över i de engelske og tyske Dampskibsrederes 

Hænder, og er der selvfölgelig Grund til den Antagelse, at man 

for den skandinaviske Skibsfarts Vedkommende staar ved et Vendepunkt, forsaavidt 

dette Udtryk er anvendeligt om en Skibsfart af ikke större Omfång 

eud den skandinaviske paa Hvidehavet. 

C. Falsen. 

Stuttgart den 17 januari 1890. 

(Årsberättelse för 1888. )* 

I sin allmänna öfversigt af årets ekonomiska företeelser framhålla Würtembergs 

handelskamrar säsom utmärkande drag den lifliga börsverksamheten, 

prisstegringen å råmaterial, ökad samfärdsel, utvidgad verksamhet för många 

fabriksgrenar samt den betydelsefulla ändringen i kursvärde på rysk och österrikisk 

valuta. Många orsaker medverkade således att göra spekulationen lifligare 

* Inkom for sent för att inflyta i förra årgången.

15 

icke endast, frän de större utan, ännu mera anmärkningsvärd»;, frän de smärre 

kapitalisternes sida. Inom den industriella verlden sträfvade man samtidigt att 

genom sammanslutningar trygga sig mot föregående tiders olägenheter af öfverproduktion 

och tillintetgörande konkurrens. Att likväl, med erkännande af allt 

detta, mycket återstår att afhjelpa och förbättra är lika säkert, i synnerhet för 

detaljhandeln, liksom å andra sidan icke saknas bevis att, trots alla yrkeskonventioner, 

de bättre tiderna framkallat företag i väl vidsträckt omfattning, 

hvilkas afkastning 

offringar. 

knappast torde stå i rimligt förhållande till gjorda upp 

Man har med rätta fäst uppmärksamheten på den stora omhvälfning i 

Würtembergs ekonomiska lif som egt rum under det flydda fjerdedels seklet. 

År 1864, vid konung Karl I:s tronbestigning, var Würtemberg ett hufvudsakligen 

åkerbrukande land; i våra dagar ligger dess tyngdpunkt i den industriella 

verksamheten. Att denna utvecklats så lyckligt, är i hög grad att tillskrifva 

nyssnämnde regent, hvars omsorger framträdt lika mycket genom det hastiga 

skapandet af jernvägar som genom uppmuntran åt konstindustrien och nya yrkesgrenar. 

Också är det i erkännande häraf de nuvarande industriella kretsarne 

slutit sig kring regeringen i syfte att till industriens framtida stöd och uppmuntran 

bilda en fond, hvilken nu uppgår till 550,000 mark och skall bevara 

minnet af den regent som så verkat for landets förkofran. 

Spanmålsmarknaden rönte stort intryck af den rika skörden 1887 och de 

stora lager som före tullförhöjningen samlats. Affärerna började först i maj 

och togo knappast någon fart förr än man försport det svaga skördeutslaget i 

grannstaterna. I september och oktober stego prisen, men visade sig sedan 

vacklande på grund af den rika ryska skörden och stodo vid årets slut lågt, 

med trög omsättning. 

Fruktskörden var synnerligen rik och odlarne drogo in vackra summor, 

trots de låga prisen. Vin gaf deremot knapp skörd och importen steg derför 

ansenligt, trots de höjda tullarne, i synnerhet af italienskt vin, hvilket står i 

28 francs pr hl. Den tidigare omnämnda framställningen af mousserande viner 

fortgår på ett tillfredsställande sätt, ehuru en af de bästa kunderna, England, 

på grund af de nya tulltarifferna mer och mer aflägsnat sig fiån oss och i 

stället förser sig från Frankrike. 

Affärerna i bränvin gingo trögt och utförseln 1888 nådde knappast till 

hälften af hvad den var 1886. Förbrukningen inom landet, hvilken aldrig 

varit synnerligen stor, nedgick ytterligare på grund af den rika fruktskörden och 

de låga vinprisen. Humle gaf 1888 under medelskörd, men prisen voro fastare 

än förut. Mot årets slut skeppades mycket till England, men för prima vara, 

hvaraf vi hade endast obetydligt, vände sig engelsmännen till Nordamerika. 

Bryggerierna hade det särdeles godt och lära nu dessutom tänka på att begära 

nedsättning i maltskatten. 

Tillverkarne af chokolad, konfityrer etc. hafva trots skyddstullar att utstå 

svår konkurrens från utlandet, under det att vår utförBel till Frankrike, Schweix 

och Holland blir allt mindre. 

Beträffande kolonialvaror kan nämnas, att den förr ganska betydliga kaffehandeln 

totalt förstörts genom terminsaffärerna. Bättre ställer sig förhållandet 

med te, hvilket ej är föremål för så stor spekulation. Prisen voro fa^ta med 

hausse för aprilskörden. De nya tyska ångbåtslinierna på Kina hatva haft stort 

inflytande på affärerna i te. Tobak af utländskt ursprung höll sig väl på marknaden, 

framför allt de bättre sorterna från Sumatra och Brasilien, af hvilka 

sista skörden &iog fel.

16 

Handeln med droger och kemikalier får allt svårare att behälla sin marknad 

i Schweiz och Österrike. Det hinder, som tullarne resa nästan öfver allt, 

kan icke förbises och är af vida större betydelse än en tillfällig prisstegring. 

Bomull infördes i sådan myckenhet under början af året att marknaden 

öfverfyldes och prisen sjönko. Spekulationen mot slutet af året var synnerligen 

svag. Striden mellan spinnerier och väfverier pågick som förut; för de sistnämnda 

var året ett af de sämsta i mannaminne. Ull af inhemskt ursprung 

omsattes trögt på grund af stora äldre förråd, hvilka ej utan förlust kunde 

realiseras. Trikåfabrikerna voro mycket sysselsatta, men måste göra stora ansträngningar 

för att behålla sin ställning. Den förr ansenliga exporten af snbrlif 

till Förenta staterna, Österrike, Italien m. fl. länder har nästan upphört, 

sedan höga tullar tillkommit och fabriker uppstått derstädes. Deremot hafva 

färdiggjordu kläder fortfarande betydlig afsättning pä Frankrike, Holland, 

Schweiz och Sydamerika. 

Inom metallindustrien verka koalitionerna alltjemt välgörande, och samstämmigt 

intygas att ställningen förbättrats. Tullen på kol och råämnen fördyrar 

emellertid tillverkningen. Den mekaniska industrien har, fastän väl sysselsatt, 

arbetat med små vinster, på grund dels af höjdt jernpris, dels af införseltullarne 

i Ryssland och Österrike-Ungern, hvilka så godt som utestängt oss, 

under det att engelsmännen genom differentialtariffer åtminstone i Österrike 

hafva lätt afsättning för sina maskiner. 

Marknaden i hudar och läder har småningom förbättrats sedan 1883. 

Skinnhandskar afsattes med större lätthet än på flera år och tyckas nu knappast 

hafva något att frukta af stickade sådana. 

En ökad byggnadsverksamhet framkallade rask omsättning i tegel och 

byggnadsvirke, hvilken sistnämnda artikel på grund af stor efterfrågan och höjda 

tullar gick upp i pris med 10 %. Af cement är tillverkningen större än behofvet. 

Så väl möbel- som piano-verkstäderna, inom hvilka branscher vi ega betydande 

anläggningar, hade ett godt är, tack vare de fredliga förhållandena. 

Pärers-fabrikationen lider nu som förut af öfverproduktion med deraf 

följande låga pris. 

Till årets ekonomiska historia hör förnyandet af handelstraktaterna med 

Österrike och Schweiz. 

Adolphe Federer. 

Innehåll: Archangel (sid. 8), Bryssel (sid. 1—6), London (sid. 7), Stuttgart (sid. 14), 

Tripoli (sid. 6).



Lübeck den 8 februari 1890. 


Antalet och drägtigheten af svenska och norska fartyg, som under àr 1889 

besökte distriktets hamnar, var följande: 

a) Segelfartyg. 

b) Ångfartyg. 

I. Svenska fartyg. 


18 

Totalsumman af svenska segel- och ångfartyg, som under nästlidet år ankommo 

till och afgingo från distriktet, utgjorde således: 

Af dessa fartyg besökte: 

eller, om seglare och ångare sammanräknas, 1,928 fartyg om 318.569'4l ton; 

hvilka siffror i jemförelse med år 1888 utvisa en tillökning af 190 st. i antalet 

fartyg och i drägtigheten af 36,979'51 ton. 

a) Segelfartyg. 

b) Ångfartyg. 

II. Norska fartyg.

Af nämnda fartyg ankommo: 

19 

Totalsumman af norska segel- och ångfartyg, som under nästlidna år besökte 

distriktet, utgjorde således: 

hvilket i jemfòrelse med år 1888 utvisar en tillökning af 16 i antalet fartyg, 

men doremot en minskning af 1,547.88 ton i drägtigheten. 

De af svenska och norska fartyg i fart på distriktet inseglade bruttofrakterna 

utgjorde enligt lemuade uppgifter för år 1889: 

För svenska segelfartyg: 

För svenska ångfartyg: 

För svenska segelfartyg: 

För svenska ångfartyg: 

För norska segelfartyg: 

För norska ångfartyg:

För norska segelfartyg: 

För norska ångfartyg: 

20 

De resp. hamnarnas betydelse för den svenska sjöfarten utvisas af följande 

öfversigt 

1889 

Andra hamnar i Schleswig- Holstein: 

Andra hamnar i Schleswig-Holstein: 

1888 

1887

Andra hamnar i Schleawig-Holstein: 

21 

Följande siffror gifva en öfversigt af den svenska sjöfarten på distriktet 

under de sista fem åren: 

i medeltal 1,553 fartyg, 257,342 ton och kr. 2,165.737 om året. 

Den norska skeppsfarten på distriktet var under samma femårsperiod tyvärr 

föga betydlig: 

i medeltal 141 fartyg, 27,307 ton och kr. 409,824 pr år. 

De sürskilda hamnarna inom distriktet besöktes under året af följande 

antal fartyg:

22 

Den relativa betydenheten af den svenska och norska sjöfarten med ångare 

och segelfartyg framgår af följande sammanställning: 

Svenska skeppsfarten. 

Hela den konsulskassan tillfallande uppbörden belöpte sig till rmk 12,294"? 1 

eller kr. 10,929 mot kr. 11,441 för 1888. Minskningen, som var kr. 512. 

hade sin grutid i bortfallandet af en del förut vid hufvudstationen utstälda 

attester öfver hudar, ull o. s. v. Det myckna expeditionsarbetet för tjenstefolk, 

gesäller och daglönare sker nästan alltid utan afgift. 

Vid hufvudstationen utstäldes nya matrikelintyg för 422 svenskar och 9 

norrmän, hvarvid afgift uppbars i 25 fall. I de Mecklenburgska storhertigdömena, 

der å de stora godsen klagas öfver brist på arbetare, är matrikelintyg 

ej erforderligt. I provinsen Schleswig-Holstein tyckes det ännu bero pä vederbörande 

Landrath eller polismyndighet, huruvida dylikt legitimationspapper skall 

företes och årligen förnyas eller icke. I staden Lübeck och dess område samt 

i det Oldenburgska furstendömet af samma namn fordras matrikelintyg af alla 

svenskar och norrmän utan undantag. 

Den på generalkonsulatets förslag utfärdade kongl. kungörelsen af den 28 

november 1884 angående tjenstehjonskommissionärer har betydligen inskränkt 

invandringen af tjenstefolk från Sverige, isynnerhet sedan på vederbörlig anmälan 

härifrån åtskilliga personer blifvit bötfälde för obehörigt utöfvande af 

verksamhet såsom kommissionärer. Deremot hitsändas af s. k- »Fæstemænd» i

23 

Köpenhamn svenska pigor och dränggossar, s. k. »Halbknechte», hvilka ofta 

klaga öfver att de blifvit bedragna af de danska kommissionärerna eller af 

desses affärsvänner här i Lübeck. Lönerna, som i Köpenhamn stipuleras i 

kronor, utbetalas vanligen i Tyskland med lika många mark, och måste tjenstehjonet 

vid hitkomsten stanna längre eller kortare tid hos adressaten, hvilket 

alltid faller sig dyrt. Stadspigor och fabriksflickor sändas till mejerier eller 

bönder i stället för att efter löfte få platser hos herrskap. Märkligt är, att 

nämnde s. k. »PæstemæodJ nästan uteslutande hitsända svenskt tjenstefolk. Danska 

tjenstehjon hitkomma nästan aldrig; deremot har man på sista tiden börjat att 

i Köpenhamn äfven värfva norska tjenstefiickor. 

Vid hufvudstationen verkstäldes under året följande mönstringsförrättningar: 

Generalkonsulatets adress är Mengstrasse n:o 30 och hålles kontoret öppet 

kl. 10 f. m.— 1 e. ni. samt 3 — 5 och 6—8 e. m. 

Trävaruomsättnivgen inom distriktet visade äfven under nästlidet år rätt 

mycken lifligliet. På grund af den nordiska trävarumarknadens fasta hållning 

och deraf följande starkare efterfrågan i det inre af Tyskland upprymdes den 

från år 1888 i Lübeck befintliga stora behållningen redan under de första månaderna 

af året, så att man med otålighet motsåg sjöfartens öppnande. I april 

skedde importen uteslutande frän Memel, Königsberg och södra Sverige; i maj 

kom äfven införseln från norra Sverige, Finland och Ryssland i gång. Den 

under föregående höst inträdda stegringen af omkring 15 °; vid inköpen för är 

1889 bibehöll sig. Importen från Sverige till Lübeck af bräder och plankor 

uppgick under året till omkring 150,000 kbm. mot 148,000 d:o för 1888, 

105,000 d:o för 1887 oeh 93.000 d:o för 1886. Af svenska spärrar och 

bjeikar infördes är 1887 7.500 kbm., 1888 11,900 d:o oeh 1889 12,500 d:o. 

Af årets bräd- och plankimport förskrefvo sig: 

Äften tillförseln af gröfre snickeriarbeten från Sverige, isynnerhet af dörrar 

och fönsterramar, var under året i tilltagande. 

Qvaliteten af din svenska importen var i allmänhet god. doek klagades 

under senare hälften af sommaren stundom öfver blåfläekig vara. 

Under sommaren omsattes fyrskurna furubräder och plankor från Gefle, 

Söderhamn oeli Hudiksvall till följande medelpriser pr standard fritt om bord:

24 

Sågfallande vara från Sundsvall-Örnsköldsviks distrikt obtinerade: 

Sågfallande af Piteå: 

För gran från Gefle, Hernösand incl., regulerade: 

Hugget virke tycktes erfara föga inflytande af prisstegringen för andra 

trävaror. För /4"—V7" spärrar från Norrbotten betaltes 33—36 pf. pr. eng. 

k.-fot f. o. b. i aflastningsorten; för gran beviljades 10—15 % rabatt. 

För vankantiga 12' X 1 7" furubräder eller s. k. valbräder från Oskarshamns, 

Vesterviks och Kalmar distrikt betaltes pr tolft cif. 

14' —16' i proportion mer; 2:a sortens med 25 % rabatt. Vankantiga 

14' X 3" och 2" plankor samt l 1 /," bräder l:a betingade 1 mk 40 pf. à 1 

mk 50 pf. pr k.-fot; 2:a sortens med 25 % rabatt. 

Fyrskurna granbräder, sågfallande, från södra Sverige: 

Tvenne laster pitch-pine från Pensacola lära blifvit så ofördelaktigt realiserade, 

att försöket att i Lübeck importera nordamerikanskt trä ej så snart torde 

komma att förnyas. 

I Schleswig-Holstein regulerade ungefär samma trä varupriser som i Lübeck. 

Till följd af strejkrörelsen bland arbetarne i Londoner-dockorna och den 

för någon tid inskränkta utskeppningen till England såldes på hösten till Tyskland 

icke så få för den engelska marknaden bestämda laster omkring 10 mark 

under på sommaren gällande priser. 

Stämningen i trävarumarknaden är för närvarande fast och fordringarna 

höga; då emellertid öfverproduktionen i byggnadsverksamheten i de större städerna 

redan gifver anledning till många betänkligheter, anses den uppåtgående 

tendensen i trävarupriserna ej längre kunna fortfara. I anseende till de många 

påbörjade byggnadsföretagen torde förbrukningen af trävaror äfven under det

25 

ingångna året blifva rätt betydlig; men å andra sidan är behållningen, isynnerhet 

i Lübeck, ovanligt stor. 

Importen af svenskt jern var nnder år 1889 betydligare än någonsin förut 

och uppgifves till öfver 100,000 nietr. centner mot 76,575 d:o för 1888, 

65,285 d.o för 1887 och 60,177 d:o för 1886. Af taekjern och smältstycken 

infördes under året 90 % mer än 1888, af stångjern och »Hufnageleisen» 80 %. 

De höga banfrakterna till det vestra Tyskland och bristen på direkt vattenförbindelse 

med Elben bidraga fortfarande att försvåra jernimporten öfver Lübeck. 

Priserna höllo sig under större delen af året låga, och omsattes smidt stångjern 

till 8 mk 50 pf. — 8 mk 25 pf. intill oktober, då i sammanhang med de förhöjda 

jernprisen i England äfven här en stegring inträffade. I november regulerade 

9 mk och i december 10 mk 25 pf. »Hufnageleisen» (jern för hästskosöm) 

obtinerade uuder jan.—mars 8 mk 75 pf., under april—juni 9 mk, 

under juli—september 9 mk 25 pf. ocli under oktober—december 11 mk 50 

pf.; allt pr 50 kg. oförtulladt. Till följd af den i hela Tyskland starka byggnadsverksamheten 

samt stegringen i malm- och kolpris äfvensom i arbetslöner 

steg priset å tyskt stäDgjern under året från 130 mk till 200 mk pr 100 kg. 

ab verk. Bemärkas må. att priset år 1873 var dubbelt så högt. 

Tillförseln af norsk sill, hvilken sedan flera år nästan uteslutande sker 

öfver Hamburg, Köpenhamn och Stettin, uppgifves för nästlidna år till 7,000 

t:r mot 6,000 för 1883 och 7,500 för 1887. Under förra hälften af året 

bestod förrådet hufvudsakligen af KKK, hvilket märke under de fyra första 

månaderna omsattes till omkring 18 rak. men i juni och juli endast betingade 

13—1-1 mk. Tillgängen på KK och K var deremot inskränkt och uppgingo 

priserna till resp. 27 mk och 22 mk. Från mars till juni ankommo både 

till Östersjöhamnarna och till Hamburg större qvantiteter Nordfjordsill. För att 

att göra denna stora och magra fisk begärligare, hade man användt mindre salt 

än vanligt, hvarigenom varan mest förderfvades och måste användas till gödsel. 

Af denna sillsort kom dock föga till Lübeck. Så vä! den i slutet af juli ankomna 

sommarfängsten som den senare inträffade höstfångsten var af god beskaffenhet, 

märket KKK allena undantaget, af hvilket dock tillförseln var mycket 

inskränkt. De vackra och reella qvaliteterna KK och K betingade i början 

resp. 34 och 26 mark, sedermera 26 och 22 mk samt vid november månads 

slut 19 och 16 mk. Den ymniga potatisskörden befordrade såsom vanligt afsättningen. 

For instundande vår väntas en betydlig stegring i priserna. 

Enligt uppgift ankommo under året från Sveriges vestkust till rökerierna 

i Lübeck och den närbelägna fiskarbyn Schlutup ej mindre än 136,746 lådor 

färsk sill mot 77,625 d:o under nästföregående år och 70.321 d:o under 1887. 

Priserna voro fluktuerande samt i allmänhet låga, och torde för större delen af 

importen ej betalts mer än 3 1 /, mk cif. I mars och november skedde likväl 

omsättningen till 4—5 mk oeh derutöfver. Dessa priser gälla pr låda om 4 

k.-fot, innehållande omkriDg 90 kg. netto. Sillrökerierna i Lübeck, Kiel och 

Eckernförde m. fl. nordtyska hamnar, ehuru hufvudsakligen beroende på tillförseln 

af svensk sill, hafva vunnit en betydelse, som ingen kunnat ana. Man 

antager, att ensamt frän Lübeck uuder nästlidne år 200.000 etr rökt sill 

blifvit på jernbana forsända till alla delar af Tyskland och Österrike. De förnämsta 

konsumenterna äro likväl de tätt befolkade länderna Sachsen, Westfalen 

och Rhenprovinsen. Försändningen sker vanligen med posten och i lådor 

om 5 kg.

26 

Enligt uppgift från vicekonsulatet i Bostock ditkommo följande svenska 

fartyg: 

mot 110 fartyg om 9,355'35 ton under år 1888, hvilket utvisar en minskning 

af 13 st. i antalet och l,483 - 20 ton i drägtigheten. 

För svensk räkning inköptes 4 fartyg om 1,033-8 3 ton till ett sammanlagdt 

pris af 40,600 nik. 

De afgångnas antal var: 

De af svenska fartyg i fart på hamnen inseglade frakterna belöpte sig till 

89,661 nik eller till 14,605 mk mindre än under nästföregående år. Vid 

årets slut var intet svenskt fartyg qvarliggande. 

Antalet af norska fartyg var: 

mot 33 fartyg om 5,956 - 52 ton under nästföregående år, hvilket för den norska 

sjöfarten väl utvisar en tillökning i antalet af 10 fartyg, men en förminskning 

i drägtigheten af 411 "03 ton. De af norska fartyg i farten på Rostock inseglade 

frakterna uppgifvas till 67,988 mk mot 83,804 mk, eller 15,816 

mk mindre än för 1888. 

Alla de ankomna norska fartygen afgingo innan årets slut, nämligen: 

De från Norge med sill ankomna ångarne lossade endast en del af lasten 

i Rostock oeh afgingo med resten till preussiska hamnar. 

Importen från Sverige med svenska fartyg utgjordes af 8,073 kbm. bräder, 

3-i2 d:o plankor, 1,041 d:o spärrar, 482 d:o bjelkar, 30,322 st. eldfast tegel, 

1,600 slipstenar, 340 kbm. kalksten, 6,877 kg. osläekt kalk samt tuktad sten 

till ett värde af kr. 15,136. Dessutom ankommo från Sverige med 37 främmande 

fartyg 758 kbm. bräder, 335 d:o spärrar, 2 laster färsk sill, 2 d:o 

tuktad sten, 2 d:o eldfast tegel, 17 d:o kalksten och 1 d:o klinkerstenar. Med 

en tysk lastångare, som gör regelbundna turer mellan Rostock och Malmö, anlände 

34,900 kg. granit, 43,589 kg. jern, 15,125 d:o frukt och bär, 2,544

27 

d:o färsk fisk, 605 t:r sill, 1,250 d:o tjära, 776 st. nötkreatur, 200 kbm. 

bräder, 136 d:o spärrar m. ni. 

Hela trävaruimporten från Sverige uppgick under året till 9,363 kbm. 

bräder och plankor samt 1,994 d:o spärrar och bjelkar mot resp. 12,588 kbm. 

och 2,128 d:o under 1J888. Bräder och plankor kommo, såsom vanligt, dels 

frän hamnar i Bottniska viken, dels från Oskarshamn och andra orter i södra 

Sverige; deremot har importen af hugget virke från Norrbotten helt och hållet 

upphört, och förser sig Rostock med sitt behof af spärrar och bjelkar hufvudsakligen 

från Finland samt till någon del från Halmstad. 

l'/,"X8" bräder, Continental sortering, betaltes med 210 mk för I, 170 

för II, 120 för III och 105 för IV; 7" betingade resp. 190, 150, 120 och 

105 mk; osorterade 1"X6" bräder 110 mk och 1"X 5" 105 mk samt utskotts 

(sexta) 80—85 mk; allt pr std. f. o. b. i utskeppningsorten. 

För 12' 12"X1'/»" Oskarshamnsbräder, l:a sort, betaltes 19 mk pr tolft, 

andra dimensioner i proportion. Oskarshainnsplankor omsattes till 1 mk 40 pf. 

pr k.-fot. För II beviljades 25 % rabatt. Nämnda pris gälde för last cif. 

i Bostock. 

Hugget virke från Halmstad omsattes till 67 pf. för '/," och 75 pf. för 

Va" samt 8 /,"; all t pr eng. k.-fot cif. i Bostock. 

Gotlaudskalk betaltes med 16 à 16 1 /, mk pr läst om 12 t:r fritt på 

lossningsplatsen. Den förut så lifliga importen har svårt att konkurrera med 

kalkbrännerierna i Rostock, af hvilka det ena förarbetar svensk råvara från 

Limhamn. 

Den direkta importen från Norge bestod af en last trämassa, 700 kbm. 

bräder, 14,625 hl. salt, 365 d:o trän samt 36,998 hl. sill. Under år 1888 

uppgick sillimporten endast till 22,677 hl., men under det nästföregående året 

till 35,947 d:o. Medelprisen för de fyra märkena KKK, KK, K och M voro 

resp. 15, 27, 26 och 17 mk vid säsongens början, 22. 28, 25 och 20 mk 

vid midten af densamma samt 24, 18, 15 och 12 mk mot årets slut; allt pr 

t:a oförtullad. 

Till Wismar infördes från Sverige med 102 svenska, 1 norskt och 22 

främmande fartyg 21,354 kbm. bräder och plankor, 3,317 d:o bjelkar och spärrar 

— mot 17,130 kbm. af de förra och 4,700 d:o af de senare under år 1888 

—, 105,490 st. eldfast tegel, 250,000 st. klinkerstenar, 7,744 hl. kalk, 12,913 

ctr. trämassa m. m. 

Från Norge ankommo med 10 svenska och 5 främmande fartyg 32,160 

ctr trämassa mot 47.100 d:o under nästföregående år och 29.959 d:o under 

1887. 

Furusparrar och bjelkar från Skellefteå och Piteå distrikt, l:a qvalitet. 

regulerade /("— 7 /T" från 36 till 40 pf., 8 /3" mellan 45 och 55 pf. pr eng. 

k.-fot f. o. b. Hugget virke från Halmstad, Oskarshamn m. fl. sydsvenska hamnar 

obtinerade 56—58 pf. för / "— 1 /." och 72—75 pf. för /8"j a " t P r en Sk.-fot 

cif. Gran såldes 10 % billigare och för kortare längder än 16 fot beviljades 

33'/3 %' rabatt. 

l'/4"X9" och 1"X9' bräder från Gefle—Hernösands distrikt incl. om 

sattes till: 

I 

250—270 mk 

II 

210—230 ni k 

III 

160 — 170 mk 

IV 

140—150 mk 

allt pr std. f. o. b., livarvid de högre noteringarna vanligen gälla för bättre 

märken från Gefle och Söderhamns distrikt. Smalare vara såldes till proportionsvis 

lägre pris.

28 

Förr plägade eo betydlig del af Wismars trävaruimport att utgöras af 

1" X 6" och 1" X 5" qvarta, men numera äro exportörerna ej villige att sälja 

denna qvalitet för sig. Af osorterad vara omsattes 1"X6" till 115—120 mk 

och 1"X5" till 110—112 mk. 1"X±7," och 1"X4" betaltes med 75—90 

mk; allt pr std. f. o. b. 

12'XIVi" valbräder betingade pr tolft i Wismar excl. tull: 

med V« förhöjning för 14' bräder och 25 % rabatt för 2:a sortens. För vankantiga 

3" och 2" plankor samt 1'/," bräder gälde samma pris som i Lübeck. 

Importen af sågad vara från Gotland var högst inskränkt, emedan exportörerna 

under nästlidna år ej ville bevilja det förut vanliga afdraget af 10 — 

15 X på cirkulärprisen. 

Gotlandskalk såldes till ungefär samma pris som i Rostock och var omsättningen 

äfven här på grund af inhemsk konkurrens inskränkt. 

Vicekonsuln varnar befälhafvarne för att underteckna rena konnossement på 

fuktiga och blåfläckiga trävarulaster, då sådant ofta leder till tvistigheter och 

förluster. 

Trämassa importeras för räkning af en enda firma, som genom kontrakt 

med fabrikerna förskaffar sig sitt årsbehof till pris, som ej blifva bekanta. 

Till distriktets hamnar i Schleswig-Holstein anlände med last från Sverige 

624 svenska och 5 norska fartyg, af hvilka 448 voro lastade med trävaror, 

24 medförde murtegel, 106 gatsten, 7 kalk och trälast, 8 kalk, 3 granit, 1 

trämassa, 26 sill, 5 gammal metall och 1 jern. 

Enligt uppgift från vicekonsulatet i Kiel ditkommo följande svenska fartyg: 

hvaribland 88 ångare om 18,655'11 ton. Året utvisar en förökning om ej 

mindre än 141 fartyg och 23,520 - 34 ton. Dessutom ankom från Sverige ett 

ovanligt stort antal främmande fartyg med murtegel och gatsten. 

Antalet af norska fartyg var som följer:

29 

hvaribland 3 ångare om 1,032.52 ton. Nästföregående år uppgick antalet till 

27 om 3,557'64 ton och var förminskningen således 2 fartyg och 584'15 ton. 

Kiel är en hamn, der fartyg sällan kunna räkna på returfrakt. För 

nästlidna år uppgingo de af svenska fartyg inseglade frakterna för inkommande 

till kr. 444,498 mot kr. 331,062 under 1888. De utgående frakterna voro 

resp. kr. 3,618 och kr. 1,173. De af norska fartyg år 1889 förtjcnta frakterna 

belöpte sig för inkommande till kr. 29,511 mot kr. 33,085 under nästföregående 

år. De utgående voro resp. 0 och kr. 880. 

På grund af den lifliga byggnadsverksamheten såväl i Kiel och närbelägna 

städer som längs linien för Nord-Ostsee-kanalen var trävaruimporten till Kiel 

äfven under det förflutna året betydlig och uppgifves densamma i runda tal till 

160,000 kbm. mot 136,000 kbm. under närmast föregående år och 118,600 

d:o år 1887. Prisen för sågad rara höllo sig till 15—20 % högre än nästföregående 

år. — Enligt vicekonsulns uppgift anses fiskimporten från Sverige 

komma att betydligen stiga, sedan ångaren »Diana» börjat en regelmässig fart 

mellan Göteborg och Kiel. 

Importen af is från Norge var inskränkt till en last och någon betydligare 

import af denna artikel är ej att förvänta, då de två största bryggerierna försett 

sig med ismaskiner. 

Till Sverige afgingo med 22 svenska ångare smärre partier mjöl, tillsammans 

4,695 säckar, samt 1 svensk seglare med koks; till Norge utskeppades 

med främmande fartyg några laster mjöl frän den baltiska ångqvarnen i Neumuhlen 

i närheten af Kiel. 

Till Holtenau anlände 40 svenska fartyg, hvaribland 1 ångare om 80 ton, 

men blott 1 norskt segelfartyg med mursten från Sverige. Med de svenska 

fartygen, af hvilka 39 kommo från Sverige, infördes 4,972 kbm. och 1,904 

tolfter bräder, 2,165 kbm. spärrar och bjelkar, 1,164 st. kantstenar, 300 löpande 

meter trappsten, 265,400 st. mursten m. m. Alla de ankomna fartygen 

afgingo i barlast. Mesta efterfrågan rönte 5"—7" Norrlandsbräder, III 

och IV, äfvensom sydsvenska 1 /«" X 5" bräder af bättre sortimenter. 

Enligt uppgift af vicekonsulatet i Flensburg ditkommo följande svenska 

fartyg: 

mot 103 fartyg om 13,270 - 68 ton under 1888, hvilket utvisar en tillökning 

af 11 fartyg och 1,645.52 ton. Vid årets början voro 8 fartyg om 1,008'6 4 

ton qvarliggande och inköptes för svensk räkning 2 om 128'04 ton. Antalet 

af ankomna ångare var under året 26 om 5,962'26 ton mot 15 om 4,574"9» 

under år 1888. 

De afgångoas antal var:

30 

Qvarliggande vid årets slut voro 5 fartyg om 516'7 2 ton. De inseglade 

frakterna uppgifvas till 195,693 mk eller 31,272 mk mer än under år 1888. 

Antalet af norska fartyg var: 

mot 22 fartyg om 7,552'7 2 ton under nästföregående år; hvaraf framgår en 

minskning af 5 fartyg och 3,046.38 ton. Antalet af ankomna ångare var 

under året 5 om 3,343'30 ton mot 2 om 367'62 d:o under 1888. 

Alla de ankomna norska fartygen afgingo i barlast, nämligen: 

De under året inseglade frakterna belöpte sig till 155,705 mk — hvaraf 

128,698 mk föllo på de 5 ångarne — mot 197,543 mk för 1888. 

Enligt uppgift infördes från Sverige med 86 svenska och 2 norska fartyg 

12,953 kbm. och 359 1 /, std. bräder och plankor, 3,682 kbm. bjelkar och spärrar, 

428,000 kg. jern, 38,250 d:o gammal metall, s. k. Kopfsteine till ett 

värde af 4,850 kr. o. s. v. Från Norge anlände med 5 norska och 2 svenska 

fartyg 105 std. bräder och plankor, 3 laster trämassa och 1 last gammal metall. 

3 norska fartyg ankommo från Lagos och Liverpool med palmkärnor, 1 

från Marseille med palmkakor, 1 från Rangoon med 22,858 säckar ris, 1 från 

Amerika med petroleum, 3 från England med kol och 2 från Östersjön med 

spanmål. 

Trävaruprisen höllo sig mycket fasta under våren och försommaren, och 

då efterfrågan så väl för Frankrike som i synnerhet för England var liflig, 

realiserades alla i marknaden utbjudna partier af passande dimensioner. För 

sågfallande furubrädor från Sundsvall—Umeå distrikt incl. regulerade följande 

pris pr std f. o. b.: 

I enskilda fall måste köparen på sommaren bevilja 5—-10 mk mer pr std. 

Gran såldes med 30 mk rabatt för 9", 15 mk för 7"—8" och 10 mk 

för ò"—6" på prisen för furu. 

l:sta och 2:dra sortens valbräder omsattes till samma pris som i Lübeck; 

för sågfallande l'/4"X8" bräder betaltes 9 mk pr tolft, för l'/,"X8" 1 mk 

pr k.-fot. Fyrskurna l 1 /»" °°h 1" furubräder från Kalmar, Oskarshamn och 

Vestervik gälde pr k.-fot:

31 

Nämnda priser hfillo sig hela sommaren; på hösten beviljades i ett och 

annat fall 5—10 °/i rabatt för att påskynda upprymmandet af ett restlager. 

Furusparrar från Kalmar distrikt betaltes pr aln cif.: 

Norrbottens /,"— 7 /7" spärrar såldes till 37 pf. pr k.-fot f. o. b. och 

7," bjelkar till 45 pf. 

Tiil Ekensund ankommo blott 3 norska fartyg, nämligen 1 från England 

med kol och 2 i barlast; af dessa afgingo 2 till Sverige med murtegel och 1 

till Norge i barlast. Af svenska fartyg anlände 26, hvaribland 25 i barlast 

och 1 med trävaror från Sverige. 24 af de svenska fartygen intogo tegel till 

diverse svenska hamnar. Ortens enda exportartikel är tegel, dels glaceradt 

(»Verblendsteine»), dels vanligt murtegel (»Maschinensteine»). Af de förra gingo 

under året 80,000 st. till Christiania och 162,000 till Göteborg; af de senare 

695,000 st. till Göteborg, 794,000 till Norrköping, 30,000 till Varberg och 

80,000 till Laurvig. 

Till den närbelägna hamnen Brunsnis anlände under året 3 svenska fartyg 

om tillsammans 200 ton; alla med trälast. 

Hela trävaruimporten till Eckernförde anslås till c:a 160,000 kbf., värda 

omkring 90,000 mk. Både spärrar och bräder kommo dels från Norrbotten, 

dels från Kalmar. Arets import af svensk sill för rökerierna via Fredrikshavn 

och Kiel uppgifves tiil 220,000 k.-fot, värda ungefär 150,000 mk, mot endast 

80,000 k.-fot för år 1888.' 

Till Cappeln anlände 1 norskt fartyg med last från fransk hamn samt 14 

svenska. Af de senare voro 11 från Sverige med trävaror och 1 med granit, 

1 från Memel med trävaror, 1 från Antwerpen med kli och 1 från Havre 

med d:o. 

Till Schleswig anlände 1 norskt fartyg med 455 tolfter bräder från Sannesund 

och 11 svenska, hvaribland 9 med trävaror från Sverige, 1 med cement 

från Rotterdam och 1 med trävaror från Memel. 

Till Sonderburg importerades från Sverige med 14 svenska fartyg 1,180 

kbm. bräder, 37 kbm. plankor, 410 st. spärrar m. m. Från främmande hamnar 

kommo 8 fartyg med last, hvaribland 6 ångare, samt 1 i barlast. De 

norska fartygens antal var 4, af hvilka 2 från engelska hamnar med kol, 1 från 

preussisk hamn med bohvete och 1 i barlast. 

Till Apenrade infördes från Sverige med 63 svenska segelfartyg och 1 

ångare 10,372 kbm. bräder och plankor, 2,085 kbm. bjelkar och spärrar, 

60,000 st. takspån. Från Wiborg kom 1 norsk seglare med bräder, från England 

1 med kol och från Frankrike 1 ångare med hvetekli. För osorterade 

l7»"X6"—8" bräder I från norra Sverige betaltes 120 à 140 mk pr std., 

för 1"X9" 150 à 160 mk. 7,"—7," spärrar från Piteå och Skellefteå såldes 

till 36 à 40 pf. pr eng. k.-fot, /„" bjelkar till 54 pf. pr d:o; sydsvenska 

74"—7," spärrar till 55 à 60 pf. samt s /s"— ll '/li" bjelkar till 60 pf. å 1 mk. 

Såsom vanligt gälde priserna för norra Sverige f. o. b. och för det södra cif. 

Vicekonsuln bemärker, att hamnen vanligen förblifver öppen hela vintern. 

Till Hadersleben ankommo med svenska fartyg från Sverige 11 trävarulaster; 

från Norge egde ingen import rum. 

Till Rendsburg infördes från Sverige med 1 svensk ångare och 14 segelfartyg 

7,513 tolfter bräder och 4,916 st. spärrar samt från Norge med 1 norskt 

fartyg 1,792 tolfter s. k. »Verschaalungsbretter». Med 5 främmande fartyg 

ankommo dessutom från Sverige 30,300 k.-fot bräder och 1,932 ctr superfos-

32 

fatgips samt frän Norge med 3 tyska seglare och 1 danskt ängfartyg 5,192 ctr 

apatit och 16,795 ctr svafvelkis. Till Sverige utfördes med 13 främmande 

fartyg 2,928 ctr artificiella gödningsämnen samt 11,951 ctr svafvelkis. Enligt 

uppgift från vicekonsuln betingade /l"—'/," furusparrar från Piteå distrikt 

32 à 35 öre pr eng. k.-fot f. o. b. och Kalmarsparrar 60 à 65 pf. cif. Granbrädor 

för hyflerierna regulerade: 

På hösten veko priserna 5 mk pr std. 

5 /A"X5" s. k. »Verschaalungsbretter» galde 5 — 5 mk 50 pf. pr 330 eng. 

fot f. o. b. ab norsk hamn. Valbräder betingade samma priser som i Lübeck. 

Till följd af den numera rådande bristen på segelfartyg af mindre djupgående 

befordras större delen af till Kendsburg bestämda trävaror öfver Holtenau, 

h vari frän de med liktare sändas vidare. Då man bestämt sig för att i 

Rendsburg bygga ea sluss mellan Nord-Ostsee-kanalen och nedre Eidern. 

kommer stadens hamn att efter dess färdigbyggande erhålla ett djup af 5'/, ra. 

En liflig byggnadsverksamhet visar sig redan längs kanallinien och torde förbrukningen 

af trävaror under de närmaste åren komma att blifva rätt betydlig. 

Till Keusiadt infördes från Sverige med 15 svenska fartyg 1,969 kbm. 

och 532 tolfter bräder, 112 kbm. plankor, 174 kbm. bjelkar och 795 st. 

spärrar. Från Drammen kom 1 norskt fartyg med 395 tolfter bräder och 

89,325 st. stäfver. 

Till Burg (på Fehmern) ankommo frfin Sverige 7 segelfartyg med 1,217 

tolfter bräder, 3,615 st. spärrar, 1,285 t:r kalk m. m. samt 2 från England 

med stenkol. Äfven 6 norska fartyg anlände med kollast. 

Till vicekonsulsstationen i Hoyer anlände intet svenskt fartyg och till den 

i Lütjenburg intet norskt; till Wyk hvarken svenskt eller norskt. 

Till den vid nedre Störfloden belägna lilla staden Itzehoe, livarest de 

Förenade rikena ej ännu hafva vicekonsulat, har under de sista åren en temligen 

liflig import egt rum både från Sverige och isynnerhet från Norge. Enligt 

enskild uppgift ditkommo under 1889 frfin Drammen, Laurvig m. fl. norska 

hamnar 13 norska fartyg om tillsammans 1,694 ton och 10 främmande om 

tillsammans 1,759 ton, alla med trävaror. Från Sverige anlände äfven åtskilliga 

mindre partier trävaror från Kalmar och Göteborg, dock bestod importen 

mest af gatsten och murtegel. I densamma deltogo 39 fartyg om tillsammans 

2,444 ton, hvaribland 2 norska, men blott 1 svenskt. De från 

Sverige kommande fartygen togo nästan alla vägen genom Eiderkanalen. I frakt 

för trävaror från Norge betaltes 30 mk pr std., från Sverige 36 mk pr atd.; 

för murtegel från Halmstad 15 mk pr läst om 2,000 kg. 

Enligt hvad jag i min nyligen offentliggjorda berättelse * om hamnarna 

inom distriktet yttrat kunna fartyg om 12—14 fots djupgående under flodtiden 

passera uppför Störfloden ända till staden. Fast anstälda lotsar finnas icke, 

men är för seglare lots mindre nödvändig än bogserångare, hvilken städse är 

att få nedanför Glückstadt. Utan bogserångare äro skarpt byggda segelfartyg 

vid vändningarna i flodens många krökningar i stor fara att råka på grund, 

äfven om lots finnes om bord. Med bogserhjelp behöfver seglare endast omkring 

två timmar för att från Störflodens mynning komma upp till Itzehoe och 

är afgiften efter fartygets drägtighet 45—60 mk. Vattenståndet är beroende 

af tiden och faller vattnet vid vanlig ebb 2'/, m. Vid lågt tidvatten böra 

*) Supplementhäfte till arg. 1889 af »Berättelier om Handel och Sjöfart».

33 

tiågra i flodbottnen befintliga pålar sorgfälligt undvikas. Med ångare införes 

Tåsocker från Stettin för Ch:s de Vos & C:os härvarande stora raffineri och 

stipuleras härvid, det befraktarne skola betala på floden möjligen behofliga 

äiktare. 

År 1888 började sjöfarten sent och fürblef tillförseln länge inskränkt, 

hvaremot under år 1889 sjöfarten äfvon under de tre första månaderna var 

rätt liflig; dock klagades üfver starka massor af drifis. Den regelntessiga ångbåtsfarten 

från Lübeck till Köpenhamn och Malmö led i februari och mars 

afbrott derigenom, att dessa båda hamnar stängdes af is. I mars måste de 

halländska ångarne taga vägen härifrån till Köpenhamn genom Stora Balt, emedan 

det södra inloppet till Öresund var tillspärradt. Med isbrytarnes hjelp 

kunde passagen upp till Lübeck hela tiden hållas fri, åtminstone för ångare. 

Frakterna höllo sig under år 1889, smärre afvikelser under den senare 

hälften af året undantagna, på samma höjd som år 1888. 

För segelfartyg gälde följande rater: från hamnarna i Bottniska viken — 

Gefle och Hernösand incl. — för bräder och plankor 27—28 mk in full pr 

std. vid sjöfartens början, tuen sedermera till följd af rikligare anbud af skeppsrum 

och öfverfylda lager endast 24—25 mk. 

och 30 mk. 

På senhösten slöts till 27, 28 

Från Piteå och Skellefteå för spärrar och bjelkar 4'/j—57, kr. in full 

pr 317, k. fot. 

Från norra Botten till Holtenau, Kiel och närbelägna hamnar betaltes upp 

till 31—32 mk för sågad vara samt 5 J /4 å 6 kr. för huggen. 

Från Valdemarsvik, Vestervik, Oskarshamn och Norrköping 20—24 mk 

in full pr std. för fyrskurna bräder; för vankantiga kr. 2 med 5 ^ pr reducerad 

tolft 12'X12"X17„". 

Till de schleswig-holsteinska hamnarna höllo sig frakterna under hela sommaren 

mellan 26 och 28 mk pr std. från hamnarna i mellersta Sverige: på 

hösten slöts 1 à 2 mk billigare. 

Från ryska och finska hamnar regulerade ungefär samma trävarufrakter 

som från de svenska; frän Memel, Danzig och Königeberg 24 — 26 mk. 

Från de engelska och skotska kolhamnarna betaltes på våren 6 sh. à 6 

sh. 9 d. pr ton oeh bibehöllo sig frakterna på denna ståndpunkt under hela 

sommaren; på hösten gingo de upp till 7 sh. 

pf. pr 50 kg. 

Kalksten från Limhamn 17—25 

Till Flensburg för petroleum från New-York och Baltimore 4 sh. 9 d. 

pr 40 gallons; för ris från Rangoon 44 sh. pr ton; för palmkärnor från Lagos 

55 sh. pr ton. 

För pitchpine från Pensacola betaltes pr std. £ 5. 17 och £ 5. 11 till 

Lübeck, till Flensburg £ 6. 5. 

För ångare regulerade 

för seglare. 

följande frakter: för trävaror samma rater som 

För tändstickor från Kalmar och Norrköping kr. 12 5 à 1"60 in full pr 

låda; från Malmö kr. l'2ö (enligt årsackord 85 öre). 

För jern och stål från Stockholm kr. 6—9 in ful! pr 1,000 kg. (enligt 

årsackord 4—5 mk); från Norrköping, Öfverum och Vestervik 4—6 mk; från 

Gefle och Hudiksvall kr. 6—8 samt från Göteborg kr. 7; allt in full pr 

1,000 kg. 

För maskingods från Stockholm kr. 18 in full pr 1,000 kg. 


34 

För snickeriarbeten, såsom dörrar, fönsterramar m. m., 10 mk in fall 

pr 1,000 kg. 

För spånkorgar fr&n Malmö kr. 1 in full pr 50 kg. 

För sill från Marstrand och Göteborg kr. 1'3 3 in full pr låda; under 

vinterfisket kr. 17 5; från Malmö kr. 110 med 10 %. 

För granit från Varberg 45 öre in full pr 50 kg.; från Göteborg 50 öre 

och från Vestervik 40 öre pr d:o. 

För lingon 3 öre med 10 % pr kanna. 

Från ryska hamnar betaltes 12—15 mk pr 1,000 kg. råg; annan spanmå£ 

i proportion. 

Frakterna för koks från Lübeck till södra och mellersta Sverige reguleradfr 

4—5 mk pr 1,000 kg. 

Afbrottet i exporten af svin fortfar att förorsaka de mellan Sveriges vestkust 

och distriktets hamnar trafikerande ångarne ej ringa skada. Ånmärkningsvärdt 

är, att under det att de på Lübeck trafikerande svenska passagerarångarnemed 

få undantag sedan flera år gifvit mindre fördelaktiga resultat, hafva de 

i farten på Finland och Ryssland befintliga lUbeckska lastångarne utdelat goda 

dividender. De senare fartygen äro billiga och driftkostnaderna nedbragta så 

långt som möjligt. 

Enligt officiella uppgifter ankommo till Lübeck: 

hvaribland 900 svenska om 605,215 kbm. eller öfver 40 % af hela drägtigheten. 

hvaribland 825 svenska om 561,349 kbm. eller nära 40 3 /4 % af hela drägtigheten. 

hvaribland 795 svenska om 552,617 kbm. eller nära 4373 % af hela dragtigheten. 

Hvad drägtigheten beträffar, intager den svenska flaggan sedan 1886 första 

rummet i Lübeck. Under nästlidna år ankommo 999 tyska fartyg om tillsammans 

466,328 kbm. eller icke fullt 31 % af hela drägtigheten. Efter den 

tyska flaggan kommer den ryska och derpå den danska. 

Leonard Åkerblom.

Nantes den 4 februari 1890. 

35 


De Förenade rikenas skeppsfart på distriktet var följande: 

Bland nämnda fartyg voro 13 svenska lastångare om 6,982 ton och 42 

norska om 18,531 ton. Totalantalet af med last ankomna fartyg utgjorde 219 

om 58,573 ton, hvaraf 26 svenska om 10,055 ton och 193 norska om 

48,518 ton. 

Sammanlagda antalet af med last afgångna fartyg var 28 om 11,458 ton, 

deraf 5 svenska om 2,078 ton och 23 norska om 9,380 ton. 

Totalsumman af förtjenta frakter steg till: 

(För 1 svensk och 13 norska månadsbefraktade lastångare har frakten 

icke kunnat beräknas vid in- och utgående.) 

För svensk räkning inköptes i Nantes 1 barkskepp om 311 ton; för norsk 

räkning förvärfvades 1 barkskepp om 368 ton i Nantes, 1 dito om 473 ton 

i S:t Nazaire och 1 skonert om 130 ton i Pontrieux. 

En norsk brigg strandade och blef vrak vid inloppet till S:t Brieuc; besättningen 

räddades och hemaändes af konsulatet. 

I Nantes påmönstrades på svenska fartyg: 6 Bvenskar, l norrman och 2 

utländska sjömän, samt afmönstrades 1 svensk. Från norska fartyg afmönstrades 

20 norska, 4 svenska och 7 utländska matroser, och blefvo påmönstrade 

10 norska, 4 svenska och 23 utländska sjömän. 

Ingen rymning från de Förenade rikenas fartyg anmäldes på konsulatet 

år 1889.

36 

Svenska och norska skeppsfarten på distriktets hamnar under de sista fem 

åren framgår af nedanstående jemförelse: 

Frakter. Trälastfrakterna till Loirefloden hafva varit höga hela året; 

från Norrbotten betaltes från 65 till 72 frcs pr Ptbg-std., från Norge frcs 

45 till 52. Rognfrakterna från Bergen och Aalesund voro de vanliga, 3 frcs 

pr tunna rogn till de små flskarhamnarna i Bretagne och Vendée. 

Utfrakter från distriktet, mycket fåtaliga, bestodo egentligen blott af 

tomma vinfat eller pipor till Spanien, som afskeppats till största delen med 

månadsbefraktade ångare; fraktpriset kan anslåa till cirea frcs 8 pr fat. 

Handelsberättelse. Distriktets import af svenska produkter bestod 

fortfarande blott af jero, trävaror och trämassa; af norska varor infördes trälast, 

trämassa, rogn, is och ett obetydligt parti af fiskolja. 

Ingen export af distriktets produkter till de Förenade rikena egde rum 

sistlidna år. 

Jern. Till Nantes ankom sistförflutna år: 

Priset här på oförtuüadt svenskt jern uppgifves nu till: 

Trälast. Med de Förenade rikenas fartyg infördes till distriktets samtliga 

hamnar 1889: 

De höga priser som 1889 betaltes för vara och frakt hafva till stor del 

förorsakat en förminskning i importen af trälast till distriktet. Byggnadsföretagens 

tröga gäng och 

utveckling. 

obetydlighet voro dessutom till hinder för affärernas 

Förrådet af trävaror i Nantes är derför nu icke obetydligt, och antagligen 

blir på våren efterfrågan icke särdeles liflig. 

Trämassa. Af denna artikel infördes direkt under svensk och norsk 

flagga 395 ton frän Sverige och 2,243 ton från Norge. Stora qvantiteter af 

denna vara ankommo dessutom med utländska lastångare, både direkt ooh via 

Antwerpen m. m.

37 

Is. 1,261 ton is infördes från Norge till Bretagne för konservering af 

färsk fisk under transport. 

Rogn. Med norska fartyg (intet svenskt) ankomnio till Douaraenez, Concaroeau, 

Lorient och Sables d'01onne tillsammans 24,373 t:r torskrogn. Prisen 

debuterade vid sardinfiskets början i juni till augusti à frcs 45 1:ma sort och 

frcs 36 2:da sort, men föllo så småningom till frcs 32 l:ma sort och fres 26 

2:da sort vid sardinfiskets slut i november. 

Till följd af det på försommaren mycket rika fisket konsumerades då obetydligt 

af rogn, blott circa 50 % af det vanliga behofvet. Förrådet af rogn 

i alla de små fiskerihamnarna antager jag ej öfverstiger 5- à 6,000 t:r. 

Fiskolja. Till Nantes ankom från Bergen ett obetydligt parti af 628 t:r. 

Sardinfisket i Bretagne oeh Vendée var under slutet af maj, juni oeh juli 

månader särdeles rikt, så att fisken stod lågt i pris oeh någon gäng af brist 

på köpare måste åter kastas i hafvet. Från augusti till fiskets slut i november 

blef det ofta förhindradt af väderleken som var högst omvexlande. Sardinbankarne 

voro då uppblandade med mycket små sardiner utan värde, som betaltes 

med circa 10 % af priset på fisk af den vanliga storleken. 

Saltberedningen i Le Croisic var obetydlig i fjol till följd af den regniga 

sommaren. Ingen export till utrikes ort egde rum deraf. 

Konsulatet i Nantes är fortfarande beläget n:o 15 rue Jean Jacques 

Rousseau. Kontorstid från kl. 9 f. m. till 6 e. m. 

Karlsruhe i januari 1890. 


A. Backman. 

Det tilländalupna året betecknar utan tvifvel en höjdpunkt för utvecklingen 

på det industriella och kommersiella området ej blott i Baden utan i hela 

Tyskland. Nästan alla industrigrenar hade fullt upp att göra, många kunde 

äfven öka antalet och storleken af sina etablissement. Huruvida detta kommer 

att fortfara är dock ovisst, särskildt med hänsyn till de stegrade kolprisen, 

hvilka äro egnade att försvåra konkurrensen på verldsmarknaden. Vidare synas 

de lyckliga resultat, som vunnits genom yrkessammanslutningar, ingalunda hafva 

någon karakter af beständighet, desto mindre som flere andra faktorer iuom 

industrien nödvändigt måste tagas med i beräkningen, såsom regleringen af arbetstid 

och arbetslöner.

38 

I spanmål voro affärerna icke mycket afvikande från hvad vi upplefvat 

under aret fiirut, åtminstone att döma efter rörelsen på vår förnämsta plats, 

Mannheim, dock tror nian på en lifligare rörelse under innevarande år. 

Humleskörden var synnerligen utmärkt både till mängd och beskaffenhet, 

dessutom äfven tidig, hvilket spelar en stor roll för utförseln. Sällan om 

någonsin upprymdes förråden så raskt; order ingingo äfven från Amerika och 

England och det är blott att beklaga att icke prisen liöllo sig uppe. Detta 

utgör emellertid för odlaren en sporre att endast vinnlägga sig om bästa vara. 

Våra qvarnar ledo icke så mycket som förut af konkurrensen från Nordtyskland. 

Handeln med så väl mjöl som spanmål hade att anteckna goda resultat, 

framför allt under årets sista hälft, då man befarade en knapp skörd. 

För bränvin visade sig året fullt normalt för de större brännerierna, men 

annars klagades allmänt öfver flau stämning. Bryggerier och maltfabriker synas 

fortfarande kunna bygga på en ökad förbrukning. Vinskörden gaf en utmärkt 

årgång och detta framkallade liflig spekulation, som också kom äldre lager till 

godo. Omsättningen af utländska viner var icke desto mindre betydlig. Sockerbruken 

hade en gynsam kampanj till en början, men mot slutet ingrep terminhandeln 

på ett högst störande sätt, hvilket äfven visade sig på öppna marknaden 

genom högst ovanliga prisfluktuationer. Inhemsk tobak var ytterst trög 

i handeln. Våra många cigarrfabriker hade emellertid god sysselsättning, ehuru 

prisen kunde varit mera uppmuntrande. 

Den alltjemt lifliga byggnadsverksamheten gör att cement röner stor efterfrågan 

. 

Industrien i jern och andra metaller hade stort gagn af priskonventioner, 

beställningarna voro många vid mekaniska verkstäder och gjuterier och brist pä 

arbetskrafter förekom icke sällan. 

Petroleum lossas nu från tankfartyg på Rhen och behållare på många 

mill. liter äro byggda i Mannheim. 

Trävaruaffärerna voro lifliga nog, men prisen från skogarne också ganska 

höga. Afsättningen på Holland har gått ytterligare tillbaka och synes ej kunna 

taga upp sig. Sågade varor hade god marknad under förra hälften af året. 

men kolstrejkerna vållade mycken rubbning i denna industri. Äfven hyfvelverken 

hade under samma tid en mycket god kampanj, men detta ändrades 

helt och hullet genom upplösningen af priskonventionerna mellan fabrikanterna 

vid nedre Rhen. Tyskt virke anses lämpa sig mindre väl för hyfling. 

Rob. Koelle.

Calcutta den 1 januari 1890. 

39 


De Förenade rikenas flaggor representerades under året af 2 svenska fartyg 

om 755 ton och 9 norska om 3,013 ton, hvilka alla ankommo i barlast 

från Sydafrika och togo returlaster af ris, säckar, timmer och diverse. 

Frakterna noterades härifrån som följer: 

Stegringen i april förorsakades förnämligast af den då infallande fröexporten; 

likaledes rådde vid början af jutesasongen stor efterfrågan på tonnage och i 

september voro frakterna för skeppningen på Dundee 45 sh. pr ångare och 35 

sh. pr seglare. — Löpande frakter till andra hamnar än London voro: Dundee 

jernseglare 27 sh. 6 d., ångare 30 sh.: Newyork (linfrö och measurement) 

seglare doll. 5'/4; Boston '/j doll. mera än Newyork: Mauritius (spanmål) seglare 

1 rupie pr bag, ångare 13 annas; Djeddah och Aden (spanmål) ångare 1 

rupie pr d:o; Italienska hamnar measurement £ 2. light freight £ 2. 10 med 

ångare; Hamburg measurement £ 1. 15, light freight £ 2 med d:o: Australiska 

hamnar ris £ 1. 10, measurement £ 1. 15 med d:o. För amerikansk 

hamn gäller särskild fraktberäkning för linfrö pr ton om 1,600 lbs och measurement 

pr d:o om 40 kub.-fot. 

Den vanliga noteringen från Calcutta sker enligt »Bengal Chamber of 

Commerce schedule», hvaraf här bifogas en kopia jemte tilläggsbestämmelser. 

Vigt. Den officielt brukliga vigten »uiound» är lika med 82 2 /. lbs: den 

vanliga handelsvigten är »bazar mound», hvaraf 27'/« motsvarar 1 eng. ton om 

2,240 lbs; i vissa branscher nyttjas en »factory mound», hvaraf 30 gå på 1 

ton. Vigtskalan är 1 mound = 40 seer, 1 seer = 16 chittack och 1 chittaek 

= 5 tolah. I många fall gäller det engelska systemet. 

Mynt. Det gängse myntet är silfverrupien, äfven benämnd »governmentøoch 

»companyB-rupie. Någon gång slutes äfven i den föråldrade J>currentj>rupien, 

hvaraf 115 motsvara 116 companyrupier. 1 rupie =16 annas à 

12 pie. 

Diskontot i »Bank of Bengal? stod i mars högst med 12 %, i juli, augusti 

och november lägst med 4 % .

40 

Odlingen af te utvidgas alltjemt och skeppningen deraf på England är na 

större härifrän än från Kina. Utförseln jan.—nov. till Storbritannien, Australien 

och Amerika var inalles 85"2 mill. Ibs år 1889 mot 788 mill. år 1887, 

hvaraf förstnämnda land emottog resp. 82'1 och 76"8 mill. Ibs. Tedistrikten 

äro Assam, Cachar, Sylhet, Darjeeling, Terai, Dooars, Chittagong, Kangradalen, 

Kumaou, Chota Nagpore och Dehra Doon. 

Vid de periodiska auktionerna härstädes noterades under årets lopp de 

bättre sorterna pr Ib. sålunda: Orange Pekoe och Broken O. P. 2 sh. 3 d. 

och deröfver, Broken Pekoe 1 sh. 11 d. à 2 sh. 2'/3 d., Pekoe 1 sh. 7Va d. 

à 1 sh. 107a d. och Pekoe Souchong 1 sh. 4 1 /, d. à 1 sh. 7'/, d. 

Ingen direkt försäljning egde rum till de Förenade rikena, ehuru utan 

tvifvel åtskilligt te, som der konsumeras, förskrifver sig härifrån. 

Salt och petroleum äro de förnämsta artiklarne för hitfrakter; utfrakter 

erhållas lätt härifrån till europeiska hamnar, Amerika och andra länder. Liverpoolsalt 

betaltes pr 100 bazar mounds ex ship med 88 à 100 rupier, petroleum 

ordinär pr case (om 2 tins) med 3 rup. 12 annas à 4 rup. 4 annas. 

Tändstickor infördes till Britiska Indien året 1888—89 för ett värde af 

rup. 1,945,459 mot rup. 2,435,537 året 1887—88. Den årliga förbrukningen 

af svenska tändstickor uppgår till omkr. 10,000 kistor om 50 gross hvardera. 

Japansk vara har kommit allt mera i marknaden och ansenligt nedtryckt prisen. 

För närvarande är bazarpriset 11 à 13 annas pr gross. Flera förfalskningar 

från japansk sida af svenska märken hafva påträffats här i staden och det var 

derför synnerligen lägligt att Sveriges Exportförenings ombud hitkom och 

tillsammans med konsulatet kunde vidtaga åtgärder, som med stöd af den sedan 

april 1889 gällande »Merchandize Act» böra kunna hämma ifrågavarande bedrägeri. 

Stoekholmstjära noterades, pr cask om 4 cwts, rup. 25 och beck, pr d:o 

om 3 cwts, rup. 14. Konsumtionen i Calcutta är af dessa artiklar resp. 1,000 

casks och 1,200 barrels ärligen. 

Trälast 

teter äro: 

infördes till Britiska Indien för 463,776 rup. Gängse qvali- 

Rup. 90 à 95 pr 1,000 superf. fot 1-tums, och derefter proportionsvis. Mastträn 

om 20, 25, 26 till 28" diameter och 50 à 60' längd betaltes med rup. 

3 à 4 pr löpande fot. 

Af svenskt jem förbrukas i Calcutta 2,000 ton i månaden, och betalas 

pr factory mound 4 1 /, rup. för »flat» '/, à, 6 tums och »square» '/» & 4 tums. 

Spik betingar: patent i kegs 1 à 6 tums rup. 11, trådspik i d:o 3 /t à 6 tums 

rup. 9 72i allt pr cwt. Svenskt stål i »tubs» à 1 cwt noteras 7 à 7'/» currentrup. 

pr factory mound. Calcutta konsumerar deraf årligen 5,000 tubs. 

Införseln af papper, alla slag, uppgick i värde till l 3 /4 mill. rupier. 

Handgjordt papper af inhemsk tillverkning nyttjas allmänt i Bengalen och de 

lägre klasserna använda äfven i stor utsträckning torkade palmblad. Två europeiska 

pappersqvarnar arbeta i Bengalen, hvilka leverera 7,000 ton hvardera 

och lemna god afkastning åt aktieegarne. Koosumtionen torde kunna uppdrif

41 

vas betydligt; billigt skrifpapper, papp och äfven lyxpapper röna stor efterfrågan. 

Karduspapper gäller i marknaden l'/2 annas, osatineradt tryckpapper 

2 annas pr Ib., kuvert 6 annas pr 1.000 st., brefpapper ordinärt l 1 / à l 1 /, 

rup. pr ris. 

Breslau den 28 februari 1890. 


S. E. Voigt. 

Till årets mest betydelsefulla händelser inom näringslifvet höra de allbekanta 

och omfattande strejkerna. I första rummet drabbades af dem bergverksrörelsen, 

men sedan äfven mänga andra industrigrenar genom den uppkomna 

kolbristen, och att dessa ändå höllo sig så väl uppe vittnar godt om deras 

lifskraft. Både kol och jern röna nu liflig efterfrågan till pris. som vi icke 

känt på många år. Huru länge detta kommer att räcka torde emellertid vara 

svårt att förutsäga. 

Börsförhållandena påverkades ganska mycket af de stora arbetsinställelserna 

i grufdistrikten och många industripapper fluktuerade högst betydligt, ehuru 

grundtendensen blef fast. En annan hotande faktor var den höjda räntan, 

särskildt mot årets slut, då t. ex. riksbanken höjde sitt diskonto till 5 %, 

men dess bättre voro verkningarna häraf öfvergående. 

Storindustrien i väfnader, porslin och glas m. m. arbetade med normal, 

i vissa fall med synnerligen god afkastning och en direkt följd häraf var en 

ökad liflighct inom maskinverkstäderna. Goda resultat uppnåddes likaledes inom 

den kemiska industrien och af cemenibruken, hvaremot bryggerierna trycktes 

af höga råvarupris och sockerfabrikanterna svårt drabbades af katastrofen i 

Magdeburg. 

For landtmannen blef året ganska bekymmersamt genom den ihållande 

torkan och felslagen skörd, för hvilken de inträdande högre spanmålsprisen 

ingalunda lemnade ersättning. 

Wallenberg-Pachaly.

Hannover den 25 februari 1890. 

42 


För alla det ekonomiska lifvets faktorer öppnade det tillryggalagda året 

en period af verksamhet, utveckling och framgång. Handel och industri blomstrade 

och landtbruket erhöll en icke ringa ersättning för den endast medelmåttiga 

skörden genom prisstegringen på flertalet af dess produkter. Då oron 

för politiska förvecklingar hunnit lägga sig, vågade sig betydande kapital ut i 

marknaden och framkallade der en oväntad lifaktighet, under det att å andra 

sidan militära behof, skeppsbyggen, jernvägsanläggningar och kanalföretag satte 

en mängd krafter i rörelse. Icke sällan hör man den åsigten framstäld att 

denna allmänna lyftning endast betecknar uppnåendet af de normala förhållandena 

och att de ledande krafterna äro i stånd att äfven för kommande tid fasthålla 

en sådan sakernas ställning. Detta torde likväl vara att se förhållandena 

i allt för ljus dager och man aktgifver säkerligen icke tillräckligt på 

de stora omhvälfniogar, som inträdt sedan sista hälften af 1870-talet. Denna 

period kännetecknades framför allt af tillbakadragenhet i förvärfsväg och inskränkning 

i konsumtion; de sjunkande prisen uppmuntrade snarare till realisation 

af befintliga förråd än till förnyande af desamma. Nu deremot lefva handel 

Och industri under inflytande af större konsumtionsförmåga, ökade arbetslöner 

oeh allestädes ökad företagsamhet; man håller större lager, man spekulerar, 

man köper upp i stort och söker på allt sätt framkalla en prisstegring. 

Att detta icke kan fortsättas utöfver en viss gräns är alldeles tydligt, äfven 

om tidpunkten för ett bakslag icke låter bestämma sig. Säkert är att inom 

vissa industrier betänkliga tecken redan börja att framträda och att krisen desto 

förr inträffar, ju mera man arbetar för att drifva upp prisen. Börserna sysselsätta 

sig nu mera än någonsin med industripapper och de behöfva knappast mer 

än en varningssignal för att ändra ställning och låta kurserna falla lika hastigt 

som de förut drifvit upp dem. 

Kol ocli jern voro de båda produkter, som månader igenom dominerade 

på börsen. De stå med hvarandra i allra närmaste samband; jernindustrien är 

den förnämsta kolkonsumenten och detta förklarar den utomordentligt hastiga 

prishöjning som inträdde för kol, då arbetsinställelserna egt rum vid grufvorna 

och det visade sig huru otillräckliga förråden voro och hvad man derigenom 

riskerade. Jernvägarne gjorde samma erfarenhet och togo sina mått och steg 

derefter. Härtill kommo åtskilliga anordningar vid grufvorna, hvilka icke voro 

egnade att öka produktionen oeh denna nedgick också i Saardistriktet under 

maj—november med 8'5 % i jemförelse med samma tid föregående året. Orsakerna 

till de höga kolprisen voro således flera. Tills vidare hade grufegarne 

icke sä stort gagn häraf, som annars borde hafva varit fallet, alldenstund de 

hade att fullgöra en mängd leveranser efter äldre vilkor, men efter hand hafva 

de bättre konjunkturerna i rikt mått kommit dem till godo. 

Inom jernhiduslrieii voro förhållandena i mycket lika. Stora beställningar 

af jernvägsmateriel voro sedan länge påtänkta och vederbörande direktioner sågo 

sig nu nödsakade att göra allvar deraf; skenor, syllar och rullande materiel 

kontraherades för betydliga summor. Krigsmtmsteriet stälde å sin sida stora

43 

fordringar på verkstädernas leveransförmåga, det tilltagande bruket af jern för 

byggnadsändamål och inom skeppabyggeriet likaså, och detta gjorde att förråden 

inom kort togo slut och verkstäderna med uppbjudande af alla krafter knappast 

voro i stånd att effektuera ingångna order. Prishöjningen härvid skedde nästan 

språngvis och kunde desto lättare genomföras, då fabrikanterna med hvarandra 

träffat konventioner i denna riktning. 

En öfversigt af noteringarne å nu nämnda båda artiklar torde bekräfta 

det sagda: 

Arets stora rörlighet i koppar är allmänt bekant liksom den stora krachen 

i Paris, hvarvid Comptoir d'Escompte fick sitta emellan. Något långvarigare 

inflytande förmärktes dock icke af denna händelse: t. o. m. den franska marknaden 

hemtade sig på förvånande kort tid. 

Den allmänna företagsamheten spåras icke minst på penningmarknaden under 

årets sista tredjedel. Aret började med ett bankdiskonto af 4'/a '

44 

ännu större tillväxt från föregående arbetsår, nämligen af raffineradt socker och 

råsocker tillsammans 6,052,981 mot 5,239,232 m. c. Den inhemska förbrukningen 

har emellertid nedgått icke obetydligt. Bland Europas soekerproducerande 

länder står under kampanjen 1888—89 Tyskland främst med i rundt 

tal 990,000 ton råsocker, hvarefter kommer Ryssland med 526,000, Österrike- 

Ungern med 523,000, Frankrike med 467,000, Belgien med 146,000 och 

Holland med 46,000 ton. Hela den europeiska produktionen inel. rörsocker i 

Spanien och på Madeira uppgick tillverkningsåret 1888—89 till 2 3 /4 mill. ton 

mot knappa 2 V, mill. ton året förut. 

Affärerna i spanmàl voro i det hela tillfredsställande. I juni inträdde en 

mera flau period, då man förutsåg en synnerligen vacker skörd. Denna svek 

likväl alla förhoppningar på grund af den starka värmen och derefter följande 

råa och kalla väderlek. En lycka var det för vårt land att potatisen slog så 

väl till, ty annars hade sädesprisen utan tvifvel uppdrifvits omåttligt, äfvensom 

att Ryssland hade så betydliga äldre förråd att aflåta. Anmärkningsvärd är 

den stora importen af amerikansk majs till foder och till råmaterial för bräunerierna. 

Trots det höjda priset på råvaran, högre arbetslöner och kolpris hade dock 

fabrikanterna af jute-artiklar ett särdeles godt år. 

och prisen höllo jemna steg med omkostnaderna. 

Beställningarne voro talrika 

Bomulls-industrien, som vid årets början låg inne med ansenliga förråd 

råvara och under de första sex månaderna kunde köpa sådan billigt, arbetade 

under denna tid med fördel, men hade märkbart mindre vinst i det följande, 

då det visade sig omöjligt att drifva upp garnprisen i samma grad som råmaterialet 

blef knappare och dyrare. Härvarande bomullsspinneri och väfveri 

utdelade 5'/2 à 6 .%'. Vårt mekaniska sammetsväfveri, som år 1888 led en 

förlust på '/< mill- m ^, har förgäfves emotsett bättre tider. 

För hudar och skinn stälde sig året så till vida gynsamt att de fem sista 

årens ständigt sjunkande pris — några få artiklar undantagna — ändtligen 

nådde ett fast läge, om än detta ej kunde sägas vara lukrativt. Utsigterna för 

framtiden förefalla likväl den noggranne iakttagaren föga pålitliga. 

Gummi-industrien har att glädja sig åt orubbade goda förhållanden. Continental 

Caoutchouc- und Guttapercha-Compagnie härstädes utdelar nu liksom de 

fem föregående åren 27 %, Hannoversche Gummikamni-Compagnie 15 "i. 

Cemeiif-tillverkningen håller sig fortfarande väl uppe, oaktadt kolprisen 

stigit. Lüneburgerfabriken kunde utdela 17 % och Portland-Cementfabriken i 

Hannover 13 ?„' • 

Bernhard Caspar.

Livorno den 22 februari 1890. 

45 



Svenska fartyg: 

Norska fartyg: 

Under Aaret 1889 have Fragtsatseiie ikke undergaaet nogen Förändring. 

De 6 Dampbaade af svenske Lloyd, som besögte denne Havn, have ialt udgjort 

£ 1,580 i udgaaende Fragt. 

Til England betaltes fölgende Fragter: 

Indförselen fra Sverige af Trælasl bestod i forrige Aar af 3 Ladningcr 

med fremmede Fartöier til denne Havn med omtrent 2,500 Tylter Planker, 

opkjöbte til Francs 300 à 310 pr Petersburg-Standard cif., svarende eirca til 

Francs 53 à 55 pr Dussin. Fyrreplanker detailleres à Lit. 60 à 70 pr Tylt 

3 & 9X14 Fod, med 3 % Disconto. men Afsretningen er ikke livlig. Af 

Bjelker fandtes ingen Indförsel. Till Civitavecchia ankom der en Ladning 

Planker med svensk Fartöi, hvis Vscrdi angives til Lit. 37,000. 

Der har ikke v.ieret nogen direct Indförsel fra Sverige af Beg og Tjcere, 

derimod importeredes fra Archangel og Finland 1,756 'fonder Beg og 2,420 

Tönder Tjære, som solgtes til fölgende Priser: 

Af svensk Stangjern indförtes kun ubetydelige smaae Partier över Göteborg 

for Local-Forbrug, som betaltes cirea Lit. 30 pr 100 Kilos cif. Livorno. 

Gamle Jernbaneskinner finde altid let Afstetning paa dette Marked.

46 

Andre svenske Artikler, som Öl og Brændevin, ere kun afsættelige til 

lave Priser og i smaae Partier, hvorimod Træmasse kan godt anvendes i dette 

Land. 

Ingen synderlig Förändring har fundet Sted siden min forrige aarlige Rapport 

i Henseende til Forholdene 

Norge. 

rörende Haodelen mellem denne Pläds og 

Indfòrsen af Sund- og Klipfisk har dog foröget sig noget. Med direct 

Leilighed fra Norge ankom hertil 32,000 Kg. Rundfisk og paa indirect Vei 

circa Kg. 146,100, men det er vanskelig at opgive et bestemt Qvantum. 

Af norsk Klipfisk införtes til Livorno 312,000 Kg. og til Civitavecchia 

469,000 Kg. 

Rundfisken detailleredes her paa Pladsen til fölgende Priser: 

Told og alle Omkostninger betalte. 

Klipfisk, god og Blette Qualiteter, solgtes en détail Lit. 45 à 65 pr 100 

Kilos, alt indberegnet. 

Af engelsk Klipfisk ankom hertil 10 Ladninger, som medförte 329,000 

Kg. S:t John og 1,535,000 Kg. Labrador. For omtrent Halvdelen af dette 

Qvantum betaltes: 

Den anden Halvdel var endnu usolgt ved Aarets Ende, og man formoder at 

Priserne vilde falde betydelig, i Fölge af »Influensa», hvorved Opbruget er meget 

formindsket. 

Indförselen af röget Sild fra Yarmouth bestod forrige Aar af 40,000 Tönder; 

de först ankomne forhandledes à Lit. 25 og senere faldt Prisen ned indtil Lit. 

15 pr Tönde. Af norsk Sild importeredes intet hertil. 

Sundhedstilstanden har i forrige Åars Löb idethele været god, men ved 

det nye Åars Indtrædelse har Epideniiet, som har grasseret över hele Europa, 

ogsaa besögt Distriktet. 

Mange Tilfælde af InfiueDza har Livorno hatt, men for de Meste af mild 

Beskaffenhed. 

Ved Aarets Ende vare Vexelcoursene: 

Harald Stub.

Rom den 8 februari 1890. 

47 

(Årsberättelse för 1889). 

Hvad jeg i mino tvende sidste Aarsberetninger har udtalt om Forretningsforholdene 

samt hele den oeconomiske og finantielle Situation i Italiens Hovedstad, 

har i ingen Henseende forandret sig til det Bedre i det nys udlöbne Aar. 

Om nogen særlig Fabriks- eller Handelsrörelse er der jo for Roms Vedkommende 

hidtil ikke Tale, men de stadig vanskelige Kreditforhold gjorde det. 

endog umueligt at tage kraftigt fat paa Fuldförelsen af de större Byggeforetagender, 

som vare standsede af Mangel paa Midler, og som skulde skaffe Bröd 

til det meget betydelige Antal af ledige Arbeidere. Da naturligvis Intet bar 

kunnet gjöres i Retning af at lette de trykkende Skattebyrder, läder det sig 

heller ikke negte, at saavel de Næringsdrivendes som de Besiddendes Modstandsevne 

efterhaanden svækkes betydeligt. 

Paa den eomunale Administrations Omraade er den uheldige Situation 

blevet skarpt accentuerat ved den i afvigte November stedfundne Nedsættelse 

af en Kongelig Comtnission med det Hverv at uudersöge de ved det bestaaende 

System heftende Mangler og indgive Forslag om, hvorledes Stadens Finantser 

kunne bringes ud af det nuværende Uföre. Der kan ikke v;ere Tvivl om at 

det feberagtige Hastværk, som, siden Rom blev Italiens Hovedstad, greb Alle — 

Regjeriugen, Kamrene og Comuneraadet — for at forvandle hvad forvandles 

kunde af det pavelige Rom til en möderne Stad, uden at man gjorde sig Rede 

for Opgavens Omfång, er den förste og egentlige Grund til den nuværende 

ulykkelige Tilstand. Men samtidig har et aldeies utroligt Slöseri gjort sig 

gjældende paa alle Felter af Administrationen, og af de som Betingelse for 

Regjeringens fra först af meget betydelige Tilskud bestemte större Arbeider ere 

knapt en Tiendedeel udförte, medens alle de bevilgede Summer ere forbrugte. 

Den Kongelige CommissioneDS Rapport er endnu ikke offentliggjort, men hvad 

man end deri vil have at sige om Fordelingen af Skyld og Ansvar, hvis man 

overhoved nedlader sig derpaa, saa er det forud givet, at store og varige OfFre 

med Nödvendighed maa gjöres fra Statens Side for at bringe varig Orden tilveie, 

— om dette ellers vil være niuligt, hvor saa utallige Misbrug finde 

Stötte hos selve den administrerade Befolkning, og ikke mindst i den Splid, 

som i Rom rueer end noget andet Sted gjör sig gjældende mellem det klerikale 

Parti og dets Modstandere. Som allerede ad telegrafisk Vei bekjendt, udviser 

det i disse Dage fremlagte Budget for Roms Comune for 1890 et Deficit af 

8 Millioner Lire, angaaende hvilket det ved Frtmlæggelsen aabent udtaltes, at 

denne Sums hurtigst muelige Tilveiebringelse er nödvendig om Stadens Kasse 

skal kunne vedblive at arbeide. Der udfordres desforuden til de löbende 

Udgifter 20 Millioner Lire for det indeværende Aar. 

Paa det commercielle Omraade lover man sig et temmelig betydeligt Opsving 

efter at Differentialtarifferne mellem Frankrig og Italien nu ere traadte 

ud af Kraft, men for Roms Vedkommende har dette liden Betydning. Der 

har været tält og skrevet en Deel om et af fremmede Capitaler baaret Project 

om at bringe Rom i directe og fri Förbindelse med Havet, men noget Positivt 

foreligger ikke derom til Dato, og det maa vist ansees for meget tvivlsomt, 

hvorvidt Sägen vil tage virkelig Skikkelse i nogen nærmere Fremtid, og endnu 

mere om den vil svare Regning.

48 

Angaaende de forenede Rigers Vare-Import vil Redegjörelse være at söge 

hos Konsulatet i Livorno, under hvilket Civita Vecchia hörer. 

Det siden 2 Aar her bestaaende Agenturfirma S. B. Nerdrum & C:o har 

ved Aarets Udgang oplöst sig. Firmaets ene Deeltager Herr Gustavo Schie af 

Kristiania fortsætter Forretningen alene. Adressen er Via Quattro Fontaae 159. 

Sundhedstilstanden har i det forlöbne Aar Intet ladet tilbage at önske. 

Den svenske Læge D:r A. Munthe har siden Efteraaret taget fast Bolig her. 

Den herværende skandinaviske Kunstnerforening freqventeres som tidligere. 

Bestyreisen bestaaer af Maleren C. M. Ross, Norsk, som Formand, D:r Munthe, 

Svensk, og Billedhugger L. Jensen, Dansk; Bibliothekar er Architect Sven Kristenson. 

Af Videnskabsmænd som i Aarets Löb have studeret her nævner jeg 

D:r H. Schück fra Upsala og D:r Sven Dahlgren fra Skara. Maleren Professor 

G. Saloman opholder sig her i indeværende Vinter. 

Konsulatets Assistance benyttes i samme betydlige Udstrækning som tidligere. 

Fra private Personer i og udenfor de forenede Riger indlöb 120 Breve 

om personlige Anliggender, hvilke gave Anledning til Besvarelse. Under Konsulatets 

Adresse ankom til herværende Reisende og Bosatte 476 Breve foruden 

Telegrammer og Tiduinger samt Pakker. 

C. A. Myhlenphort. 

S:t Jamestown (S:t Helena) den 1 januari 1890. 


Handeln här på platsen är inskränkt inom mycket trånga gränser och erbjuder 

intet fält för främmande spekulation. Hela rörelsen beror på de omkr. 

300 fartyg, som årligen lägga till härstädes hufvudsakligen för att förse sig 

med vatten och andra förnödenheter. Deras antal aftager emellertid ständigt 

på grund af de förbättringar i utrustningen som senare tider medfört. Inalles 

besöktes vår ö under år 1889 af 288 fartyg, af hvilka flertalet (179) voro 

engelska, 19 norska och 12 svenska. Häri ingå emellertid 15 krigsfartyg. 

Hela importen utgjordes af 30 oxar, 219 får och 3,650 ton diverse födoämnen, 

mest från England, Australien, Kapkolonien och Förenta staterna. 

Utförseln, om man så vill kalla den, uppgick till 1,834 ton kokosolja och 

grafit, som lossat3 af en haverist och skeppades vidare på annan köl, ett par 

laddniuger hvaltrau i transito samt en del tomfat och jerntanker. Af öns egna 

produkter utfördes omkr. 20 ton ull, oxhudar, fårskinn och guano. 

S. Solomon. 

Innehåll: Breslau (sid. 41), Calcutta (sid. 39), Hannover (sid. 42), Karlsruhe (sid. 

37), Livorno (sid. 45), Lübeck (sid. 17), Nantes (sid. 35), Rom (sid. 47), S:t Jamestown 

(sid. 48). 

Rättelser: 

Å sid. 2, rad 21 uppifrån står Grobbendonik, läs Grobbendonck. 

» » 4, » 14 » » betalningars, » beställningars.



Amsterdam den 10 Marts 1890. 


De Forenede Rigers Skibsfart paa Distriktet var som fölger: 

Svenske Fartöier: 

Norske Fartöier: 

Optjente Bruttofragter udgjorde for ankomne Skibe 3.719,554 Kr. og for 

afgaaede 498,618 Kr. 

Sammenlignet med de fem foregaaende Aar stiller 1889 Åars Skibsfart 

sig som fölger: 


50 

Af ovenstaaende fremgaar fölgende: 

De Forenede Rigers Skibafart paa Nederlandene har i 1889 været noget 

större end i 1888, uden at den imidlertid har naaet op til Gjennemsnitssiffrene 

for de fem foregaaende Aar. Med Hensyn til Fartöiernes Antal staar den 

fremdeles 12'6 %, under det gjennemsnitlige Antal, der i 1884—88 besògte 

nederländske Havne, medens den samlede Drægtighed endnu udviser en Formindskeise 

af 121 %. Heri deltager de svenske Skibe med 5'1 % for hvad 

angaar Antallet og med 12 % for den samlede Drægtighed, de norske Skibe 

med henholdsvis 14'3 og 10'1 %. 

Sammenlignes Skibsfarten i 1889 med Aar 1888, fremgaar at Antallet af 

de ankomne svenske Skibe er steget med 2, den samlede Drægtighed derimod 

aftaget med 2,823 Ton, medens den norske Skibsfart baade udviser en Tilvæxt 

af Antal og Drægtighed med 18 Skibe og 13,563 Ton. For begge Eiger tilsammen 

er Forògelsen 20 Skibe og 10,740 Ton, der udgjöres af 29 ladede 

Skibe med 13,698 Ton, som ankom mere, og af 9 Skibe i Ballast med 2,958 

Ton, som ankom mindre end i 1888. Forholdet mellem de med Ladning og 

de i Ballast ankomne Skibe har derved stulet sig gunstigere for förstnævnte 

end i det foregaaende Aar. Af de 500 svenske og norske Skibe med 185,955 

Ton, der ankom til Distriktet i 1889, har kun en forsvindende liden Del, 

nemlig 8 Skibe med 3,433 Ton eller 1'6 % hvad angaar Antallet og 1"8 % 

hvad angaar Tonnagen, været i Ballast; i 1888 udgjorde disse Percentager 

henholdsvis 3'1 og 3 6 %. Af de i Ballast ankomne Skibe har 2 med 1,625 

Ton været svenske og 6 med 1,828 Ton været norske. 

Mellem Damp- og Seilskibe har i 1889 Forholdet været fölgende: 

Svenske og norske tilsammen: 

hvoraf Svenske: 

og Norske: 

Efter denne Opgave har omtrent 32 % af den sammenlagte svenske og 

norske Skibsfart paa Distriktet hvad angaar Skibenes Antal og 37 % hvad 

angaar disses Tonnage bestaaet af Dampskibe. Blandt de svenske Skibe indtager 

Dampskibene 48'/ä % a f Antallet og 60 % af Tonnagen, blandt de 

norske 28'/2 og 31'/, %. I det foregaaende Aar 1888 var Dampskibenes 

Andel i de Forenede Rigers Skibsfart paa Nederlandene efter Antal og Drægtighed 

80'/s °§ 35 l /2 %'i f° r Sveriges Vedkommende udgjorde den henholdsvis 

53'9 og 627 %', for Norges 25'2 og 278 %. 

De af de ankomne og afgaaede Skibe optjente Bruttofragter viser en betydelig 

Forbedring, nemlig ialt Kr. 754,283 eller 21 % mere end i Aaret 

1888; heraf falder Kr. 730,854 paa de ankomne Skibe og Kr. 23,429 paa 

de afgaaede. De svenske Skibe deltager i denne Forögelse kun for hvad angaar 

de ankomne Skibe, der optjente Kr. 46,124 mere; de afgaaede Skibe viser 

derimod en Formindskelse af Kr. 17,278. De norske Skibe viser en Tilvæxt 

baade for de ankomne og de afgaaede Skibes Vedkommende, der henholdsvis 

havde Kr. 684,730 og Kr. 40,707 större Indtægter.

51 

Dampskibenes og Seilskibenes Andel i de optjente Bruttofragter fremgaar 

af fölgeDde Opgave: 

Hvilken Pläds den svenske og norske Handelsflaade indtager blandt de 

fremmede Nationers Skibe, der aarlig besöger nederländske Havne, fremgaar af 

fölgende Opgave for 1888 (for 1889 föreligger endnu ikke nogen offlciel 

Opgave). 

Ifölge de af Finantsministeriet aarlig udgivne Tabeller ankom i 1888 

idethele til nederländske Havne: 

Blandt sidstnævnte er fölgende af större Betydning: 

Det bar allerede i tidligere Indberetninger været paapeget, at især engelske 

og tydske Dampskibe og större holländske Seilskibe, der eliers gik i den ostindiske 

Fart, under de sidste fem Åars daarlige Fragtforholde og Mangel paa 

Vareförsel paa de fleste Farvande, mere og mere bar trænget sig ind i Ostersotrafiken, 

der för saagodtsom udelukkende besörgedes af vore Seilskibe. Af 

Lister, der ved Mangel af officielle Meddelelser saavidt mulig höides ved G-eneralkonsulatet, 

fremgaar at Farten meliem vore Hjemlande og Nederlandene i 

det henrundne Aar ätter for en fremragende Del har været besörget af fremmede 

Skibe, især Dampskibe; de höie Fragter der i den förste Halvdel af 

Aaret har kunnet betinges bar selvfölgelig bidraget sit til at gjöre denne Trafik 

endnu mere eftersögt. Den ovenomtalte Forögelse af den svenske og norske 

Skibsfart paa Nederlandene falder da ogsaa udelukkende paa Farten paa frem- 

* Forskjellen meliem de her anförte Siffre og de i General-Consnlatets Tabeller for 1888 

anförte Antal af ankomne svenske og norske Skibe har sin Grnnd deri at vore Skibe i det 

nævnte Aar har underholdt en livlig Fart paa Byen Ternenzen, hvor ingen Vice-Consnl da 

fandtes ansat.

52 

mede Lande, medens Drægtigheden af de fra Hjeiulandene ankomne Skibe har 

holdt sig stationær (90,335 Ton i 1888, 90,417 Ton i 1889). At vore Skibe 

mere end tidligere emanciperer sig fra den regelmæssige Fart paa nærliggende 

Lande og forsöger at opnaa sin Andel i Vareförselen paa alle Verdens Farvande, 

ansees som en Fordel; er Fragtforholdene paa det ene Farvand ugunstige, 

staar Adgang til at opnaa bedre Conjuncturer paa andre Kanter aaben. 

Ogsaa for Flaadens Beskaffenhed har det sin gode Side, da långt mere Omsorg 

maa gives Skibenes Underhold for at kunne beholde en god Classification for 

Assuraneens Skyld. Mange af de ældre Skibe, der kun kunde bruges i Nordsöog 

Östersö farten, er i de senero Aar forsvundne og remplaeerede af i Udlandet 

ofte for en Spotpris indkjöbte gode, större Fartöier, der kan bruges hvorsomhelst. 

Paa hvilke Farvande de med Ladning til Distriktet ankomne Fartöier har 

været beskjseftiget fremgaar af fölgende Opgave: 

Det har ovenfor været antydet at de ankomne Skibe har saagodtsom alle 

været ladede, med de afgaaede Fartöier har imidlertid det Modsatte været 

Tilfældet, da Udfragter ligesom i tidligere Aar kun sjeldent har været at faa. 

Der afgik saaledes:

53 

De med Ladning fra Distriktet afgaaede Skibe var bestemt til fölgende 

Lande: 

Den allerstörste Del af de med Ladning herfra Landet afgaaede svenske 

og norske Skibe har som Ovenstaaende tydeliggjör været bestemt til Sverige 

og Norge. Af denne Export til Hjemlandene falder ätter en overveiende stor 

Andel, nemlig 41,520 Ton, paa de i fäste Router gaaende Dampskibe. desamme 

som omhaudlet i min forrige Aarsberetning; Aktiebolagene sSvea» i Stockholm 

og 5>Göta» i Göteborg deltog med 15,858 Ton i Exporten til Sverige og Dampskibsselskabet 

»Winge & C:o» i Kristiania med 25.662 Ton til Norge. De af 

disse Dampskibe i regelmæssig Fart transporterade Varer har saagodtsom udelukkende 

bestaaet af Kolonialvaror og Stykgods. Andre Udfragter, som for 

det meste tilfaldt Seilskibene, bar hovedsageligen bestaaet af tydske Cokes til 

svenske og norske Havne, Ler og Kli ti! Danmark, samt Torvströelse til England 

og Skotland. alle Artikler af liden Værdi. der kun kan taale en ganske 

billig Fragt. 

Med Hensyn til Stranåninger paa den holländske Kyst har Aaret 1889 

været uheldig stillet. Der förliste idethele 4 Skibe, alle norske, hvoraf 3 med 

hele Besætningen, medens af 4 norske Skibe, der blev forladt i NordsöeD, 

Besætningerne ilandbragtes i holländske Havne. 

Antallet af Skibbrudne og nüdlidende Sòfolk. der i Aarets Lüb har modtaget 

Understöttelse af General-Consuiatet eller de under samme hörende Vice- 

Oonsulater, og for hvilke Regning över hävte Udlæg er bleven indsendt til 

vedkommende Myndighed, udgjorde i 1889 44 norske (ingen svensk) og Udlæggenes 

Belöb Kr. 2,225'4 1. 

Under den norske Dampkorvet »Nornens» Ophold i Amsterdam blev en 

Mand af Besætningen rammet i Hovedet af et Maskinstykke og döde samme 

Dag paa Hospitalet. Över hans Grav paa en af Byens Kirkegaardo er et 

Mindesmærke bleven reist af »Nornens» Officerer og Mandskab. 

Efterlarteiiskaber efter ombord i svenske, norske eller holländske Skibe 

afdöde Sömænd, der blev indbetalt til General-Consuiatet og remiteret til Hjemlandene. 

udgjorde

54 

Der udfærdigedes Sömandsanvisninger til Hjemsendelse af opsparede Hyrer 

til fölgende Belöb: 

mod i 1888 Kr. 3,187.50. 

Foruden disse Hyrebelüb, der hjemsendtes i den foreskrevne Form, blev 

ifölge Opgave fra den herværende norske Sömandspræst ogsaa större Belöb af 

hani eller hans Assistent i Kotterdam hjemsendt til endel Söfolks Slægtninger, 

i Postanvisninger og Banksedier; som allerede tidligere omtalt foretrækker 

mange Söfolk at oversende sine opsparede Hyrer paa den sidstomtalte Maade, 

da Pengene kommer hurtigere frem end naar de indbetales til Consulaterne. 

Antallet af Paa- og Afniönstringer samt af anmeldte Römninger udgjorde 

i 1889: 

Ved Hovedstationen: 

Ved Vice-Consulstationerne: 

Med de regelmæssig mellem Hjemlandene og Hovedstationen farende Dampskibe 

ankom i 1889 383 Emigranter, de fleste norske, mod i 1888 799; över 

Antallet, der ankommer hertil med Jernbanen fra Hamburg og Lübeck, mangler 

enhver Opgave. 

Om de to fornemste Havne i Distriktet Amsterdam og Rotterdam baves 

fölgende at bemærke: 

Slusværket ved Ymuiden, Amsterdams Forhavn ved Indgangen til den 25 

Km. länge Nordsökanal, der förer til Amsterdam, bar længe vist sig at være 

ufyldestgjörende for Nutidens Skibsfart, da dens störste Sluse kun byder Passage 

til Skibe af 120 M. Længde, 18 M. Bredde og med 7'/4 M. Dybgaaendc. 

Til Bygning af en större Sluse blev af 1886 Åars General-Stater bevilget de 

fornödne Midler for at Amsterdam, som det hed i Regjeringens Indstilling, ved 

at byde Adgang til de störste især dybestgaaende Skibe skulde komine at staa i 

Spidsen for sine Coneurenter Hamburg, Bremen og Antwerpeo; den nye Sluses 

Dimensioner blev da fastsat til 210 M. Længde, 24 M. Bredde og 8 M. Dybde. 

I de fire Aar, som er hengaaet siden Lovforslaget blev vedtaget og som har 

været brugt for endel forberedende Udgravningsarbeider etc., har imidlertid Far-

55 

vandene til de nævnte andre Havne, især til Amsterdams farligste Concurent 

Antwerpen, betydeligt forbedret sig og er Skibe med 8 1 /, M. Dybgaaende bleven 

indlodset til det sidstnævnte Sted, medens ogsaa Dimensionerne af de i 

Tidsrummet nybyggede Fartöier er bleven betydelig större. Med et Siusværk 

af 8 M. Dybde (der selvfölgelig ikke tillader nogen Uddybning, medens Indlöbet 

til Antwerpen yderligere kan blive dyberegjort) skulde Amsterdam altsaa 

ikke komme til at staa i Spidsen for de 4 concurerende Nordsöhavne, og blev 

fra Amsterdams Side gjort alt niulig for at faa Slusværkets Dybde foröget til 

972 M. Först efter Appellation til General-Staterne er dette tilsidst lykkets. 

Den nye Sluse haaber man at faa færdig i Slutningen af 1891. 

En anden Ting, der er af endnu större Betydning for Amsterdams Handel, 

er Afskaffelsen af de nu gjældende Kanal- og Havne-Afgifter, som man i 

længere Tid har forsögt at faa rydet af Veien og som der er Udsigt til bliver 

til Virkelighed inden Udgangen af den förste Halvpart af 1890. Af hvilken 

Betydning Afskaffelsen er af disse nu paa Skibsfarten hvilende Udgifter, der 

beregnes med 55 Cents for Dampskibe og 74 Ceuts for Seilskibe pr hver 10 

M. af Drægtigheden, fremgaar tydeligt deraf at i ikke saa faa i de sidste Aar 

afsluttede Charterpartier har Amsterdam paa Grund af de der afkrævede höie 

Afgifter været udtrykkelig undtaget fra de mellem Havre og Hamburg beliggende 

Nordsöhavne. Forholdet mellem et Skibs Udgifter, der ankommer og 

afgaar med Ladning til og fra Amsterdam, Rotterdam og Antwerpen (i de to 

sidstnævnte Havne beregnes ikke Kanal- og Havnepenge), beregnes at staa som 

11 til 6 og 4, og afgaar Skibet i Ballast som 19 til 14 og 9. 

Idethele begynder der at komme mere Liv i Foretagsomlieden i Amsterdam; 

mau nærer store Forhaabninger til den nu anlæggondes nye Kanal til 

Rhinen, der kommer til at give en bedre Förbindelse med Tydskland, og forventer 

at en större Del af Transitohandelen, der i de senere Aar mere og mere 

har forladt Amsterdam, vil kunne gjenerobres. Som en uetop i disse Dage udkommeu 

Rapport, affattet af et af Handelskamret udnævnt Udvalg, visor indser 

man tilsidst at der er meget at gjöre inden Amsterdam skal kunne holde sig 

en i alle Henseender tidsmæssig og eoncurentsfæhig Havn; de i de sidste Aar 

med stor BekostniDg aulagte Havnearbcider, Lossekaier. Trælasthavnen etc., fyldestgjör 

paa ingen Maade, en ny Frihavn trænges længe til, Midlcr til hurtig 

og billig Omladning, Sortering og midlertidig Opbevarelse, de allerförste Betingelser 

for en Transitohavn, er primitive eller mangler helt, Havnens Förbindelse 

med Jernbanenettet er kun halv færdig etc. Kun for Petroleumhandelen danner 

de i de sidste Aar foretagne Arbeider en Undtagelse, en ny Dok med fornödne 

Hjælpemidler, Pumper. Tanks o. s. v. bliver snart færdig og dens Exploitation 

skal blive overladt et Selskab. der byder Udsigt til en tidsmæssig og 

sagkyndig Behandling. 

For Rotterdams Vedkommende behöves ikke at istemmes saadanne Klagetoner: 

dens Kjöbmænd har bedre forstaaet at tyde Tidens Tegn og har udviklet 

större Energi, hvis Fölger da heller ikke er udeblevne; inedens Skibsfarten paa 

Rotterdam i 1880 udgjorde 1,681,650 Ton. var den i 1838 stegen til 2,721.500 

Ton og skal i det henrundne Aar have været endnu betydelig större; den allerstörste 

Del deraf tilfalder Transitohandelen. Kanalen fra Maasfloden til Nordsöen 

gjennem »Hoek van Holland», der som bekjeudt er uden Siusværk, fyldestgjör 

nu i alle Dele; selve Maasfloden forbedres stadig, Udybder borttages 

og korte Svinger afrundes; Skibe med 23'/, Fod Dybgaaende kan derfor nu 

komme lige op til Lossekaierne uden först at maatte losse en Del af Ladningen 

i Prammer længere nede i Floden. Directe Dampskibsforbiudelser med de fornemste 

europæiske Havne samt med Java, New-York, La Plata-Staterne, Kap-

56 

land og Afrikas Ostkyst er i de sidste Aar bleven etableret og driver en lönnende 

Virksomhed. Havneemplacementen udbedres hvert Aar, kortsagt der 

gjöres Alt hvad gjöres kan for at tilvende Rotterdam en saa stor Del af Verdenshandelen 

som mulig. Man nærer Haab om at det denne Gäng vil lykkes 

at faa Rotterdam anvist som Anlöbshavn for den nylig oprettede, med Statsmidler 

subsidierede tydske Dampskibslinie til Ost-Afrika, istedetfor Antwerpen, 

der for enkelte Aar siden, da en lignende Bestemmelse skulde tages, blev foretrukket 

fremfor Rotterdam. 

En tredie By, der fortjener Opmærksomhed som Transitohavn, er Terneuzen 

ved SeheldeflodeDS sydlige Bredde, der hvor Kanalen fra Gent udmunder 

i Floden. Som allerede med et enkelt Ord antydet i General-Consulatets forrige 

Aarsberetning, er der i 1889 bleven oprettet et Vice-Consulat dersteds. 

Havnen besögtes i det henrundne Aar af 6 svenske Skibe drægtige 2,481 Ton 

og 16 norske Skibe med 5,766 Ton; den har en særdeles gunstig Beliggenhed 

for Transitobandelen med Belgien og tüegner sig en ikke saa liden Del af 

Vareförselen der ellers skulle gaa til Antwerpen; idethele ankom dertil i 1889 

501 Skibe drægtige 250,402 Ton, der dersteds lossede sine Ladninger, foruden 

et Antal Skibe, der kun passerede Byens Sluser paa Veien til Gent. De anförte 

Varer bestod hovedsagelig i Jern og Jernmalm, Trælast, Kul, Melasse og 

Stykgods. En ooksaa betydelig Del af de indförte Varer skal have været bestemt 

til Syd-Tydskland og Schweiz. 

Fragtmarkedet. 

Resultaterne af Skibsfarten i det henrundne Aar har gjennemsnitlig været 

meget gode; den længe ventede Bedring i Fragterne, der allerede i 1888 var 

bleven til Virkelighed, tiltog i endnu större Omfång, især i den förste Halvpart 

af 1889 og har hävt til Fölge at Aarets Udbytte soet under et uden 

Undtagelse har været godt, enkeltvis ovorordentlig godt. Aarsagen til denne 

heldige Tilstand skyldes selvfölgelig i förste Række de for Tiden över hele 

Verden raadende gunstige ekonomiske Forholde, der frembyder en stadig tiltagende 

Virksomhed i alle Handels- og industrielle Foretagender og som Fölge 

deraf en livlig Efterspörgsel efter Tonnage paa alle Farvande. Medens det i 

Aarsberetningen for 1888 kunde fremhæves at Tilbud og Efterspörgsel af Skibsrum 

igjen var kommen i et sundt Forhold, kan det som karakteristiskt for 1889 

bemærkes. at Efterspörgselen, naar de sidste Jlaaneder af Aaret undtages, stedse 

har været hvis ikke större saa dog lige stor som Tilbudet. Kun det fjerde 

Kvartal af Aaret medförte eD ikke ubetydelig Nedgång i Fragtsatserne paa de 

fleste Farvande, der blev foraarsaget af et alt for rigt Tilbud af Dampskibsrum, 

og Aaret slutter med moderate Fragtsatser. Udsigterne for det kommende Aar 

er derved bleven mindre klare. En mægtig Faktor, der i den förste Halvdel 

af 1889 har bidraget meget til Fragtforhöielsen, den meget stærkt tiltagne Udförsel 

fra Europa til de sydamerikanske Stater, Brasilien og den Argentinske 

Republik, er paa Grund af de alvorlige Criser disse Lande for Oieblikket gaar 

igjennem for en stor Del sat udaf Virksomhed. Paa den anden Haand har der 

aldrig hersket en saadan Travlhed paa Verdens store Skibsværfter som i det 

henrundne og det næstforegaaende Aar, og aldrig tilforn er i et Aar et saa 

betydeligt Antal nye Skibe, de fleste Dampskibe, sat paa Vandet. Denne Forögning 

af Handelsflaaden begynder imidlertid allerede nu at lade föle sin Indflydelse 

og vil muligens om kortere eller længere Tid paanyt före til Overproduction 

med dens hele Efterslæb, som de henrundne Aar paa det tydeligste 

har gjort os bekjendt med. Hvor glædeligt det end er at se paa hvilken Maade

57 

vor Handelsflaade er fornyet og har udbredt sig siden de förste Tega paa Gjenopliven 

for snart 3 Aar siden formentes at kunne spores, især hvilken Udvikling 

Dampskibsflaaden har at fremviae i vore Lande, saa tor det dog ikke 

undlades at relte et advarende Ord til Alle, der ved Kjöb af Skibe i Udlandet 

eller ved Bestilling paa fremmede Værfter fremdeles gjör Regning paa de samme 

höie Fragtsatser, der har været raadende i det henruodne Aar. Hvis saa gjöres 

vil uden Tvivl Skuffelser ei udeblive. 

I Nederlandene er i det henrundne Aar bleven indkjòbt 6 Skibe, alle Seilskibe, 

for norsk Regning, tilsammen drægtige 6.259 Ton og for en total Kjöbesum 

stor Fl. 315,200, som udgjör omtrent Fl. 50 pr Ton. I 1888 erhvervedes 

9 Skibe drægtige 6,333 Ton for Fl. 107,800, eller Fl. 17 pr Ton, i 

1887 4 Skibe drægtige 2,761 Ton eller Fl. 15'60 pr Ton. Nedenstaaende 

fölger en Opgave över Störreisen og Kjöbcsummen af ethvert af de i 1889 

for norsk Regning indkjöbte Skibe: 

Det sees af denne Opgave at Betalingen for de fleste af disse Fartöier har 

været ret god, selv naar Hensyn tages til deres gode Classer, og at Kapitalen 

der aarlig maa forreutes og afskrives ei længere er saa ubetydelig, som har 

været Tilfældet med de i 1887 og 1888 erhvervede Skibe, der kan antages 

for længe siden at have optjent de ved Kjöb og Istandsettelser udgivne Suminer. 

De af svenske og norske Skibe, der ankom til og afgik fra Distriktet med 

Ladoing, optjente Fragter har været fölgende: 

Indgaaende Fragter.

58 

Udgaaende Fragter. 

Handel. 

Naar man kaster et Blik tilbage paa Forretningsrörelsen över hele Verdenen 

i det Tidsrum denne Redegjörelse omfatter, kan man ikke sige andet end 

det Aar, der nu ätter er henrundet, har været gunstigt baade for Handelen og 

Industrien, ikke saa meget muligens med Hensyn til Varernes Priser, der seet 

under et staar ointrent paa det samme Ståndpunkt som i 1888, men især med 

Hensyn til Forretningsrörelsens Omfång. Det er som om den ekonomiske Tilstand 

i de sidste 20 Aar har fulgt en bölgende Bevægelse og nu for tredie 

Gäng siden 1870 har naaet til Höidepunktet, med den Forskjel imidlertid naar 

Forholdene sammenlignes med Tilstanden i de tidligere Aar, at Conjuncturerne 

nu tyder paa at vi har at gjöre med en Forbedring, der har antaget en långt 

mere almindelig Karakter, er trængt mere igjennem överalt, et Opsving der 

grunder sig paa större Foretagsomhed og gjenopvaagnet Tillid og byder Udsigt

59 

til at være af större Varighed end dens nærmeste Forgjængere. Aaret har desforuden, 

og dette maa betragtes som et godt Tegn, været forholdsvis frit for 

Tilböieligheden til at opdrive Priserne, noget som ofte pleier at vise sig i deslige 

Gjenoplivelsestider og som det næstforegaaende Aar 1888, der gav Stödet 

til Omsvingningen, har seet saa maDge beklagelige Exempler paa. Idetheletaget 

synes at de fem mavere Aar, der nu lykkeligvis hörer Fortiden til, har givet 

baade Handelen og Industrien gode, ofte dröie Lektier, til hvis Frugter: större 

Energi ved Opsögning af nye Kilder for Raaprodukterne og af et udvidet Afsætningsgebet, 

forbedrede Tilvirkningsmethoder, Besparelse af undgaaelige Omkostninger, 

kortom eu större Opmserksoinhed ved »the struggle for existences, 

den almindelige Opliven for en betydelig Del trygt kan tilskrives. 

For Nederlandenes Vedkommende med Siffre i Haanden at antyde i hvilken 

Grad Forholdene har forbedret sig, seer man sig desværre ikke istand, da 

officielle Opgaver (statistiske Meddelelser, Aarsbcretninger fra de forskjellige 

Handelskamre etc.) först udkommer efter længere Tids Forlöb; ei heller haves 

her Meddelelser i Form af »Dockreturns» eller Opgaver över Omfånget af Jernbane-Transporten, 

som pleier at være en af de bedste Maalestokke for et Lands 

Virksomhed. Den eneste officielle Meddelelse, som haves om det heDrundne 

Aar, er en forelöbig Opgave över Rigets Indtægter i 1889, der viser at samtlige 

Kilder, de directe og indirecte Skatter, Indförselstolden, Acciserne etc., 

har opbragt betydelig mere end hvad Budgetaaret havde været anslaaet til. 

Ei heller er man ved denne Tid af Aaret istand til at frembyde en Oversigt 

af Handelsforholdene mellem de Forenede Riger og Nederlandene i 1889; 

flere af vore Handelsartikler opregnes nemlig i de af Finantsmioisteriet for 

hver Maaned af Aaret udgivne forelöbige Tabeller om Ind- og Udförselen som 

fremkomne fra »alle övrige Lande», först i de senere udkommende statistiske 

Arbeider findes en specificeret Opgave över Ind- og Udförselsmængderne fra og 

til vore Hjemlande. Efter hvad er bleven mig meddelt fra competent Side 

kan det imidlertid siges, at saavel Indförselen fra Sverige og Norge til Distriktet 

som Udförselen dertil fra Nederlandene bar været större end i det næstforegaaende 

Aar 1888. 

Om Handelsforholdene i Almindelighed i Nederlandene maa her bemærkes 

at Landets Representanter, General-Staterne, i det henrundne Aar endnu ikke 

har faaet Anledning til at udtale sig om det Spörgstnaal, der for Tiden staar 

paa Dagsordenen i de fleste Lande: Frihandel eller Beskyttelse. Noget som man 

endnu for 5 eller 10 Aar siden skulde have anseet som en Umulighed, har 

1889 været vidne til, nemlig at en Medlem af det 2:dre Kammer skulde vove 

at fremlægge et Lovforslag om Indförselstold paa Kornvarer, og derved sætte 

Landet föran Valget om Bibeholdelse af Systemet »laisser aller, laisser faire», 

eller om det ikke skulde være mere i Landets Interesse ätter at vende tilbage 

til Tilstanden i tidligere Aar og foranledige en maadeholdende Beskyttelse af 

Landets egne Producter. * Som det fremgaar af Referater af holdte Moder 

överalt i Landet og til General-Staterne indkomne Petitioner har den overveiende 

störste Del af Landets Indvaanere erklæret sig iruod Indförselen af uogen Beskyttelsestold 

paa Kornvarer; det mærkværdigste derved er at saagodtsom samtlige 

Landbrugsorganer og de ledende Mænd i Landbrugssager bar udtalt sig mod 

den paatænkte Told. Som Hovedargumenter antores de ganske bekjendte: Frygt 

for Stigning af Brödprisen, Frygt for at andre Næringsgrene naar man engang 

har betraadt Beskyttelsesveien snart vil forlange lignende Forholdsregler for sine 

Artikler, Frygt for at naar en maadeholdende Told paa Kornvarer engang er 

* Korntolden blev, efter at den üere Gånger havde vreret nedsat, i 1887 helt afskaffet.

60 

vedtagen forhöiede Toldsatser snart vil fölge efter (Tydsklands Exempel henvises 

til), og lignende. Lovforslaget forventes taget i Behandling i de förste 

Maaneder af 1890; om det denne Gäng, som sandsynligt er, ätter kommer fra 

Banen, troer man dog ikke at dette vil være for længere Tid, thi flere Tegn 

tyder hen til at Frihandels- og Fribevægelsessystemet, iethvert Tilfælde Systemet 

gjennemfört i dets yderste Consequents, har levet sine Iængeste Dage. Et 

Exempel paa Indskrænkning i Valget mellem indlandsk og fremmed findes saaledes 

i fölgende: Et nyt Dampskibsselskab. der blev oprettet i 1889 og blev 

bevilget Eneretten til Transporten af Q-ouvernementsvarer i den nederlandskostindiske 

Archipel, tilpligtedes at lade alle dets nye Uampskibe bygge paa 

holländske Værfter og bemande dem udelukkende med holländske Kapteiner og 

Styrmænd, tvende Bestemmelser som det endnu for et Par Aar siden skulde 

have vist sig en Umulighed at faa General-Staternes Samtykke til. 

Det kan have sin gode Side her med et Par Ord at omtale Virksomheden 

af en Förening, der blev oprettet for to Aar siden, og turde finde Eftertegnelse 

i vore Hjemlande. Föreningen, der kaldes »Het Buitenlaud» (Udlandet), 

tilsigter at skaffe unge Hollændere, som har været nogen Tid sysselsat i Handelen 

og önsker at etablere sig paa udenlandske Steder, Pläds paa derværende 

Handelskontorer; hvis fornödent gives ogsaa peeuniær Understöttelse. Man haaber 

paa denue Maade at skaffe nye Afsætningsgebet for nederländske Producter 

og forventer at Resultaterne med Tiden vil være de samme, der har givet den 

hamburgske Handel et saa stort Opsving, nemlig at de unge Kjöbinænd, naar 

de har forstaaet at oparbeide et eget Firma i Udlandet, ätter vender tilbage 

til Moderlandet for derfra at fortsætte sine Operationer. Föreningen finder 

Stötte hos den nederländske Regjering, der baade i 1888 og det henrundne 

Aar har bevilget et Tilskud af 5,000 Fl. 

For Arbeidsindstillinger i större Maalestok, saavel blandt Dock- og Havnearbeidere 

som blandt Fabriksfolk, har Nederlandene i det henrundne Aar været 

spåret; kun enkelte Strikes förekom af og til hist og her i Landet, men var 

kun af kort Varighed og mindre Omfång. 

Nedenstaaende fölger en kortfattet Oversigt över Handelen i endel fra 

vore Lande til Nederlandene indförte Artikler, samt i de for Nederlandene vigtigste 

Exportartikler. Videre gives en Oversigt över Fondsliandelen og Pengemarkedet 

og et Par af Landets vigtigste Næringsgrene, Landbruget og Fiskeriet. 

Trælast. Efter livad er bleven mig meddelt har Trælastimporten fra 

Sverige og Norge i 1889 været betydelig större end i det næstforegaaende 

Aar; af skaaren Last anförtes mere, af Bjælker omtrent det samme Kvantum. 

Stemningen paa Trælastmarkedet var i de förste Maaneder af Aaret ganske 

livlig med stigende Priser og god Afsætniog. Hele Beholdningen fra 1888, 

der som tidligere meddelt har været större end ellers, kunde snart blive realiseret 

til fordelagtige Priser. De höie Fragtsatser, som da blev noteret, bidrog 

væseutlig til at opretholde den samme livlige Stemning i nogen Tid; saasnart 

imidlertid Fragterne begyndte at vise Tendents til Fald, var det förbi 

med Livet i Forretningsrörelsen. Især udover Sommeren var Afsætningen meget 

træg, med Hösten kom imidlertid nogen Bedring; Slutten af Aaret derimod 

kjendemærkede sig arter ved Flauhed, som blev foraarsaget af de for denne 

Aarstid usædvanlig store Tilförsier; et ikke saa ubetydelig Kvantum Trælast, 

der var bestemt for det Londonske Marked, siges at være bleven seudt her til 

Landet paa Grund af den ved de derværende Dockarbeideres Strikes foraarsagede 

Usikkerhed med Hensyn til Udlosning etc. 

Priserne for de mest gangbare Gränsorter (saakaldet »Mixed») har været 

fölgende:

61 

Sammenlignes diase Priser med 1888 Åars Priser, viser det sig at de 

fleste Sorter er stegne i det henrundne Aar, især er dette Tilfældet med 1- 

Toms Bord. 

Af Furu blev lidet tilfört, forholdsvis mindre end i tidligere Aar. Prisen 

stiller sig i Gjennemsnit 10 à 15 % höiere end for Granvirke. 

Beholdningerne ved Aarets Slut er paa Grund af de usædvanlig store Tilfrirsler 

i det 4:de Kvartal meget betydelige; det haabes imidlertid at de vil 

kunne realiseres inden Vaarskibningen begyuder. 

Andre Trævarer, saasom færdiggjorte Dörer og Vinduer, Kassebord, Stav 

etc., fandt livlig Afsætning til forboldsvis lönneude Priser. 

Af Traemasse forbruges kun lidet her i Landet: kun en Fabrik, der er 

beiiggende i Landets sydligste Provinds Limburg, bruger Træmasse, efter livad 

erfares, i större Msengder; den faar imidleriid sin Vare via Antwerpen og man 

mangler derfor nærmere Kundskab til Omfånget af dens Forbrug. 

Is. Importen af Is fra Norge er ätter i Aftagen. Mærkelig nok paastaaes 

det her i Landet at Erfaringen har lært at de ganske tynde Isfiiser, der 

indsamles paa Kanalen ofte allerede efter en ene^te Nat Frostveir, skal holde 

sig lige Iænge i Iskjælderen som den norske Blokis. Forbrug af Is i Husholdningen, 

som den indlandske Is selvfòlgelig ikke kan bruges til, er endnu 

ubetydelig her. Den störste Del af hvad som tilföres bruges ved Fiskeriet, dog 

er den ogsaa ved denne Drift i Aftagen, da mange Fiskere foretrækker Kunstis, 

der leveres adskilligt billigere uagtet den paa långt nær ikke holder sig saa 

længe som Blokis. Kunstsmörfabrikerne, der för brugte noksaa betydelige 

Mængder norsk Is, har i de seneste Aar anskaffet Refrigatorer, og er saaledes 

ualhængige af vor Is. I Meierierne bruges næäten udelukkende den paa Kanalerne 

indsamlede Is. 

Til Fiskerpladsen Vlaardingen, det eneste Sted hvortil Isladninger anförtes, 

ankom i 1889 10 Ladninger med 4,200 Tons. Paa Grund af Concurentsen 

med Kunstisfabrikerne holdtes Prisen nede i 10 à 12 Fl., leveret frit ombord 

i Fiskekutterne. 

Fisk. Om Tilförselen af fersk Fisk og Sild henvises til Afsnittet »Fisken». 

Afsætningen af hjemmerögt Sild (Kippers og Bokkings) er endnu ganske 

ubetydelig her i Landet, den skal ikke falde meget i Smagen og staar tilbage 

for den fra England indförte Vare. 

Stokfisk indförtes hovedsageligen til Rotterdam, der staar i directe Dampskibsforbindelse 

med Norges Vestland. Importen til dette Sted skal for alleslags 

have udgjort omtrent 600,000 Kg. Det er Landets sydlige Provindser, 

som har en overveiende katbolsk Befolkning, der er det egentlige Afsætningsgebet 

for vor törrede Fisk.

62 

Tjære. For denne Artikel har 1889 været et godt Aar. Prisen, der i 

det næstforegaaende Aar var kommen op fra Fl. 122 til Fl. 164, har under 

Löbet af det henrundne Aar bibeboldt en stigende Bevægelse. For prima Umeå- 

Tjære blev i Slutten af Aai-et betalt Fl. 195. Tilförselen her til Landet har 

som sædvanlig kun fundet Sted i mindre Ladninger fra Umeå-Distriktet samt 

fra de nordlige finske Havne. 

Beg. Begpriserne forbedrede sig i endnu stærkere Grad end Tjærepriserne, 

nemlig fra Fl. 128 i Februar Maaned 1889, da de förste Omsætninger fandt 

Sted, til Fl. 200 ved Aarets Slut. Fra svenske Havne ankom kun ganske 

smaa Partier, den störste Del af hvad som iodförtes var Archangelbeg. 

Trän. Priserne for denne Vare har været trykket paa Grund af de lave 

Priser paa Linolje og andre flydende Fedevarer. Af Levertran fra Bergen ankom 

kun mindre Partier, omtrent 400 Tönder brun Trän og 520 Tönder blank 

Trän. Priserne holdt sig paa Fl. 25 à Fl. 30 for blank og Fl. 19 à Fl. 21 

for brun. 

Om Importen af Fyrstikker, Jern, Kobber, Öl etc. mangler enhver Opgave. 

Norsk Öl, at dömme efter de paa Consulatet attesterede Indforselsbeviser, 

begynder at finde Smag her i Landet, den störste Del af hvad som afskibes til 

Nederlandene er imidlertid bestemt til videre Forsendelse til Indien. 

Java-Kaffe. De gode Forhaabninger, som man ved 1888 Åars Slut nacrede 

om Handelen i Java-Kaffe i det paafölgende Aar (der bl. A. fik Udtryk 

i Consulatets forrige Aarsberetning), har ikke slaaet Feil. Kaffehösten i Brasilien, 

der, som flere Gånger tidligere paapeget, stedse angiver Tonen ogsaa for 

Java-Kaffeens Vedkommende og om hvis Udfald de ugunstigste Efterretninger 

havde været bekjendtgjort, viste sig at være betydelig mindre end i de foregaaende 

Aar. Forraadene paa de europæiske og amerikanske Hovedmarkneder, 

der allerede ved Aarets Begyndelse var meget ringe, fik ved den formindskede 

Tilförsel ingen Leilighed til at forsyne sig med ny Vare og Fölgen, vedvarende 

höie Priser, udeblev ikke; selv viser Prisnoteringerne ved Aarets Slut en yderligere 

Forbedring af 5 V, Cents for den mest eftersögte Sort af Java-Kaffe, 

»God ordinæri>. Aaret aabnede med en Notering for nævnte Sort af 49 Cents, 

der langsomt men stadig steg til den i Mai Maaned naaede 5274 Cents. Terminhandelen, 

der ligesom i tidligere Aar ikke lod Kaffehandelen i Fred, frembragte 

da et pludselig Fald til 46 Cents, imidlertid kun for kort Tid, da de 

udspredte Efterretninger, der skulde motivere et saadant Fald, viste sig at være 

ganske upaalidelige. Allerede i Juni Maaned havde »God ordinær» gjenvundet 

sit samme Ståndpunkt som om Vaaren og vedblev i jevn fremadgaaende Bevægelse 

lige til Aarets Slut, da Prisen var kommen op til 54 1 /, Cents, en Notering, 

der, naar 1887 Åars ved vild Speculation for kort Tid til 58 Cents 

opdrevne Priser undtages, er den höieste som er förekommen siden 1877. Af 

hvilken Betydning höie Kaffepriser er ikke alene for selve Handelen, men ogsaa 

for Statshusholdningen i Nederlandene, hvor det Offentlige selv sælger den 

ved tvungen Cultur i Indien frambragte saakaldte »Gouvernementskaffe», fremgaar 

bedst deraf, at enhver Cent i Prisen (pr '/, Kg.) paa en normal Gouvernementshöst 

af 600,000 Baller, udgjör en Forskjel af Fl. 720,000. For 

Bndgetaaret 1890 er Hösten anslaaet til 460,000 Baller og Prisen til 45 Cents; 

kan i Gjennemsnit f. Ex. 50 Cents betinges, udgjör Surplusdifferentsen omtrent 

3 Millioner Gulden. 

Tilfört blev i nederländske Havne i 1889 fra Java og de andre ostindiske 

Öer (i runde Tal):

63 

mod i 1888 676,000 og i 1887 1,009,000 Baller. 

Solgt blev af: 

Omsætningen har imidlertid været större, da endel Kaffe har været solgt »paa 

Leverance» ved Mellemkomst af Terminhandelens Likvidationskasser. 

Fra Brasilien ankom i 1889 til nederländske Havne 149,000 Baller, fra 

Afrika 35,200 Baller. 

Udsigterne for Prisernes Löb i 1890 ansees at være særdeles gunstige, 

uagtet den höie Notering Aaret begynder med. Forraaderne er ringe og större 

Tilförsler ventes ikke fra nogen af de kaffeprodueerende Lande. Det kan 

imidlertid forventes at de höie Priser ätter vil nedsætte Consumptionen af Kaffe 

og foröge Salget af Surrogater, der som tidligere bemærket ved Aarenes 1882 — 85 

særdeles lave Noteringer havde været trængt fra Banen. (I Frankrige skal Forholdet 

inellem de aarlig brugte Kvantiteter Kaffe og Chicorie, der för Prisstigningen 

i 1887 var som 100 til 20, ätter være stegen til 100 til 45!) 

Terminhandelen har som ovenfor sagt ogsaa i 1889 beskjæftiget sig med 

Kaffeen, imidlertid i mindre Grad end i de to—tre foregaaende Aar. For 

Indfiydelsen af denne Slags Handel paa den egentlige Varehandel henvises til 

Udtalelser i tidligere Aarsberetninger, som formentlig fremdeles bör betragtes 

som rigtige. 

Tobak. Sumatra-Tobak har i det benrundne Aar givet rigt Udbytte, ikke 

saa meget paa Grund af Vårens gode Beskaffenhed som ved en særdeles rigelig 

Höst, der med ikke mindre end 25 % överstiger dens Forgjænger, nemlig 

i runde Tal 182,300 Baller mod i 1888 144,400 Baller. Af det nævnte 

Kvantum blev 168,000 Baller anförte til Amsterdam og Rotterdam og 14,300 

Baller directe til Bremen. Våren var idetheletaget af bedre Kvalitet end i 

det næstforegaaende Aar, men ei længre af den samme Beskaffenhed som i tidligere 

Aar; der klages mere og mere at Plantörerne paa Sumatra gjör alt for at 

foröge Hösternes Kvantitet og som Fölge deraf som oftest forsömmer at dragé 

behörig Omsorg for Fermentationen, Forpakningen etc. I Gjennemsnit har 

l27/4 Cents per '/, Kg. kunnet betinges, mod i 1888 120'/3 Cents, i 1887 

154 l /3 Cents. Værdien af den fra Sumatra udförte Tobak har udgjort 35'/, 

Million Gulden, hvoraf 2/j Million falder paa den directe til Bremen afskibede 

Vare og 33 Millioner paa Tobakken, der indförtes her. 

Kvaliteten har som allerede sagt været bedre end i 1888; den gav en 

ganske let Vare af fin Farve og neutral Smag, alle Egenskaber der netop gjör 

Sumatra-Tobakken uundværlig som Cigardækblad. 

De Forenede Stater og det Tydske Rige vedbliver at være de störste Aftagere; 

Bremen begynder imidlertid at blive en farlig Coneurent og truer med 

at trække en stor Del af Handelen til sig directe uden at benytte sig af Hollændernes 

Mellemkomst; som ovenfor nævnt er i 1889 8 % af Hösten afskibet 

directe till denne Havn. 

Med Java-Tobakken har det været långt uheldigere stillet. 1888 Aarets 

Höst, der hidförtes i 1889, mislykkedes helt hvad Kvaliteten angaar, kvantitativ

64 

gav den dog större Udbytte end i det foregaaende Aar, nemlig 170,700 Baller 

mod i 1888 139,600 Baller. I Gjennemsnit kunde kun 27 Cents betinges 

mod i 1888 39 Cents (for 10 Aar siden 66 Cents, for 15 Aar siden 79 

Cents!). Höstens Værdi udgjorde 8 l /a Million Gulden, mod i 1888 9 l /a Million. 

Foruden de ovennævnte Sorter Sumatra- og Java Tobak ankom ganske 

fortrinlig Tobak fra Oen Borneo, hvor flere Plantager har været anlagt i de 

seneste Aar. Våren har imidlertid endnu flere Feil og betales derfor ikke med 

de samme Priser som Sumatra-Tobakken; de anförte Mængder blev desforuden 

betydelig under hvad som Exporten derfra havde været anslaaet til. Idethele 

ankom fra Borneo her til Landet 1,200 Pakker, der i Gjennemsnit blev betalt 

med 119 Cents. 

Mindre Partier Tobak fra Oerne Celebes, Batjan samt fra Ceylon gav 

liden Tilfredsstillelse. 

Mis. Handelen i Ris har seet under Et givet godt Udbytte, omendskjönt 

de særdeles gode Forventninger som blev nærede ved 1888 Åars Udgang neppe 

kan siges at være gaaet i Opfyldelse. Efterspörgselen i Landet og for Export 

har i den förste Halvdel af Aaret været tilfredsstillende; Tilbudet, især af de 

mindre Sorter, vedblev imidlertid at overstige Efterspörgselen og foranledigede 

en langson] Nedgång i Prisen, ogsaa for de bedre Kvaliteters Vedkommende. 

Midten af Aaret bragte nogen Forbedring, der grundede sig paa de daarlige 

Efterretninger om Höstens Udfald i Japan og paa Java; de sidste Maaneder af 

Aaret har Rismarkedet derimod ätter været stille. Prisen for de mest eftersögte 

Sorter »Blank Java» og »Java-Taffel» har været Fl. 9 à 10 og Fl. 6 à 

7, mod i 1888 Fl. 8 à 872 og Fl. 5 à 7. 

Tilförselen af Ris har været meget mindre end i det næstforegaaende Aar, 

nemlig 1,315,000 Baller mod i 1888 1,376,000 Baller. Den allerstörste Del 

af hvad som tilförtes var bestemt for Rismöllerne. Afsætningen af skallet Ris 

skal for förste Gäng i det henrundne Aar have fölt Concurrencen af den directe 

fra Java anförte skallede Vare, i hvilket Land flere Möller, der kun arbeider 

for Exporten, nylig har været oprettet. 

The. Af Java-The tilförtes mere end i 1888, nemlig i runde Tal 33,500 

Kvartkasser mod 29,600 i 1888. Afsætningen har været ganske tilfredsstillende, 

Priserne derimod noget under Aar 1888; for Java-Pecco betaltes fra 40 

til 60 Cents per '/, Kg. 

Tin. Med Artikelen Tin, der som Udförselsvare fra de i den nederlandskostindiske 

Arehipel beliggende Öer Bänka og Billiton har stor Betydning for 

den nederländske Handel, har det været långt roligere stulet end i de to foregaaende 

Aar. Prisen, der efter Tin-Syndicatets Likvidation i 1888 var kommen 

ned fra Fl. 130 til et mere normalt Ståndpunkt, har holdt sig med kun liden 

Fluctuation paa omtrent samme Höide som ved Udgangen af 1888, nemlig Fl. 

58 à 60 for Banka-Tin, for Billiton-Tin omtr. Fl. 1 mindre. Afsætningerne 

har været tilfredsstillende under Aarets Löb. 

Sukker. Medens Speculationen i det henrundne Aar ikke har fundet tilstrækkelig 

Anledning til at beskjæftige sig med endel Artikler, som Kaffe, Tin, Kobber 

etc. i samme Grad som i de næstforegaaende Aar, har den for en kort Tid 

under Löbet af 1889 hävt saagodtsom frit Spil med Sukkerhandelen og frembudt 

et Skuespil, der endnu kan betragtes som enestaaende, nemlig at se et 

Consortium af ganske faa, ikke engang kapitalstærke Folk have hele Handelen 

i denne Artikel, der jo produceres næsten över hele Verdenen baade i Europa 

og i Amerika, for nogen Tid i sine Hænder og opdrive Prisen til omtrent det 

dobbelte af hvad som Forholdet mellem Anbud og Efterspörgsel vilde have 

medfört.

65 

Aaret aabnede med en Notering af Fl. 16'/j for Betsukker af 88° basis, 

med livlig Efterspörgsel og smaa Forraader, der snart bragte Prisen op til Fl. 

187a i April Maaned. Det var da at Hausse-Speculationen traadte paa Scenen 

og spillede sine Kort i den Grad energisk at i Juli Maaned betaltes Fl. 32. 

Hvad Brfaringen har lært at Udslaget af saadanne kjæmpemæssige Foretagender 

bliver i de allerfleste Tilfælder, hændte ogsaa med Consortiet i Magdeburg, det 

hele blev det for mægtigt, Omsætningerne antog for store Proportioner. Desforuden 

kom flere uventede Begivenheder til, f. Ex. Mangel paa Skibsrum til 

at faa större til Amerika solgte Partier Sukker afskibede dertil, som ätter forhindrede 

at Salgsprisen, der som bekjendt kan faaes udbetalt naar Våren er 

indladet og Connaissement tegnet, kunde blive indcasseret, etc. Som sagt, Consortiet 

kunde ikke opholde Stillingen, dets ledende Mænd satte sine Formuer 

til og Sukkerprisen kom i et Sprang ned igjen til Fl. 16 1 /,, og slutter ved 

Aarets Udgang paa Fl. 14. 

Indförselen af Java-Sukker har i det henrundne Aar været endnu mindre 

end i det næstforegaaende, omtrent 1 Million Kg., mod i 1888 l 1 /. Million. 

Det holländske Marked har som allerede ofte paapeget tabt enhver Betydning 

for Java-Sakker, siden de Våren paahvilende differentielle Afgifter blev afskaffet 

i 1874 (i det nævnte Aar ankom omtrent 400 Millioner Kg.). Den störste 

Del af det fra Java udförte Sukker gaar directe til de engelske Raffinaderier 

samt til Syd-Frankrige, en mindre Del ogsaa til de Forenede Stater og China. 

Betsukker derimod er af stor Betydning for Nederlandene; der findes ikke 

mindre end 30 Fabriker, der aarlig frembringer fra 45 til 52 Millioner Kg. 

Sukker. 25,000 Hectarer anvendes til Frembringelse af Sukkerrödder. 

Fondshandelen og Pengemarkedet. 

Paa Fondsbörsen berskede i Aarels Löb en ganske livlig Stemning. Aaret 

begyndte med særdeles gunstige Udsigter og at disse ikke bar slaaet feil fremgaar 

tilstrækkelig af Kursnoteringerne ved Aarets Slut, der for de allerfleste 

Papirers Vedkommende viser mere eller mindre betydelige Stigninger. Först 

frembragtes en livlig Omsætning ved en rigelig Tilgang af Penge og ved Trangen 

til at anlægge större Kapitaler, der paa Grund af de foregaaende Åars Usikkerhed 

i den politiske Tilstand, havde været trukket tilbage fra Fondsbörsen, dernæst 

bidrog i ikke ringe Grad baade til livlig Omsætning og Kursforbedring 

de af de fornemste Europæiske Finantsgrupper iværksatte Converteringer. Det 

var ätter Rusland der ligesoni i 1888 aabnede Rækken af de Stater, der i 

1889 har benyttet sig af PeDgemarkedets gunstige Stilling til Convertering af 

ældre Laan med höiere Rentefod i Laan med lavere Rente. Uagtet de fra Tid 

til anden, især i de förste 5 Maaneder af Aaret, opkomne Skyer paa den politiske 

Himmel, Boulangismens Seir ved Valgene i Paris, den Österrigske Politiks 

Nederlag i Serbien ved Kong Milans Demission samt den i omtrent samme 

Tidsrum stedfundne financielle Crisis i Paris ved Sammenstyrtningen af Kobbersyndicatet 

og dens hele Efterslæb, Faldet af Comptoir d'Escompte, etc., kunde 

de fleste af disse Converteringer sættes igjennem med stor Succés. 

De nederländske Statspapirer, især de saakaldte »Integralen» (2'/a % Certificater), 

har mere end i tidligere Aar været sögt for udenlandsk Regning, ofte 

med store Belöb ad Gängen, som da under Tiden ikke undlod at fremkalde en 

betydelig Stigning i Kursen; Aaret har derved seet noksaa anseelige Variationer 

i Noteringen af de ellers saa stabile holländske Statspapirer. Integralen, der 

den l:ste Januar 1889 noteredes 76 1 /, %", var ved Aarets Slut kommen op 

til 83'/a %; 3 % Obligationerne er i samme Tidsrum stegen fra 90'/t til 

977, %. 


66 

De fleste Handelsvarers Prisforhöielse, forbedrede Fragtsatser og forögede 

Varemængdcr for Transportmidlerne gav Anledning til en livlig Omsætning i 

Værdipapirer for indenlandske og oversöiske industrielle Foretagender samt for 

Jernbane- og Dampskibsaelskaber, hovedsageligen i disse Entreprisera Actier, 

der da ogaaa saagodtsom Alle have at fremvise en god Kursforbedring. Helt 

fri for Speculationslidenskab kan det herværende Marked imidlertid ei siges at 

bave været for disse Papirers Vedkommende. 

Blandt de Papirer, der nöd Speculanternes særlige Opmærkaomhed, hörer 

i förste Kække Obligationerne for Luleå-Ofoten-Jernbanen, der uden Tvivl vil 

efterlade yderst bedrövelige Erindringer hos Alle, som havde noget at gjöre 

med dem. Den allerede i Slutningen af 1888 begyndte nedadgaaende Bevægelse, 

der indlededes paa Grund af en af General-Consulatet ifölge Ordre offentliggjort 

Meddelelse om at det ei var sandt at der med den svenske Stat blev underhandlet 

om Banens Overtagelse, blev snart efterfulgt af værre Efterretninger 

fra London, nemlig at Selskabets Midler var udtömte og at de til Couponemes 

Betalning deponerede Penge delvis havde været brugt till andre Oienied. Fölgen 

af disse Efterretninger udeblev selvfölgelig ikke og Kursen, der i Januar Maaned 

endnu holdt sig paa omtrent 61 %, var snart efter ned til 24 %, i Slätten 

af Aaret 20'/s %. For hvor store Belöb den holländske Börs er interesseret 

i Foretagendet fremgaar deraf at hos den isommer hersteds dannede Komité 

til Varetagelse af de holländske Obligationseieres Interesser ei mindre end 

£ 1,200,000 — af de udgivne £ 1,500,000 — 5 % Obligationer er bleven 

deponeret. Udsigten at det skal blive et nyt Selskab mulig at opdrive de til 

Banens Fuldförelse fornödne Kapitaler, selv dersom Coneessionen bliver det 

överdraget paa gunstige Vilkaar, er nok yderst ringe. 

Svenske og norske Statspapirer blev som stedse kun lidet forhandlede her; 

de enkelte Gånger Omsætninger fandt Sted skeede dette dog med stedse fremadgaaende 

Kurser, som nedenstaaende Opgave udviser: 

Svenske Statsobligationer: 

Norske Statsobligationer: 

Pengemarkedet har som allerede sagt været rigelig forsynet hele Aaret 

rundt, stærkere Bevægelser fandt ikke Sted. 

Den Nederländske Bank bibeholdt sin Disconto uafbrudt paa 2 l /3 % for 

Vexler og 3 % for Promesser. Bankens Guldforraad fluctuerede kun ringe, 

det udgjorde i Januar Maaned omtr. 61 Millioner Gulden, i Midten af Aaret 

66 Millioner og i Slutningen ätter 61 Millioner, og dette uagtet de store udenlandske 

Banker, London, Berlin, Paris og Antwerpen, alt eftersom Oieblikkets 

Guldforraad krævede det, snart maatte nedsætte Discontoen fra benholdsvis 

5, 4 1 /,, 4 1 /, og 5 i Januar Maaned til 2 l /a, 3, 3 og 3 om Sommeren og mod 

Aarets Slut ätter forhöie den 6, 5, 3 og 4 %. At ikke den Nederländske 

Bank saa dets Guldforraad ved Aarets Slut fiyde bort i samme Forhold som 

Tilfældet var hos de andre Bankinstituter skyldes antageligen delvis den Omstændighed 

at Varebeholdningerne om Höäten har været forholdsvis ringere end 

eliers pleier at være Tilfældet, men hovedsageligen at de höie Kurser paa de

67 

udenlandske Papirer samt ogsaa disses Converteringer blev benyttet af ikke saa 

faa holländske Eiere til at afhændige dem, uden at de frikomne Kapitaler i 

samme Grad ätter blev anlagt i udenlandske Effecter. 

Privatdisconto noteredes næsten hele Aaret rundt til l 3 /4 k 2 1 /t %, 

Lombardrenten til 2 à 3 % med Undtagelse af December Maaned, da den steg 

til 4 %. 

Den Nederländske Banks Creditoperationer, Discontering og Lombardlaan 

udgiorde under Bankens Bogaar 1888—89 Fl. 362,000,000, mod Fl. 

333,000,000, i 1887 — 88. Udenlandske Vexler har i det henrundne Aar 

spillet en större Rolle i Bankens Virksomhed end i tidligere Aar; fra 8 Millioner 

i Begyndeisen af Aaret er disses totale Belöb stegen til 30 Millioner. Den 

nye Banklov, der traadte i Kraft den l-.ste Januar 1889 bemyndiger Banken 

til at kjöbe og sælge udenlandske Vexler (Bankens ældre Charter tillod kun 

at udenlandske Vexler blev disconteret!) medens der er kommen en Förändring 

i Disconteringsmaaden, der bestemmer at det ikke længere staar Discontanten 

frit at forlange Vexelen restitueret, men at Vexelen ved Forfaldstiden skal forblive 

Bankens Eiendom mod Kursen Fl. 1208 per £, Fl. 47'70 per 100 

Francs og Fl. 59'08 per Rmk 100'—. 

Landbruget. 

Hösten af Jordbrugets Produkter har idetheletaget været tilfredsstillende 

i det henrundne Aar. Häavlen var meget rig og Kvaliteten udmærket, af Kornsorterne 

Hvede, Bug, Byg samt af Erter og Bönner var Hösten rigelig, af 

Havre kun Halvparten af en almindelig Hö3t, af Sukkerrödder og Potetes noget 

över et godt Åars Höst. For Havevæxt og Frugtavlen har Aaret været gunstigt, 

de for Holland vigtige Havevæxtprodukter Gröntsager og Blomsterlög har givet 

rigt Udbytte; detsamme gjælder om Frugt-, Bær- og Drueavlen, der ligeledes 

er af stor Betydning her i Landet. At opgive Mængderne af forskjellige Landbrugsprodukter 

der har været indhöstet, er endnu ikke mulig, da officielle 

Opgaver derom ikke foreligger. Fölgende Siffre kan imidlertid tjene som Holdepunkt: 

Af Landets Areal af dyrkelig Jord anvendes 1,200,000 Har. (i runde 

Tal) til Græsland, 870,000 Har. til Agerland, 27,000 Har. til Dyrkning af 

Gröntsager, 24,000 til Træskoler, etc. Af de 870,000 Har. Agerland bruges 

145,000 Har.' til Avling af Potetes, 20,000 Har. af Sukkerrödder, 82,000 

Har. af Hvede, 205,000 Har. af Rug, 125,000 Har. af Havre, 45,000 Har. 

af Byg, 44,000 Har. af Boghvede, etc. 

tur af Blomsterlög. 

Omtrent 600 Har. anvendes til Cul- 

For Hvede, Rug, Byg, Boghvede, Bönner, Erter samt Mel er Nederlandene 

i stigende Grad henvist til udenlandske Produkter; den egne Frembringelse 

af Brödstoffer dækker kun for omtrent Halvparten Landets Behov. 

Den eneste Landbrugsartikel, der udföres i större mængder, er Havre. 

Udförselen af Blomsterlög anslaaes til en Værdi af 4 à 6 Millioner Gulden 

aarlig, af Gröntsager, 

22 à 25 Million Gulden. 

saavel i fersk Tilstand som törret og nedlagt, til 

Fcedriften. Sundhedstilstanden blandt Fæet, der spiller en betydelig Rolle 

her i Landet paa Grund af at det vigtigste Exportmarked, England, strax forbyder 

Indförsel af levende Fæ fra Nederlandene naar Tilfælder af smitsomme 

Sygdommer, især den meget frygtede smitsomme Luugesyge blandt Hornkvæget, 

förekommer, har i det henrundne Aar fremdeles været meget god, takket være 

de i de sidste Aar tagne energiske Forholdsregler. Efter mange Bestræbelser, 

der fra Engelsk Side, paa Grund af den der for Tiden herskende protectionistiske 

Aand i Landbrugsanliggender, har været modarbeidet saa længe som

68 

mulig, er det i det henrnndne Aar tilsidst lykfcets att faa Porbudet mod Indförsel 

af lævende Fæ i England ophævet. 

Alene blandt Svinene har Sundhedstilstanden været daarlig i 1889; den meget 

smitsomme Sygdom »Rothlauf» og Svinediphterit har vist sig saagodtaom överalt i 

Landet, dog skal nu ätter være i Aftagen. Trichinsygdommen, der ifolge en i 

1889 udkommen Lov med Tillæg til Loven om de smitsomme Husdyrsygdommer 

nu ogsaa henregnes til de smitsomme Sygdommer, förekom kun et Par enkelte 

Gånger. Hundegalskab (Vandskræk) förekom i noksaa betydelig Udstrækning. 

Andre Sygdommer blandt Husdyrene viste sig som stedse hist og her i Landet. 

For Meieridriften forventer man gode Resultater af en i 1889 udkommen 

Lov med Straffebestemmelser mod Bedrageri i Smörhandelen. Det haabes at 

det engelske Smörmarked, hvor det holländske Smör för i Tiden nöd Reputationen 

at være det bedste som fandtes, ätter skal kunne gjenerobres naar mere 

Sikkerhed end hidtil haves at det som sælges som holländsk Smör virkelig er 

Natursmör og ikke blandet med större eller mindre Kvantiteter Margarinsmör. 

Om Lovens Bestemmelser alene, selv dersom de bliver meget strengt overholdte, 

skal kunne skaffe det holländske Smör dets gamle Renommée tilbage paa Verdensmarkedet, 

mea imidlertid betvivles, hvis ikke samtidig betydelig Forbedring 

anbringes i Tillavningsmaaden, der endnu i mange Distrikter skal være höist 

primitiv. Tilbagegangen i Smörrets Kvalitet skyldes, derom er Sagkyndige enige, 

for en stor Del selve Tilberedningen, der ikke bar fulgt med Tidens nyeste 

Methoder, for ikke at tale om alleslags Fusk, som selve Meierifolkene har gjort 

sig skyldig i. At Aarsagen til Smörhandelens uheldige Stilling först og fremst 

ligger her, anerkjendes ogsaa mere og mere, og alvorlige Forsög gjöres for at 

rette paa denne Tingenes Tilstand, hovedsageligen ved at forbedre Undervisningsvæsenet 

i Landdistrikterne, at oprette Meierifagskoler etc. 

Fiskeriet. 

Sildefisket i Nordsöen bar i 1889 beskjaeftiget 445 Fartöier med 6,012 

Mand Besætning; af disse Skibe er 194 »Loggers» (skarpkjölede Fartöier), hvoraf 

79 hörer hjemme i Vlaardiugen, 71 i Maassluis, 2 i Schiedam, 1 i Haag, 1 i 

Katwyk, 1 i Noordwyk, 30 i Scheveningen og 9 i Amsterdam. Resten er 

»Bommen» (fladbundede Skibe), hvoraf 278 er hjemme i Scheveningen, 58 i 

Katwyk og 16 i Noordwyk. Den totale Fångst skal ifölge Opgave fra Vice- 

Consulen i Maassluis belöbe sig til 380,000 Tönder mod 320,000 Tönder i 

1888. Aarets Udbytte har idetheletaget været gunstigt, Fångsten har været 

meget rig og Prisen har i Forhold til Fiskens Mængd holdt sig godt oppe; 

den har været lavest i August Maaned, nemlig Fl. 10'25, ved Aarets Slut 

ätter Fl. 14'— à 15'—. Efterspörgselen har været ganske livlig paa alle Markeder, 

hvor den holländske Sild har faaet Indpas. 

Med Hensyn til af Stormveir og deslige Aarsager forvoldt Skade paa Fartöier 

og Garn har Aaret været særdeles gunstigt stillet; om Skade foraarsaget 

af fremmede, hovedsageligen engelske og belgiske Fiskere, der som oftest om 

Natten og uden at före de paabudne Lys seiler tvertigjeunem de af andre 

Nationers Skibe udsatte Garn, har derimod ätter mange Klagemaal været reiste; 

hvor Misgjerningsmandens Nummer og Hjemstedsbogstaver er bleven bekjendt, 

har disse Klager ledet til Tiltale i Maletactorens Hjemland og i de fleste Tilfælder 

til streng Bestraffelse (som bekjendt er Fiskefartöier, der tilhörer de 

Lande, som har afsluttet Overenskomsten om Tilsyn med Fisket i Nordsöen, 

forpligtede til at have sit Nummer og et Par Bogstaver, der angiver Skibets 

Hjemsted, anbragt paa tydelig Maade paa Skibets Sider, Storseilen etc).

69 

Kolje, Skrei- og Torskfiskerierne samt Fisket af Flyndre, Pigvar, Tunger 

og andre finere Fiskearter har ikke givet stort Udbytte; det drives som bekjendt 

foruden af endel mindre Skibe, der hörer hjemme i Pernis, Qwartewaal, Middelharnis, 

Hellevoetsluis og den Helder, af de samme Fartöier, der om Sommeren 

og Hösten gaar paa Sildefangsten. Priserne af de nævnte Fiskeslags har vasret 

lave og Fångsten meget knap; idethele er det en meget beklagelig Symptom at 

de anbragte Fiskemængder bliver mindre med hvert Aar. Medens det for endnu 

10 Aar siden ikke var en Sjeldenhed at se holländske Baade sælge sin Fisk i 

engelske Havne, förekommer ikke alene dette aldrig mere nu, men store Partier 

Fisk indföres af engelske Fiskere. Især er Rotterdam i det henrundne Aar 

bleven til et Marked for engelsk Torsk og Kolje, der daglig anbringes med 

Dampakibe fra Hull, Grimsby etc. 

I 1888 gjordes flere Forsög paa at faa istand regelmæssige Forretninger i 

fersk Fisk fra Norges Vestland, dog har disse Forsög efter hvad erfares bragt 

Afskiberne Tab og har i det henrundne Aar ikke været gjentaget. Kun enkelte 

Partier ankom af og til, enten via England eller direkte fra Bergen og Stavanger, 

med hvad Udfald vides ikke. Grunden til de i 1888 mislykkede Forsög paa 

at aabne det holländske Marked for vor Fisk ligger först i de daarlige Transportmidler, 

der benyttes, nemlig Danipskibe, der ikke er indrettede til Fiskforsendelser, 

hvor den i aabne Kasser forpakkede Fisk enten staar paa Dækket udsat 

for Luftens Indvirken samt bliver stövet og sort af Rögen og Dampen, eller 

den staar for nær Maskinrummet og tager Skade af Värmen. Dampskibene er 

desforuden som oftest for længe underveis naar flere Anlöbssteder skal anlöbes. 

En anden Grund maa söges deri, at det nederländske Fiskemarked ei endnu er 

tilstrækkelig udviklet; större Indretninger hvor den anförte Fisk kan bevares i 

kolde Rum naar Tilförselen den ene Dag er alt for stor, hvor den kan blive 

ordentlig forpakket til videre Forsendelse enten til Provindsbyerne eller til 

Tydskland og Belgien findes saagodtsom ikke. En tredie Grund ligger i den 

hos Hollænderne særdeles udprægede Yedhængen ved det gamle, der nok fraholder 

mange Folk fra at kjöbe importeret Fisk; at dömme efter Afsætningen 

af de betydelige Mængder engelsk Fisk, der som ovenfor sagt anföres hver Uge 

til Rotterdam, maa denne Conservatisme imidlertid være i Aftagen. Holland 

med sin tætte Befolkning, hvoraf '/., er Katholiker, med Belgien og Tydskland 

i Baggrunden, maatte, derom föler man sig overbevist, kunne absorbere betydelige 

Mængder Fisk, dersom Våren kun blev hidfört paa behörig Maade og tidssvarende, 

afkjölede Pakhuse fandtes paa Ankomststederne, hvor Fisken, naar 

Markedet ved dens Ankomst netop var vel forsynet, enten kunde blive opbevaret 

et Par Dage eller ompakket til videre Forsendelse. 

Fersk Sild for Rögerierne i Vlaardingen og ScheveniDgen har i 1889 været 

indfört i temmelig större Partier; den bestod delvis af Indmadssild fra Bergen, 

Stavanger, Fredriksstad og Göteborg, delvis af maver Smaasild fra Bohusläns 

Kyststeder; det regnes at omtrent -1.000 Tönder af förstnævnte og 5,000 Tönder 

af sidstnævnte Sorte er bleven indfört. Kvaliteten af Indmadssilden siges at 

have været tilfredsstillende, den blev betalt med Fl. 8'— à 10'— per Tönde og 

skal her om Vinteren kunne sælges med Fordel. Den hidforte Smaasild var 

af mindre god Kvalitet og opbragte Fl. 3'— à 5'— per Tönde. En Del af 

den fra Sverige anförte Sild blev i Marstrand og andre svenske Kystbyer paa 

Stedet indkjöbt for egen Regning af Förerne af et Par holländske Fiskefartöier 

og medtaget til Scheveningen for der at blive röget. 

Om Östersfisket, der som turde være bekjendt hovedsageligen drives i 

Provindsen Zeeland, har den tilf. Viee-Consul i Vlissingen meddelt at Aaret 

har været særdeles gunstigt baade for Udklækningen og Væxten af de tidligere

70 

paa Österbænkerne udplantede Östers. Tilförselen af östers paa de forskjellige 

Markeder har som Pölge deraf været meget stor; Priserne vedblev lave uagtet 

Vårens gode Kvalitet. Med den allerede for enkelte Aar siden begyndte Uskik 

at bringe massevis unge, umodne Östers i Handelen for ganske billig Pris, fortsattes 

ogsaa i det henrundne Aar, til stor Skade for Österbænkernes Frembringelse 

i de næstfölgende Aar. I 1888 skal der have været mindst 15 Millioner 

umodne, ganske smaa Östers blandt den til Udlandet udförte Vare. Som Regel 

betinger disse kun Fl. 20'— à 25'— per 1,000 Stykker, medens Prisen for 

fuldvoxne er fra 60 til 100 % höiere. 

I 1889 er der udkommeo en Lov her i Landet, der forbyder at Fiskeri 

drives af Besætningerne paa fremmede Nationers Fartöier i den nederländske 

Stats Söterritorium og truer med Confiseation af Skib og Garn naar et fremmedt 

Fartöi bliver antruffet med udsat Garn. Ordlyden af Loven blev i sin 

Tid tilstillet det kongelige Udenrigsk Departement samt det kongelige norske 

Indre-Departement. 

I den nederländske Toldtarif er i 1889 kun kommen en Förändring, der 

gjælder Artikelen Edike; Oversættelse af den nye Lovbestemmelse er i sin Tid 

bleven tilstillet det kgl. Udenrigsk Departement og den kgl. norske Regjerings 

Departement for det Indre. 

Tho. Egidius. 

Victoria (Britiska Columbia) den 26 februari 1890. 


Distriktet besöktes under året af 1 svenskt fartyg om 717 ton och 4 

norska om 4,354 ton. Alla hitkommo i barlast och afgingo, utom 1 i barlast, 

med timmer. 

Det i min förra årsberättelse omnämnda torskfisket har icke blifvit hvad 

man väntat och lär svårligen utvecklas förr än Förenta staterna lemna tullfritt 

inträde för fisk och fiskeprodukter härifrån. Detta är skada, ty ifrågavarande 

fisksort berömmes mycket för sin fina smak och skulle under andra förhållanden 

säkert skaffat sig en god marknad. Sälfångsten idkas flitigt utmed kusten och 

i Behrings sund. Under de sista två månaderna stucko 17 skonare ut för att 

uppsöka detta byte, hvilket sedan afyttras härstädes. Många svenskar och norrmän 

hafva sin sysselsättning dervid. Laxfisket var under året rikare än någonsin, 

i det icke mindre än 414,291 lådor utgjorde resultatet, hvaraf det mesta 

exporterades till England, Förenta staterna och Australien. Utförseln af kol 

och timmer var likaledes större än någonsin. Den raska utveckling vår provins 

kan framvisa torde blifva ännu betydligare när de föreslagna jernvägarne hunnit 

byggas. Af icke ringa betydelse är immigrationen hit under sista året. Dugliga 

handtverkare, arbetare och tjenstefolk äro mycket efterfrågade; personer 

med ett litet kapital och skicklighet hafva goda utsigter att här slå sig väl 

fram. — Utförliga upplysningar om våra förhållanden äro att finna i »Board 

of trade's» årliga berättelse. 

Rob. Ward.

Königsberg den 15 mars 1890. 

71 



Der ankom til Pillau: 

Nævnte 2,209 Farfcflier vare lastede med:

deraf var: 

72 

Af de indkomne Fartöier vare under: 

Af omnævnte Fartöier vare 1,740 Fartöier i Königsberg. 

Der afgik fra Pillau: 

Nævnte 2,176 Fartöier ere afgaaede til: 

Der afseilede med Ballast, tomme og indbragte Ladninger: 

Hovedexporten söværts fra Königsberg bestod i:

73 

Aaret 1889 er for Königsberg paa Grund af den daarlige Höst i Almindelighed 

faldet ikke ubetydeligt daarligere ud end det foregaaende. Königsbergs 

Handel er som alt ofte sagt hovedsagelig afhængig af Udfaldet af Hösten i egen 

Provinds og i Rusland. Hvor meget Tilförselen af Korn staar tilbage for forrige 

Åars Tilförsel fremgaar af det Tal der forefindes i Kornberetningen senere 

hen. I Sammenhæng hermed har ogsaa Skibsfærdselen mistet i Omfång og 

Landbrugets formindskede Indtægtskilder kunde kun virke hemmende paa Byens 

og Provindsens Erhvervsevne. Fordybningen af Söveien mellem Königsberg og 

Pillau, der i Principet jo rigtignok er en afgjort Sag, er endnu ikke kommet 

ud över det theoretiske Stadium, dog har Regjeringen i Finantsbudgetet for 

dette Aar optaget en anden Rute paa 1 Million Mark, og turde Arbeidet vel 

begynde i Aarets Löb. 

Landbruget i 1889. 

Var Aaret 1888 ugunstigt for Provindsen Östpreussen, saa var Aaret 

1889 ligefrem skjæbnesvanger for Landbruget, og mängt en Landmand vil se 

sig nödsaget til at skille sig ved sin Besiddelse resp. sin Forpagtning. Allerede 

da Sneen og Isen smeltede viste det sig, at al Vintersseden med Undtagelse af 

Raps havde lidt meget, og at en Omplöining af store Strækninger vilde være 

en nödvændig Fölge heraf. Rigtignok gik Foraarsarbeidet regelmæssigt fra 

Haanden, men den fuldstæudige Torke, der kort efter indtraadte, var meget 

skadelig for Spiringen og Udviklingen af Sæden, men især for de svære Jorder. 

Ligeledes viste det sig suart at Foderplanterne og Enggræsset vare långt tilbage 

i Væxten. Derfor er Hösten ogsaa faldet meget utiifredsstillende ud saavel 

hvad Sædekornet angaar som med Henhold til Straaet. De fleste Landmænd 

maa lade deres Kvæg og Hestehold undvære Ströelse, hvad naturligvis virker 

uforminskende paa Beholdningen af Gjödning. 

fölger: 

Höstresultatet turde være som

74 

Kornpriserne med Undtagelse af Priserne for Hvede stillede sig höiere 

end i förgångne Aar. 

Anvendelsen af kunstigt Gjödning har vel ikke tiltaget, som Fölge af de 

fortingede Pengemidler. Efterspörgselea efter Faxe Kalkmergel var större end 

Leveringen heraf, hvilket vel var en Fölge af de höie Fragter for Seilskibe. 

Productionen af Mælk var meget ringe. Smörpriserne stege af den Grund, 

og holdt sig hele Aaret rundt tilfredsstillende paa 105—110—120—130 Mark. 

Hvad Uld angaar, saa er der ikke indtraadt nogen Förändring i denne Artikel. 

Remontemarkederne havde snarere hävt et roligt Udseende; let Material 

blev forsömt. Priserne stillede sig omtrent som i Foraaret. Priserne for de 

forskjellige Slags Kvæg bleve noteret væsentlig höiere: 

Bærende Kvier vare sögt til Priser fra 250—300 Mark. 

Brænderierne have snarere formindsket deres Drift. Teglværkeme have 

i Aaret 1889 ikke givet fuldstændigt saa gunstige Resultater som i forgangene 

Aar. Hypotheksforholdene stillede sig i de förste Maaneder af Aaret ret gunstigt, 

senere trykkede den almindelige Pengemangel. Dyrkningen af Vintersæden 

for næste Höst var normal, saa at Udsigterne for Hvede, Rug og Raps 

indtil nu ere gode. 

Kornberetning for 1889. 

Som Fölge af den nogenlunde gode Höst i 1888 saavel her i Provindsen 

som i de tilgrændsende Distrikter i Rusland, var Tilförsleme i den förste 

Halvdel af Aaret i det Hele taget tilfredsstillende. Fornemmelig var Tilförsleme 

af Hvede, den for denne Pläds vigtigste Kornsort, temmelig betydelige 

og fandt de i de förste Maaneder af Aaret en stærk Afsætning til England og 

desforuden ogsaa til Belgien, Danmark, Sverige og Norge, for en del ogsaa til 

Prankrige. For Rug var der stor Efterspörgsel, men desværre vare Tilförsleme 

kun ringe, saa at Forretningen i denne Kornsort ikke kunde blive af större 

Betydning. Den indenlandske Rug solgtes udelukkende til Indlandet, medens 

de russiske Tilförsler hovedsagelig gik til Skandinavien. Af Byg leverede den 

indlandske Höst kun lidet og af ringere Kvalitet medens Tilförsleme fra Rusland 

i Begyndeisen af Aaret var ret betydelige; den störste Del af Exporten 

gik til Skotland, Norge og Slesvig-Holstein. I Havre var Forretningen ubetydelig; 

Tilförsleme fra Rusland vare smaae. De ringe indenlandske Tilförsler 

var kun af mangel fuld Kvalitet og blev absorberet af Lokalkonsumet. 

Af Erter manglede Tilförsleme fra Indlandet næsten ganske; fra 

Rusland var derimod Tilförsleme i Begyndeisen af Aaret ret betydelige, 

saavel hvad Koge- som Fodererter angaar; senere gav Tilförsleme ogsaa fra 

Rusland betydelig efter. Slesvig-Holstein, England, Skotland, Sverige og Norge 

optraadte som Kjöbere. Meget betydelige vare Tilförsleme af Klid fra Rusland,

75 

med Hovedafsætning til Danmark. Udsigterne for Aaret 1890 ere hvad Kornforretningen 

angaar indtil den nye Höst, altsaa indtil Slutningen af August, 

kun lidet glædelige. De herværende Förråad ere overordentlig smaae, fra 

Provindsen Östpreussen er kun lidet ivente og över Forraadene i Kusland ere 

Meningerne delte. Det vil være ganske afhængigt af Landeveiens Tilstand i 

det Indre af Rusland og af Kornpriserne, om Tilförslerne derfra ville antage 

större Dimensioner. Med en Gjennemsnitstilförsel af 80—100 Vaggon daglig 

vilde man maatte tage til Takke. 

Fölgende Tal give et Overblik över den herværende Kornhandel 1889 

sammenlignet med 1888. Der ankom hertil: 

Der afsendtes: 

Gjennemsnitspriserne har i det forlöbne Aar stillet sig frit ombord fortoldet 

pr 100 Kilo for:

76 

Beholdningerne ved Aarets Slutning udgjorde pr 1,000 Kilo: 

Hamp. De förste Tilförsler af Hösten 1888 viste ret tilfredsstillende 

Kvalitet, dog viste de senere Tilförsler, at Kvaliteten ikke var ganske saa god 

som man ventet efter de förste Prover, men under enhver Omstændighed gav 

Hösten 1888 saavel kvantitativ som kvalitativ et tilfredsstillende Resultat. 

Forretningen var slæbende, da Udlandet regnede paa billige Priser, hvortil de 

russiske Kjöbmænd kun vanskelig kunde bekvemme sig. Priserne stillede sig 

for 1888 Höst: Mittel-Lagen 26—26'/, Mk, Malistowker-Lagen 247,-25 

Mk, Bussisk Lagen 217,—227, Mk, Petersburger-Lagen 18—187, Mk, Streimel 

16—1672 Mk. Angaaende Udfaldet af Hamphösten 1889 lyde Beretuingerne 

i det Hele taget mindre gunstigt og läder det til at Kvaliteten af den 

nye Vare i Forhold til 1888 er mindre tilfredsstillende. De hidindtil indtrufne 

Partier er af en daarlig Farve, muligens at der senere kommer bedre 

Kvaliteter paa Markedet. 

Hör. Efter de förste större Mönstre af 1888 Höst, som viste en ret 

smuk, tildels sj elden god Kvalitet, maatte man have ventet en livlig Forretning; 

imidlertid blev dette ikke Tilfældet, da de senere ankomne Varer ikke 

tilnærmelsesvis svarede til de hävte Forventninger. Det viste sig meget mere, 

at 1888 Hör tildels var af en ret mangelfuld, utilfredsstillende Kvalitet, og at 

Våren ogsaa, saaledes som i flere Aar allerede har været Tilfældet, bragtes paa 

Markedet i en daarlig bearbeidet Tilstand. Som Fölge heraf tog Forretningen 

en slæbende Gäng. De bedre Kvaliteter, som sjeldnere förekom, var meget 

efterspurgte af Spinderne og opnaaede saaledes bedre Priser. Den höiere Rubelkurs 

bidrog meget til at vanskeliggjöre den herværende Forretning, da Russerne 

ikke gav efter i Forhold til de stigende Kurser og paa den anden Side 

vægrede Spinderne sig for at anlægge höiere Priser. Der betaltes i Begyn-

77 

delsen af Aaret for geweichte Krou & Prik Hör 26—28'/, Mk, geweichte 

Kvaliteter 20—23 Mk; Slanitz Hör 19'/,—25 Mk pr 50 Kilos. Disse Priser 

veg lidt efter lidt 4—5 Mk. Hösten 1889 avarede ikke til de oprindelige 

Forventninger og läder Kvaliteten ligesom ved Hamp tildels meget tilovers at 

önske. Fornemmelig er de bedre Sorter meget knappe, som derfor er meget 

begjærende og betales forholdsniæssig höit. Ordinære Sorter, som vare temmelig 

rigelig forhaanden, vare lidet efterspurgte. Kvalitativ vil Hörhösten 1889 

heller ikke være tilfredsstillende. Ved Slutningen af Aaret stillede Priserne 

sig saaledes: geweichte Krön & Prik Hör 22—24'/a Mk, geweichte Kvaliteter 

15—18'/, Mk, Slanitz Hör 20—24'/, Mk, geweichte Kvaliteter 15 — 19 Mk 

pr 50 Kilo. 

Man anslaar det Kvantum som ankom hertil fra Rusland til c:a 550,000 

Centner Hamp og c:a 300,000 Centner Hör exel. Spertionsvare. Lagerne ult. 

1889 anslaaes til c:a 60,000 Centner Hamp og c:a 20.000 Centner Hör. 

Sildeberetning for 1889. 

Importen af Sild belöb sig ti! 299,665 Tdr imod 213,000 Tdr i 1888. 

Dette er den störste Import, som nogensinde har fundet Sted hertil. Beholdningerne 

den 1 Januar belöb sig til c:a 40,000 Tdr norsk og c:a 17,500 Tdr 

skotsk Sild. 

I Begyndeisen af Aaret ankom der ogsaa större Tüförsler af svensk Sild, 

og da saavel Kvaliteten og Behandlingen vare bedre end tidligere og Noteringerne 

billigere, fandt den især til Rusland en större Omsætning. I Begyndeisen 

af Aaret betaltes der for norsk Säd (4 K) 15 —16 Mk. (o K) 16 —19 

Mk, (2 K) 22—26 Mk, (K) 20—24 Mk, (M) 16 — 19 Mk. 

Herved er at bemærke, at der var betydelige Tilförsler af de större Mærker, 

hvorved Priserne for disse trykkedes. medens de mindre Sorter var knappe 

og Priserne saaledes forholdsmæssig höie. — For svensk Sild betaltes der (2 K) 

og (3 K) 15—17 Mk, (M) 14 Mk i skotsk Pakning. Svensk Ihlen c:a 16 

Mk, Full 20—23 Mk. 

Skotsk Sild. Crownbranded Full c:a 28 Mk, crownbranded Matties 26 

Mk, crownbranded Ihlen og Mixed 24—25 Mk, ustemplede smaae Sorter 20 

—24 Mk, Tornbellies 17—18 Mk, Vestkystsild c:a 22 Mk, engelsk Yarmouth 

21—24 Mk. Nogle mindre Partier holländsk Sild, som lagrede her, blev römniet 

for 23—25 Mk. . Selv i Fastetiden laa Forretningen mindre gunstig og 

var Omsætningen långt mindre end almindelig, da de for Rusland gangbare 

Sorter skotsk Sild næsten ganske inanglede. Paa Grund af den daarlige Kartoffelhöst 

i 1888 og den saaledes fölbare Mangel paa denne Rodfrugt, var Omsætningen 

til Proviudsen ogsaa meget slæbende. I Löbet af Foraaret var der 

fremdeles rigelige Tilförsler af norsk Sild, fornemmelig större Mærker, saa at

78 

Priserne for disse faldt noget, derimod kände svensk og skotsk Sild opnaa lidt 

höiere Noteringer. Fångsten af Matjessild var kun liden, men derimod var 

Kvaliteten udmærket god. For prima Kvalitet betaltes der 120—170 Mk, Middelsvare 

50—100 Mk, ringere Sorter 25—40 Mk. Den nye Fångst i Skotland 

begyndte i dette Aar tidligere end det i mange Aar har været Tilfældet, 

ved Shetland i den anden Halvdel af Juni og paa Östkysten af Skotland i den 

förste Halvdel af Juli. 

Medens Fiskerierne ved Shetlandsöerne ikke leverede noget navneværdigt 

Resultat, var Fiskeriet paa Skotlands Ostkyst nieget betydeligt. Man anslaar 

hele Udbyttet til c:a 780,000 Crans eller c:a 200,000 Crans större end i 

Aaret forud. Över Beskaffenheden af de skotske Afladninger, selv de med Regjeringsstempeler 

forsynede, blev der ätter igjen i dette Aar fört megen Klage. 

En stor Del var blandet med smaae, endog tildels beskadiget Vare, men ikke 

desto mindre havde ogsaa denne Sild erholdt Regjeringsstempeler. Den herværende 

Handelsstand saa sig foranlediget til at indseude en Klage til Opsynsauktoriteterne 

i Skotland, og der blev ogsaa i denne Anledning sendt et Par 

Deputerede hertil for at undersöge Sägen. Fremtiden vil vise, om dette vil 

hjælpe noget. De herværende Sildehandlere er af den Mening, at det vilde 

være långt bedre, ganske at ophæve Stemplingen og at överlade alt til den frie 

Konkurrance. 

I August opnaaede ustemplet Full 20—25 Mk, Small Full 18—24 Mk, 

Matties 13—17 Mk, Tombellis 8 — 13 Mk, de förste Crownbranded og Trade 

Mark Full 28—30 Mk, Crownbranded Matties 187,-20 Mk, Crownbranded 

Ihlen 19—20 Mk. I September ustemplet og Trade Mark Full 28 — 31 Mk, 

Crownbranded Full 30—31 Mk, Crownbranded Matties 19—16 Mk, Crownbranded 

Ihlen 197,—18 Mk, Crownbranded Mixed 18—17 Mk, ustemplet 

Matties 12—16 Mk, Small Full 15 — 23 Mk, Tornbellis 7—13 Mk. Paa 

G-rund af de betydelige Tilförsler kunde disse Priser ikke holde sig, men faldt 

i Löbet af Hösten 1 à 2 Mk pr Tönde. 

Ultimo 1889 stillede sig Priserne saaledes: Crownbranded Full 30 Mk, 

Crownbranded Matties 16 Mk, Crownbranded Spent 1672—17 Mk. 

branded Mixed 15 Mk, Tornbellies 8 Mk pr Tönde. 

Crown 

Omtrent i Midten af August ankom de förste Tilförsler af den nye norske 

Fedsild. Paa Grund af den flaue Stemning var Priserne i Begyndeisen lave, 

fornemmelig for Kjöbmandssild, men da det viste sig at den nye Fångst næsten 

ikke leverede nogen Kjöbmandssild, men for det meste middels og smaa Sorter, 

steg Priserne for Kjöbmandssild, medens de andre Sorter gik tilbage. I Begyndeisen 

blev der betalt: (3 K) 23—20 Mk, (2 K) 26—20 Mk, (K) 14—17 

Mk, (MK) 11—14 Mk, (M) 11 Mk. I Slutningen af Aaret betaltes: (3 K) 

25—27 Mk, (2 K) 18—20 Mk, (K) 15—157, Mk, (MK) 15, 13, 12 Mk, 

(M) 12—11 Mk. For svensk Sild betaltes ultimo 1889: Full 23—24 Mk, 

Spent 12 Mk pr Tönde. 

De holländske Fiskerier i August och September forlöb ligeledes ret gunstig 

og anslaaes Udbyttet til 296,000 Tdr imod 200,000 Tdr i 1888. Det 

läder til at Fångsten fornemmelig har leveret större Sorter, som fandt bedre 

Afsætning i Vesten og som viste sig for dyr for denne Pläds. De förste smaa 

Tilförsler af Matties opnaaede 20—21 Mk, senere i September—Oetober betaltes 

Matties 17—18 Mk, Ihlen 18 — 19 Mk, smaae Voll 21 Mk; alle Priser 

pr ufortoldet Tönde. Beholdningerne ultimo 1889 belöb sig til: skotsk Sild 

36,585 Tdr, norsk Sild 34,135 Tdr, holländsk Sild 913 Tdr, svensk Sild 

2,672 Tdr, tilsammen 74,305 Tdr.

Fragtnoteringer i Aaret 1889. 

79

81 

Paa- og Afmönstring. Ved Hovedstationen paamönstret Aar 1889: 12 

Sömænd (5 Sveoske, 3 Norske, 4 Tydske); afmönstret: 14 Sömaend (3 Svenske, 

10 Norske, 1 Tydsk). 

Korrespondance. Antallet af Skrivelser i 1889 fra Konsulatet udgjorde: 

til Udenrigsdepartementet 3, til Kommerceeollegiet 15, til Indredepartementet 

5, til Gesandtskabet i Berlin 3, til Vicekonsulerne 18 foruden Cirkulærer, til 

andre Myndigheder og Private 27, tilsammen 71. Journalen över iodkomne 

Skrivelser omfattede 81 Nummere. Af trykte Säger 125. Konsulatet har modtaget 

1,058 til Sömænd adresserede Breve. 

Igjennem Aarsberetningen fra Vieekonsulatet i Memel udgaar, at derværende 

Skibsfart ogsaa dette Aar har taget et bedre Opsving idet der indkom: 

1,136 Skibe med 273,291 Ton imod 1,014 Skibe med 265,504 Ton i 

1888. Vicekonsnlen beretter videre, at man i Almindelighed maa antage at 

Handelsforholdene der paa Stedet have været gunstigere cnd siden længere Tid; 

det Tryk, som saa længe hvilede paa al Handel og Vandel, har givet efter, og 

Skibsfragterne forbedret sig, saa at Situationen i det Hele taget maa betragtes 

som nogenlunde tilfredsstillende. Pengemarkedet har været let tilgjængeligt og 

Discontoen stod hele Aaret 3 % f. a. indtil September Maaned; fra den Tid 

af er den dog stegen til 5 % f. a. for gode Vexler. — Af Stedets Import- 

Artikler er især at fremhæve: 

Stenkul kun fra Storbritannien. Tilförselen androg til e:a 72,970,000 

Kilo mod c:a 69,100,000 Kilo pro 1888. Salgspriserne paa Stedet vare fölgende: 

for engelske Maskinkul Mk 078 à Mk 0'88, for skotske Maskinkul 

Mk 0-68 à Mk 0-76 og for eng. Smedekul Mk 075 à Mk 0'86 à 0"76 og 

for skotske Smedekul Mk 0'70 à Mk 0'80 pr 50 Kilo. 

Sild. Pra Norge tilförtes 22,620 Tdr, fra Skotland 5,925 Tdr, fra Sverige 

8,095 Tdr, tilsammen 36,640 Tdr imod 14,986 fra Norge, 6,653 Tdr 

fra Skotland, 1,870 Tdr fra Sverige, tilsammen 23,509 Tdr pro 1888. Der 

betaltes: for norsk Pedsild Mk 10 til 18 efter Qualitet og Störrelse, for skotsk 

Sild Mk 14 til Mk 19 for erownbrauded Matties Ihlen og Mixed, for svensk 

Sild Mk 10 til Mk 16 efter Störrelse; alt pr Tönde ufortoldet. 

Salt. Pra England indförtes c:a 5,227,000 Kilo imod c:a 4,929,000 Kilo 

engelsk Salt i 1888, og var Salgsprisen her hele Aaret igjennem Mk 0'90 à 

Mk 1 pr Kilo ufortoldet. Til Udförsel kommer fremfor alt Trælast, som i 

höi overveiende Grad udgjör Stedets Export. Denne androg pro 1889 til 

492,487 Cub.-Meter mod 469,367 Cub.-Meter pro 1888. Trælasthandelen har 

i det Hele fundet en större Udvikling, især til alle tydske Havne, paa Grund 

af den höie Indförselstold for fremmed Trælast. Priserne til Udförsel noteredes: 

for Ege-Bjælker, middels Sort, om Foraaret 60 Sh., om Sommeren 57 

Sh. 6 D., om Hösten 55 Sh. pr Load; for Furre-Planker, 3 Tommes, 1 Sort 

£ 8 pr Sid., andre Sorter i Forhold; for Grane-Planker, 3 Tommes, 1 Sort 

£ 7. 5 Sh. a £ 7 pr Std., andre Sorter i Porhold; for Furre-Bord, 1 Tommes, 

1 Sort Mk 0V/, à Mk 010 pr löbende Fod, andre Sorter i Forhold; 

for Grane-Bord, 1 Tommes, 1 Sort Mk 0"0 7 à Mk 0-0 7 1 /, pr löbende Fod, 

andre Sorter i Forhold; for Ege-Pibestav, Krön, om Foraaret £ 160, om 

Sommeren £ 165, om Hösten £ 175 pr Mille, for Furre-Sleepers 28 Sh. à 

30 Sh. 6 D. pr Load. 

Dernæst Kornvarer, men Handelen dermed er bleven saa indskrænket, 

især paa Grund af ugunstige Jernbane- og Toldforhold, at den neppe kan komme 


82 

i Betragtning i Sammenligning med andre Steder. Der udförtes: 276,175 Kilo 

Hvede, 1,977,365 Kilo Rug, 1,299,160 Kilo Byg, 4,011,680 Kilo Havre, 

imod 1,247,800 Kilo Hvede, 7,102,800 Kilo Rug, 834,500 Kilo Byg, 7,567,300 

Kilo Havre pro 1888. Transito-Noteringerne have været frit ombord: for Hvede 

Mk 13-70 à Mk 14'BO pr 100 Kilo; for Rug om Foraaret Mk 970, onu Sommeren 

Mk 10, om Hösten Mk 11'50 pr 100 Kilo; for Byg om Foraaret og 

Sommeren Mk 9'20, om Hösten Mk 10'5O pr 100 Kilo; for Havre om Foraaret 

Mk 9-50, om Sommeren Mk 11, om Hösten Mk 10'50 pr 100 Kilo. 

Kornhösten har i den nordligste Del af Landet i det forlöbne Aar været mislig, 

og der höres mange Klager fra Landmanden i saa Henseende, men Kartoffelhösten 

har derimod været meget god. 

Af EörfrS udförtes 6,229,670 Kilo mod 6,568,700 Kilo i 1888, og stillade 

Priserne sig frit ombord: for fin Vare om Foraaret Mk 194, om Sommeren 

Mk 170, om Hösten Mk 186; for middels Vare om Foraaret Mk 170, 

om Sommeren Mk 150, om Hösten Mk 143 pr 1,000 Kilo. 

Hör, som i tidligere Aar især gik Söveien til Skotland, sælges nu næsten 

udelukkende til Spinderierne i Tydskland og Nord-Frankrig, og hele Transporten 

gaar pr Jernbane. Det omsatte Qvantum kan for tiden ikke angives, 

men Salgspriserne have været Mk 23 à 24 pr 50 Kilo. Krön, andre Sorter i 

Forhold. 

Fragterne have hele Aaret igjennem holdt sig temmelig uforaodrede, og er 

at notere som fölger: a) for Seilskibe: paa London 13 à 12 Sh., Harwich 12 

Sh., Suttonbridge 12 Sh. 6 D., Granton 10 Sh., Grangemouth 9 Sh. 6 D. à 

10 Sh., Portsmouth 13 Sh., Poole 12 Sh. 4 D., Leith 10 Sh., Southampton 

12 Sh. 6 D., Gloucester 14 Sh., Grimsby 12 Sh., Liverpool 14 Sh. pr Load 

Furre-Bjælker. Yarmouth 35 à 36 Sh., Sunderland 28 Sh. 6 D., 30 Sh., 26 

Sh., 27 Sh., 28 Sh. 6 D. à 30 Sh.. Hartlepool 30 Sh.. Cardiff 32 Sh. 6 D., 

Pernambuco £ 6, Rio de Janeiro £ 6. 10 Sb. pr Std. Furre-Planker. Amsterdam 

Fl. 24, Brake Mk 38 pr Std. Furre-Bord. Geestemücde Mk 37, 35 

à 36, Bmden Mk 40, Altona Mk 38 à 40, Lübeck Mk 25 à 26, Papenburg 

Mk 38, Bremen Mk 40, Kiel Mk 25 à 26, Stralsund Mk 26'/, pr Std. Furre- 

Bord. Kiel Mk 13, 12 7, à 12, Eckeruförde Mk 13, Lübeck Mk 13, Hamburg 

Mk 18 1 /,, Bremen Mk 19 à 20, Emden Mk 19, 18, 20 à 217,, Stralsund 

Mk 11 1 /,, Rostock Mk 14, Flensburg Mk 137,, Altona Mk 19 à 197, 

pr Last Furre-Bord. Firth of Forth og Hartlepool £ 11, 107,, 9 1 /,, 10, 

11 à 117,, Goole £ 137„, Grimsby £ 107,, Granton £ I U 11 1 /,, London 

£ 13 pr Mille Pibestav. Methil 8 Sh. 6 D., Newport 10 Sh. pr Load Furre- 

Sleepers, Stettin 47 à 46 Pf. pr St. Furre-Sleepers. b) for Dampskibe: paa 

London 12 Sh., 11 Sh. 6 D., 9 Sh. 6 B., 11 Sh. à 12 Sh., Lowestoft 11 

Sh. 6 D., Dundalk 16 Sh. 9 D., Portsmouth 14 Sh., Suttonbridge 12 Sh. 6 

D. pr Load Furre-Bjælker. London 30, 27, 30 à 30 Sh. 6 D., Sunderland 

27 à 30 Sh., Lynn 32 Sh. 6 D., Stockton 28 à 30 Sh., Oporto 55 Sh., 

Rotterdam 35 Sh. pr Std. Furre-Planker. Rotterdam Fl. 207, ^ 2174, Dortrecht 

Sh. 34, 35 à 34, Papenburg Mk 40 à 39, Lübeck Mk 24 à 25, Stralsund 

Mk 24 pr Std. Furre-Bord. London £ 11, 10'/,, 13 1 /,, 12'/, à 13 1 /,, 

Firth of Forth £ 10 à 11 '/„ Hull £ 9 à 12 7,, Grimsby £ 9 1 /, pr Mille 

Pibestav. Hartlepool £ 9, 11'/, à 10'/,, Oporto £ 21 à 18 pr Mille Pibestav. 

Grangemouth 9 Sh. 3 D., 8 Sh. 3 D. à 8 Sh. 7 D., London 10 à 9 

Sh., Hartlepool 8 Sh. 4 D., Grimsby 7 Sh. 6 D. pr Load Furre-Sleepers. 

Stettin 40, 41 à 50 Pf., Flensburg 60 Pf., Rotterdam 70 Pf. pr St. Furre- 

Sleepers. Kjöbenhavn Mk 16 à 16 1 /,, Christiania Mk 20, 18 à 16, Bremen

83 

Mk 24, Kiel Mk 16 pr 5,000 "B> Rug. Havneforholdcne ere gunstige og sikre, 

og Vanddybden i Indlöbet for Tiden 2 O 1 /, Fod. 

Sundhedstilstanden, baade for Mennesker og Qvæg, har været god, omendskjönt 

den över hele Europa herskende Influenza i den senere Tid heller 

ikke har forskaanet Distriktet. 

Lima den 5 februari 1890. 


Carl L. Meyer. 

Enligt uppgift frän vicekonsulatet i Callao besöktes dervarande hamn under 

året af 1 svenskt fartyg om 604 ton och 2 norska om 2,067 ton. 

Peru hemtar sig endast så småningom från det ödesdigra kriget med Chili, 

hvarunder de förut klena finanserna ytterligare försämrades genom förlusten af 

guano- och salpeterlagren, så att regeringen för krigets fortsättande såg sig 

tvungen att ånyo utsläppa en massa pappersmynt, hvilket tillsammans med det 

förut cirkulerande nådde en siffra af 120 mill. doll. Då efter fredsslutet 

skattkammaren var tom och krediten ingen, sjönk pappersvärdet ända derhän 

att 1 sol silfver gälde 120 à 150 soles papper och inom kort ville ingen emottaga 

pappersmyntet. Regeringen förklarade sig ur stånd att inlösa sin emission 

och dermed var ruinen gifven för en mängd menniskor. Kongressen 1889 har 

nu bestämt att utelöpande pappersmynt skall inlösas af staten efter 15 papperssoles 

mot 1 silfversol, men i sjelfva verket erhålles icke silfver utan i stället 

certifikater löpande med 1 yo , hvarför hela operationen varit föga tillfredsställande, 

enär ingen ser sig godtgjord genom rättigheten att utbyta ett papper 

mot ett annat. En vigtig överenskommelse liar träffats med de europeiska 

långifvarne, åt hvilka som säkerhet upplåtits driften af alla jernvägar på 66 

år, 3 mill. ton guano jemte stora koncessioner af land för kolonisation och en 

mängd grufvor. Det är att hoppas att denna åtgärd skall bidraga till landets 

ostörda utveckling. För att ytterligare befrämja denna hafva åtskilliga lagar 

utfärdats för att upphjelpa bergsbruk och industri. Landets rikedom på metaller 

af alla slag är allmänt bekant och det fattas blott kapital och arbetskrafter 

för att öppna dessa källor till välstånd och härtill hafva redan flera 

europeiska bolag gjort början. 

G-oda utsigter till lönande fraktfart hafva yppat sig derigenom att under 

de närmsta åtta åren stora guanolager skola tömmas af ett engelskt bolag. 

Nämnda lager togos af Chili under kriget, men måste sedan genom tryck från 

europeisk sida återlemnas, alldenstund de förut voro pantsatta åt européer. 

Äfven de Förenade rikenas fartyg torde här hafva ett lönande arbetsfält, desto 

mera som de i denna fart sedan länge gjort sig synnerligen fördelaktigt kända. 

Uppgörelser härom böra ske i London. 

G. Lembcke.

Washington den 28 februari 1890. 

84 


Under den Tiaarsperiode, som med 1889 har faaet sin Afslutning, er der 

paa Næringslivets Omraade inden de Porenede Stater foregaaet större Omvæltninger 

end under noget tidligere Tidsafsnit. Aarsagerne hertil ere komplexe, 

men vel kjendte; det betydelige statistiske Materiale, som samles dels ved 

Unionsregjeringens, dels ved de forskjellige Statsstyrelsers Foraostaltning og 

endelig ogsaa ved privat Foretagsomhed, bearbejdes af talentfulde Forfattere, 

som ved Hjælp af Tal og Fakta have kunnet dragé Slutninger, der ere egnede 

til at kuldkaste ökonomiske Axiomer, som tidligere ansaaes for uimodsigelige. 

Det kau saaledes her strax anföres, at man har kunnet paavise, at med lave 

Priser for Produktet fölger höj Arbejdslön; og dog har der vel tidligere neppe 

paa noget Hold været Tvivl om, at en naturlig ökonoiuisk Fölge af Produktets 

Prisfald ogsaa maatte være en Nedgång i Arbejdslönnen. 

De Forenede Stater frembyde et særdeles gunstigt Felt for ökonomiske 

Studier; med sin uhyre territoriale Udstrækning — der gives enkelte af de 

42 Stater, som have större Fladeindhold end noget europæisk Land, Rusland 

alene undtaget —, sine rige naturlige Hjælpekilder, sin betydelige og altid 

siærkt tiltagende Befolkning danncr dette Land ligesom en Verdensdel for sig 

selv; det indenlandske Marked er dertil af overvejende Betydning, idet nemlig 

Haudelen med Udlandet gaar op til kun '/,6 af den indenlandske Omsætning, 

en Omstændighed, som selvfölgelig höjligen bidrager til at lette en teoretisk 

Oversigt. Men endskjönt den i sig selv er forholdsvis ringe, har dog Handelen 

ined Udlandet tilstrækkelig Betydning til, at Verdensmarkedets lodflydelse kan 

gjöre sig gjaeldeude ogsaa paa amerikanske Prisforhold, og dette ikke blöt for 

Udförselsartiklernes og de toldfrie Varers Vedkommende. Naar luan derfor 

undersöger de Momenter, som have været bestemmende for Forretningslivets 

nuværende Tilstand, vil man ogsaa delvis have at tage Hensyn til internalionale 

Forholde. 

Uagtet den Fremgang, som flere Næringer begyndte at vise i 1888, og 

som ogsaa er vedbleven under 1889, har dog Forbedringen ikke været betydelig 

m>k til at öve nogen særdeles Indflydelse paa de trykte Priser, som under de 

foregaaende Aar af Decenniet i Almindelighed tilskreves den saakaldte Överproduktion, 

men som i Virkeligheden hidrörte fra en Sammenvirken af flere 

eller færre Aarsager, forskjellige for hver enkelt Vares Vedkommende. Den 

Omvæltning i Verdenshandelens Forholde, som foraarsagedes ved Suezkanalens 

Aabning og ved Indiens Optræden som Konkurrent paa det europæiske Marked, 

har vist sin Virkning paa den amerikanske Export især under de sidste ti Aar; 

Bessemerstaalets Prisbillighed og deraf fölgende udstrakte Benyttelse, Jernets 

lave Pris og endelig Maskinernes tiltagende Anvendelse har ogsaa under denne 

Period övet sin störste Indflydelse. Ingen Faktor har dog hävt en saa indgribende 

Virkning i forskjellige Betninger som de nye Forhold, hvorunder Varetransporten 

i de senere Aar foregaar; saaledes har Nedgången i saavel Jernbanesorn 

Dampskibsfragt, i Förening med Benyttelsen af billige Sække à 13 Cents 

istedetfor Tönder à 50, været Aarsag til, at en Pris af 34 Sh. pr Quarter 

Hvede paa det engelske Marked giver den amerikanske Producent den samme 

Fortjeneste som 54 Sh. for adskillige Aar siden gav ham. Paa de större Jern-

85 

banelinjer, hvor Fragterue for 20 Aar siden udgjorde 3 a 3'/s Doll. pr Ton 

og Mil, beregnes disse nu til kun omtrent 60 Cents. Denne Jernbanetransportens 

Billighed er ogsaa tildels foranlediget ved de omtalte lave Priser paa Bessemerstaal, 

som nu noteres omkring 20 Doll. pr Ton mod 80 Doll. for ikke mange 

Aar siden; de i Længden billigere Staalskinner anvcndes nu ogsaa överalt, og 

en Jernskinne er en forældet og ukjendt Gjenstand; medens Anlægget af Jernbaner 

for 15 à 20 Aar siden kostede 40,000 Doll. pr Mil. kunne de nu bygges 

for 20,000, uagtet Lönnerne, de höjere som de laveste, ere stegne. Mau har 

beregnet, at i hver lodbyggers Konsumtion indgaar der et aarligt Belöb af 10 

Doll. for Jernbanefragt; om det Arbejde, som her er repræsenteret, havde været 

udfört med Hestkraft, vilde Kostendet have været 200 Doll. pr Person, — 

med andre Ord, det hvad de Forenede Staters Indvaanere fortjene i et Aar, 

vilde uden Jernbanernes nuværende Fragt ikke have været tilstrækkeligt til at 

betale alene Transporten af den Föde og de Varer, som forbruges. 

Arbejdsbesparende Maskiners Anvendelse ved Kulbrydniugen og bedre 

Methoder ved selve Brændingen have selvfölgelig ogsaa hävt sin Virkning paa 

Ocean- ligesaavel som paa Jernbanefragterne; hertil kommer endvidere Benyttelsen 

af »compound» Maskiner og Hjælpemaskiners Anvendelse ved LosniDg, 

Pumpning, Hejsen af Sejl og Styring. En Oceandamper paa 3,000 Ton, som 

for 10 — 15 Aar siden behövede 2,200 Ton Kul og altsaa kun havde 800 Ton 

Lasterum, behöver nu kun det sidste Rum for Kul og kan altsaa tage 2,200 

Ton Varer; dertil har Mandskabets ADtal kunnet betydeligt indskrænkes. 

De her nævnte Forhold ere, som öven antydet, til en vis Grad Aarsag i, 

at Korn fra de fjerntliggende Stater i Vesten kan konkurrere med det indenlandske 

Produkt paa de europæiske Markeder; men den Andel, som de ved 

Produktionen anvendte Maskiner og Arbejdsmethoder have i dette Resultat, niaa 

ej heller oversees — den er maaske ofte endnu betydeligere end Fraglfaktoren. 

De Plouge, som benyttes paa de större Ejendomme, drives med Damp, og andre, 

som ere forspændte med 8 til 14 Muldyr, plòje 4 til 6 Furer ad Gängen. 

Anvendelsen af enhver af de Höstemaskiner, som selv binde det afskaarne Korn, 

har gjort 7 til 8 Mands Arbejde överflödigt og har reduceret Produktionsomkostningerne 

med 6 %, paa enkelte Steder endog med 10 %. En Gaardbruger 

i Californien har nyligen opfundet endnu bedre Redskaber, ved hvis 

Hjælp han alene og altsaa uden Bistand af andre Arbejdere paa sin forholdsvis 

lille Ejendom paa 3,000 acres aarligen kan producere 9,000 Bushels Hvede, 

hvilket Kvantum svarer til 1,800 Personers aarlige Hvedeforbrug paa Stedet, 

eller, om alle andre Beregninger gjöres, til tilstrækkeligt Bröd under et Aar 

for 1,000 Personer i England. Det er antageligen til denne Maskine en Tåler 

paa Kongressen i disse Dage sigtede, da han omtalte det Agerbrugsredskab, ved 

hvis Hjælp man nu i hans Hjemstavn, Californien, kunde höste, tærske og fylde 

i Sække 100 "tÈ Hvede for en Pris af 1 Cents (3" 7 öre). Endvidere anvendes 

paa de vidstrakte Ejendomme i Vesten perfektioneret Maskineri ved Opfedning 

af Kvæg i en saadan Maalestok, at en eneste Arbejder er tilstrækkelig for 200 

Kreaturer; og dog behöver denne ikke at arbejde saa haardt som den almindelige 

Gaardbruger, som ved Hjælp af de sædvanlige Arbejdsmethoder opföder 15 

til 20 Stykker Kvæg. 

Under saadane Forhold kan det ikke vække Forundring, at statsökonomiske 

Lærere opstille den Sætning, at det er Forbruget som er begrændset, medens 

Produktionen er ubegrændset, — og ikke omvendt, som Malthus og Andre tidligere 

have lært. 

Det bör i denne Förbindelse anföres, at man beregner, at kun /6 af det 

Terrsen, som i de Forenede Stater kan benyttes til Kornproduktion, for Tiden

86 

er under Dyrkning, samt at Landets hele nuværende Hvedehöst kunde væxe 

alene paa en saa stor Del af Staten Texas, som deune Stat er större cnd det 

tydske Rige. Ifölge de af Agerbrugsdepartementet givne Meddelelser er Befolkningen 

fra 1849 til 1884 tiltagen med 140 %, inedens Hvedeproduktionen 

i samme Tidsrum voxede med 410 %. I 1881 produceredes ikke en eneste 

Bushel Hvede i Dakota; i 1887 höstedes der derimod 62'/2 Million Bushels, 

eller '/„ af Aarets hele Hvedeproduktion i de Porenede Stater. 

Omtrent '/, af de samlede Agerbrugsprodukter udföres. Det kan her anföres, 

at mau beregner, at den hele Befolkning udgiver 5,000 Mill. Doll. om 

Aaret for sin Föde; heri indgaar dog 700 Mill. for spirituöse Drikke. 

Den tiltagende Benyttelse af Maskiner paa Muskelarbejdets Bekostning er 

dog, hvor betydelig den end stiller sig for Agerbrugets Vedkommende, långt 

overvejende paa Industriens Omraade. De Talstörrelser, som her kunne anföres, 

variere selvfölgelig for hver Industrigren. Man har saaledes fundet, at ved 

Hjælp af Maskinerne kommer der nu et fire Gange större Udbytte paa hver 

Bomuldspinder end for en Del Aar tilbage. Endvidere kunde en Arbejder i 

Rhode Island-Fabrikerne i 40 Aarene væve 9,600 Yards Bomuldstöj aarligen; 

Arbejdstiden var da 14 Timer; i 1886 var Produktionsmængdeu for hver Arbejder, 

med kun ti Timers daglig Arbejdstid, 30,000 Yard»; i 1840 fortjente 

han derhos 176 Doll., i 1886 285 Doll. aarligen. 

I Silkefabrikationen kan man nu spare 50 % Haandarbejde, i Vognfabrikationen 

65 %, i Maskintilvirkningen 70 til 80 %\ i Fabrikationen af 

Agerbrugsmaskiner kunne nu 600 Mand udrette det samme Arbejde som 2,145 

Mand for 15 à 20 Aar siden. I Skofabrikationen, som er dreven op til en 

saa betydelig Höjde i flere Distrikter i Massachusetts, viser der sig en endnu 

större Fremgang; hver Arbejder kunde i 1845 gjöre 1 1 /i Par Sko dagligen; i 

1885 kunde han gjöre 4 Par og i de sidste Aar endog 7 Par; for at kunne 

naa et saadant Resultat har man maattet dele Arbejdet til det Yderste, neiulig 

i ikke mindre end 64 Dele. Förend Maskiner benyttedes ved Guld- og Sölvvarers 

Forarbejdelse, kunde en duelig amerikansk Guldsmed forfærdige 3 Dusin 

Ærmeknapper daglig; nu kan han ved Maskinlijælp gjöre 9,000 Par om Dagen; 

Guldarbejder udföres derfor endog til Tydskland, trods Haandarbejdets Billighed 

dersteds. 1 gamle Dage ansaaes det for en Mærkværdighed, at en Mand kunde 

fabrikere 4,800 Knappenaale pr Dag; nu kan en Arbejder daglig fabrikere 

2,500,000 som deriil ere af långt bedre Kvalitet end tidligere. 

Til Fabrikationens Billighed bidrager den tiltagende Brug af Gas som 

Brænde-Materiale; en Fabrik, som tidligere, da Kul anvendtes, behövede 90 

Mand til at passé Kjedler og Maskiner, opgives nu at have reduceret dette 

Antal til kun 3 ved at benytte Gas. Det kan forresten her anföres, at mange 

Tegn tyde paa, at Dampmaskinens Dage ere talte; ikke blöt er Antallet af 

eiektriske Motorer i stærkt Stigende — 7- à 8,000 vare i Gäng i 1888 —, 

men man begynder allerede at anvende andre Maskiner, hvortil der bruges 

hverken Kul eller Vand. Det vil altsaa sandsynligvis være en ikke altför fjern 

Fremtid forbeholdt at se Dampmaskinen, »som har været en saa fremragende 

Faktor i Nutidens Civilisation, fungere alene i vore Museer som en Gjenstand 

af antikvarisk Interesse». 

Maskinens störst mulige Anvendelse og den deraf fölgende Indskrænkniüg 

af Haaudarbejdet har forresten været en nödvendig Fölge ikke blöt af den skarpe 

Konkurrense. men ogsaa af de talrige »Strikesi», som gjöre det önskeligt for 

Arbejdsherrerne at, hvorsomhelst de kunne det, anvende en Maskine istedetfor 

en Mand; Aaret 1889 har dog i deone Retning været ligesaa roligt, som de 

foregaaende Aar vare det Modsatte. Det er en bekjendt Sag. at intetsteds er

87 

Arbejdslönnen saa höj som i de Forenede Stater, og istedetfor at Maskinerne, 

saaledes som man kunde vente det, skulde bidrage ti] at trykke den ned, er 

den tvertiniod stegen, som öven antydet, samtidigt med Produktets tiltagende 

Billighed. Denne Omstændighed finder til en vis Grad sin Förklaring i de 

stadigen större Fordringer, som stilles til Maskinarbejdernes Duelighed og Paapasselighed; 

men paa den anden Side tillager Kvinders og B^rns Anvendelse i 

Fabrikerne i en saadan Grad, at Mændene i flere Byer i Nord-England ikke 

kunne fiade Arbejde, medens der ikke mangler rigelig Sysselsættelse for deres 

Hustrur og Börn. I fölge de Opgaver, som hidröre fra den sidste officielle 

Folketælling i 1880, skulde Arbejdslönnen över det hele Land i Gjennemsnit 

være stegen 40 % fra 1850 til förstnævnte Aar; om alle Omstændigheder tages 

med i Betragtningen, skulde Landbrugsarbejdere fortjene 100 % mere end for 

30 Aar siden. Ifölge statistiske Meddelelser fra Staten Massachusetts tiltog Landarbejdernes 

Lön der 56 % mellem de samme Aar, medens andre Arbejderes 

steg 28 %; i Connecticut forögedes fra 1860 til 1887, ifölge Opgaver fra det 

derværende statistiske Bureau, Mænds Arbejdslönner med 43 %, Kvinders med 

57 %'. I Minnesota og andre vestlige Stater beregnes Stigningen at have været 

10 % fra 1875 til 1S86. 

I 1887 var der ved Fabrikerne över det hele Land beskjæftiget 400,000 

Arbejdere mere end i 1885; samtidigt vare Lönnerne stegne, i Uld-og Klædefabriker 

10 à 15 %, i Bomuld- og Silkefabriker samt i Metalværksteder 15 %, 

i Fleskpakningsmagasinerne 12 %, i Kulminerne 20 %. 

Medens saaledes Forretningstilstanden under Tiaaret har været ufordelagtig 

for Arbejdsherrer og Handlende, ere Arbejdernes Kaar stadigen blevne bedre. 

Desuagtet paastaaes det, at stor Misfornöjelse raader inden de arbejdende Klasser 

i Landet, uden at herfor anden Grund angives, end at de aldrig ville blive tilfredse, 

saalænge de ikke fortjene ligesaa meget som deres Arbejdsherrer; Smagen 

for Luxus og höjt Levesæt siges at være mere udbredt her end aodetsteds. 

Og dog har en ordentlig og intelligent Arbejder de bedste Udsigter; i en Fabrikstad 

i Massachusetts fiudes saaledes 176 Fabrikejere; af disse ere ikke mindre 

end 161 forhenværende Arbejdere, som alle begyndte som almindelige Daglönnere. 

Som öven antydet, har Tiaaret, naar kun en ringe Undtagelse gjöres for 

1887 og en Del af 1888, været uheldigt for Handel og Industri i sin Almindelighed. 

Med Muligheden af ved Maskinernes Hjælp at frembringe enhver Artikel 

i saagodtsom hvilkensomhelst Mængde er fulgt Överproduktion og Prisernes 

deraf fölgende overdrevne Nedgång for talrige Varers Vedkommende. De Industridrivende 

bave sögt at vinde i Kappestriden ved uophörligt at indföre nye 

arbejdsbesparende Methoder, og da Besparelserne blive mærkbare især i de store 

Anlæg og i mange Tilfælde kunne siges at udgjöre den eneste Fortjeneste, har 

ogsaa her Tidens Retning vist sig at være en störst mulig Udvidelse af alle Anlæg 

og Anvendelsen af Kapitaler i Stort. De mindre Fabriker, som ikke ere saa 

kapitalstærke og ikke kunne ombytte sine Maskiner, som efter kun faa Aar 

ere blevne utidsmæssige, maa lukke efter i Aarevis at have solgt med Tab og 

forgjæves ventet paa bedre Tider. Paa Grund af de forbedrede Arbejdsmethoder 

kunne ogsaa de Felter, som ikke tidligere bleve udbyttede, bearbejdes, 

og end större Konkurrense er deraf Fölgen. Endelig findes, hvad Kul- og 

Metalindustrien angaar, uophörligt nye Lejer; saaledes har Syden, som hidtil 

kun var et agerbrugende Land og alene frembragte Bomuld og Sukker, nu 

begyndt at gjöre Norden Konkurrense ved med Fordel at aabne Jern- og Kulminer; 

Fabrikanlæg gjöres ogsaa i de sydlige Stater, men ville, hvad Bomuldindustrien 

betræffer, formodentlig ikke kunne gjöre Norden stort Afbræk paa 

Grund af en tilsyaeladende ringe Omstændighed; for at Bomulden skal blive

88 

Tel spunden behöves nemlig en ikke ubetydelig Grad af atmosfærisk Fugtighed, 

og i denne Henseende ere Ny England-Staterne, hvor Begnmængden er höj, 

bedre stillede end Syden, hvor Luften er varm og tör. 

Fölgerne af de nye Vilkaar for Produktion og Fordeling have altsaa efter 

Sagkyndiges Formening trykket Markedet ligesaa meget som Misforholdet mellem 

Tilbud og Efterspörgsel. I denne Sammenhæng kan anföres et Exempel, som 

maaske klarere end noget andet tilkjendegiver, hvorledes Överproduktion kan 

opstaa; Exemplet er hentet fra Metallet Nikkel; Verdensbehovet af dette Metal 

er 8 à 900 Ton aarligen; men et eneste Bjergværk i Ny Kaledonien kan, om 

det behöves, aarligen producere 2- à 3,000 Ton. Som Tilfældet er med Nikkclen 

i det Smaa, har det i det forlöbne Tiaar været med talrige Varer paa Verdensmarkedet 

i det Store. 

En ny Theori om Kapitalens og Arbejdets Andel i det færdige Produkt 

er ogsaa i de sidste Aar bleven opstillet og har vundet almindelig Tilslutning. 

Den gaar ud paa, at af det færdige Produkt har Arbejdet erboldt ''/lQ, medens 

Kapitalens Andel altsaa kun er en Tiendedel; man beregaede nemlig, at Værdien 

af den kommersielle Produktion i det sidste Folketællingsaar, 1880, var 9,000 

Millioner Doll., og at heraf repræsenterede de 8,100 Mill. Lönner og Grager, 

medens 900 Mill. tilfaldt de anvendte Kapitaler. Her, ligesom i Europa, er 

forövrigt Rentefoden i de senere Aar gaaet betydeligt ned; för Krigen var den 

almindelige Rente i Handelsforhold över 10 %, i Vesten endog 20 %; nu 

derimod kunne garanterede Laan optages til 2 1 /, %• Sparebankrenten i Massachusetts 

var omtrent 7 % i 1877; ti Aar senere gik den ikke engang op til 

5 %. Prisen paa fäste Ejendomme synes ogsaa at være i Nedgaaende idetmindste 

i adskillige Stater; men fuldstændige og paalidelige Opgaver i denne 

Henseende ville först foreligge, naar Resultaterne af Aarets Folketælling engang 

blive kjendte. 

Naar Hensyn tages til Kapitalernes forringede Afkastningsevne og til 

Markedet trykte Stilling i de senere Aar, burde det ej have vakt Forundring, 

at Producenterne her som i Europa have sluttet sig sammen og dannet Syndikater 

eller, som de her benævnes, »Trusts». Disse sidste er i Almindelighed 

dannede paa saadan Maade, at enhver Fabrik, som indgaar deri, værdsættes 

til et bestemt Belöb, som derpaa fordeles i Aktier; i Spidsen for den hele 

Förening staa de saakaldte »Trustees», sædvanligen i et Antal af 9, og disse 

have fuld Raadighed över alle Fabrikers Drift og Indkjöb af Raamateriale og 

bestemme vel tillige Salgsprisen, endskjönt dette sidste nægtes af dem selv. 

Man kan gjöre sig en Forestilling om Udstrækningen og Betydningen af flere af 

disse Trusts, naar det anföres, at f. Ex. the Standard Oil Trust — Petroleumforretninger—disponerer 

över en Kapital af 165 Mill. Doll.; det har 25,000 

Arbejdere i sin Tjeneate. Selvfölgelig kunne disse Foreninger ialfald for en Tid 

dominere Markedet inden de forskjellige Braneher; men de ere naturligvis 

ogsaa udsatte for de samme Tilfældigheder og den samme Konkurrense, som 

alle andre merkantile Foretagender. En üdenforstaaende har derfor noget 

vanskeligt for at forstaa den Uvilje, som de have vakt i dette Land; ikke 

alene have adskillige Stater vedtaget Love som gaa ud paa at ophæve 

de bestaaende og forbyde Dannelsen af Dye Trusts; men paa Kongressen 

er der ogsaa just nu under Behandling et Lovforslag, som fastsætter Mulkt 

af indtil 10,000 Doll. eller Strafarbejde indtil 5 Aar for blöt at være 

Aktieejer i et Trust. Love, som saaledes indskrænke Handelens og Næringsvejenes 

Frihed, vilde vel være en Utænkelighed i Sverige og Norge; men 

her i de Forenede Stater er Lovgivningen allerede naaet et godt Stykke paa 

denne Vej; en Lov, the Inter State Commerce Law af 1887, indskrænker i

89 

væsentlig Grad Jernbanelinjernes Handlefrihed; andre Love forbyde en Fabrikejer, 

under strenge Straffe, at engagere Arbejdere fra frenimede Lande, et Forbud, 

som gjcir det umuligt at indföre en ny Industri i Landet; det er ilölge samme 

Love, saaledes som det ogsaa bemærkes i Finantsministerens Embetsindberetning 

for 1889, tilladt at lade Sangere og Skuespillere komme hertil under Kontrakt, 

hvorimod Præster, Videnskabsmænd eller Professorer, som forud ere engagerede, 

ikke faa Adgang til Landet. Naar saadanne Love antages af Unionsregjeringen, 

kan det ej uudre, at de enkelte Stater gaa endnu længer i Betning af Indskrænkninger 

i den personlige Handlefrihed. 

De Forenede Staters rentebærende Statsgjæld udgjorde den 1 Juli 1889 

829 Mill. Doll.; den belöb sig i 1865, da den var paa sit Höjeste, til 2,381 

Mill., i 1870 var den 2,046, i 1875 1,722, i 1880 1,723 (en tilsyneladende, 

nominel Stigen til Fölge af Konverteringer), i 1885 1,196 Mill. 

Om Budgettets Over^kud, saaledes som hidtil, i Förening med »the sinking 

fund» fremdeles skulde anvendes til Indkjòb af Statsobligationer, vilde selvfölgelig 

den hele Gjæld forsvinde inden faa Aar. Af Frygt for den Forstyrrelse, 

som vilde opataa paa Pengemarkedet, saafremt Indkjöbene af de forholdsvis 

faa tilbageblevne Obligationer fortsattes i samme Maalestok som hidtil, har 

man sögt en anden Anvendelse for Overskudet, der for den kommende Budgetperiode 

anslaaes til 44 Mill. Finantsministeren föreslåar i dette Öjemed Ophævelsen 

af Tolden paa Tobak, hvorved Statskassen vilde tabe omkring 32 

Mill., samt Ophævclsen af den indenrigske Tilvirkningsafgift for den Alkohol, 

som anvendes i Industrien, hvorved ogsaa en formindsket Indtægt af 5'/, Mill. 

vil opstaa. 


Den indenlandske Vareomsætning var i 1889 betydeligere end under noget 

foregaaende Aar; Jernbanerne havde under de sidste Maaneder af Aaret den 

störste Vanskelighed for at tilfredsstille de Fordringer, som gjordes paa dem 

for Transport af Varer mellem Östen og Vesten, og dog er Linjernes rullende 

Materiel særdeles betydeligt; et af de större Jernbaneselskaber i Osten, som 

har 1,800 Lokomotiver og ligesaa mange Personvogne, har ikke mindre end 

42,000 Godsvogne. 

Et andet Bevis paa Omsætningens kvantitative Tillagen er, at Bank-nclearingerne» 

över det hele Land vare 13 % höjere end under 1888. 

Bomulds-, Majs- og Byghösten var större end under noget foregaaende 

Aar, og Hvedehöstcn kun en Ubetydelighed ringere end i 1888. Produktionen 

af Bomuldsvarer og af Jern var ogsaa betydeligere end nogensinde. Jernbaner 

anlagdes i en Udstrækning af 5,000 Mil, medens der i 1888 byggedes 7,000 

Mil; her var der altsaa en Tilbagegang; men i det Hele taget viste der 8ig 

under Aaret en tiltagende Virksomhed i Agerbrug, Industri og almindelig Omsætning, 

og det var let at erholde Arbejde med god Lön. En Undtagelse maa 

dog gjöres for Uldindustriens Vedkommende; Kulproduktionen gik ogsaa tilbage, 

lave Priser paa Majs og Byg havde en Krise blandt Gaardbrugerne i Vesten 

tilfölge. Her maa ogsaa nævnes de store Oversvömmelser i Juni, som blandt 

Andet ödelagde Johnstown i Pennsylvanien, samt större Ildebrande mod Slutningen 

af Aaret i saavel Östen som Vesten. 

Værdien af den samlede Import for 1889 anslaaes til 770,000,000 Doll. 

mod 730,000,000 Doll. i 1888. Exporten for 1889 anslaaes til en Værdi af 

810,000,000 Doll. mod 680,000,000 Doll. i 1888, altsaa i begge Retninger 

en betydelig Tilvæxt.

90 

De importerede Varemængder indförtes 

Exporten foregik 

Den udenlandske Dampskibsflaades overvejende Andel i Vareforselen fra 

og ti] de Forenede Stater fremgaar tydeligt nok af ovenstaaende Tabeller. 

De betydeligste Indförselsartikler vare: 

Hvad speciolt Jern- og Træimporten angaar, indeholde de officielle Lister 

fölgende Opgaver: 

Toldbestemmelserne om Jern og Jernvarer ere eærdeles detaljerede og 

optage flere Sider i Tariffen; heraf hidsættes fölgende: 

Tolden paa Jernerts er 75 Cents pr Ton, paa Tackjern 3 /10 Cents pr®, 

paa Stangjern 8 /io Cents pr ffi, paa Staalskinner 17 Doll. pr Ton. Tolden 

paa Staal- og Jernvarer er i sin Almindelighed 45 % ad valorem. 

Af Tariffens Bestemmelser om Tolden paa Træ og Trævarer tilsættes: 

Hugget og saget Tömmer: 20 % ad valorem; Bord og Planker: 2 Doll.

91 

pr 1,000 Fod, med Tillæg af 50 Cents, om Plankerne tillige ere hövlede: Træarbejder 

have en almindelig Told af 35 % ad valorem. 

Det bör her strax anföres, at Værdien af Jern og Jernvarer, som udförtes, 

var 23,712,000 Doll., og af Træ og Trævarer 28,936,000 Doll. 

Blandt Udförselsartiklerne bör endvidere fremiiæves: 

Majs 81 Mill. Bushels til Værdi af 36 Mill. Doll.; i 1888 var Udförselen 

34 Mill. Bushels til Værdi af 19 Mill.; 

Hvede 46 Mill. Bushels (50 Mill. i 1888) til Værdi af 39 Mill. Doll. 

(44 Mill. i 1888); 

Hvedemel 10 Mill. Bushels til Værdi af 50 Mill. Doll. 

Udförselsværdien af samtlige Kornsorter anslaaes ialt til 129,665,000 Doll. 

For de forskjellige Næringsvejes Vedkommende stille Udförselsværdierne 

sig saaledes: 

Udförselen af Hvede foregik foruemmelig til: 

Af Majs udförtes ogsaa den störste Del til England, nemlig 45 Mill. 

Bushels, mod 9'5 Mill. til Frankrig, 5'fi til Tydskland og 9 til andre Lande i 

Europa. 

Bomulden gik ogsaa hovedsagelig til England, ialt 3'2 Mill. Baller; til 

Tydskland udförtes 0'8, til Frankrig 0'5, til andre europeiske Lande 0'7. 

Af Mineraloljer gik den. störste Andel til Tydskland. nemlig 148 Mill. 

Gallons, til England 91 Mill., til Frankrig 9, til det övrige Europa 135 Mill. 

Ifölge de officielle Opgaver foregik Udförselen af Bord, Flanker og 1ignende 

Trævarer til fölgende Laude:

92 

ED lignende Oversigt for Jernudförselens Vedkommendc findes ikke; Symaskiner 

og Dampmaskiner opgives imidlertid at være blevne hovedäageligen 

udfbrte til England, Vestindien, Mexico, Argentina og Canada; Agerbrugsredskaber 

til Argentina, England og Australien. 

Guldbarrer udförtes til et Belöb af 40 Mill. Doll., Sölvbarrer for 27 Mill. 

Guldproduktionen i Fiskalaaret 1888 — det sidste, for hvilket Opgaver foreligge 

— gik op til 33 Mill. Doll., Sölvproduktionen til 59 Mill. 

Skibsfart. 

Ifölge officielle Opgaver fandtes der i de Forenede Stater i 1889 1,681 

»registrerede» Skibe — det vil sige Skibe, som kunne gaa i udenrigs Fart — 

med en Drægtighed af tilsammen 1,021,594 Ton; samt 21,942 »indrullerede» 

Skibe — Kyst-, Kanal- og Flodskibe — paa ialt 3,285,880 Ton. Disse sidste 

kunne paa Indsöerne afgaa til Havne i Kanada. 

Om ikke Hvalfangerskibene regnes med, er den udenrigske Tonnage ialt 

999,618, hvoraf 190,960 Ton ere Damp- og 809,422 Ton Seilskibe. Om de 

»indrullerede» Skibe, altsaa Indsö-, Flod-, Kyst- og Kanalfartöier, regnes med, 

er Damptonnagen ialt 1,765,551. 

Den »registrerade» Tonnage er i de sidste 2 Aar tiltaget med 6,032 Ton. 

Tonnagen paa de nordlige Indsöer var den 30 Juni 1889 972,271, fordelt 

paa 3,412 Fartöier; paa Floderne i Vesten var den 299,427 og paa det 

Stille Havs Kyst 436,272. 

Af de indog udförte Varer transporteredes der i: 

De ovenanförte Aar ere Fiskalaar, som altsaa gaa fra 1 Juli til 30 Juni. 

Antallet og Drægtigheden af ankomne Skibe i udenrigs Fart stiller sig 

paa fölgende Maade for Fiskalaarene

93 

Om Indsöhavnene medtages i Beregningen er Antallet af Skibe 31,846 

med en Drægtighed af 15,952,119 Ton. 

Af ovenstaaende Tal fremgaar det, at Skibenes Antal aftog, medens Drægtigheden 

tiltog, samt at Seilskibenes Antal aftog, medens Dampskibene forögedes, 

med andre Ord: Tidens Tendens gaar i Retning af Anvendelsen af större 

og större Dampskibe. 

De ankomne Skibe fordele sig paa fölgende Maade for de betydeligere 

Söhavnes Vedkommende: 

Af svenske Fartöier ankom til Distriktet under Aaret: 

Antallet afgaaede svenske Fartöier var: 

Af norske Fartöier ankom til Distriktet: 

Antallet afgaaede norske Fartöier var:

94 

De optjente Bruttofragter vare for de svenske Skibes vedkommende £ 6,478 

for Indgaaende, £ 91,197 for Udgaaende; de af de norske Skibe optjente 

Bruttofragter vare £ 54,561 for Indgaaende og £ 909,541 for Udgaaende. 

De Forenede Rigers Skibsfart paa Distriktet har fölgende Tal at opvise 

for de sidste 5 Aar: 

Ankomne Fartöier: 

Antallet af de under sidstafvigte Aar ankomne Fartöier fordeler sig saaledes 

paa de forskjellige Havne inden Distriktet: 

Fragterne, som under Aaret have været forholdsvis fordelagtige, ere i de 

sidste Maaneder gaaet noget ned; fra Golfhavnene, hvor de noteredes £ 6. 5. 0 

og £ 6. 10. 0 for England og Kontinentet samt Doll. 20 for sydamerikanske 

Havne, angives de nu at være £ 5. 15. 0 og Doll. 19 à 20 (Pensacola) samt 

£5. 17. 6 og Doll. 18 (Paseagoula). Fra atlantiske Havne have de i Gjennemsnit 

udgjort 3 Sh. 8 D. for Bomuld til Liverpool, og endnu fordelagtigere 

Fragt er bleven noteret for Terpentin og Harpix. 

Fra svenske Skibe römte under Aaret 36 Mand, hvoraf 18 Svenske, 11 

Nordmænd og 7 Udlændinger. 

Fra norske Skibe römte 428, hvoraf 255 Nordmænd, 32 Svenske og 141 

Udlændinger.

95 

Emigration. 

I 1889 ankom til de Forencde Stater 426,738 Emigranter mod 518,526 

i 1888. Heraf vare 42,419 fra Sverige og Norge mod 66,023 i 1888. Det 

bör bemærkes, at Indvandrernes Nationalitet angives særskildt i de större officielle 

Fortegnelser, som dog först udkomme senere paa Aaret; i den korte og 

forelöbige, men forövrigt ogsaa officielle Oversigt, som her er benyttet, ere 

kun forholdsvis faa Lande optagne, hvorhos de Forenede Riger ere opförte 

under samme Kubrik. 

Fordelt paa de forskjellige Nationaliteter stiller Indvandrernes Antal under 

1889 sig saaledes: 

Under Lòbet af Aaret udkom en statistisk Oversigt över Antallet af ankomne 

Emigranter fra 1820 til 1888: indtil 1861 opförtes Svensker og Nordmænd 

under samme Rubrik; senere ere de angivne hver for sig. 

Ifölge denne Fortegnelse ankom der i 

Indtil 1842 var Antallet oftest 30 til 40 aarligen, under nogle Aar dog 

3 til 500. I 1843 kan den egentlige Indvandring siges at have begyndt; der 

ankom da fra de Forenede Riger 1,748 Emigranter og fra det hele Europa 

ialt 49,013. I 1849 er Antallet stoget til 3,473, medens 286,501 ankom 

fra Europa. Indtil 1860 ankom derpaa fra 800 till 3,300 aarligen.

96 

De Havne, hvortil Emigranterne ankom under 1889, vare: 

Belöbene af de Arvemidler, som i 1889 hjemsendtes, udgjorde: 

I ovenstaaende Summer ere ikke de inkasserede og oversendte Pensionsbelöb 

medregnede. 

A. Grip. 

Innehåll: Amsterdam (sid. 49), Königsberg (sid. 71), Lima (sid. 83), Victoria (sid. 70), 

Washington (sid. 84).



Bilbao den 22 februari 1890. 



Svenske Fartöier. 

Norske Fartöier. 

De Forenede Rigers Skibsfart paa Bilbao Konsulatdistrikt udgjorde for de 

5 sidste Aar: 

Fartöier ankomne med Last og i Ballast: 

Den svenske Skibsfart paa Distriktet naaede i 1889 sin störste Höide. 

Den översteg Fjoraarets med mere end 15,700 Ton og 1887 med över 8,800 

Tons Drægtighed. Ogsaa den norske Skibsfart forögedes med ovcr 4,500 Ton 


98 

sammenlignet med 1888, men naaede ikke op til den Drægtighed, der noteredea 

i 1887, sköndt Differencen blöt belöb sig til c:a 1,500 Ton, medens Antallet 

var större i 1889. For begge Lande tilsammen udgjör Tilvæxten i 1889 sammenlignet 

med Aaret för 34 Skibe of över 20,000 Tons Drægtighed. 

Fordelingen mellem Damp og Seil stillede sig saaledes: 

Det viser sig altsaa for begge Landes Vedkommende at Seilskibstrafikken 

paa Distriktet gaar nedover. For den norske Seilflaades Vedkommende er Nedgången 

i 1889 sammenlignet med 1888 över 3,500 Ton. 

De Forenede Rigers Skibsfartsbevægelse i de 3 sidste Aar fordeltes paa 

Distriktets Havne saaledes: 


Den svenske Skibsfart viser altsaa en Formindskelse i Coruna, men en 

Forògelse i Bilbao, Gijon og Pasages.

99 


Den norske Skibsfart er saaledes tiltaget i samtlige Havne med Undtagelse 

af Pasages og Santander, hvor dea er omtrent stationær. 

De af de Forenede Rigers Fartòier opseilede Bruttofragter udgjorde 

Aar 1889: 

Til Avilés (hvor ingen Vieekonsul flndes) ankom 1 svenskt og 2 norske 

Fartöier med Trælast fra henholdsvis Sundsvall og Fredriksstad til samlet Drægtighed 

af 573 Ton og en opseilet Fragtfortjeneste for det svenske Skibs Vedkommende 

af Kr. 5,000 og for de tvende norske af Kr. 8,780. 

Af foranstaaende Opgaver över de Forenede Rigers Skibsfart paa Nordspanien 

fremgar det, at den i 1888 indtraadte forholdsvis stærke Nedgång i 

det forlöbne Aar er bleven aflöst af en tilsvarende Stigning; specielt gjælder 

dette for de svenske Skibes Vedkommende, og den svenske Skibsfart paa dette 

Distrikt har ikke engang tilnærmelsesvis tidligere antaget saadant Omfång som 

i 1889. Den nær liggende Grund til denne stærke Forögelse er at söge i den 

i tidligere Aarsberetninger omhandlede enorme Udförsel af spansk Vin til Frankrig, 

i hvilken Trade specielt svenske Skibe har hävt lönnende Beskjæftigelse. 

10 svenske Dampskibe gjorde i 1889 29 Reiser mellem Pasages og Rouen 

under s. k. »time charters». Hvorvidt dette Forhold vi! vedvare turde afhænge 

af forskjellige Omstændigheder, bl. Andet af Spörgsmaalet om den spanskfranske 

Handels-Traktats Forlængelse samt Navigeringen af Seinens övre Löb

100 

fra Rouen til Paris, for hvilken Route flere i Vintraden interesserede franske 

Firniaer allerede ihöst satte i Gäng særligt konstruerede fladbundede Dampskibe, 

hvoraf 1 allerede har gjort flere Reiser direkte mellem Pasages og Paris. 

Forövrigt har svenske Skibe været beskjæftiget i Trælastfarten mellem 

Sverige og Vicekonsulsstationerne; 1 svensk Skib hidkom til Bilbao med Petroleum 

fra New-York, til Pasages ankom 1 svensk Skib fra Göteborg med 

260 Ton Træmasse. 3 svenske Skibe indtog i Bilbao Mineral for engelske 

og skotske Havne. 

At den norske Skibsfart i 1889 idethele viste Fremvæxt sammenlignet 

med 1888 skyldtes væsentlig den forögede Import af Klipfisk. Hvad Trælastförselen 

med norske Skibe angaar er denne, som berört i tidligere Aarsberetninger, 

betydelig nedgaaet. Det til Bilbao importerede Kvantum, tilsammen 

över 13,000 Std., hidförtes aaaledes i 20 engelske og 4 spanske Dampskibe, 

medens blöt 5 norske og 1 svensk Seilskib deltog i denne for os saa naturlige 

Vareförsel. Forövrigt hidkom 6 norske Seilskibe med Petroleum fra New-York 

og Filadelüa, hvoraf 3 til Bilbao, 1 til Coruna og 1 til Santander, 2 Skibe 

— 1 Seil og 1 Damp — ankom til Pasages med Træmasse fra Norge. 1 Seilskib 

udlossede i San Sebastian 400 Ton Is fra Kragerö. Af 7 norske Dampskibe 

gjordes ialt 25 Reiser mellem PaBages og Rouen i ovenomhandlede Vintrade. 

Fragter. Trælastfragterne holdt sig i Begyndeisen af Aaret vedblivende 

fäste. Fra Östersöen f. å. v. til Bilbao betaltes P:tas 65 à 70 pr Ptbg-Std. 

Udover Sommeren gik Fragterne noget ned, og for hele Aret kan man neppe 

notere en större Gjennemsnitsfragt end P:tas 64'60 pr Ptbg-Std. Vaar-Fragterne 

fra Norge for Seilskibe stod i P:tas 52 à 55 pr Ptbg-Std., til hvilken Notering 

de holdt sig udover Aaret. For Pitchpine erholdtes fra Pascagoula og 

Pcnsacola £. 6. 15 à £ 

à 29 Cents pr Kasse. 

7 pr Std. Petroleumsfragterne til Bilbao stode i 26 

Klipfiskfragterne varierede som sædvanlig mellem 6, 6'/a à 7 Rvn pr Kv. 

à 3 Voger. For Nyfisken erholdtes 7 1 /, à 8 Rvn. Senhöstes og ved Aarets 

Slutning noteredes 7 à 7 1 /, Rvn pr 54 Kg. 

Mineralfragterne vare i det forlöbne Aar stigende. Til Bristolkanalen opnaaedes 

5 Sh. 9 D., 6 à 6 Sh. 3 D. udover Hösten saagar 7 Sh. 6 D.; til 

Östkysten 6 Sh. 10 V, D. à 7 Sh., Boness 6 Sh. 9 D., 7 à 7 Sh. 3 D., Terneuzen 

7 Sh. 6 D. à 7 Sh. 9 D. 

Skibskjöb. I April Maaned f. A. indkjöbtes i Bilbao for norsk Regning 

spansk Dampskib »Ripa» dr. 262 Ton for en Kjöbesum af P:tas 40,000. 

Indbjærget norskt Fartòi. I Februar Maaned indbjærgedes hertil af et 

engelskt Dampskib en norsk abandonneret Bark »Petty» af Sandefjord paa Reise 

fra West Bay, Nova Scotia, til Conway G. B. Skibet blev efter långvarige 

Forhandlinger og en Række af Reklamationer sluttelig overleveret til Konsulatet 

af de spanske Marine-Myndigheder. 

som Vrag. 

Skibet blev senerhen kondemneret og solgt 

Den 10 April sidstleden strandede svensk Brig »Ariadne» af Göteborg paa 

Reise fra S:t Ybes til Dartmouth i Nærheden af Oap Finisterre. 

blev reddet og ved Konsulatets Foranstaltning hjemsendt. 

Besætningen 

Paa- og Afmönstringer. I Bilbao paamönstredes paa norske Skibe i 1889 

5 Sömænd, 3 norske, 1 svensk og 1 dansk. 

fra norske Skibe. 

2 norske Sömænd afmönstredes 

Bömte Söfolk. Fra et norsk Fartöi deserterede 1 amerikansk Sömand.

101 

3 norske og 1 svensk Sömand forpleiedes paa herværende Hospital. 1 

norsk Sömand afgik sammesteds ved Döden og begravedes paa den protestantiske 

Kirkegaard hersteds. 

Mulkter. I Vaares blev Pöreren af et norsk Dampskib i Bilbao ilagt en 

Bod af e:a 3,800 Pesetas for endel Skrivefeil i det af vedkommende spanske 

Konsul viserede Manifest. Skibet blev beslaglagt men mod Konsulatets Garanti 

frigivet. Det lykkedes senerehen ved Forestilling fra Konsulatet til Finants-Ministeriet 

samt ved Gesandtskabets Mellemkomst at faa det hele Belnb 

tilbagebetalt. Hertil uaedgik dog mere end '/a -^ ar - 

For ulovligen at have paalagt et til Bilbao ankommet norsk Fartöi 1 

Uges Kvarantæne ved Lazarettet »Pedroza» i Nærheden af Santander lykkedes 

det Konsulatet af vedkommende Samtets-Direktör i Bilbao at opnaa kontant 

Tilbagebetaling af erlagte Kvarantæne-Udgifter tilligemed Erstatning for Tub 

og Tidspilde af tilsammen c:a 3,000 Pesetas, der udbetaltes vedkommende 

Skibsförer. 

Af Konsulat- og Expeditionsafgifter tilfalder Konsulskassen ialt 4,850'8 7 

P:tas eller Kr. 3.492'63. Sammealignet med Aar 1888 udviser den Konsulatkassen 

tilfaldne Afgift en Forögelse i 1889 af P:tas 1,211-88 eller Kr. 872'5ö. 

Korrespondance. Anfallet af udgaaende Skrivelser i 1889 udgjorde: 

Journalen över indkomne Säger omfatter 143 Nummere mod 132 i 1888. 

Kontortid. Konsulats-Kontorets Adresse er fremdeles Gran Via N:o 18. 

Almindelig Expeditionstid Kl. 9 V, til 2 Formiddag. 

Etablerede svenske og norske Handelshise. Det svenske Agentfirma Ahlenius 

& Landergren i Tarragona har i det forlöbne Aar i Bilbao aabnet en Filial 

for Salg af svenske Produkter, specielt Dannemora-Staal og andre til Grubedrift 

hörende Redskaber, saasom Kabler, Liner etc. Firmaet har i sit i Byens centrale 

Del beliggende Lokale en meget illustrativ Udstilling af sine svenske Jernog 

Staalvarer. 

Til den af »Nordenfeldt & Maxim Gun Ammunition Cornpany» i Placencia 

(Provindsen Guipuzcoa) etablerede Vaabenfabrik indförtes i Aarets Löb via 

Bilbao 7,387 Kg. svensk Staal. 

Erklæringer om Nationalitet. Af inden Distriktet bosatte eller der sig 

opholdende Nordmænd har ialt 26 afgivet den i Lov om norsk Statsborgerret 

af 21 April 1888 (§ 6 b) omhandlede Erklæring om vedblivende at ville være 

norske Statsborgere. Attest herom till Erhvervelse af norsk Eiendom er af 

Konsulatet meddelt ialt 3 Personer.

102 

Trælasthandelen. Til Nordspaniens Havne indförtes Aar 1889 af gaget 

Virke: 

Hvad Konsulatet forudsagde i Aarsberetningen for 1888 at Trælast-Importen 

i 1889 til Nordspanien og speeielt til Bilbao vilde antage större Omfång 

har tilfulde bekræftet sig. Sammenlignet med Aaret för udgjör Forögelsen 

af Importkvantumet idethele över 16,000 Kbm., der nærmest falder paa 

Hovedstationerne Bilbao eg Santander. Til Gijon og det nærliggende Avilés 

er ifjor importeret c:a 3,200 Kbm. mere end Aaret forud og det synes at 

disse Havne, speeielt Gijon med sine rige Kulleier, gaar en större Fremtid 

imöde, især naar de mindre gode Havneforholde forbedres, hvorom der foreligger 

Planer i större Udstrækning. I Konsulatets Rapport for 1887 er forövrigt 

givet en længere Fremstilling af de forskjellige Forholde berörende 

denne Havn. 

Störstedelen af den til Bilbao importerede Last kom fra Sundsvalls Distrikt 

og bestod som sædvanlig hovedsagelig af lavere Kvaliteter. Fra Norge importeredes 

i Lighed med foregaaende Aar c:a 135 Std. Kassebord til Brug for de 

spanske Tobaksfabrikker. 

Forholdet mellem de forskjellige Dimensioner stillede sig saaledes: 

F. o. b. Priserne vare £ 12, £ 10, £ 8. 5 à £ 8. 10 og £ 7. 5 à 

£ 7. 10 for mixed 3:die, 4:de og 5:te Planker med det sædvanlige Afslag for 

Battens og Bord. Gjennemsnits-Salgspriserne i Bilbao holdt sig i Rvn 1'3 5 

à 1-40 pr löbende Fod 3"X9" Furu-Planker og 5 1 /, à 6 Rvn pr Kubikfod 

Bjælker. 

De höie Priser i 1889 synes ingen Indflydelse at have hävt paa Efterspörgselen 

og Afsætningen hernede. Dette Faktum maa tilskrives det stedse 

stigende Forbrug i Bilbao som Fölge af Anlæg af en Mængde industrielle Brug 

og Byggevirksomheden idethele; neppe '/» a ^ det hidimporterede Kvantum forsendes 

til Indlandet.

103 

Vistnok har, som tidligere paapeget, de tvende sidste Åars Stigning i Priserne 

paa nordisk Last bevirket at fransk og indenlandsk Virke er blevet anvendt 

i större Udstrækning; men at dette Faktum idetheletaget skulde virke i 

nogen större Mon hemmende paa den svenske og norske Import med de stedae 

större komercielle Fremskridt, som hernede spores, er ikke at befrygte. 

Klipfiskhandelen. Importen af Klipfisk Aar 1889 til Nordapaniens Havne 

ndgjorde: 

Forholdet mellem Totalimporten og Indförselen fra hvert Land stillede sis 

saaledes: 

EQ nærmere Granskning af ovenstaaende Tabeller viser at Totalimporten 

af Klipfisk til Nordapanien i det forlöbne Aar har naaet det Kvantum, der 

under almindelige Forholde kan betragtes som det normale. At Tilgangen Aaret 

för var nedadgaaende skyldtes neppe nogen Aftagen i selve Forbruget, men maa 

tilskrives de ved Udlöbet af Aar 1887 værende forholdsvis store Beholdninger 

samt det mindre franske Fiske. • Med Hensyn til Kvantitet vedligeholder endnu 

den norske Fisk som det vil sees sin fremragende Stilling. Som af ovenstaaende 

Procentberegning fremgaar, udgjorde nemlig det norske Kvantum ifjor næsten 

64 % af hele Indförselen. At den franske Konkurrence ikke bar været 

saa vanskelig at holde som man frygtede for, fremgaar af det Faktum, at medens 

vor Import siden 1887 stadig har været i Stigendc og nu næsten naar sin 

gamle Höide i Aarene 1881 og 1882, gaar den franske jevnt nedover, idet den 

i de sidste 3 Aar har tabt næäten 9 %. efteråt den i sin Tid paa 1 Aar steg 

med över 21 %. Dette er det Resultat, hvortil en ved kunstige Midler opdreven 

Produktion kan före. Det kan forövrigt forekomme overraskende at 

Tor Vare med sit vis-à-vis vore Konkurrenter mindre tiltalende Udstyr fremdeles 

över den Tiltrækning, som Statistikken med sine talende Zifre viser den 

har for den spanske Konsument. I Virkeligheden kan man söge Förklaringen

104 

hertil i intet andet end en gammel ved stabile Handelsförbindelser oparbeidet 

Koutume i Förbindelse med en udpræget tilvant Smag i enkelte Indlandsprovindser. 

I de större Byer konsunieres en Ubetydelighed af den norske Vare; 

man holder sig her til det finere og smagfuldere skotske og færöisk-islandske 

Produkt. I de kastilianske Spiselokaler, de s. k. »Figones», blandt den store 

Arbeiderbefolkning og hos Galiciens Jordbrugere trives vor Vare godt, neppe 

af andre Grunde end gammel Vane og Prisbillighed. Det sidste er nemlig 

hernede et altopslugende Hensyn. Skulde derfor — og her fremtræder et for 

vor fremtidige Export faretruende Moment — den norske Klipfisk tabe den 

gunstige Stilling den indtager siden Aar 18 71 eller ved Afsluttelsen af vor 

förste Handelstraktat med Spanien (senerehen gjentaget ved Traktaten af 1883og 

Porlængelsen af 1887), eller med andre ord, hvis vor den 1 Februar 1892 

ndlöbende Traktat opsiges og derefter ikke fornyes, vil Fölgen formentlig blive 

at vi komme ind under den spanske Tarif General; at vore Varer paalægges 

speciel kommunal Accise; at de besværlige og tidsspildende Oprindelses-Certificater 

igjen adopteres; at Differential-Systemet i sin Helhed appliceres; kort 

sagt — vor Skjæbne vil derved være saagodtsom afgjort. Med Undtagelse af 

Nyfiskpartierne udover Vaaren antages den norske Klipfisk, saaledes som den 

med Hensyn til Kvalitet, Udseende og Smag nu i Aartier har presenteret sig, 

neppe at kunne naa udover de Gjennemsnitspriser, hvortil den gjennem en Bække 

af Aar er bleven afhændet. Vor Traktat giver ikke Spanien et saavidt Vederlag, 

at dette Land ikke med större Fordel skulde kunne hente andetstedsfra 

sin saltede Fisk — en Vare, der i og for sig hörer til dem der med Tiden 

utvivlsomt vil blive aflöst af andre mindre tarvelige NæriDgsmiddler, bl. A. billigt 

Kjöd.* Man bör derfor ingenlunde hjemme indvugge sig i den Forestilling, 

at vi saagodtsom monopolisere det spanske Klipfiskmarkedet eller at vi 

her indtage en saavidt dominerende Stilling at denne ikke skulde kunde slaa 

över i sin Modsætning. Det er forövrigt ikke her Stedet at indgaa paa en 

nærmere Udvikling af de mere eller mindre skjæbnesvangre Fölger for vore 

Exportprodukter i sin Helhed af en Traktatopsigelse. Konsulatet har herom 

udtalt sig med mere Udförlighed i Skrivelse til Gesandtskabet i Madrid af 31 

Oktober f. Aar. 

Kvaliteten af den norske Klipfisk af 1889 Åars Fiske, der hidkom i det 

forlöbne Aar, var alt andet end tilfredsstillende. Större Partier, specielt Söndmöre- 

og Fin marks-Vare, kom herned i en saadan Forfatning, at det ingenlunde 

kunde forekomme overraskende, at den med den udover Hösten indtrædende 

fugtige Temperatur temmelig hurtig tog Mid til sig. Spiren hertil var 

i Virkeligheden allerede nedlagt i Norge under den höist utilstrækkelige Törring, 

som blev disse Partier tildel. Paaoy niaa inan paa det alvorligste fraraade 

at forcere Afskibningerne udover Sommeren. Alene til Bilbao ankom i 

August Maaned tilsammen 10 norske Klipfisk-Ladninger. Den mindre livlige 

Efterspörgsel, som altid hersker ved denne Aarstid, nödvendiggjör nemlig en 

længere Lagring, der medforer Bedærvelse af Fisken og deraf fölgende tabgivende 

Salg. Det er at önske at det af »Selskabet for de norske Fiskeriers 

* Konsulatet har i tidligere Indberetninger omtalt den til Spanien stedse stigende Import 

af törsaltet Kjöd, det s. k. »Tasajo» fra Cuba, Bnenos Avres og Montevideo. I et ifjor 

Höst afholdt Mode af Handelskammeret i Montevideo, holdt den ved Republikken Urngnay 

akkrediterede spanske Minister et længere Foredrag, hfori han bl. A. drog tilfelts mod den 

enorme Import af freramed, specielt norsk, Klipfisk til Spanien og indtrængende anbefalede 

forskjellige Foranstaltninger sigtende til at udvide Trafikkeu raellem de gamle oversöiske spanske 

Kolonier og Moderlandet. Ministeren paapegede bl. A. den store Toldforskjel mellem 

Klipfisk (P:tas 23'50 og P:tas 18'7o) og saltet Kjöd, der blöt toldbelægges med P:tns 2'80 

pr 100 Kg.

105 

Fremme» for indeværende Åars Storthing fremsatte Andragende om Bevilgning 

til Anlæg af en praktisk-videnskabelig Forsögsstation i vore Fiskeriers Tjeneste 

maatte vinde Fremme. Programmet for dennes Arbeide sees ogsaa at skulle 

omfatte det kapitale Spörgsmaal om Muligheden af at forhindre Sopdannelsen. 

Vi har allerede hjemme paa dette Felt en Literatur af flere af vore fremragende 

Baktereologer, hvis Erfaringer og praktiske Forsög burde tages til 

Indtægt. D:r Alexander Edington i Edinburg, der ogsaa har taget Klipfisksoppen 

under videnskabelig Behandling, giver efter nöiagtige Undersögelser fòlgende 

praktiske Vink: 1) Vandet, som benyttes ved Klipfiskens Saltningsproeess, 

bor være saa rent som muligt; 2) rent Salt bör bruges (at opvarme Saltet 

forringer ikke dets Egenskaber); 3) Fisken bör efter Nedsaltningen torres 

hurtigst muligt; i) Boraxsyre bör anvendes ved Nedsaltningen, ikke mindre 

end 3 % i Forhold til Vandet. 

Omfånget af Bundtefisk-Forsendelserne fra Norge direkt til Spaniens Indiand 

vil fremgaa af fölgende Tabel: 

altsaa en Forögelse samraenlignet med 1888 af c:a '/, Million Kg., hvorved 

dog niaa tages i Betragtning den fornnndskede Totalimport i sidstnævnte Aar. 

Det synes forövrigfc at denne Forsendelsesniaade, der er den brugelige for Shetlands 

og den. franske Fisks Vedkommende, ogsaa hos os mere og mere adopteres. 

Af Rogn importeredes i 1889: 

mod i 1888 tilsammen 3,176 Tönder. 

Sardinfisket paa den cantabriske Kyst udfaldt i det forlöbne Aar særdeles 

heldigt. Sardinen synes i alt större Grad at trække nedover mod den sydvestfranske 

og nordspanske Kyst. 

Til Bilbao importeredes i 1889 142 Tdr Trän. 

Da Henvendelser jevnlig sker til Konsulatet med Anmodning om Opgave 

över do fornemste Klipfisk-Importörer og Forhandlere i Nordspanien, hidsættes 

en Fortegnelse for Bilbaos, Santanders. Corunas og Vigos Vedkommende. Da 

Valladolid er et af vore större Indiands-Markeder, turde det være af Interesse 

ogsaa fra dette Sted at erholdo en Opgave, hvorfor en saadan hidsættes. Denne 

gjör idethele ikke Fordring paa Fuldslændigbed lige saalidt som derved konstateres 

noget om vedkommende Firmaers Soliditet eller Anseelse. Fortegnelsen 

er kronologisk: 

Basterra & Hijos 

Pedro Basterra y C:ia 

Bilbao -j Hijos de Grurtubay a C:ia \ Engrossister 

Hilario Lund y Clausen 

Hijos de Gerardo Mowinckel

Bilbao 

Santander 

Coruna 

Vigo 

Valladolid 

106 

Miguel Azaola 

Estéban Eguia 

Laureano Saloedo 

Rica Hermanos 

Rafino Videa 

Detailister 

Z. M. Crespo y C:ia 

Federico Gomez 

Vincente Gonzales 

Hijos do Gurtubay y C:ia 

Matias Mowinckel 

S. Regatillo y C:ia 

M. R. Rodrigo 

E. Tonning 

Ramön Toreida 

J. M. Dalman 

J. Perez Lopez 

Maristany Hermanos 

Pena y C:ia 

M. Barcena y Franco 

Emilio Fahregas 

Pedro Molfna 

José R. Prat 

Lorenzo Semprun 

Juan Tapias 

Alonso Hermanos 

Antonio Candles y C:ia 

Mateo Hermanos 

Norberto Luengo y C:ia 

. Rodriguez y Mantes 

Sprit. Konsulatet har ved særskildt Skrivelse afgivet Indberetning om de 

formentlige Fölger for vor Export af den under 21 Juni 1889 vedtagne nye 

spanske Spritskattelov. Ved samme nedsattes den ved den skjæbnesvangre Lov 

af 26 Juni 1888 paalagte specielle Konsumtionsafgift til Staten fra P:tas 75 

til P:tas 25 pr Hktl. 60 % Alkoholgehalt. Stödet blev derved givet til Gjenoptagelse 

af den saagodtsom paralyserede Import af udenlandsk Sprit. Samtidig 

dermed tiltog den spanske Vinexport ti! Frankrig, idet store Opkjöb af den nye 

Vin gjordes for fransk Regning i Rioja og Aragon-Distriktet udover Hösten. 

Hvorvidt Ophævelsen af Differential-Afgifterne i Samfærdselen mellem Italien 

og Frankrig vil lægge en Dæmper paa den spanske Vin-Export er det endnu 

fortidligt at dömme. Overhovedet er det vistnok med spændt Forventning de 

spanske Vinhandlere imödese Udfaldet af Overlægningerne inden det franske 

Deputérkammers Traktatkomité. 

Til Bilbao importeredes i 2:det Halvaar 1889 1,159,646 Kg. tydsk og 

14,895 Kg. svensk Sprit. 

Herværende Markedspriser ere förtiden f. o. b. Bilbao P:tas 36 for superior 

og P:tas 38 a 39 for extrafine.

107 

Öl. Importen af norsk Öl til Bilbao udgjorde: 

Det ifjor importerede Kvantum indförtes i sin Helhed fra Kristiania. Med 

Skib direkte fra Norge hidförtes 26 Kasser eller 555 Liter, Resten kom i 

Transit via Antwerpen og Hamburg. Sammenlignet med 1888 viser Importen 

en Forögelse af 1,376 Liter. 

Det norske Öl synes med Held at udholde Konkurrencen med det tydske 

og holländske Fabrikat. 

Af norsk Arracpunsch importerades til Bilbao via Antwerpen 12 Kasser 

eller 100 Liter mod 75 Liter i 1888. 

Trcemasse. Med direkte Skib importerades til Pasages: 

Större Partier svensk og norsk Træmasse transiterades som sædvanlig via 

Antwerpen og Hamburg. I og omkring Tolosa koncentrerar sig Papirfabrikkationen. 

En större Papirfabrik er i de sidste Aar sat i Virksomhed i Landsbyen 

Zalla pr Balmaseda (Provindsen Vizcaya). Som Agent for Salg af Træmasse 

kan Konsulatet nævne Firmaet Petrirena Hermanos y Ybassa i San Sebastian. 

Import og Export. Ifölge Opgave fra herværende Toldkammer udgjorde 

Bilbaos Toldintrader Aar 1889 idethele P:tas 10,564,000, hvoraf falder paa 

toldpligtige Varer P:tas 9,194,000 og som Skibsafgifter P:tas 1,370,000. Hvilket 

Opsving Handelen og Skibsfarten paa denne Havn har taget kan man slutte 

deraf at Aar 1876 belöb nævnte Indtægter sig til henholdsvis P:tas 3,785,000 

og P:tas 388,000 eller tilsammen P:tas 4,173,000; en Forögelse paa blöt 13 

Aar af över det dobbelte. 

Malm-Exporten, der Aar 1876 blöt belöb sig til 432,000 Ton, udgjorde 

ifjor tilsammen 3,902,000 Ton, altsaa næsten 4 Millioner Ton, hvoraf til udenlandske 

Havne 3,856,000. Hertil kom Exporten fra fölgende nærliggende 

Havne: Dicido (D. Iron ore O.ia) 216,000 Ton, Saltacaballo (Comp-.a Minera de 

Letares) 157,000 Ton og Povena 42,000 Ton — idethele altsaa 4,317,000 

Ton Raamalm. Fra Jernværkerne i Floden Nervion exporteredes Aar 1889 

idethele 120,000 Ton Rujern specielt til Italien. 

Det var kun at vente at denne forcerade Brydning og Export sluttelig 

maatte lede til en Knaphed i Tilgang, der begynder at blive alvorlig fölelig, 

specielt under de opadgaaende Konjunkturer i Jern- og Staalindustrien. I den 

Historik över Vizcayas Jernindustri, som gaves i Konsulatets Aarsberctning for 

1887, omtaltes bl. A. at saavel Krupp som Cockerill under Föleisen af en mulig 

Aftagen af Produktionen havde fixeret et vist Leverance-Kvantum pr Aar 

for i den nærmeste Fremtid at være sikker paa disponibel Malm for sin Tilvirkning. 

Til Westphalen og Belgien gaar imidlertid blöt c:a 30 % af Bilbaos 

samlede Export, medens England og Skotland konsumerar de resterande 70 

%. Bessemer- og Siemens-Martins-Metoderne kræve Malm af prima Sort, men 

dette synes nu hernede at blive alt vanskeligere at erholde. Vena dulec er

108 

forlængst forsvunden; den röde Hematit, Campanil, er i Hænderne paa nogle 

faa Grubeeiere og af prima Rubio ere allerede Kontrakter afsluttede »en boca 

mina», d. v. s. for Leverancer ved selve Gruben, for hele det kommende Aar 

til betydeligt forhöiede Priser mod ifjor. For Campanil forlaDges og betales nu 

lige op til 12 Sh. pr Ton, en Pris, som ikke har været kjendt siden Aar 

1873 eller umiddelbart for den sidste Karlistkrig. I 1887 og 1888 stod 

Campanil ikke höiere end fra 6 Sh. 10 D. til 7 Sh. 3 D. à 7 Sh. 6 D. 

Bubio sælges for Tiden til 8 Sh. 6 D. à 9 Sh. mod 6 Sh. 6 D. à 6 Sh. 9 D. 

ved samme Tidpunkt f. Aar. Med de stigende Mineral-Fragter til England er 

det ingenlunde paafaldende at Bilbao-Malm, der Aar 1886 kunde leveres i Syd- 

Wales Kulliavn for 10 Sh. 6 D., for Tiden noteras til 19 Sh. à £ 1 pr Ton 

ex Ship Swansea & Newport. Hvis det forholder sig saa at Gellivara-Malmen 

kan leveres f. o. b. Luleå til 5 Sh. 6 D., synes et særdeles fordelagtigt Felt 

aabnet for den svenske Malm til Afsætning i engelsk og skotsk Ostkystkavn. 

Vistnok ere nye Maluifelt i den sidste Tid aabnede paa forskjellige Steder i 

Sydspanien saavelsom i Algier og paa Oen Elba, men disse autages langtfra at 

kunne tilfredsstille Behovet. For Algiers Vedkommende berettes saaledes, at 

hele Produktionen Aar 1890 ved Benisaf allerede er bortkontraheret for engelsk 

Behov. 

De övrige Exportprodukter er af liden BetydniDg. Hvede-TJdförselen fra 

Castilien via Bilbao, der i 60- og 70-Aarene var ganske betydelig, er nu med 

den amerikanske Konkurreuce aldeles ophört. Til England, Frankrig og andre 

Lande exporteredes af det herværende »C:ia Vinicola del Norte de Espanas 

mindre Partier Riojavin. En Exportartikel, der i de sidste Aar har taget sig 

op, er uvasket Uld og Fjaar. Exporten heraf, der begyndte i 1887 med et 

Kvantum af 203,000 Kilo, udgjorde i 1888 719,000 Kg. og steg i 1889 til 

1,600,000 Kg. eller e:a 23,000 Sække. Heraf udlortes til norske Havne med 

direkte Skibe henholdsvis 2,830, 8,695 og 8,255 Kg. 

Havnen. Bilbaos Havn besögtes Aar 1889 af fölgende Antal Fartöier: 

4,162 Skibe (3,558 Ramp- og 604 Seilskibe) dr. 2,296,933 Ton, med en Besætning 

af 62,380 Mand, mod Aar 1888: 4,068 Skibe dr. 2,151,803 Ton, med 

en Besætning af 59,253 Mand. Altsaa idetbele en Forögebe i 1889 af 94 

Skibe og en Drægtighed af 145,130 Ton. 

For at vise den enorme Udvikling Skibsfarten paa denne Havn i de sidste 

Aarstier har taget kan aufüres, at f. Ex. Aar 1860 besögtes Bilbao af blöt 

512 Skibe til en Drægtighed af 47,570 Ton. 

Som Afslutning paa de indre Havnearbeider er i det forlöbne Aar af Bilbaos 

Havnekominission fuldfört Kaiarbeiderne paa Flodens venstre Bred ved 

Uribitarte i Byens umiddelbare Nærhed. Istedetfor de tidligere benyttede 4 

Træbrygger af hver 26 Meters Længde har man udfyldt Distancerne mellem 

samme saaledes at der nu haves eu ligelöbende samlet Kailængde paa dette 

Sted af idethele 400 Meters Længde. Da ved Uribitarte Udlosningen af Trælast- 

og Klipfisk Ladninger foretages, er denne KaiUdvidelse til stor Lettelse og 

Besparelse af Tid for vore Skibe. 

Kontratisterne for Udförselen af det i forrige Aarsberetning omhandlede 

storartede ydre Havneanlæg har i det forlöbne Aar været fuldt beskjæftiget med 

Forarbeiderne til samme. Arbcidet med Konstruktionen af selve Grunden for 

Afllægget af den ene af de store Moloer paabegyndtes sidstleden Sommer og har 

været fortsat udover Hösten, saalænge Veiret og Strömforholdene tillod det. 

Vanskelighederne for mere dybgaaende lastede Fartöi at passere Baren har i 

den senere Tid vist sig större end tidligere. Sagkyndige paastaa at Grunden 

hertil foruden i Efterdönningerne fra et i Vinter mere end aldmindeligt oprört

109 

Hav turde være at söge i Resterne af endel paa den nordöstre Banke tidligere 

strandede Fartöier (hvoriblandt 2 i Bilbao hjemmehörende Bugserbaade), der 

har sat Flodsandet i större Cirkulærbevægelse og derved indanevret yderligere 

selve den navigable Kanal, som forer ind til Indlöbet ved Portugalete. For 

Störstedelen af de forenede Rigers Fartöier har dette imidlertid ikke væsentlig 

Betydning, da de i Almindelighed ikke deltage i den betydelige Kulimport og 

Mineralexport paa Stedet, hvilken for Störstedelen foregaar under engelsk og 

spansk Flag med Dampskibe af stor Lasteevne og meget Dybgaaende. Fra 

Havnekomissionens Side gjöres imidlertid fremdeles Alt for saavidt muligt at 

forbedre Strömforholdene og lette Indseilitigen. 

I Aarets Löb er udkommet saavel et nyt Havne- som Lodsniugs-Reglement 

for Bilbao. Et Uddrag af samme hidsættes til Veiledning for vore Skibsförere 

og andre Interesserede. 

I. Havnereglement. 

Art. 1. Skibenes Ind- og Udseilen över Baren dirigeres af Overlodsen 

(El Piloto mayor) fra det i Portugalete placcrede Taarn ved Hjælp af Signalflag, 

et rödt for Indgaaende og et hvidt for Udgaaende. 

Art. 4. Skibe, der skal förlade Havnen, kan iværksette dette fra höist 

2 Timer för Höivande; Skibe for Indgaaende fra Höivande indtil 2 Timer 

derefter. 

Art. 5. Overlodsen fastsætter for hver Dag Maximum af Dybgaaende for 

Skibenes Ind- og Udgaaende, alt efter Vandstanden paa Baren. 

Art. 8. Skibe med Bestemmelse for Bilbaos Havn skal tage Ordensnummer 

paa Semaforen etableret ved Punta Galea, i hvilken Hensigt Skibet, saasnart 

Semaforen er isigte, skal heise Nationalflag og sit internationale Kjendingssignal. 

Art. 9. Lastede Skibe har fortriusret for de i Ballast kommende. Ligesaa 

Seilskibe, alt efter Tilstanden paa Baren. 

Art. 10. Forsög paa at bryde Ordensrækken, uden speciel Tilladelse af 

Overlodsen, medförer for vedkommende Skib ikke alene Strafansvar, men ogsaa 

Erstatning for den et andet Skib derved forvoldte Skade. 

Art. 12. Stedet for Fortöiningen bestemmes af vedkommende Sektions- 

Adjudant. I Tilfælde af at Kaiplads for Öieblikket mangler, fortöies midlertidig 

i Böie i Floden eller Bugten ved Axpe. 

Art. 15. Tilladelse til Afseiling gives kun mod Forevisning af Toldudklareringscertifikat 

for Marinekomandanten eller vedkommende Adjudant. For at 

erholde Sundhedspas skal af udenlandske Skibe paa Marinekomandantens Kontor 

forevises Udklareringscertificat fra vedkommende Konsul. 

Art. 17. Til Veiledning for de om Natten kommende og afgaaende Fartöier 

placeres en röd l /t Minuts Blinklanterne paa Toppen af Taarnet i Portugalete 

med Lys i östlig Retning. Skibets ombordværende Lods skal give 

tvende Signalstöd med Damppiben som Tegn paa at Lyset er forstaaet. Saafremt 

dette Tegn ikke höres, vil Lanternens Blinken gjentage sig indtil Skibet 

giver det ovenfor nævnte Tegn. Derefter vil Lanternen blive fæstet og Skibet 

kan begynde at gaa fremover. For at bestemme Styreretningen mod N.O. eller 

S.O. placeres en Lygte med naturligt hvidt Lys paa den ene eller anden Side 

af den röde Lanterne. 

Art. 19. Naar Baren paa Grund af Veiret ikke er passabel og Skibes 

Ind- og Udgang maa nægtes, vil den röde Blinklanterne blive stillet med Lyset 

mod de ankommende eller udgaaende Skibe 4 eller 5 Minutter, hvorefter 

den borttages.

110 

Art. 20. 2 Timer för og 2 Timer efter HöivaDde vil Floden blive oplyst 

med elektrisk Lys fra Desierto til den nye Kais Endepunkt ved Portugalete, 

en Længde af 3 1 /, Kilometer. 

Art. 22. Skibe, som ankomme om Natten, har at ankre i Flodens 4:de 

Sektion. 

Art. 23. Hverken Dag eller Nat maa den höieste tilladte Fart overstige 

3 Mil pr Time. Naar 2 Skibe modes, vil de begge have at lægge Röret 

Bagbord. 

Art. 24. Bugsérbaadtjenesten er ikke obligatorisk. Kun i Tilfælde af 

Haverier, enten paa Baren eller i Floden, beordrer Marinekomandanten eller 

hans Delegerede Assistanee af Bugserbaad for vedkommende Interesseredes Regning 

og erlægges Betalingen efter for saa Tilfælde fastsat Tarif. 

Art. 28—31 giver nærmere Regler for Anvendelse af Kystlodsen og Havnelodserne 

for de 4 Sektioner, hvori Floden »Nervion» er delt. 

Art. 32. Skibe, som haler til eller stikker ud fra Kaierne eller foretager 

en hvilkensomhelst Bevægelse i Floden uden at være i Besiddelse af den nòdvendige 

Tilladelse eller uden at niedhave Lods fra vedkommende Sektion, vil 

ifölge Kgl. Res. af 21 Februar 1867 blive mulkteret med det dobbelte af hvad 

der efter Tarilen bliver at erlægge for den foretagne Handling, hvilken Mulkt 

vil blive ilagt af Marinekomandanten. Desuden gjöres Skibet ansvarligt for 

muligens forvoldt Skade paa Havnearbeiderne eller andre Skibe. 

Art. 37. Hvis det paa Grund af stærk Vind eller Ström ansees nödvendigt 

at Skibene forstærker sine Fortöininger, vil et blaat Flag blive heiset paa 

de respektive Havneadjutanters Kontorer. 

Art. 43. For hver Lösning eller Lastning af Ballast, hvortil Tilladelse 

maa ansöges hos Marinekomandanten, betales Pttas 2'50 til Havnepolitiet for 

Vagthold. 

Art. 45. Alle i Floden fortöiede Fartöier skal om Natten fra Skumringstiden 

til Daglysningen udhænge paa Fokkemasten eller anden bekvem Pläds 

forud en Lanterne med rundt naturligt Lys 6 Meter över Dæk og med mindst 

en Mils Synsvidde. En lignende Lanterne bliver at udhæDge 1 à 2 Meter över 

Agterenden. 

Art. 46—60 giver Regler om Anvendelse af Lægtere samt Pasagerbefordringen 

paa Floden. 

Art. 62. Det er forbudt at udkaste Aske, Ballastrester eller Affald i 

Floden. Alle saadanne Säger bliver at bringe fraborde og henlægge paa de dertil 

bestemte Steder. 

Art. 65. For Overtrædelse af ovenstaaende Regler har den Skadegjörende, 

feruden at udrede Erstatning, at erlægge den Mulkt, der af Marinekomandanten 

fastsættes. 

II. Lodsreglement. 

Art. 1. Alle saavel Kyst- som Flodlodsning vedrörende Säger sortere direkte 

under Marinekomandanten. 

Art. 2. For at veilede Skibene över Baren er beskikket tvende Overlodse. 

Den ældste af disse er Lodsernes nmiddelbare Chef. 

Art. 5. Lodserne kunne benytte til Tjenesten enten Steamlaunches eller 

större Baade. Disse skulle gaa ud for at mode Fartöierne mindst saa långt, 

at de ligge udenfor en Linie, der tænkes trukket fra Castro Urdiales til Cap 

Villano. 

Art. 8. Foruden Indseilingslodserne er der for Tjeneste i Flodens l:ste, 

2:de og 3:die Sektion Lokal- og Fortöiningslodse. Disse skulle lodse Skibene 

i selve Floden og være tilstede ved Fortöining og Loskastning.

111 

Art. 9. Lokallodserne skulle ved Indseiling i Flodens 4:de Sektion ved 

Portugalete överlade Besten af Lodsningen til Kystlodserne. 

Art. 13. Vedkommende Skibsförere, Redere eller Konsignatærer have, i 

Tilfælde af Forsömmelse af et eller andet i Tjenesten fra Lokallodsernes Side, 

at indgive Klage til vedkommende Sektions Adjudant, som enten selv irettesætter 

Lodserne eller anmelder Sägen for Marinekomandanten. 

Art. 16. Bnhver Lods er forpligtet til at yde Tjeneste, naarsomhelst 

saadan forlanges af Skibenc, og skal, selv om ikke Lodssignal heises, i Tjenestens 

Medför nærme sig indlöbende Fartöi. 

Art. 17. I Tilfælde af Skibsförernes Vægring ved at modtage den förste 

sig meldende Lods, skal dobbelte Lodspeiige erlægges. 

Art. 18. Indseilingslodserne skulle altid have med sig en legaliseret Kopi 

af sin Bestalling som Kyst-, Bar- eller Havnelodse. Dette Dokument har 

Lodsen at forevise Skibsförerne ved Ombordkomsten. Ligeledes har de at 

overlevero Kapteinerne paa Fartöier, der förste Gäng ankommer til Bilbao, et 

Exemplar af Havnereglementet og et lignende af nærværende Lodsreglemeut, 

forat vedkommende Skibsförere kan gjöre sig bekjendte dermed. Lodserne skulle 

desuden mundtligen afgive de til Forstaaelsen af Reglemcnterne nödvendige Forklaringer, 

isærdeleshed med Hensyu til Paabud om ved Observeringen af 

Semaforen paa Punta Galea at beise Nationalflag og internationale Kjendingssignal 

for derved at kunne faa det Ordensnummer, som gives dem fra Semaforen 

for Indseiling över Baren. Dette Nummer bliver, naar det er forstaaet, at 

heise paa en af Skibets Mastetoppe. Uden dette Ordensnummer vil Skibet 

blive nægtet Indseiling. 

Art. 19. Hvis Föreren paa et Skib, som har Lods ombord, undlader at 

opfylde et hvilketsomhelst Paabud, der findes foreskrevet i de af Lodsen Föreren 

overleverede og nærmere forklarede Reglementer, skal Lodsen strax nedlægge 

Protest og ved Ankomsten til Land rapportere det skete til Overlodsen, som 

paa sin Side iudgiver den nödvendige Rapport til Huvneauthoriteterne. Disse 

kunne derefter, hvad enten Kapteineus Overtrædelse af Reglementet angaar, Ordensnummeret 

for Overseilen över Baren eller et hvilketsomhelst andet Paabud, alt 

efter Sägens Prov, ilægge Kapteinen en Mulkt. Mulktens Störrelse vil staa i 

Forhold til den skede Overtrædelse; er nogen Skade derunder foranlediget, vil 

Kapteinen gjöres ansvarlig for samme. 

Art. 21. I Portugalete er opretlet et Bureau, der bestyres af Bilbaos 

Kystlodse og staar under Overlodsens Tilsyn. Til dette Bureau skal Skibsförerne 

eller vedkommende Konsignatærer heuvende sig for at bestillc Lodser 

og for at erholde andre Oplysninger, de maatte önske. Bureauet skal ogsaa 

være et Mellemled mellem Skibsförerne og vedkommende Konsignatærer. 

Art. 22. Hver Lods skal være i Besiddelse af en Talonbog med Text 

paa Spansk, Fransk og Engelsk, forat Skibsförerne kan udfylde og undertegne 

samme som bevis for udfört Lodsning. Hvis en Skibsförer skulde nægte at 

udfylde og undertegne Talonen, skal Lodsen ved Ilandkomsten underrette Overlodsen 

derom, for at denne kan dömme i Sägen. Hvis der af Undersögelsen 

resulterer, at Lodsen rigtig har betjent Fartöiet og fortjent sit Tilkommende, 

udfylder Overlodsen Talonen og authoriserer Betalingen. 

Art. 24. Enhver Lods, som assisterer et Fartöi ved Indseilingen, har 

Fortrinsret til Udlodsning, saafremt ikke nogen begrundet Klage över Lodsningen 

ved Ankomsten or indgivet af Skibsföreren. Vedkommende Lods er berettiget 

til at overdrage Udlodsningen til anden Indseilingslods. I Tilfælde af 

Overdragelse skal Skibsförerens Iudvilgelse iadhentes, i modsat Fald skal det 

indberettes til Overlodsen, som da har at beskikke en anden Stedfortræder.

112 

Den Lods, som præsenterer sig ombord som Stcdfortrædende ved Udloda 

ningen, skal medhave et Papir, indeholdende Substituentens og Substitutens 

Navne, legaliseret af Overlodsen, hvilket Papir skal overgives til Skibsföreren. 

Art. 26. Hvis en Skibsförer ikke sender Bud i rette Tid for at erholde 

Udseilingslods og paa Grund af beleiligt Höivande eller anden Grund benytter 

en Lokallods til Lodsningen til Portugalete og der optager Udseilingslodsen, skal 

han betale denne som oin han havde lodset Skibet fra Afseilingspladseu 

foruden at betale Lokallodsen hans Tilkommende for den Strækning, han har 

lodset. 

Art. 27. I alle Tilfælde af Grundstödning eller anden Skade i Floden, 

foranlediget ved at Skibet ikke har fulgt Lodsens Porskrifter, bliver Skibet 

alene ansvarlig; ligesaa ved Tab af Höivande. Skibsföreren maa desuden betale 

Lodsen efter Tarifen, hvilket ogsaa vil blive Tilfælde naar Kapteinen, omendskjönt 

Lodsen paa Grund af Skibets Dybgaaende eller anden Aarsag fraraader 

Skibets Afseiling, alligevel paastaar at ville afgaa. 

Art. 28. I Tilfælde af at et Skib ved Lodsens aabenbare Forsömmelighed 

ikke kominer ud ved den besteinte Höivandstid eller lider nogensomhelst Skade 

ved dennes Feil, skal Vedkommende öieblikkelig suspenderes fra Tjenesten og 

Skibet er ikke pligtig nogensomhelst Lodsbetaling. Der skal derefter skrides 

til nöiagtig Undersögelse af Lodsens Forhold. 

Art. 30. Ethvert Skib, som forsöger at seile ind eller förlade Havnen, 

saasnart denne ikke er navigabel, udsætter sig for totalt Förlis samt for i længere 

Fremtid at gjöre Passagen ind og ud utilgjængelig. Skibet paalægges i saa 

Tilfælde indtil hòieste Mulktbelòb, nemlig P:tas 2,500, saafremt det kommer 

uskadt fra Forsöget. Indtræffer Havari, er det ansvarlig for al Skade. 

Art. 31. Hvis et Fartòi forcerer Baren i Uveir endskjönt Havnen da er 

lukket og Lodserne ikke udgaa, vil, da Humanitetshensyn gaa över ethvert 

andet, Overlodsen fra Taarnet i Portugalete have at give de nödvendige Signaler 

for Styringen, ifald Fartöiet skulle komme i en kritisk Stilling. Ligeledes vil 

der findes en Veiledningsbaad tilstede, for i Förening med Signaler at medvirke 

til en lykkelig Indseiling. Veiledningsbaaden förer ròdt Flag med Bogstaverne 

P. M. i hvidt. En anden Baad med Lods vil være tilstede i Nærheden af 

Veiledningsbaaden for at borde Skibet saa snart som muligt og lodse det op til 

den bestemte Ankerplads. 

Lodsen, som i saadant Tilfælde assisterer Skibet, har Ret til at forlange 

Afgift udbetalt, som om han var kommet ombord udenfor Baren. 

Art. 33. Hvis et Fartöi med Destination for Bilbaos Havn tager Indseilingslods 

ombord ude paa Havet, og siden af en eller anden Aarsag ikke 

effektuerer Indseilingen 36 Timer derefter, regnes Lodsafgiften i Overensstemmelse 

med Tarifens Bestemmelser saafremt Skibsföreren önsker at beholde 

Lodsen ombord. Hvis Skibsföreren foretrækker at ilandsætte ham, skal han 

landsætte ham for egen Regning. Den landsatte Lods har desuden Fortrinsret 

til Indlodsuingen, saafremt han da er tilstede, og hvis han ikke har givet Grund 

til Klage i sin Optræden ligeoverfor Kapteinen. 

Art. 34. Alle Skibe, der överstiger 50 Registertons, ere nödte til at tage 

Lods for sin Ind- og Udseiling över Bilbaos Bar. Uanset Drægtighed ere alle 

fremmede Skibe forbundne til at benytte Fortöiningslodse. Skibe, bestemte 

til 2:n Sektion eller Olaveaga, skulle i alle Tilfælde tage Lokallods, under 

hvis Ledelse de fortsætter Videreseilingen og Fortöiningen. 

Art. 37. Hvis en Skibsförer af hvilkensomhelst Grund klager över en 

Lods og ikke er tilfreds med Overlodsens eller Sektionsadjudantens Dom, men 

övergiver Sägen i Marinekomandantens Hænder og denne efter Undersögelsen

113 

finder Klagen ubegrundet, skal Skibsföreren som Erstatning for Tidspilde betale 

Lodsen, hvis det er en Indseilingslods 10 P:tas og bvis det er en Lokallods 

5 P:tas pr Dag, saalænge Undersögelsen paagaar. 

Fäste Skibsudgifter i Bilbao. Da der oftere indlöber Forespörgsler til 

Konsulatet om Störreisen af de fäste Skibsudgifter i Bilbao og da diHse i de 

senere Aar eller siden Konsulatets Aarsrapport for 1885, hvori de for förste 

Gäng indtoges, er undergaaet endel Modifikationer, hidsættes hernedenfor en 

mere fuldstændig Opgave til Veiledning for vore Rederier og Skibsförere: 

A. Lodspenge for indog udgaaende Fartöier. 

B. Toldpapirer fra Ind- og Udgaaende 

C. Havnetelegrani efter Lods og Tougbaad 

D. Söprotest, almindelig 

E. Tougbaadspenge for Ind- og Udgaaende efter Akkord; 

ellers 

F. Havneafgifierne for al Last fra Europa ere P:tas 1'2 5 pr Tou, död 

Yægt, til Toldboden, d. v. s. regulære Havncafgifter; 

og andre P:tas 1'25 pr Ton, d. V., extraordiuært Tilskud til Havnearbeiderne 

i Floden Nervion, undtagen for Kullast i hvilket Tilfælde der, 

betales P:tas 0'2ò til Toldbodea og P:tas 0'25 til Havnearbeiderne. 

Skibe kommende med Last fra Amerika betale P:tas 2'50 pr Ton, d. 

V., til Toldboden og andre P:las 2'50 pr Ton, d. V., til Havnearbeiderne. 

Skibe, der afgaa med Last til europæiske Lande, liave at betale: 

For Generalkargo: P:tas 1'25 pr Tou. d. V. (P:tas 1'00 til Toldboden 

og P:tas 0'2 5 ti Havnearbeiderne) og 

» Minerallast: P:tas 0'75 (0'25 til Toldboden og 0'iiO til Havnearb.). 

Skibe, der afgaa med Last til Amerika bave at erlægge: 

For Generalkargo: P:tas 2'25 (P:tas 2'0o til Toldb. og 0'25 til Havnen). 

s Minerallast: » 1'00 ( » 0'50 til d:o og 0'50 til d:o ). 

G. Mæglercourtagen er P:tas 0'37'/2 P r R°g- Ton for Seilskibe; for Dampskibe 

betales med rund Sum P:tas lOOoo. Comisionen ved Fragtslutuinger 

er 2 % til europæiske og 5 % til amerikanske Havne. 

Alfred Kirsebom. 

Ber. om. Handel o. Sjöfart. 8

Köpenhamn den 27 mars 1890. 

114 


De Forenede Rigers Skibsfart paa Distriktet var fölgende: 



Den svenske Skibsfart fordeler sig paa fölgende Maade:

115 

Nedenstaaende Overaigt udviser Forholdet mellem den svenske Skibsfart i 

1888 og 1889. 

Den norske Skibsfart fordeler sig paa fölgende Maade: 

Nedenstaaende Oversigt udviser Forholdet mellem den norske Skibsfart i 

1888 og 1889.

116 

Den svenske og norske Skibsfart for ankomne Fartöier til Distriktets Havne 

i 1889 fordeler sig saaledes:

117 

Oversigt over Skibsfarten paa Kjöbenhavn med fremmede Nationers Fartöier 

i Aaret 1889: 

Med Hensyn til de i dette Generalkonsulat under Aaret 1889 foretagne 

Mönstringsexpeditioner kan anföres, at fra: 

Svenske Fartöier 

og fra norske Fartöier 

eller 6 Sömænd mindre end under Aaret 1888,

118 

Generalkonsulatet har under Åaret 1889 ikke udfærdiget nogen Sömandsanvisning, 

da Söfolk ikke hertil har indbetalt opsparede Hyrebelöb. 

Antallet af de fra Generalkonsulatet udgaaede Skrivelser udgjorte: 

eller 15 Breve mindre end under Aaret 1888. 

Antallet af de til Generalkonsulatet indkomne Skrivelser opgik til 977, 

hvilket er 53 Breve mindre end under 1888. 

Under samme Aar har Generalkonsulatet modtaget 3,677 til Sömænd adresserade 

Breve, hvilket udviser en Forögelse af 227 iraod 1888. 

Ifölge indkomne Meddelelser til Generalkonsulatet er under Aaret 1889 

anmeldt et Antal af 14 svenske Havarister i danske Farvande, hvoraf 6 ere 

blevne kondemneredc, og af norske Fartöier et Antal af 18, hvoraf 3 kondemneredes 

som Vrag. 

Antallet af Udvandrer, som i Aaret 1889 bleve saavel direkte som indirekte 

befordrede gjennem herværende Udvandringsagenter, udgjorte 11,002, 

nemlig 6,178 Mænd og 3,230 Kvinder samt 1,594 Börn. Af dette Tal Udvandrer 

vare 1,620 hjemmehörende i Kjöbenhavn, 5,540 fra det övrige Danmark, 

3,021 fra Sverige og 821 fra andre Lande. 

Til de forenede nordamerikanske Stater befordredes 10,250, til Kanada 

195, til Syd-Amerika 445, 10 til Syd-Afrika og 10 til Asien samt til Australien 

92 Personer. Antallet af Mormoner, som i Aaret 1889 befordredes fra 

Kjöbenhavn til England for derfra videre at afgaa til Utah, opgik til 537 Personer, 

deraf 125 Mandfolk, 197 Kvinder samt 215 Börn. Af disse Mormoner 

vare 290 hjemmehörende i Danmark og 238 i Sverige. Det sammenlagte Antal 

Udvandrere fra Kjöbenhavn var saaledes 11,539 Personer, som sammenlignet 

med Aaret 1888 udviser en Formindskelse af 1,455 Personer. 

Etablerede svenske og norske Firmaer.

119 

Importen til Danmark i Aaret 1889. 

De forenede Rigers vigtigste Produkter har ifölge meddelte Opgaver udgjort: 

a) Jern og Staal: 

Alt dansk Vægt. 

Fra Sverige. 

Tilförselen var gjenuemgaaende större end Aaret forud. 

Raajern. Dette Aar viser betydelig Förändring i Jernpriserne. 

De stigende Kulpriser, hovedsagelig foraarsagede ved foröget Efterspörgsel, 

som ätter medfdrte Arbeiderstriker med Porlangende om bedre Lön, fordyrer 

jo Fremstillingen af Jernet, og da de fleste Bjergværkarbeider have opnaaet 

Lönningstillæg i Löbet af sidste Aar med stadig stigende Efterspörgsel for Jern, 

slutter Aaret med meget liöiere Priser end det begyndte. 

At ansætte det svenske Raajerns Pris for Tiden falder vanskeligere end 

ifjor, da Prisen var mere ens for de forskjellige Mærker i 1888 end i 1889. 

Det svenske Jern anvendes til forskjellige öiemed, hvor Kvaliteten er af 

den störste Betydning, derfor afviger Priserne mellem de forskjellige Sorter 

mere i 1889 end i 1888. Den stedfundne Stigning kan imidlertid ansættes 

til e:a 50 %", og svensk l:a Stöbejern, der i Januar 1889 kostede Kr. 7 pr 

100 Kilo cif. Kjöbenhavn, stod ved Aarets Slutning i 10 Kr. pr 100 Kilo. 

Gammelt svensk Jern til Omsmeltning indgaar fremdeles i betydelige 

Mængder og sælges mærkeligt billigt, samtidig med at svenske Stöberier indföre 

skotske og engelske Stöbejernsmærker, som i Sverige komme 70 % över 

den Pris, hvortil der fra Sverige sælges gammelt Jern af en Kvalitet, der staar 

lige höjt.

120 

Stangjern. Prisstigningeti falder stærkest paa det fabrikerede Jern. Den 

höjere Arbeidslön falder her dobbelt, og Værkerne kunne under en livlig Periode 

Iettere opnaa höjere Priser for disse Artikler. 

Strikerne i Tydskland have været til betydelig Gavn for den svenske Industri, 

og vil det af fölgende Noteringer ses, hvorledes Markedet er gaaet 

fremad efterhaanden. 

Priserne for svensk Stangjern vare cif. Kjöbenhavn: 

Jernplader. Herom kan omtrent siges det samme som om Stangjern. 

Stærk Efterspörgsel og höjere Priser. 

Ber betales for svenske Plader pr Kiste cif Kjöbenhavn: 

Staal. Indförselen af Staalstöbegods er fremdeles stor. Af Staal i Stænger 

indförtes der meget i 1889. 

Priserne have været cif. Kjöbenhavn: 

Söm og Spiger fremdeles i godt Begjær. 

Priserne have været for smedede Söm pr Par Kister 3" à 4" cif. Kjöbenhavn: 

b) Trævarer: 

Importen af ovenstaaende Trævarer var med Uadtagelse af Brænde betydeligt 

större end Aaret forud.

121 

Ifölge Opgivelse fra herværende Mæglere ere Fartipriserno paa svenske 

Trævarer, iberegnet Told, under Aaret noteret til: 

Alt fortoldet; og ere Priserne gjennemgaaende liöjere end under sidst afvigte 

Aar. 

c) Kornvarer: 

Importen har for alle Kornsorterne været betydelig mindre end Aaret forud. 

d) Levende Kreaturer: 

Sammenlignet med foregaaende Aar har Tilförselen af ovenstaaende Kreaturer, 

med Undtagelse af Oxer, Köer og Kalve, været mindre. 

e) Andre Landbrugs-Produkter: 

hvilken Tilförsel, med Undtagelse af Smör, var betydeligt större end Aaret forud.

a) Trævarer: 

122 

Fra Norge hidförtes 

Indförselen fra Norge af Trævarer har været betydeligt större eod Aaret 

forud. 

b) Fiskevarer: 

c) Höstsild: 

Besten, c:a 26,700 Tdr, er udfört till fremmede Steder. 

Prisernc stillede sig som fblger: 

Por fjorgammel Vare: 

For nye Varer: 

Alt pr Töade fortoldede Priser. 

Tilförselen var c:a 13,400 Tdr mindre end forrige Aar.

a) Levende Kreaturer: 

b) Kornvarer: 

123 

Fra Danmark udförtes i Aaret 1889. 

c) Andre Landbrugs-Produkter: 

a) Levende Kreaturer: 

b) Kornvarer: 

c) Andre Landbrugs-Produkter: 

Til Sverige. 

Til Norge.

124 

Fra Island. 

Forholdene for Islands Vedkommende maa i det forlöbne Aar siges at have 

været ret gode. Landet har været fri for Grönlandsisen og Veiret har, naar 

undtages en Tid i Sommer, hvor der faldt en Deel Regn paa Sönder- og Västerlandet, 

været gunstigt, for Nord- og Österlandets Vedkommende vel endog 

meget gunstigt. 

Torskefiskeriet under Island har i Aaret 1889 været ret godt, men Kvaliteten 

af Fisken har gjennemgaaende været mager, og i det Hele taget, dog 

navnlig for Sönder- og Vesterlandets Vedkommende, været af mindre holdbar 

Nafur, hvad vel væsentlig maa tilskrives det regnfulde Veir, der vanskeliggjorde 

Fiskevirkningen. 

Havkalvsfiskeriet under Nordlandet har været meget heldigt. Faareavlen 

begunstigedes med et mildt og tidligt Foraar, og en livlig og stor Export af 

levende Faar har i Efteraaret fundet Sted til England til gode Priser. 

Under Aaret 1889 hidförtes: 

Det for det spanske Marked bestemte, i Island i Aaret 1889 producerede 

Kvantum Klipfisk anslaaes til e:a 7,925,000 &. Der afskibedes direkte fra 

Island til Genua c:a 1,200,000 "B smaa Klipfisk, dels fra Sönder- og dela fra 

Vesterlandet af Island, der betaltes med Priser 47 1 /, til 50 Kr. pr 320 © 

frit ombord ab Island. Den til England direkte exporterede Fisk anslaaes at 

have været e:a 5,840,000 "8; den fandt god Afsætning til opadgaaende Priser. 

Iffelge Efterretninger fra Ofjord paa Nordlandet af Island har der i afvigte 

Efteraar været 5 engelske Dampskibe paa Ofjord, hvor de have indladet 

16,000 Faar, der betaltes med 11 til 20 Kr. pr St. Denne Masse af Faar 

var udelukkeude fra Things og Öfjordsyssel, og i samme Forhold er der bleven 

udfbrt Faar fra andre Kanter af Island. 

Der har været stor Efterspörgsel af Ryper, hvoraf mange Tusinde ere udforte 

til England fra Nordlandet. Det gode Aar — paa sine Steder har man 

endog slaaet Höet trende Gange — har medfört, at Udvandringen ikke har 

været stor, omtrent 650 Personer. 

Af Love fra det sidste Althing have fblgende opnaaet Kongl. Stadfæstelse: 

1. Lov af 9 August 1889 om Told af Kaffe og Sukker. 

2. B y> » angaaende Förändring af Lov af 11 Februar 

1876 om Forhöielse af Told paa Tobakker og Cigarer. 

Postdampskibsfarten mellem Kjöbenhavn, Island og Færöerne skal i indeværende 

Aar blive udvidet med 1 Tur, saa at der ialt vil blive udfört 12 Ture 

af 3 Postdampskibe — förste Gäng fra Kjöbenhavn 16 Januar og sidste Gäng 

fra Reykjavik den 28 November.

hidfärtes ligeledes: 

125 

Fra Færöerne 

Fra Færöerne meddeles, at Lagthinget i sidste Samling har vedtaget flere 

Lovforslag, og deriblandt om Beskyttelse af det færöiske Fiskeri. Man havde 

begjært, at et Örlogsskib maatte blive stationeret ved Færöerne for at hindre, 

at der af fremmede fiskedes paa dansk Söterritorium, og vedkommende Ministerium 

havde afgivet det Svar, at man agtede at lade det ved Island stationerede 

Örlogsskib foretage Krydstogter til Færöerne, hvorhos man vilde tage 

under Overveielse hvilke Foranstaltninger der senere kunde træ£Fes til Betryggelse 

af det færöiäke Fiskeri. 

I Midvsag blev der i September Maaned fanget över 200 Hvaler og 70 

Grinder. 

Et Dampskib bragte i samme Maaned 150 færöiske Fiskere tilbage til 

Thorshavn, efteråt de med heldigt Udfald havde fisket under Island. 

Exporten fra Danmark til Storbritannien og Irland af levende Kreaturer har 

i Aaret 1889 udgjort: 

Med Hensyn til Danmarks Ud- og Indförsel i 1889, har jeg Æren at 

meddele fölgende Resultat vedrörende Landbrugsaarets Omsætninger: 

Kornbandelen viser, at af uformalet Korn er indfört 576 Mill. "B og udfört 

127 Mill. "8, saaledes at der viser sig en Overskuds-Indförsel af 449 Mill. "ffi. 

Af förmålet Korn indiortes c:a 14 Mill. ffi og da Udförselen viser 56 Mill. 

®, saa er her en Overskuds Udförsel paa 42 Mill. ffi.

126 

Sammenligner man dette Landbrugsaar med det foregaaende (1888), har 

Danmark af uformalet Korn en Merindförsel af 2 Mill. B, men en Mindrendförsel 

af 76 Mill. U, og af förmålet Korn en Merindförsel af l 1 /, Mill. % 

men en Mindreudförsel af 24 Mill. ®. Danmarks eget Forbrug af Kornvarer 

er i de senere Aar tiltaget betydeligt og i sidste Landbrugsaar endog med en 

Trediedel. Total-Overskudsindförseleu af samtlige Kornvarer stiller sig nemlig 

saaledes: 

Dette betydelige Merforbrug af 103 Mill. Pund maa tildels sögea i den 

nalmindelige Värme som herskede her i Foraaret og Sommeren, hvor den brændende 

Törke afsved Græsmarkcrne. Kornet blev långt i Straaet, men ringe i 

Kjærnen og Landet kom derved i Träng til större Kornindförsel end Aaret 

fornd.

127 

Med Hensyn til Dyr og dyriske Produkter samt andre Landbrugeta vigtigste 

Artikler er Resultatet saaledes: 

Den omtalte stærke Värme og Törke i afvigte Sommer virkede som alt 

meddelt ödelæggende paa Græsgangene og Fölgen deraf viser sig i de usædvanlig 

stærke Indkjöb af Foderstoffer. 

Overskuds-Indförselen af Klid var saaledes 16 Mill. S og af Oliekager 

5'/s Mill. 'S större end i det forrige Aar, for disse to Foderstoffer altsaa en 

Mer-Overskuds-Indförsel af 21 1 /, Mill.

128 

Oversigt över Danmarks Telegrafkorrespondance og Telegramindtægter i det forlöbne 

Aar, som sammenholdt med Aaret 1888 giver fölgende Resultat: 

Aaret 1889 viser altsaa överfor 1888 en Tilbagegaiig i Anfallet, stor 

26,646 Telegrammer, som repræsenterer en Sum af 24,912 Kröner, men denne 

Tjlbagegang ses at hvile över de gjennemrigske Telegrammer med 5,258 Depeeher, 

medens den Tilbagegang som de indenrigske vise, 45,730, tildels kan 

tilskrives de mange Telefonstationer, som ere oprettede i Aarets Löb. De mellemrigske 

Telegrammer vise derimod en Tilvæxt paa 24,342 Depecher og vidne 

om en foröget Virksombed fra Danmark udadtil. 

Sammenlignet med de foregaaende Aar vise Tallene samme gunstige Resultat 

for den mellemrigske Korrespondanee. 

Med Hensyn til Kreaturholdet i Danmark blev der den 16 Juli 1888 

foranstaltet en almindelig Kreaturtælling, hvis Resultat nu foreligger. 

Den foregaaende Kreaturtælling blev foretaget den 15 Juli 1881, medens 

den förste fandt Sted 1838. Vi have altsaa en Sammenligning for os af henholdsvis 

7 og 50 Aar. I det nævnte halve Hundrede af Aar er Antallet voxet 

med henved Halvdelen, nemlig fra 1,565,538 Stykker i 1838 til 2,339,475 

i 1888.

129 

I Sammenligning med andre Lande og efter Forhold til Folkemængden 

indtager Danmark med Hensyn til sin Kreaturbestand en höj Pläds i Bækken, 

idet, hvad europæiske Stater angaar, kun Irland overgaar det. 

For hyer 1,000 Mennesker har nemlig: 

Hösten i Danmark 1889. 

Rughösten har værct Aarets bedste Afgröde, 14 Aniter havc Middelhöst 

eller derover, medens kun 4 have under Middelhöst. Ogsaa med Hensyn til 

Kjærne og Halmens Beskaffenhed staar Eugen i Forhold til andre Sædarter 

höjst. Indhöstningen var ledsaget af gunstigt Veirlig, og det tilfredsstillende 

Resultat maa tillægges saa meget mere Betydning som Dyrkning af Bugen er 

saa almindelig udbredt at Besultatet kommer den störste Deel af Landet tilgode. 

Hveden har givet et tarveligt Besultat og maa regnes som under Middelhöst. 

Rjærnens Beskaffenhed er i Regien tilfredsstillende. men Halmen har 

lidt en Deel. 

Byg, der optager et lige saa stort Areal som Hvede og Rug tilsammen, 

viser i 16 Amter under Middelhöst, medens kun 2 Amter have naaet en Middelhöst. 

Det er baade Kjærne og Halmudbyttet der er ringere og kan anslaaes 

til 25 à 40 % under Middelhöst. 

Havren, som blandt alle Kornsorterne optager det störste Areal, har vaeret 

Aarets daarligste Afgröde. Den har givet under Middelhöst i samtlige 18 

Amter og i de flcste meget under Middelhöst, adskillige Steder endog nær 

Misvæxt. 

Blandsädens 

höaten. 

Höst er bedre end Havrehösten, mes daarligere end Byg- 


130 

Sommergrcesningen viser kun i 2 Amter över Middelhöst, 1 Amt har Middelhöst, 

men Resten, 15 Amter, have alle derunder. Den usædvanlige Värme 

og Törke i Maj, Juni og Juli er Skyld i dette ugunstige Resultat og som foraarsagede 

Græsmangel i den bedste Græsuiugstid. Udbyttet af Agerhö har 

for 10 Amter været under Middelhöst, for 8 över Middel- eller Middelhöst. 

Udbyttet af Enghö anslaaes til lidt över Middelhöst. 

Man tör derfor som Gjennemsnit betragte Hösten i 1889 at være betydeligt 

under et Middelaar. 

Middelpriserne paa Kornvarer have i Aaret 1889 været noteret saaledes: 

I Ugeskrift for Landmænd meddeles sidst i Oktober Maaned, at Efteraarsarbeiderne, 

Plöining og Rodfrugternes Bjergning, er foregaaet paa en heldig 

Maade. Rodfrugterne give et fortrinligt Udbytte hvor de ikke ere altfor sildigt 

saaede, og Sukkerroer, der ere saaede til rette Tid, give et Udbytte i 

Kvantum og Kvalitet, som neppe tidligere er naaet. I Mælkerierne foranledigede 

Fodring med Roeblade som sædvanligt Vanskeligheder, og disse burde derfor 

ikke anvendes til Malkeköer. 

Smörmarkedet i 1889. 

I det forlöbne Aar have Priserne for förste Gäng efter flere Åars Forlöb 

viist Tegn til Stigning, hvilket dog væsentlig gjælder fiint Smör, hvis Aars- 

Gjennemsnitspriis var 4 1 /, öre höiere pr Pund end i 1888 og ligeledes noget 

höiere end i 1887 og 1886. 

Medens Priserne i 1887 naaede Höjdepunktet i Oktober og i 1888 i 

December, havde man i 1889 den höjeste Priis sidst i Februar og först i 

Marts. 

Aaret begyndte med en höjeste Notering for fiint Smör af 106 Kr., som 

holdt sig med roligt Marked til Maanedens Slutning, da Prisen dalede til 101 

Kr. I Begyndeisen af Februar blev Markedet fastere, og i Löbet af Maaneden 

udviklede sig en livlig Forretning, hvorved Prisen efterhaanden steg til 

113 Kr. sidste Uge i Februar og holdt sig herpaa förste Uge i Marts. Derefter 

begyndte Markedet at blive mat og gik i Löbet af Maaneden stærkt ned,

131 

saa at höjeste Notering sidst i Marta stod i 93 Kr. I Löbet af April dalede 

Prisen yderligere til 84 Kr., hvorefter Markedet blev fastere med livlig Forretning 

i förste Halvdeel af Maj Maaned. Prisen steg til 87 Kr., men i sidste 

Halvdeel af Maj gik Noteringen ned til 82 Kr., hvorpaa den stod i förste 

Halvdeel af Juni. God Efterspörgsel for fiint Græssmör til England og indenlandsk 

Forretning bragte Prisen til successive i Löbet af Juni og Juli at stige 

til 94 Kr., hvorpaa den holdt sig til midt i August, da Markedet blev stille, 

og Prisen dalede til 89 Kr. I Slutuingen af Aogust vettede Markedet sig 

igjen; Prisen hævede sig til 92 i Begyndeisen af September, holdt sig herpaa 

Maaneden igjennem, og gik sidste Uge op i 94 Kr. I Oktober holdt Prisen 

sig paa 96 à 98 Kr., men gik i November successive op til 108 Kr. I December 

gik Noteringen op til 110 Kr., men nu indtraadte en stærk Reaktion, 

hvorpaa Prisen dalede til 100 Kr. og Markedet var ved Aarets Slutning uden 

synderlig Omsætning. 

I secunda Herregaardssmör og Mellemvarer var AfsætniDgen væsentlig til 

Pladsforbrug. 

Tilförslen af dansk Böndersmör var fremdeles nieget ringe og erstattedes 

væsentlig ved Indförslen af större Partier fremmed, navnlig finsk og amerikansk; 

Prisen varierede fra c:a 50 til 75 Kr., Aaret sluttede ogsaa hermed. 

Sluttelig vedföies en Oversigt över den maanedlige Gjennemsnitspriis af 

höjeste Notering for förste Klasses Smör i 1889, sammenlignet med de foregaaende 

17 Aar (se Sid. 132). 

Fragtmarkedet. 

Den Bedring, der i Aaret 1888 viste sig i Fragtmarkedet, holdt sig til 

Midten af 1889, da en fölelig Tilbagegang for mange Fragters Vedkommende 

gjorde sig gjældende i Farten paa Ostersöen. Dertil bidrog forskjellige Aarsager, 

navnlig den ualmiudelige torre Forsommer, hvorunder Gröden led meget 

i Danmark, samt den stadigt stigende Rubelkurs, der lagde Exporten fra Rusland 

store Hindringer iveien. Den Deel af Ostersöfragterne, der forholdsviis 

holdt sig bedst hele Aaret, var Træfragterne fra Sverige og Finland. Til Danmark 

betaltes for förste Reise fra de sydlige Pladser i den Botniske Bugt RID k 

28 à 30 pr Standard Bræder, hvilket vel i Sommerens Löb sank et Par Reichsmark, 

men for Höstreisen betingedes igjen samme Rater. Derimod var Exporten 

af Kornvarer fra Danmark med Seilskibe meget ringe. Vel skibedes 

der om Foraaret nogle Ladninger til England til omtrent 1 Sh. 9 D. Londonbasis 

for 448 Lbs Byg, men den torre Forsommer standsede Exporten, og Beholdningerne 

forbrugtes til Kreaturfoder og andet lokalt Brug. Da Torken 

vedblev, vendte Forholdet sig saaledes at en særdeles stor Import af Klid og 

andre Foderstoffer fandt Sted, hvilket holdt Fragterne til Danmark fra Nordsobavnene 

ganske godt oppe. Der betaltes fra Nordfrankrig Frcs 16 à 17, fra 

Antwerpen Fres 14 à 15, fra Östbritanien 12 Sh. 6 D. pr Ton Klid til Danmark. 

Den slette Höst i Rusland medförte, at der kun sendtes faa Varer derhen, 

og Fragterne vare om Efteraaret kun c:a 14 Rmk fra Riga og Libau for 

Rug, 60 à 65 Pf. pr Centner Klid. Imidlertid havde det Liv, der herskede 

i förste Halvdeel af Aaret, givet Rhederierne en saa god Iadtægt, at de fleste 

i det Hele taget med Tilfredshed se tilbage paa Aaret 1889. 

Blandt de Lovforslag, som Regjeringen i indeværende Saison har forelagt 

Rigsdagen til Vedtagelse, skal jeg, som særlig vigtige for Handelen og Industrien, 

nævne Brændevin- og Öl-Skat samt en nye Toldlov.

132 

Smörnotering.

133 

Det Lovforslag, som Finantsministeren har forelagt Landsthinget, gaar ud 

paa at lægge fölgende Skat paa Produktionen af 01 og Spiritus, nemlig: 

Saafremt Forbruget af Bayersk Öl maatte vedblive i samme Omfång som 

nu, vilde Skatten indbringe 19 Mill. Kr., men da man regner at Ölforbruget 

vil synke fra 600,000 Tönder til 500,000 Tönder og Brændeviosforbruget til 

omtrent det Halve, saa vil Afgiften rimeligviis kun blive 11 Mill. Kr. Heraf 

skulde 2,700,000 Kr. forlods tilfalde Statskassen, medens Besten, 8,300,000 

Kr., deles lige mellem Staten og Kommunen. 

Den forögede Skatteindtægt sætter Regjeringen i Stånd til at foretage en 

længe önsket Bevision af Toldloven og særlig at yde Toldlettelser for saadanne 

Varer, hvis Forbrug man kunde önske traadte i Stedet for Alkohol, saaledes 

for Ex. Kaffe. 

I Samklang hermed har Regjeringen fremlagt sit Toldlov-Forslag, der tilsigter 

en Beskyttelse for den indenlandske Industri, ved at lægge en höi Told 

paa de færdige Produkter, men lade Raastofferne saavidt muligt indgaa i Landet 

toldfrie. 

Fölgende summariske Oversigt giver et Billede af Lovforslagets finantsielle 

Side og antyder tillige Toldens Forhöielse eller Nedsættelse. 

Tolden förhöies paa fölgende Artikler:

134 

Tolden nedscetfes paa fölgende Artikler: 

Toldfrie ere fölgende Artikler: Apothekervarer, Been og Tænder, Blank 

og anden Lædersværte, Bogtrykkersværte, Dreierarbeide, Fjer og Dun, Gær, 

Kaffe, Kork, Kul, Mineralier, Sago, Salep, Salpeter, Svampe, Syrer, Tlie, Trän, 

hvilke gav en Gjennemsnitsindtægt i 1884—88 af Kr. 1,630,948. 

Der har gjentagne Gange vseret nedsat Kommissioner betræffende det reiste 

Spörgsmaal om en Udvidelse af Kjöbenhavns Havn. Disse Kommissioner ere 

komne til det Resultat, at Havnen tiltrænger at udvides, og at Udvidelsen bör 

ske nordover, og at de nye Anlaeg helt eller delvis bör indrettes som Frihavn. 

Det anföres at Havnekaierne undertiden ere saa overfyldte, at Trafiken bliver 

meget besværlig, ligesom de til Kaierne stödende Arealer og Pakhuse ere saa 

indskrænkede, at Omsætningen lider derunder — Förbindelse mellem Havn og 

Jernbane er mangelfuld og Förändring heri antages ikke at kunne ske uden 

uforholdsmæssige Udgifter. Der er imidlertid ved Kjöbenhavns Beliggenhed 

særlige Forhold, som synes at burde lede til at den bliver en större Stabelplads. 

Frygt for at Ostersöen skal fryse til bevirker at man fra de russiske 

Havne inden Frost indtræder bringer Varer i Sikkerhed til Kjöbenhavn, hvor 

de oplægges, indtil de kunne afgaa til Bestemmelsesstæderne, medeDs omvendt 

Varer bestemte til Ostersöen i Löbet af Vinteren ankomme til Kjöbenhavn for 

at oppebie Islösning. Den Mængde Varer, der saaledes lagres, kan man neppe 

paa Forhaand danne sig noget nöiere Begreb om, saa meget mere som Nord- 

Östersökanalens fremtidige Betydning for Kjöbenhavn ikke er let at bedömme. 

Der er forövrigt i den Diskussion, der föres i Pressen, bleven gjort opmærksom 

paa, at Regjeringen ikke kan give Koncession paa Anlæg af en Frihavn, men 

an der hertil udkrævea en Lov, saa at fòlgelig Sägen först maa forelægges RigsdageD. 

Dette er nu ogsaa sket, idet Regjeringen for den forsamlede Rigsdag

135 

Tiar fremBat Forslag til Lov om Anlæg af en Frihavn samt Ophævelse af Havneafgift 

til Kjöbenhavns Havn. Frihavnen skal udgjöre en Deel af Kjöbenhavns 

Havn. Lovforslaget indeholder blandt andet Bestemmelse om, at der inden 1 

Juli d. A. skal være dannet et Aktieselskab, som med en Kapital af mindst 

3,800,000 Kr. paatager sig Anlæget af den kommercielle Del af Frihavnen 

— Opförelse af Pakhuse, Skure, Kraner m. m. Den Minoritet, der ved Behandling 

af Lovforslaget har udtalt sig mod samme, har navnligen sögt at fremhæve 

at Udgifterne utvivlsomt ville blive betydelige, medens Resultatet var 

tvivlsomt. 

Den i forrige Aarsberetning omtalte Nord-Ostersökanal. der paabegyndtes 

i Aaret 1887, söger man saavidt muligt at paaskynde; for at fremme Arbeidet 

er der tildels indtört Natarbejde, idet der arbejdes ved Fakler. Efter Begjæring 

af det tydske Admiralitet vil der ved Grünthal blive anlagt særskilte 

Damme. Der skal bygges en Bro 39 Meter höj for at tydske Örlogsskibe 

uhindret kunne passere. Ved enkelte af Sluserne er Arbeidet gaaet rask fremad, 

især ved Elbslusen og Holtenauslusen i Kielerfjord. Kanalen antages at kunne 

benyttes af de störste Krigsskibe, som er eller vil blive byggede i Tydskland; 

den vil kunne befordre dem fra Kiel til Elben i mindre end 8 Timer. Man 

venter allerede i Aaret 1894 at have tilveiebragt et saa dybt Stræde at tydske 

Pandserskibe kunne passere. Paa nogle Steder frembyder Kanalanlæget store 

Vanskeligheder; der findes Moser med meget ugunstige Forhold for Kanalisering, 

idet der under et 2 à 3 Meter dybt Jordlag af Torv findes et tykt Lag af 

Kviksand. Jo dybere man kommer ned, desto besværligere bliver Udgravningen. 

I Danmarks udenlandske Omsætning er det Storbritanien, Irland samt 

Tydskland der indtager förste Pläds, baade med Hensyn til den omsatte Vareniasse 

som dennes beregnede Værdi. Omtrent to Trediedele af Danmarks udenlandske 

Handel foregaar med de nævnte Lande. Indförselen fra Storbritanien 

med Irland bestaar af en stor Del af tunge Varer af lav Værdi, medens Indförselen 

fra Tydskland omfatter værdifuldere og mindre vægtige Varer. I Omsætningen 

med Storbritanien er det Udförselen, der har störst Betydning for 

Danmark, medens det i Omsætning med Tydskland er Indförselen. 

Næst de tvende nævnte Lande have de forenede Eiger Sverige og Norge 

störst Betydning for Danmarks udenlandske Omsætning. I Femaaret 1884—88 

blev der saaledes alene med Sverige ömsat en Varemasse, der i Gjennemsnit 

udgjorte 17 % af samtlige mellem Danmark og Udlandet omsatte Varer. Danmarks 

Handel paa Sverige og Norge överstiger i kvantitativ Henseende Danmarks 

Handel med Tydskland, hvorimod den i Henseende til Værdi kun er 

halv saa stor, hvilket har sin Grund i Beskaffenheden af de Varer, som disse 

Lande nærmest forsyne med. 

I Henhold til Beslutninger, der fattedes paa det andet nordiske Söfartsmöde, 

blev der i Maj Maaned 1889 nedsat et Udvalg for at udarbeide Love 

for en nordisk Skibsrhederforening, hvilke Love vedtoges den 14 Maj paa en 

Generalförsamling. I November samme Äar begyndte den nordiske Skibsrhederforening, 

der har et Central-Bureau i Kjöbenhavn, at udgive et Tidsskrift; af 

dette erfares, at Bestyreisen for hvert af de tre Biger er bestemt til 5 Personer 

samt en Bestyrer for Central-Bureauet. Formaalet for denne Förening er ved 

forenede Kræfter og Indflydelse at hjælpe Medlemmerne til Varetagelse af fælles 

Skibsfartsinteresse. Kontingentet er ansat til 5 öre pr Brutto-Ton for Dampskibe 

og pr Begister-Ton for Seilskibe; for andre Medlemmer betales 25 Kr. 

aarlig.

136 

Den danske Nationalbank bar i sidste Bankaar hävt Prægct af samme 

Stilbed i den almindelige Forretningsvirksomhed, der bar hersket i de nærmest 

forndgsaende Aar. Ber bar i det Hele taget ikke været nogen Tilböielighed 

til at udvide Virksomheden, naar undtages for Skibsfartens Vedkommende. Penge 

har været rigelige og Rentefoden lav. 

Af en Oversigt över det danske Statsregnskab for Finantsaaret 1888—89 

fremgaar, at Indtægten har været 55,880,000 Kr. og Udgiften lidt över 60> 

Mill. Kr. Til Statsgjældens Forrentning er opfört noget över 7 Mill. 

Danske Fonds og Aktier have i f. Aar ikke frembudt aynderlig Interesse. 

Knrserno holdt sig temmelig nforandrede, og de Konverteringer, der foregik 

med flere Papirer, vare tildeels allerede bestemte i Aaret 1888. De störste 

Konverteringer foregik i September og Oktober og bragte det uventede Resultat 

at omtrent /» aI " Obligationer konverteredes. Diskontoen, der i S Aar 

uforandret havde været noteret 3 à 3 1 /,) hævede sig til 3'/s à 4. Omsætning 

i Fonds ved officicl Notering er stadig dalende, og den belöb sig i 1889 til 

c:a 3 1 /, Mill., medens Omsætning i 1886 udgjorde 12 1 /, Mill., i 1887 7/6 

Mill. og i 1888 4 4 /5 Mill. Kr. 

Paa Aktiemarkedet har Omsætningen i 1889 afveget betydeligt fra 1888, 

nemlig 24 5 /, mod 24/9 Mill. Kr. Ligesom i f. Aar har Omsætningen i Dampskibsaktier 

været meget betydelig, og Tilliden til disse Papirer synes paany at 

være vendt tilbage. 

Der stiftedes tvende mindre Dampskibsselskaber, »Nordsöcn» og »Öster- 

8öen», og det Helsingörske Dampskibsselskab udvidede sin Aktiekapital med 

100,000 Kr. Derimod har Thingvallaselskabet ikke kunnet udvide Aktiekapitalen 

saaledes, at det kan paabegynde Fart paa Sydamerika, som Folge af det 

i April Maaned indtrnfne Förlis af Dampskibet »Danmark». 

Kursen 

paa herværende Börs i Aaret 1889 paa svenske og norske Værdipapirer. 

Fölgende svensk-norske Papirer findes anbragte her paa Pladsen, men da 

der i disse i det forlöbne Aar ikke har fundet nogen Omsætning Sted. kan 

nogen Kura ikke vedföies, nemlig:

137 

Danmarks Handelsflaade (herunder ikke indbefattet de paa Færöerne, Island, 

Grönland samt de dansk-vestindiske Oer hjemmehörende Partöier) udgjorde 

ved Udgangen af 1888 3,179 Skibe med samlet Tonnage af 262,463 Ton. 

Heraf var 2,889 Seilskibe med Register-Tonnage af 166,887 Ton, og 290 

Dampskibe med Tonnage 95,576; Anfallet er i 1888 foröget med 21 Skibe 

og Tonnagen med 421 Ton eller omtreut 1/5 %. Handelsflaaden er i Löbet 

af sidste Femaar bleven foröget med 64 Skibe, inedens den derimod samtidigen 

er formindsket med 3,932'/, Reg.-Ton. I Löbet af sidste Tiaar er Seilskibenes 

Antal aftaget med 82 Skibe, medens Dampskibenes Antal i samme Tidsrum 

omvendt er voxet med 101 Skibe. Scilfiaadens Tonnage er samtidig sunket 

med 37,698 Ton eller med henimod 20 %, hvorimod Dampflaadens Tonnage 

i Löbet af Tiaaret er steget 48,953 Reg.-Ton eller med ikke mindre end över 

100 %. Der finder en stadig Övergång Sted fra Seil til Damp samt for Dampskibenes 

Vedkommende fra mindre til större Skibe. Der blev i Aaret 1888 

bygget i Danmark 55 Skibe af 4,755 Reg.-Ton, medens Antallet i hvert af de 

4 forudgaænde Aar udgjorde 63 Skibe med 4,406 Ton. Der blev saaledes 

bygget mindre i 1888. Af de i 1888 nybyggede 52 Seilskibe, kunde som 

bestemt til Fiskeri benregnes 35 Fartöier med 611 Reg.-Ton eller omtrent 70 

% af Antallet. Ved Udgangen af 1888 bestod Antallet af Skibe, der benyttedes 

til Fiskeri, af 750 Seilfartöier med 8,400 Reg.-Ton og heraf benyttedes 

171 til Fiskeribedrift i Nordsöen. 

Om Redningsvæsenets Virksomhed i Aaret fra 1 April 1888 til 31 Marts 

1889 har det danske Indenrigsministerium blandt andct meddelt, at da den ved 

Stationen Gammel Skagen benyttede Redningsbaad var af ældre Konstruktion, 

er den aflöst af en ny, der vil kunne gjöre bedre Fyldest under de vanskelige 

Forhold ved Gammel Skagen. Et nyt Baadhus er bleven opfört paa et mod 

Stranden dækket Sted, der ikke er udsat for Sandflugt. Tidligere paabegyndte 

Telefonledninger mellem Redningsstationerne ere fortsatte, da de gjorte Forsög 

have godtgjort Nytten og Hensigtsmæssigheden af saadanne Anlæg; disse Ledninger 

udgjöre nu över 22 Mile, der have kostet henved 34,000 Kr. Lynafledere 

ere anbragte paa Baadhusene ved Stationerne Lökken og Lönstrup, da 

Fare for Lynslag er meget stor i de med Raketbeholdninger forsynede Huse. 

I Aarets Löb er fra Söetatens Laboratorium leveret til Redningsvæsenet Raketter 

med Tilbehör for et Belöb af 5,777 Kr. Til Olie som Bölgedæmper 

er ved Baadövelser i Nörrejylland forbrugt 904 Potter og ved Redningsforaög 

90 Potter. I det Hele er i Finantsaaret 1888—89 til Redningsvæsenet forbrugt 

omtrent 125,000 Kr. I Aaret April 1888 til 31 Marts 1889 strandede 

paa de danske Kyster 105 Skibe; af disse vare 26 tydske, 20 danske, 

20 engelske, 15 svenske, 15 norske; fra 51 Skibe reddede BesætDingen sig 

ved egen Hjælp; 6 Skibe vare uden Besætning. 

Generalkonsulatets Kontor er i Lille Strandstræde N:o 24, 1 Sal, og er 

aabent hver Sögnedag fra Kl. 10 Fmdg til Kl. 3 Eftmdg. 

H. Bernhoft.

Stettin den 20 mars 1890. 

138 


Be Förenade rikenas skeppsfart på distriktet var följande: 

Svenska fartyg. 

Norska fartyg. 

För svensk räkning inköptes 2 fartyg om tillsammans 445 ton. 

Antalet till detta distrikt ankomna svenska oeh norska fartyg utgöres 

alltså af: 

Antalet frän detta distrikt afgångna svenska och norska fartyg utgöres af:

139 

De särskilda hamnarna i distriktet besöktea är 1889 af följande antal 

svenska och norska fartyg: 



Jemförelse mellan de antal svenska och norska fartyg, som under åren 

1885 — 1889 besökt distriktet. 

Denna tabell utvisar, att den svenska skeppsfarten på distriktet är stadd 

i ständig tillväxt och att den under det sistflulna året ökats med 132 fartyg 

och 17,265 ton emot året förut. 

Den norska skeppsfarten förblef deremot, hvad tontalet beträffar, på samma 

ståndpunkt, men utvisade fartygens antal en ökning af 31 emot 1888. 

De bruttofrakter svenska och norska fartyg inseglade i distriktets hamnar 

under sistlidna år voro: 

Svenska fartyg.


140 

Den reguliera svenska ångbåtafarten på Stettin har år 1889 upprätthållits 

liksom förut, nämligen: 

Bergen—Stettin med anlöpande af mellanliggande hamnar af ångarne »Temis», 

»Iris» och »Nornan», som gjorde tillsammans 41 resor på Stettin. 

De hitförda lasterna bestodo hufvudsakligen af sill, trän, fältspat och tändstickor 

och de utförda af styckegods, socker och mjöl. 

Stockholm—Stettin med anlöpande af Visby af ångaren »Thjelvar», som 

gjorde inalles 27 resor. 

De hitförda lasterna utgjordes hufvudsakligen af jern, lax, lingon och lump, 

samt de utförda af styckegoda och mjöl. 

Sundsvall—Stettin med anlöpande af mellanliggande hamnar af ångarne 

»Göthe», »Germania» och »S:t Eric», som gjorde tillsammans 27 resor på Stettin. 

De hitförda lasterna bestodo hufvudsakligen af jern och trävaror, samt de 

utförda af styckegods, socker och mjöl. 

I brist på tillräcklig last till Stettin anlöpte dessa ångare ofta Lübeck för 

att lossa. 

Mellan Karlskrona och Stettin gjorde ångarne »Baltic», »Karlshamn» och 

»Orvar Odd» tillsammans 85 resor under året, och utgjordes de hitförda lasterna 

endast af granitsten. 

Härifrån togo dessa ångare ofta styckegods såsom returlast till Karlskrona. 

Under det förgångna året påmönstrades på svenska fartyg 41 samt på norska 

92 man. Från svenska fartyg afmönstrades 50 och från norska fartyg 133 man. 

Befàlhafvareombyten hafva skett å 7 norska fartyg. 

Månadshyrorna å segelfartyg hafva stigit emot året förut, och betaltes til 

matroser kr. 50 à 55 emot 40 à 46 år 1888 och till lättmatroser kr. 32 à 40 

emot 26 à 34. 

Tvenne rymningsfall hafva anmälts, begge gångerna af norrmän från norska 

fartyg. 

Uti distriktets farvatten förliste svenska slupen »Martinus» om 34 ton och 

ett svenskt fiskefartyg »Nora», och råkade norske ångaren »Kong Oscar» om 

214 ton i brand utanför Rügen och gick förlorad. 

Enligt diarium utgjorde de i embetsärenden ingångna skrifvelsernas antal 

302. Af de utfärdade skrifvelserna afgingo till:

141 

Antalet nödstälda personer, som under förra året erhöllo bistånd af generalkonsulatet, 

utgjorde tillsammans 20, hvaraf en del hemsändes och de andra 

erhöllo kost och logis, for att derigenom sättas i stånd att söka hyra. 

Generalkonsulatet blifver den 1 april detta år förlagdt till Mittwoohstrasse 

n:o 18, omedelbart vid hamnen och den förra lokalen. Det hålles öppet 

under samma tider som förut, nämligen från kl. 9 f. m. till 12 m. samt frän kl. 

3 till 6 e. m. 

Under det förgångna året besöktes Stettins hamn inalles af: 

emot år 1888 af: 

alltså 554 fartyg om 172,653 ton mer än år 1888. 

Ordnade efter nationaliteten voro de hitkomna fartygen: 

Den stora tillökningen af hitkomna fartyg om 172,653 reg.-ton = c:a 

259,000 ton last torde i allmänhet kunna tillskrifvas den genom isbrytarne 

för ångare möjliggjorda vintersjöfarten, som vintern 1888—1889 ej blef afbruten, 

äfvensom den ökade importen af malm, slagg och annat råmaterial. 

Frakterna för ångare höllo sig under våren och sommaren i allmänhet på 

samma ståndpunkt. Under hösten visade de till följd af den ringa spanmålsexporten 

endast delvis en förbättring. 

För ångare stälde sig frakterna från Stettin intill april månads slut sålunda:

Intill slutet af augusti månad: 

142

Intill årets slut: 

143 

Med Königsberg, Danzig och Memel utvecklade sig under året en liflig 

träaffär med afskeppning så väl pr ångare som segelfartyg. 

Spanniålsimporten från de ryska Ostersjöhamnarna var mycket liten och 

utgjorde en föga lönande sysselsättning för fartygen. 

Från Svarta hafvet hitkommo flera stora ångare med spanmålslaster, deribland 

en svensk. 

De många reguliera liniebåtarne, som underhöllo samfärdseln mellan Stettin 

och hamnar uti Skandinavien samt danska, tyska och ryska Östersjöhamnar, hade 

till största delen tillräcklig sysselsättning. 

De reguliera ångarne till Holland, Belgien, England och Skotland funno 

under våren och sommaren fulla laster till måttliga rater. Höstaffärerna medförde 

endast föga bättring, till följd af den ogynsamma spannmålsskörden. 

Prakterna till New-York voro vid säsongens början temligen gynsamma, 

men vid den brist på last, som sedan gjorde sig mer och mer kännbar, gingo 

de oafbrutet ned. Det lyckades endast undantagsvis att expediera de reguliera 

ångarne med full last. 

För kol, slagg och tackjern inträdde under höstmånaderna en betydlig 

fraktstegring, hvarigenom de låga Ostersjöfrakterna i någon mån utjemnades. 

För seglare voro frakterna på våren högre än under år 1888 och behöllo 

under de första månaderna en stigande tendens. Lifligast gestaltade sig affärerna 

uti juni månad, då efter den långa vintern och det ihållande höga vattnet större 

trätransporter hitkommo.

144 

Sedermera blef marknaden flau till följd af de tidtals ogynsamma vattenförhållandena 

i floder och kanaler samt de återupprepade strejkerna bland flottarne, 

hvarigenom ny tillförsel af trä länge blef fördröjd. 

I oktober och november månader inträdde en fullständig brist på trälaster, 

hvarför en del seglare lade upp och andra seglade till Danzig, der de ännu 

funno sysselsättning till goda frakter. 

Frakterna för seglare stälde sig på våren intill slutet af april sålunda: 

Under sommaren intill augusti månads slut:

145 

Från och med september månad intill äreta slut: 


146 

Frakterna till Stettin stälde sig år 1889 sålunda: 

För ångare:

För seglare: 

147 

Skörden under är 1889 uti Vor- och Hinter-Pommern utfall med hänsyn 

till qvalitet mycket gynsamt. Med hänsyn till qvantitet lära råg, korn, hafre 

ocb ärter hafva utfallit betydligt under medelskörd, men hvete deremot öfver 

medelskörd. 

Då Stettins hamn allt tydligare visat sig otillräcklig för det stora antal 

fartyg, som årligen hitkommer, har magistraten i förening med köpmannakåren 

nu uppgjort förslag om att betydligt utvidga hamnområdet, och torde Stettins 

handel och sjöfart komma att erfara en väsentlig förbättring när detta förslag 

blifver bragt i fullbordan. 

Köpmannakåren har äfven till regeringen inlemnat en petition om att djupet 

i farleden mellan Stettin och Swinemünde måtte ökas till 7 meter, på det att 

för större och mera djupgående fartyg ej så stora kostnader må uppstå, som 

lättning resp. komplettering i Swinemünde nu medför. 

Arbetena å jernvägen mellan Bergen och Sassnitz på Rügen hafva nu framskridit 

så långt att banan kan anses blifva öppnad för trafik den 1 april 1891, 

då äfven arbetena med Sassnitz' hamn torde vara afslutade. 

F. L. P. Ivers.

S:t Petersburg den 29 mars 1890. 

148 


De Förenade rikenas skeppsfart på S:t Petersburgs konsulsdistrikt under 

loppet af navigationsperioden 1889 inhemtas af nedanstående förteckning: 

Den svenska skeppsfarten: 

Ankomna för att lossa eller lasta: 

hvaraf 196 ångfartyg om 54,751"96 ton. 

Af gångna efter att hafva lossat eller lastat: 

hvaraf 193 ångfartyg om 53,905-94 ton. 

till utländskt rederi sålda 3 ångfartyg om 8 46'o 2 ton. 

Den norska skeppsfarten: 

Ankomna för att lossa eller lasta: 

hvaraf 57 ångfartyg om 18,522'17 ton. 

Afgångna efter att hafva lossat eller lastat:

149 

hvaraf 57 ångfartyg om 18,522.17 ton. 

Hela antalet af med last ankomna fartyg utgjorde således 317 om 100,829'20 

ton, hvaraf 110 svenska om 31,476'7 3 ton och 207 norska om 69,352'i7 ton. 

Antalet med last afgångna fartyg utgjorde deremot 382 om 108,976'40 

ton, hvaraf 192 svenska om 50,054'35 ton och 190 norska om 58,92205 ton. 

I jemförelse med svensk-norska skeppsfarten på distriktet år 1888, visar 

detta år åter igen en förminskning, nämligen af 11 med last ankomna fartyg, 

samt 10,820 ton och af 53 med last afgångna fartyg, samt 29,516 ton. Fördeladt 

på de häda länderna hvar för sig, ställer sig förhållandet sålunda: 

Svenska skeppsfarten: 

Norska skeppsfarten: 

förökning af fartygens antal med 7 men förminskning af 

Den inseglade bruttofrakten utgör efter uppgift: 

År 1888 uppgick bruttoinkomsten för 

Under året hafva 3:ne Bvenska ångfartyg om 846 tons drägtighet blifvit försålda 

till utländska rederier för tillsammans ungefär rub. 160,000. 

Inga svenska eller norska fartyg öfvervintra i distriktets hamnar. 

Vid hufvudstationen ha blifvit påmönstrade å svenska fartyg 10 och å 

norska fartyg 20 man, samt afmònstrade från svenska fartyg 34 och från 

norska fartyg 37 man. 

År 1889 ankommo till S:t Petersburg och Kronstadt 1,208 ångfartyg om 

906,755 reg.-ton och 446 segelfartyg om 111,714 ton, eller tillsammans 1,654 

fartyg om 1,018,469 reg.-ton mot 1,707 fartyg om 1,018,069 reg.-ton år 1888. 

Fördeladt på de olika nationerna ställer sig förhållandet sålunda:

150 

Sjöfarten i Kronstadt varade från den 1/ 

22 november/ 

maj till den . Den 

13 4 december 

14/ 

april satte sig isen på Newafloden i rörelse, men först 12 dagar senare eller 

26 

den 

26 april/ tog den direkta ångbåtsförbindelsen med Kronsfcadt sin början. 

8 maj, 

Från ryska hamnar ankommo 1,408 fartyg med en totaldrägtigbet af 

31,953 ton och frän finska hamnar 3,400 fartyg om 41,667 ton. 

Det är en egendomlig omständighet, att oaktadt deu förträffliga, med så 

stora kostnader anlagda Petersburgska sjökanalen icke mindre än 796 utländska 

fartyg i Kronstadt lossat det betydande qvantum af 59 mill. pud varor, hvaraf 

mer än 55 1 /, mill. pud stenkol. Ett liknande förhållande möter vid exporten. 

Af 1,618 för utlandet lastade fartyg intogo 465 fartyg full last i Kronstadt 

och 629 fartyg i Newafloden nedanom bryggorna. Vid sjelfva sjötullen (börsen) 

lossade endast 192 oeh lastade 112 fartyg. Att för så stora qvantiteter import- 

och exportvaror fortfarande den kostsamma oeh tidsödande omlastningen i 

pråmar förekommer får tillskrifvas bristen pä lämpliga magasin oeh elevatorer. 

Förliden höst öppnades den af ingeniörerna Boreischa & Maximovitsch i 

nya hamnen uppförda elevatorn oeh belöper sig afgiften för magasinering derstädes 

af spanmål, for mer än 40 dagar, till 0'12 kopek pr pud pr dag. 

Sammanräknade omkostnaderna för spanmål som, ankommande med jernvägen, 

lagras 40 dagar i elevatorn och derefter lastas i fartyg, ställa sig på 2'8 kopek 

pr pud. 

Värdet af till S:t Petersburg importerade varor belöper sig till omkring 

68 mill. rubel, hvaribland, förutom stenkol, kan framhållas följande:

151 

S:t Petersburgs export representerar ett yärde af 70'/, mill. rubel, hvaribland 

må nämnas: 

Oaktadt dessa i och för sig visst icke obetydliga summor, klagas icke dess 

mindre öfver en aftagande export från vår hamn, till förmån för sydryska och 

andra hamnplatser, och är det i synnerhet i spanmålshandeln som det största 

tillbakagåendet visar sig. S:t Petersburg innehade förr en betydande roll i 

ryska spanmålsexporten och likaså de ryska östersjöhamnarna Reval, Riga, Libau. 

Under loppet af sista hälften af detta årtionde har detta förhållande, synnerligast 

hvad Petersburg angår, betydligt ändrat sig. Såsom exempel må anföras hvete, 

råg och hafre, hvilka sädesslag städse utgjort Petersburgs förnämsta exportartiklar. 

Om vi taga året 1883 till utgångspunkt, så visar sig följande förvånansvärda 

tillbakagåendc: 

De tre östersjöhamnarna Reval, Riga och Libau hafva deremot under 

samma tidrymd uppehållit exportsiffran för dessa artiklar vid en mera oförändrad 

ståndpunkt, nämligen för alla tre hamnarna gemensamt: 

Dessa samma hamnar exportera dessutom korn till belopp af 4 à 6 mill. 

pud årligen, hvaremot Petersburg har så godt som nästan ingen kornexport. 

Af hafre utfördes:

152 

hvilket visar att fifven i denna artikel S:t Petersburgs export är i tillbakagående. 

Bysslands sammanräknade spanmålsexport, inbegripet linfrö, gryn ocb mjöl, 

jemförd med S:t Petersburgs, visar följande förhållanden: 

De orsaker, som sålunda, på några få år, förminskat Petersburgs spanmålsexport 

från 30 mill. pud årligen till endast 8 mill. pud år 1889 utaf Rysslands 

sammanräknade export af cerealier, äro mycket svåra att förklara, så 

mycket mera, som Petersburg förfogar öfver en vattenväg till det inre af landet, 

som ingen annan rysk hamn kan uppvisa. Denna vattenväg för till de spanmålsrikaste 

orter, i de s. k. svartajordsprovinserna. Petersburg är vidare genom 

ett förträffligt jernvägsnät förbundet med de likaledes spanmålsrika stepperna 

och har sedan år 1883 den bästa hamnen i hela Byssland, hvilken, i förening 

med sammanbindningsbanan, kostat staten 20 mill. rubel. S:t Petersburg är 

eentralplatsen för det ryska bank- och kreditväsendet; kortligen, alla vilkor äro 

för handen som, i motsats till den förut skildrade tillbakagången, borde bidraga. 

till en kolossal förökning af dess spannmålshandel. 

Till Rysslands samtliga hamnar i Europa ankommo under tiden från den 

1 januari till den 1 december 1889 12,147 fartyg om 7,270,000 ton, 

och afgingo: 12,033 fartyg om 7,281,000 ton, 

Från Sverige infördes till S:t Petersburg år 1889 med svenska fartyg 

följande varor: 

3,308 tunnor sill, 3,540 centner tackjern, 91,277 ringar, 6,647 bundtar, 

1,460 kolly och 145 st. stångjern, 14,207 st. plåt, 1,935 fat rödfärg, 6,125 

fat krita, 10,000 fat cement, 1,053,702 st. eldfast tegel, 64,355 tomfat, 7,375 

centner fältspath, 340 st. plogar, 1,107 fat vitriol. Från Norge infördes 

43,329 fat sill. 

Vice-konsuln i Narva har uppgifvit, att under loppet af navigationen år 

1889, som varade från den 28 april till den 7 november gl. stilen, ankommo 

till denna hamn 108 fartyg, mätande 35,419 ton, deribland 41 ångare om 

23,916 ton.

De förnämsta importartiklar voro: 

Exportartiklar voro: 

153 

Skeppsumgäldema i Narva utgöra 49 kop. pr ton samt dessutom 12 rubel 

50 kop. tullexpedition för hvarje fartyg. Dessa afgifter äro lika såväl för ångsom 

segelfartyg. Vattenståndet på banken vid Narva är 14 eng. fot. I uthamnen 

Hungerburg intill 20 fot och i floden fram till staden 10 eng. fot. 

S:t Petersburgs export till Sverige bedrefs med 123 fartyg. Nedanstående 

öfversigt utvisar de hufvudsakligaste exportvarorna såväl som destinationsorterna, 

nämligen:

154 

Till följande norska städer utfördes under navigationsperioden från S:t 

Petersburg följande varor, nämligen: 

Den sammanräknade utförseln af ryska varor från europeiska Ryssland under 

de första elfva månaderna af Sr 1889 uppgick till ett värde af 697,609,000 

rubel eller för 21,696,000 rubel mindre än år 1888. Guld och silfver i mynt 

och tackor utfördes under samma tid för ett värde af 19,635,000 rubel mot 

34,282,000 rubel år 1888. Såsom af nedanstående sammanställning inhemtas, 

utgöres förminskningen i exporten hufvudsakligast af lifsförnödenheter, nämligen: 

År 1889 exporterades till utlandet 3,982,624 vedro vattenfri sprit, hvaribland 

renad sprit, ej under 95° = 870,270 vedro. Spritexporten understiger 

fjolårets med 1,350,819 vedro. 

Af bräder och splitwood utfördes samma år:

Af smör utfördes: 

Af margarin: 

155 

Importen till Ryssland af utländska varor från den 1 januari till den 1 

december 1889 representerar ett värde af 360,227.000 rubel, eller 41,655,000 

rubel mer än år 1888. Dessutom infördes guld och silfver i mynt och tackor 

för 11,584,000 rubel, mot 29,574,000 rubel år 1888. En jemförelse af de 

fyra kategorier, hvarunder införseln sammanfaller, nämligen: 

visar att endast boskap importerats för ett ringare belopp än år 1888. 

Ibland införselartiklar tillåter jag mig här nedan angifva sådana, hvaraf 

äfven import från Sverige och Norge bruka förekomma, ehuru för närvarande 

uppgifter saknas öfver den andel, som de Förenade rikena tagit i denna import: 

Rysslands tullinkomster under förbemälde period uppgingo till 126,246,000 

pappersrubel eller 3,574,000 rubel mer än är 1888.

156 

De nästföregående fem åren utgjorde tullinkomsterna, allt under de första 

elfva månaderna af året: 

Rysslands samtliga statsinkomster från den 1 januari till den 1 december 

1889 belöpa sig till 817,094,000 rubel och öfverstiga fjolårets med 93,656,000 

rubel. Utgifterna under gamma tid uppgingo till 733,279,000 rubel och understiga 

fjolårets utgifter med 22,681,000 rubel. 

De ryska jernvägames inkomster från den 1 januari till den 1 december 

1889 uppgingo till 246,277,278 rubel mot 248,563,815 rubel år 1888. Medelinkomsten 

per verst utgjorde år 1889 9,408 rubel mot 9,781 rubel året 

förut. 

Spanmålsskörden i Ryssland år 1889 uppgick sammanlagdt till 260,884,000 

tschetwert och visar mot förra året en tillbakagång af 73,352,000 tschetwert. 

Vintersädet lemnade 40,061,000 tschetwert och vårsädet 33,291,000 tschetwert 

mindre än år 1888. 

mindre än år 1888. 

Råg ensamt levererade en skörd af 27,785,000 tschetwert 

Potatisskörden i europeiska Ryssland lemnade år 1889 77,919,000 tschetwert 

mot 75,466,000 tschetwert år 1888; alltså en förökning af 2,453,000 

tschetwert. 

Rysslands tobaksindustri. 

År 1888 funnos i landet 646,042 plantager, som upptogo en areal af 

56,331'05 dessjatiner. Skörden lemnade ett resultat af 4,878,672 pud och 

öfversteg med 232,846 pud fjolårets. 

Denna skörd levererade: 

Utförseln till utlandet utgjorde 312,546 pud. År 1888 funnos i Ryssland 

345 tobaksfabriker i verksamhet; deraf i guvernementerna Kiew och Chersson 

24 och i Transkaukasien 19 samt i S:t Petersburg 17. Till utlandet exporterades 

samma år 29,025,000 st. papirosser och 64,000 st. cigarrer, 

1,965,000 pud röktobak, 282,700 pud snus och 357,900 pud pressad tobak. 

Bergsbruk och jernindustri. 

Af tillgängliga statistiska uppgifter inhemtas att år 1887 voro i verksamhet 

inom Ryssland, Polen och Finland sammanräknadt 261 jernverk, som 

sysselsatte en befolkning af 194,000 man och konsumerade till brukens drift 

924,200 kubiksaschen ved, 176,140,000 kubikfot träkol, 46,525,000 pud stenkol, 

2,882,300 pud koks, 120,000 pud naphta och 21,500 kubiksaschen torf. 

Utur 660 grufvor, med ett arbetareantal af 30,600 man, bröts 82,753,500 pud 

malm, som levererade 37,389,200 pud tackjern. 

Koppar vanns ur 28 verk med en sammanräknad arbetskraft af 5,500 

man. Den brutna malmen utgjorde 7,009,800 pud, som lemnade 304,600 pud 

koppar i tackor och 83,700 pud bearbetad koppar.

157 

Stålindustrien sysselsatte 33 verk med 419 martin-, bessemer- och degelugnar. 

Den sammanräknade produktionen uppgick till 13,765,500 pud stål, 

hvaribland må nämnas 2,034,800 pud sorteradt stål, 5,309,000 pud raila och 

1,635,700 pud plåt och bleck. 

Stenkol. Produktionen af stenkol i Ryssland och Polen uppgick år 1887 

till 276,778,000 pud; största delen deraf förbrukades af jernvägarne, hvarigenom 

en besparing vunnits af mer än 769,000 kubiksaschen ved. 

Asphaltindustrien koncentrerar sig vid Ssysran i gouvernenientet Simbirsk 

och uppgick tillverkningen till 150,000 pud asphalttjära samt 606,000 pud 

asphalt. 

Vexelkurserna på S:t Petersburgs börs voro den 29 december följande: 

För guld (halfimperialer af nya präglingen) noterades samma dag rubel 7'28 

à 730. Silfverrubel till rubelpapper 1'09 à 1"11. 

Pireus den 1 mars 1890. 


G. L. Sterky. 

Distriktet besöktes af 2 svenska fartyg om 895 ton och af 13 norska om 

6,527 ton. 

Såsom framgår af min förra årsrapport har det trots stora svårigheter 

lyckats mig att på härvarande marknad introducera virke från de Förenade rikena, 

och detsamma är fortfarande eftersökt, i synnerhet till golf, hvaremot trä 

från Archangel föredrages till dörrar och fönster, emedan det i den här rådande 

värmen bättre bibehåller sin form. De mest begärliga dimensioner Sro 

1'/, X5 & 6 (eng.) tum för dörrar och fönster samt VltX> a 6 tum för golf. 

M. N. Rodocanachi.

Danzig den 13 mars 1890. 

158 

(Årsberättelse för 1886.) 


Summariska beloppet af bruttofrakterna utgjorde for ankommande svenska 

fartyg 130,097 kr. och för afgående 102,655 kr.; för ankommande norska 

fartyg 310,886 kr. och för afgående 92,583 kr. 

Skeppsfarten i sin helhet visade en tillbakagång mot förra året af 107 

fartyg, väsentligen beroende på minskad utförsel af landtbruksalster. Antalet 

ankomna svenska fartyg understeg föregående år med 28 om 6,050 ton, de norska 

voro äfven 13 färre, men drägtigheten visade dock en ökning af 3,671 ton. 

Skörden utföll klent både till mängd ocb beskaffenhet, och gäller detta 

alla sädesslagen. För att få ett motstycke måste man gå tillbaka 30 år i tiden. 

Prisen stälde sig dock i allmänhet högre än året förut, nämligen pr ton f. o. b. 

hvete 137 kr., råg 146 kr., korn 107 kr., hafre 136 kr. och ärter 115 kr. 

Potatisen gaf 15 à 20 X mer än vanlig skörd, men beskaffenheten var mycket 

otillfredsställande. Höskörden slog fel. Någon lifligare skeppning af spanmål 

kan efter hvad nu nämnts icke komma i fråga under innevarande halfår, 

enär lagren öfver allt äro knappa och t. o. m. utsädesspanmål på många ställen 

fattas. Prisen äro f. n. också derefter: hvete 144, råg 165, korn 124, hafre 

154 och ärter 112 kr. pr ton f. o. b. 

Exporten af spanmål och frö under år 1889 uppgick i runda tal till: 

hvete 113,300, råg 13,600, korn 27,500, hafre 20 och ärter 3,300 ton eller

159 

tillsammans spanmål 157,720 ton; vioker 1,800, bönor 4,200, oljefrö 8,600, 

hampfrö 500, klöfverfrö 250 och linfrö 900 ton eller tillsammans frö 16,250 

ton. Af råg och hvetemjöl utfördes samtidigt 22,500 och af kli 31,300 tun. 

Trävaruexporten antog deremot stora dimensioner och öfversteg föregående 

årets med omkr. 35 %. Af furubjelkar utskeppades kub.-m. 141,485, d:o 

sleepers 78,219 samt plankor och bräder (och något splittra) 8,000; ekbjelkar 

kub.-m. 21,643, d:o sleepers 53,846, plankor, bräder oeh stäfver 23,452, samt 

diverse trävaror 36,366 kub.-m. 

Socker, sprit och oljekakor utfördes i ringare mängd än år 1888. 

Från Sverige infördes med svenska fartyg vårsill 5,724 etr, granit 3,505, 

kalksten 744 och tegel 105 kub.-m., stenkolstjära 273 fastager och jernskrot 

100 ton, samt med norska färsk sill 5,200 ctr samt kalk- och tegelsten 181 

kub.-m. Införseln af Gotlandskalk har numera upphört. 

Medelprisen voro från fartyget: kalksten 52 mk pr rhenl. kub.-famn, och 

från magasinet: stångjern 13 och skrot 1'30 mk pr tysk ctr, tjära 23 och beck 

30 mk pr originaltunna. Färsk svensk sill torgfördes till 80 pf. pr 60 st. 

Utförseln till Sverige med svenska och främmande fartyg omfattade hvete 

11,282, råg 470, ärter, vicker och oljefrö 137 ton, råg- och hvetemjöl 1,066, 

kli 2,463, oljekakor 757 ton, trävaror 896 kub.-m., socker 1,785 och benmjöl 

350 ton, takpapp 64 och saltsyra 49 ton. 

Från Norge infördes med norska fartyg 2,578 ton sill, 243 kub.-m. granit 

och 80 ton fosfat, samt med svenska 1,011 kub.-m. granit och 520 ton 

svafvel. 

Utförseln till Norge under samtliga flaggor var hvete 2,542, råg 6,397, 

korn 1,634 och ärter 1,083 ton, råg- och hvetemjöl 5] 8, vicker, hampfrö och 

potatismjöl 139 ton, oljefrö 340 ton och ekstäfver 262 kub.-m. 

Frakterna voro lönande liksom under året förut. I maj och juni inträdde 

med minskningen i spanmålsskeppningen en tillbakagång, hvilken dock snart 

lemnade plats för bättre konjunkturer, så att lönande fraktslut sedan blefvo 

regel under återstoden af året. Medelfrakten framgår af följande öfversigt:

160 

Till Elbing infördes från Sverige 661 kub.-m. kalksten, hvilken under 

året betingade ett pris af 17 à 18 mk. Fabriksverksamhet och skeppsbyggen 

visade mycken liflighet; 11 nya torpedobåtar byggdes under året. Stadens egen 

flotta räknar nu 16 ångare. 

Svenske skonaren »Maria» från Simrishamn, på resa från Lübeck till Königsberg, 

strandade vid Östl. Neufähr den 11 nov. Besättningen blef räddad, 

men fartyget kondemnerades. 

Aug. af Segerström. 

Innehåll: Bilbao (sid. 97), Danzig (sid. 158), Köpenhamn (sid. 114), Pireus (sid. 157), 

S:t Petersburg (sid. 148), Stettin (sid. 138).



Helsingfors den 26 mars 1890. 


De Förenade rikenas skeppsfart på distriktet Tar följande: 



Sammanlagda antalet af med last ankomna fartyg utgjorde följaktligen 

252 st. om 63,900 tons drägtighet, hvaraf 172 svenska om 40,488 ton och 

80 norska om 23,412 ton. 

Antalet af med last afgångna fartyg åter uppgick till 497 st. om 151,035 

tons drägtighet, hvaraf 250 svenska om 59,917 ton och 247 norska om 

91,118 ton. 

Härvid inseglad bruttofrakt har uppgifvits utgöra: 

eller för båda länderna tillhopa 3,768,652 Fmk. 

Ser. om Handel o. Sjöfart. 11

Jemföres förhållandet i na anförda hänseende nnder senaste femårsperiod, 

företer sig dervid följande: 

162

163 

Inseglad bruttofrakt utgör i finska mark under samma tidrymd: 

Den ande], med hvilken ångfartygen ingått i denna fraktfart under senaste 

fem år, åskådliggöres af nedanstående tabell: 

Vid en granskning af ofvanstående siffror framgår, att det förflutna året 

torde kunna betecknas såsom ett godt år för de Förenade rikenas skeppsfart 

på Finland, mindre visserligen i fråga om storleken af det tontal, som dervid 

blifvit användt, men deremot så mycket mera i afseende å beloppet af den 

inseglade bruttofrakten. Den svenska skeppsfarten under år 1889 visar, jemförd 

med det föregående årets, hvad fartygs- och tontal beträffar en ringa 

ökning eller 3 fartyg om cirka 3,500 tons drägtighet, hvadan året för hvad 

tonnagen beträffar i det närmaste upphinner medeltalet derfòr under den sednaste 

femårsperioden. I fråga åter om bruttofrakternas belopp, företer år 1889 

en ökning af cirka 113,000 Fmk emot det föregående året, hvarigenom siffrorna 

för sistlidet år med närmare 100,000 Fmk komma att öfverstiga medeltalet 

för de ifrågavarande beloppen under sista femårsperioden. De är 1889 

i skeppsfarten på Finland använda norska fartygens antal och tontal äro endast 

med en obetydlig förändring desamma som under fjolåret; men öfverstiger deremot 

beloppet af den under sistlidet år inseglade bruttofrakten icke allenast 

fjolårets belopp med cirka 100,000 Fmk, utan äfven medeltalet för femårsperiodens 

med nära 335,000 Fmk. 

I afseende å ångfartygens deltagande i fraktfarten bemärkes, att under 

året såväl de svenska som de norska ångbåtarne ökats, de förra med 29 st. 

om cirka 11,000 tons drägtighet och de sednare med 9 st. om cirka 7,000 

tons drägtighet. 

Fördelningen af de Förenade rikenas skeppsfart emellan hamnarne i distriktet 

med hänsyn till fartygens antal och drägtighet, åskådliggöres genom 

följande tabellariska sammandrag, särskildt för ankommande och särskildt för 

afgående fartyg, hvarvid jemväl den andel ångfartygen uti de olika hamnarne 

intagit i denna skeppsfart finnes angifven.

164

165

166

167

168 

I hvad mån de Förenade rikenas skeppsfart under sednaste femårsperioden 

till- eller aftagit i de olika hamnarne inom distriktet, i hvilka konsulattjenstemän 

under året funnits anstälde, framgår vid en granskning af (sid. 169) följande 

tabellariska uppgifter om antalet och drägtigheten af de fartyg, som under 

hvartdera af nämnda fem år besökt dessa hamnar, samt dervid erlagda konsulatafgifter. 

Häraf visar sig att under år 1889 en om än ringa ökning egt rum i de 

Förenade rikenas skeppsfart på Finland i sin helhet, icke allenast i fråga om 

de dervid använda fartygens tontal, utan äfven i fråga om de erlagda konsulatafgifternas 

belopp. Den hufvudsakliga ökningen i konsulatafgifterna under året 

faller dels på vicekonsulaten i Åbo och Kristinestad med cirka 400 Fmk för 

hvartdera, dels ock på dem i Fredrikshamn och Uleåborg med cirka 300 Fmk 

för hvartdera. Ett motsatt förhållande märkes deremot dels vid hufvudstationen, 

der en minskning af cirka 100 Fmk egt rum, dels äfven vid vicekonsulaten i 

Björneborg, Kotka, Hangö och Lovisa, der motsvarande minskning belöper sig 

till respektive 500, 250, 200 och 250 Fmk. 

Under årets lopp har endast ett af de Förenade rikenas fartyg, svenska 

ångbåten »Gustaf af Klint», blifvit inom distriktet försåldt till utländskt rederi. 

Såsom förolyckade under året inom finska farvatten hafva endast blifvit 

anmälda svenska barkskeppet »SuperiorD från Helsingborg, om 516 ton, som 

den 17 september förolyckades i närheten af »Mellankallan» i Vasa skärgård, 

samt svenska briggen sLea» från Göteborg, om 291 ton, som den 11 sistlidne 

december strandade vid Pellinge ref i Borgå skärgård. 

Intet fartyg har under det förgångna året blifvit i Finland för svensk 

eller norsk räkning förvärfvadt, och finnes ej heller något svenskt eller norskt 

fartyg öfverliggande till år 1890 i distriktets hamnar. 

Frakter vid utskeppning af trävaror hafva under år 1889 afslutats i de 

för dylik export vigtigaste hamnarne i distriktet till här nedan angifna belopp, 

beräknade pr S:t Ptbg-std eller 165 eng. kbf., der ej annan beräkningsgrund 

finnes angifven (sid. 170). 

Sjöfolks af- och påmönstring har vid hufvudstationen omfattat: 

Påmönstrade hafva blifvit: 

Betingad månadshyra har dervid utgjort: 

Inga rymningar hafva blifvit anmälde från vare sig svenska eller norska 

fartyg.

169

Fraktafslutningar för trävaror under år 1889: 

170

171

172

173

174 

Uppgifter i nu anförda hänseende hafva jemväl ingått från vicekonsulatet 

i Oamla-Karlehy, hvarest från svenskt fartyg afmönstrats 1 man; 

från vicekonsulatet i Kotka, hvarest på svenskt fartyg påmönstrats 1 man, 

hvarjemte från norska fartyg afmönstrats 10 man samt å dessa fartyg påmönstrats 

17 man, och utgjorde månadshyran dervid för timmerman kr. 54—57, 

för matros kr. 86, för lättmatros kr. 17—32 och för jungman kr. 10—24; 

från vicekonsulatet i Lovisa, hvarest från norskt fartyg afmönstrats 5 

samt å samma fartyg likaledes påmönstrats 5 man; 

från vicekonsulatet i Torneå, hvarest från norskt fartyg afmönstrats 1 

man, samt å samma fartyg påmönstrats 1 jungman med en månadahyra af 

21 kr.; 

från vicekonsulatet i Vasa, hvarest å svenska fartyg af- och påmönstrats 

2 man, samt å norskt fartyg påmönstrats likaledes 2 man; 

samt från vicekonsulatet i Tiborg, hvarest å svenskt fartyg påmönstrats 1 

man, hvarjemte från norska fartyg afmönstrats 3 man och å dessa fartyg påmönstrats 

19 man; månadshyran belöpte sig dervid för timmerman till 65 à 70 

Fmk, för matros till 45 à 56 Fmk, för lättmatros till 30 à 40 Fmk samt 

för jungman till 20 à 35 Fmk. 

Några s. k. sjömansanvisningar 

generalkonsulatet utfärdade. 

hafva ej heller under detta år blifvit vid 

Till generalkonsulatet adresserade bref hafva befordrats till svenske sjömän 

till ett antal af 420 stycken samt till norske sjömän till ett antal af 524 

stycken eller tillsammans 944 stycken. 

Pass hafva vid generalkonsulatet utfärdats till ett antal af 103 för tillsammans 

131 svenska och 18 norska undersåtar. 

Diarium öfver ingångna skrifvelser upptager ett antal af 673, hvarjemte 

uti den vid generalkonsulatet förda protokollsboken 158 ärenden under året 

blifvit antecknade. 

Antalet från generalkonsulatet afiåtna expeditioner har utgjort: 

Generalkonsulatets embetslokäl har under året fortfarande befunnit sig i 

huset n:o 2 B vid Manègegatan och har såsom tillförene för allmänheten hållits 

tillgänglig alla helgfria dagar kl. 10 f. m.—2 e. m. 

Den för svenske och norske arbetare i Finland grundade kassa för sjukoch 

begrafningshjelp har under år 1889 något förkofrats. Kassan, som vid 

utgången af räkenskapsåret 1888 egde en kontant behållning af Fmk 4,76427 

med 23 delegare, utvisade vid slutet af sednaste räkenskapsår en behållning af 

Fmk 4,996 - 32 med 22 delegare, eller alltså en tillökning i kassan af Fmk 

232'0 6. I sjukhjelp eller tillfälligt understöd har af kassans medel utbetalats 

Fmk 284-35. Något dödsfall inom kassans delegarekrets har ej under året 

förekommit.

175 

1 sammanhang härmed kan jag ej underlåta att ännu en gång framhålla 

önskvärdheten af att de svenska och norska arbetarne härstädes i högre grad 

än hittills varit fallet, sökte, genom inträde i kassan, sjelfve bereda sig och 

de sina, i händelse af sjukdoms- eller dödsfall, det värdefulla understöd, som 

med denna inrättning varit afsedt. Enligt stadgarna för kassan är en hvar 

af dess ledamöter, som erlagt Fmk 1"60 i mänadsafgift, vid tillfälle af sjukdom, 

som gör honom eller henne oförmögen till arbete i mer än en veckas tid, berättigad 

till en sjukhjelp af 12 Fmk för hvarje vecka sjukdomen varar intill 

tre månader, samt i händelse af dödsfall dessutom till en begrafningshjelp af 

Fmk 100, hvilket belopp för den som tillhört kassan i 15 år kan höjas till 

150 Fmk. Hvarje delegare, som tillhört kassan i 15 år och fullgjort de stadgade 

inbetalningarne, är derefter från alla vidare afgifter till kassan befriad, 

men likväl berättigad till åtnjutande af alla med densamma förenade förmåner. 

Det TuSvensk-Norska Gillets i Helsingfors har deremot äfven under det 

förflutna året haft att glädja sig åt fortfarande tillväxt. Ledamöternas antal, 

som vid den sednaste årsberättelsens afgifvande uppgick till 146, har under 

året, oaktadt flerfaldiga dödsfall inom Gille-bröderna, icke obetydligt ökats, och 

uppgår nu till närmare 160. Såsom understöd åt 31 nödlidande svenskar och 

norrmän bar Gillet varit i tillfälle att under året utdela ett belopp af Fmk 

755-10. 

Finlands sjöfart och varuutbyte med främmande länder. 

Då såsom redan i mina tidigare årsberättelser framhållits de officiella 

statistiska uppgifterna i dessa ämnen för nästlidet år ej blifva tillgängliga förr 

än under loppet af instundande sommar, ser jag mig äfven för närvarande ur 

stånd att rörande de ifrågavarande förhållandena, och särskildt för hvad de 

Förenade rikenas deltagande deri angår, lemna andra eller utförligare redogörelser 

än de som innehållas i nedanstående dels från åtskilliga vicekonsuler 

ingångna, dels nr pressen och från enskildt håll hemtade meddelanden. 

Björneborg (från vicekonsuln). 

Redan i berättelsen för 1888 kunde framhållas en större liflighet i den 

allmänna rörelsen än under de föregående åren varit fallet, och denna lifaktighet 

har i än högre grad utmärkt det förflutna året. 

Denna orts hela import uppgår i värde till Fmk 3,965,649 och exporten 

till Fmk 9,061,890 mot respektive Fmk 3,209,789 oeh Fmk 7,809,368 

året förut. 

Största anparten af utförseln faller äfven nu såsom under föregående år 

på trävarorna. Af sågadt virke exporterades 8,062,272 eng. kbf. till ett värde 

af Fmk 7,329,338 emot en dylik export under år 1888 af 8,012,203 eng. 

kbf., fast då endast till ett värde af 6,555,433 Fmk. Exporten under året 

af sågadt virke fördelar sig på följande firmor:

176 

Varuutbytet mellan denna ort och de Förenade rikena har äfven berörts 

af denna lifaktighet. Väl har exporten till Sverige och Norge, som år 1888 

uppgick till ett värde af Fuak 371,505, nedgått detta år till Fmk 198,313. 

Minskningen faller nästan uteslutande på artikeln smör, hvaraf under året utfördes 

70,251 kg. värda Fmk 140,502 mot 167,249 kg. värda Fmk 334,498 

år 1888. Det är dock föga antagligt att en mindre qvantitet af denna vara 

skulle hafva sökt sig väg öfver Sverige till England än förut, utan snarare 

tvärtom. Den skenbara minskningen torde helt och hållet kunna förklaras 

derigenom att, sedan flera ångbåtslägenheter på Stockholm satts i gång, en del 

af smöret afsändts med ångfartyg, hvilka, passerande flera finska hamnar, utklarera 

endast i den sista af dessa hamnar, i följd hvaraf de varor, som med 

sådan lägenhet från orten afsändes, icke blifva anmälda vid härvarande tullkammare, 

på hvars uppgifter, såvidt det gäller de olika exportländerna, vicekonsulatet 

nödtvunget baserar sin berättelse. 

Bland öfriga exportartiklar intager råg det näst vigtigaste rummet och 

utfördes deraf 126,700 kg. värda Fmk 21,400 mot 72,198 kg. värda Fmk 

11,552 förlidet år. 

Värdet af importen från de Förenade rikena uppgår till Fmk 741,683 

mot Fmk 689,095 och utvisar således en ökning af cirka 8 %. Detta oaktadt 

i år en ny grund frtr värdeberäkningen följts. Förut beräknades priserna 

inklusive tull- och platskostnader, medan dessa i år genom några större importörers 

tillmötesgående kunnat fastställas exklusive dessa kostnader, således efter 

rena importvärdet. 

Af hufvudartiklarne hafva under året importerats: 

Uppgift öfver de förnämsta varor, hvilka exporterats till och importerats 

från Sverige och Norge genom Björneborgs tullkammare åren 1888 och 1889: 

Export.

177 

Import. 


178 

Hamnen har under året besökts af 185 ångare om 83,789 ton och 282 

seglare om 65,631 ton eller tillsammans af 467 fartyg mätande 149,420 reg.ton 

mot 159 ångare om 71,259 ton och 283 seglare om 65,084 ton året förut. 

Medeldrägtigheten pr fartyg blifver sålunda 320 ton mot 308'5 året förut. 

Af hela antalet voro 48 ångare med 13,216 ton och 28 seglare om 5,338 

ton svenska, samt 1 ångare om 191 ton och 40 seglare om 11,487 ton norska. 

Motsvarande siffrorna för förlidet år voro svenska 42 ångare med 11,254 ton 

och 40 seglare om 8,694 ton samt norska 42 seglare om 14,132 ton. 

Medeldrägtigheten för året blifver sålunda för de svenska fartygen 244' 1 

och för de norska 284'8 ton mot respektive 243'3 och 336'B ton förlidet år. 

Från Sverige anlände 88 fartyg och dit afgingo 58 mot 59 och 40 året 

förut. Från Norge anlände 10 mot 3 fartyg år 1888. 

De under senare delen af 1888 rådande höga frakterna blefvo väl icke 

till fullo beståndande under detta år, men oaktadt tillgången på tonnage var 

ymnig under förra delen af året, förblefvo fraktsatserna dock jemförelsevis höga 

och voro under hela året mycket fasta. På sensommaren och hösten gjorde 

sig en knappare tillgång på tonnage märkbar, utan att likväl åstadkomma någon 

nämnvärd stegring af raterna. 

Borgå. 

Införsel. 

Värdet af hela denna, hvaribland 22,081 kg. sill, delvis från Norge, 

27,033 kg. torrfisk från Norge, 73,223 kg. jern- och stålvaror, delvis från 

Sverige, 16,633 kg. hudar ocb lädervaror, delvis från Sverige, 23,398 kg. 

färger och kemikalier, delvis från Sverige, 8,064 kg. höfrö, delvis från Sverige, 

samt maskiner och telefoner, delvis från Sverige, till ett värde af Fmk 20,462, 

uppgick till ett sammanlagdt belopp af Fmk 1,953,996 emot Fmk 

under år 1888. 

1,371,552

179 

Utförsel. 

motsvarande (à 165 kbf.) 8:t Ptbg-std. 12,940'IB. 

Trävaror, bilade, till Holland 97,028 kbf., värda 41,993 Fmk 

motsvarande (à 120 kbf.) S:t Ptbg-std. 808'67. 

Värdet af hela exporten 2,349,582 Fmk. 

Exporten af trävaror från Borgå fördelar sig på nedanstående firmor: 

Totala exporten af sågade trävaror uppgår till ungefär 392,000 kbf. mer 

än under år 1888. Ökningen häri faller på Spanien med 230,000, Belgien 

med 190,000 samt Frankrike och Holland med hvardera cirka 60,000 kbf. 

I exporten till Storbritannien och Danmark visar sig deremot en minskning af 

respektive cirka 75,000 och 60,000 kbf. 

Exporten af bjelkar till Holland har under året minskats med c:a 140,000 

kbf. emot år 1888. 

Skeppsrörelsen i denna hamn har, oberäknadt kustfarande ångbåtar samt 

6 större och mindre bogserbåtar, underhållits af:

180 

Fredrikshamn (från vicekonsuln). 

Det nu tilländalupna året ingick med lysande löften, hvilka äfven till 

största delen uppfylts. I alla branscher af affärer har en märkbart större lifaktighet 

gjort sig gällande, till hvilken orsakerna helt visst äro att söka i det 

allmänna välstånd, som nu genom nära ett qvart sekel goda år småningom vunnit 

insteg i landet. 

Den vigtigaste exportartikeln från denna station, trävaror, hade genom en 

liflig efterfrågan redan i december 1888 betydligt stigit i pris och höllo noteringarne 

sig vid samma höjd hela säsongen, oaktadt mera trävaror, här som 

annorstädes, af exportörerna tillverkats. 

Seglationen öppnades den 14 maj och har distriktet sedan dess besökts af 

inalles 114 fartyg, af hvilka 1 svensk ångare samt 1 norsk ångare och 14 

norska segelfartyg. 

Importen har detta år varit obetydligt större än sista året och har den 

utgjorts hufvudsakligast af kaffe, socker, viner, salt samt ryskt mjöl, gryner 

och tobak till ett sammanlagdt värde af c:a 46,000 Fmk. 

Exporten 

år utskeppats: 

består, som nämndt, främst af trävaror, hvaraf under förlidet 

Bundt virke 2,173 kbm. 

Öågadt eller hugget virke _ 27,047 B 

samt dessutom mindre qvantiteter tjära, mjöl och gryner. 

Under loppet af detta år hafva tvänne mindre sågverk, begge i Wederlaks 

socken, uppbygts och komma antagligen redan nästa vår att kunna utskeppa 

ansenliga qvantiteter trävaror. 

Några svårare farsoter har distriktet ej hemsökts af, så när som på den 

öfverallt förekommande influenzan. 

Kotka (från vicekonsuln). 

Kotka hamn, som den 16 maj öppnades för sjöfarten, har under seglationstiden 

besökts af inalles 336 segel- och ångfartyg, kustångare och mindre farkoster 

häri icke beräknade. 

Af de Förenade rikenas fartyg hafva 21 svenska med inalles 4,366 reg.tons 

drägtighet och 52 norska med tillsammans 24,202 reg.-toDS drägtighet 

ankommit till Kotka, af hvilka en svensk brigg med last af stenkol, hvars 

frakt utgjorde Fmk 3,000. De öfriga hafva ankommit hit i barlast och afgått 

härifrån med trälast till olika länder, undantagandes en norsk brigg, som 

afgick härifrån i barlast till Fredrikshamns distrikt för att derstädes intaga 

trälast.

181 

Importen till Kotka under året har varit följande: 

Värdet af hela importen Fmk 425,733. 

Exporten under samma tid har utgjorts af följande: 

Värdet af exporten uppgår till ett sammanlagdt belopp af Fmk 8,865,883. 

Den 2 december isbelades Kotka hamn, hvarmed sjöfarten för året upphörde. 

Några sjukdomar af farlig eller epidemisk art hafva ej under året förekommit, 

med undantag af den gängse spridda influenzan, som under november 

månad utbröt äfven här. 

Hangö (från vicekonsuln). 

I afseende å importen till och exporten från denna ort föreligga nedanstående 

statistiska uppgifter. 

Import.

182 

Export. 

I likhet med hvad under år 1888 var fallet har äfven under förlidet år 

oxporten härifrån till Sverige till följd af de känbara tullafgifterna i sistnämda 

land betydligt aftagit, isynnerhet hvad landtmannaprodukter beträffar. Transitotrafiken 

via Sverige till England har äfven så godt som upphört till följd af 

den svåra konkurrens, som genom den reguliera förbindelsen mellan Hangö och 

Köpenhamn uppstått, emedan frakten ställer sig betydligt förmånligare sjöledes. 

Emigrationen från Finland till Amerika, som också höll på att taga vägen 

via Köpenhamn och Hamburg, har numera genom nedsättning i biljettpriset å 

svenska jernvägarne, Wilsons-ångarena från Göteborg till Hull och ångaren 

»Express» återgått till den gamla routen via Stockholm. 

Importen från Sverige har hvad isynnerhet jern beträffar varit rätt liflig. 

Körande den andel ångfartyget »Express» tagit i förmedlandet af ofVannämda 

varuutbyte, har fartygets redare såsom vanligt välvilligt lemnat följande 

meddelanden: 

Ångfartyget, som under loppet af vintern 1888—1889 bort enligt den 

kontraherade öfverenskommelsen verkställa 26 reseturer, blef af de rådande

183 

ogynsamma isförhållaudena i Östersjön förhindrad att verkställa mera än 17 

turer. Den 6 februari afgick »Express» såsom vanligt ifrån Stockholm och 

hade följande dag kommit 3 /4 svensk mil nära Hangö båkland, dä båten plötsligt 

kringrändes af grof drifis, i hvilken den inom kort fullständigt fastnade. 

I detta redlösa tillstånd fördes fartyget derefter jemte den omgifvande ismassan 

af strömmen norr ut längs de finska skären och hade redan erhållit några mindre 

grundstötningar, efter hvilka de ombord varande gjorde sig redo att lemna 

ångbåten, då isen slutligen något öppnade sig, hvarefter »Express» efter tre 

dygns svårt arbete lyckades nästan oskadad taga sig fram till Sandhamn och 

Stockholm. Här låg båten sedermera infrusen till i medlet af april månad, 

då den lyckades forcera ishindren såväl på den svenska som den finska kusten 

samt åter anlände till Hangö den 19 samma månad i den af den danska »Bryderen» 

samma dag upptagna rännan. 

Under fartygets ofvannämda 17 resor befordrades, förutom 1,781 passagerare 

till Sverige och 732 passagerare från nämnda land, varor af det slag och 

till det antal efterföljande tabell närmare utvisar:

184 

Såsom redan ofvan antydt, var äfven under innevarande åra vinter Hangö 

hamn under längre tid spärrad af is eller ifrån början af februari till medlet 

af april månad. I början af april ingick från »Det forenede Dampskibsselskab» 

i Köpenhamn till finska senaten genom danske generalkonsuln i Åbo ett anbud 

att sända isbrytaren »Bryderen» till Hangö för att söka öppna inloppet till 

hamnen derstädes, emot det att finska regeringen skulle förbinda sig att dels 

bestrida de dermed förenade direkta kostnaderna, beräknade till 3- à 4,000 kr., 

dels derutöfver särskildt till rederiet utbetala ett honorarium, beroende på den 

effektiva nytta, som af ångaren uträttades. 

Senaten, som ansåg att härigenom tillfälle skulle yppas, icke blott att få 

den redan sedan tvänne månader pågående isblockaden af Hangö hamn sprängd, 

utan äfven att praktiskt kunna studera en kraftig isbrytareångbåts förmåga att 

forcera grof hafsis af den beskaffenhet, som förekommer i nordligare delen af 

Östersjön, och hvilket vore af särskild betydelse för lösningen af den i min 

senaste årsberättelse omhandlade frågan om bestämmande af bästa sorten för 

den för Hangö hamn afsedda nya isbrytaren, skyndade att antaga det gjorda 

anbudet, och anlände på grund deraf äfven »Bryderen» den 16 april på aftonen 

utanför Hangö. 

Isforceringen börjades genast och fortsattes med framgång följande dag 

till dess ångaren, som då redan genomträngt icke allenast det starka bandet 

packis utanför Hangö redd, utan äfven passerat halfva vägen emellan Hangö 

fyr och stadens hamn, genom delvis ända till 30 tums is, vid en backning 

råkade ut för missödet att få samtliga propellerbladen afslagna emot iskanten.

185 

Skadan reparerades emellertid snart och den 20 forcerades utan svårighet den 

återstående sträckan intill Hangö mölja i Därvaro af den särskildt ditresta finska 

isbrytare-kommissionen. 

Nämnda kommission, för hvars sammansättning och verksamhet närmare 

finnes redogjordt i min årsberättelse för år 1888, afgaf kort derefter sitt betänkande 

rörande isbrytarebåten för Hangö, hvari hemstäldes att fartygets byggande 

skulle öfverlemnas till en svensk verkstad, och en månad senare nppgjordes 

äfven kontrakt med Bergsunds mekaniska verkstad om levererande till 

slutet af februari månad 1890 af den ifrågavarande isbrytarebåten till ett pris 

af cirka 440,000 kronor, samt hufvudsakligen i öfverensstämmelse med följande 

beskrifning: 

Ångaren kommer att blifva 160 fot lång från bog till bog, 37 fot bred 

och kan vid behof sänkas till 20 fots djupgående. Partyget blir h. o. h. öfverbygdt, 

hufvuddäcket af jern, beklädt med trä, och äfven öfversta delen af 

fördäcket blir af jern. Båten blir så starkt byggd som möjligt och särskildt 

skola alla till buds stående medel användas för att göra båten kraftig nog att 

motstå ispressning. Materialet blir det bästa, om möjligt puddelplåt. Ångaren 

indelas i 10 vattentäta rum och förses med maskiner, som skola utveckla 1,200 

hästkrafter. Pannornas antal blir fyra. Utrymmet för kolförrådet blir så stort, 

att ångaren kan gå med full fart under 8 dygn å rad utan afbrott. 

Tacklingen blir slättoppad skonert. Vid inredningen af båten kommer att 

tagas hänsyn till möjligheten att den skall kunna herbergera passagerare. Båten 

utrustas med 2 lifräddningsbåtar och 2 isbåtar. Fartygets centrifugalpump 

bör med lätthet kunna apteras för utpumpniug af andra fartyg och skall kunna 

pumpa 1,150 ton vatten i timmen. 

Då det emellertid visat sig att svårighet skulle uppstå för verkstaden att 

fullgöra leveransen till den utsatta tidpunkten, i fall arbetet skulle utföras endast 

med det utsökta material och den ytterliga noggrannhet i detaljerna, som 

for ett fartyg af den ifrågavarande beskaffenheten ansågs önskvärd, utsträcktes 

leveranstiden för den till »Murtaja» döpta isbrytarebåten med en månad eller 

till slutet af mars månad år 1890. 

Helsingfors. 

Hamnen besöktes under året af 6,591 fartyg om 413,143 ton, inberäknadt 

kustfartygen, deraf från:

Af främmande nationalitet voro: 

186 

Af dessa voro i barlast eller utan last 25 ångfartyg och 41 segelfartyg. 

Första segelfartyget inklarerades den 6 maj och den 31 december voro 

hamnarne ännu isfria. 

Afven under år 1889 har den regelbundna ångfartygsförbindelsen emellan 

Sveriges och Finlands hufvudstäder underhållits af sju uteslutande finska ångare, 

af hvilka tvänne under större delen af sommaren en gång i veckan alternerande 

afgingo direkte ifrån hvardera af ändstationerna, under det att de öfriga 

jemväl anlöpte en eller flera af de mellanliggande finska städerna. Emellan 

samtliga dessa ångbåtar, af hvilka de flesta tillhörde olika bolag, hade ånyo en 

seglationsfiörening blifvit bildad, hvarigenom åtskilliga af de i min senaste årsberättelse 

påpekade missförhållanden i fråga om sättet för kommunikationens 

underhållande blifvit afhjelpta. 

Saknaden af all utländsk konkurrens gör emellertid att fraktsatserna å 

nämnda seglationsförenings båtar fortfarande hålla sig synnerligen höga, och 

blir detta förhållande i synnerhet märkbart vid trafiken emellan sådana orter, 

der någon täflan med jernvägsförbindelse ej är att befara, och således i främsta 

rummet emellan samtliga finska orter och Stockholm. 

Passageraretaxan emellan Helsingfors och Stockholm utgör för de fyra 

olika klasserna Fmk 45, 36, 26 och 20, under det att den deremot för den 

i det närmaste lika långa sträckan emellan Helsingfors och S:t Petersburg endast 

utgör respektive Fmk 22, 18, 12 och 9. På linien Åbo—Stockholm erlägges 

i passagerareafgift Fmk 32, 26, 20 och 15, men deremot på den fullt 

ut lika långa linien Åbo—Helsingfors blott Fmk 15, 12, 10 och 8. 

I afseende å exporten till och importen från de Förenade rikena föreligga 

följande af tullkammaren härstädes benäget lemnade uppgifter: 

* Uppgifterna officiell lemnade från hamnkontoret i Helsingfors, men, antagligen tili 

följd af olika beräkningsgrunder, ej fällt överensstämmande med de vid generalkonsulatet förda 

anteckningarna.

187

188

189

190 

Totalbeloppet af hufvudstadens import uppgick under år 1889 till ett 

värde af 32,620,965 Fmk, under det att värdet af hela exporten beräknas till 

7,596,728 Fmk. Motsvarande siffror under föregående år voro 27,264,795 

samt 6,572,688 Fmk, hvadan alltså under året importen ökats med ett värde 

af något öfver 5 millioner och exporten med ett värde af cirka 1 million. I 

importen intages såsom vanligt första rummet af manufaktur, korta och galanterivaror 

med ett värde af 3,412,000 Fmk, dernäst kommer kaffe med 2,329,000 

Fmk, socker 1,718,000 Fmk, hvetemjöl samt ångfartyg med cirka 1,500,000 

Fmk för hvardera samt färdiga kläder med 1,342,000 Fmk. Den största anparten 

i exporten tages af trävarorna med ett värde af 4,500,000 Fmk, papper 

och pappersmassa med 1,200,000 Fmk, garn och väfnader med 593,000 

Fmk samt smör med 290,000 Fmk. 

Vid Helsingfors tullkammare steg uppbörden år 1889 till cirka 5,800,000 

Fmk emot 4,800,000 under år 1888. 

Kristinestad. 

I afseende å importen till och exporten från denDa ort under år 1889 

föreligga nedanstående statistiska uppgifter:

Under år 1889 inklarerades: 

191 

De förhoppningar, som i våras stäldes på sjöfartens lifaktighet, synas till 

det mesta hafva besannats. Härvarande exportörer hafva sluppit sitt gamla 

trävirke, sin tjära och sin spanmål. 

Upplagsplatserna stå tomma samt redo att ånyo fyllas under den kommande 

vintern, och landtmannen kan derför vänta efterfrågan på nämDda produkter.

192 

Hafren, det numera mest begärliga sädesslag för export, vinner här omkring, 

liksom i hela Österbotten och för resten i hela Finland, allt större och 

större terräng med hvarje år. Efterfrågan derpå blir likaså för hvarje år lifligare, 

åtminstone här på trakten, till följd af att svenska spanmålshandlande 

sökt sig uppköpare bland våra kustbor också på landsbygden. Eller rättare, 

ett fåtal af de senare hafva sökt köpare på andra sidan Bottenhafvet, hvilka 

lemnat dem förskott i och för uppköp af hafre. Denna affär har småningom 

så utvidgats, att den nu torde vara till ganska stort förfång för de inhemska 

i denna affär sedan gammalt intresserade köpmännen. För landtmannen är den 

deremot särdeles gynsam, ty Lan kommer sig genom den ökade konkurrensen 

alltid till någon penni mer på lispundet. 

Omkring hundra tusen pund hafre hafva nu på senhösten härifrån utskeppats, 

men i sanningens intresse torde dock böra nämnas att det icke fullt fyra 

mil härifrän belägna Kaskö häri nått en högre exportsiffra. 

Om nu i medeltal för hafren betalats en mark pr lispund, så är det en 

ansenlig summa, som fördelats på ikringliggande landsbygder, hvilka, att döma 

af den stora tillströmningen af hafrelass, som vid årets slut pågår, ej ännu 

synes uttömt sina förråd. 

Lovisa (från vicekonsuln). 

Sjöfarten öppnades den 12 maj och upphörde den 28 november, då det 

sista fartyget under året inklarerades. Under denna tid besöktes vicekonsulatsdistriktet 

af 5 norska och 1 svenskt segelfartyg, hvarförutom 1 svenskt ångfartyg, 

enligt tullkammarens å orten meddelade uppgift, den 6 november besökt 

orten och här lossat en del af sin innehafda kornlast utan att anmäla sig 

vid vicekonsulatet eller der afbörda sig stadgad konsulatafgift. 

Några handelsrelationer med Norge hafva, såvidt kändt är, icke under året 

förekommit, och med Sverige hafva de inskränkt sig till endast import af följande 

artiklar:

193 

Tammerfors (från vicekonsuln). 

Äfven 1889 kan for vår trakt och specielfc för vår stad inregistreras såsom 

ett i allmänhet mycket godt och välsignelserikt år. Visserligen var vårsäden 

mindre lyckad och gräsvallarnes afkastning under medelmåttan — höstaådden 

deremot gaf bättre äring —, men lif och rörelse herrskade året om vid 

alla våra fabriker och i alla affärsgrenar; de förstnämnda voro så att säga öfverhopade 

med order från både in- och utlandet samt kunde utan afbrott arbeta 

med full kraft, hvarvid ett jemnare vattenstånd, än vi på flera år haft, 

utgjorde en värdefull hjelp, och köpmännen hade nästan utan undantag en jemn 

och god omsättning såväl på platsen som i trakten här omkring. 

Exempelvis kunna vi anföra några statistiska uppgifter öfver tvänne af 

våra mest betydande industrigrenar, bomullsvaror och papper, nämligen: 

1) Härvarande bomullsspinneri (firma Finlayson & C:o), med en arbetsstyrka 

af cirka 1,950 personer, förbrukade under året 9,216 balar amerikansk 

bomull, netto vägande 4,230,468 eng. ffi och tillverkade deraf: 

3,640,346 eng.

194 

2) Nokia Aktiebolag, träsliperi och pappersbruk, beläget cirka 16 kilometer 

från staden, tillverkade och exporterade till Ryssland, Spanien, Brasilien, 

Peru, Japan o. s. v. cirka 5.000 ton tryck- och tapetpapper. 

De i senaste årsberättelsen uttalade förhoppningarna angående en liflig och 

lönande trävaruutskeppning besannades i så måtto att afsättningen raskt och 

ledigt skedde till samma höga pris som under fjolårets höst till i början af 

augusti månad, då en viss tröghet vid försäljningarna för höstskeppning inträdde 

och vållade prisens nedåtgående; i synnerhet tycktes Frankrike och Belgien 

hafva till fullo fylt sina behof och ytterst få kontrakt uppgjordes till dessa 

länder (med minst 10 sh. afslag per std.). 

En under loppet af 1888 mycket begärlig exportartikel, planchetter, 1" 

X4", 1"X4'/," och 1"X5", fann ännu under årets första hälft villiga afnämare, 

men hade då också till den grad fylt den utländska marknaden att några fä 

försäljningar för senhösten blott kunde åstadkommas till betydligt reducerade 

pris och att all vidare efterfrågan för vårutskeppning uteblef. 

Angsågarne här i trakten såga nu i stället 2" battensX3, 3 l /t och 4" 

och sägas hafva god afsättning för dem på England till normala pris, i synnerhet, 

för 2"X±". 

Vidkommande nya kontrakt för vår- och sommarskeppning, hvilka året 

förut uppgjordes i stor skala tidigt på hösten, så iakttogo köparne i år en mycket 

reserverad hållning dervid, i akt och mening att påtvinga säljarne än lägre 

pris gent emot de sistnämndes pretentioner på någon förhöjning. Högst få försäljningar 

afslutades också under sådana förhållanden och året tilländagick med 

en viss spänning parterna emellan. Dock torde det kunna antagas att åtminstone 

för vårskeppning fulla 1888 års pris erhållas i och för de oundgängliga 

behofvens fyllande. Beträffande sommarskeppningar deremot tyckas utsigterna 

vara mindre gynsamma. 

Skogsutdrifningen försvårades under vintern till yttersta grad genom brist 

på snö och köld, och antagligen kommer vårens tumniDgsIista att utvisa ett 

deficit i det antal stockar, som egarne gjort sig förhoppning om att kunna få 

framforsladt. Arbetskraft saknades i det hela taget icke, men fanns tyvärr ej 

alltid till hands just der den behöfdes, emedan folket på grund af den ombytliga 

väderleken som oftast flyttade från ställe till ställe. 

Exporten af skogsfogel var i år än mindre än 1888, då tillgången till 

följd af den blida vintern blott blef obetydlig. 

Till Sverige skeppades härifrån blott mindre partier, något mera dock till 

Norge, Danmark och Ryssland, hvilket sistnämnda rike i synnerhet efterfrågade 

hjerpe och snöripa. Den senare fågelarten ditskickades för det mesta utan vingar, 

då dessa funno en god marknad i Paris såsom damhattprydnader. De 

gängse prisen voro: 

För goda arbetshästar uppträdde Ryssland mer och mer såsom liflig köpare 

och större antal sådana inköptes & marknaderna härstädes för naborikets 

räkning. Till Sverige såldes äfven, och detta oaktadt den höga införseltullen, 

några tiotal, ett bevis att den finska racen derstädes gjort sig omtyckt. 

Djurskinn gingo härifrån såsom förut mest till Ryssland, dock var qvantiteten 

vida mindre än fjolårets och torde icke öfverstigit

195 

famt några tiotal stycken hermelinskinn, hvilka emellertid nu mindre efterfrågas. 

Smörexporten fir numera ej heller så obetydlig härifrån och utgör vigten 

af till England utskeppadt mejerismör minst 45,000 kg., betingande ett pris 

af Fmk 2'25 à 2"35 pr kg.; sä kallade bondsmör, omarbetadt och packadt i 

större fjerdingar är mycket efterfrågadt för både Sverige och Norge — detta 

senare land håller tväoue ständiga uppköpare härstädes — samt äfven för Ryssland. 

De härifrån sålda partierna torde uppgå till cirka 140,000 à 150,000 

kg. och rendera Fmk 1'70 à 1'76 pr kg. 

Tammerfors' stad har numera öfver 18,000 innevånare och är sålunda 

landets fjerde stad. 

Torneå (från vicekonsuln). 

I afseende å exporten från och importen till denna ort under år 1889 

föreligga nedanstående statistiska uppgifter: 

Export. 

Import. 

Uleåborg (från vicekonsuln). 

Från den 6 juni, då sjöfarten härstädes öppnades, till den 13 november, 

då kuståogaren »Necken» såsom det sista fartyget för året afgick från denna 

hamn, hafva vid härvarande tullkammare inklarerats 151 och utklarerats 155 

fartyg, oberäknadt kustångare och mindre farkoster. I afseende å nationaliteten 

fördela de sig sålunda:

196 

Angående denna orts import ooh export föreligga följande uppgifter: 

Import. 

Export. 

Exporten af sågade trävaror från Uleåborg fördelar sig på följande firmor:

197 

hvaraf till England 74,135 kbm., till Frankrike 3,294 kbm., till Tyskland 

912 kbm., till Danmark 777 kbm. 

Exporten af tjära fördelar sig på följande firmor: 

hvaraf till England 25,185 t:r, till Frankrike 7,945 t:r, till Holland 7,112 

t:r, till Tyskland 5,467 t:r, Danmark 2,007 t:r, Sverige 1,758 t:r, Norge 970 

t:r, Belgien 1,300 t:r, Italien 1,070 t:r, Kyssland 2,283 t:r. 

Wasa (från vicekonsuln). 

Samfärdseln emellan denna ort och Sverige har äfven i år förmedlats medelst 

fyra reguliert gående ångare: »Carl v. Linné», »Sundsvall», »Norra Finland» 

och »Gustaf Wasa». Den sistnämndes tur har ibland intagits af ångaren 

»Wasa». Som under detta år ingen trafik öfver Qvarken, såsom isbelagd, egt 

rum, begynte samfärdseln den 19 maj, i det att »Norra Finland» inkom. 

Äfven detta år hafva såväl svenska som norska segelfartyg i ganska ringa 

antal besökt vår hamn. 

Förutom i skeppslistorna upptagna svenska och norska fartyg har denna 

hamn under året angjorts af följande nationers fartyg: 

Af dessa äro 201 ångfartyg.

198 

Någon konkurrens med de Förenade rikenas fartyg i fraktmarknaden kan 

ej framhållas. 

Ett af de Förenade rikenas fartyg har detta år drabbats af olycka, i det 

att svenska barken »Superior», hemmahörande i Helsingborg och förd af kapten 

A. Pehrsson, blef vrak i närheten af »Mellankallan». Man förmodar likväl att 

olyckan skulle skett mera norrut, ty när bergningsångarcn »Hero», som denna 

sommar varit stationerad i vår hamn, anlände dit i och för assistance, var riggen 

allaredan kapad och fartyget öfvergifvet. Besättningen hade kommit öfver 

till Holmsund. Detta skedde den 17 september. Fartyget befans vara totalt 

vrak och kunde derifrån bergås endast något af inventarierna. 

Importen från Sverige och Norge har varit temligen liflig och hafva de 

förnämsta artiklarne utgjorts af spik, stål, hästskosöm, svartsmide, plåt, krita, 

rödfärg, eldfast tegel, tomdrittlar, mejeri- och jordbruksredskap samt från Norge 

sey och sill. 

Exporten på Sverige har fortgått ganska lifiigt hela sommaren igenom. 

För att närmare belysa densamma må här nedan upptagas de förnämsta artiklarne 

och ungefärliga qvantiteten af hvarje: 

Det i årsberättelsen för år 1888 omnämnda hamDspåret är nu färdigt samt 

upplåtet för trafik och har redan många gånger varit till nytta. 

För att underlätta mejerismörexporten, som bedrifvits i ganska stor skala, 

ha äfven i år kylvagnar tillhandahållits af jernvägen och har smöret på en 

bestämd veckodag afgått med ångfartyget »Carl v. Linné», till dess detta i 

september månad utsträckte sina turer till Gamla Karleby, dit detsamma under 

hösten gjort fem resor. 

Skörden har utfallit väl i allmänhet samt i synnerhet hvad hafre beträffar, 

och en lycklig omständighet är att hösten varit så lång och tillåtit utförsel af 

cirka 70,000 tunnor hafre af årets skörd, ty i motsatt fall hade antagligen uppköpen 

af denna artikel blifvit hämmade i brist på magasinsutrymme hos respektive 

exportörer. 

Någon immigration från de Förenade rikena har ej egt rum. 

Emigrationen har i likhet med föregående år varit särdeles stor från dessa 

trakter och hafva de flesta emigranterna haft Amerika som mål. 

Det sista segelfartyget afseglade den 19 november, och med ångfartyget 

»Gustaf Wasa», som den 4 december utgick ur vår hamn, har sjöfarten för i 

år blifvit afslutad.

199 

Wiborg (från vicekonsuln). 

Efter en förhållandevis sträng vinter 1888—1889 kunde sjöfarten härstädes 

obehindradt vidtaga först den 16 maj, då tyske ångaren »Afrika» inkom 

med styckegods från Lübeck. 

Då farleden mellan Trångsund och Wiborg blifvit isfri den 8 maj samt 

sista fartyget härifrån utklarerades den 3 december, varade sålunda 1889 års 

seglationstid cirka 6/3 månader. Hafvet från Trångsund utåt var likväl öppet 

ända till första dagarne af januari. 

De Förenade rikenas sjöfart på Wiborg under seglationsåret 1889 framgår 

af följande: 

Med last ankommo sålunda inalles: 

och med last afgingo: 

Hela inseglade bruttofrakten uppgick till: 

Jemföres antalet och sammanlagda drägtigheten af svenska och norska fartyg, 

hvilka under seglationstiden 1889 besökt Wiborgs hamn, med desammas 

antal och drägtighet under hvarje af åren 1882—1888, uppstår följande tabell:

200

201 

Häraf framgår visierligen att antalet af de Förenade rikenas fartyg öfverstigit 

antalet af föregående årets med 1 fartyg, hvaremot sammanlagda tontalet 

allt mer och mer, med undantag af åren 1884 och 1887, är nedåtgående, och 

torde detta tydligen bevisa att stora ångare, främst engelska och tyska ångfartyg, 

år för år allt mera anlitas vid transporten af vår hufvudexportartikel 

trävaror. 

Förhållandet emellan de Förenade rikenas och öfriga länders sjöfart på 

Wiborg under år 1889 framgår af följande: 

Sjöfarten förmedlades genom: 

Af dessa 1,118 fartyg 

Vid transporten af trävaror hafva användts inalles 246 fartyg eller 101 

ångfartyg och 145 segelfartyg, hvaraf: 

2 norska ångfartyg, 

4 svenska » 

95 ångfartyg af annan nationalitet, 

5 svenska segelfartyg, 

40 norska i> 

100 segelfartyg af annan nationalitet. 

Summa 246 fartyg.

202 

I förestående tabeller ingå äfven kustfarande ängfartyg. fSr hvilka tullklarering 

varit nödig, samt ett ganska stort antal sma fartyg för vedtransport 

till S:t Petersburg. 

Wiborgs varuutbyte med främmande länder under 1889 framgår i hufvudsak 

af följande uppställning, hvari dock endast de förnämsta handelsartiklarne ingå. 

Import. 

Socker, raffineradt från utlandet kg. 289,231 

» » genom tullkammaren i Terijoki... » 250,000 

» » från Helsingfors » 1,550,000 

Sirap B 38,999 

Kaffe B 946,263 

Cikoria.... » 486,967 

Cikorierötter B 490,007 

The B 10,857 

Frukt, färsk och torkad » 125,414 

Kryddor af olika slag J> 7,452 

Konfekt och bakverk » 78,720 

Spanmål, omalen, räg B 2,192,056 

» i> hafre B 1,114,829 

B B korn B 539,806 

» » hvete » 42,924 

» J> hirs » 226,235 

» B ris i skal » 679,981 

» » ärter » 95,315 

Mjöl, råg- » 3.583,400 

hvete- r 1,686,588 

» skrädd- B 14,044 

» korn- » 74,191 

« potatis- » 10,419 

» malt l> 354,360 

» hvetekli... » 530,519 

Gryn, manna- B 20,737 

B hirs J> 107.185 

» bohvete- B 166,201 

» hafre- » 45,802 

» korn- B 127,458 

» ris- B 179,805 

i> aago- m. m . B 6,894 

Rotfrukter » 9,780 

Grönsaker- » 65,121 

Kött - » 192,114 

Fisk, torkad B 29,344 

» saltad B 1,775,370 

Delikatesser B 13,863 

Smör B 12,880 

Talg B 33,352 

Tvål B 80,933 

Tobak, oarbetad B 552,697 

B arbetad » 3,808 

Frö af skilda slag B 39,367 

Gödningsämnen » 264,186

203 

Kraftfoder kg. 21,755 

Väfnadcr, af siden och halfsiden » 1,085 

» » ylle » 36,012 

» » andra slag » 77,998 

Band af skilda slag _ » 1,551 

Färdiga kläder och pelterier » 4,420 

Garn af skilda slag j> 22,591 

Galanteri- och korta varor » 5,805 

Gummiarbeten » 1,489 

Papper, papp och arbeten deraf _ » 98,309 

Glas-, fajans- och porslinsarbeten s> 78,480 

Jern och stål » 1,059,246 

» » arbeten deraf, finare » 267,937 

» » » 5> gröfre « 117,593 

Maskiner och maskindelar » 259,568 

Apparater, elektriska » 4,410 

Metaller, andra än jern och stål » 136,356 

» arbeten deraf r> 26,368 

Tackjern » 242,339 

Stenkol och cokes » 4,928,534 

Färger af skilda slag » 230,309 

Oljor af skilda slag » 251,956 

Fernissa _ s 5.612 

Petroleum » 918^812 

Eldfast tegel » 590,000 

Cement » 487,938 

Krita » 291.973 

Alabaster J> 31,943 

Svafvel » 15.422 

Korkbark J> 17.515 

Hudar » 53.858 

Humle » 12,847 

Hartz )> 65.501 

Patroner, krut och dynamit f> 3,534 

Snickarearbeten _ » 164.623 

Splint » 52,921 

Hampa, rep och garn — » 98,044 

Soda... » 104,611 

Glaubersalt » 80,100 

Salt, raffineradt » 2,050 

Salt hl. 144.796 

Viner, på fat kg. 136,142 

» T> flaskor st. 6.765 

Champagne , - » 3,003 

Spirituösa, på flaskor - - » 6,337 

» i) fat -— kg- 25.219 

Öl liter 209 

Diverse varor kg. 183,458 

Apotekarevaror, värde Fmk 64.237 

Böcker J> 55,463 

Tobak på transitoupplag kg. 20.000 

För ryska kronans räkning, spanmål af skilda slag... » 1,500,000

204 

Hela importen representerar i Tigt kg. 45,690,444 och i värde Fmfc 

16,076,960. Deraf anlände sjöledes 32,468,554 kg. och pr jernväg 13,221,896 

kg. latraden vid tullkammaren steg till Fmk 2,081,733'94. 

Export. 

Plankor, battens och bräder enligt motat. 

specifikation S:t Ptbg.-Std. 37,153 

Squares (björk) _ kbf. 129,030 

Stäf > 66,530 

Spiror B 13,243 

Ribbor B 116,828 

Bjelkar » 211,778 

Plankstump B 473,256 

Brännved B 1,659,960 

Splint kg. 1,591,018 

Tjära hl. 153 

Träull.- kg. 272,000 

Trämassa » 235,079 

B arbeten » 42,299 

Papp B 737,424 

Papper B 318,746 

Tapeter B 95,527 

Böcker ._ _ » 5,859 

Tuktad gatsten st. 409,610 

Jernsmältstycken kg. 464,100 

Skrotjern och zinkaska » 5,200 

Koppar » 84,851 

Tenn K 2,652 

Jern- och stålarbeten B 15,025 

Blyarbeten » 2,754 

Glasvaror _ » 305,870 

Väfnader och andra manufakturvaror » 38,873 

Fisk och fiskrom » 80,566 

Fogel _ » 64,570 

Kött » 5,104 

Hudar... B 81,861 

Smör » 333,821 

Trän „ B 2,792 

Tvål » 352,239 

Benmjöl » 242,675 

Lim _ B 5,051 

Tobak B 5,580 

Gryner etc B 20,336 

Bär och sylter — - B 1,774 

Frö B 24,989 

Svafvelsyra B 595 

Diverse varor B 162,619 

Hästar st. 500 

Värdet af hel» exporten Btiger till Fmk 10,391,916.

205 

Följande tabeller utvisa huru trävaruutförseln fördelar sig på de särskilda 

exportörerna och de olika länder hvartill varorna varit destinerade: 

Dessa varor utskeppades till: 

Färdigsågade trävaror qvarligga i Trångsund till utskeppning under innevarande 

år tillsammans cirka 2,772,000 k.-fot. 

Frakterna voro i början af sommaren höga, men sjönko redan i slutet af 

juni samt fortsatte att falla ända till hösten, då åter en stegring började blifva 

märkbar; denna gjorde sig dock gällande endast i enstaka fall. 

Med trävarulast afgingo till utlandet 72 finska fartyg, för hvilka frakten 

steg till Fmk 427,232. 

Åbo (från vicekonsuln). 

Införseln till Åbo under 1889 uppgick till ett sammanlagdt värde af Fmk 

24,520,112, och utgjordes de vigtigaste artiklarne dervid af:

206 

Ortens export, som under aret uppgick till ett sammanlagdt värde af Fm k 

9,163,643, utgòres hufvudsakligast af trävaror och spanmål. Skörden, som aren 

1888 och 1889 varit mindre god, föranledde en betydligt minskad spanmålsexport 

under förlidet år emot året förut. Trävaruexporten deremot visar fortfarande 

en stigande tendens: 

Utförseln utgjordes af: 

trävaror: 

spanmål: 

I afseende på införseln af de Förenade rikenas och utförseln af Finlands 

produkter till desamma utgjorde enligt inhemtade uppgifter de förnämsta artiklarne 

vid 

Införseln : 

Utförseln: 

Den utrikes sjöfarten förmedlades af:

207 

62 engelska fartyg 

8 holländska v 

2 franska x> 

Skeppsrederirörelsen år 1889. 

Finlands skeppsrederirörelse har under det förflutna året arbetat under 

synnerligen gynsamma förhållanden. De under en längre följd af år i hög grad 

nedtryckta frakterna lyckades under år 1889 bibehålla den fördelaktiga ståndpunkt 

de delvis redan under år 1888 uppnått, och en liflig omsättning i fartyg 

visade sig derföre äfven, särdeles under de första månaderna af år 1889. 

Många skeppsredare, hvilkas rörelse under de senaste åren endast f-r dem medfört 

förluster, sågo sig nu plötsligt i tillfälle att fördelaktigt försälja fartyg, hvilka 

de kort förut kunnat vara böjda att bortslumpa för ett rampris. Andra åter, 

med erfarenhet om den afkastning de gynsamma konjunkturerna redan år 1868 

lemnat, voro angelägna att nu än ytterligare öka sin rörelse. Sålunda uppstod 

en liflig efterfrågan på fartyg, hvadan prisen dera äfven hastigt stego. Exempel 

finnes på fartyg, som under 1889 försåldes till 2 à 300 % högre pris än som 

för dem betingats under det nästförflutna året. Frän utlandet hafva flera fartyg 

blifvit inköpta, hvaraf några till verklig prydnad för den finska handelsflottan. 

Särdeles i Wasa har ett derstädes nybildadt rederibolag, för hvilket 

en af landets driftigaste affärsmän stält sig i spetsen, inom kort tid inköpt, 

icke mindre än nio större segelfartyg, af hvilka några särskildt egnade för 

trade på aflägsnare farvatten. 

Äfven den finska ångbåtsflottan har under det förflutna året på ett märkbart 

sätt lyckats förkofra sig. Främsta rummet dervid intages onekligen af 

»Finska Ångfartygs-Aktiebolaget» med säte i Helsingfors. Bolaget disponerar 

för närvarande åtta stora hafsångare med en drägtighet af från 600 till 700 

ton, med hvilka direkta förbindelser underhållas emellan finska hamnar samt 

England, Frankrike, Bremerhaven och Antwerpen, hvartill under det förflutna 

året jemväl kommit Spanien. 

Denna nyöppnade ångbåtslinie, som naturligtvis till en början arbetat under 

de vanskligheter, hvilka vanligen yppa sig vid början af alla nya företag samt

208 

fått vidkännas en del oundgängliga extra kostnader, dä, innan ronten blifvit 

fullt upparbetad, ångarne nödgats icke allenast besöka en mängd olika hamnar 

för att uppsamla last, utan äfven intaga sådan för en mängd olika destinationsorter, 

synes likväl komma att utveckla sig till en särdeles inbringande trade, 

under det att samtidigt trafiken på de andra linierna lemnat ett så gynsamt 

resultat att bolaget sett sig i tillfälle att till aktionärerna lemna en utdelning 

af 10 %. 

Den sedan gammalt bestående reguliera ångbåtsförbindelsen med Tyskland 

har haft att glädja sig åt en synnerligen liflig trafik under det förflutna året, 

och likadant torde äfven förhållandet hafva varit på de inhemska kustlinierna, 

i synnerhet för hvad de smärre kustfararne beträffar, om ock till följd af den 

högt uppdrifna konkurrensen den rena vinsten ej för alla kunnat visa sig lika 

tillfredsställande. 

Att man äfven inom denna branch härstädes med tillförsigt går framtiden 

till mötes visar sig ej blott deruti att skeppsbyggnadsindustrien, som länge i 

Finland legat i dvala, åter vaknat till lif, utan ock deri att på olika håll ständigt 

förslag framkomma om inköp af nya och större lastångare. 

Det är äfven dessa framtiden tillhör, sedan det nu äfven visat sig att de 

kunna i trävarutraden icke allenast med fördel upptaga konkurrensen med utan 

ock delvis fullständigt uttränga segelfartygen, hvilka ännu för några år sedan 

syntes derpå hafva så godt som monopol. 

Arten och mängden af de i 1889 års handelsomsättning emellan Finland 

och utlandet ingående alster synas af nedanstående tabell, i hvilken, till vinnande 

af en öfversigt af motsvarande förhållanden under de tvänne närmast föregående 

åren, redogörelse för dessa äfven intagits.

209 

Vid en granskning af ofvan anförda siffror finner man att af de 20 artiklar, 

som i utförseltabellen finnas upptagna, förete, vid en jemförelse med förhållandena 

är 1888, 13 en tillökning och 7 en minskning. I)eu hufvudsakliga 

ökningen faller på artiklarne trämassa oeli papp med cirka 2,500,000 kg., 

jern- och stålarbeten samt smör med cirka 1.000,000 kg. för hvardera. glasarbeten 

med cirka 800.000 kg., papper med cirka 500,000 kg. samt trävaror 

med cirka 400.000 kbm. Minskningen deremot visar sig hufvudsakligen å artikeln 

omalen spanmàl. der den uppgår till cirka 9,800,000 kg., osaltad fisk 

med cirka 800,000 kg. samt å jern och stål med cirka 500,000 kg. 

I afseende å importen märkes en icke obetydlig ökning pä nästan samtliga 

artiklar och uppgår den för jern och stål till cirka 7.000.000 kg., för petroleum 

till cirka 6,000,000 kg., för omalen spanmäl till cirka 2,300,000 kg., 

för bomull till cirka 1.600.000 kg., för tackjern till cirka 1,400,000 kg., för 

mjöl till cirka 900,000 kg. samt för hudar och kaffe till cirka 600.000 kg. 

för hvardera, äfvensom för maskiner till cirka 600,000 Fmk. Minskning deremot 

märkes hufvudsakligast å tobak med cirka 900,000 kg. samt å saltad 

fisk med cirka 400,000 kg., äfvensom å jern- och stålarbeten med cirka 

600,000 Fmk. 

Med de ofullständiga material, som, enligt hvad redan i föregående årsberättelser 

af mig påpekats, vid denna tidpunkt af året ännu finnas tillgängliga 

rörande Finlands handelsomsättning under det nästförflutna året, ser jag mig 

äfven nu förhindrad att här intaga någon utförligare redogörelse vare sig för 

handelsförhållandena i sin helhet i distriktet under år 1889 eller för den andel 

de Förenade rikena tagit i den ifrågavarande handelsomsättningen under nämnda 

år. Jag måste således äfven inskränka mina meddelanden till endast några af 

de artiklar, som utgjort föremål antingen för den hufvudsakligaste exporten 

från Finland, eller ock i mera betydande myckenhet från de Förenade rikena 

till distriktet importerats, och rörande hvilka artiklar från enskildt håll några 

mera detaljerade uppgifter välvilligt blifvit mig lemnade. 


210 

Trävaruhandeln. 

År 1889 torde med skäl kunna betecknas såsom ett för Finland i allmänhet 

särdeles gynsamt år, och detta icke minst för hvad trävaruexporten beträffar. 

De höga prisen å trävaror, som under år 1888 varit rådande, och hvilka redan 

då voro tillräckliga att lemna härvarande sågegare en god profit på deras tillverkningar, 

icke allenast bibehöllo sig, utan stegrades än ytterligare samt fortforo 

under stigande tendenser med få undantag under hela försäljningssaisonen. 

De pris, som under år 1889 erhöllos för goda och i marknaden välkända 

märken, kunna fullt jemföras med de högsta, som betingades under början af 

1870-talet, under då rådande lysande träkonjunkturer. 

Prisen höllo sig uppe hela året utom för planchetter för Frankrike, som 

på hösten voro svårsålda och som, der försäljningen forcerades, då betingade 

ända till 15 francs mindre än som på våren kunde för samma vara erhållas. 

Till följd af de i utlandet rådande höga prisen å trävaror, stegrades äfvea 

samtidigt hemma i Finland inköpsprisen för skog och sågtimmer högst betydligt. 

Vid de auktioner som för Finska statsverkets räkning höllos under året betalades 

de högsta hittills kända pris, och hvilka i enstaka fall, der terrängförhållandena 

voro gynsamma, kunde stiga ända till 40 penni pr k.-fot för furustock på rot. 

för 10 tum uppåt. 

Skogarne i Finland hafva äfven under de senare åren icke obetydligt stigit 

i värde, icke allenast på grund af nu rådande fördelaktiga konjunkturer, utan 

äfven till följd af den ökade förbrukningen inom landet, men dock kanske mest 

till följd deraf att timmer af mindre dimensioner, som förr af sågegarne ringaktades 

samt derföre ej sägades, numera börjat spela en betydande roll vid 

skogsafverkningarna härstädes. 

För 15 à 20 år tillbaka sågades i allmänhet endast timmer af från 10 

tum uppåt, blott undantagsvis 9 tum uppåt, och allenast toppstockarne togos 

under 9 tum. Bland de större sågverksegarne var åsigten allmän, att det ej 

lönade sig att såga mindre stock. Denna uppfattning har dock med åren blifvit 

betydligt modifierad. Icke allenast består den stock, som numera nedflottas till 

de större sågverken såsom t. ex. Kotka och Björneborg, till en mycket betydande 

del af sådan som ej håller mera än 8 tum samt till och med derunder, 

utan äfven flera sågar hafva anlagts, uteslutande baserade på sågning af dylika 

små dimensioner. 

Under år 1889 uppstodo en mängd dylika sågar i Finland, mestadels blott 

en- och tvåramiga samt oftast anlagda uppe i landet af enskilda egendomsegare 

eller landtbrukande bönder. 

Det är icke allenast stockskogen som sålunda numera fått ett ökadt värde 

härstädes, utan äfven all annan skog har betydligt stigit i pris, dels till följd 

af förökad efterfrågan dera, så väl för förbrukning inom landet som för export 

till utlandet, dels äfven på grund af de tillfällen som nu yppats att afsätta 

sådana trävaror, hvilkas förbrukning ej förr varit härstädes känd. 

I främsta rummet torde häribiand böra nämnas den så kallade »pappersveden», 

eller barkad granprops från 4 tum uppåt i topp samt i längder af 6 

fot och derunder. Största förbrukningen af denna vara eger rum vid de många 

trämassefabrikerna inom Finland; men äfven till utlandet har pappersveden 

börjat finna väg samt der betinga sig pris, hvarigenom skogsegarne blifva väl 

betalda för marker, som förr hade föga eller intet värde. I England och 

Frankrike betaltes derför under det förflutna året respekt. 24 à 26 sh. samt 

25 à 28 francs pr k.-famn f. o. b.

211 

Likadant är äfven förhållandet med björkskogen, och mer än en af de smä 

sågar, som på senare tid härstädes blifvit anlagda, äro uppsatta i beräkning 

att dera försåga björkvirke. Icke allenast bräder och plank sågas af björk, utan 

äfven så kallade björksquares eller fyrkantiga björkstycken af 1 til 2 tums 

genomskärning samt 2 till 4 fot långa. Dessa squares användas för tillverkning 

af trådrullar och spindlar samt finna en betydande afsättning så väl vid de 

inhemska trärullefabrikenia 

till £ 7 pr std. f. o. b. 

som i utlandet. Deras skeppningsvärde noterades 

Väderleken var äfven under året, med få undantag, särdeles gynsam för 

trävaruskeppningen. Torrt ock vackert väder från sjöfartens början under hela 

försommaren, eller den egentliga skeppuingstiden, samt öppet vatten ända till 

årets slut. 

Några fallissementer bland trävaruexportörerna hafv;i ej under året i Finland 

förekommit. Tvänne firmor råkade visserligen i svårigheter, båda till följd 

af öfverspekulation, men deras ställning reglerades hastigt, den euas genom tillsättande 

af en administration och den andras genom beviljande af anstånd från 

fordringsegarnes sida. 

Samlade exporten från Finland af trävaror under år 1889 uppgick till 

1,388,000 kbm. eller i det närmaste till 300.000 stds, och visar sig häri för 

året en ökning af närmare 60,000 stds emot år 1888. 

Af vidfogade tabell torde närmare framgå skeppningarna från de olika 

hamnarna i Finland under det förflutna året. 

Finlands export af sågade eller tillhuggna trävaror 1889:

212 

Smörmarknaden. 

Tillverkningen af smör i Finland har under år 1889 varit i starkt tilltagande, 

och statistiken för året visar äfven att exporten deraf jemväl betydligt, 

ökats. Den naturliga orsaken härtill är att söka i det rådande jemna framåtskridandet 

å inejerihandteringens område, samt den ökade erfarenheten om afsättningsorternas 

fordringar i afseende å qvalitet och regelbunden leverans. Det 

erkännande som köparen i England lemnat den finske mejeriegarens sträfvanden i 

nämnda riktning, genom att låta hans smör mer och mer, hvad klassificeringen vidkommer, 

närma sig de för svenskt och danskt smör noterade prisen, har sporrat honom 

till vidare ansträngningar for qvalitetens förbättrande. Han har så småningom 

lärt sig inse nödvändigheten af en god och riklig utfodring samt af en nästan pedantisk 

noggrannhet vid mjölkens behandling, i fall han vill hafva väl betaldt för sin 

sraörprodukiiou och vara i stäud att uthärda konkurrensen med andra redan mera 

försigkomna och på snabba kommunikationer bättre lottade länder. Det bästa 

beviset för att Finland är på god väg att lyckas häruti, torde vara det förhållandet, 

att det redan gifves några finska märken som i England, oaktadt den 

längre transporten, dock uppnått de högsta för svenskt eller danskt smör derstädes 

noterade pris, samt att afsättningen genom större efterfrågan detta år 

äfven der varit åtskilligt lättare. 

Arets medelpris i Fjnglaud, som pr engelskt SJ torde kunna beräknas till 

110 penni för prima vara och 104 penni för secunda, skulle utan tvifvel hafva 

stält sig än högre, om ej äfven under detta år trafiken via Hangö blifvit stängd 

genom is, och det finska smöret sålunda måst med dryga omkostnader sändas 

via S:t Petersburg och Hamburg, hvarigenom detsamma under en längre tid 

befans utestängdt från den engelska marknaden, på samma gång som dess qvalitet 

genom den tidsödande transporten icke obetydligt försämrades. Stagnationen 

i Hangö varade frän den 5 februari till den 26 april. Under den första 

månaden steg smörpriset från 124 till 141 sh. pr cwt, men i mars månad, 

då februaritillverkningen frän Finland hann anlända, sjönk priset till 116 sh. 

och fortfor sedermera i samma riktning till i början af juni månad, då åter 

en stigning visade sig, som derefter, på få undantag när, i jemn progression 

fortgick ända till jultiden. Smörprisen i England, som under en längre följd 

af år varit i ständigt sjunkande, hafva deremot under år 1889 visat en stigning 

af cirka 5 %, och vid en jemförelse af de betalade medelprisen i England för 

finskt smör under 1888 och 1889 finner man för det senare året en prisstegring 

af cirka 9 %, hvilket torde utgöra ett talande bevis på den förbättring i 

qvalitet, som detta smör jemväl under senare tid erhållit. 

S:t Petersburg, hvarest endast smör tillverkadt af söt grädde användes. 

har äfven under år 1889, på grund af den högre kursen å rubel, varit en 

god marknad för finskt smör. Prisen hafva varit genomgående 13—20 rubel 

pr pud. 

Tillverkningen af bondsmör, som ännu för några år sedan utgjorde en så 

vigtig exportartikel från Finland, har numera betydligt aftagit, antagligen mest 

på grund af den stora tillväxten af bymejerier, hvilka äro i stånd att i större 

skala förädla den af bonden lemnade mjölken, samt följaktligen äfven kunna 

derför erlägga högre pris. Priset för denna vara har ock under året hållit sig 

ganska högt, samt stigit ända till 85 penni pr "SJ. 

I trafikförhållandena hafva jemväl under 1889 åtskilliga lättnader vunnits 

derigenom att dels de inhemska rederibolagen anskaffat flera på England direkte 

gående ångfartyg, dels äfven »Det forenede Dampskibs-Selskab» underhållit en 

regelbunden trafik på Köpenhamn, hvadan den hittills vanligen anlitade vägen

213 

till England öfver Stockholm och Göteborg endast undantagsvis blifvit for smörexporten 

härifrån använd. 

Sillmarknaden. 

Såsom redan i min föregående årsberättelse antyddes, hade man anledning 

antaga att den från 4 juni 1888 härstädes införda förhöjda infftrselstullen ä 

sill ej skulle komma att på något mera betydande sätt inverka pä konsumtionen 

i Finland af denna vara, och detta antagande har äfven under det förflutna 

året till fullo besannats. Förbrukningen af sill har under 18S9 varit härstädes 

fullt ut lika stor som under föregående år, och iutet skäl finnes för en 

förmodan att förbrukningen dera för framtiden skulle aftaga, så vida icke någon 

ytterligare tullförhöjning komme att påläggas varan. 

Största delen af den under året hit införda sillen utgjordes af Bohusläns 

sill KKK och KKKK, som i allmänhet var pä förhand uppköpt. Qvalitetcn 

dera synes öfver hufvud taget hafva varit rätt god, samt konsumenterna äfven 

dermed väl belåtna. På packningen torde intet hafva varit att anmärka, men 

lära deremot de använda kärlen delvis varit ganska bristfälliga. Angeläget torde 

vara att, i fall en god marknad här skall kunna påräknas, kärlen befinnas starka 

samt väl bandade, och kommer säkerligeu en besparing pä några ören i arbetspenningar 

härför att i längden visa sig såsom eu dälig hushållning. 

Många s. k. saventurlaster» hafva ej under året hit anländt, icke så mycket 

pä grund af bristande sådana, utau snarare till följd af ingångna underrättelser 

att härvarande marknad vore öfverfull, samt sålunda något godt resultat ej att 

här förvänta. Tvänne laster norsk fetsill, som hit anlände på sommaren, hafva 

måst försäljas till låga och förlustbringande pris. 

Härvarande lager af gammal sill äro för närvarande ganska stora, hvadan 

något behof deraf till första öppet vatteu icke förefinnes, och torde derför hitsändandet 

af sill på spekulation böra för närvarande på det bestämdaste afrådas. 

Torrfisken. Rörande denna artikel torde just intet vara att omförmäla. 

och håller sig förbrukningen deraf pä ungefär samma ståndpunkt som under 

föregående år. 

Jordbruks- och mejeriredskap. 

Importen till Finland af jordbruksredskap och maskiner från Sverige har 

under år 1889 öfver hufvud taget hållit sig vid samma höjd som under de 

närmast föregående åren; dock torde införseln af vissa redskap, såsom plogar, 

harfvar, stifttröskverk och kastmaskiner ni. m., hafva i betydlig grad minskats, 

då, såsom jag redan i en föregående årsberättelse haft äran påpeka, alla sådana 

redskap, hvilka i förhållande till sin vigt och storlek äro relativt billiga och 

hvari träarbete till någon betydligare del ingår, numera, efter den förhöjda 

tullens åsättande, svårligen vidare kunna till Finland importeras, men i stället 

blifvit föremål för tillverkning inom landet. 

Deremot har, oaktadt do höga tullarne, införseln af större ångmaskiner, 

ängpaunor, sågverk, lokomobiler, ångtröskverk m. m. samt i allmänhet sädana 

maskiner och redskap, hvilka icke försäljas massvis, eller som genom ett mera 

omsorgsfullt arbete ställa sig dyrare, betydligt tilltagit. Skälet härtill torde 

vara att en stor del landtbrukare i Finland redan af erfarenhet lärt sig inse 

att den bättre qvaliteten ofta mer än uppväger den billigare varan. 

Under året hafva äfven från Sverige importerats en stor myckenhet mejeriredskap, 

såsom kernor, smörknådningsbord, smörtråg och ostpressar m. m. samt 

i främsta rummet de Lavals separatorer, hvilka till ett antal af cirka 200 

stycken hit infördes, och numera nästan här utträngt alla andra dylika maskiner.

214 

Med deu åter uppblomstrande sågverksrörelsen har efterfrågan och afsättningen 

af ram- och kantsågar, stafverk m. m. från de välkända verkstäderna 

i Sverige varit ganska stor, ja till och med större än dessa verkstäder kunnat 

åtaga sig att leverera inom rimlig tid. 

I sammanhang härmed anser jag mig böra påpeka ett förhållande, som på 

senare tid af de finska importörerna af de ifrågavarande svenska artiklarne 

allt oftare börjar framhållas, nämligen den sorts »nonchalance», med hvilken de 

svenska tillverkarne understundom synas vilja betrakta afsättningen af deras 

varor på Finland. 

Från åtskilliga håll hafva nämligen klagomål försports deröfver att under 

de senare åren dels hit införda svenska jordbruksredskap och maskiner, oaktadt 

de jemförelsevis höga pris de betinga, icke städse visat sig vara af den prima 

beskaffenhet, som man haft rätt att fordra, och vid hvilken man tidigare här 

alltid varit van, dels äfven i Sverige gjorda beställningar icke alltid på utsatt 

tid blifvit till fullo levererade. 

Skulle den åsigten få här i Finland med skäl rotfasta sig, att de dit exporterade 

svenska jordbruksredskapen endast äro sådana utskottsartiklar, för 

hvilka afsättningen i Sverige ej vidare står att erhålla, torde fara finnas att den 

goda marknad, våra väl renommerade artiklar med skäl lyckats härstädes tillvinna 

sig, inom kort kan gå förlorad. 

Emigrationen. 

Utvandringen från Finland till Amerika synes äfven under år 1889 hafva 

varit rätt betydlig, oaktadt fullt noggranna uppgifter derom ej ännu föreligga. 

Såsom vanligt är det Österbotten, som lemnat den hufvudsakliga kontingenten 

till den stora emigrantströmmen. Endast från Vasa län hafva till Amerika 

genom vederbörande myndigheter pass utfärdats för 3,421 personer, hvaraf 2,541 

män, 699 qvinnor och 181 barn, och dessutom har ett mycket betydande 

antal emigranter lemnat Finland på väg till Amerika endast försedda med förpassning 

till Sverige, hvadan hela antalet utvandrare ensamt från detta län väl 

torde kunna beräknas till cirka 5,000. Från Uleåborgs läu torde utvandrarnes 

antal under året antagligen kunna beräknas till cirka 1,500. Orsaken till utvandringen 

uppgifves i allmänhet vara dels tryckta ekonomiska förhållanden i 

hemlandet samt hoppet om bättre utkomst på andra sidan Atlantiska hafvet, dela 

äfven, och detta icke minst, inrotad motvilja för värnpligtens fullgörande. 

I afseende å de under årets lopp i Finland vidtagna vigtigare åtgärder, som 

falla inom handels- och sjöfartslagstiftningens område, tillåter jag mig här omnämna: 

utfärdandet under den 11 februari 1889 af en nådig förordning om 

skydd för varumärken, att träda i kraft från och med den 1 derpå följande maj; 

utfärdandet under den 4 april samma år af en nådig kungörelse angående 

registrering af varumärken; 

utfärdandet under den 15 april af en lag angående lagfart och inteckning 

af enskild jernväg för allmän samfärdsel; 

utfärdandet under samma dag af en nådig förordning angående skydd för 

arbetare i de industriella yrkena; 

utfärdandet under den 11 november samma år af en nådig förordning om 

skeppsregister; 

samt utfärdandet under den 21 samma månad af en nådig kungörelse 

angående finska fartygs igenkänningstecken.

215 

Ibland de förändringar i de finska tullsatserna, som under året blifvit vidtagna, 

tillåter jag mig erinra om den under den 13 februari 1889 utfärdade 

kådiga kungörelsen, hvarigenom förordnas dels att i Finland utgifna men i 

utlandet eftertryckta böcker skola vid införsel till Finland draga tull: oinbundna 

med 2 Fmk, inbundna i klot- eller pappersband, utan guldsnitt, med Fmk 2'60 

samt i andra band, äfven med guldsnitt, med Fmk 3, allt pr kg.; dels äfven 

att i Finland tryckta men i utlandet inbundna böcker likaledes skola underkastas 

införseltull: inbundna i kloth- eller pappersband, utan guldsnitt, med 

50 penni, samt i andra band, äfvensom med guldsnitt, Fmk 1, likaledes pr kg; 

samt om tillämpning från och med den 29 juli samma år af de nedsatta 

tullafgifter, som genom den emellan ryska riket och Spanien förlidet år afslutade 

handels- och sjöfartstraktat faststälts för korktillverkningar, olivolja, viner och salt 

från Spanien, jemväl vid direkt införsel till Finland af enahanda alster från Italien. 

Af nya kommunikationsleder, som under år 1889 blifvit öppnade, torde 

böra nämnas statsbanan genom Savolax upp till Kuopio, som i början af oktober 

månad uppläts till allmän trafik, äfvensom det nya hamnspåret i Vasa stad. 

Under året hafva jemväl arbeten fortgått dels på den nya statsbanan genom 

Karelen öfver Sordavala till Joensuu, med bibana till Imatra, dels äfven å den 

aya banan från Kouvola station å Rihimäki—S:t Petersburgsbanan till Kotka. 

S:t Thomas den 28 februari 1890. 


M. Björnstjerna. 

Ifölge den officielle Statistik udgjorde Indförselen for 1888 — 89 (Finantsaaret 

regnen fra 31 Marts til 31 Marts) knap 1 Mill. Doll. Af Kul (der ere 

toldfri, modens alle andre Varer betale 2 % Told af Værdien) indförtes henimod 

60,000 Ton; Kulimporten vil dog udentvivl föröges betydeligt i det kommende 

Aar, da Antallet af de regelmæssige Dampere er betydelig foröget. 

Medens Kul för udelukkende importeredes fra England, er der heri i de 

sidste Aar sket en fuldstændig Omvæltning, idet Importen nu aldeles er gaaet 

över til de amerikanske Kul. Samtidig have Sejlskibene mistet denne Trafik, 

og de engelske Dampere vare for en Tid ene herom. I dette Aar (1890) have 

•dog adskillige norske Dampere begyndt at konkurrere, som det synes ej uden Held. 

Udförsel fra S:t Thomas finder kun Sted for en Artikels Vedkommende, 

Bagrum, der finder god Afsætning navnlig i De forenede Stater. 

For S:t Croix's Vedkommende udgjorde Toldindtsegterne af indgaaende i 

Finantsaaret 1888—89 Doll. 56,169-12 (mod Doll. 61,103-30 i 1887—88) 

•og af udgaaende Doll. 28,885-92 (mod Doll. 27,176'16 i 1887—88); da Tolden 

varierer, imellem 5 % og 12 % af Værdien, kan Indförselen ikke opgives nòjagtig. 

Udförselen fra S:t Croix af de vigtigste Produkter stiller sig saaledes:

216 

Hovedmængden af Importationen for disse Öer kommer fra Amerika, og 

bestaaer hovedsageligen af Födevarer. 

Til Distriktet ankom i 1889: 5 svenske Skibe dr. 1,243 Ton i Ballast 

fra fremniede Lande for at losse eller lade; disse afgik alle med Ladning til 

fremmede Lande; 18 svenske Skibe dr. 6,697 Ton anlöb S:t Thomas for Ordre; 

ialt 23 Skibe dr. 7,940 Ton. Af norske Skibe ankom fra fremmede Lande 

16 Skibe dr. 8,092 Ton med Ladning og 6 Skibe dr. 2,016 Ton i Ballast for 

at losse eller lade (hvoraf 3 Dampskibe dr. 2,964 Ton), og afgik til fremmede 

Lande 13 Skibe dr. 5,979 Ton med Ladning og 6 Skibe dr. 2,551 Ton i 

Ballast (hvoraf 3 Dampskibe dr. 2,964 Ton), medens der anlöb 51 Skibe dr. 

22,635 Ton for Ordre og 2 Skibe dr. 831 Ton i Havari, hvilke efter endt 

Reparation fortsatte Rejsen. Ialt 75 Skibe dr. 33,574 Ton. 

Dette udviser, isærdeleshed for den norske Skibsfart, en meget betydelig 

Forögelse af Tonnage, der falder paa S:t Thomas, idet mangc flere Skibe ere 

komne her for Ordre, et Resultat der synes tilfulde at stadlæste min i sidste 

Aarsberetning udtalte Mening om. at de fragtsögende Skibe ätter vilde söge tilbage 

til S:t Thomas som Fragt-JIarkedsplad. 

Der paamònstredes i 1889 ialt 6 Maud, hvoraf 4 til norske Skibe og 2 

til svenske; der afmönstredes i Aarets Löb kun en Mand fra norske Skibe, 

medens en Mand römte. 

Fragtmarkedet, der i löbet af Aaret yderligere steg betydeligt, faldt desværre 

i Slutningen af Aaret, begrundet paa det srære Tilbud af Tonnage og 

forholdsvis megen liden Forespörgsel, ätter meget. 

Dampskibsforbindelsen udvider sig stadig og navnlig Förbindelsen med Hamburg 

(Hamburg—Amerikanische Paeket-Actien-Gesellscbaft) er betydelig udvidet, 

saaledes at der nu anlöber Dampere hver femte Dag saavel fra som till Hamburg. 

Dette Selekab gaar stadigt og sikkert fremad og har vistnok endnu ikke naaet 

sit Höjdepunkt. Mærkværdig nok synes ingen andre Kompagnier at tænke paa 

at tilbyde kraftig Konkurrenee, og Sporgsmaalet synes at ligge nasr, hvorfor 

ikke de skandinaviske Lande, med deres store Dampskibsflaade, sætte en skandinavisk 

Linie igång i Vestindien, Syd- och Centralamerika. Udentvivl vilde et 

Actieforetagende af denne Natur, der havde Dampere af passende Störrelao til 

Raadigbed, kunne betale sig. 

S:t Thomas tilbyder store Fordele som Hovedstation for saadanne Foretagender; 

saavel fordi der tilstaaes saadanne regelmæssige Linier særlige Begunstigelser, 

som fordi der er let Adgang for Dampskibe til at iudtage Kul. 

De fleste af de regelmæssige Linier, der anlöbe her, have deres egne Kulværfter. 

Sundhedstilstanden har i det forlöbne Aar været udmærket; jag vedlægger 

de officielle, der tilfulde stadfteste dette; da en del af de nærmere og fjærnere 

Naboöer stadig, sandsynligvis af Jalusi, udsprede Rygten om Öens usunde Forhold, 

benleder jeg specielt Opmærksomheden paa at vor Suudhedstilstand er 

fortriulig, eu naturlig Selvfölge af Öeus Klippenatur og bakkede Terræn med 

stærkt Aflöb. 

Yderkanten af den Orkan, der i September Maaned anrettede saa store 

Odelæggelser paa Amerikas Kyst, berörte S:t Thomas; men takket være vor 

gode Havn lede de her værende Skibe ikke den riugeste Skade; paa Land gik 

det mest ud över Træer og Plankeværker. 

I övrigt henviser jeg till de om Öernes almindelige Forhold i Aarsberetningen 

for 1888 gjorte Bemærkninger. 

Der modtoges ved Konsulatet i 1889 41 Expeditioner og afsendtea 46 

Expeditioner. 

P. Aubeck.

Lissabon den 31 mars 1890. 

217 


De Förenade rikenas skeppsfart pii distriktet var följande: 



Ofvan anförda sifferuppgifter om fartyg som i barlast afgått frän detta 

distrikt iiro vilseledande, om ej derjemto påpekas att af dessa fartyg många 

med barlast af salt afgätt från Lissabon till Setubal, att derstädes fylla lasten, su 

att fartyg, som i verkligheten endast under en resa i Portugal lastat salt till Sverige 

och Norge, förekomma tveune gänger, nämligen först i barlast och sedan med last. 

Hela antalet med last ankomna fartyg utgjorde således 392 om 132,987 

ton, deraf 114 svenska om 47,710 ton och 278 norska om 85.277 ton, eller 

10 svenska om 5,069 ton och 40 norska om 11,295 ton mera au uuder 1888. 

Hela antalet med last afgångna fartyg utgjorde 359 om 120,520 ton, 

deraf 159 svenska om 60.876 ton och 200 norska om 59.644, eller 54 svenska 

om 15,081 ton mera och 48 norska om 18,901 mindre än år 1888. 

Under de tre senaste åren har de Förenade rikenas skeppsfart å Lissabons 

generalkonsulsdistrikt tilltagit, såsom utvisas af följande siffror:

218 

Fraktförtjensterna under 1889 belöpte sig för i svenska fartyg införda 

laster till: 

och för utförda laster: 

Fraktförtjensterna för i norska fartyg under samma år för införda laster 

utgjorde: 

och för utförda laster: 


Nedanstående ur officiella källor hemtade statistiska uppgifter om handeln 

mellan de Förenade rikena och Portugal äro tyvärr i många fall icke af nyare 

data, men hafva dock förtjensten att vara mer tillförlitliga än hittills. 

Ända till helt nyligen berodde uppgifterna om varornas ursprung på den 

hamn, hvarifrån de senast skeppades, så att t. ex. svenskt, jern eller norsk 

klippfisk, oinlastade i Hamburg, i många fall upptogos såsom af tyskt ursprung; 

men numera iakttages större omsorg vid sökandet af den ursprungliga utskeppningsorten, 

hvarigenom varorna klassificeras enligt deras verkliga ursprung. Dock 

händer det ännu, fast vida mer sällan än förr, att svenska och norska varor 

finna sin väg till Portugal eller portugisiska till Sverige och Norge utan att så 

klassificeras, enär de från början verkligen skeppats till Hamburg och der blifvit 

åter uppköpta för j-tterligare handelsoperation. Så är tvifvelsutan fallet med 

svensk och norsk trämassa för tillverkning af papper, hvilken säkerligen användes 

här i Portugal i vida högre grad än de statistiska uppgifterna låta förmoda, 

och så är äfven förhållandet med portugisiska viner och frukter, hvilka, efter 

att hafva blifvit skeppade till Hamburg, derstädes uppköpas för svensk och 

norsk räkning. 

Denna årsberättelse har blifvit något fördröjd för att kunna meddela uppgifter 

från 1888 hvilka först helt nyligen blifvit offentliggjorda, och de upplysningar 

för 1889, hvilka generalkonsulatet kunnat erhålla, anföras äfven här 

nedan. 

Detta är lätt nog i fråga om norsk klippfisk, hvilken fortfarande ankommer 

nästan uteslutande i norska fartyg; deremot är det omöjligt att meddela något 

så när tillförlitliga uppgifter om införseln till Portugal af svenskt jern och 

timmer, hvilka införas i engelska ångare år efter år i allt större qvantiteter. 

All portugisisk tullstatistik, hemtad ur officiella källor, upptager Sverige 

och Norge tillsammans, så att det är endast när den omnämner i svenska och

219 

norska fartyg ankomna varor, om hvilkas ursprung generalkonsulatet derför eger 

full visshet, som de upptagas hvar för sig. 

Införsel. 

Följande tablå utvisar värdet af införseln från Sverige och Norge till 

Portugal under åren 

Af nedanstående tabell framgår att de Förenade rikena intogo nionde 

rummet år 1886 och åttonde rummet år 1887 och 1888 bland de tretton 

länder från hvilka den hufvudsakliga införseln till Portugal eger rum: 

Nedanstående tablå utvisar tillökningen eller minskningen af några artiklar af 

införseln från eller utförseln till Sverige och Norge under de senaste aderton åren. 

Införsel:

220 

Utförsel: 

Under sistförflutna dr hafva uti portugisiska tulltaxan inga förändringar 

vidtagits som berört handeln mellan de Förenade rikena och detta land. hvilken 

fortfarande inskränker sig till ett fatal dels nödvändighetsartiklar, såsom — till 

införsel — jern, timmer och klippfisk, dels några andra af mindre betydenhet, 

såsom tjära, trämassa for papperstillverkning och tändstickor; samt — til! utförsel 

— sait, kork, viner och frukter, om hvilka mera längre ned under de 

särskilda rubrikerna. 

Med tillfredsställelse bör framhållas att under 1887 infördes från de Förenade 

rikena till Portugal maskiner af olika slag äfvensom jernvägsmateriel till 

ett varde af 155,128 kronor. Denna införsel skulle sannolikt ökas om varorna 

icke erfordrade särskild inpackning samt om svenska handelsagenter, med uppdrag 

att utbjuda dylika artiklar, besökte Portugal, hvilket de hittills icke gjort. 

Täflan i fråga om införsel af allehanda manufakturgods, synnerligast jernkramvaror, 

är numera så stark alt blott erfarne handelsagenter med profver, 

illustrerade kataloger ooh uppdrag att, då do kommit på platsen, uppgöra kontrakt 

om leveranser, hafva utsigt till framgång. 

Det inses lätt att det ej lönar sig för en fabrikant af ett visst slags varor 

att ensam utsända handelsagenter till olika länder för att finna afsättning endast 

för egen tillverkning, men nog borde fabrikanter af varor utaf olika slag, hvilka 

således icke täfla med hvarandra, kunna förena sig om att gemensamt använda 

samma agent. 

Timmerinförseln från de Förenade rikena till Portugal (särskildt Lissabon) 

under 1889 öfverstiger vida den för 1888 och föregående år; dock kan dess 

verkliga belopp ännu ej med säkerhet uppgifvas, enär en så betydlig del deraf 

ankommit i främmande fartyg att man måste invänta den af portugisiska regeringen 

offentliggjorda statistiken i ämnet, hvilken hittills ej utgifvits längre än 

till och med 1888, då timmerinförseln från de Förenade rikena till detta land 


Den stora tillökningen i denna införsel under 1889 bärrör nästan uteslutande 

af de många nya byggnadsföretagen uti Lissabon, der man såsom försigtighetsmått 

mot jordbäfning brukar uppföra hus genom att resa en fullständig stomme 

af timmer, ja till och med lägga taket innan yttermurarne påbörjas ett par fot 

från marken. Derföre förefalla härstädes under byggnad varande hus såsom 

ofantliga fogelburar, och användningen af sågade bjelkar till väggarnas sammanhållning 

är derföre mycket större än i andra länder, der väggarna äro solida och 

goltbjelkarne hvila endast på mur. 

Under 1889 var införseln af hyflade fönsterbågar, dörrar, dörrbräder, dörrposter 

o. s. v. äfvenledes ovanligt stark. 

Under 1889 ankomna timmerlaster lära i allmänhet hafva varit af god 

beskaffenhet och priserna högre än under 1888, eller approximativt för:

221 

allt i land, tullbehandladt. 

Tullsatsen af reis 2,100 eller kr. 8.40 pr tolft häri inberäknad. 

Tullsatseu af ungefär 1,060 reis eller kr 4'24 pr kbm. inberäkuad. 

Den qvantitet trämassa som 1889 infördes till Portugal frän januari till 

november utgjorde 570,281 kg. till ett viirde af 112,940 kr. mot 732,715 kg. 

värde 118,341 kr. under motsvarande tiderymd år 1888. Tvifvelsutan var 

större delen derutaf af svenskt och norskt ursprung. Maskinerna vid pappersbruken 

här uti Portugal hafva nyligen undergått den lurändring att for dem 

numera användes trämassa i stället för lump, hvarigeuom utsigt finnes till ökad 

införsel frän de Förenade rikena af förstnämnda material. Trämassa drager 

ingen tull, men erlagger den extra afgift af 2 % ad valorem. som drabbar alla 

till Portugal införda varor och är afsedd till byggandet af nya hamnar. 

Tändstickor. På grund af gällande hög tullsats å denna vara införes numera 

högst obetydligt deraf och från Sverige endast undantagsvis. Ehuru det 

är att beklaga att denna införsel sedan några år aftagit, iir det dock ett glädjande 

faktum att åtskilliga tändsticksfabriker i Portugal ej blott använda svenska 

och norska föreståndare och arbetare utan äfven, uti några fall, från de Förenade 

rikena intörskrifvit sina maskiner. Under 1889 anlades tvànne dylika fabriker, 

en uti Lissabon och en annan uti dess närhet, hvaraf den förra är försedd med 

svenska och den senare med norska maskiner. 

Jern och stål. Qvantiteten af svenskt jeru och stål, som under 1889 

infördes till Portugal, är ännu ej känd. men torde kunna approximativt beräknas 

till omkring 600,000 kilo. Mot slutet af året stego priserna betydligt såsom 

äfven ä engelskt jcrn och kunna sägas utgöra omkring 40 % mer än under 

1888. 

De politiska förvecklingar, som nyligen uppstått mellan Portugal och England, 

hafva bland importörer och konsumenter föranledt en allmän öfverenskommelse 

att förkasta engelska varor. Pä grund deraf skulle man kunnat 

hoppas att jern- och stälimporten skulle ske från Sverige i stället för från 

England. Så har dock ej varit fallet, emedan de relativa qvantiteterna af hittills 

från England hemtadt jern oeh derför betingade priser mycket lättare erhållas 

i Belgien, hvarifrån införseln hit nu sker i ökad grad. 

Generalkonsulatet hyste äfven hopp om att tillfället skulle vara gynuande 

för införsel till Portugal af svensk krigsmateriel, men sedan det satt sig i 

direkt beröring med portugisiska krigs- oeh marinministerierna, har det visat 

sig att utsigterna dertill ej äro särdeles ljusa, åtminstone under den närmaste 

framtiden. Visserligen har Portugal ofta frän England hemtat krigsmateriel i 

allmänhet och Armstrongkanoner isynnerhet, dock ej nyligen, emedan sedan 

någon tid tillbaka Kruppska systemet antagits för försvaret till både lands och 

sjös. Med mindre än någon särskild anledning till förändring häruti skulle 

yppas kan man derför vänta att all tillökning eller utveckling af Portugals rustningar 

fortfarande sker efter samma system. Dock hafva omständliga uppgifter 

å försök med svenska kanoner och projektiler meddelats vederbörande i krigsoch 

marinministerierna, hvilka lofvat att med uppmärksamhet derom taga kännedom.

222 

Utförsel. 

Salt. Den hufvudsakliga utförselsvaran från Portugal till de Förenade 

rikena är salt, hvilken industri nyligen jämförelsevis genomgått en kris. 

Den våta och kalla sommaren under 1888 gjorde att saltskörden för det 

året blef otillräcklig, men emedan betydliga förråd förefunnos sedan föregående 

år, blef skilnaden i priserna till en början högst obetydlig, så att de vanliga 

officiella noteringarna af 1,300 reis i Lissabon oeh 1,400 reis i Setubal pr 

inoj bibehöllos. 

Genom ökad utförsel till Frankrike oeh andra länder blef förrådet af 

gammalt salt under försommaren 1889 så minskadt att priserna derigenom betydligt 

ökades, så att med undantag af gamla kontrakt, hvilka gingo med förlust, 

inga nya affärer gjordes. Visserligen fortfor salt att utskeppas, men i 

mindre qvantiteter till höga priser så att många fartyg, som under vanliga omständigheter 

hade intagit last uti Lissabon, i stället gingo till Cadiz och andra 

orter. Saltskörden 1889 medförde ingen förbättring i detta häDseende, enär 

qvantiteten, till följd af mindre sommarvärme än vanligt, var uuder medelmåttan, 

ehuru i öfrigt af god beskaffenhet, och då intet förråd fans af gammalt salt, 

kunde skörden ej räcka till för alla förmodade reqvisitioner. För det närvarande 

äro priserna derför mycket höga eller officielt 2,200 reis pr moj. Någon 

materiell stegring deraf kan dock knappast väntas, emedan köparne i så fall 

säkerligen skulle föredraga att hemta salt från Cadiz eller de Medelhafshamnar 

der sait tillverkas. 

Kork. Under 1889 har ingen nämnvärd förändring i korkutförseln egt 

rum och hafva priserna varit desamma som under 1888 eller omkring 10,000 

reis (40 kronor) pr 100 kg. för vanlig kork, sådan som mest efterfrågas, då 

dereniot för mycket god kork betalats ända till 23,000 reis pr 100 kg. Under 

1889, från januari till november, utfördes 138,853 kg., värda 31,828 kronor, 

men huru mycket som derutaf utskeppades till de Förenade rikena är ännu 

obekant. 

Vin. Vinskörden 1889 var beträffande qvantiteten vida under medelmåttan. 

men i fråga om qvaliteten på det hela taget god, hvilket ökat priserna med omkring 

CO %. Utförseln af lätta portugisiska viner till Frankrike, särskildt 

Bordeaux, att förvandlas till Bordeauxvin, är ofantlig och utgjorde under 1888 

10,480,467 dekaliter, medan 14,238 skeppades till Sverige och Norge. En 

stor del af denna vinutförsel till Frankrike äger rum uti svenska och norska 

ångare, så att de Förenade rikena deraf skörda en indirekt om ock obetydlig 

fördel, hvilken dock skulle ökas i hög grad om portugisiska lätta viner oftare 

skeppades direkte till Sverige, innan de i Bordeaux undergått en obehöflig 

behandling, hvarefter de åter utföras såsom Bordeauxvin till mycket högre priser. 

De mera ordinära viner som från Portugal utskeppas till Frankrike behöfva 

blandas, innan de kunna förtäras eller förvaras. Men i närheten af Lissabon 

växa förträffliga viner, såsom t. ex. Collares, Torres, Termo tinto m. fl., hvilka 

fullkomligt väl kunna drickas sådana de skeppas, om de blott korkas med omsorg 

på flaskor som blifvit sköljda med konjak. 

Dessa viner kunna skeppas här i Lissabon (då afgift erlägges för frakten, 

men ej för faten) för 180 à 220 kronor pr pipa om 450 liter och kunna täfla 

med franska viner af högre pris. 

Skörden. Hveteskörden 1889 var medelmåttig, och om ock hvete ej är en 

vara som utgör föremål för in- eller utförsel mellan Sverige och Portugal, torde 

det dock i det förstnämnda landet — der tullen å spanmål först helt nyligen

223 

blifvit höjd — kunna vara af intresse att erfara resultaten af enahanda uti 

Portugal vidtagna åtgärder. 

Under några år hafva portugisiska tullsatserna å hvete och hvctemjfil varit 

särdeles höga, allt under förevändning snarare af att skydda den inhemska industrien 

än att öka statsinkomsterna. Dock hafva resultaten ej alltid rättfärdigat 

dessa beräkningar, hvarför qvarnegare och bagare som föredraga utländskt 

hvete och hvetemjöl, emedan de äro öfverlägsna de inhemska produkterna, 

fortfara att betala de ständigt ökade tullsatserna å dessa artiklar utan att priserna 

eller förbrukningen af det inhemska hvetet derigenom undergått någon tillökning. 

Tid efter annan hotade bagarne att höja priserna å brödet, hvilket de äfven 

gjorde under en kort tid, men sedan regeringen för egen räkning låtit införa 

mjöl och befallt byggandet af qvarnar, återgingo priserna snart till livad de 

under många år varit eller 35—40 reis (14—16 öre) allt efter qvaliteten af 

det vanliga brödet som väger 1/2 kg. 

Då landtbrukarne fortforo att klaga vidtog regeringen under 1889 ändå 

mera protektionistiska åtgärder genom att i verkligheten förbjuda införsel af 

mjöl under någon som helst förevändning, och att medgifva införsel af hvete 

endast åt dem hvilka i proportion köpt dubbelt af inhemskt hvete, hvilket senare, 

till undvikande af underslef, måst föras till qvarnen under eskort af en tulltjensteman 

som det åligger att öfvervaka dess målning till mjöl. 

Tullen å denna ringa qvantitet af importeradt hvete är numera 16 reis 

(6.4 öre) i stället för 20 reis (8 öre) pr kilo emot 2'5 öre i Sverige. 

Naturligtvis äro ofvannämnda åtgärder ej blott för handeln hinderliga utan 

inskränka derjemte i hög grad den individuella friheten och kunna derför ej 

försvaras i och för sig, men detta oaktadt är det faktiskt att genom dem icke 

förorsakats någon stegring af brödpriserna; ej heller kan man påstå, utt om dessa 

mått och steg ej vidtagits, hade priserna å bröd varit lägre, ty medan i Amerika 

och Ryssland priserna å hvete voro oförändrade eller ungefär hvad de nu äro 

samt innan dessa stränga fiskala åtgärder tillämpats, kostade brödet detsamma 

som nu. 

Sedan ofvanstående skrefs har skyldigheten att köpa inhemskt hvete tills 

vidare upphäfts, emedan intet derutaf för närvarande förekommer i marknaden. 

Uti generalkonsulatets föregående årsberättelser förekomma uppgifter om 

den konstgjorda ungefär 5 km. norr om Oportos fyr belägna hamnen vid Leixoes, 

ett onekligen storartadt och väl utfördt byggnadsverk. Den är nu nästan färdig 

och begagnas redan, är rymlig, mycket djup, fri från ref och skär samt fullkomligt 

begränsad utaf tvänne långsträckta hamnarmar med en i sydvest anbragt, 

öppning för inseglingen. Bottnen är god såsom ankargrund och fartygen ligga 

fullkomligt skyddade i lugnt vatten. Ännu är ingen fyr tänd derstädes, men 

vid dagsljus kunna fartyg löpa in äfven utan lots. 

En liten jernväg är anlagd från denna hamn ti!! tullhuset i Porto, hvarigenom 

fartyg som ej kunna gå uppför Dourofloden snart blifva i tillfälle att i 

Leixoes lossa för Porto. 

Nyligen har utfärdats en karautänsforordning för att ersätta den gamla, 

hvilken var öfverdrifvet sträng och förargelseväckande, men till följd af bristande 

nödvändiga anstalter för desinfektion har den ännu ej kunnat tillämpas. 

I den gamla förordningen togs icke hänsyn till resans längd, sä att fartyg 

kommande från för smitta misstänkt ort tvungos att undergå fem dagars observationskarantän 

och från smittad ort minst sju dagars strikt karantän och derutöfver, 

allt efter omständigheterna. 

Den nya förordningen stadgar fjorton dagars karantän för fartyg kommande 

från smittad ort och sju dagars för fartyg hvilka ankommit från misstänkt ort.

224 

men under gynsamma omständigheter inbegripas resorna uti karantäustiden. 

Dock måste fartyg i alla fall undergä minst en dags observationskarantän. 

Huru lång karantän ett fartyg skall undergä beror derför till stor del på: 

1. de senaste telegrammerna om helsotillståndet ä fartygets afgångsort; 

2. allmänna helsotillståndet bland besättningen och passagerarne; 

3. om kaptenen 

om bord; 

uti skeppsjournalen antecknat några verkliga sjukdomsfall 

4. huruvida fartygets agent i land är erfaren samt eger tillräckligt inflytande 

att när så behöfves 

heterna. 

föra hvarje särskildt fartygs talan inför myndig 

Utaf rederier och fartygsbefälhafvare torde nedanstående punkter särskildt 

uppmärksammas: 

a) Hvarje till portugisisk hamn kommande fartyg måste uppvisa af portugisiske 

konsuln å afgångsorten undertecknadt sundhetspass, hvilket måste vara 

utfärdadt ej tidigare än 48 timmar före fartygets afgång. 

b) Om ingen portugisisk konsul finnes å afgångsorten anstäld, skall sundhetspass 

erhållas utaf någon annan konsul för en vänskaplig nation. 

c) Om ingen nation är derstädes af konsul representerad, skall sundhetspasset 

utfärdas af närmaste lokala myndighet; men under alla omständigheter 

måste hvarje fartyg vara försedt med något slags sundhetspass. 

d) Förutom undergående af den karantän, hvartill omständigheterna anses föranleda, 

drabbas fartyg som sakna sundhetspass af böter uppgående till 

10,000 reis (40 kronor) för hvarje hundrade reg.-ton af drägtigheten. 

e) Hvarje person som rymmer från i karantän varande fartyg straffas med 30 

dagars fängelse och böter till 20,000 reis (80 kronor). 

f) Förbindelse med land innan sundhetsmyndigheterna varit om bord medför 

böter till 20,000 reis (80 kronor). 

Med undantag af Influenza, hvilken utbredt sig här såsom öfverallt, hafva 

inga smittosamma sjukdomar af epidemisk natur varit rådande inom generalkonsulatets 

distrikt under 1889. 

Inga förändringar af namn och adresser å härvarande handelshus, uti 

hvilka svenskar eller norrmän äro delegare, hafva förekommit sedan Generalkonsulatets 

senaste årsberättelse afsändes. 

Fraktmarknaden fortfor under årets förra hälft att vara temligen liflig. 

men aftog på hösten till följd af stegrade saltpriser. 

Vid årets slut noterades följande frakter: 

Från Lissabon till Norge: 

till Sverige: 

till Sverige: 

Från Setubal till Norge: 

Otto Steenbock. 

Innehåll: Helsingfors (sid. 161), Lissabon (sid. 217), S:t Thomas (sid. 215).



Hamburg den 31 mars 1890. 


I Aaret 1889 ankom till Hamburg 138 svenske Fartöier, drægtige ! 

Reg.-Ton, deraf 113 Dampskibe, drægtige 43,114 Ton, og 25 Seilskibe, drægtige 

9,134'/, Ton. 

Af disse 138 Fartöier kom fra Sverige 82, drægtige 32,037 7, Ton, nemlig 

81 Dampskibe af Drægtighed 31,9977, Tt >° og l Seilfartöi. Af Dampskibene 

vare de fleste, saaledes som sædvanligt, i regelbunden Fart, bringende blandet 

Last; 22 kom dog med Brolægningssten og 2 bragte Sprit. Alle gik herfra 

tilbage till Sverige med Stykgods, undtagen 18; af disse gik nemlig 1 til England 

med Sukker og 6 til Danmark med Petroleum, hvorhos 11 udgik ballastede, 

deraf 2 til England, 1 til Rusland, G til Sverige og 2 til Elbbavne. 

Seilfartöiet bragte Steen og afgick berfra til Danmark med Petroleum. 

Af de fra ikke-svenske Havne komne 56 svenske Fartöier, drægtige 

20,211 Ton, vare 33 Dampskibe, drægtige 11,690 Ton. Et af disse kom fra 

Memel med Rug, 23 fra Danmark med Stykgods, 1 fra Norge med Papirmasse, 

1 fra England med Stenkul, 1 fra Frankrig med Phospbat; 6 havde 

Ballast, deraf 1 fra Danmark, 1 fra Frankrig og de övrige fra Elbhavne. De 

afgik herfra med Stykgods, 4 til Sverige, 24 til Danmark; 3 afgik til England 

samt 1 til Elbhavn i Ballast, og 1 blev overliggende ved Aarets Udgang. 

Af de 23 Seilfartöier, som kom fra ikke-svenske Havne, havde 22 

Ladning, deriblandt 1 fra Charleston Harpix, 1 fra Guayaquil Stennödder, 1 

fra Maldon Island Guano, 1 fra Mozambique Sesamfrö, 1 fra Buenos-Ayres 

Talg, 1 fra Mobile Pitehpine, 3 fra Rio Grande salte Huder, 9 fra Vestindien 

Farvetræ og 4 fra Mexico Mahogny; et kom fra Elbhavn ballastet. Af 

disse Fartöier afgik 2 til Brasilien, 1 til Puiita Arenas, 2 til de Kanariske 

Öer og 1 til Maracaibo, alle med Stykgods, og 2 til Charleston med Salt; de 

övrige 15 gik ballastede, nemlig 12 til Sverige, 2 til England og 1 til Spanien. 

Til Altona kom 14 svenske Fartöier, deriblandt 11 Dampskibe, 4 af 

disse med Brolægningssten fra Sverige, 1 med Planker fra Königsberg og 3 

med Hvede fra Danzig samt 3 ballastede, fra Elbhavn. Af de 3 Seilfartöier 

kom 1 fra Rosario og 2 fra Vestindien, alle med Farvetræ. 

Af de nævnte Dampskibe gick 3 herfra til Danmark med Salt og 1 til 

Danzig med Stykgods; de övrige syv udgik ballastede, 4 til Elbhavn og 3 til 

Sverige. Seilfartöierne afgik alle ballastede, nemlig 1 til England og 2 til Sverige. 

Til Harburg kom 2 sveuBke Fartöier, begge Seilskibe, 1 fra Charleston 

og 1 fra Wilmington, begge med Harpix. Det ene af dem afgik til England 

og det andet til Elbhavn baliastet. 

Til Gluckstadt kom intet svensk Fartöi. 

Til Cuxhaven kom kun et svensk Skib, nemlig 1 Seilfartöi fra Maracaibo 

med Farvetræ paa Grund af Isgang; det afgik siden til Hamburg. 

Til Hamburg var i 1888 kommet 92 svenske Fartöier, drægtige 38,554 

Reg.-Ton; af disse kom fra Sverige 70, alle Dampskibe, medens der blandt de 

22 Fartöier fra andre Lande var 7 Dampskibe. I 1887 kom her 113 svenske 

Fartöier, drægtige 40,191 Ton, deraf fra Sverige 66 Dampskibe og 9 Seilfartöier, 

samt fra andre Lande 9 Damp- og 29 Seilskibe. 


226 

Til Hamburg-Altona kom i 1889 fra Sverige 152 Fartöier af anden Nationalitet 

end den svenske eller norske, nemlig 137 tydske, deriblandt 121 Seil- 

»kibe; af disse sidste bragte 94 Steen, saaledes kom 63 dermed fra Halmstad 

og 17 fra Pukavik; af 22 bragtes Træ fra Carlshanm og andre fordetmeste östersöiske 

Havne; og Resten bragte Jern, Kridt og Leer. Her kom fra Sverige 

4 danske Dampskibe samt 3 danske og 8 holländske Seilfartöier. Damp- 

Bkibene, de danske som de tydske, bragte næsten alle blandet Last, medens Trælast 

hidförtes i alle de holländske samt Træ og Steen i de danske Seilskibe. 

Til Hamburg kom i 1889 369 norske Fartöier drægtige 179,278 Ton, 

deraf 248 Dampskibe drægtige 131,815 Ton, og 121 Seilfartöier, drægtige 

47,463 Ton. — Af disse 369 norske Fartöier kom fra Norge 193, drægtige 

98,833'/, Ton, nemlig 185 Dampskibe, drægtige 97,955'/, Ton, og 8 Seilfartöier. 

De fra Norge hidkomne norske Dampskibe, de fleste gaaende i regelbanden 

Fart, indehavde næsten alle blandet Last; 3 kom ballastede. De vendte 

alle tilbage til Norge med Stykgods undtagen 15, af hvilke 1 gik til Montevideo 

med Stykgods, 2 til Danmark med Petroleum, 3 til Sverige, deraf 2 

med Salt og 1 med Ballast, og Resten til Storbritanien ballastede. 

Af de fra Norge hidkomne norske Seilfartöier indehavde 4 Planker og 

Stav, 3 Guano og Trän og 1 var ballastot. 1 af dem gik herfra til Lagos 

med Stykgods, 1 til Frankrig med Melasse, 3 til Norge og 3 til Elbhavne 

ballastede. 

Fra ikke-norske Havne eller Farvande kom 176 norske fartöier, drægtige 

80,444'/, Ton, deraf 63 Dampskibe, drægtige 33,859'/, Ton. Af disse sidste 

kom 2 fra Sverige med Jern, Træ, Staal m. m., 1 fra Gröolandshavet med 

Sælspæk, 3 fra Rangoon med Ris, 3 fra Odessa med Byg, et fra Valencia med 

Apelsiner, 1 fra Konstantinopel med Kis, 3 fra Montevideo, 1 fra Portorieo, 

1 fra New-Orleans, 1 fra Montreal og 1 fra Frankrig, alle med Stykgods, 1 fra 

Algier med Phosphat, 23 fra Storbritanien med Stenkul, 11 fra Danmark med 

Stykgods, 2 fra Storbritanien med Sild, 1 fra Königsberg med Planker samt 1 

fra Rotterdam, 4 fra Brenierhaven og 2 fra Blbhavne ballastede. — Afbemeldte 

Fartöier gik 10 herfra til Norge, nemlig 8 med Stykgods og 2 ballastede, 9 

til Sverige, 1 til Rusland, 2 til Montevideo, 2 til St. Thomas, 11 til Danmark, 

alle med Stykgods, samt 28 til Storbritanien ballastede. 

Af de 113 fra Udlandet hidkomne Dorske Seilfartöier indehavde 100 Ladning; 

deraf vare 31 fra de forenede Stater, nemlig 9 med Petroleum, 20 med 

Harpiz og Terpentin samt 2 med Pitchpine; 16 kom fra Mexico med Farvetræ 

og 1 8ammesteds fra med Mahogny, 1 fra Rock Island med Guano, 1 fra 

Guayaquil med Stennödder, 1 fra Lagos med Palmenödder, 5 fra Montevideo 

med Beenaske, 7 fra Rio Grande med salte Huder, 1 fra Singapore med Stykgods, 

1 fra Maracaibo med Kaffe, 1 fra Trinidad med Asfalt, 2 fra Frankrig 

med Phosphat og 1 sammesteds fra med Viin, 5 fra Buenos Ayres med Farvetræ, 

21 fra Vestindien med Farvetræ, 1 fra Skotland med Sild, 2 fra Sverige 

med Gadesten og 1 fra Rostock med Jern. 1 kom fra Nedre-Elben ifölge 

Havari. 13 kom her ballastede, alle fra Steder inden dette Konsulatdistrikt. 

Af de her nævnte 113 Skibe gik igjen herfra til de forenede Stater 21 

med Salt, Cement og tomme Fade, 19 til Brasilien, 6 til Buenos-Ayres, 5 til 

Porto Cabello, 1 til Port Elisabeth, 1 til Portorico, 1 til de Kanariske Öer 

og 2 til Mexiko, alle med Stykgods; 2 til Sverige med Salt, 1 til Rusland 

med salte Huder, 2 til Danmark med Petroleum, 1 til Rostock med Petroleum 

samt 3 til Norge med Stykgods. 

Ballastede gick 19 til Norge og 22 til andre Lande; 7 bleve overliggende 

ved Aarets Udgang.

227 

Til Altona ankom fira Norge 7 norska Fartöier, nemlig 5 Dampskibe, deraf 

2 med Is og 3 med Brolægningssteen, og-2 Seilfartöier med Is. — Fra andre 

Lande kom derhen 16 Seilfartöier og 2 Dampskibe, de sidstnævnte fra Si'bastopol 

med Rug; af hiue kom 4 fra Rosario med Farvetræ, 11 fra Vestindien, ligeledes 

med Farvetræ, samt 1 fra Elbhavn uden Ladning. — Af de fra Norge 

komne Fartöier vendte 5 derhen tilbage, 1 gik til England og 1 til Elbhavn, 

alle ballastede. Af de övrige gik 4 til England, 9 til Norge samt 5 til Blbhavne, 

ligeledes alle ballastede. 

Til Harburg ankoui fra Norge 1 norsk Dampskib med Apatit; fra andre 

Lande kom 21 Fartöier, alle Seilskibe. uemlig 3 fra Lagos med Palmenödder, 

2 fra Pascagoula med Beenaske, 10 fra Amerika med Harpix, 1 fra Frankrig 

med Viin, 2 fra Storbritanien med Leer, 2 fra Archangel med Tjære og 1 fra 

Elbhavn baliastet. Det fra Norge komne Fartöi afgik baliastet til Elbhavn; 

af de andre gik 2 til Norge med Salt, 2 til Sverige ligeledes med Salt. 1 til 

England med Oliekager. Ballastede afgik 3 til Norge, 2 til Sverige, 4 til Storbritanien 

samt 7 til Elbhavne. 

Til Glückstadt kom intet norsk Fartöi. 

Til Cuxhaven kom 11 norske Fartöier, alle paa Grund af Isvauskeligheder; 

de gik siden videre til Hamburg. 

Til Hamburg var i 1888 kommet 335 norske Fartöier, drægtige 168,583 1 /, 

Reg.-Ton; af disse kom fra Norge 161 Dampskibe og 10 Seilfartöier, inedens 

der blandt de 164 Skibe fra andre Laude var 38 Dampskibe. — I 1887 kom 

iier 300 norske Fartöier, drægtige 156,464 Ton, deraf 173 Dampskibe. 

Fra Norge kom til Hamburg-Altona i 1889 11 Skibe af ikke norsk eller 

svensk Nationalitet, nemlig et Dampskit) med Apatit og 10 Seilskibe, alle tydske, 

af hvHke 1 med Trælast og et med Brolægningssteen, samt 8 (fra Finmarken) 

med Trän, Reensdyrhorn etc. 

Kultilförselen til Hamburg-Altona fra Storbritanien skede i 1,040 Fartöier, 

nemlig 596 britiske, 406 tydske. 23 norske og 1 svenskt, 4 hoilandske og 3 

danske Dampskibe, samt i 7 tydske, danske og britiske Seilskibe; denne betydelige 

Transport foregaar saaledes nu næsten alene i Dampskibe. Blandt disee 

sees i det sidste Par Aar ogsaa at have været endeel norske. 

Det vil sees, at Petroleumsfarten fra Amerika hertil for voro Fartöier har 

været stærkt i Nedgång i den senere Tid; i 1888 kom ber endnu 19 norske 

med denne Artikel, i 1889 kun 9, af svenske i 1888 kun 2 og i 1889 ingen. 

Dette stod selvfölgeligeu i Förbindelse med den meer og meer tiltagende Benyttelse 

af Tankdampskibe; i Baadanne hidbragtes ikke mindre end 320,147, 

og til Harburg endog 503,317 Barrels, medens der i Seilskibe og paa den 

gamle Maade kun kom til begge Havne tilsammen omtr. 419,000 Barrels. 

Fragterne for Petroleum i Seilskibe vare dog tilfredsstillende, varierende mellem 

3 og 4 sh. pr Fad. 

1 Transporten hertil af Harpix og Terpentin deeltoge adskillige norske 

Seilskibe fra Cbarleston og Savannah til Fragter imellem Sh. 33 og 3 - 6. I 

Farten med Farvetræ og Mahogni fra Mexiko, Vestindien og Sydamerika vare 

baade svenske og norske Seilskibe i forholdsvis ret betydelig Grad beskjæftigede. 

Fra Laguna erboldtes for Farvetræ i Januar 33 Sh. 6 D. og i Marts 36 Sh. 

3 D. pr Tou, i August 36 Sh. 6 D. — 40 Sh., i Oktober og November 35 

Sh. à 37 Sh. 6 D., enkeltvis dog kun 33 Sh.; i Juni fra Laguna for Mahogni 47 

Sh. 6 D. For Farvetræ fra Jamaika erholdtes i Januar 34 Sh. pr Ton, i Mai 

30—33 Sh. 6 D., i Juni og Juli 33—36 Sh.. i September 38 Sh., i December 

35 Sh. Fra Hayti i Marts 43 Sh. 6 D. och 46 Sh., i Mai 45 Sh. For salte 

Huder fra Rio Grande betaltes i April 40 Sh. og i Oktober 37—38 Sh. pr

228 

Ton, fra Bio Janeiro i August 32 Sh., i Oktober 31 Sh. 6 D. og fra Uruguay i 

September 32 Sb. 6 D. For Beenaske fra Montevideo erholdtes i September 

15 Sh. og i November 17—18 Sh. pr Ton. Steennödder fra Guayaquil i 

November 40 Sh. pr Ton. For Bis fra Moulmain pr Dampskib i Juni 40 Sh. 

pr Ton, og fra Bangkok i December, ligeledes pr Dampskib, 48 Sh. 

Idethele holdt Fragterne sig godt for Seilskibe, om de end i Sammenligning 

med det næstforegaaende Aar havde Tendens til at afsvækkes, fornemmelig i de 

seneste Maaneder. Dette gjaldt ogsaa om Udfragterne. Udpaa Hösten betaltes 

herfra til New-York 5 Sh. 6 D. til 6 Sh. 6 D. pr Kbm.; til S:t Francisco 

25 Sh., til Vera Cruz 5 Doll., til Pernambuco 30 Sh., til Bio Janeiro, Buenos 

Ayres, Montevideo og Santos 25 Sh. och 15 % alt pr Kbm.; til Valparaiso 

20 Sh. og til Callao 30 Sh. pr 40 engelske K.-Fod. Til Australien betaltes i 

December paa de Sloman'ske Seilskibe for svært Gods 30 Sh. pr 40 K.-Fod 

engelsk, og for let Gods 27 Sh. 6 D.; Rujern, Stangjern, Jernplader m. m. for 

Port Adelaide eller Melbourne pr 1,016 Kg. 27 Sh. 6 D., alt med 5 % 

Primage; Fragterne til Sydney tildeels 2 1 /, Sh. billigere. Disse Priser ogsaa 

under Forudsætning at Betaüngen skede her, idet der beregnedes mere naar 

den sknlde erlægges derovre. 

For Dampskibe fandtes Konjunkturerne til sine Tider mindre fordelagtige 

end for Seilfartöierne, hvorved ogsaa kom i Betragtning, at Stigningen af Kulpriserne 

faldt trykkende paa de Bederier, som ikke vare beskyttede derimod 

ved tidligere indgaaede Kontrakter, medens derhos allerede Fölgerne af den 

overordentlige Skibsbygningsvirksomhed bpgyndte at föles, eller ialfald Ængstelse 

i denne Henseende var tilstede. Exporten til oversöiskc Steder, især Amerika, 

og navnligen Argentinien og Brasilien, var vistnok næsten hele Aaret igjennem 

meget levende, og der tjentes saaledes tilfredsstillende om end ikke ret höie 

Udfragter; men for Hjemreisen var det vanskeligere at finde tilstrækkelig Last; 

og mange Dampskibe maatte derfor lade sig nöie med Seilskibsfrakter eller endog 

afgaa i Ballast; rigtignok fandt en heel Deel lönnende Beskjæftigelse ifölge den 

store Bomuldsezport fra Nordamerika og ligeledes ved Kornudförselen derfra; 

ogsaa bod Ostindien ialfald i Aarets Begyndelse mange gode Fragter. 

For de svenske Fartöicr, som besögte Hamburg, var Fragternes Bruttobelöb 

for Indgaaende fra Sverige Kr. 222,222, for Udgaaende herfra til Sverige 

Kr. 206,425. Indgaaende Fragt hertil fra andre Lande var Kr. 290,677 og 

udgaaende herfra til andre Lande Kr. 110,044. I 1888 vare disse Tal resp. 

Kr. 161,849, 229,220, 169,492 og 149,283. 

Bruttofragterne for de til Vicekonsulaterne komne svenske Fartöier vare i 

1889 Kr. 83,749, deraf Kr. 69,759 for Indgaaende fra ikke-svenske Havne; 

i 1888 vare disse Tal resp. 98,842 og 71,911. 

For de norske Fartöier, som besögte Hamburg, udgjorde Fragternes Bruttobelöb 

for Indgaaende fra Norge Kr. 819,569, og for Udgaaende herfra til 

Norge Kr. 665,468. Indgaaende Fragt hertil fra andre Lande Kr. 1,913,836, 

og Udgaaende herfra til andre Lande Kr. 1,392,816. I 1888 vare disse Tal 

resp. 641,867, 580,573, 1,820,103 og 960,079. 

Bruttofragterne for de til Vicekonsulaterne komne norske Fartöier vare i 

1889 Kr. 521,689, deraf for Indgaaende fra Norge Kr. 21,759 og fra andre 

Lande Kr. 494,807; i 1888 vare disse Tal Kr. 247,468, Kr. 15,108 og Kr. 

207,567. 

Det skal dog bemærkes, at en om end ikke betydelig Deel af ovennævnte 

Fragter ikke er tilfaldet svenske eller norske, men udenlandske Bederier, da 

5 svenske og ligeledes 5 norske Dampskibe vare engagerade af saadanne, og

229 

deriblandt Hamburgske Dampskibsselskaber, til Fart paa disses Regning i visse 

Tidsrum under særegne Betingelser. 

Paa dette Konsulatkontor udmönstredes i 1889 for svenske Fartöier 84 

svenske og 9 norske Söfolk samt 15 Udlændinge; for norske Fartöier 227 

Normænd, 132 svenske og 107 Udlændinge. Fra svenske Skibe afmönstrade» 

52 svenske, 6 norske og 12 Udlændinge; fra norske Skibe 348 Normænd, 87 

svenske og 134 Udlændinge. Altsaa udmönstredes idethele for svenske og norske 

Skibe 216 svenske, 236 norske og 122 Udlændinge; i 1888 vare disse Tal 

resp. 219, 302 og 114. — Antallet af svenske og norske, som paa det herværende 

Seemannsamt bleve udmönstrede og altsaa engageredes til at gjöre 

Tjeneste paa tydske Fartöier, var 629, uden at det vides, hvor matige der tilhörte 

hver af disse Nationaliteter; for britiske Skibe, udmönstredes 415 svenske 

og 285 norske Sömænd: for danske Skibe 40 svenske og 9 Normænd. 

I Altona udmönstredes for svenske Skibe 10 svenske og 3 norske; for 

norske Skibe 9 Normænd og 2 svenske samt 2 fremmede. Fra svenske Skibe 

afmönstredes 5 svenske, 4 norske og 3 fremmede; fra norske Fartöier 68 

norske, 5 svenske og 4 fremmede. 

Bömninger fra svenske og norske Fartöier vare som sædvanligt ganske 

faa. Der anmeldtes paa herværende Konsulat 3 saadanne. Angjældende vare 

norske og deserterede fra norske Skibe. 

Certiflkater for Udmönstring med tydske eller andre fremmede Fartöier 

udstedtes af dette Konsulat for 115 svenske og 87 norske. 

Af det norske Veritas' herboende Besigtelsesmand udfbrtes i 1889 132 

Besigtelser, hvoraf 66 faldt paa Hamburg og andre Elbbavne, 24 paa tydske 

Nord- og Ostersöhavne, 16 paa holländske og 26 paa belgiske Havne. 

Den Hamburgske KofFardiflaade, som ved Udgangen af 1888 bestod af 501 

Fartöier, drægtige 384,310 Beg.-Ton, deraf 230 Damp- og 271 Seilfartöier, 

af Drægtighed resp. 237,327 og 146,983 Ton, bestod ved Udgangen af 1889 

af 545 Skibe, nemlig 274 Damp- og 271 Seilfartöier, drægtige resp. 317,905 

og 160,578 Ton. Den igjennem de senere Aar stedfundne Udvikling af denne 

Flaade er, om end med enkelte Afbrydelser, foregaaet saaledes, at baade Antal 

og Tonnage af Dampskibene har været i stærkt Stigende, hvorimod vistnok 

Seilskibenes Antal er gaaet langsomt ned, men dog ogsaa disses Tonnage snarere 

har en opadgaaende Tendens, om end i mindre Grad. Dampskibstonnagen sees 

saaledes i Aarets Löb at være voxet omtr. 80,580, Seilskibstonnagen 13,600 

Ton. Den gjennemsnitlige Drægtighed af Dampskibene var i Aarets Begyndelse 

1,031, ved dets Udgang 1,160 Ton; den gjennemsnitlige Drægtighed af Seilskibene 

resp. 54273 og 592'/s. — Ved Udgangen af 1889 var for hamburgsk 

Regning under Bygning 33 Dampskibe, af Drægtighed omtr. 82,000 Reg.-Ton, 

og 4 Seilskibe, drægtige omtr. 6,700 Beg.-Ton; af hine 24 paa tydske og Resten 

paa britiske Værfter. — Ved Udgangen af 1885 bestod den hamburgske 

Handelsflaade af 481 Skibe, nemlig 189 Dampfartöier og 292 Seilskibe, af 

Drægtighed resp. 188,296 og 133,839 Ton. 

Den tydske Handelsflaade skal i 1889 være bleven idethele foröget med 

98 sögaaende Dampskibe, drægtige 134,380, og 33 Seilskibe af Jern, drægtige 

34,067 Ton; af hine skulle 53 og af disse 19 være byggede paa tydske Værfter. 

Autallet af de til Hamburg idethele ankomne sögaaende Fartöier var i 

1889 8,079, drægtige 4,808,421 Ton, deraf 5,772 Damp- og 2,307 Seilskibe, 

af Drægtighed resp. 4,204,942 og 603,479 Ton. Skibstrafiken i sin Heelhed, 

forsaavidt som den viste sig i Antal og Drægtighed af hidkomne Skibe, var 

saaledes ogsaa i 1889 ret betydelig; i 1888 var Tallet 7,524 og Drægtigheden 

4,355,511 Ton, deraf Dampskibe 5,214, drægtige 3,721,694 Ton; gjennem et

230 

længere Tidsram har Progression fundet Sted, saaledes at hvert Aar har overgaaet 

det næstforegaaende. 

Besætningen paa ovennævnte 545 Skibe bestod af 11,674 Mand. Antallet 

af tydske Fartöier, som mönstrede Folk her (paa det haniburgske Seemannsamt), 

var 1,371, og de saaledes Forhyredes Tal var 30,817, hvoriblandt 1,848 

Udlændinge, deraf ikke mindre end 104 Chinesere og 50 Afrikanere. Af 479 

Ròmninger, som kom til Seemannsamts Kundskab, blev ikke mindre end 114 

udförte af Udlændinge; i New-York deserterede 434 Personer og i Hamburgs 

Havn selv strax efter Paamönstringen 143. Den tidligere jevnt vedvarende 

Formiodskelse i Antallet af paatnönstrede Skibegutter viste sig ikke i 1889; 

man havde den Tilfredsstillelse, at der, istedetfor 563 i 1888, mönstredes 1,003, 

deriblandt 481 ubefarne. — Med Hensyn til Virkningen af Loven af 13 Juli 

1887 om Ulykkeforsikring af Sömænd kan bemærkes, at der i 1889 paa 

Seemannsamt anmeldtes 492 Tilfælde, nemlig 88 paa Seil- og 404 paa Dampskibe, 

hvoriblandt 196 rammede Maskinpersonalet. 

Antallet af de til Altona idethele ankomne sögaaende Skibe var 868, drægtige 

276,915 Ton, deriblandt 206 Dampskibe af Drægtighed 213,930 Ton. 

Sammenlignet med det næstforegaaende Aar viste sig en Forögelse af næsten 

28 % med Hensyn til Antal og omtrent 67 % med Hensyn til Drægtighed. 

Det var saaledes især större Dampere, som sögte Altona Havn. — Ogsaa 

i Harburg viste sig betydeligt Opsving i Skibsfarten. I 1888 var der ankommet 

338,760 Reg.-Ton; i 1889 kom 596,182. 

Om den her sædvanlige Matroshyre anförtes i min forrige Aarsberetning. 

at den i 1888 var gaaet op til 50 Mk for Heelbefarne pr Maaued, og at den 

i Begyudelsen af 1889 gjennem en Streik dreves op til 60 Mk. Dette varede 

dog ikke længe; gjennemsnitlig for Aaret blev den omtr. 57'/6 Mk. Siden 

Aaret 1880, da den gjennemsnitüge Hyre for Heelbefarne efter en Nedgångsperiods 

var kun 43 Mk, befandt den sig i Stigende iudtil 1883, da den naaede 

Mk 47"74, sank derefter indtil 4430 i 1887, hvorefter den saaledes blev 

stærkt opadgaaende. For Maskinpersonalets Vedkommeude var der i 1889 temmelig 

megen Bevægelighed i Lönningssatserne; lige som der til sine Tider agiteredes 

stærkt mod at Chinesere og Negere engageredes aom Fyrbödere og 

Kullempere navnligeu paa Dampskibe i östasiatisk og vestafrikansk Fart, inedens 

der fra anden Side paastodes, at Saadant motiveredes mere af Humanitetsgrunde 

end af Ekonomi, da Europæere have vanskeligt for at udholde Arbeidet i de 

värme Klimater. Hyren for de nævute Arbeiderklasser dreves ved Streik op 

indtil resp. 85 og 75 Mk. 

Blandt de i regulær Fart fra Hamburg til andre Verdensdele gaaende 

Dampskibe have de, som tilbörte det Hamburg-amerikanske Paketaktieselskab, i 

1889 ligesom overhovedet i de seneste Aar hävt god Fremgang. Paa alle dets 

Linier var Driften hcldig og en videre Udvikling fandt Sted. Dess 2 store og 

udmærket udstyrede Hurtigdampere bleve færdige og toges i Brug for Farlen niellem 

Hamburg og New-York samt erhvervede sig snart det reisende Publikums 

Gunst ved Hurtighed, Sikkerhed og Komfort, saa at Selskabet gjenvandt sin gamle 

Betydning blandt Postlinierne niellem Europa og Nordamerika. For yderligere 

Beiordring af denne Fart har man bestilt 2 nye Dampskibe af samme Klasse 

som de nysanfiirte; det ene af dissc, »Keichskanzler Furst Bismarck», bygges 

paa Vulean i Stettin og bliver det störste, som nogensinde er istandbragt paa 

et tydsk Værft. Ogsaa Selskabets övrige i New-Yorker-Routen gaaende Damp 

skibe vare i fordeelagtig Fart og deres Antal forögedes med 4, medens der paa 

den anden Side solgtes et Par ældre Skibe, deraf et paa Auktion til et svensk 

Rederi. Der gjordes idethele 111 Reiser paa New-York istedetfor 63 i 1887

231 

og 101 i 1888. Ogsaa Linien Stettin—New-York forögedes med et Fartöi, 

hvorhos oprettedes en ny Linie Hamburg—Baltimore. Ligeledes har Selskabet 

i Förbindelse med et herværende Rederifirma oprettet en Fragtlinie Hamburg— 

Philadelphia. Kun en af Selskabets Linier har, om end ikke været uheldigt, 

saa dog ikke opnaaet saa gode Eesultater som de andre, nemlig den vestindisk— 

mexikanske; et kraftigt Opsving i dennes Virksomhed kunde ikke finde Sted 

paa Grund af de revolutionære Begivenheder paa Hayti saavelsom af Standsningen 

i Panamakanalentrepiisen. — Paa de forskjellige Linier befordredes 

58,999 Passagerer, deraf 42,129 fra Tydskland til New-York. Vareförselen var 

807,395 Kbm. Dividenden blev 11 %; for 1888 var den 8/„ for 1887 6. 

Kosmoslinien, hvis Fartöier ere beskjæftigede paa La Platå og Vestkysten 

af Sydamerika, befandt sig i vedblivende fordeelagtig Udvikling og havde fuldt 

op af Udfragter, især til den Sidstnævnte paa Grund af den Masse af Materialier, 

som skulde skaffes derhen for Jernbanebygning og andre Entrepriser, inedens 

Salpeter og Maline nogenlunde fyldte Skibene paa Hjemtourene, hvorhos tillige 

Passageertilgangen var i Stigende. Aktiekapitalen forògedes med en Mill. Mk 

og naaede saaledes op til 6 Millioner; 3 nye store Dampskibe toges i Brug 

og 2 nye bestiltes, hvilke i indeværende Åars Foraar og Soramer skulle sættes 

i Fart. Selskabets Flaade er saaledes nu opfört med 17 Dampskibe, hvoraf de 

nyere forsynede med Triple-Expansionsmaskiner. Dividenden, som for 1888 

var 8V, .%, blev for 1889 12 % for de gamle og 6 % for de nye 

Aktier. — Den i 1888 oprettede Konkurrencelinie, Hamburg—Pacific, har 

allerede 11 Dampskibe og er ligeledes ifærd med at udvide sin Flaade. Ogsaa 

denne, hvis Aktiekapital er 4 Millioner, havde god Fortjeneste af Farten paa 

det vestlige Amerika og gav 10 % Dividende. 

Det Hamburg—Sydamerikanske Dampskibsaelskab, hvis Fartöier gaa til 

Brasilien og La Platå, gav enduu bedre Udbytte end de ovennævnte, nemlig 

en Dividende af 14 % —- den samme som for 1888. Exporten saavel til det 

förstnævnte som til Argentinien af europæiske Industriprodukter var i stærk 

Fremgang som Fölge af begge disse Ländes overordentlige Udvikling, som ikke 

syntes at lide noget Afbræk hverken ved det enes Revolution eller det andete 

abnorme FiDantsforholde. Dog klagcr Direktionen i sin Aarsberetning över, at 

der paa Grund af den mislykkede Kornhöst ved La Platå og den ringe Kaffehöst 

i Brasilien langtfra ikke frembödes tilstrækkeligt Gods for Hjemfragterne, 

og tillige över at Selskabet led Tab som Fölge af dets Bestræbelser for ved 

Befragtning af fremmede Dampskibe til höie Priser at kunne bestride den 

ellers til sino Tider overvældende Tilgang af udgaaende Gods. Der gjordes 

ikke mindre end 107 Rundreiser og Reengevinsten blev omtrent l 8 /io Mill. Mk. 

Man har gjort Bestilling paa 2 nye Dampskibe, og Selskabet haaber paa videre 

fremskridende Prosperitet i indeværende Aar paa Grund af gode Höstudsigter 

i Sydamerika. 

Kingsin-Linien — »Die deutsche Daniptschiffsrhederei» — har ligeledes 

hävt et meget heldigt Aar, endog bedre end det for samme saa fordeelagtige 

1888, idet der baade ud til Ostindien, China og Japan befordredes betydeligt 

större Godsmasser end da og ligeledes til gode Betingelser. Der indvandtes paa 

Fragter omtr. 976,000 Mk, og Dividenden blev 10 %\ '/, % meer end for 

1888. I Aarets Löb kontraberedes Anskaffelsen af 2 nye store Dampskibe, og 

1 af dem blev færdigt og sattes i Fart; ogsaa det audet har i indeværende 

Maancd tiltraadt sin förste Reise. Selskabet besluttede i December at indrette 

«n Dampskibslinie til holländsk Ostindien, navnligen Java, samt i den Anledning 

at skaffe 4 nye Dampskibe, hvormed Farten haabes at kunne begyndas 

henimod Slutningen af indeværende Aar. I denne Anledning besluttedes en

232 

Kapitalforhöielse ved Udgivelse af nye Aktier til et Belöb af tre Millioner 

Mark. 

Ogsaa Dampskibsrederiselskabet Hansa opnaaede gode Besultater af si» 

Virksomhed i 1889; der gavea en Dividende af 12 %, efter 6 i 1888. Det» 

Kanadalinie vedblev at udvikle sig heldigt og dets Deeltagelse i den sydameri 

kanske og vestindiske Part bragte ligeledes Fordeel. Det fandt sig derfor foranlediget 

til at forhöie sin Kapital ved Udgivelse af nye Aktier samt til at 

foröge Antallet af sine Skibe. 

Dampskibsselskabet Albis gav en Dividende af 11 % imod 12 % i 1888; 

og Swatow 10 % imod 8 i det næatforegaaende Aar. — Ogsaa det afrikanske 

Dampskibsselskab, Woermanns Linie, hvis Fartöier gaa paa Vestafrika, har hävt 

godt Udbytte; Dividenden var 7'/, %; fer 1888 var den 5 %. 

En ny oprettet tydskaustralisk Linie begyndte sine Farter med Held, og 

ligeledes oprettedes en Levantline. 

Her dannede sig ogsaa et tydsk Kyst-Dampskibsaktieselskab, hvis Opgave 

er at tilveiebringe en regelmæssig Förbindelse baade Sommer og Vinter med 

Havne, hvis Vandstand ikke tillader de större Dampskibe at anlöbe samme, og 

saaledes navnligen med Emden, Leer, Papenburg og Gröningen, eventuel ogsaa 

med flere andre Havne. Kt af disse Skibe, hvilket ogsaa skal knnne benyttes 

som Isbryder, er nylig afleveret til Bederiet fra Stettin, og et andet vil snart 

blive leveret derfra; et tredie bygges i Malmö. 

Ligeledes dannedes en Hamburg—Calcutta Linie, og det förste denne Linie 

tilhörende Dampskib, som i Slutningen af Aaret blev færdigt i Glasgow, er 

nylig med fuld Ladning udgaaet paa Beise til Calcutta. Man haaber ved denne 

Förbindelse at dragé en god Deel af den for kontinental europæisk Konsum 

udforderlige Jute direkte til Hamburg, istedetfor at den för kom över EDgland. 

Det er som bekjendt begtemt, at der skal med Subvention af Bigsregjeringen 

oprettes en östafrikansk Dampskibslinie, og herværende Bederier ere fra offlciel 

Side opfordrede til at gjöre Anbud for Overtagelse af samme; og det tör saaledes 

forudsættes, at denne Linie vil komme til at udgaa herfra. For denne 

antages ikke alene Förbindelsen med Zanzibar og dets Opland, men vel ogsaa 

med det i overordentlig Grad fremblomstrende Transwaalgebet at ville blive af 

Vigtighed. 

Ogsaa for Elbskibsfarten ovenfor Hamburg var 1889 et fordeelagtigt Aar, 

idet Transportmasserne saavel fra Hamburg op til Indlandot som derfra till 

Hamburg vare staarkt voxende, og Fragterne fordetmeste lönnende ialfald for 

Farten ned ad Floden til Hamburg. Bigtignok klagedes i Foraaret över at 

Konkurrencen trykkede Fragterne for Færdselen til Oberelbe og Mittelelbe endogsaa 

i en ganske overordentlig Grad; og dertil kom, at Vandstanden fra Juli 

til henimod Slutningen af August var særdeles lav; senere indtraadte dog Forbedring 

i begge Henseender. I September betaltes paa Grund af den stærke 

Tilgang af Gods for Berlin næsten ligesaa höi Fragt derhen, som om det havde 

skullet befordres til New-York. Blandt de forskjellige paa Elben ovenfor Hamburg 

navigerende Selskaber kan nævnes »Neue norddeutsehe Flussdampfschiffahrtsgesellschaft», 

hvis Dividende blev 16 %. Her har været en deel agiteret for 

at Elben ovenfor Hamburg burde idethele skaffes en större Dybde end det ved 

tidligere Overeenskomster for laveste Vandstand bestemte og derhos praktisk 

hidtil neppe överalt naaede Minimum af 0'8 3 5 M., idet saadan Uddybning vilde 

före til en meget bedre Udnyttelse af Elbfartöiernes Bæreevne; og man anförer 

blandt andet til Anbefaling derfor den Omstsendigbed, at Hamburg kan betragte» 

som det niægtigt voxende Berlins Havn for Verdenshandelen. Imidlertid ere 

Udsigterne til Udförselen af et saadaat Foretagende, for hvilket især den her-

233 

værende »nseede Skibsrheder B. M. Sloman interesserer sig, neppe store paa 

Grund af de særdeles betydelige Vanskeligheder og Omkostninger, som vilde 

være dermed förbundne, og man synes her mere stemt for at koncentrere sin 

Kraft paa Bestræbelserne for eu större Uddybning samt Regulering af Seilleden 

i Nedre Elbe til Lettelse for Hamburgs Förbindelse med Havet. Den er vistnok 

efterbaanden uddybet fra 13 till 22 à 23 Fod, men meget staar endnu 

tilbage, förend Forholdene ville ansees som tillfredsstillende. 

Handel. Idet Hamburgs Handelskammer i sin Aarsberetning udtaler, at 

Stadens Handel i det forlöbne Aar har vundet yderligere Udvikling i flere Retninger, 

lægger det særdeles Vægt paa det Opsving, som Exporten erholdt ved 

Nord- og Sydamerikas Modtagelighed for store Varemængdcr, samt paa den 

stærke Import hersteds af Korn, af Fornödenhcdsartikler for Landbruget, som 

Salpeter og andre Gjödningsstoffe, samt Foderstoffe saavelsom af Oliefrugter og 

Oliesæd. Som Kaffemarked ikke alene bevarede Hamburg sin allerede tidligere 

fremragende Pläds, men indtog ogsaa en forholdsvis endnu betydeligere Stilling 

fremfor andre Markeder. 

Den stedfundne Opblomstriug kan vel medrette forendeel tilskrives den 

heldige Omstændighed, at medens Hamburg ved sin Optagelse i det tydske Toldgebeet 

kom i nærmere Förbindelse med Indlandet og derved opnaaede Betingelserne 

for selv og med sin nærmeste Omegn at blive Centrum for en storartet 

industriel Virksomhed, har det ved at beholde et Frihavnsgebeet og udstyre 

dette paa en tidsmæssig Maade seet sig istand til at styrke og udvide sin 

Verdenshandel, hvilket ogsaa viser sig i den stedfundne Tilströmning af indensaavelsom 

udenlandske Firmaer trods de stserkt stegne Priser paa Livsfornödenheder. 

Ogsaa har den her i 1889 afholdte Industriudstilling, og endnu mere 

Udstillingen af fremmede, især oversöiske Raaprodukter, bidraget til at demonstrere 

for Verden i hvilken Grad Hamburg og dets Kjöbmandstand har vidst 

at afpasse sin Virksomhed efter de forandrede Forholde og med Energi at udnytte 

disse. 

Omssetningerne med Sverige og Norge sees at være voxede i nogen, om 

end ei meget betydelig Grad. Indförselen hertil tilsöes fra Sverige af de 

væsentligere Artikler skal ifölge hosfölgende forelöbige Opgaver fra Hamburgs 

handelsstatistiske Bureau have belöbet sig til en Værdi af omtrent 7'/, Mill. Mk 

Saaledes sees Stäng- og Smedejern at være indiört for 2,252,070 Mk, Rujern, 

Vinkeljern og andet Jern samt Jcrntraad, Spiger og Jernvarer for 1.034.000 

Mk, Slaal og Staaltraad for 497,980 Mk, Trælast for 552,920, Trævarer 

459,740 og Træmasse 98,510 Mk, Tændstikker 1.151,870 Mk, Steen 492,180 

Mk og Papir 352,360 Mk, Maskiner 181,970 Mk, Huder og Skind 176,220 

Mk; disse Artikler tilsammen omtr. 7,327,000 Mk. Blandt de Artikler, hvoraf 

i 1889 hidfbrtes nieer end i 1888, kan nævnes Staog- og Smedejern, Rujern, 

Jernvarer og Jcrnspiger, Staal og Staaltraad, Trævarer, Tændstikker og Steen; 

hvorimod der kom mindre Jerntraad, Pladejern og Jernblik, Trælast og Træmasse. 

Værdien af den hele Indförsel tilsöes i 1888 ansloges til Mk 7,286,320, 

i 1887 til Mk 6,322,180. 

Indförselen fra Norge sees ifölge de nævnte Opgaver at have belöbet sig 

til en Værdi af över 13/5 Mill. Mk. Saaledes ere Sild og andre Fiskevarer, 

Fiskeguano, Trän, Trælast og Træmasse, Papir, Fyrstikker, 01, Huder og Skind, 

Metaller og Malme, Steen, Jernspiger, Maskiner, Jod, Jodkalium og phosforsuur 

Kalk anförte til en Værdi af omtr. 13,384,000 Mk. Blandt de Artikler, 

hvoraf i 1889 hidbragtes meer end i det uæstforegaaende Aar, kan anföres 

törrede Fiskevarer, Fiskeguano, Trän, Trælast, Træmasse, Skind og Fyrstikker, 

ogsaa Guld- og Sölvmalm samt Kobalt- og Nikkelmalm, derimod noget mindre

234 

af Sild og Ansjos samt af Papir. Sen hele Iudförsel i 1888 ansloges til Mk 

13,300,880, i 1887 til Mk 10,841,530. 

Jern. De særdeles ugunstige Forholde, som trykkede paa det svenske 

Jern ved Udgangen af 1888, idet endog prima Smedejem solgtes for Mk 14'80 

pr 100 Kg., og ordinære Mærker kan gjaldt Mk 14'40 Grundpris cif. Hamburg, 

for hvilken sidstnævnte Pris ogaaa 'omsattes valset Jern, vedbleve ogsaa 

nogfin Tid i 1889; Priserne gik endog eod yderligere noget ned. Store Förråad 

af Kujern vare forbaanden og udbödes ganske Bærdeles billigt, og Priserne for 

færdigt Jern sank i Forhold dertil; da der iinidlertid blev Udsigt til at de 

gjenneui en længere tid i Sverige stedfundne Underhandlinger om Tilveiebringelse 

af en Förening mellem Jernværksbesidderne for Befordring af deres Interesser 

vilde Iykkes, syntes dette at bebude en Vending til det Bedre. Efteråt 

denne Förening virkelig var kommen istand, indtraadte vistnok ikke strax nogen 

v»sentlig Forbedring; men snart kom andre Momenter til og Markedet viste 

væsenfciig opadgaaende Tendenser, idet der navnligen i England opstod större 

Sbgning efter Rujern, bvilken Bevægelse ogsaa hurtigen naaede Tydskland, saa 

at allerede ud paa Vaareu et mærkeligt Omslag fandt Sted. Medens her gjorde 

sig gjældende et voxende Behov for Jernmaterial i Förbindelse med det stedfindende 

Opsving paa forskjellige Gebeter af den tydske Industri, indtraf just 

i Mai den store Arbeiderstreik, hvorved bevirkedes Siigning i Kulpriserne og 

altsaa i Produktionsomkostningerne for Rujernet. Den af Streiken foraarsagede 

deeivise Standsning af Driften af Jernvaltseværkeme i den livligste Aarstid forögede 

i höi Grad Kjöbelysten samt förte tillige til at denne kun med Vanskelighed 

kunde tilfredsstilles, idet Værkerne endog maatte forlange Forlængelse 

af Leverancefristerne. Under disse Oinstændigheder og medens Jernbanearbeider 

og det overordeutlige driftige Skibsbyggeri i overordentlig Grad forögede Konsumen, 

gik Priserne springviis iveiret, og dette kom ogsaa efterhaanden det 

svenske Jern tilgode. Udpaa Somuieren var Prisstigningen ogsaa for dette 

ganske betydelig; og henimod Slutningen af Aaret noteredes saaledes for gode 

Mærker smedet og valset Jern M. 20 pr 100 Kg. cif. Paa herværende Jernhandleres 

Lister fandtes i Begyndeisen af Januar 1890 bedste svensk Stangjern 

pr 100 Kg, sædvanlige Dimensioner, opfört med indtil M. 28'20 (med Godtgjörelse 

af een Mk pr 100 Kg), medens prima tydsk Stangjern noteredes M. 

23 - 20 samt tydsk Spigerjern N:o 4—8 M. 24 - 60. Fordelen af Stigningen 

for de svenske Værker neutraliserades forövrigfc vistnok for en ikke ringe Deel 

ved de gjennem höiere Priser paa Trækul m. m. forögede Produktionsomkostninger. 

Rujernet, som ved Aarets Begyndelse solgtes for 7 Mk pr 100 Kg., 

vilde man ved dets Udgang ikke afgive for 10 Mk. 

Prisforbedringen har ogsaa gjort sig gjældende for den över Hamburg 

gaaende betydelige Export. Förend Hamburgs Tilslutning til det tydske Toldgebet 

holdt Priserne for Export sig långt under Priserne for Konsumen i Hamburg 

selv; og endnu i Begyndeisen af 1889 afgave de westfalske Værker sit 

Jern adskilligt billigere for Export end for Pladsens eget Behov; senere forandrede 

dette sig dog, alt eftersom Værdien ogsaa i andre Lande gik op, saa 

at der her ved Aarets Udgang ikke viste sig særdeles stor Forskje!. Exportprisen 

for Stangjern, som saaledes i Aarets Begyndelse stillede sig paa 105 M. 

pr 1,000 Kg. ab Værk, höinede sig i saadant Forhold, at üdpaa Hösten baserede 

Grundprisen sig paa M. 140, og senere bevilgedes eudogsaa M. 172'BO; for 

Konsumen her betaltes i Begyndeisen af Aaret M. 120 pr 1,000 Kg. ab 

Værk, et Fjerdingaar derefter M. 127'àO, 3 Maaneder derefter M. 137.60, 

ved Begyndeisen af Oktober 160 og slutteligen indtil M. 180. 

Ogsaa i Baandjern vare de lyd.ske Værker stærkt beskjæftigede; og Priserne

235 

»tege ligesom ved Stangjernet, med det sædvanlige Tillæg. Ogaaa Fiinblikfabrikanteroe 

kom den opadgaaende Konjunktur fuldeligeo tilgode; hvor der i 

Begyndeisen af Aaret havde været beregnet 142 Mk Grundpris ab Værk, tüstodes 

ved Aarets Udgang 230 for Export, inedens der for Pladskonsumen 

stilledes endnu noget höiere Fordringer. 

I den efter Foranledning af det hamburgske Handelskammer her udkommende 

Pris-Courant opförtes den 4 Januar d. A. for prima westfalsk Stangjern 

pr 100 Kg. M. 18'60, tydsk Baandjern M. 19'60, og svensk Stangjern M. 

23'60. — Af svensk Staal sees at være iodfört omtr. 10,359 D.C; endeel 

deraf var destineret for den preusäiske Militærforvaltning. I ovennævnte Pris- 

Courant opförtes Staal, svensk Art, i Fade eller Kasser af 50/j Kg. Nottovægt 

7, Z D-M. 10-30. 

Den hele Jern- og Staalindustri var ved Aarets Udgang i den nieest levende 

Virksotuhed; alle Værker vare fuldtop optagne med Bestillinger for flere Maaneder, 

maaskee med nogen Undtagelse for Traadtahrikationens Vedkommende, idet denne 

sidste for en stor Deel or beregnet paa Export. Den tydskc Rnjernsproduktion 

saa sig endog ude af Stånd til at tilveiebringe det for Behovet inden Landet 

udforderlige Material, uagtet denne Produktion (deri indbefattet den luxemburgske) 

idethele i 1889 skal have udgjort omtr. 4/10 Mill. Ton, det Dobbelte af hvad 

den var i 1879. Ialfald gik Prisen op til en trykkende Höide. Kvalitctsrujern, 

hvorfor i Januar 1889 i Westfalcn betaltes 50 Mk. pr Ton, kostede i 

December 84 Mk. Meget blev derfor taget fra Udlandet, fornemmelig England 

og Frän krig. 

Prisnoteringerne vare temtueligt i Hænderne paa de tydske Jernværksforeninger, 

og disse have som bekjendt i den sidste Tid været beskyldte for alvorlige 

Misbrug af den overordentlige Magt til Prisforhüielser, hvoraf de ved sit 

Sammenhold have vidst at sætte sig i Besiddelse. En af de betydeligste blandt 

disse Foreninger, den rhinsk-westfalske Yaltsværksforening, har nylig besluttet 

at forlænge sin Virksouihed til Udlöbet af 1893; og det samme skal være 

Tilfældet med den oberschlesiske Valtsværksforening. Som Exempel paa Jernindustriens 

Fordeelagtighed i 1889 kan bemærkes, att nylig Opsigtsraadet i det 

oberschlesiske Jerniudustriaktieselskab besluttede att foreslaa en Dividende af 

14 %•, idet Nettogevinsten havde været 3.646.000 Mk. 

Naar Indförselen af Jern fra Sverige sees at have ret auseligeD forögel 

sig med Hensyn til Stangjern, Kujern og Staal. er det skeet i betydeligt Maal 

for herover at före det til Middelhavslandenc, saavelsoui til oversöiske Pladse. 

Saaledes er mig meddeelt, at alene med Firmaet Rob. Slomaus Fartöier er 

sendt til Italien (Genua, Livorno, Neapel, Mossioa, Palermo og Catania) omtr. 

41,291 D.C., til Malaga og Barcelona 1,622 og til Marseille 1,775 D.-C. 

svensk Jern. — Af tydsk Jern og Jernvarer var som bekjendt overhovedet 

Exporten i 1889 temmelig mat, omtr. 562.000 D.-C. mindre end i 1888, vel 

en Fölge af det antagne System, hvis Hovedforuiaal er Tilveiebriugelnen af 

höie Priser i Tydskland selv i Förbindelse med stærkt indenlandsk Forbrug. 

Med Hensyn til at Hidförselen af gammelt Jern fra Sverige er ret betydelig 

kan bemærke?, at her i Slutningen af Aaret solgtcs pr Ton gamle Jernbanehjul 

og desl. for M. 77, gamle Hesteskojern for M. 84, gamle Jernskinner 

for M. 93. 

Fra Norge var Indförselen af Jern og Staal, saaledes som sædvanligt, kun 

finge; af Stäng- od Smedejern endog mindre end i 1888, af Staal dog noget 

större. Ogsaa Indförselen af Spiger fra Norge var noget betydeligere i 1888. 

Chriötiania Hesteskosömfabrik ved Bergedorf. hvis Arbeiderstok vedblivende for 

en stor Deel bestaar af Skandinaver, var tilstrækkeligt beskjæltiget og arbeidede

236 

med fuld Kraft, men under itRrk Konkurrence; og Fölgen heraf i Förbindelse 

med Stigningen af Priserne paa det benyttede svenske Jern samt Kul og Cokes 

forklares at have været, at, uagtet der ikke manglede Afsaetning, dog ingen 

gynderlig Avance opnaaedes. Sömfabrikerne forhöiede vistnok ogsaa Prisen paa 

sin Vare med 12 %\ men dette skede först henimod Aarets Slutning og antages 

ikke paa långt nær at have dækket Raamaterialiernes Meerkostende. I 

Flensborg er nylig bygget en Fabrik for Söm med »Ribber» paa Hovedet; men 

dens Vare var endnu ikke kommet paa Markedet ved Aarets Slutning. 

Træ, Træmasse, Tændstikker m. m. Fra Sverige var ifölge de forelöbige 

statistiske Opgaver og i Overeenstemmelse med det ovenfor Anförte Indförselen 

söværts til Hamburg 101,006 Dobbelt Centner (ikke indbefattet en ringe Kvantitet 

Stav); i 1888 havde den været 157,372 D.-C. — Til Altona kom söværts 

7,146 D.-C. — Indförselen blev saaledes ganske betydeligt tilbage for hvad den 

i de nærmest foregaaende Aar havde været; hvilket vistnok forendeel havde 

sin Grund i de gjennem en stor Deel af Aaret stærkt forhöiede Priser. Saaledes 

har en herværende större Trælasthandler, som eliers pleier i væsentlig Grad at 

forsyne sig fra Skandinavien, forsikret, at han i 1889 fandt sin Regning i at 

lade hidbringe 200,000 K.-Fod fra Rusland, næsten det Tredobbelte af hvad 

han ellers tager derfra. Det er derhos selvfölgeligt, at her, siden man mistede 

Toldfriheden. konsumeres mere Træ end forhen fra de tydske östersöhavne, 

navnlig fra Memel og Königsberg, idet man ved at kjöbe dette, om end Priserne 

derfra nu ere omtrent i Niveau med hvad den skandinaviske Vare koster, dog 

slipper fri for endeel Ubekvemmeligheder, som fölge med Fortoldning af Indförsler 

fra Udlandet. 

Indkjöbet af Træ fra Norden begyndte usædvanligt tidligt; allerede i 

November og December 1888 var der indtraadt Villighed til at afslutte til 

samme Tid som der fandtes en stærk Tendens til opadgaaende Priser. Efter at 

der i December var kontraheret Eetydelige Kvantiteter, viste sig tidligt i Januar 

en Stigning af 10 Mk pr Standard og senere i samme Maaned gik den op til 

15. Saaledes betaltes först i Januar 110 og strax derefter 115 Mk for 7 

Töms Granbattens fra Sundsvall, i enkelte Tilfælde endog 117'/,. Furubord 

fra Sundsvall betingede til samme Tid: 7" M. I 200, II 160, III 130, IV 

110; fra Söderhamn omtrent ligemegot og fra Gefle—Korsnäs, fineste Mærke, 

7" M. I 220, II 180, III 150, IV 130; 6 Torns den Bædvanlige Reduktion. 

Salget af disse 6", 4:de Kvalitet, mödte især Vanskelighed paa Grund af Priserne, 

hvilke stilledes indtil 40 % höiere end i 1888. Ret god Afsætning fandt dog 

usorterede, fordetmeste af middel og ringe Sorter bestaaende Ladninger fra 

Sundsvall, Hernösand etc., og Priserne derfor holdt sig for passende Dimensioner 

til udpaa Hösten. — Det paastaaes, att över Halvdelen af hele Aarets Import 

var kontraheret allerede i December og Januar, fornemmelig til Levering ved 

förste aabne Vande, noget ogsaa i Juli og August. Fra Marts og lige til udpaa 

Sommeren var her stor Stilhed i Trælastmarkedet, idet Kjöberne da havde 

dækket sine Behov; ogsaa stod denne Mathed vistnok tildeels i Förbindelse med 

den Forstyrrelse i Byggevirksomheden, som bevirkedes ved de mange Streiker, 

medens Sælgerne dog ikke vilde sænke sine Fordringer. Men i August bleve 

Priserne vaklende, idet enkelte Sælgere gave efter og gik endogsaa ganske 

betydeligt ned. Saaledes tilbödes i August og September fordetmeste Nedslag 

af 5 à 10 Mk, tildeels endog mere, og seent paa Hösten gjordes endnu lavere 

Prisofferter for at undgaa Vårens Övervintring. Afsætningen af Granplanker — 

3X9, 10^ 11 — forklares at have været usædvanligt ringe, idet man for en 

stor Deel har kjöbt sine Behov for Kistefabrikation fra Galizien og andetsteds 

fra, hvilken Vare udbödes cif. Hamburg til 130 à 132. Nogle fa» Partier

237 

afsluttedes med Sverige og betaltes for 11 og 10" M. 130, for 9" M. 125. 

9" solgtes seent paa Sommeren til M. 120, frit ombord. Ogsaa Sparrer bleve 

kun lidet efterspurgte, og Priserne sank stærkt fra 40 til 33 Pf. pr K.-Fod. 

Indförselen fra Norge til Hamburg sees at være steget endeel, nemlig til 

omtrent 126,470 D.-C. (ikke indberegnet Stav); til Altona var den 492 D.-C. 

Fra Norge vare Forskaliogsbord, '/«"X5", Gjenstaad for ret livlig Sögning; 

og der vilde antageligen have været Anvendelse for mere end der kom hid. 

Prisen skal dog igjennem hele Aaret været omtrent den samme, nemlig M. 

5'26 pr 330 löbende engelske Fod. Ogsaa for Rispebord var nogen, om end 

mindre Omsætning. — For »Kanthölzer» vare Priserne vaklende; henimod 

Aarets Slutning betaltes 55 Pf. pr engelsk K.-Fod f. o. b. — Ogsaa har man 

forsögt igjen at indföre norske hövlede Bord. 

Den i de seneste Aar voxende Indförsel af Trælaet fra Rusland hertil, 

som til det nordlige Tydskland og til Rhinlandene, var i 1889 særdeles betydelig; 

især har Forretningen fra S-.t Petersburg ab Cronstadt af saavel Gran 

som Furu gjort Fremskridt paa Grund saavel af Træets gode Kvalitet som dets 

Behandling. 

Indförselen af færdigt Snedkerarbeide. Döre, Vinduer, Lister og Ram mer 

ni. v. tilsöes fra Sverige til Hamburg var ifölge den forelöbige statistiske Opgave 

15,125 D.-C. Den har saaledes været fortsat efter en stærkt stigende 

Skale; i 1888 var den 10,440 D.-C. og da nieer end dobbelt saa stor som i 

1887. Det meste leveredes fra Göteborg og dernæst fra Stockholm, endeel 

ogsaa fra andro Steder. Trods den höie Told af 3 M. pr 100 Kg. ere de 

nævnte Gjenstande dog billigere end hvad der torfærdiges her, og have saaledes 

god Afsætning. Bygningsvirksomheden i Hamburg og Altona var idethele, trods 

Streikerne, temmelig stor. I Staden Hamburg med Forstaden S:t Pauli opförtcs 

149 nye for Beboelse bestemte Bygninger, deri 1,420 Vaaninger, og afbrödes 

201 Huse. Vaaningernes Antal forögedes med 944. I Hamburg med Forstad, 

»Vororte» og Landgebeet var Forögelsen i 1889 5,404, i 1888 3,182. 

Den svenske Udförsel af færdige Træhuse tager for nogen Deel sin Yei 

över Hamburg: flere saadanne bleve saaledes i 1889, ligesom ogsaa i det indeværende 

Aar, sendte hid for derefter at föres til transatlantiske Steder, især 

Brasilien og andre Dele af Sydamerika. 

Blandt andre Træartikler, som ere komne hid fra Sverige, kan nævnes 

Trætraad for Tændstikkcr, vistnok ineest for videre Försel til andre europæiske, 

saavelsom ogsaa til oversöiske Pladse. Her klages dog över at svensk Aspevirke 

er blevet kostbart, saa at man tager det meest fra Rusland. Blandt mindre 

Trævarer fra Norge kan nævnes Töndebunde af Furu og Gran. 

Af Træmasse hidförtes. ifölge de ovennævnte statistiske Opgaver, fra Sverige 

omtrent 7,825 og fra Norge 6,095 D.-C, altsaa fra hiint lidt mindre og 

fra dette lidt meer end i 1888. Denne Vare har at udholde en vanskelig 

Konkurrence med det tydske Fabrikat, hvis Kvalitet fordetmeste er fortrinlig 

paa Grund af Tilvirkningsmethodens Fuldkommenhed, og som ogsaa paa fremmede 

Markeder har erhvervet sig et fordeelagtigt Omdömme. Fra Hamburg 

förtes betydelige Masser Cellulose til Nordamerika, deriblandt ogsaa endeel af 

skandinavisk Oprindelse; men det derværende Marked synes at være overfyldt, 

idet der i de forenede Stater selv nu produceres Træmasse i meget stor Skala. 

I Tydskland har efterhaanden mange större Papirfabriker inddraget ogsaa Cellulosefabrikationen 

under sin Virksomhed; saaledes er dette nylig skeet med de 

Winterske Fabriker i Nærheden af Hamburg. Papirindförselen fra Sverige, 

9.488 D.-C, sees at have været lidt större end i 1888, medens der fra Norge 

hidförtes lidt mindre end i det næstforegaaende Aar.

238 

Med Tændstikker opgivea at være hidkommet i A»reta Löb fra Sverige 

direkte 28,412 Kasser; med Lübeckerbanen kom derhos 39,084, ogsaa for det 

allermcste svensk Produkt. Fra Norge opgives at være kommet 13,217 Kasser. 

I Aareue 1888, 1887 og 1886 bragtes fra Sverige söværts resp. 25,539, 

21,365 og 27,282 Kasser, hvorhos der da skal være kommet fra Lübeck resp. 

35,557, 37,685 och 46,317 Kasser. Fra Norge bidförtes i beineldte Aar 

7,751, 8,292 oeh 7,118 Kasser. Fra tydske og österrigske Pladse kom i Löbet 

af 1889 19,831 og fra andre fremmede Havne 1,314, saa at her modtoges 

idethele ikke mindre end 101,858 Kasser, hvilket var omtrent 4,000 

Kasser meer end i 1888. Af ovenanförte Meerindförsel direkte fra Sverige 

og över Lübeck i Aaret 1889, sammenlignet med Aaret 1888, af omtreut 

6,400 Kasser antages henved 6,000 at have været svensk og omtrent 500 

dansk Produkt; dette viser, at den svenske Fyrstikudförsel bar en Tendens til at 

trække sig hid, saa nieget mere som Sveriges Export idethele af denne Artikel 

skal have været ointr. 5,500 Kasser mindre end i det næstforegaaende 

Aar. Ogsaa den norske Import sees at vende eig hid, idet der hidbragtes ikke 

långt fra dobbelt saa meget som i 1888. 

I den forelöbige Statistik anslaaes den direkte Indförsel fra Sverige i 

1889 til omtr. 21,587, fra Norge til 7,204 D.-C. Indförselen fra Sverige, 

ligesom hvad her kom af dansk ocb tydsk Vare, var næsten udelukkende Sikkerhedsfyrstikker, 

hvorimod meget af hvad der leveredes fra Norge var Fosforstikker; 

fra Osterrig modtoges fornemmelig de saakaldte Salonfyrstikker. For 

hannoverske Stikker arbeidedes ber med adskillig Energi. 

Priserne paa svenske og norske Stikker stillede sig noget höiere end 

i 1888. 

Forretningen i finere Træsorter var tildeels mindre livlig end i 1888; og 

man klagede över, at de höiere Fragter samt övrige Transportudgifter og i 

Förbindelse dermed de stegne Indkjöbspriser traadte hindrende iveien for det 

eliers for disse Produkter saa betydelige hamburgske Markeds Trivsel og Udvikling. 

Hvad navnligen angik amerikansk Nöddetræ blev Indförselen ganske 

betydelig mindre end i 1888, og det blev derhos paastaaet, at der hidsendtes 

saa megen skaaren Last, istedetfor at man her tidligere fordetmeste modtog 

dette Træ i Blokke, hvorefter disse, navnligen de som vare af ringere Beskaffenhed, 

bleve opskaarne her. Imidlertid havdes her fra tidligere adskillige ikke 

ubetydelige Förråad af Blokke, saa at der neppe opstod nogen Mangel paa saadanne. 

Ogsaa klagedes över Kvaliteten af meget af hvad ber kom fra Amerika. 

God Vare var let at afbænde og blev godt betalt. — Af italiensk Nöddetræ 

kom kun lidet og af middelmaadig Kvalitet; det förblev ogsaa fordetmeste 

usolgt; hvorimod det kaukasiske, ligesom i 1888, hidförtes i store Kvantiteter, 

og meget deraf smuk Vare, som solgtes til gode Priser. — Ogsaa amerikansk 

Poppel og White-wood afsattes til forhöiede Priser, tildeels 10 à 15 % mere 

end för, medens Indförselen var næsten 50 % ringere end i 1888. Ogsaa af 

amerikansk Hickory hidtörtes kun lidet. 

Af Jakaranda, som i de senere Aar og navnligen siden 1888 er blevet 

igjen stærkt sögt, blev ikke meget hidfört, og hvad der kom fandtes for en 

stor Deel mindre passende for det berværende Behov; Priserne stege imidlertid 

betydeligt og man forsynede sig över Havre, hvor der havdes bedre Udvalg, 

med denne Træsort saavel fra Bahia som fra Rio. 

Ogsaa paa Mahogni — ordinært saavelsom stribet — stege Priserne, medens 

Tilförselen vedblev ligesom i 1888 at være kun ringe; den bestod næsten 

alene af mexikansk Produkt, idet der kun kom meget lidet fra Vestindieu. 

De fra tidligere bestaaende Lagere svandt saaledes meget ind.

239 

Pyramider vare ret godt sögte, og temmelig betydelig Tilförsel saavelson» 

Omsaetning til gode Priser fandt Sted i denne Artikel. 

Af Cedertræ for Gigarkasser fandtes kun riage Förråad ved Aarets Begyndelse, 

og Priserne gik opad; disse holdt sig derpaa i det Væsentlige, om 

de end for en kortere Tid sank noget paa Grund af större Tilförsel. Ogsaa 

tor Cedertræ til Blyanter stege Priserne, saauieget mere som hvad her hidfòrtes 

var af ret god Kvalitet, bedre end det meste af Indförselen i 1888. 

Af Ibenholt blev paa Grund af de höie Priser, der vare betalte i 1888, 

hidfört usædvanligt store Partier, navnlig af madagascarsk og anden afrikansk 

Vare, og Priserne vedbleve desuagtet at stige ialfald paa den sidstnævnte. Af 

Ceylon indförtes lidet eller intet ialfald direkte, og af Macassar kom heller 

ikke meget. — Pokkenholt hidbragtes i större Kvantiteter end i det næstforegaaeade 

Aar og betaltes tillige bedre. — Af vestindisk Buxbom var Indförselen 

omtrent som i 1888, og Kvaliteten var fordetmcste tilfredsstillende; i 

Priserne indtraadte ingen synderlig Förändring. Af tyrkisk Buxbom kom kun 

lidet og for en stor Deel mindre god Vare. 

Af Teak kom endeel saavel direkte som indirekte, saaledes tre Ladninger 

fra Bangkok. 

For Farvetræ var her ligesom i 1888 et livligt Marked og Priserne fordetmcste 

opadgaaende. Fra Laguna, Cauipeche og Jucataa kom omtr. 18 

Millioner Kg., omtrent 1 Million meer end i 1888, og deraf de to Trediedele 

direkte fra Laguna i 45 Ladninger. Af Domingo og Jamaika Blaatræ kom 

'22,850,000 Kg., hvilket Hgeledes var meer end i 1888. Af Guultræ var derimod 

Indförselen noget mindre; men af Lima Rödtræ saavelsom af Pernambuco 

og Bahia Rödtræ betydeligt mere og ligesaa af Sandeltræ. Af det sidstnævnte 

kom över 2 Millioner Kg., og Prisen derpaa var stærkt sttgende. 

Quebrachotræ er kommen meer og meer i Brug i Garverierne, og her indförtes 

deraf næsten 18 Millioner Kg., hvilke fordetmeste forarbeidedeä i herværende 

Möller. Sögningen var större end Anbudet og Priserne stege. 

Sild og Fisk m. m. Det herværende Lager af salt Sild opgives at have 

været ved Aarets Begyndelse 12,598 Tönder, deraf 7,931 norsk, 3,921 skotsk 

og 746 holländsk Vare. 

Hidförselen af norsk Sild i Löbet af 1889 opgives at have været noget 

över 58,000 Tönder (ifölge den forelöbige Statistik 56,000), saaledes tilnæruielsesvis 

af samme Störrelse som i de Par nærmestforegaaende Aar (1887 

63,413 og i 1888 61,177). Af denne Indförsel skal benved 13,000 Tönder 

have været KKKK og KKK, deraf omtr. 6,500 ny Vare, henved 12,000 KK, 

8- à, 9,000 K og omtr. 3,000 MK, disse tre Mærker næsten alt ny Vare; 

skaaret Christiania 7,000, deraf 4,000 ny Vare, anden Christiania noget över 

5,000, næaten udelukkende ny Vare, Matjes 6- à 700, ogsaa meest ny Vare, 

samt Brisling omtr. 4,000. Enkelte af disse Angivender synes dog at være 

noget for knappe. Af svensk Vare opgives — dog formeentlig ligeledes for 

lavt — at være tilfört 1,329 Tönder (1837 393 og i 1888 110), af skotsk 

108,990 Tdr (i 1887 113.156 og i 1888 108,651), af holländsk 118,343 

(i 1887 og 1888 resp, 59,533 og 69,446). 

I Aarets Begyndelse fandtes efter det anförte her, ligesom paa andre tydske 

Pladse, ret anselige Förråad; og da hertil stærke Anbud kom især fra Holland, 

hvis betydelige Höst- og Vinterfangst fra 1888 for en væsentlig Deel först 

kom til Forsendelse hid i de fölgende Maaneder, medens ogsaa Rhinprovindsen 

og Westphalen derfra forsynedes med store Masser, kunde Priserne ikke opretholdes, 

saameget mindre som Fångsten af Slosild i Distrikterne nordenfor Bergen 

i den eenere Deel af 1888 viste sig at overgaa Behovet i betydeligt Maal.

240 

Dertil kom et stort Fiske i Sydnorge i Decemher 1888 og Begyndeisen af 

1889 samtidigt med et ualmindeligt rigeligt Fiske i den svenske Skjærgaard. 

Alt dette bevirkede at her den storfaldne norske Sild, som endnu i Januar 

solgtes til 18 à 19 Mark, i April vanskeligen kunde opnaa 7 M. Nogle Indehavere 

bestemte sig til at forsöge andre Markeder, tildeels ifölge Ordres fra 

Afskiberne i Norge, for hvem det faldt kostbart at lade sin Vare blive liggende 

i Hamburg, og der foregik saaledes nogle Afskibninger herfra til preussiske 

og russiske östersöhavne. Resultaterne for Vedkommende vare dog neppe 

heldige, hvorimod Prisen for saadan Sild, som förblev her, efter Indtrædelsen 

af den nye Saison steg fra 7 til 10 Mark. Betydelige Kvantiter fandtes her 

nemlig endnu paa den Tid. 

Af svensk salled Sild og navnlig af Fnldsild kom ikke meget her; men 

den vakte Opmærksomhed, da den fandtes meget reelt behandlet, vel sorteret 

og stramt pakket i gode Tönder, der tildeels vare fuldbaandede efter skotsk 

Methode; hvorhos den rostes for ikke at være stærkt saltet, hvilket ikke vilde 

have passet paa en saadan temmelig mager Vare. Dertil kom at den var billig; 

de store Tilförsler deraf til Stettin ytrede ogsaa sin Indflydelse paa det herværende 

Marked, saaledes at den trykkede paa de skotske Crownfulls saavelsom 

ogsaa paa den norske Slosild. 

Da den nye Saison begyndte stillede Priserne sig som sædvanlig temmelig 

höie, og trods stærke Tilförsler holdt de sig en Tidlang ret godt. Den bedste 

norske Fedsild af 1889 Åars Fångst noteredes endog i Juli en Tidlang M. 

36, idet dens Kvalitet erkjendtes at være udmaerket, og den betaltes saaledes 

eudog hffiere end Crownfulls pr Tönde, uagtet denne sidste paa Grund af sin 

Störrclse og den stramme Pakning indeholder en god Deel mere; men da ogsaa 

Fångsten i Foraaret og senere viste sig ret heldig, gjordes her Anbud fra alle 

Sider og Prisen for KKK gik saaledes ned indtil M. 20 i September; KK, 

som begyndte med 30 à 32, sank til M. 15; K gik ned fra 25 til 12 à 14, 

og MK, som især benyttes til Fabrikationen af russiske Sardiner, sank til 10 

à 11. Imidlertid var Afsætningen idethele ret livlig, hvilket vistnok skyldtes 

ikke alene Vårens (xodhed, men ogsaa forendeel de höie Kjödpriser, hvorved 

det kom vel tilpas at kunne gribe til et paaengang saa billigt og nærende Födemiddel. 

Den gode Poteteshöst befordrede derhos i de seneste Maaneder af 

Aaret Konsumon i en overordentlig Grad, saa at Lagerne baade her og i det 

Indre af Landet meget formindskedes. Mod Aarets Slutning og da Fisket i 

Sverige af Sild, der passede for Saltning, blev mindre betydeligt, viste sig 

ogsaa tildeels igjen nogen Prisstigning; saaledes gik navnligen KKK paany op 

til M. 28 à 30; og dette gjaldt ligeledes endeel Slosild, som hidförtes i December 

fra Hvalöerfisket, uagtet dens Magerhed, idet RfSgerierne viliigen optoge 

samme. Ligeledes forbedrede KK sig slutteligen omtrent 2 Mark pr 

Tönde. 

Ogsaa den ovennasvnte Smaasild, som brages i Fiskekonservefabriker til 

Nedlægning, gik op til 12 à 13 Mark eller vel endog höiere, da den var ble- 

-ven ret knap; i færdig skaaret Stånd betaltes den fra 20 til 24 M. Denne 

Skjæring, Afkapning af Hovedet m. m. og Udtagning af Maveindholdet, er bleven 

meget almindelig i Norge, idet man derved sparer betydeligt i Fragt, Told 

og Tönder; man finder saadant mere fordeelagtigt end at foretage selve Nedlægningen 

hjemme og derpaa sende Våren hid ind under Trykket af den svære 

Beskyttelsestold. Rigtignok klages her ofte över at Skjæringen er foregaaet 

paa en slurvet Maade, hvorved foranlediges Underpriser og Stridigheder. Ogsaa 

have norske Afskibere i den seneste Tid forsögt med Held at sælge direkte 

til Polen, Galizien og andre österrigske Provindser, samt Rumänien m. v., i

241 

livilke Lande Kjöberne have med Iver benyttet Anledningen for at undgaa de 

!ier sædvanlige temmelig brydsarume Betingelser for Kjöb. Man er nemlig her 

— efter havde daarlige Erfaringer — ganske utilböielig til at sælge derhen 

uden kontant Betaling eller betydelige Haandpenge samt Efterkrav paa Våren, 

der saaledes ikke leveres uden at Re.stbelöbet betales ved Afhentningen. Det 

paastaaes derimod, at man i disse Lande kan kjöbe direkte fra Norge paa tre 

Maaneders Accept eller lös Kredit. — Ogsaa fra Sverige kom adskillig Sinaasild, 

meest i skotsk og holländsk Saltning. 

For norske Matjes opnaaedes neppe meer end 25 à 30 Mark. 

Brisling i haard og letsaltet Stånd betaltes i Aarets Liib varierende fra 

13 til 18 Mark, saaledes en god Deel mindre end til sine Tider i 1888. Af 

Ansjos hidkom fra Norge omtr. 1.521 D.O.; i 1888 havde Tilförselen derfra 

været 1,830, i 1887 endda noget mere. Den fandt ret god Afsætning; og 

idethele er Konsuinen deraf saavelsom af Appetitsild og deslige ikke aftaget 

saa meget som man havde befrygtet at vilde äkee ifiilge Toldtilslutningen. For 

at undgaa Beskyttelsestolden paa Marinader i Blikdaaser have enkelte norske 

Firmaer indrettet sig saaledes, at Silden seudes ud i Trækar og lægges om i 

Blik inden den tydske Toldgrændse. 

Över de norske Sildetönders Soliditet höres i den seneste Tid ikke megen 

Klage, men vel nu og da — maaske især fra Harburg, hvorhen ret betydelige 

Kvantiteter norsk Sild gaa herfra — över at de ikke tilfredsstille i andre Henseender. 

Det hedder saaledes i en Indberetning fra Vieekonsulen dersteds, som 

tillige er Præses i Stadens Handelskammer, at v>en stor Ulempe ved Handelen 

iiied norske Sild bliver fundet deri, at Töndernes Indhold ikke er tilforladelig. 

En officiel Besigtelse med Hensyn til Töndernes Störrelse, reel fast Pakning 

af ligemæssig store Fiske og den deraf fremgaaende rigtige Betegning af Kvaliteterne 

vilde være af stor Nyt te til at forbedre Forretningeu i denne Artikel. 

Jeg er af den Mening, at den norske Fisk under saadanne Forudbetingelser 

vilde opnaa vtesentlig bedre Priser end nu er Tilfældet.» 

Af skotsk Sild sees Indförselen at have været mindre end i de nærmest 

furegaaende Aar: af Matjes endog meget mindre, nemlig kun 11,584 Tönder 

(i 1888 18,220), gaa at Markedet her idethele var ret knapt forsynet med 

denne Artikel. Ligeledes hidbragtes kun lidet Shetlandsild, da ogsaa Fångsten 

af denne havde været ringe og det endog i ganske usædvanlig Grad. De förste 

nye skotske Matjes kom her omtrent den 20 April, og derfor betaltes da trods 

dens middelmaadige Kvalitet 200 Mark pr Tönde; men denne Pris lioldt sig 

kun ganske kort Tid og gik ned lige til 20 M., for siden i Juni og Juli 

igjen at stige indtil 150. Fångsten deraf ophörte usædvanlig tidligt. — I 

Juni indtraf de förste ustemplede Fuldsild, og derfor betingedes i Begyndeisen 

en Pris af 50 à 60 M.; ogsaa denne gik snart stærkt ned, til mindre end det 

Halve, for derefter igjen at gaa op indtil 30 à 35; de förste Crownfulls forhandledes 

i Begyndeisen af August til 33 M., faldt siden indtil 25 og betaltes 

igjen i December omtrent som ved sin Hidkomst i August. Med Hensyn til 

skotske Fuldsild fremsattes ret mange Klager över at man i den stemplede 

Vare ikke havde nogen sikker Garanti for dens Godhed. 

Af den rigelige holländske Fångst ud paa Sommeren kom meget hid og 

udbödes til meget billige Priser, men havde senere en stigende Tendens. Smaa 

Puld steg fra 17 til 23 Mark, Prima fra 20 til 26 à 28 og Superior fra 25 

til 32 a 34. Den holländske Konkurrence synes vistnok især at have været 

farlig for den skotske Sild; dog kan det vel være, at enkelte Distrikter, som 

havde vænnet sig til den norske Vare, nu have begyndt med den holländske. 


242 

Denne anbefaler sig ikke alene ved sin Saltning og Behandling, men ogsaa derved, 

at Hollænderne almindeligen garantere et bestemt Stykketal pr Tönde. 

Ved Udgangen af 1889 skal her have været paa Lager af norsk Sild 

KKK 130 Töndcr, KK 1,519 (efter en anden Opgave 1,706), K 2,218 (efter 

den anden Opgave 2,040), MK 365, M og G 320, skaaren 240 (efter den 

anden Opgave 480), Slosild 239, Matjes 154 og Brisling 234 Tdr; altsaa idethele 

omtr. 5,419 Tdr (efter den anden Opgave 5,609); af holländsk 1,911 og 

af skotsk 2,159 Tdr (efter den anden Opgave resp. 1,806 og 2,638). 

For tom fersk Sild i Kasser fra Sverige betaltes jevnt 3 1 /, til 6 à 8 

Mark; for fuld Sild væsentlig mere. Alt eftersom Tilförselen af svensk fersk 

Sild er voxet, er ogsaa Antallet af Rögerierne stærkt foröget; og denne billige 

Vare gaar över hele Tydskland samt er bleven en farlig Konkurrent især 

for den skotske salte Sild, idet netop de Distrikter, som helst toge denne, skulle 

vaere blevne Konsumenter af denne Rògesild. 

Borsyret Sild synes at finde mindre Paaagtning, hvilket vel forendeel er 

at tilskrive den rigelige Tilgang af ovennævnte ferske Vare. I Rögerierne paastaaes 

hyppigen, at Silden faar en Afsmag ved Borsyren: og man tager derfor 

heller Silden i Is, naar Temperaturen ikke tillader at sende den uden Konserveringsmiddel, 

saaledes som fordetmeste skeer fra December til ud i Marts. 

Dette Sidste skede endogaaa i bemeldte Tidsrum meget saaledes, at Silden förtes 

lös i Waggonerne hvilket i den seneste Tid har været tilladt paa vedkommende 

danske og tydske Baner og hvorved adskilligt sparedes, idet Emballagen allerede 

kunde retourneres til Sverige fra Fredrikshavn, ligesom ogsaa Fragten blev 

noget billigere. 

Med anden fersk Fisk fra Sverige og Norge have Forsögene i 1889 tildeels 

ikke været særdeles heldige; og en af G-rundene dertil har man sögt i 

den Omstændighed, at de störste Sendelser ankom henimod Slutningen af Fastetiden, 

altsaa henimod den Tid, da BefolkniDgerne i de katholske Provindser 

ikke længer cre i væsentlig Grad henviste til at nyde Fiskemad. Regelmæssig 

Tilförsel vil altid i Fastetiden vaere af Vigtighed, især naar Veiret er koldt 

og saaledes Fångsten af Flodfisk er vanskelig. 

I det herværende Auktionsmarked var Omsætningen i 1889 ringere end 

i det næstforegaaende Aar; der solgtes saaledes af Kolje, Pigvar, Sötunge og 

Flyndre m. m. 1,697,567 Pund, anslaaede til Værdi omtr. 369,890 Mark 

— deri ikke indbefattet Hummer og andre Skaldyr samt Sild af Værdi 64,881 

M.; i 1888 var derimod solgt 2,423,000 Pund •— ligeledes deri ikke indbefattet 

Hummer m. m. Imellem Totalværdierne blev dog ikke stor Forskjel, 

hvilket foranledigedes ved at der afsattes meget mere af den kostbare Sötunge 

og ved at denne betaltes gjenncmsnitlig med 90 Pf. istedetfor 83'/, i 1888, 

medeos Gjennemsnitspriserne for de andre Fiskesorter bleve noget nær de samme 

som tidligere, nemlig for Pigvar 60 1 /% Pf. pr Pund, for Kolje 9 og for Flyndre 

9V5 — efter i 1888 at have været resp. 60, 10 og 9. For Hummer var 

Gjennemsnitsprisen 144 Pf. pr Pund. Af den nævnte Tilförsel var en ganske 

betydelig Deel fra Udlandet, nemlig 524,603 Pund istedetfor 324,309 i 1888; 

men disse Kvantiteter kom væsentlig fra Danmark, og kun ganske ubetydeligt 

fra Sverige og Norge. Fra disse Lande förtes derimod adskilligt til Fiskemarkedet 

i Altona, som idethele i den senere Tid har udviklet sig mere end 

det hamburgske, tildeels vistnok fordi den derværende rummelige og velindrettede 

Auktionshalle bar en gunstigere Beliggenbed end den herværende, som 

er träng og generes af Kulrög. Fra Sverige og Norge kom pr Jernbane til 

Altona 1,184 Colli med fersk Fisk og 2,024 med Hummer, af Vægt resp. 

1,110 og 747 D.-C.

243 

Paa Fiskeauktionerne i Altona afsattes saaledes ikke mindre end 3,285,74-1 

Pund af Kolje og saadati anden Fisk, som sælges pundevis, hvilket var omtr. 

2 Millioner meer end i 1888; og Værdien ansloges til över 560,000 Mark, 

inedens det hele Salg af Fiskevarer opgaves til en Værdi af 784,000 — omtr. 

465,000 meer end Salget i 1888 var opgaaet til. I denne Sum indgik Værdien 

af 12,611 Kasser sveu

244 

Den i min forrige Aarsberetning omhandlede Spekulation at hidfòre stor 

Torsk fra det sydvestlige Norge findes ikke at være udfalden idethele heldigt. 

Pen foranledigede, at Priserne stege atærkt paa Exportstederne, medens Markedet 

her overfyldtes i den Grad, at Prisen gik ned indtil 8 Pf. pr Pund. 

Derhos forsikres, at denne Torsk ikke med Hensyn til Godhed kunde maale 

sig med den, der af de tydske Dampere fiskes i Nærheden af Helgoland. Dertil 

kom ogsaa. at Torsken overhovedet ikke her yndes saameget som Koljen 

eller Hysen, af hvilken adskillig god Vare hidförtes fra Norden, isser fra Göteborg 

og i store Masser fra Jylland og England. 

Af andre ferske Fiskesorter end Sild, Torsk og Kolje indförtes ikke meget, 

navnligen kun lidet af Lax, og det uagtet Rhinlaxen i en stor Deel af 

Aaret, ligesom ogsaa fornserværende var kostbar, og lidet af Makrel. For den 

Sidste tor formeeutlig haabes, at der i indeværende Aar vil kunne istandbringes 

en livligere Omsaetuing. 

For et Par Aar siden gjordes et interessant Forsög paa at indbringe Hvalfiskekjöd 

i Konsumen her; den blev paa flere Restaurationer tilberedet som 

Lapskous og fandt Bifald. Eo herværende Handlende tænkte at anbringo 

samme i en Pavillon paa den hamburgske Industriudstilling i 1889, men det 

Parti, som for saadan Hensigt hidbragtea, befandtes ikke vel konditioneret, og 

Planen bortfaldt derfor. 

I den forelöbige Statistik sees Indförselen af fersk Fisk fra Sverige at 

være anslaaet til 8,268 D.-C, fra Norge 5,885 D.-C; i 1888 vare disse Tal 

resp. 3,378 og 6,528. 

Udbyttet af det Emdenske Fiskeriselskabs Virksomhed var nærlig det 

samme som i 1888, nenilig 13,443 Tönder, idet alle dets 17 Fartöier gjorde 

fire Reiser. Salget var dog ikke tilfredsstillende, da Prisen pr Tönde blev i 

Gjennemsnit 31. 2'17 lavere end i det næstforegaaende Aar (M. 25'97 mod 

28'14). Selskabet beholdt sin Subvention af 2,000 M. pr Fartöi. Den gamle 

Klage över Produktionsomkostningernes Höide vedblev, men Våren var, saaledes 

som i de senere Aar bar været sasdvanligt, af god Kvalitet og omhyggelig 

pakket, saa at den, hvor den kjendes, sættes ved Siden af den bedste holländske 

og vel endog tildeels foretrækkes for denne, hvilken den idethele med 

Hensyn til Fangsttid og Behandlingsmaade staar nær. Der har været opkastet 

Spörgsmaal, om man ikke, istedetfor at oplægge Fartöierne om Vinteren, burde 

benytte dem t. Ex. til Kolje- og Flyndrefangst i Nordsöen eller Sildefangst 

paa den nyfundne Grund sammesteds eller endog til Deeltagelse i SildeÜBket 

ved den svenske Vestkyst; men der er navnligen imod det Sidste indvendt, at 

den svenske Sild er saa »frygtelig billig», at saadant ikke vilde lönne sig med 

saa kostbare Skibe og Red9kaber; Fiskerögerne i Emden selv erholde saaledes 

paa den Tid Sild fra Sverige og fisket af Svenske. 

Et andet tydsk Fiskeriselskab, etableret i Norden og Norddeieh, har ligeledes 

forsögt Sildefiskeri i 1889, men uden synderlig Fordeel, idet samme har 

fundet Jernbanefragterne til det Indre af Tydskland for höie og saaledes ikke 

kan konkurrere med Hollænderne. 

Hidförselen af Klipfisk og Törjisk fra Norge til Hamburg sees at have 

været ganske betydelig, nemlig omtr. 99,447 D.-C; i 1888 var denne Indfòrsel 

90,305 D.-C. og i tidligere Aar meget mindre. Den oversöiske Forretning 

var neppe synderlig större end i 1888; navnligen skal Forsendelsen til 

La Platå endog paa Grund af de derværende kritiske Forholde være gaaet endeel 

tilbage, hvorimod en væsentlig Forbedring viste sig i Förbindelsen med 

Italien. Den Mangel paa Dampskibe, som i Hösten 1888 havde foranlediget 

nogen Standsning i Hidförselen af denne Artikkel fandtes ikke synderlig fölelig

245 

i 1889, og det fandtes ikke heller fornödent at sende mange Extraskibe. Det antages, 

at Afladerne i Christiansund og Aalesund ikke have hostor, saa stor Fordeel 

som i 1888, da de havde maattet betale Raafisken temmelig dyrt. Prisstillingen 

ber var nemlig lidet eller intet höiere for Klipfisk; der betaltes nemlig 

gjennemsnitlig M. 23 à 24 for 45 Kg. Kistepakning og M. 29 for 58 Kg. 

Kistepakning. 

For Stokfiskens Vedkommende var der nogen, om eud ikke heller betydelig 

Forskjel, idet der nemlig for Lofotenvare betaltes M. 56 à 58 og for 

Finmarkvare M. 46—48. 

Det paastaaes, at Finmarkfiskens, baade Klipfiskens og Stokfiskens. Kvalitet 

fordetmeste ikke var saa smuk som i 1888, idet don havde lidt af Sol og 

Värme, hvorimod det, der hidfortes fra Lofoten, befandtes at værc i god Stånd. 

Klipfisk og Törtisk bliver, som bekjendt, kun lidet Gjenstand for Owsætning i 

herværende Marked, medens det Allernieste her onilastes til de sydeuropæiske 

og oversöiske Havne. Den Artikel, som meest omsættes her, nemlig Rödnkjær, 

hovedsagelig Hökerfisk og tildeels Vækkerfisk, solgtes her i Begyndeisen af 

Hösten for Kge op til 65 Mark pr. 100 Kilo, men kunde sonore neppe naa 45. 

Trän. Beholdningen af denne Artikel var ved Aarets Begyndelse 7,000 

Tönder brun og 13,000 Tönder blank Vare, saaledes noget mindre end i Begyndeisen 

af 1888. Priserue, som i sidstnævnte Aar havde hævet sig noget, 

ialfald for den blanke Träns Vedkommende. forbleve temmelig uforandrede i de 

förste Par Maaneder, men stege noget i den förste Deel af Marts i Anledning 

af Efterretningen om et utilfredsstillende Lofotfiske, saa at her betaltes iudtil 

38 Mark for brun og 50 for blanke Sorter, samt 80 for Damptran i Bliktönder 

og 55—58 for raa Medicintran. Dog bleve nærmere henimod Vaaren 

Underretningerne bedre; og efteråt först Damptranen var begyndt at falde bleve 

i April og Mai ogsaa de andre Sorter revne med ifülge det store Fiskeiudsig 

i Finmarken. Brun Trän sank efterhaanden lige ned til 28 og blank til 34 

à 38 Mark, samt Damptran indtil 45 à 46. Grunden til denne sidstes Fald 

laa vistnok i en væsentlig Grad i Överproduktion, medens de andre Sorters 

nedadgaaende Konjunktur antageligen stod i Förbindelse med trængeude og særdeles 

billige Anbud fra Finmarken. Da man i August erfarede det mindre 

heldige Resultat af Sælfangsten ved Grönland, blev Markedet igjen noget fastere 

ialfald for de gode blanke Sorters Vedkommende, og disse gik i den seueste 

Deel af Aaret op til 40 Mark. medens raa Medicintran naaede op til 44 

og Damptran til 53. Sæltranen selv blev i Begyndeisen af Hösten solgt til 

omtr. 37 à 38 M., og senere gik Prisen langsomt op til 41 à 42. Endeel 

deraf kom fra Tromsö, som nu leverer god klaret Vare: men adskilligt formodes 

at være holdt tilbage i Haab om at Artikelen vilde stige niere; den har 

dog stærke Konkurrenter i den billige og gode blanke Torsketran, Soitran og 

Haakjerringtran. Med Spæk kom her kun eet Dampskib. 

Indförselen af Trän idethele var meget betydelig og er anslaaet til 

85,000 Tönder, hvoraf 25,000 brun og 49.000 blank, 6,000 Damptran og 

5,000 raa Medicintran; i 1888 hidförtes resp. 25,000, 32,000, 5,000 og 3,000 

Tönder af de nævnte Sorter, altsaa tilsammen 65,000. Af brun Trän var 

Forraadet her ved Aaarets Udgang 8,500, af blank 10,500; af Damptran og 

raa Medicintran resp. 1,000 og 500 (ved Aarets Begyndelse 750 og 250). 

Den aldeles overveiende Deel af Indförselen af Trän var norsk; Konsumen 

af samme var idethele god og Omsætningen livlig; det anerkjendes, at der er 

gjort betydelige Fremskridt i Vårens Behandling og Klaring, navnligen i Hammerfest 

og Tromsö. Naar Priserne dog ikke stillede sig höiere, formenes Grunden 

at være mindre at söge i stor Indförsel fra andre Lande — tlii en saadan

246 

skal ikke have fundet Sted hverken fra England eller Amerika — end i Konkurrencen 

med Mineralolier samt andre Olier og Fedtsubatanaer, som man nu 

har lært at extrahere af allehaande Affald. 

Blandt fremmede Transorter, som her fandt Sögning, Tar den hvide Newfoundlandstran, 

som var i jevnlig Stigen og ved Aarets Udgang endog noteredes 

56 à 57 Mark i store Fade og saaledes endog höiere end norsk Damptran; 

den benyttes meget til teehniske Öiemed og skal egne sig i enkelte Retnioger 

bedre hertil end andre Transorter. Forhen benyttedes den ogsaa ikke sjelden 

til Förfalskning af norsk Damptran. 

Af spansk Sardinolie er ligeledes hidfört endeel. og formeentlig meer end 

i 1888; men ogsaa af norsk Sildetran, som dermed vil kunne konkurrere, naar 

man bar naaet frem til en fuldkomnere Afklaring end hidtil har været almindelig, 

skal Tilförselen have været större end tidligere. —- Af Japantran 

kom kun lidet. 

Af Is hidförtes kun ubetydeligt; og man havde vel endog i Begyndeisen 

af Aaret. da Vinteren var temmelig gunstig for Opsamling af ret god Is i 

Hamburgs umiddelbare Nærhed, troet aldeles at kunDe uodvære Indförsel af 

denne Artikel. Der indtraadte imidlertid vedholdende mildt Veir i Foraaret. 

hvorved Forbruget her steg til et for den Aarstid usædvanlig Höide, og dette 

foranledigede endeel Tilförsel fra Norge til Hamburg og Altona, til hvilkeu 

sidste Stad kom fire Fartöier dermed. Aktieselskabet Hamburger Eiswerke 

Direktion, som ifölge egen Förklaring anvendte 40,000 Mark herpaa, solgte igjen 

denne Is med god Fordeel, og gav sine Aktionærer 12 1 / % Dividende; for 

1888 var Dividenden 7'/3 %. Selskabet har med Besidderen af Quickborner 

Sö afsluttet en Isleverancekontrakt for 14 Aar, hvoraf det lover sig god Fordeel. 

Fra Geestemünde forsikres, at man der ofte har vanskeligt for at skaffe 

sig den for Fiskeriet, navnligen for Fiskerdampskibene fornödne Is; i tidligere 

Aar rued milde Vintre lientede man det Fornödne fra Norge, hvorimod man 

nu oftere benytter Kunstis. Nyligen har man der sat en stor Eng under Vand 

fra en artesisk Brönd, og naar Isen naaede en Tykkelse af 15—20 Centimeter. 

har man opskaaret den og bragt Stykkerne ind i de store Ishuse. — Den her 

ved Hamburg i Vinteren 1888—1889 indsamlede Naturis haves tilstede i betydelige 

Masser, men er for en stor Deel ret tynd, formeentlig neppe 10 Centimeter 

tyk; og det tor nok ventes, at Indförsel vil behöves ud paa Sommeren. Herværende 

Bryggerier have i 1888 fortsat med at anskaffe sig Ismaskiner, Lindes System. 

Skina og Huder. Över Forretningen i disse Artikler har man i flere Aar 

klaget som utiJfredsstillende for de fiesto Sorters Vedkommende; men man erkjender 

at Tilstanden i 1889 har vreret bedre, idet de fleste af disse Artikler 

disponeredes med temmelig Lethed. Med Hensyn til Kalveskind var det dog. 

ligesom i det næstforegaaende Aar, Tilfældet, at den större, tykke og tunge 

Vare ikke meget efterspurgtes, og derfor i Regelen fandt kun slæbeude Afsætning, 

naar ikke Eierne viste stor Iniödekommenhed. Imidlertid kom derigjennem 

adskillige Salg istand. Priserne paa svenske Kalveskind stillede sig tiideels 

endog under hvad der var betalt i 1888. Derimod fandt gode lette, 

deriblandt norske, Skind til sine Tider og navnligen i de förste Maaneder fordeelagtigt 

Marked her, og ret betydelige Poster afsattes; rigtignok formindskedes 

Sögningen og Priserne gik noget ned senere hen, og det uagtet Tilförselen 

var mindre end i det foregaaende Aar. Blandt de lette og her yndede Skind 

vare mange fra Finland, men for disse, saavelsom for russisk Vare, opstilledes 

paa Grund af höie Priser i Hjemlandene saadanne Fordriuger, at Kjöbelysteu 

her kun seent indtraadte og idethele ikke blev saa livlig som i 1888. — Paa 

Gjedeskind vare Priserne allerede i 1888 gaaede ned, og ifölge deraf var der

247 

ogsaa i 1889 en ikke ubetydelig Afsætning af denne Artikel. Vietnok gjaldt 

dette fornemmeligen om indenlandske og russiske Sorter, medens de nordiske, 

for hvilke begjæredes noget mere end for hine, kun langsomt kunde römmes; 

imod Aarets Slutning var dog Tendensen idethele opadgaaende. — Den gode 

Konjunktur for Kidskind, som havde vist sig i 1888, holdt sig ogsaa i Alinindelighed 

igjennem forrige Aar; og Afsætningen var temmelig rask. — Af Faareskind 

fandt især lette for Glacélæder passende Vare rask Afsætning. I tydske 

Faareskind udviklede sig her en livlig Omsætning og til stigende Priser; idet 

her oemlig paa Grund af Forbudet i England mod Indförsel af levende Dyr 

slagtedes en Mængde Faar, hvis Kjöd sendtes derhen. Priserne paa sydamerikanske 

Lammeskind stege betydeligt. idet Tilfor.selen fra La Platå blev endnu 

ringere end den havde været i 1888. Stigningen kom ogsaa tildeels europæiske 

for Glacélæderfabrikationen tjenlige Sorter, dog fornemmeligen spanske og 

italienske, tiigode. 

I Bukkeskind var, saaledes som overhovedet i de senere Aar, Omsætningen 

ber kun ubetydeüg. Forbruget af denne Artikel paastaaes overhovedet at 

være blevet mindre end i tidligere Tid; og Konsumenterne forsyne sig ialfald 

væsentligen ikke över Hamburg. 

För Reensdyrskind var Sugningen ligesoin i den seneste Deel af 1888 ret 

god, og Priserne stillede sig i Almindelighed lidt höiere end da, tildeels endog 

saa höit, at derved indvirkedes slappende paa Afsætningen; endeel Förråad 

bleve saaledes tilovers ved Aarets Udgang. uagtet Tilförselen i det Hele ikke 

havde været betydelig. hverken fra Sverige eller Norge; fra förste Land kom 

til Hamburg omkr. 205 og fra det andet 201 D. C; i 1888 havde den været 

fra Norge 147 og fra Sverige ganske lidet. 

Af saltede Sælhundskind kom, ligesom i de 2 nærmest foregaaende Aar, 

et uieget ringe Kvantum fra Norge eller Grönlandshavet, hvorimod der fra 

Arehangel hidbragtes större Partier; fra Priserne af 1888 fandt nogen Nedgång 

Sted. — Hvidfiskehuder. som i 1888 vare sunkne i Pris, vedbleve at 

staa lavt, uagtet Indförselen var ubetydelig og Salget gik temmelig rask. Af 

Hvalroshuder kom lidet eller intet, uagtet her var nogen Efterspörgsel. 

I oversöiske Huder var Omsætningen omtrent ligesaa livlig som i 1888, 

eller vel endog noget större; ogsaa var Indförselen nieget betydelig, nemlig 

omkr. 1,666,000 Styk og 16,000 Baller. Det hamburgske Marked for denne 

Artikel forsikres at overgaa alle andre ved sin Msngesidighed, og den hyppige 

direkte Förbindelse med Sydamerika kommer det selvfölgeligen i höi Grad tiigode. 

Konsumenterne kunde i hele Importsaisonen dække sit Behov til billige 

Priser, tildeels eudog meget lavere end i det næstforegaaende Aar, medens 

ogsaa Lædcrpriserne vare meget nede, ialfald for de ringere Sorters Vedkommende. 

I Aarets Begyndelse vare Priserne paa Salthuder endog ganske usædvanlig 

lave, undtagen tildeels for svære Oxehuder, af hvilke Forraadet i Europa 

da var temmelig ringe: og senere i Aaret rar der idethele ikke megen Förändring 

heri. For Rio Grande salte Hnder. af hvilke det hamburgske Marked 

omtrent optog Halvdelen af den hele Produktion, aabnede Priserne i Januar 

til 47, à 478 D. for svær Vare, hævede sig i Begyndeisen af Marts til 474 

à 4"/v, D. og holdt sig i det Væsentlige paa denne Basis, indtil i September 

Værdien for langhaaret Gods gik tilbage til 47, D. og senere endog lidt derunder. 

Ved Aarets Udgang noteredes dog svære Rio Grande Oxehuder igjen 

4 /, D., og lettere saadanne 4 D. River Plate Oxehuder stode en Tidlang 

temmelig höit, og det Samme var henimod Aarets Udgang forendeel Tilfældct 

med Rio Janeiro Oxehuder.

248 

För saltede Hestehuder, hvis Produktion ved Plataflodeu vedvarende formindskes, 

bleve ret höie Priser bevilgede; i Slutningen af Juli naaede de sit 

Höidepunkt, M. 16.50. — Torre saltede Brasilsorter gik fra Slutningen af Mai 

til Slutningen af Oktober ned omtr. 6 à 8 %, Ceara-Huderne vel endog mere 

paa Grund af mindre god Kvalitet. Torre Rio Grande-, som indförtes i rueget 

store Masser, sank omtr. 14 % og gik saaledes ned til ganske usædvanlig lave 

Priser; af torre La Plata- indförtes derimod kun lidet og af middelmaadig Kvalitet; 

ogsaa stode de i ringe Pris. I China-, Japan- og afrikanske Huder var 

Forretningen mere ubetydlig end i tidligere Aar; ogsaa for disse gik Priserne 

ned. 

Ved Udgangen af 1888 fandtes ber paa Lager kun omtr. 42,000 St. 

oversöiske Huder, ved Udgangen af 1889 noget mere, nemlig 51,000 St. 

Spiritusforretmugen led for en stor Deel af Aaret under Trykket af de 

samme Vanskeligheder som i 1888, og IndforseleD, som allerede da var ringere 

end i de næstforegaaende Aar, viste yderligere Nedgång. I 1888 hidförtes 

omtr. 98,000 Fade, hvoraf 16,000 transiterede; i 1889 kom kun 79,700, 

hvoraf transiterede 6,300. I 1887 var liid/ort omtr. 120,000 og i 1880 

146,000. Af ovennævnte 79.700 Fade forklares 19.607 at have været tyd.-k 

Produkt, saa at kun omtr. 60,000 Fade vare af udenlandsk Oprindelse. De 

i min forrige Aarsberetning omhandlede Forhaabninger om snarlig Förändring 

i den af Spanien i 1888 vedtagne Konsumskatlovgivning, ifölge hvilkeu der 

opkrævedes en Alkoholkonsumtionskal af 75 Pesetas pr Hektoliter, forbleve i 

Aarets förste Maaneder ret usikre; og saalænge som det förblev tvivlsomt, 

hvilke af de stridende Interesser, som gjorde sig gjældende inden den spanske 

Legislatur, vilde blive de seirende, holdt man sig her temmelig tilbage fra det 

derværende for den tydske Sprit saa særdeles vigtige Marked, saa nieget mere 

som Lagrene dersteds vidstes at være temmelig betydelige i Forhold til Behovet, 

tildeels paa Grund af de svenske Konsignationer fra 1888. Kun i Februar 

rörte Spekulationen sig noget. Forhandlinger fandt Sted mellem den 

tydske og den spanske Regjering. og Resultatet deraf blev Udkast til Bestenimelser, 

der lorelagdes Cortes og inden samme henvistes tii en Kommitté. Dennes 

Indstilling blev færdig i April og gik ud paa at al i Handelen kommende 

Brændevin skulde bære en Konsumskat af kun 25 Pesetas, inedens den 

gjældende Indförselstold, 21/ Peselas, skulde bibeboldes, dog med Forbehold 

at Brændevin fra de spanske Kolonier skulde være fri derfor. Mod denne 

sidste Begunstigelse blev af den tydske Regjering gjort Indsigelse, og slutteligen 

liortfaldt den, livorimod Brændevin beredt af Vindruerester etc. förblev afgiftsfri. 

Bygget paa disse Grundsætninger kom Loven istand og gjordes gjældende 

fra l:e Juli. Derved udvidedes i betydelig Grad det spanske Marked for den 

tydske Spritexport, og denne blev, fordi Lagerne dersteds da vare temmelig 

reducerede, niedens de ber endnu vare rigeligen forsynede, temmelig livlig, 

ialfald til ud i November. Ogsaa bleve betydelige Kvantiteter exporterede til 

andre Lande, og derhos blev Af-ætningen til det tydske Indiand noget stserkere 

end forhen; der saavelsom paa det spanske og andre Markeder havde dog Hamburg 

skarp Konkurrence at bestaa med preussiske Fabriker, som tildeels fik 

Raaproduktet mere billigt. 

En Lettelse af de fulde Lagere bersteds fandt Sted i Slutningen af August 

og Begyndeisen af September, idet Fabriken i Karlshamn her forsynede sig 

med ett ganske betydeligt Kvantum — anslaaet til omtr. 11,000 Fade —fordetmeste 

Raavare. Derved gjordes et stærkt Indtryk paa det herværende Marked, 

og dette var antageligen Grunden til en da stedfindende midlertidig Prisstigning. 

Reguleringsprisen for god raa Potetesspiritus per 100 Liter à 100

249 

% inclusive gode Jernbaandsfade noteredes i Januar M. 19% til 20 3 /a og bevægede 

sig siden ubetydeligen op og ned; laveste Notering indtraf i Februar, 

nemlig 19 3 /8, höieste i September, 24'/,; dette fandt Sted den 7:de i samuie 

Maaned, efteråt der den 20:de August var noteret 23'/8. Seuere gik den igjen 

strax ned; saaledes var samuie den 16:de September 23 3 /s, altsaa nærved det 

Ståndpunkt, som indehavdes umiddelbart for Indkjöbene fra Karlshamn. I 

Midten af September hörte man om at der fra Karlshamn var gjort en större 

Afslutning paa Levering i Vintermaanederne paa Reval, hvilket foranledigede 

de herværende Fabrikanter til större Tilbageholdenhed ligeoverfor rigelige Anbud 

især fra Polen. Prisemes Tendens var fra September af til Aarets Udgang 

i det Væsentlige nedadgaaende. 

Den meste udenlandske Raaspirhus. som koui lier. var som sædvanligt fra 

Rusland; dog var Hidförselen derfra betydligt mindre end i 1888 paa Grund 

af at PoteteshBsten der faldt mindre heldig ud. modens Rughösten ligesorn i 

Tydskland var saadan, at dens Produkt for en stor Deel lönnede sig bedre som 

Brödfrugt end for Anvændelse til Spiritus. — Fra Sverige skal være hitfürt 

600 Fade, hvoraf 195 över Lübeck og Resten direkte pr Dampskib; i 1888 

kom 1,891, hvoraf 30 över Lübeck. Fra Norge var Indfürselen næsten ingen, 

efteråt den i 1888 havde bestaaet i 79 Fade. Den uævnte svenske Import 

bestod væsentlig af ringere Kvaliteter, og opgives at have været fordetmeste 

fra Karlshamn. 

De hamburgske Fabrikanter vare hele Aaret igjennem ret godt beskja-ftigede, 

saavel for den indenlandske Konsum, der siden Toldtilslutningen er næsten 

udelukkende indskrænket til Benyttelse af tydsk .Material, som ogsaa i ganske 

anseeligt Forhold ved Furarbeidelse af udenlandsk Raavare for Exporten 

til oversöiske Pladse og i Aarets anden Halvdeel som ovenanfört tillige til 

Spanien. 

Ved Aarets Udgang fandtes Forretningsstillingen for Spekulationen temmelig 

gunstig. Priserne vare idethele lave, og der havdes Udsigt til en livligere 

Export til Spanien; Forraadene lier saavelsom i det Indre af Tydskland vare ikke 

betydelige; den sidste tydske Potetesbüst var vistnok stor, men Frugten sagdes 

at være mindre rig paa Stof for Spiritusfabrikation end sædvanlig; betydelig 

Tilförsel fra Rusland ventedes ikke paa Grund af dets noget mislige Kornhöst 

og den höie Rubelkurs, og det Samme var i det Va>semlige Tilfældet med det 

polske Raaprodukt. 

Korn, Smör, Öl. Kornhandelen i Hamburg var i 1889 usædvanlig livlig, 

ialfald i Aarets sidste Halvdeel, efteråt hei' var kommet Kfterretning om at 

Udsigterne for den russiske Höst stillede sig inisligp, uiedens derlms Tydsklands 

egen Höst syntes at ville blive mindre god. Det udenlandske Korn hidförtes 

da, fornemmeligen i Damp^kibe fra det sydöstlige Pjuropa. i saa kolossale Masser, 

at mau her kom i störste Forlegenhed for Lagerplads; meget maatte derfor 

i länge Tider og til Viöie Priser opbevares i Fartöier eller med overordentlige 

Omkostninger sendes til det Indre af Landet. Der udtales Frygt for, at 

hvis der ikke ret snart sörges for Afhjælpelse, vil Indlandet meer og meer 

optræde direkte og bemægtige sig Forretniugen, saaledea at den gaar tabt for 

Hamburgs Marked og Våren blöt transiterende kommer til at beröre denne 

Pläds. Selv östlige Dele af Tydskland forsynedes fra det sorte Hav över Hamburg, 

idet en stor Deel af det indre Ruslands Höstudbytte paa Gruud af særegne 

Kommunikationsforholde sögte ned til dette Lands sydlige Havne istedetfor 

til Östersöen og Vestgrændsen. 

Rug var, saaledes som fordetmeste har været Tilfældet, den toneangivende 

Artikel, og det var saaledes især denne Kornsort som henimod Midten af

250 

Aaret blev i overordentlige Kvantiteter ledet hid fra det eorte Hav, Donau, 

Tyrkiet o. s. v., trods den höie Told; Priserne, som i den förste Deel af Aaret 

vare gaaede ned omtrent 10 Mark, stege i den anden Halvdeel vedholdende. 

Por Hvede var Markedet idethele meget raere stille; man beskjæftigede 

sig forsaavidt vel udelukkende med at dække Behovet for Möllerne, som anvendte 

den indenlandske Vare for Konsumen i Landet og den udenlandske til 

deraf at producere Meel for Exporten. Fra Amerika kom i 1889 lidet eller 

intet Hvede, men det meste fra Rusland. Prisforandringerne i Aarets Löb vare 

ikke betydelige. — Ogsaa i Byg, navnlig i Maltbyg, var Forretningen af ikke 

betydeligt Omfång, idet nemlig England havde en god Höst baade forsaavidt 

Kvantitet og Kvalitet angik. Forsendingen derlien var saaledes kun til enkelte 

Tider af nogen Vigtighed. Paa det tydske Produktionsgebeet selv vare 

Priserne temmelig höie, og da Byghösten sammesteds ligesom i Österrig og 

Ungarn var temmelig ringe i kvantitativ Henseende, gik adskillig for Bryggerier 

vel skikket russisk og üonauvare til Hamburg samt herover til det Indre 

af Tydskland. Af russi>k Byg som Foderstof indförtes Hgeledes ganske betydeligt. 

Ogsaa i Mais var der livlig Forretning navnlig i Aarets sidste Halvdeel 

paa Grund af de billige Priser i Nordamerika og den forholdsvis moderate tydske 

Told. Hertil kom at der fra La Platå importeredes meget deraf i de seneste 

Maaneder. dog fordetmeste mindre god Vare; fra det sorte Hav og Donau 

kom derimod kun lidet Mais, idet Prisforholdene dersteds vanskeliggjorde Konkurreneen 

med det amerikanske Produkt. 

Af Havre hidförtes kun lidet, fordetmeste fra Rusland; Priserne for finere 

Sorter vare dog tildeels noget höiere end i det næstforegaaende Aar. 

I Slutningen af 1889 noteredes ber pr 1,000 Kg. netto tydsk Rug M. 

180—190, tydsk Hvede M. 190 — 204, Saalebyg M. 225—250 og tydsk Havre 

M. 168—182. 

Med Smörforretningens Gäng i 1889 har man idethele ikke været ret tilfreds. 

Efteråt Aaret var begyndt med temmelig fäste Priser, saaledes at der 

den 4:de Januar noteredes M. 123 med 8 Kg, Tara, gik Priserne snart temmeligen 

ned. Vistnok stege de i Löbet af Februar til 130, men sank hurtigen 

paany; i Slutningen af Marts var höieste Notits M. 104, og April bragte en 

yderligere Nedgång til 95 omtrent i Midten af Maaneden; efter endeel Vaklen 

noteredes eudog 88 i Begyndeisen af Juni. Da indtraadte Kjöbelyst og henimod 

Slutningen af denne Maaned var Prisen 103 og hemmod Slutningen af 

Juli M. 112; efter nye Bevægelser ned og op kom man den 10:de December 

igjen til M. 123, og ved Aarets Udgang noteredes M. 107. 

Meningslorskjellighederne med Heusyn til hvorledes Smörnoteringerne burde 

foregaa, vedbleve; og Medlemmer af den östholsteiniske Meieriforening, som 

vare misfornöiede nifd de i Hamburg opnaaede Priser — idet t. Ex. Prisnoteringerne 

i Kjöbenhavn gjennem en Række af Aar have gjennemsnitlig staaet 

adskilligt höiere end i Hamburg —, bestemte sig til at gjöre Forsög med at 

sælge sit Produkt her ugentlig paa offentlig Auktion; de förste Salg. som saaledes 

forcgik, nemlig i December, fandtes ogsaa at give gunstige Resultater. 

Forretningen i finländsk Smör var tilfredsstillende, ialfald forsaavidt angik 

Vintervare, som solgtes til M. 80—90; ogsaa af galizisk fiin frisk Vare afsattes 

meget til M. 88—95, medens de midlere Kvaliteter forbleve uden Sugning. 

Amerikansk Smör tillörtes ogsaa i store Kvantiteter og fandt god Afsætning 

til Priser varierende fra M. 40 til 70. heri dog ikke Tolden medregnet. 

Smörtolden er som bekjendt M. 20 pr 100 Kg. 

Man har gjort den Bemærkning, at Hamburgs Smörhandel i Aaret 1889 

har vist sig at være blevet emanciperet fra det engelske Marked; medens Pri-

251 

serne der stode lärt, fandt her i fiere Maaneder god Afsætning Sted til Indlandet 

til gode Priser. Vistnok er denne Förändring, ialfald forendeel, foranledigefc 

ved Hamburgs Tilslutning til det tydske Toldgebeet. 

Af 01 hidförtes i 1889 ifölge den forelflbige Statistik kun ubetydeligt 

fra Sverige, og fra Norge omtr. 7,352 Hi., tilnærmelsesvis samme Kvantum 

som i 1888, men dog endeel mindre, og som sædvanligt næsten udelukkende 

bestemt for fjernere Havne. — Den Hamburg-Altonaiske Bryggerivirksomhed 

vedblev at udvikle sig trods den voxende Konkurrence med andet især bayersk 

Öl, samt trods de stegne Priser paa dens Raamaterial og andre Fornödenheder 

og trods endelig en meget brydsom Streik i Mai Maaned, som förte til røidlertidig 

Forstyrrelse og til Lönningsforhöiel«er. Omsætniugen var, vel tildeels 

paa Grund af Industriudstillingen, overmaade betydalig i Forretningsaaret Oktober 

1888 til Oktober 1889, endog över 20 '„ niere ond i det næstforegaaende 

Aar, og et enkelt Bryggeri skal have solgt över 108,000 Hektoliter. 

Vel saa ikke noget af dem sig istand til at give en Dividende af 16 %. saaledes 

som for 1887—1888 havde været Tilfældet med det ene. men Dividenderne 

vare dog ret anseelige for de fleste af dem. som 14. 12'/2. 12, 10, 8 

og 7'/3 %, og Udsigterne for F remtiden befamltes derbos ret gode, thi vel 

stege paa Grund af Höstens Udfald Byg- og Maltpriserne. men Humleprisen 

gik ned. Udförselen til Udlandet syntes at være i Stigende: allerede i 1888 

udgjorde denne 450.000 D. C, hvoraf 237.000 til Sydamerika og Vestindien, 

samt 31,000 til Japau. i hvilket sidste Land dog nu Bryggeri-Industrien kultiveres 

med megen Knergi af de Indfödte selv saavelsom af derværende Tydskere. 

Af Kaffe var Indförselen ikke mindre ond 102.100 Tons. formeentlig större 

end i noget foregaaende Aar, og omtr. 3 ! /10 Million Kg. bctydeligere end i 

1888; den skal have udgjort næsten 27 '-,, af den samtlige europæiske Kaffeimport, 

— forsaavidt omtrent det samme Forhold som fandt Sted i 1888. 

Det har lykkets den bamburgske Handel i en temniclig fuldstændig Grad at 

bemægtige sig det tydske Marked med Fortrængsel af udenlandske konkurrerende 

Pladse, mcdens den tillige ifölge den fransk-italienske Toldkrig bar forstaaet 

at udvide sine Forbiudelser med Italien. Derimod er det gaaet tilbage 

med Forsyningen bcrlra af do skandinaviske Markeder. idet diwe hovedsagcligen 

forbruge Kiokaffe og saaledes mere flnde sig henviste til det londonske 

Terminmarked, der for denne Kaffesorts Vedkommende er i vedvarende Fremgang, 

inedens Santoskaffeen her vedbliver at være dominerende. 

Af denne Kaffe indförtes 35 9 /,0 Millioner Kg., af llio kun 7''/l0; i 1888 

kom resp. 33'/a og 15 4 /s Millioner. Af de her meget yndede Guatemala og 

Costarica tilförtes 24'/5 Millioner Kg., i 1888 15 J /4. Af Laguayra, Porto 

Cabello og Curaçao kom över 6 Millioner imod benved 4 i 1888; af Domingo 

derimod, bvoraf nogle smukko Partier bidbragtes. paa Grund af fransk Konkurrence 

kun omtr. 5 Millioner mod næsten 7 i 1888. Fra Portorico hidförtes 

ikke nieer end 1 7 /10 Millioner, lidet över det Halve af Indförselen i 

1888. Ogsaa fra Bahia og Ceara kom kun ubetydeligt, ligesom fra Maracaibo 

og Sabanilla. Af afrikanske Sorter hidbragies ogsaa kun ringe Kvantiteter og 

de solgtes billigt. 

I Aarets Begyndelse noteredes reel avcrage Santos her 77'/., Pf. pr Pd. 

men den steg allerede efter faa Dage betydeligt paa Grund af en Depesche 

fra Brasilien, gik vel snart derelter igjen noget ned, men havde dog idethele 

en stigende Retning indtil den i Begyndeisen af Juni naaede 86. og det uagtet 

ganske betydelige Tilförsler af Kaffe bragtes saavel fra Brasilien som fra Vestiudien 

og Mellemamerika, saa at Forraadet var steget fra omtr. 13'/, til 25'/,

252 

Millioner Kg. Her blev netnlig spekuleret efter en stor Maalestok, og ved 

Opkjob af ankotumende og udbudte Partier hindredes Nedgång i Priserne, inedens 

der gjordes Regning paa, at Tilforslerne i den senere Deel af Aaret vilde 

stærkt aftage og saaledes Knaphed opstaa. Man var imidlertid uheldig, og i 

Midten af Juni, medens endnu betydclig Indförsel fandt Sted, blef det bekjendt, 

at Haussepartiet saa sig nödt til selv at optræde som Sælger. Der opstod 

saaledes Deroute; paa enkelte Dage kastedes Prisen 5 Pf. eller mere og ved 

Slutningen af Maaneden noteredes i Terminmarkedet 15 à 16 Pf. mindre end 

i dens Begyndelse. Under disse Forholde standsede til sine Tider Forretningen 

i effektiv Vare ganske. I Begyndeisen af Juli havdes her et Förråad af 

næsten 28 Millioner Kg., og Priserne i Terminmarkedet gik ned til 66 1 /,,; 

snart vandt dog Markedet igjen nogen Fasthed, idet Indforselen blev mindre; 

den bedre Stemniug fik efterhaanden Overhaand, og i den senere Deel af denne 

Maaned blef ogsaa Forretningen i effektiv Vare paany livlig. Inlandet forsynede 

sig og rask Afsætning fandt Sted til de daværende forholdsviis billige 

Priser. Tendensen blev saaledes igjen stigeude; i September betaltes 82 for 

reel ordiuær Santos, og eftersom inan næræede sig Decemberterminen, gjorde 

sig et stærkt Dækningsbehov gjældende. I November bleve saaledes Priserne 

i Terminmarkedet jevnligen opadgaaende. og da Underretningen om den politiske 

Omvæltning i Brasilien naaede hid, fik denne Strömning yderligere Fart, idet 

Huse. som endnu ikke havde dækket sine Engagements for December, bleve 

tengstelige; den 25:de noteredes 88'/4. Ogsaa for effektiv Vare stege Fordringerne, 

og Priserne paa reel ordiuær Santos stode ved Maanedens Udgang i 86. 

December Maaned hengik uden særdeles Vanskeligheder; Terminen noteredes 

den 24:de med 85 Pf., og efteråt Forretningen i effektiv Vare Maaneden 

igjennem havde været slæbende, stillede Prisen for reel ordinær Santos sig ved 

Aarets Slutning paa 84 Pf. 

Priserne paa reel ordinær Rio vare hele Aaret igjennem lidt lavere end 

for samme Klasse Santos; i Oktober og November var Forskjellen dog ganske 

ubetydelig, gjennemsnitlig kun een Pfennig pr Pd, ellers lidt mere. 

Den hamburgske Terminforretning har i Aaret 1889 tabt endeel af sit 

tidligere Omfång, forneinnieligen efteråt den ovenfor omhandlede Haussespekulation 

var mislykket. Efter den i Sommer stedfundne Afvikling af samme forringedes 

Omsætningerne inden Terminmarkedet i höi Grad og en roligere Stemuing 

indtraadte idethele. Nogen naturlig Foranledning til stærke Prisfluktuationer 

fandtes egentlig ikke, og der havdes saaledes ingen videre Opfordring 

til Spekulationer enten à la liausse eller à la baisse. 

Ved Aarets Ende var her i Förråad 12 7 /,0 Millioner Kg., deraf 8 1 /., 

Millioner Santos; ved Udgangen af 1888 havdes et Förråad af 13 6 /10 Millioner, 

deraf ligeledes 8 l /2 Million Santos. 

Hvad angaar »SaiAermarkedet, har Aaret 1889 vist en yderligere Fremgang 

i de siden Begyndeisen af 1888 stedfundne Bestræbelser for igjennem 

Oprettelsen af Terminhandel at tilvende Hamburg en betydelig Stilling inden 

denne Handelsbranche; at ogsaa virkeligen en anseelig Tilvsext i Omsætninger 

har fundet Sted, fremgaar af en Samnienligning mellem hvad der i Varelikvidationskassen 

bogförtes i Aarene 1888 og 1889; i förstnævnte Aar var det 

4,362,500, i sidstnævnte 9,129,500 Sække Raasukker. Ved Siden heraf er 

det ogsaa lykkets i höi Grad at fremme Forretningen i effektiv Vare, og betydelige 

Afslutninger fandt Sted med Amerika, England og Holland, ogsaa med 

Skandinavien, ved hamburgske Firmaer, ligesom store Kvantiteter bleve her 

bragte til Levering og Udskibning. Flere i Sukkerfaget anseede Huse i det 

Indre af Tydskland besluttede sig ogsaa til her at oprette Filialer for Effek-

253 

tivforretningen. Paa Grund af de overdrevne Spekulationer i Magdeburg og 

det Krach, som der fandt Sted ifölge et Haussekonsortiuius niislykkede Operationer, 

vendte mange gode Förbindelser sig fra Markedet sammestods til Hamburg, 

som saaledes derved opnaaede adskillig Fordeel, om end ogsaa her nogle 

Tab resulterede deraf. Som bekjendt kar Likvidationskassen selv mistet et 

meget betydeligt Belöb, næsten en Million Mark — som Fülge af siue magdeburgske 

Engagements og de dermed förbundne Forviklinger. 

Ogsaa for raffineret Vare var der i Aarets Löb god Sögning; dog led 

Forretningen paa La Platå og det vestlige Sydamerika meget ved den franske 

Konkurrence; denne gjorde sig forresten ogsaa gjældende med Hensyn til Exporten 

af Raasukkere, foranlediget ved Krankrigs Sukkerlovgivning og dets 

usædvanlig store Höst. 

Med Hensyn til Steeimödder vedbliver Hamburg at være det betydeligste 

og næsten eneste Marked i Europa, ligesom Tilförsler næsten udelukkende, 

ialfald i Seilfartöier, kom fra Ecuador. Af tyve i Seilskibe afgaaende Ladninper 

af denne Vare vare de 18 besteinte til Hamburg, de övrige til Havre. 

Tilfòrselen fra det nævnte Land var saa uforholdsiiuessig stor, at Priserne. 

som allerede tidligere paa Grund af Markedets Overfyldning vare sunkne, gik 

yderligere ned 20 à 30 %; og de Knapfabrikanter. som ved de lave Noteringer 

fandt sig foranledigede til at kjöbe. forsynedes saaledes över sit Behov, 

medens Konsumen af Fabrikatet neppe forògede sig. uagtet ogsaa Prisen paa 

samme gik ned. 

Pris paa Penge^ Bankforholde. Paa Pengemarkedet stillede Forholdene 

sig forsaavidt temmelig nær hvad de havde været i 1888, at Peugeoverflod 

især viste sig i de förste Maaneder, hvorimod temmelig Knaplied indtraadte 

og Diskontoen steg henimod Hösten först langsoiut og siden ret stærkt, under 

Paavirkningen af en Mængde Gruudinger, Statslaan — sydamerikanske og andre 

— samt Konversioner, til samme Tid som tillige Handelens og Industriens 

voxende Behov foranledigede livlige Omsætninger. Den gjennemsnitlige 

Diskonto i aabent Marked var 2'56 % og den gjennemsnitlige Lombardrentefod 

4'14 ^o, medens Rigsbankens Noteringer gjcnnemsnitligen stillede sig paa 

resp. 3"67 og 4'17 %. — Diskontoen og Lombardrenten i aabent Marked 

var saaledes i Gjennemsnit resp. benved '/. °S V5 % höiere end i 1888, og 

der viste sig saaledes omsider en Tendens til Stigning i Pengenes Laaneværdi 

efter den fleeraarige nedadgaaende Bevægelse. 

De her stedfundne Grundinger bestode fordetmeste i Omdannelse af ældre 

bestaaende Privatforetageuder til Aktieselskaber i Förbindelse med Planer til 

igjennem Forögelse af deres Kapitaler at bevirke en udvidet Virksomhed. Derhos 

kan blandt de meest fremtrædende Momenter ntcvnes Opsigelsen fra den 

preussiske Stats Side af særdeles store Belöb prioriterede Jernbaneobligationer 

og disses Ombytning med 3'/ä % Konsols. Ogsaa krsevedes store Summer 

fur Begrundelse af nye Rederier. Tillige udgik ret megen tydsk Kapital til 

andre Lande for Entrepriser, hvis Nytte eller Fordeelagtighed i adskillige Tilfælde 

kunde være underkastet Tvivl og hvorved iallefald Driftamidlerne i Tydskland 

selv udsattes for at blive fordyrede. 

Under Indflydelsen af den idethele gunstige Forretningsstilling var næsten 

alle Bankernes Virksomhed i forskjellige Retninger tilfredsstillende og gav fordeelagtige 

Resultater for Aktionærerne; Aktiernes Kurs gik derimod under 

Paavirkning af Pengeknapheden ikke fremad for alle. 

Dividenden i Norddeutsche Bank blev 12 X; i 1888 havde den været 

10, i 1887 8V2 %• Denne Bank3 Omsætninger saavel i Debet som i Credit 

vare omtrent 778 Millioner Mark större end i det næstforegaaende Aar, nem-

254 

lig idethele omtr. 13,389 Mill.; og den opnaaede en Nettogevinst af omtr. 

5,764,000 M. (i 1888 4,770,000). Direktionen erklærede i sin Aarsberetning, 

at alle Bankens Forretningsgrene havde givet större Udbytte end för. Saaledes 

havde dens Emissionsvirksomhed været særdeles omfangsrig og lönnende. Blandt 

de större Foretagender, hvori den tilligemed flere andre tydske Banker havde 

deeltaget, omhandles Oprettelsen af den tydsk-asiatiske Bank i Berlin med Filial 

i Shanghai, hvilken i Januar indeværende Aar har aabnet sin Virksomhed i 

China. Den af nordtydske Bank og Direktionen for Diskontoselskabet i Berlin 

for et Par Aar siden oprettede brasilianske Bank for Tydskland, med filial i Rio 

Janeiro, har opnaaet gunstige Resultater. Ogsaa tog Norddeutsche Bank i 1889 

væsentlig Deel i Oprettelsen af Hammonia Stearinfabrik hersteds med en 

Nominalkapital af 2 Mil!. Mk. Ved den stadigt vedvarende Udvidelse af Forretningerne 

i Förbindelse med den overordentlige Udvikling af den hamburgske 

Handel, saavelsom ifölge de i de seneste Aar knyttede fordeelagtige oversöiske 

Förbindelser har man fundet sig foranlediget til at beslutte Bankens Grundkapital 

foröget fra 45 til 60 Mill. Mk, og ved Agioen paa de nye Aktier tilföres 

Reservefondet ikke mindre end 7 1 /, Mill., saa at det stiger fra 4'/2 til 

12 Mill. Allerede ved Udgangen af 1888 noteredes nordtydske Banks Aktier 

til den höit opdrevne Kurs af 176; denne opretholdtes ogsaa omtrentlig ved 

Udgangen af 1889. nemlig 175'/, til 175'/4. 

Commerz- og Diskontobauk gav 7 1 /, ,%, altsaa noget nær samme Dividende 

som for 1888, da den var 7'/3 %, efter for 1887 at liave været 6 % ; dens 

Nettogevinst i 1889 var lidt över 2'/4 Mill. Mk. Direktionen bemærkede i 

sin Aarsberetning, at den under sine Operationer havde fundet sig specielt opfordret 

til Forsigtighed ved de fremtrædende Symptomer paa nogen Overdrivelse 

paa flere Gebeter af den spekulative Bevægelse. Et af dens Foretagender bestod 

i at den övertog en Mill. Mk 4 % l:ste Prioritetsobligationer udstedte af det 

afrikanske Dampskibsaktieselskab Woermannlinien, ligeledes en Mill. af det 

»nordtyske Raffineras» 4 1 /] % Prioritetsobligationer; ligesom den tilligemed de 

ledende Firmaer i Magdeburg der grundede eD Sukkerlikvidationskasse, hvoruf 

den lover sig gode Resultater. Af de forskjellige Foretagender, hvori Banken 

allerede tidligere var engageret, nævntes som fremdeles prospererende London 

and Hanseatic Bank; og Söforsikringsselskabet inden »deutscher Rhedereivereinn; 

selv den tidligere saa uhcldige »nordischer Bergungsverein» opnaaede temmelig 

gode Resultater, dog uden at afgive nogen Dividende. Commerz- og Diskontobanks 

Aktier noteredes ved Udgangen af 1888 132 3 /4, ved Udgangen af 

1889 135. 

Anglo-Deutsche Banks Direktion erklærede sig ligeledes i sin Aarsberetning 

meget tilfreds med den stedfundne Udvikling af Forholdene. Nettogevinsten 

havde været omtr. 898,000 Mk; og der kunde saaledes uddeles en Dividende 

af 8 %, hvilket ligesom Dividenden for 1888, 7 1 /, %-, afgav betegnende 

Vidnesbyrd om den Prosperitet, hvortil dette Institut er naaet frem efter dets 

tidligere flereaarige Svækkelsestilstand. Det vedblev ligesom tidligere at deeltage 

ikke alene i Laan til Stater og Selskaber, blandt disse sidste det zoologiske 

Selskab hersteds, af hvis Obligationer det övertog en halv Mill. Mk, men ogsaa 

i Finantsoperationer vedkommende forskjellige industrielie Foretagender i eller 

nær Hamburg, saasom t. Ex. i en Kapitalforhöielse for det nys oprettede store 

Jutespinderi og Væveri. Bankens tidligere Eogagements i berlinske Terrainbesiddelser 

ere paa det nærmeste aflöste, efteråt deraf var fremgaaet ikke 

mindre end tre forskjellige Aktieselskaber, hvoriblandt Byggeselskaberne Moabit 

og Humboldthain. Anglo-Deutsche Banks Aktier noteredes i Slutningen af 

1888 M. 119—120; ved Udgangen af 1889 1177,-1177,.

255 

Vereinsbanks Dividende gik for 1888, efteråt have været 7'/. % gjeonem 

eD Række af Aar, op til 9 1 /, % og blev for 1889 11 1 /, %.' Den stedfindende 

Bevægelse i Reuten afgav det væsentligste Grundlag for dens Intasgtcr, 

idet nemlig deraf resulterede en Gevinst af över l'/10 Mill., inedens den ogsaa 

ijente ved en foröget Omsætning af Effekter saavelsom ved sine Emissioner; 

dens Gevinst- og Tabkonto opviste en Reengevinst af omtrent 1'/, Mill. Mk. 

Blandt de Förbindelser, som have bragt elier kan koinuie til at bevirke Tab, 

nævner Direktionen i sin Aarsberetning Furhnldet til Stavanger Kreditbank, i 

hvis Betaliugsindstilling den endnu er engageret for henved 83,000 Mk efteråt 

have modtagot en Indbetaling af 25 %. Vereinsbanks Aktier noteredes i Slutuingen 

af 1889 138 1 /,, i Slutningen af 1888 129'/,. 

Wechslerbanks Dividende, som for 1888 havde været usædvanligt höi, 

neuilig 8 %. gik for 1889 yderligere noget op, nemiig til 8'/4 %. Den anbragte 

ringere llidler end forlien i Forskud paa Effekter; derimod ativendte den 

betydelige Belöb i onifangsrige Reportforretninger: og inedens saaledes Indtægten 

paa Rentekontoen noget forniindskedes, blev Provenuet af Fondskontoen forhedret-, 

ogiaa Pengenes större Laancværdi i Aarets sid-te Kvartal kom samme 

tiigode. Denne Banks Aktier noteredes ved Aarets Udgang M. 123, ved Slutningen 

af 1888 M. 118. 

Maklerbank, hvis Dividende siden Aaret 1886 lnvde været opadgaaende 

iadtil 10 1 /» % for 1888, saa sig ifolge det yderligere Opsving i Börsforretningcrne 

istand til for 1889 at give H l /t °o, idet Indtægten saavel paa 

Courtagekontoen som paa Koutoen for Reporteringer og Renter steg ikke ubetydeügt. 

Maklerbauks Aktier noteredes ved Aarets Udgang 126'/4, ved Udgangen 

af 1888 122'/,. 

Waaren-Creditanstalt gav en Dividende af 11 1 /4 %, istedetfor 10 for 

1888 og 8 3 /, for 1887. Blandt de for denne An.-talt særlig gunstige Momeuter 

var at regne den usædvanüg stærke KorninJforsel, ved bvilken dens 

Medvirkning i væsentlig Grad paakaldtes: ligesoui ogsaa dens Pakhuusdrift for- 

»gedes ifolge deraf. Aktiernes Kurs var i Slutningen af 1889 120 1 /.,, ved 

Udgangeu af 1888 116. 

Ogsaa Volksbank, et Selskab som er bygget paa Medlemmernes gjensidige 

Forpligtelser med solidarisk Ansvarlighed, udvidede yderligere sin tidligere Virksomhed; 

dens Omsætning, som i 1888 steg til 19-i'/2 Mill., voxede i 1889 

til 249, hvilket betegnede en ret livlig Forretning, saameget mere som saavel i 

Indtægt som Udgift de enkelte Belöb fordetmeste kun ere smaa. Den i Aarets 

sidste Kvartal stedfundne Stigning af Rentefoden var for denne Bank mindre 

velkommen og nödte den til paa visse Gebeter ligeledes at fordre meer end 

forhen. Dividenden blev 9 %, saaledes den samme som i det for Volksbank 

særdeles gunstige Aar 1888. Som en for denne Bank væsentlig Begivcnhed i 

Löbet af 1889 kan mærkes, at den fiyttede ind i sit nye prægtige og med ildfaste 

Hvælvinger forsynede Lokale. 

Hamburgs Hypothekbank gav en Dividende af 8 %, hvilket var 1 % 

meer end i de 2 nærmest foregaaende Aar. I Slutningen af 1889 besad denne 

Bank Hypotheker til et Belöb af otntr. 143 Mill. Mk, idet en Forögelse af 

27 1 /, Mill. havde fundet Sted i Aarets Löb. For de Summer, der udlaantes 

i de 3 förste Kvartaler, betingedes i Almindelighed en Rente af 4 til 4 1 /, %•, 

hvorimod der henimod Slutningen af Aaret var en Stigning indtil 4 1 /,- Denne 

Banks Aktier noteredes i Slutningen af 1889 130, ved Udgangen af 1888 124. 

Rigsbanken, som vistnok har sit Hovedsæde i Berlin, men til hvis Filial 

hersteds den gamle Hamburger Bank i sin Tid omdannedes, gav for 1889 en

256 

Dividcnde af 7 %, imod 5 ä /5 for 1888 og 6 2 /10 for 1887. Spörgsmaalet, om 

Riget skulde benytte den for samme i Bankloven af 14:de Mans 1875 forbeholdte 

Ket til den l:ste Januar 1891 enten at ophæve denne Bank eller indlöse 

alle Rigsbankandele for deres Navneværdi, blev som bekjendt ikke benyttet, 

idet man har fundet, at det hidtil bestaaende System har virket heldigt. om 

det end maaskee ikke beelt igjennem er kommet de agrariske Interesser ligesaameget 

som de kommercielle tilgode. Denne Stemning fik ogsaa Udtryk i en 

ai' vedkommende Kommitté inden den tydske Handelstag den 19:de November 

eensteniinig fattet Resolution, hvori nemlig erklæredes, at Rigsbanken i sin Indretning 

og i sin Ledning fuldstændigen havde tilfredsstillet det tydske Forretningslivs 

Behov. Bankloven af 1875 blev saaledes ved den nye Rigslov af 

18:de December 1889, hvilken træder ikraft l:ste Januar 1891, kun forsaavidt 

modificeret, at der bestemtes en ny Fordeling af Bankens Nettogevinst 

mellem Andeelhaverne, Bankens Reservefond og Rigskasseu, navnligen til Bedste 

for den Sidste. Ogsaa i Aaret 1889 har Rigsbanken hävt Leilighed til at godtgjöre 

den overordentligo Betydning af sin Virksotnhed, navnligen som Regulator 

af Pengeiuarkedet, der fremböd adskillige Vanskeligheder i Anledning af det 

stærkt frennraadte Behov af Guld. Heraf udgik betydelige Belöb till Frankrig 

og andre fremmede Lande, ligesom ogsaa meget blev trukket ind i flere af Indlandets 

Omsætningskanaler tildeels som Fölge af den stedfundne Stigning af 

Priserne paa mange Artikler. 

Rigsbankens Aktier, som ved Udgangen af 1888 stode i en Kurs af 135, 

noteredes i Slutningen af 1889 135 1 /,. 

Offentlige Foratisfaltninger m. m. Som det for Hamburg og for det hele 

Rige betydningsfuldeste i 1889 emanerede Lovarbeide kan man vel betegne 

Rigsloven af den 22 Juni om Invaliditets- og Aldersforsikring, af hvis Indhold 

jeg indsendte et kort Uddrag den 5 Juli, og som gaar ud paa til en vis Grad 

at sikre de for Lön Arbeidende — omtr. 11 Mill. Mennesker — imod Nöd. 

naar de blive gamle eller iuvalide. Kun efter store Tvivl og megeu Dissens 

naaede man frem til den omsider vedtagne Lösning af den store Opgave; efter 

den omhyggeligste Behandling fra Regjeringens Side saavelsom inden en Rigsdagskommitté 

bestaaende af 28 Medlemmer, og tillige i Rigsdagens Plenum, 

blev Loven slutteligen af denne kun vedtagen med 20 Stemmers Majoritet, 

bestaaende fornemmelig af Pluralitoten inden de to konservative Partier og det 

nationalliberale Parti, samt af en Minoritet inden Centrum. Lovens væsentlige 

Bestemmelser ville först træde ikraft til saadan Tid, som af Keiseren med 

Forbundsraadet bestemmes; dog gjordes Undtagelse for de Förskrifters Vedkommende, 

som angaar Oprettelsen af de til Forsikringens Gjennemförelse udforderlige 

Indretninger; disse traadte strax ikraft, og man er fölgeligen nu allerede 

siden længere Tid beskjæftiget med Förberedelser. Saaledes har det været under 

Ventilation, hvorvidt de forskjellige Forsikringsanstalter, som skulle oprettes. 

bör helst omfatte större eller mindre Distrikter; og efteråt Rigskantsleren til 

Befordring af Simplifikation af Fællesorganisationen samt i Interesse af en billigst 

mulig Förvaltning og med Hensyn til at Bidragene desto tilforladeligere kunne 

beregnes, jo större Antallet er af Bidragende, havde anbefalet det förste Alternativ, 

have de tre Hansestæder forenet sig om en fælles saadan. Ligeledes er 

man bleven enig om at den skal have sit Sæde i Lübeck; og som Grund herfor 

er blevet anfört, at de fornödne Lokaler der kunne skaffes uden Vanskelighed, 

ligesom overhovedet denne Stad er et saameget billigere Levested end 

Hamburg, som eliers ved sin centrale Beliggenhed og sit mangedobbelte Folketal 

m. v. kunde synes at egne sig bedre for Placeringen af denne Indretning. At 

Hamburg gik ind derpaa, skede ogsaa tildeels i hensynsfuld Betragtning af, at

257 

Oberlandesgerieht var bleven installeret der og ikke i Sösterstaden, hvor dog 

den tidligere Oberappellationsret havde resideret. 

Medens der som almindelig Betingelse for at kunne erholde Invalid- eller 

Aldererente ifölge Loven ialmindelighed udkræves en foregaaende Ventetid, som 

for den förstnævntes Vedkommende er 30 og for den sidstes 5 Bidragsaar, er 

der dog i Lovens Overgangsbestemmelser tilstaaet Undtagelse til Fordeel for de 

Forsikrede, som i de förste 5 Kalenderaar efter Lovens Ikrafttræden blive 

erhvervsudygtige, men for hvem dog i eet heelt Bidragsaar de lovlige Bidrag 

paa Grund af Forsikringspligten bave været udredede; thi for dem formindsker 

sig Ventetiden det Antal Uger, hvori de bevisligen i en vis Tid för Lovens 

Ikrafttræden befandt sig i et Arbeidä- eller Tjenesteforhold, som ifölge Loven 

vilde begrunde Forsikringspligt, og ligeledes tilstaaes Undtagelse til Fordeel for 

saadanne Forsikrede, som naar Loven træder ikraft have fuldendt det 40 Leveaar 

og i de umiddelbart för Lovens Ikrafttræden henrundne 3 Kalenderaar have 

idetmindste gjennem et Tidsrum af 141 Uger staaet i et Arbeids- eller Tjenesteforhold, 

som efter Loven begrunder Forsikringspligt. Det er saaledes allerede 

nu for mange af Interesse at tilveiebringe Beviser for de her antydede Forhold; 

og indtrængende Opfordringer ere derfor af Autoriteterne i den seneste 

Tid rettede til disse Personer at sörge herfor. 

Den 1 Mai 1889 udkom en Rigslov om »Erwerbs- und Wirthschaftsgenossenschaften!>, 

hvilken traadte ikraft den 1 Oktober og betegnede et vigtigt Led 

i Udviklingen af den tydske Ket med Hensyn til Foreninger for Fremme af 

Erbverv og Industri, saadanne som Forskuds- og Kreditforeninger, Produktionsforeoinger, 

Konsumforeninger, Foreninger for Anskaffelse af Gjenstande for 

Landbrug eller Haandværksdrift og til deres Benyttelse for fælles Regning, 

Foreninger for Tilveiebringelse af Boliger o. s. v. Vistnok existerede allerede 

i Aaret 1867, væsentlig ifölge Bestræbelser af Schultze-Delitzch, en Lovgivning, 

hvorved der tilstodes dem Rettigheder som juridiske Personer, saa at de kunde 

sagsöge og sagsöges m. v.; men der blev for Tilfælde af Konkurs forbeholdt Kreditor 

Ret til at gjöre sit Krav gjældende mod de enkelte Medlemmer, idet man 

overeenstemmende med den preussiske Rets Traditioner fastholdt den Tanke, at 

Saadant var nödvendigt for at sikre Foreningerne et fast Grundlag for deres 

Kredit. Begivenhederne i Syttiaarene viste imidlertid, for bvilke Farer formuende 

Medlemmer af disse Foreninger kunde blive udsatte ved den uindskrænkede 

direkte Ansvarlighed; og efterhaanden modnede sig Anskuelserne 

derben, at der omsider henimod Slutningen af Aaret 1888 kunde forelasgges 

Rigsdagen et Udkast, der som ovenanfort nu er blevet Lov, og hvorved der 

aabnedes Adgang for Vedkommende til selv at bestemme, hvorvidt de ville 

underkaste sig Solidarheftelse eller ikke. Idet den nemlig nævner forskjellige 

Klasser af Foreninger (Genossenschaften), hvis Forholde den vil ordne, tillader 

den Oprettelsen af tre Arter af saadanne, den ene med uindskrænket Ansvarlighed, 

medens Medlemmerne af den anden ikke med deres hele Formue hefte 

ligeoverfor Föreningens Kreditorer for de af denne indgaaede Forpligtelser, men 

sknlle til den selv yde de til deres Tilfredsstillelse fornödne Efterskud; hvorimod 

inden den tredie Art Foreninger Medlemmernes Ansvar for Föreningens 

Gjaeld forud er indskrænket til en bestemt Sum. Desuden tillades det enhver 

af disse tre Arter at forvandle sig til en af de andre Arter, hvis den finder 

Saadant stemmende med sine Interesser. 

I Hamburg var den offentlige Interesse vedblivende i særdeles betydelig 

Grad henvendt paa de i Förbindelse med Toldtilalutningen staaende Anliggender, 

medens derhos den gjennem flere Maaneder stedfundne vellykkede Industri- og 

Raaprodukt-Udstilling gav talrige Besögere Anledning til at iagttage, hvor store 


258 

og berettigede Forhaabninger der knytte sig til denne Begivenhed ikke alene 

som befordrende Hamburgs Handel, men ogsaa i höi Grad bidragende til dets 

Fremvæxt som stort Industricentrum. 

Allerede i 1888 havde Erfaringen vist Utilstrækkeligheden af de foretagne, 

om end i sig selv overordentlige Forbedringer i Havnevæsenet, og i 

1889 vedblev en heel Dcel Ulcmper i den Anledning. I næsten alle Retninger 

fremtraadte et paatrængende Behov for nye Arbcider saavelsom Kompletteringer 

af det Udförte; meget blev ogsaa i denne Retning istandbragt eller forberedt, 

f. Ex. for at sætte Frihavnlagerhuusselskabet istand til at udvide sine 

storartede Lokaliteter. Allerede i Midten af Aaret bleve de for Adgang til 

direkte Omladning fra Skibene paa Jernbanen og omvendt foretagne Arbeider 

paa Syd- og Sydöstsiden af Seilskibshavnen færdige; ligesom det i denne Henseende 

fornödne Regulativ emanerede, og stor Energi udvikledes for saavidt 

muligt at afhjælpe Manglen paa Pläds ved Kaierne og paa dækkede Vareskure. 

Imidlertid vil der endnu udfordres meget Arbeide, fòrend man i denne Henseende 

kan naa frem til et tilfredsstillende Forhold; og mange have under Indtrykket 

af det utilfredsstillende Faktum, at Fartöier oftere nòdes til at losse 

ude paa Strömmen, meent, at allerede nu noget maatte kunne gjrtres for at 

skaffe Kaiplads ved at forkorte Losse- og Ladeterminerne. Ogsaa har den 

under Kaiforvaltningens Opsyn stedfindende Bedrift været beskyldt for ikke at 

være organiseret paa den hensigtsmæssigste og expediteste Maade; i hvilken 

Henseende man har henvist til den Raskhed, der vises paa den Deel af de 

nye Anlæg, der besiddes af det Hamburg-amerikanske Dampskibsaktieselskab. — 

I 1889 har den hamburgske Statsstyrelse bestemt sig til at anvende ikke 

mindre end 9 Mill. Mk til yderligere Bygning af Skure ved Baakenkaien og 

Seilskibshavnen foruden de allerede der forhaandenværende, saavelsom til at 

anbringe saadanne paa Kirchenpauerkaien paa den höire Elbbred tæt nedenfor 

Elbbroerne, saavelsom til andre deroied sammenhængende Foretagender, Anbringelse 

af Jernbaneskinnegange og af Dampkraner efter et nyt System med 

Forsyning af Damp fra en Centralstation ni. v.; og alt dette haabes at blive 

fserdigt iaar; ligeledes er en Flodskibshavn under Arbeide. Desforuden er der 

nu af Senatet foreslaaet Bevilgelse af omtr. 5 8 /10 Mill. Mk til Anbringelse af 

en stor ny tildeels med Kaier forsynet Havn, med 2 Afdelinger, en for sögaaende 

Skibe, 170,000 D-m., og en for Flodfartöier, 180,000 D-m. imellem 

Seilskibshavnen og Petroleumhavnen. Frihavnsgebetet selv er blevet foröget med 

et ikke ubetydcligt Areal, som skal anvendes til Bebyggelse med Pakhuse. 

Flytningen af Petroleumhavnen, hvis Nærhed ved de i Seilskibshavnen og 

Elben selv tæt sammentrængte Skibe syntes at medföre Fare, har, som ogsaa 

tidligere af mig indberettet, allerede i længere Tid været omventileret; men i 

den sidste Tid er man kommen til den Anskuelse, at Brandfaren er mindre 

paatrængende, siden det er blevet mere og mere sædvanligt at lägre Petroleum 

i Tanks istedetfor i Barrels; mau anseer nemlig ifölge den Erfaring, som 

erhvervedes ved den store Brand i Antwerpen, at saadan Lagring giver meget 

mindre end den tidligere Anledning til Antændelse. Ganske opgivet er dog 

Planen ikke, bland andet fordi det dog ikke heller i Fremtiden vil undgaaes 

altid at have ialfald cndeel Petroleum opbevaret i Barrels, ligesom der ogsaa i 

den nuværende Petroleumhavn findes endeel andre ildsfarlige Stoffe. Saalænge 

imidlertid Usikkerheden varer med Hensyn til om og naar og hvor en ny 

Petroleumhavn skal anlægges, har det sine Betænkeligheder i den nuværende 

at oprette Tanker videre end de, som allerede findes der; og det kan under 

disse Omstændigheder ikke hindres, at Petroleumshandelen, som i de senere 

Aar havde faaet et ret anseeligt Omfång i Hamburg, standses i sin Udvikling

259 

her eller endog gaar noget tilbage. I 1889 indtraf det endog, at Firmaer, som 

vilde indrette Tankanlæg, maatte her afvises, — vistnok tildeels af Grunde, 

der stode i Förbindelse med Kontraktforholdet til Forpagteren af Petroleumshavnen. 

I Harburg findes flere Tankanlæg; og Forretningen har vist stærk 

Tendens til at flytte över derhen fra Hamburg, saa meget mere som ogsaa 

Våren kan bekvemmere og billigere forsendes derfra til en stor Deel af det 

indre Tydskland. Det er ogsaa i det Foregaaende paavist, at Indförselen derhen 

af amerikansk Petroleum i 1889 var ganske betydelig. 

En eiendonomelig Ulempe har foranlediget Klager fra flere Skibsförere og 

Rederier, nemlig den Omstændighed, at Förerne af op- eller udgaaende Fartöier 

ved Nattetider blsendedes ved de skarpe Straaler af det elektriske Lys fra de 

längs Havnene beliggende Værfter og industrielle Etablissementer. Der er dog 

nu truffet Forfoininger til at afhjælpe denne Mislighed; allerede tidligere er 

saadant skeet fra det Oflfentliges Side med Hensyn til Kehrwiederspidsen, ligesom 

det ogsaa for længere Tid siden paalagdes de i Havnen ved elektrisk Lys 

lossende og ladende Dampskibe at anbringe hensigtsmæ«sige Afblændinger. 

De stedfundne saavelsom projekterede Arbeider gaa selvfölgeligen ikke alene 

ud paa at forbedre Forholdene inden Frihavngebetet, men ogsaa i Toldhavnen, 

og ikke alene for de store fra Söen kommende Skibe, men ogsaa for Flodfartöierne, 

navnligen den oberelbiske Skibsfart. 

Blandt de mange Behov, som endnu tiltrænge Fyldestgjörelse, kan nævnes 

Trangen til en ny, efter de indtraadte större og fra de tidligere saa höist forskjellige 

Forholde afpasset Havneanordning. En saadan er ogsaa under Arbeide. 

Medens Udviklingen af Havnevæsenet i Hamburg har hävt og har en rask 

Fart, er der ogsaa i Altona, efter flere Åars noget langsommere Arbeidsdrift, 

i den seneste Tid antaget et hurtigere Tempo; og der er saaledes med Bistånd 

af det betydelige Tilskud fra vedkommende Statskasse (idethele 6 Mill. Mk) 

saavelsom igjennem Virksomhed af det Altonaiske Kai- og Lagerhuusselskab deels 

udfòrt og deels bragt långt frem paa Vei til Udförelse en meget omfattende Forbedring 

samt tildeels Omdannelse af den derværende Havn med Kaier, Skure og 

Dampkraner. Disse Anlseg komme forendeel ogsaa Hamburgs Handel direkte 

tilgode, idet her endnu långt fra ikke i tilstrækkelig Grad er sòrget for Liggepladse 

m. m. for saadanne fra Söen komne Skibe, som vel ere destinerede til 

Hamburg, men ikke ville ind i dets Frihavn. Ingen Deel af Altonas Havnegebeet 

er nemlig som bekjendt nu udenfor Toldgrændsen. 

Med Hensyn til Anlægget af en större Havn i Cuxhaven er det endnu 

ikke kommet til endelig Bestemmelse videre end at der kan ansees i Principet 

at være Enighed mellem alle Myndigheder om at en saadan bör anlsegges, idet 

den tidligere tilsynekomne Frygt for at dette lille Sted ved Elbens Munding 

ved en saadan Havn vilde komme til i nogen Grad at konkurrere med Hamburg 

og florere paa dets Bekostning, kan ansees bortfaldet, som grundet i 

antikverede Betragtninger; hvorhos det tillige alsidig anerkjendes, at allerede 

Hensynet til den under Bygning værende Nordöstersökanal absolut kræver Indretningen 

idetmindste af en Tilflugtshavn. — Kystbefæstningerne og andre militære 

Foranstaltninger ved Cuxhaven til Beskyttelse af Elbens Udlöb ere fortsatte 

med Energi; og Forterne med deres Bestykninger have naaet en formidabel 

Styrke. 

Ogsaa i Harburg paatænkes betydelige Havnearbeider; Planer dertil ere 

af Statsregjeriogen bifaldte og forelagte den preussiske Landdag. Man haaber, 

at naar disse komme istand, ville de hidtil ikke sjeldne Differentser mellem 

Skippere og Ladningsmodtagere angaaende Liggedagspenge lettere kunne undgaaes. 

Medens man der har grundet store Forhaabninger paa Havneudvideisen,

260 

lover man sig ogsaa meget af den nylig stedfundne Övergång af Jernbanen 

mellem Harburg og Cuxhaven fra et Privatselskabs Hænder i den preussiske 

Stats Besiddelse. 

Af Interesse for den fremtidige Udvikling af Hamburgs Förbindelser vare 

Porhandlingerne angaaende Ànlæg af en Jernbane mellem Cuxhaven og Geestemunde, 

hvoraf er resulteret et Hamburg-Preussisk Statsfordrag i Januar indeværende 

Aar; ifölge dette vil Banen blive bygget af Staten Preussen og blive 

dens Biendom. Derimod sees ikke de allerede igjennem et længere Tidsrum 

stedfundne Forhandlinger med samme Stat om Jernbanevæsenets Forbedring i 

Hamburg selv at have endnu fört til et tilfredsstillende Resultat; dets nu bestaaende 

Etablissementer og Indretninger ere utilstrækkelige for den voxende 

Trafik. Blandt andet erkjendes der at være et stærkt Behov for en Centralstation 

for Persontrafiken og for at de talrige Niveauovergange över meget 

frekventerede Gader maa blive afskaffede. Forholdene befindes at være meget 

komplieerede og Sägen er idethele ret vanskelig; man venter dog med Sikkerhed, 

saavelsom med en vis Utaalmodighed, paa at en endelig Plan maa blive 

vedtagen og det omfattende Arbeide begynde. 

I Forbindelserne med Norden indtraadte i 1889 forsaavidt en Tilbagegang. 

som den jydske Statsbane i Juni Maaned indstillede sine Nathurligtog mellem 

Waindrup og Frederikshavn, hvoraf resulterede, at ogsaa Tilslutningstoget Wamdrup 

Flensburg bortfaldt. Man beklagede dette her i höi Grad, idet derved 

foranledigedes Forsinkelse af Posten fra Jylland, medens ogsaa endeel af Personbefordringen 

fra Sverige og Norge lededes över paa andre Linier og saaledes 

kom til ikke at beräre Hamburg. Det herværende Handelskammer har meget 

interesseret sig for at opnaa Förnyelse af det tidligere Forhold. 

Sidste Åars Foraar blev man foruroliget ved en Bfterretning om, at der 

fra Kiel arbeidedes paa at foranledige Rigsstyrelsen til at udelukke nogle fremmede, 

og deriblandt de svenske og norske, Fartöier fra den tydske Kystskibsfart, 

ialfald saaledes, at det skulde formenes dem at gaa fra Nordsöhavne til 

Östersòhavne og omvendt. I hamburgske Rederikredse erklærede man sig imidlertid 

med Bestemthed derimod, ligesom ogsaa Handelskammeret aldeles fraraadede 

Saadant, idet der ikke i den tydske Kystskibsfarts Forholde fandtes 

nogen rimelig Grund til paa saadan Maade at bekjæmpe den udenlandske Konkurrence; 

hvorhos det var antageligt, at eventuelle Repressalier vilde tilfbie 

de tydske Skibsfartsinteresser stor Skade. Rigsregjeringen lod ogsaa Sägen falde. 

Det udenfor Altona beliggende, men umiddelbart dertil grændsende Ottensen 

havde förend Al tonas og Hamburgs Tilslutning til det tydske Toldgebeet 

udviklet sig til en ret blomstrende Fabriksstad, idet ingen Toldlinie skilte 

samme fra det indre Tydskland; men efter Toldtilslutningen fandtes ikke længer 

tilstrækkelig Grund for dets Særexistens; og begge Stæder forenedes derfor 

om at slutte sig sammen i en fælles Kommune, hvilket ogsaa bifaldtes af vedkommende 

höiere Autoriteter; denne Förening traadte i Virksomhed i Juli 

Maaned 1889. Jeg har antaget, at Ottensen ved denne Förändring er blevet 

en Deel af det hamburgske Konsulatdistrikt og altsaa ogsaa i denne Henseende 

er nu i samme Stilling som Altona. 

Antallet af de i dette Konsulatdistrikt med Penge eller frit Ophold og 

tildeels med fri Hjemreise Understöttede var i Aarets Löb 121, deraf 30 Sömæiid 

af svensk, 81 af norsk, 3 af britisk og en af finsk Nationalitet, samt 

3 svenske og ligeledes 3 norske Ikke-Söfarende. Understöttelsernes Belòb var 

idethele omtr. 3,076 Mk, hvori dog ikke indgik Udgift for Transport herfra 

til Norge og kun en Deel af Transporten til Sverige. — Matrikelattester eller 

Bevidnelser om Nationalitet udstedtes for 660 svenske og 230 norske; i 1888

261 

Bil. 1. 

Indförsel tilsös af nogle Artikler fra Sverige til Hamburg i Aaret 

1889, sammenlignet med 1888.

262 

Bil 2. 

Indförsel tilsös af nogle Artikler fra Norge til Hamburg i Aaret 

1889, sammenlignet med 1888.

263 

vare disse Tal resp. 394 og 150. Blandt de hidkomne svenske vare endel 

Skibstömmermænd samt Pottemagerarbeidere (Kakkelovnsarbeidere), hvilke engageredes 

paa deres Hjemsteder og hidförtes i Anledning af herværende Streiker. 

De modtoges med Uvillie af de Streikende, og adskillige af dem vendte meget 

hurtig tilbage. 

Til Opretholdelsen af den skandinaviske Gudstjeneste hersteds indkom paa 

dette Konsulatskontor i Gaver M. 658'60. Det skandinaviske Sömandshjem 

fortsatte sin Virksomhed, skjönt under mindre heldige ekonomiske Vilkaar. — 

Bndeel herværende norske sluttede sig sammen til en selskabelig Förening, der 

synes at være i Fremgang. 

Den 6 Juli 1889 var i Hamburg en sjelden Fest, idet den hamburgske 

Borgermester Dr. jur. Petersen, som igjennem en mangeaarig udmærket offentlig 

Virksomhed er bleven Gjenstand for ubetinget Höiagtelse og Veneration fra 

alle Sider, da feirede sin 80-aarige Födselsdag. Han er som bekjendt Bestyrer 

af de hamburgske udenlandske Anliggender, og alle herværende diplomatiske og 

konsulariske Repræsentanter for andre Stater forenede sig om at offerere ham 

en Æresgave. 

Munch Ræder. 

Manilla den 4 mars 1890. 


Distriktet besöktes af 2 svenska fartyg om 1,439 ton och 2 norska om 

2,146 ton. 

Den enda import som hit försiggår från de Förenade rikena med någon 

regelbundenhet består af norsk klippfisk, som hitkommer i zinklådor och i 

tullen klassificeras lika med torkad, rökt och inlagd vara. Från Kina införes 

ständigt mycken fisk för härvarande kinesers bruk. Svenska tändstickor hafva 

alldeles försvunnit ur marknaden och der ersatts af japanskt oeh kinesiskt fabrikat. 

Öl, som på försök hitfördes, kunde icke utstå konkurrensen med andra 

länders. Nordiskt virke förstöres allt för lätt af termiterna och finner derför 

endast användning i inskränkt skala vid marinen. Ehuru sålunda handelsförbindelserna 

med de Förenade rikena äro af ringa betydenhet, besöka oss deras 

fartyg ganska ofta för att lasta socker och hampa eller anlöpa här på väg att 

hemta koprah från Carolinerna. 

Af socker och hampa, våra stapelartiklar, exporterades under året från 

Manilla, Ilo-ilo och Cebu resp. 110 mill. och 72 mill. kg. Frakten beräknas 

för begge efter ton à 16 pikul, motsvarande 90 kub.-fot, hvarpå skepparne ofta 

nog missräkna sig. 

Utom nyssnämnda hamnar är Zamboanga den enda af någon betydelse som 

är öppen för handeln, dock medgifva myndigheterna lastning af trä på andra 

kustplatser med vilkor att tull derför betalas i Manilla. 

Med Marianerna hafva vi endast fyra gånger om året förbindelse, öarna besökas 

mest af engelska fartyg, som der lasta koprah och holoturia för Yokohama. 

Palaos-öarna och Vestra Carolinerna lemna samma produkter. Östra 

Carolinerna dessutom ebenholts och elfenbensnötter. På Carolinerna hafva särskildt 

tvänne tyska bolag skaffat sig ett affärsfält och uppköpa genom sina 

agenter mycket koprah. Amerikanarne sälja dit mjöl och vapen. 

Georges Nyrsen.

Riga den 31 mars 1890. 

264 





Sveriges och Norges sammanlagda sjöfart på Riga distrikt har under de 

fem åren 1885—1889 enligt nedanstående tabell utgjort:

265 

Jemfördt med förhållandet år 1888 företer de Förenade rikenas skeppsfart 

på Riga distrikt år 1889 en minskning i antal af 151 fartyg och i drägtighet 

af 49,120 ton, hvaraf komma på den svenska skeppsfarten 56 fartyg 

och 22,447 ton samt på den norska 95 fartyg och 26,673 ton. I jemförelse 

åter med medelsiffran för de fem åren 1885 —1889 företer sistnämnda års 

skeppsfart i sin helhet en tillväxt af 26 fartyg och 4,145 ton; men, under 

det den svenska skeppsfarten ökats med 44 fartyg och 8,525 ton, har den 

norska undergått en minskning med 18 fartyg och 4,380 ton. 

Den utaf svenska fartyg i fart på distriktet intjenta bruttofrakt har, enligt 

de af fartygsbefälhafvarne meddelade uppgifter, utgjort: 

för segelfartyg: 

för ångfartyg:

266 

hvarjemte den betingade bruttofrakten för de från distriktet till 

Sverige afgångna svenska fartyg uppgifvits 

Den utaf norska fartyg förtjenta bruttofrakt år 1889 åter uppgafs sålunda: 


for ångfartyg: 


för ångfartyg: 

Det uppgifna fraktbeloppet uppgick år 

Vid konsulatet verkstäldes år 1889 på- och a/mönstringar af sjöfolk till 

följande tal: 

hvarjemte 2 man anmäldes hafva rymt från norska fartyg. 

Bland de å svenska fartyg påmönstrade voro 3 svenskar och 1 norrman. 

Bland de å norska fartyg påmönstrade befunno sig 7 norrmän, 2 svenskar, 10 

finnar och ryssar, 3 tyskar och 2 engelsmän; bland de afmönstrade åter voro 

11 norrmän, 2 svenskar och 1 finne.

267 

Det de Förenade rikenas sjöfolk beredda tillfälle att medelst sjömatmnvisningar 

hemsända sina besparingar har under år 1889 begagnats af 2 norske 

sjömän, som hemsändt tillsammans 60 rubel. 

Under år 1889 har af Motala mekaniska verkstads aktiebolag till härvarande 

börskomité levererats ett ångmudderverk om 57.06 ton för ett betingadt 

pris af 148,500 riksmark. 

För norsk räkning har under året härstädes inköpts 1 fartyg om 350 ton 

för 18,000 riksmark. 

Antalet af de från konsulatet afgångna skrifvelser utgjorde: 

Antalet af de till konsulatet inkomna skrifvelser uppgick till 206. 

Under år 1889 hafva till konsulatet ankommit 2,405 till svenska och 

norska sjöfarande adresserade bref. oberäknadt de till fartygsbefälhafvarne aflåtna 

telegram. 

Konsulatets embetslokal befinner sig fortfarande i huset n:o 1 Küterstrasse 

och hålles alla helgfria dagar öppen från kl. 10 f. m. till kl. 4 c. m. 

Rörande sjöfarten i dess helhet och den del de Förenade rikenas fartyg i 

densamma tagit, hafva till de hamnar inom distriktet, hvarest svenska och norska 

konsulartjenstemän äro anstälda, under år 1889 från utrikes orter ankommit 

3,920 fartyg om 1,636,744 tons drägtighet under nedannämnda flaggor, 

nämligen: 

De Förenade rikenas fartyg deltogo sålunda i fraktfarten på Kiga distrikt 

hvad angår antalet med 21 - 0 5 % och i afseende å drägtigheten med 12'19 %

268 

af samtliga hit anlända fartygs antal ocb drägtighet. De svenska fartygens 

antal och drägtighet utgjorde resp. 14'06 och 8"08 % samt de norska fartygens 

resp. 6.99 och 4.11 % af samtliga de anlända fartygens antal och 

drägtighet. 

Sjöfarten å distriktet år 1889, jemförd med förhållandet år 1888, utvisar 

således en minskning i hit ankomna fartygs antal af 483 och drägtighet af 

376,782 ton. I jemförelse åter med medelsiffran för åren 1885—1889 företer 

sistlidna års skeppsfart en tillväxt i antal af 321 fartyg och i drägtighet af 

164,359 ton. 

Från Sverige ankommo till distriktet med last år 1889: 

Dessutom ankommo förstnämnda år från Sverige med last 2 norska fartyg 

om 135 ton. 

Till Sverige utklarerades år 1889 med last: 

Dessutom afgingo från distriktet med last till Sverige 13 norska fartyg 

om 2,296 ton. 

Hela antalet med last från såväl svenska som främmande hamnar år 1889 

ankomna svenska fartyg utgjorde 162 om 38,544 ton mot 132 fartyg om 

31,073 ton år 1888 och 143 om 31,170 tons år 1887. Antalet med last 

afgångna svenska fartyg åter uppgick förstnämnda år till 527 om 126,994 ton 

mot 588 fartyg om 151,356 ton år 1888 och 514 fartyg om 128,293 ton 

är 1887. 

Regulier ångfartygsförbindelse har under år 1889 underhållits mellan Riga 

och Stockholm af svenska ångfartyget »Solide» om 260 tons drägtighet, hvilket 

fartyg gjort 18 resor fram och tillbaka samt mellan Libau—Vestervik—Stockholm 

af ångfartyget »Rurik» om 270 ton, hvilket fartyg under året gjort 38 

dubbla resor samt derunder intjenat ett uppgifvet fraktbelopp af 43,890 kronor. 

Från Norge ankommo år 1889 till distriktet med last: 

Dessutom ankommo år 1889 från Norge med last 6 svenska fartyg om 

1,633 ton.

269 

Till Norge utklarerades sistnämnda år med last: 

Dessutom afgingo år 1889 med last till Norge 20 svenska fartyg om 

5,144 ton. 

Hela antalet med last från så väl norska som främmande hamnar år 1889 

ankomna norska fartyg utgjorde 157 om 34,682 ton mot 151 fartyg om 

38,274 ton år 1888 och 173 fartyg om 38,298 ton år 1887. Antalet med 

last afgångna norska fartyg åter uppgick till 257 fartyg om 62,926 ton mot 

356 fartyg om 89,701 ton år 1888 och 275 fartyg om 63,795 ton år 1887. 

Af de till distriktet med last ankomna svenska och norska fartyg hafva 

medförts följande varor, nämligen: 

af svenska fartyg: 

samt af norska fartyg: 

Från hamnar i Livland och Kurland hafva åter utförts: 

med svenska fartyg:

samt med norska fartyg: 

270 

Från nedannämnda främmande länder ankommo år 1889 svenska och norska 

fartyg med last till följande antal, nämligen från: 

Med last åter utgiogo svenska och norska fartyg till följande främmande 

länder, nämligen till: 

Vid utskeppning af nedan angifna varor hafva frakter år 1889 noterats 

till följande belopp: 

Bräder och plankor pro standard:

Bjelkar pro load: 

Lathwood pro famn: 

Aspvirke pro kubikfot: 

Pipstaf pro mille: 

Båg pro 2,000 kilogram: 

Hafre pro 2,000 kilogram: 

Eli pro 2,000 kilogram: 

Hampa pro last: 

pro ton: 

Linfrö pro 2,000 kilogram: 

Oljekakor pro 2,000 kilogram: 

pro ton: 

Bergolja pro fat: 

271

272 

I början af året företedde fraktmarknaden en stor fasthet och ingaf förhoppningar 

om ett för årets skeppsfart fördelaktigt resultat. Men under senare 

hälften af året gingo frakterna åter betydligt tillbaka och har detta fall 

alltjemt fortfarit, helst till följd af den fördelaktiga men korta konjunkturen 

verksamheten på skeppsbyggeriets område åter antagit en ingalunda i skeppsfartens 

intresse önskvärd utsträckning. 

Införseln till distriktet af svensk och norsk sill utgjorde: 

Till hufvudstationen infördes: 

Till Libau infördes: 

Till Pernau infördes uteslutande från Norge: 

Till Windau, der någon införsel af sill år 1888 icke egt rum, infördes 

sistlidna år 1,926 tunnor norsk sill mot 1,968 tunnor år 1887 samt 750 tunnor 

år 1886 och 1,265 tunnor år 1885. 

Till Arensburg har någon införsel af sill eller andra varor från de Förenade 

rikena icke egt rum. 

Den till Riga från de Förenade rikena införda sill utgjordes af 32,770 

tunnor fetsill, 6,438 tunnor vårsill, 19,352 tunnor slosill och 209 tunnor 

bresling. 

Af skotsk sill infördes till: 

Af fransk sill egde deremot under år 1889 någon införsel icke rum.

273 

Nedanstående tabell utvisar från hvilka platser den till Riga ankomna sill 

blifvit införd och det resultat densamma efter vrakningen gifvit: 

Följande pris, deruti inbegripna tull och öfriga kostnader, noterades ä nedannämnda 

slags sill: 


274 

Vid 1889 åra slut uppgåfvos behållningarna i Riga till omkring 23,000 

tunnor samt i Libau till omkring 20,000 tunnor. 

Sammanlagda införseln af sill öfverateg år 1889 föregående årets införsel 

med 33,866 tunnor och medelinförseln under de fem åren 1885 —1889 med 

39,622 tunnor. Införseln af sill från de Förenade rikena åter visar sistlidna 

år en tillökning af 44,177 tunnor mot år 1888 och af 22,375 tunnor mot 

införseln i medeltal under förenämnda fem år. Denna tillökning faller hufvudgakligen 

på svensk sill, hvaraf år 1889 infördes 33,400 tunnor mera än år 

1888 och 27,281 tunnor mera än under de fem åren 1885—1889 i medeltal. 

Men detta oaktadt torde resultatet af omsättningen icke varit synnerligen gläd 

jande, enär de år 1889 betingade försäljningspris betydligt understego föregående 

års pris. Frågan om förhöjning i den redan nu höga tullen å sill är 

ännu hvilande; men skulle en sådan till föreslaget belopp af 50 kop. i guld 

pro pud ifrågasatt förhöjning, oaktadt de af de förnämsta börskomitéerna uttalade 

betänkligheter, ändock vinna stadfästelse, är fara för handen att införseln 

deraf kommer att betydligt inskränkas, om icke rent af omöjliggöras. Såsom 

förhållandet redan nu är, kan någon vinst af sillhandeln på Ryssland svårligen 

vara att förvänta, så vida man icke i högre mån än hittills varit förhållandet 

vinnlägger sig om bättre packning af varan. Att denna fortfarande 

lemnar mycket öfrigt att önska, framgår af det resultat, som enligt ofvan införda 

tabell vid varans vräkning härstädes erhållits, utvisande nämnda tabell att 

packningen (fyllningen) uppgått i medeltal for norsk sill till 11'6 8 % och för 

svensk sill till 782 .%', men för skotsk till endast 16 7 %. 

Af andra varuslag, som utgöra föremål för införsel från de Förenade rikena 

till detta distrikt, må omförmälas nedannämnda, af hvilka år 1889, jemfördt 

med föregående fyra år, ankommit till hufvodstationen från Sverige: 

Förutom sill infördes från Norge år 1889 omkring 4,300 pud gatsten. 

Från Riga utfördes: 

till Sverige: 

* Uppgifterna för år 1889 äro endast approximativa. 

** De har meddelade siffror, hvilka icke öfverensstämma med de i min årsberättelse för 

1888 endast approximativt angifna, äro hemtade nr den vid sistlidna års slut offentliggjorda 

statistisk» redogörelse för Rigas handel ar 1888.

och till Norge: 

Från Libau utfördes: 

till Sverige: 


275 

Såsom ofvanstående siffror utvisa, har år 1889, jemfördt med föregående år 

1888, sammanlagda utförseln från Riga och Libau till Sverige ökats af hvete, 

råg, hafre, kli, linfrö, oljekakor, mineraloljor och aspvirke, hvaremot minskning 

i utförseln till Sverige förstnämnda år egt rum af korn, mjöl, hampa, sprit och 

ägg- Till Norge ökades år 1889 utförseln af hafre, lin och oljekakor, men 

minskades af råg, korn, hampa, linfrö, mineraloljor och aspyirke.

Öfversigt öfver prisen å särskilda slag af spanmål och frö äfvensom vexlingarna i kursen hvarje månad år 1889. 

276

277 

Från härvarande exportörers sida hafVa tid efter annan klagomal föraports 

öfver de resultat, som erhållits vid utskeppning af vissa varor, såsom råg och 

oljekakor, till Sverige i jemförelse med hvad vid utförsel till andra länders 

hamnar egt rum. En följd häraf lärer hafva blifvit att en del af den redan 

nu knappt tillmätta handelsvinst exportörerne i annat fall kunnat räkna sig till 

godo gått förlorad. Detta resultat vilja platsens handlande i hufvudsaklig mån 

tillskrifva den omständighet att man i de svenska hamnarna, isynnerhet på östra 

kusten, icke syutes iakttaga erforderlig noggrannhet vid varornas utvägning. 

Såsom bekant försäljas varorna att betalas efter deras å lossningsorten utlossade 

vigt. Bifogade tabell meddelar resultatet af de utaf tvänne härvarande handelsfirmor 

gjorda aflastningar af råg och oljekakor: 

Deraf inhemtas, att vid 19 å Sveriges östra kust verkstälda lossningar af 

råg medelvigten för 10 pud här intagen vara utgjort 162'75 kg. och vid 9 

lossningar å södra och vestra kusterna motsvarat 163'17 kg. samt att för samtliga 

28 i tabellen upptagna, i svenska hamnar lossade partier råg medelvigten 

för 10 pud varit 162'86 kg., hvaremot medelvigten för 10 pud uppgått i norska 

hamnar till 163"48 kg. och i danska hamnar till 163'52 kg. Likaså har 

för 21 i svenska hamnar utlossade partier oljekakor vid vägningen 10 pud motsvarat 

i medeltal 162'03 kg. mot 163'10 kg. för 10 pud i danska hamnar.

278 

Derest sålunda exportörerna af de i tabellen upptagna till Sverige utförda varor 

låtit dem i stället afgå till Danmark, skulle de derpå hafva skördat en icke 

obetydlig vinst å vigten, uppgående för råg till 36,663 kg. och för oljekakor 

till 12,286 kg. Utan att kunna afgöra huruvida det af härvarande exportörer 

andragna skäl för berörda i ögonen fallande missförhållande kan vara med verkliga 

förhållandet öfverensstämniande, har jag dock ansett mig böra dera fästa 

uppmärksamheten. 

Värdet af de till distriktets hamnar införda eller derifrån utförda varor 

beräknades år 1889, jemfördt med föregående fyra år, till följande belopp i 

runda tal: 

Sammanlagda värdet af 1889 års in- och utförsel, hvilket värde är en 

dast approximativt, utgjorde i distriktets samtliga hamnar 158,510,000 rubel 

eller ungefär enahanda värde som augafs år 1888 samt ölverskjuter medelvärdet. 

135,230,000 rub. för de fem åren 1885 — 1889 med 23.280,000 rub. Värdet 

af införseln år 1889 öfverstiger föregående årets införsel med 3,895,000 

rub. och de omförmälda fem årens medel-siffra, 39.572,000 rub., med 11,207,000 

rub. Utförselsvärdet åter år 1889 var 4,838,000 rub. lägre äu föregående 

års enahanda värde, men öfverstiger medelsiffran för ofvannämnda fem ftr, 

95,658,000 rub., med 12,074,000 rub. 

Rubelns pris på verldsmarknaden har varit fastare än föregående år. Sålunda 

noterades rubelkursen pä Berlin för 100 riksmark:

279 

Den i slutet af år 1888 påbörjade förbättringen i rnbelns värde har under 

år 1889 ytterligare fortgått och torde dels åtskilliga skickligt planlagda och 

utförda finansiella åtgärder, dels äfven 1887 och 1888 årens öfvermåttan rika 

skördar i väsentlig mån hafva dertill bidragit. Om också förhållandena i afseende 

å skörden år 1889 gestaltat sig mindre fördelaktigt, kunde ändock en 

större stadga i kursen göra sig gällande, enär finansförvaltningen förstod att 

draga den största möjliga fördel af deu gynsamnia konjunktur, som en låg räntefot 

i det vestra Europa erbjöd. Dessutom voro behållningarna af 1888 års 

skörd tillräckliga att äfven år 1889 möjliggöra en högst betydande spanmalsutförsel. 

Enligt den af statistiska centralkomitén utgifna redogörelse för skördeförhållandena 

i Ryssland sistlidne år, har skörden i europeiska Kyssland, med undantag 

af Finland, uppgifvits till 260,884,000 tschetwert mot 334,235,000 

tschetwert år 1888. Skörden af de särskilda sädesslagen utgjorde: 

Till följd deraf har icke heller utförseln från hela riket under det förflutna 

året, vid hvars ingång dock stora behållningar af föregående årets skörd 

förefunnos, kunnat uppnå samma höga belopp som år 1888. Tyvärr saknas 

ännu uppgifter för hela år 1889, men intill den j 6 s december utfördes: 

hvadan utförseln af spanmål år 1889 med säkerhet kan antagas icke på långt 

när hafva uppnått 1888 års utförsel. 

Bland de år 1889 vidtagna åtgärder af omfattande betydelse för utvecklingen 

af Rysslands spanmålsomsättning må omförmälas att genom särskilda förordningar 

af den 21 juni och 8 juli samma år meddelats styrelserna för sydvestra 

jernvägsbolaget i Odessa och för Rjäsan—Koslow-jernvägsbolaget tillåtelse 

att upprätta s. k. elevatorer (lagerhus), den förra vid 9 och den senare vid 4 

stationer; att den 15 november sistlidna år en dylik elevator upplåtits i S:t 

Petersburg till allmänt begagnande; att i Kiga beslut fattats om och medel anvisats 

till uppförande å Andreasholm af en dylik elevator, varande kostnaden 

beräknad för sjelfva inrättningen till 350,000 rub. och för anläggande af en 

sammanbindningsbana till Riga—Dünaburger-jernvägen till 450,000. 

Af ieke mindre betydelse för spanmålshandelns oeh jernvägstrafikens utveckling 

är inrättandet af nya myndigheter för behandlingen af frågor rörande 

frakttariffen på jernvägarne. De af den nyinrättade tariffkonferensen föreslagna 

oeh af finansministern faststälda tariffer för spanmål till export, hvilka varit 

gällande sedan den 15 september 1889 och icke före den 1 juli 1891 skola 

kunna underkastas några väsentliga förändringar, äro i allmänhet lägre än förut 

för utförsel öfver Riga gällande och hafva endast i få fall blifvit förhöjda, så 

att staden numera lättare sättes i tillfälle att kunna täfla med de närbelägna 

hamnarne på orter i det inre Ryssland, hvarest sådant hittills icke varit 

möjligt.

280 

Under år 1889 har den under flera år under byggnad varande jernvägen 

Riga—Pskow på hela sin längd blifvit öppnad for allmän trafik och äro härvarande 

handelskretsar numera lifligt intresserade för fortsättning af denna bana 

från Pskow till Bologoje, om hvars byggande utsigter äfven lära vara för handen; 

hvarjemte beslut säges vara fattadt om Kiga—Tuckumer-jernvägens utdragande 

till Windau och deDua hamns försättande i tidsenligt skick. 

Helsotillståndet bland befolkningen inom distriktet har under året i allmänhet 

varit godt. I midten af november månad tog dock influenza allt mer 

öfverhand och skördade äfven åtskilliga offer. Under senare år hafva fall af 

spetälska (lepra) allt oftare förekommit, så att från vederbörligt håll fråga blifvit 

väckt om upprättandet af särskilda vårdanstalter för de af sådan sjukdom 

angripna. 

Bland kreaturssjukdomar hafva tid efter annan fall förekommit af niuloeh 

klöfsjuka, mjeltbrand och vattuskräck, men genom kraftiga åtgärder från 

myndigheternas sida har deras vidare spridning förekommits. 

Slutligen har jag ansett mig böra här omförmäla hurusom under sistlidna 

år åtskilliga befälhafvare å svenska och. norska fartyg blifvit härstädes ådömda 

dryga böter, enär de icke vid undertecknandet af konnossement å medhafd last 

stält sig här gällande föreskrifter till noggrann efterrättelse. Så hafva å konnossement 

öfver medförd sillast dels uppgift saknats å varans namn, dels 

vigt och qvantitet varit uppgifna endast i siffror, men ej med bokstäfver och 

siffror, dels de å baksidan angifna märken icke motsvarat de å tunnorna målade 

eller inbrända, dels ock den i specifikationen upptagna slutsumma icke 

öfverensstämt med den i konossementet förekommande. Visserligen hafva på 

framställningar i S:t Petersburg dels i ett fall de ådömda böterna blifvit helt 

och hållet efterskänkta, dels ock i andra förvandlats till s. k. aecidentier, motsvarande 

10 % af det ursprungliga bötesbeloppet; men detta resultat har dock 

icke utan tidsutdrägt och kostnader kunnat ernås. Med omförmälan häraf finner 

jag mig böra tillråda fartygsbefälhafvare att för framtiden egna större uppmärksamhet 

åt innehållet af de dem till undertecknande förelagda konnossement. 

C. Aug. Titz.

Melbourne den 8 mars 1890. 

281 





Intet svensk eller norsk Datnpskib besögte Melbournes Consulsdistrict i 

Aaret 1889. 

Af foranstaaende Tal sammenlignet med Opgaverne for det foregaaende Aar 

fremgaar, at Sveriges Skibsfart paa Distrietet aftog med 2 Fartöier og 2,428 

Ton, og Norges med 13 Fartöier og 10.391 Ton. 

I ovenanförte Opgavor er ikke niedregnet tvende svenske Fartöier, drægtige 

tilsanmien 1,850 Ton, der aulöb Distrietet alene for at söge ürdre. 

Almindelig öconomisk Oversigt. — Ved Siden af de nærrnest foregaaende 

Åars rivende Udvikling og voldsomme Fluetuationer tager det sidst forlöbne 

Aar sig nærmest ud soin en Stillestandsperiode, og dog kan det rettere betegnes 

som en Periode af jevn og ganske tillfredsstillende Frerugang. Vistnok har, 

som man kunde vente, Folgerne af de foregaaende Åars Overspeculation i visse 

Retninger först nu ladet sig föle og ville endog tildels strække sin Virkning 

ud över kommende Aar, men den Lethed, hvormed dette hidtil bæres, viser noksom 

Coloniens öconomiske Kraft. Der uianglede ved Aarets Begyndelse ikke 

paa mörke Spaadomme om, at de glimrende Tider skulde blive efterfulgte af 

en Periode af Criser og Tilbagegang. Forholdene syntes ogsaa fra först af 

ganske truende, thi ikke alene vare Priserne paa fäste Eiendotnme og Sölvmineactier, 

efter at være drevne op til en, som det antages, overdreven Höide, 

ätter sunkne ned til et Lavmaal, men Hvedehösten havde ogsaa slaaet feil, 

G-uldminerues Udbytte var aftaget, og Importen, navnlig af Luxusvarer, tiltaget 

i foruroligende Grad. Det viste sig imidlertid snart, at de öconomiske Forhold 

i dette unge Land, med en Elasticitet, som er ukjendt i de gamle Samfund, 

hurtig kunde rette paa sig. De mangfoldige individuelle Tab, som Overspeculationen 

foranledigede, vare i de fieste Tilfælde kun en Flytning af Værdier 

fra en Haand til en anden, men ikke nogen Tilintetgjörelse af Capital, og inedens 

nogle faa ruineredes, havde Samfundets store Flertal jevnt forbedret sin 

Stüling. Bankinstituterne, som i Begyndeisen af Aaret i væsentlig Mon havde

282 

maattet indskrænke Crediten, saa sig senere istand til at vise en Skaansomhed, 

der vistnok var lige heldig for dem selv som for Kunderne. Indehaverne af 

de kostbareste Eiendomme i City formaaede at ride Stormen över og holde Priserne 

oppe; et glimrende Udbytte af de fleste Sölvniiner i Broken Hill beviste 

efterhaanden, at de i »Silver Booms» Tiden betalte Priser for Actier neppe 

havde været synderlig overdrevne, og tilslut kom en läng Periode af rigeligt 

Regn, hvilket her i Colonien pleier at være ensbetydende med et godt Aar for 

LandmandeD. I det hele taget tor man sige, at Aaret, uagtet begyndt under 

mindre heldige Auspicier, afsluttedes under en fuldt berettiget Fortröstning til 

Fremtiden. 

Colonien Victorias Finaniser. — Det ordinaire Budget, som fremlagdes den 

30:te Juli, viste et Overskud af £ 1,607,559, idet Indtægten for det forlöbne 

Aar tillagt Ballaneen fra det nærmest foregaaende udgjorde £ 9,779,505 og 

Udgifterne £ 8,171,946. Af Indtægterne androg Tolden alene til £ 2,794,101, 

Sa!g og Bortleie af Staten tilhörende Jordegods £ 581,183, Afgift paa indenlands 

tilvirket Brændevin £ 95,710, Afgift af Arv £ 391,055 og Jernbanernes 

Bruttoindtægt £ 3,064,158. Stigningen i Afgift paa Arv, fra £ 137,545 

i 1887 og £ 220,169 i 1888, er især mærkelig som Maalestok for Mængden 

af den inden dette Samfund opsamlede Capital. Af de Dödsboer, som i Aarets 

Löb kom under Behandling, udviste tvende hver en Formue af ganske nær 

£ 1,000,000, tvende andre hver e:a £ 350,000, 8 andre Formuer paa mellem 

£ 175,000 og £ 270,000 og i det Hele var der 58 Dödsboer paa över 

£ 20,000 og 839 paa över £ 1,000. 

Pengemarkedet var gjennem hele Aaret stringent, men den af Bankinstituterne 

viste Forsigtighed og Tilbageholdenhed anerkjendes att have været fuldt 

berettiget og heldig i sine Virkninger. De större Banker indrömmede 5 % 

Rente for Deposita paa mindst 12 Maaneder, hvilket har hävt den Virkning 

at betydeligt foröge Summen af saadanne Deposita. Discontoen var 6 1 /, & 7 

% for förste Classes eommercielle 3 og 4 Maaneders Vexler, medens 8 % var 

Minimumsrenten for overdrafts. Banknoteringerne for 60 Dages Sigtvexler paa 

London vare i Aarets Löb: 

I det hele har Bankvirksomheden i Aaret 1889 givet et for Actieeierne 

tilfredsstillende Resultat; for Laantagerne formodes det nu paabegyndte Aar at 

ville medföre lempeligere Vilkaar, naar Betalingen for den udskibede Uld og 

Hvede strömmer ind. 

Anfallet af Falliter i 1889 var 372, hvilket er et större Antal end i 

noget af de foregaaende Aar med Undtag af 1871, 1872 og 1879, men kun 

faa af dem havde Virkning i videre Kredse. Det samlede Belöb af alle Passiva 

var c:a £ 2,220,000, hvorimod fandtes Activa til angiven Værdi af över 

£ 2,500,000, hvilken Værdi dog maa ventes at ville blive betydelig reduceret, 

da de fleste af Falliterne havde sin Grund i Landkjöb til overdrevne Priser. 

Et stort »BuildingSoeiety», hvis Capital i videre Udstrækning end tiibörligt 

var anvendt til Speculation i Byeiendomme, maatte standse sine Betalinger, og

283 

tvungen Realisation befrygtes at ville for Aotieeierne medföre Tab af hele den 

indskudte Capital, men nogen Mistillid til denne Slags Pengeinstituter i det 

hele synes ikke herved at være fremkaldt. 

Guldexporten i 1889 androg til en Værdi af £ 2.269,476, hvoraf 

£ 287,326 i Barrer og Guldstöv, og £ 1,982.150 i Specie. 

Post og Jernbaner. — Fra 1 Januar 1890 er Portoen for Breve inden 

Victoria nedsat fra 2 D. pr Ounce til 1 D. pr '/., Ounce, en Förändring, som 

modtoges med enstemmigt Bifald, og som antagelig vil have heldige Folger. 

Correspoudoncen inden denne Coioni er i de sidste 10 Aar tiltaget fra 27 

Breve aarlig pr Individ til 45 Breve, altsaa paa lidt nær det samme som inden 

Storbritannien. Tarifen for Bog- og Pakkcpost samt for intercoloniale Forsendelser 

have ikke undergaaet nogen Förändring, men synes der at være en stedse 

stærkere Opinion for Indförelsen af aloien intereolonial Pennyporto. 

Jernbanebygning inden Colonien fortsættes med stor Kraft, og er til saadan 

hidtil anvendt över £ 28,000,000. hvilken Capital allcrede DU mere end 

forrenter sig, uagtet, som det paastaaes, ÄDlæggene i flere Tilfælde have været 

unödigt kostbare, og Linievalgene foretagne snarere af politiske end af öeonomiske 

Grunde. Den lille ifjor aabnede Bane fra Lilydale til Healesville viste 

sig at koste e:a £ 150.000 istedttfor, som först bercgnet,

284 

porten af Uld fra Victoria som Forbruget inden selve Colonien er i jevnt Tiltagende, 

og da man i Slutningen af forrige Aar og Begyndeisen af det indeværende 

har bavt rigeligt Regn, samt Rapporterne fra de andre uldproducerende 

Lande ifcke lade befrygte nogen overdreven Concurranee, imödese Eierne af Faarestationer 

inden Victoria den nærmeste Fremtid med de lyseste Forhaabninger. 

Paa Grund af det yderst mislige Udbytte af den foregaaende Höst holdtes 

alle Kornvarer gjennem hele Aaret 1889 i höi Pris. Markedet var udsat for 

ret stærke Fluctuationer, fremkaldte dels ved Agitationen for Toldbeskyttelse 

for Agerbrugets Producter, dels ved de vexlende Udsigter for den ny Höst. 

1 Vinterens Löb faldt en rigelig Mængde Regn, og fra först af tegnede den 

ny Höst udmærket, men senere ugunstigt Veir har i flere Districter, især i 

Coloniens nordostlige Del, tilintetgjort Landmændenes store Forhaabninger, og 

Afkastningen i det hele bliver under et Middelsaars. Rust har paa flere Steder 

gjort stor Skade. En forelobig Berogning angiver det i 1889 med Hvede besaaede 

Areal til 1,180,000 Aeres og Gjennemsnitsudbyttet pr Acre til 9'53 

Bushel, altsaa Totalafkastningen til 11,254,000 Bushels. Herafantages 8,500,000 

at ville medgaa til at dække Behovet inden Colonien. saalede.-< at 2,754,000 

Bushels skulde blive disponible for Export. Prisen naaede sit Maximum, 6 Sh. 

pr Bushel, i Marts Maaned efteråt Agerbrugsstatistikcn for den forrige Höst 

var bleven offentliggjort, og sit Minimum, 3 Sh. 8'/2 D., i Begyndeisen af December 

Maaned, da Udsigterne for den ny Höst stillede sig bedst. 

Mölleindustrien i Victoria har i senere Aar gjort mægtige Fremskridt, 

idet man har skaffet sig store og tidsmæäsige Möller, og en stedse större Del 

af Hvedehöstens Udbytte skibes i Form af Mel. Hidindtil har denne Export 

næsten udelukkende gaaet til Naboeolonierne. men det an

285 

hvoraf den foriigede Told paa Mel skulde træde i Kraft samme Dag. som Beslutningen 

fattedes, og de övrige nye Toldsatser fra og med den 24 October 1889. 

Staten har i Aarets Löb anvendt store Summer, dels til Præmier for 

Landbruget, dels til Ansættelse af Lærere i specielle Brancher af Agerdyrkning 

og endelig som Laan til Vandledningsarbeider i stor Scala. Et af de 

mærkeligste Arbeider af sidstnævnte Art er foretaget af et amerikansk Firma, 

Brödrene Chaffey, som ere ifærd med at forvandle 25,000 Acres forhen rasten 

værdilöst Land, i Mildura i Coloniens nordvestlige Hjörne, til udmærket 

Haveland, skikket for Frugtavl. Trods sin fjerne Beliggenhed sælges Landet, 

efterlivert som det bliver færdigt, med Lcthed til £ 15 pr Acre. Över 1,000 

Acres beraf solgtes ifjor og beplantedes med Frugttrær, og mindst andre 2,000 

Acres antages at ville blive beplantede i Löbet af indeværende Aar. I Bairnsdale 

District, Gippsland, paabegyndes iaar et lignende storartet Irrigationsarbeide, 

omfattende Anlæg af över 100 miles Canaler, samt en Aquaduct över 

Mitchell-Floden. De liidtil besluttede Vandledningarbeider omfatte Arealer, som 

tilsammen have en Udstrækning af 1.224,000 Acres, og de af Staten bevilgede 

Laan til disse Arbeider andrage til £ 981,222. 

Bestræbelserne for Udryddelse af Kaniner medförer fremdeles Nödvendigheden 

af adskillige kostbare Foranstaltninger. skjöndt Dyrenes Antal i senere 

Aar skal have aftaget betydelig. 

Bergværksdrijt. Udbyttet af Victorias Guldminer var i 1889 646,359 

Ounces, mod 634,999 i 1888. Den stadige Nedgaaen i Udbyttet, som har fundet 

Sted lige siden 1880, er altsaa nu standset, og man liar Haab om en opadgaaeude 

Bevægelse, væsentligen grundet paa, at man ved Dybboringer har opdaget 

flere nye Gange af guldholdig Kvarts. 

Boringer efter Stenkul foretages med stor Kraft, men uagtet man har fundet, 

at Victorias Kulleier strække sig över et Areal af 3,000 engelske Kvadratmile 

og omfatte mindst 9 forskjellige »seams» af Tykkelse fra 20 til 60 

Tömmer, er dog hidtil ingen nævneværdig Drift aabnet uden ved Mirboo og 

Moe, hvor nogle relativt ubetydelige Miner allerede i flere Aar have været 

drevne. Der er dog mange, som tro, at Kulproduktionen i Victoria inden ret 

mange Aar vil have naaet en betydelig Höide. 

En Masse Capital fra Victoria er anbragt i Broken Hill Sö!v- og Blygruber, 

hvilke geographisk tilhöre New South Wales, men i commerciel Henseende 

Victoria og South Australia. For at give Idé om disse Grubers Rigdom anföres, 

at ved en enkelt af dem, »The Proprietory Mine», uddreves i 1889 

6,077,845 Ounces Solv og 25,631 Ton Bly, hvilket efter en Pris af 3 Sh. 

7 D. pr Ounce Solv og £ 12 pr Ton Bly giver de respective Værdier af 

£ 1,088,947 og £ 307.572. og ingen Mindskning spores i Malmens Mængde 

eller Righoldighed. Den gjennemsDitlige Udvinding af hver Ton Malm ved denne 

Grube er 40 Ounces Solv. 

Skibsfarten og Fragtmarkedet. Naar bortses fra den meget betydelige intercoloniale 

Skibsfart, hvorom mere nedenfor, ankom i 1889 til Coloniens Havne 

541 Fartöier, drægtige 901.446 Ton, mod 563 Fartöier, drægtige 842,804 

Ton, i 1888 og 465 Fartöier, drægtige 669,495 Ton, i 1887.

286 

Af disse Fartöier, hvilke alle, med nogle faa Undtagelser, lossede og ladede 

i Melbourne, ankom: 

Gjennemsnitstonnagen af de til Victoria fra oversöiske Lande ankomne 

Fartöier udgjorde: 

Af ovenanförte Opgaver sees, at medens Fartöiernes Antal i 1889 aftog 

med 22, tiltog dog Tonnagen med 58,642 Ton samt at inedens Seilskibeues 

Antal aftog med 41, tiltog Dampskibeneg med 19. Ligeledes sees at Gjennemsnitstonnagen 

af saavel Dampskibe som Seilskibe har været i stærkt Stigende. 

Den Andel, som de forenede Rigers Fartöier tage i Farten paa Colouien, 

er siden 1888 hurtigt aftagende. De tidligere anförte Opgaver udvise, at den 

fra 1888 til 1889 aftog med tilsammen 15 Fartöier og 12,819 Ton; men 

Forholdet udhæves skarpere naar tilföies, at af de i 1889 ankomne Fartöier 

hörte nogle egentlig til foregaaende Åars Saison, samt at der til Dato i 1890 

kun er ankommet 3 norske og et svensk Fartöi, og at der i de fölgende 4 

Maaneder neppe vil ankomme mere end 2 eller 3 andre hertil, medens der i 

förste Halvdel af 1889 ankom 21 norske og 9 svenske Fartöier. Dampskibenes 

gradvise Fortrængen af Seilskibene har ingen Del i dette mærkelige Forhold; 

thi denne viser sig mest i Farten herfra paa China, Japan og Indien samt 

i Stykgodstransporten til og fra Storbritannien, medens den omtrent er forbleven 

uden Virkning i den Fart, hvori vore Skibe mest fandt Anvendelse, nemlig 

i Trælasttransporten fra Hjemlandene samt fra Puget Sound. Af större 

Betydoing er, at Melbournes Handels- og Havneforhold efterhaanden have medgivet 

Anvendelsen af långt större Fartöier end tidligere, thi det er tydeligt at

287 

uden en kjendelig Forskjel i Fragtraterne, hvilken Handelsverdenen hersteds ikke 

har synderlig Grund til at indrömme, kunne smaa Skibe ei udholde Concurrencen 

med store. At vi mangle tidsmæssigt Materiel, det vil sige större, og i 

Forhold dertil ei altfor dybgaaende, Fartöier synes virkelig at være Hovedgrunden 

til, at vi fortrænges fra denne Fart, thi nogen Aftagen af Trælastiinporten 

har ikke fundet Sted. Medens i 1886 det norske Flag her i Havnen var 

stærkest representeret næst det britiske, ankom i 1887, 88 og 89 kun 37, 

48 og 36 norske Skibe, mod respective 67, 66 og 76 iydske Skibe. I de 

samme Aar ankom til Melbourne respective 17, 14 og 12 svenske Skibe. — 

Bi alene i Trælasttransporten fra Öätersöen, men omtrent i al Fart paa Victoria, 

hvori de forenede Rigers Skibe bidtil fandt Sysselsættelse, alene med Undtag 

af Puget Sound-Farten, synes de paa god Vei til at fortrænges af de 

tydske, hvilket fremgaar af fölgende Opgave över, fra hvilke Havne de 45 

tydske Seilskibe, der i 1889 besögte Melbourne, ere ankomne: fra Sverige og 

Norge med Trælast ankom 26 tydske Skibe, fra Californien med D:o 1, fra 

Clarence River med D:o 3, fra Mauritius eller Java med Sukker 8. fra tydske 

Havne med Stykgods 3, fra engelske Havne med D:o 3 og 1 fra amerikansk 

Havn med D:o. I denne Förbindelse kan tilföies, at omkring 20 tydske 

Fartöier ätter skulle være underveis hertil med Trtelast fra Nordeuropa eller 

befragtede for saadan Reise, og at flere af disse, saayelsom af de ifjor ankomne, 

ere Fartöier paa över 1.500 Register Ton, et endog paa 2,700 Ton. — Ogsaa 

britiske Fartöier tage stedse större Del i denne Fart, medens paa den anden 

Side et stedse stigende Antal amerikanske tre- og firmastede Skonnerter finde 

Sysselsættelse i Puget-Sound-Farten, og ved sin hensigtsmæssige Construction 

og Udstyr synes at kunne seile med långt större Fordel end alle Coneurrenter, 

hvorfor man maa undre sig över, at de hidtil ej have fundet Efterlignere. 

Ogsaa i Trælastfarten mellem New Zealand og Australias Fastland have flere 

af nævnte amerikanske Fartöier deltaget, og det med saadant Held, at et Par 

af dem angivelig skulle være omtrent optjente i Löbet af 12 Maaneder, uagtet 

Fragterne kun have været de samme, som i flere Aar have staaet aabne ogsaa 

for vore Fartöier. Samtlige disse Skibe ere grundtgaaende, brede og länge, 

samt have en i Forhold til Registertonnagen usædvanlig stor Bæreevne, og ere 

saaledes byggede at de kunne tage en enorm Dækslast. Exempelvis anföres, 

at et iaar hertil ankommet amerikansk Fartöi paa c:a 500 Ton indehavde samme 

Standardtal Trælast som et samtidig ankommet norsk Fartöi paa över 900 Ton. 

De ere altid forsynede med Dampwinch, auvendelig saavel under Arbeide med 

Lasten som ved Ankerhivning og Seilsætning, en Foranstaltning, om hvis Hensigtsmæssighed 

for australisk Fart alle svenske og norske Skibsförere, med 

hvem man har tält om Sägen, have været enige. idet de samtlige udtale, at en 

Dampwinch sandsynligvis vilde være optjent paa c:a et Aar — og dog har 

blandt alle de forenede Rigers Fartöier, som ifjor besögte Melbourne, kun et 

været forsynet med en saadan. 

Ved Siden af Mangelen paa passende Fartöier, bör man formode, at tildels 

nogen Misregning fra vore Rederes Side er Grund til, at de have draget 

sig tilbage fra Australiafarten. — De i den nærmest foregaaende Tid noterede 

Fragtrater paa Sydamerika maa visselig indrömmes at have været relativt be 

tydelig höiere end de i australiske Farvande gjældende. men det tör vel befrygtes, 

at förstnævnte Fragter igjen ville falde lige hurtigt, som de ere stegne, 

inedens det paa den anden Side af de bedste Autoriteter her ansees sikkert, 

at de australiske Fragter, der for Tiden ere gode, ville holde sig længe eller 

endog stige, maaske alene med Undtag af Fragterne for direete Retourreiser 

fra Melbourne til England. — Man tror at turde anbefalde Redere, som tage

288 

Trælastfragter til Australien, at speculere i pig-iron, thi der er god Udsigt til 

at tjene paa Våren, og selv om man i Undtagelseafald skulde have noget Tab 

paa den, vil dette vanskelig kunne gaa op til mere end hvad man indsparer i 

Ballast og foröget Lastemm for Trælast. Hosföiede Beregning giver et, som 

man tror, correet Gjennemsnit af hvad man under de i seaere Tider gjældende 

Noteringer og fölgende de her givne Vink vil kunne paaregne at tjene med 

et Seilskib paa 1,100 Ton ved en Reise fra England til Norge, Melbourne, 

Honolulu, Puget Sound og tilbage til England. 

Beregning över Udbyttet af en Reise fra London til Fredriksstad, Melbourne, 

Neweastle N. S. W., Honolulu, Puget Sound og tilbage til London med 

Skib paa 1,100 Reg.-ton; Skibet forudsat hjemmifra forsynet med Dampwinch: 

Af de svenske og norske Skibe, som i 1889 besögte Uistrietet, ankom 

fra Norge 14, fra Sverige 13, fra Puget Sound 14, fra Hamelin Bay 2, Clarence 

River 1, Arcbangel 2, Miramichi 1, samtlige med Trælast; med Sukker 

ankom 2 fra Mauritius og 1 fra Samarang, og 1 Skib bragte Stykgods fra 

Hamburg. 

Hidfragterne fra Norge varierede mellem £ 5 og £ 7, fra Sverige 

mellem £ 5" 10' 0 og £ 7' 10' 0 og fra Puget Sound mellem 57 Sh. 6 D. 

og 62 Sh. 6 D. Sidstnævnte Fragter ere stadigt stegne og senest skal være 

sluttet Fartöier til 67 Sh. 6 D. 

Af de hidkomne svenske og norske Fartöier befragtedes for Retourreisen 

et forholdsvis meget större Antal end i de foregaaende Aar — nemlig 30 

norske og 9 svenske — her i Melbourne, uden mellemkomst af Mæglere i 

Europa, og maa dette Forhold i Almindelighed anses at have været til betydelig 

Pordel for Rederne. Der rar gjennemgaaende mange og gode Fragter i Markedet.

289 

Goprafragteme fra Stillehavsöerne til Europa holdt sig godt, varierende 

mellem 40 Sh. og 62 Sh. 6 D. pr Ton, dog ofte betinget Bom lump sum, og 

sluttedes 7 af vore Fartöier for saadan Fart. 

Ogsaa Sukkerfragterne holdt sig godt. Et norsk Fartöi paa 920 Ton 

sluttedes hersteds for Kul til Java à 14 Sh. og Sukker tilbage til Melbourne 

à 22 Sh. 6 D., hvilken Reise gav et meget tilfredsstillende Resultat. Tidligere 

i Aaret bragte et andet norsk Fartöi Sukker fra Java à 27 Sh. 6 D. Et 

svensk Fartöi paa 370 Ton sluttedes for Stykgods herfra til Mauritius à S. 

400 og Sukker tilbage à £ 500. Reisen medtog 113 Dage. 

TJldfragteme fra Melbourne til Europa pr Seilskib noteredes i Aarets förste 

6 Maaneder til l /i D. for uvadsket og s /8 for vadsket, de folgende 5 Maanedcr 

til '/» D. for uvadsket og 5 /8 for vadsket og i December Maaned til 

'/,, D. for uvadsket og "/,„ for vadsket. Dampskibsfragterne for samme Vare 

naaede sit Minimum i Februar, da de vare jevnstore med Seilskibsfragterne, og 

sit Maximum i December, da der noteredes /« D. for uvadsket og '/s D. for 

vadsket. Til Boston med Uld befragtedes kun fem Skibe, af hvilke de tre 

vare norske, til Fragter af £ 1,250, £ 925 og £ 1,250 for respective 873, 

556 og 826 Reg.-Ton. Et norsk Fartöi paa 1.006 Ton befragtedes til Antwerpen 

à £ 1,950 og et D:o paa 967 Ton til Hull à £ 1,850. 

Af Guanofragter var der usædvanlig faa i Markedet. 

Kulfragterne fra Newcastle, N. S. W., stode ret höit, exempelvis til Java 

14 Sh. til 16 Sh., til San Francisco 13 Sh. til 20 Sh., Shanghai 16 Sh. til 

20 Sh., Mauritius 16 Sh. til 22 Sh. 6 D., og til Honolulu skal i Begyndeisen 

af Aaret være betalt 27 Sh. 6 D.; senere faldt sidstnævnte Fragter, indtil de 

i Juni, Juli og August vare nede i 12 Sh. (hvilket dog er höiere end der 

nogensinde betaltes i 1886 og de förste Maaneder af 1887), hvorefter de ätter 

stege til 18 Sh. — I Melbourne sluttedes bl. a. et svensk Skib til Honolulu 

à 24 Sh., to norske til Batavia à 15 Sh. og 16 Sh., et D:o til Mauritius à 

17 Sh. og et D:o til Padang à 21 Sh. 

Tvende norske Skibe befragtedes hersteds at läste Stykgods i Auckland, 

N. Z., for New-York til Fragter £ 1,800 og £ 2,050 for respective 796 og 

920 -Reg.-Ton. Et norsk Jernskib paa 1,074 Ton indtog hersteds Stykgodslast 

for Antwerpen til Fragt £ 1,950. 

Den intercoloniale Fragtfart er meget betydelig og beskjæftiger for Colonien 

Victorias Vedkommende, inedregnet Flodfarten paa Murray, omtrent dubbelt 

saa stor Tonnage som den oversöiske. Fragterne i denne Fart have hidtil 

holdt sig höie, og formenes dette Forhold at ville vedvare endnu i adskillige 

Aar; men for at dragé fuld Fordel af Deltagelse i samme, vil det i Almindelighed 

være nödvendigt at mode frem med specielt berfor byggede Fartöier. 

Enkelte svenske og norske Skibe fandt dog i det forlöbne Aar ret fordelagtig 

Anvendelse i denne Fart. Et Norsk Fartöi paa 828 Ton befragtedes med Stenkul 

à 27 Sh. 6 D. fra Newcastle, N. S. W., til Roebuck Bay, en hidtil lidet 

kjendt Havn i Western Australia, hvilken dog skal være god endog for större 

Fartöier. Et norsk Fartöi på 1,100 Ton gik fra Melbourne til Bluff Harbour, 

N. Z., for at tage Trælast til Port Pirie à 35 Sh. pr 1,000 Fod, hvilket formenes 

at have givet et godt Resultat. Et D:o bragte Mel fra Melbourne til 

Sydney og flere andre toge Mel som Ballast til Newcastle, N. S. W. Et svensk 

Fartöi paa 370 Ton afgik herfra med Mel til Newcastle, hvor Stenkul indtoges 

for Corinna Bay i Western Australia. Derefter lastedes Tömmer i Rockingham 

for Adelaide à 24 Sh. pr load. — Et norsk Fartöi paa 769 Ton| gjorde 

en lignende Reise med Fragt af 17 Sh. 6 D. for Kul fra Newcastle, N. S. W-, 

til Freemantle, W. A., og Retur til Melbourne med Tömmer à 27 Sh. 6 D.pr load. 


290 

Et svensk Fartöi afgik fra Melbourne til Circular Head, Tasmania, at 

dersteds läste Poteter for Sydney, gik derfra til Clarence River og indtog Rundtömmer 

for Melbourne à 1 Sh. 4 D. pr löbende Fod. — Clarence River omtaltes 

nærmere i forrige Aarsberetning uagtet Farten paa denne Havn da var 

forholdsvis ubetydelig, idet den regelmæssig kun beskjæftigede fire Fartöier. 

Iaar have 18 Fartöier været anvendte i denne Fart. Et for denne speeielt 

bygget australisk Fartöi, 309 Reg.-Ton stort, gjorde i Aarets Löb 8 Reiser 

paa Clarence River, og bar man faaet opgivet fölgende Beregning for Reisernes 

Resultat: 

Fragt af 8 Ladninger Trælast fra Clarence River til 

Melbourne 

Fäste Udgifter i Melbourne og Clarence River förste 

og femte Reise, hver Gäng, £ 75. 19. 0 og 6 andre 

£ 4,800. 0. 0 

Reiser, hver Gäng, £ 56. 13. 0: » 491. 16. 0 

Tilbage £ 4,308. 4. 0 

som efter Dækning af Udgifter til Hyre, Proviant, Assurance og mindre Reparationer 

maa antages at give et udmærket Udbytte. Vedkommende Fartöi er 

forsynet med Dampwinch, stikker lästet kan 12' 6", har ingen Mellemdæksbjelker 

samt er c:a 135' långt i Kjolen. Fragterne paa Clarence River stode 

i hele 1889 i 1 Sh. 4 D. pr löbende Fod for Rundtömmer (60' långt og 2' 

Diameter i den tykke Ende. 

Richmond River, noget nordenfor Clarence River, strömmer gjennem et 

andet Skovdistrict, der hidtil kun er lidet udnyttet. Fartöier kunne ikke flyde 

ind her med större Dybgaaende end 9 Fod. 

faa adskillig Export til Melbourne. 

Stedet antages dog snart at ville 

Havneforhold. Muddring i Yarra-Floden og Hobson Bay fortsættes med 

stor Kraft, hvilket ogsaa er nödvendigt, da Floden beregnes at afsætte över 

250,000 Cubicyards Dynd aarligen. Under extraordinær Vandstand kom i indeværende 

Maaned et norsk Skib op til Melbourne Wharf med et Dybgaaende af 

20' og 4", men er dette förste Gäng, at man har lykkets at naa op mçd saa 

stort Dybgaaende, og i Almindelighed tör man endnu ikke gjöre Regning paa 

at komme op med mere end 18' 6" à 19'. 

Coneurrence mellem forskjellige Dampskibseiere bevirkede i Slutningen af 

forrige Aar en yderligere Reduction i Betalingen for Bugsering, og erholdes 

saadan nu for 6 D. pr Ton fra Ankergrund i Hobson Bay til Losseplads og 

tilbage; mindre Fartöier skulle kunne opnaa endnu billigere Beregning. 

Der yttrer sig en stedse stærkere Opinion for Lodspengenes Nedsættelse. 

Ligeledes har man fremhævet Nödvendigheden af, at der udenfor Indseilingen 

til Port Phillip höides mindst en Lodskutter til, og helst en Lodsdamper. Et 

nylig indtruffet Förlis af et britisk Skib, som ikke havde kunnet erholde Lods 

og derfor sögte at seile ind uden en saadan, har ätter hendraget Opmærksomheden 

paa denne Sag og vist dens Betydning. 

Troelastmarkedet. — Omsætningen var mindre end i 1888, men antages i 

det Hele at have givet et tilfredsstillende Resultat. Priserne holdt sig jevnere 

end i det foregaaende Aar, uagtet til en Tid adskillig Usikkerhed fremkaldtes 

ved Forventningen om betydelige Forandringer i Trælasttolden; tilslut bibeholdtes 

dog de gamle Toldsatser uforandrede undtagen for Artikelen »Colonial Hardwoods» 

Vedkommende. 

Angaaende Importen af de forskjellige Sorter Trælast og de Priser, som 

samme have betinget, opgives:

291 

»Baltic & Scotch Floorings» og »Weatherboards». Importen androg til 

48,558,989 auperficial feet. Omssetningen var ganske livlig og Beholdningen 

til ingen Tid overdrevent stor, dog trykkedes Priserne enkelte Gange ved samtidig 

Ankomst af flere store Ladninger fra Scotland. Der skal være betalt for: 

Af Furuplanker og Battens importeredes 13,493 Standards, mod 13,957 

Standards i 1888, og af Granplanker 115,548 Stykker, mod 72,977 Stykker 

i 1888. Omsætningen var ingenlunde livlig og Beholdningen stor, saavel ved 

Aarets Begyndelse som ved dets Slutning. For Furuplanker »mixed» betaltes 

6 à 7 D., D:o tertia 5"/4 à 6 D., Battens 5 à 5'/4 D., og for Granplanker 

37a à 4 Va D-, alt beregnet pr Fod af 3"X9"- — I Oregon fandt 

til en Tid en meget activ Speculation Sted, idet alt, som fandtes disponibelt 

af denne Sort Trælast, samledes paa nogle faa Hænder. Importen androg kun 

til 33,456,039 superficial feet, mod 54.981,783 i 1888. I Begyndeisen af 

Aaret vare länge Dimensioner, 40 til 80 Föds, stærkt efterspurgte og betingede 

fra £ 7. 0. 0 til £ 9. 15. 0 pr 1,000 sup. feet, inedens kortere solgtes til 5. 10. 0 

à £ 6. 10. 0. Senere gik Priserne betydelig ned, især for de länge Dimensioners 

Vedkommende. 

De importerede Mængder af andre Amerikanske Trmsorter og de for samme 

betingede Priser opgives at bave været: 

Sugar Pine, der væsentligen ligner Clear Pine, men er c:a 10 % billigere, 

noget blödere i Veden samt let at forarbeide, finder allerede adskillig Anvendelse 

her, især til Forarbeidelse af Döre, og vil maaske komme til at importeres 

i stigende Mængde. — Kauri. Det i forrige Aarsberetning omtalte, i Melbourne 

dannede Actieselskab, der har erhvervet Störsteparten af New Zealands 

Kauriskove, har iaar med stor Kraft lagt an paa at skaffe denne Træsort Indpas 

i Storbritannien, hvortil adskillige Ladninger afskibedes især fra Kaipara- 

Districtet; flere svenske og norske Fartöier befragtedes i Melbourne for denne 

Fart. Til Melbourne importeredes i 1889 omtrent samme Kvantum Kauri gom 

i det nærmest foregaaende Aar, nemlig 16,386,874 sup. feet, hvilket synes at 

være ei ubetydeligt över Markedets Behov, uagtet Forbruget er i Tiltagende. 

Gjennemsnitlig angives fölgende Priser opnaaede: Logs 10 à 11 Sh., Flitches 

16 Sh. 6 D., Bord 16 à 18 Sh., alt pr 100 sup. feet. Af Ceder importeredes, 

mest fra Queensland, 1,247,459 sup. feet, hvilket er noget mindre end i 1888. 

Den i de tvende foregaaende Aarsberetninger omnævnte, som det synes 

lidet begrundede Toldbegunstigelse for visse amerikanske Træsorter samt Kauri 

og Ceder, naar de ere af Dimensioner under 7"X2'/,", er trods Forestillinger 

fra Consultatets og herværende Trælastagenters Side bibeholdt ogsaa i den reviderade 

Toldtarif.

292 

Trælastmarkedets Udsigler for indeværende Aar tage sig ei særdeles lyse 

ud, og synes der for Tiden, under indskrænket Byggevirksomhed, at gjöre sig 

gjældende en Tendents til nedadgaaende Priser. 

Fisk. Markedet for saltet og preserveret Fisk holdt sig roligt med nogen 

Stigning henimod Slutningen af Aaret. For Sild opnaaedes, under inskrænket 

Tilförsel bedre Priser end i det foregaaende Aar; ligesaa holdt California Lax 

sig i forholdsvis höi Pris. 1 Sardiner speculeredes endel, uden at man dog 

formaaede at drive Priserne i Veiret. De talrige Præmier, som ved Udstillingen 

tilkjendtes forskjellige Slags svenske og norske Fiskeeonserver, i Förbindelse 

med Agenternes ihærdige Arbeide, har benledet Publieums Opmærksomhed 

paa disse Sagers fortrinlige Kvalitet, og er Omsætningen af samme allerede ret 

betydelig og tilsyneladende i jevn Stigning. Forskjellige Sorter nedlagt Sild, 

især fersk, samt »kippered» Sild i Blikdaaser synes at vinde mest Favör. Klipfisk 

af Lange — bvilken her foretrækkes fremfor Torsk og Hyse — betingede 

ret gode Priser, nemlig fra 4 D. til 5 D. pr % mod kun 2'/, D. à 3 l /a D. 

i 1888. Tilförselen var knap, formentlig især paa Grund af at det foregaaende 

Åars Operationer i denne Vare tildels havde bragt Tab. Amerikansk 

»boneless cod», der er en særdeles holdbar Vare, sælges i stedse större Mængder 

og synes nu at være mere efterspurgt end törret Lange. — Totalimporten 

i nasstforegaaende Aar androg til: af alle Slags preserveret Fisk (hvilken er 

belagt med en Told af 2 D. pr «) 3,167,823 « til Værdi £ 100,524, og 

af saltet Fisk (der er toldfri) 23,276 Cwt til Værdi £ 40,788. Melbournes 

Forsyning med fersk Fisk er fremdeles langtfra hvad den burde være, 

naar Hensyn tages til Kysternes og Indsöernes Fiskerigdom. Her mangler endnu 

eu tilstrækkelig övet, fast Fiskerbefolkning, samt især Adgang til billig Is. De 

faa med Afkjölingsapparat forsynede Jernbanevogne, som man försögsvis har 

anska£Fet for Transport af Fisk fra Gippsland Lakes til Melbourne, have vist 

sig hensigtsmæssige, ihvorvel Forsendelsen med dem falder kostbar. — Nogle 

i Aarets Löb anstillede Forsög paa Fiske med Damptrawler udenfor Victorias 

Kyster synes ikke at have vseret kronede med Held, formentlig især af den 

Grund, at her ei findes tilstrækkelig store Banker med jævnt og passende Dyb. 

De fleste norske Mærker af Medicintran findes representerede her, men 

Omsætningen saavel af denne Vare som af simplere Sorter Fisketran er ikke 

betydelig; Tolden paa Medicintran i Flasker er foröget fra 1 Sh. til 2 Sh. pr 

Dussin »pinto-Flasker, medens den for Trän i Tönder er uforandret. 

Fyrstikker. Voxfyrstikker fik i senere Aar mere og mere Indpas paa 

Sikkerhedsfyrstikkernes Bekostning. Forholdet er imidlertid nu forandret ved den 

sidste Toldlov, som gjör Importen af Sikkerhedsfyrstikker fri, medens Voxfyrstikker 

og almindelige Svovlstikker fremdeles maa bære samme Told som för. 

Omsætningen af Sikkerhedsfyrstikker gik i Aarets förste Halvdel slæbende under 

til sine Tider overfyldt Marked til Priser omkring 1 Sh. 8'/, D. à 1 Sh. 

9 D. pr Gros, fortoldet. Senerehen da Artikelen var bleven toldfri opnaaedes 

fordelagtigere Priser, nemlig fra 1 Sh. 3 D. til 1 Sh. 4'/2 D. pr Gros og for 

oærværende betinges antagelig 1 Sh. 5 D. Almindelige Svovlstikker, hvilke 

hidtil fandt et ret betydeligt Marked i Melbourne, antages herefter at ville 

blive omtrent usælgbare. Enkelte Fabrikanter bruge at skaffe sig nogen Indtægt 

ved at saelge Retten til Avertering paa Æskernes Omslag og sættes derved 

istand til at sælge billigere, men det paastaaes af adskillige, at dette Forhold 

virker menligt paa Fyrstikhandelen i det hele. Totalimporten til Melbourne af 

alle Slags Fyrstikker tilsammen androg i 1887 til en Værdi af £ 55,292 og 

antages i de fölgende to Aar at have været omtrent lige stor. 

Olas, Porcellain. Pröveordres for Smaaglas ere indsendte herfra saavel

293 

til Norge som til Sverige, ligesom Prövesendinger af nogle specielle Glasvarer 

ere ankomne, og ville disse Varer formentlig vinde Indpas. Af Porcellain fra 

Fabriken i Porsgrund har man hidforskrevet nogle Prover. 

Tapeter, Tapir, Træmasse. Af Tapeter er en Prövesending hidkommet 

fra Sverige. Benyttelsen af de vanlige engelske Dimensioner 12 Värds X 20 

Inehes synes at være eu ueftergivelig Betingelse for denne Vares Indpas her. 

Af brunt Pakpapir importeredes endel fra Norge, meo af Træmasse hidkom 

intet og heller ikke af Trykpapir, for hvilket der dog antagelig turde være et 

stort Marked hersteds; man tror at burde anbefale Forsög med nogle Prövesendinger, 

naar Adgang til billig Fragtleilighed gives. Træpap forsöges introduccret, 

og vil antagelig nogen Pröveordre for denne Vare snart kunne indsendes. 

Af Mursten hidförtes ogsaa iaar et Parti (e:a 50,000 Stk.) pr norsk Skib, 

men da Priserne her stode lavt, befandtes det fordelagtigt at lade Stenen forblive 

ombord som Ballast under Skibets Reise herfra til Bluff, New Zealatid. 

Prisen i Melbourne var iaar knap 35 Sh. pr 1,000 mod c:a 50 Sh. i 1888. 

I huggen Granit fra de forenede Riger er enduu ingen Forretning gjort 

her paa Stedet, men formenes saadan ikke at være uniulig. 

Af dampslemmet Kridt fra Malmö hidförtes c:a 10 Ton, der solgtes à 

£ 4. 5. 0., frit i Pakhus her. 

Af svensk Tjære skal nogle mindre Partier være importerede ad indirecte 

Vei. Prisen var angivelig omkring £ l. 12. 0 pr Tönde. 

Af norsk Hesteskosöm sælges endel, men har Våren endnu ikke faaet den 

Udbredelse, som dens udmærkede Kvalitet fortjener. 

Nogle faa mindre Baade, som Skibsfürere medhavde paa Speculation, solgtes 

til nogenlunde gode Priser. En dækket Hvalörbaad skal forsögsvis være 

bestilt fra Norge. 

Af Handsker hidkom Prover fra Norge, men Priserne synes at have stillet 

sig for höie. 

Af svensk Punsch samt svensk og norsk 01 importeres mindre Kvanta. 

Ifölge den ny Toldtarif er »Lager Beer» belagt med en Told af 1 Sh. 6 D. 

pr Dusin Flasker (»Pints»), medens for »Ale» og »Porter» kun betales 9 D. 

At definere Forskjellen mellem Ale og Lager Beer turde have sin Vanskelighed, 

men formentlig vil denne af herværende Toldmyndighed löses saaledes, at 01, 

brygget i England, faar indgaa som Ale, medens alt andet 01 vil blive henregnet 

til Lager Beer, og saaledes rammes af den höiere Told. 

Fra Sverige skal være bestilt et Parti Skriveblæk og Amykos Aseptin; 

fra Norge importeredes et mindre Parti Brynestene samt nogle vLubricatorsD. 

Af Fiskeguano har endnu intet Firma fundet sig foranlediget at hidsende 

Prover eller Analyser, uagtet der synes at være en Mulighed for, at Marked 

kan beredes den Vare saavel i Victoria som især i Tasmania. 

Tasmania. 

Om Forholdene i Tasmania og specielt om de Fordele, som denne Coloni 

byder Immigranter af Jordbrugernes Klasse, har man hävt den Ære i det forlöbne 

Aar at indsende en udförlig Beretning. 

Coloniens Finantser ere i god Orden. Budgettet for sidste Finantsaar udviser 

en Indtægt af £ 677,922, eller £ 38,108 mere end i det nærmest foregaaende 

Aar, og Udgifterne belöb sig til omtrent samme Sum. Statsgjælden 

andrager til noget över £ 4,000,000, hvoraf c:a tre Fjerdedele er anvendt til 

Anlæg af Jernbaner. Handel og Nceringer have i det forlöbne Aar i det hele 

givet tilfredsstillende Resultater og befindc sig i jevu Udvikling.

294 

I Slutningen af 1888 og de förste Maaneder af 1889 herskede stor Begnmangel, 

hvilket foranledigede at Höstens Udbytte blef under middels. Rigeligt 

Regn fra Slutningen af Mai Maaned og gjennem alle de fölgende Maaneder af 

1889 gjorde, at Äger og Eng for den fölgende Höst fra först af tegnede udmærket, 

men forvoldtes senere adskillig Skade ved Rust, saaledes at Udbyttet 

af Hösten 1889—90 antagelig kun kan anslaaes til lidet över middels. 

Vldklipningen gav et udmærket Udbytte, saavel hvad Mængde som Kvalitet 

angaar. Et skadeligt Inseet »Codlin moth» har bærjet Frugthaverne, men 

disses pecuniære Udbytte anses desuagtet foröget paa Grund af lettere Adgang 

til Afsætning saavel paa det australiske Fastland som i Europa og billigere 

Fragtsatser for Frugtexport til disse Lande. Bergværksdriften florerer og er 

for Tiden Landets vigtigste Næringsvei; Actierne i de fleste större Miner have 

været i jevnt Stigende og Speeulationen i samme livlig, uden at man dog har 

været udsat for saadanne Fluctuationer i Priserne som i Victoria. Til Drift 

af de fleste nye Fund har man i stor Udstrækning sögt og erholdt eDgelsk 

Capital. En stærk Impuls har Minedriften i Aarets Löb faaet, ved at der 

bevilgedes de fornödne Midler til Anlæg af en Jernbane fra Maquarie Harboiir 

paa Vestkysten til Mount Zeehan. Denne Jernbane, som bygges af Hobartfirmaet 

Reynolds & C:o, og som skal fuldendes hurtigst muligt, kommer til at 

gaa gjennem et hidtil ubebygget, vildt Skov- og Bjerglandskab, og er dens nærmeste 

Hensigt at aabne Adgang til Udnyttelse af de Mineralrigdomme (væsentlig 

Sölverts), som man allerede har fundet og venter at finde ved Mount Zeehan. 

I senere Aar er anlagt en Slags Ridevei fra Mount Zeehan til Mount BischoflF, 

hvorfra en privat Jernbane förer til Nordkysten, samt en lignende Vei fra 

Sydenden af Maquarie Harbour til Huon-Dalen, hvor Landeveien til Hobart begynder, 

saaledes at det nu er muligt at reise gjennem Tasmanias vestlige, för 

næsten utilgjængelige Landskaber. 

Den under 22 November forrigo Aar afsluttede Session af Parüaroentet 

besluttede Oprettelsen af et Universitet i Hobart. Coloniens tidligere Toldtarif 

bibeholdtes tiltrods for kraftige Forsög paa at faa den forandret i proteetionistisk 

Retning. 

Fyrpengene for Seilskibe i Coloniens Havne nedsattes fra 6 D. til 3 D. 

pr Ton, at regne fra 1 Januar 1890. 

Vieeconsulstationen Launceston besögtes i Aarets Löb kun af et svensk og 

et norsk Skib og Vieeconsulstationen Hobart kun af et svensk Skib, hvilke 

samtlige bragte Trælast fra Sundsvall. Nogen anden directe Handelsförbindelse 

med de forenede Riger fandt ikke Sted, men kunde antagelig de fleste Varer, 

som finde Afsætning i Victoria, ogsaa sælges directe til Tasmania. Markedet 

er vistnok for Tiden kun lidet, men dets Betydning tiltager hurtigt, og det vil 

stedse være en stor Fordel at have været först paa Pladsen. De forenede Rigers 

Viceeonsuler, J. Macfarlane i Hobart og Alfred Harrap i Launceston, 

Medinteressenter i de gode Huse Macfarlane Brothers og Alfred Harrap & Son, 

ville stedse beredvillig saavel foretage Salg af Varer som bistaa Exportörer i 

Sverige og Norge med alle forönskede Oplysninger om Detailspörgsmaal ved 

tilsigtet Export til Tasmania. 

Diverse Oplysninger. Besætningerne paa de svenske og norske Skibe, som 

i 1889 besögte Melbourne, androg inclusive Skibsförerne til 685 Mand. Nedenstaaende 

Tabel giver en Oversigt över Afmönstrede, Paamönstrede og Römte i 

Melbourne i Aaret 1889:

295 

For at hindre llömninger i Havnen er af de locale Autoriteter i Aarets 

Löb truffet forskjellige Foranstaltninger, blandt hvilke som den vigtigste kan 

nævnes, at der er oprettet en ny Post, hvis Indeliaver, »the Overseer of SeamenD, 

liar til Opgave at gratis være Melleumiaad inelleni Skibsförere og Sömænd ved 

Forliyringer saavel paa britiske som paa freimnede Skibe. Derhos ere alle 

fremmede Magters Consuler ved Cireulærskrivelse opfordrede til af al Magt at 

medvirke til Modarbeidelse af Römningsuvæsenet. Angivelig skal Antallet af 

Rönininger fra britiske Skibe være betydelig reduceret; fra svenske Skibe römte 

kun 25 og fra norske 33, mod respective 44 og 79 i 1888, og forhaabentlig 

vil Antallet i det kommende Aar end yderligere formindskes. Naar hertil föies, 

at Hyrerne i de sidste Par Aar hersteds have været forholdsvis lave og iaar 

paa svenske og norske Skibe gjennemsuitlig kun £ 3 pr Maaned, vil sees, at 

vor Skibsfart paa denne Havn nu langtfra er udsat for saadanne Tab ved Römning, 

som i tidligere Dage. AHigevel bör ved Forhyring for disse länge Reiser 

Contraeterne affattes med Tydeligbed og Omtanke, og navnlig indtages Bestemmelse 

om, naar Hyrerne skal betales, og derhos bör særlig sörges for, at man 

kun faar friske Folk ombord, i hvilken Förbindelse man tror at burde gjentage 

(hvad i en tidligere Indberetning er udtalt), at Kur og Pleie paa Hospital hersteds 

er kostbart, samt at ret mange sygelige Söfolk, især Brystsyge, tage Hyre 

til Australien med Hensigt at romme her, i den, sandsynligvis feilagtige, Tanke 

at Climatet her vil helbrede dem. Ted Vieeconsulstationen Hobart römte 3 

Mand, og ved Vieeconsulstationen Launceston römte 3 og paamönstredes 3. 

Sundhedstilstanden i Distrietet har i det hele taget været god, dog har 

ogsaa iaar Nervefeber og tildels Diphterit til sine Tider optraadt saa hyppigt, 

at Hospitalerne have været overfyldte. Sygdommene hafve dog været af relativt 

mild Karakter. Dödlighedsprocenten i Melbourne City var i 1888 1,572, men 

naar Forstæderne medregnes 2,052, hvilket omtrent er Gjennemsnittet af Forholdet 

i senere Aar. 

Fra den 1 Juli 1888 til den 1 Juli 1889 döde i Victoria 35 svenskfödde 

og 11 norskfödde Individer; af disse döde 13 i Hospital eller andre Velgjörenhedsanstalter, 

og 5 omkom ved Ulykkeshændelser. Över Halvparten af samtlige 

efterlod ei tilstrækkelig til at bekoste sin egen Begravelse; disse var næsten 

alle ugifte Folk. Af de övrige var de fleste gifte og efterlod Familier i nogenlunde 

gode Kaar. 

Til Söfolk ombord i svenske og norske Skibe samt til i CoKonien bosatte 

Landsmænd ankom der under Consulatets Adresse c:a 3,800 Brev , hvoraf över 

200 vare utilstrækkelig frankerede. 

Af 36 svenske og norske Undersaatter,som Consulatet paa hjemmeværendeSIægt 

og Venners Anmodning i Aarets Löb efterlyste, lykkedes det kun at finde de 9. 

Den 14 Januar aabnedes i Melbourne et Mode af australiske Videnskabsmænd, 

tilhörende The Australasian Association for the Advancement of Science,

296 

nnder hvis Forhandlinger nere Gange fremhævedes Önskeligheden af at Expeditioner 

til Forskning i de antarctiske Farvande snart maatte blive udrustede. 

Et »Federative Council», bestaaende af Udsendinge fra hver af de australiske 

Colonier, mödtes i Begyndeisen af indeværende Maaned i Melbourne og 

vedtoge Kesolutioner gaaende ud paa, at der bör arbeides henimod en nærmere 

Sammenslutning af disse Colonier, saaledes at de kunne faa en fælles udövende 

Magt, fælles Post- og Telegrafvæsen, Enhed i Ledeisen af Coloniernes Forsvar, 

og ensartet Toldsystem. Om dette sidste Punct synes det vanskeligt at opnaa 

Enighed. 

Victorias Befolkning angives af the Government Statist ved Udgangen af 

1889 at have udgjort 1,118,000 Indbyggere, hvoraf i Melbourne med Forstæder 

437,700. 

Melbourne hjemsögtes i 1889 af 295 Ildebrande, hvoraf enkelte, uagtet 

begrænsede til en eller nogle faa Bygninger, ödelagde store Værdier og tydelig 

lagde for Dagen Utilstrækkeligheden af Bycns Brandvæsen. 

I Aarets Löb har en scandinavisk Menighed constitueret sig i Melbourne 

og kaldt en Præst fra Norge. Indsamling af Midler til Bygning af egen Kirke 

fortsættes. 

Consulatcontoret er i William Street N:o 278 og höides aabent hver Sögnedag 

fra Kl. 10 til 4 1 /,, om Lördagene dog kun fra Kl. 10 til 2. 

Messina den 10 mars 1890. 


H. Gundersen. 


Ialt ankom der 114 svenske og norske Fartöier, drægtig 59,972 Ton, 

imod i 1888 112 dr. 59,827 Ton, i 1887 177 dr. 92,993 Ton og i 1886 

205 dr. 100,316 Ton. Alteaa har Skibsfarten paa Sicilien i 1889 omtrent 

holdt sig paa samme lave Standpunct som i Aaret 1888. 

Den gamle Trafik med norske Dampskibe i »time charter» for Transport af 

Vin mellem Sicilien og Frankrig er fuldstændigt ophört, og desværre er Chancerne 

for en snarlig Gjeuoptagelse heraf yderst smaa. 

En stor Del af Fisketransporten fra Norge hertil foregik gjennem fremmede 

Dampskibslinier navnlig via Hamburg og Hull, og ligeledes foregik Ind-

297 

förselen af Trælast fra Sverige til Messina for Störstedelens Vedkommende 

gjennem engelske Dampskibe via Hull. 

Af her betalte Udfragter kan exempelvis anföres fölgende: Svovl fra Catania, 

Girgenti og Licata til de forenede Stater 7 Sh. pr Ton som Ballast for 

de store Frugtdampere, forresten op til 27 Sh. for mindre Dampskibslaster til 

New-York; til Charleston 12 Sh. pr Ton; til England (Bristol) 9 à 10 Sh. og 

til östersöen 13 Sh. pr Ton. Frugtkasser herfra til Triest 75 C. til 1 Fre. 

Kulfragterne fra England til Palermo og Messina 9 1 /, à 10 Sh. 

I den oversöiske Svovltrade deltog ikke nogen af de forenede Rigers Fartöier 

og paa faa Undtagelser nær heller ikke i Frugtfarten. Henimod Aarets 

Slutning blev 3—4 norske Jern- og Trædampskibe paa 300 à 350 Reg.-Ton 

fra Bergen og Stavanger befragtet paa time charter for 250 à 300 £ pr Maaned 

samt frie Kul- og Havneudgifter. Særdeles vel skikket for Farten fra 

Siciliens Östkyst til Genua, Venedig og Triest er netop de billige Trædampskibe 

paa 300 à 350 Reg.-Ton, i hvilken Fart Skibene lider ringe Skade om 

Vinteren, og paa samme Tid gjöre gode Remisser til Rhederne. 

Siciliens Handel. Samme Stilhed som i 1888 herskede ogsaa i forrige 

Aar i Forretningerne paa Sicilien. Vinhandelen — og som Fölge deraf ogsaa 

Vintransporten, hvori vore Dampskibe tog en saa livlig Del for 3 à 4 Aar 

siden — er fremdeles lammet, grundet Afbrydelsen af Handelstractaten mellem 

Frankrig og Italien. Det synes dog som om Tegn paa Forbedring i disse Forhold 

er indtraadt, idet de i Sägen Interesserede nu synes at have faaet Oinene 

op for den Kjendsgjerning, at ingensomhelst Imödekommenhed er at vente fra 

Frankrigs Side, hvor Protectionisterne jo nu fuldstændigt förer Ordet i Kammeret, 

selv nu efter at Italienerne har gjort det förste Skridt ved fra dette 

Åars Begyndelse at ophseve den saakaldte Differentialtold paa franske Produeter. 

Efteråt dette saaledes er blevet klart for dem, indser Vinproductörerne 

og Vinhandlerne, at det ikke nytter længere at producere Vine, blöt 

tjenlig at blandes med de franske Bordeauxvine, men at de maa beflitte sig 

paa en bedre Tilvirkning af de sicilianske Vine med andre Markeder for Öie, 

og lidt efter lidt vil Exporten af godt tilberedte Vine, tjenlig for alle Markeder, 

træde i Stedet for de simplere Qvaliteter, der kuns fandt Afsætning til 

Frankrig. 

Siciliens Oliéhöst var ifjor slet som överalt i Italien, naar undtages Gioja 

Tauro. — Frugihösten lod ogsaa meget tilbage at önske, grundet Sygdom paa 

Citron- og Appelsintræerne. — Udbyttet af Salthösten var rigeligt paa Sicilien, 

og Priserne derfor moderate. Hele Productionen kan auslaaes til 325,000 Ton, 

hvoraf allene for Trapanis Vedkommende omkring 250,000 Ton. 

Hvad Mellemhandelen mellem de forenede Riger og Sicilien angaar, var 

den heller ikke særdeles livlig, naar undtages Salthandelen med Trapani. Af 

Stokfisk ankom hertil ialt 1,700,000 Kilos eller omtrent samme Qvantum som 

i 1888. Tilfældigheder, saasom Pris og Qvalitet, kan til næste Saison igjen 

bringe Importen heraf betydeligt op. Den Omstændighed, at ingen Svensk 

eller Nordmand findes etableret paa Sicilien som Kjöbmand for vore hjemlige 

Producter, samt den store Forsigtighed, som maa anvendes ligeoverfor Kjöbere 

og Agenter her paa Pladsen som överalt paa Sicilien, bidrager naturligvis meget 

til at lamme Forbindelserne, og maa Consulatet fremdeles fraraade Creditgiven 

til optrædende nye Liebhabere. Især fraraades Indgaaen paa Betaling 

eller delvis Betaling ved Varernes Ankomst, da denne Clausul i de aller fleste 

Tilfælde kun har Chicaner og Pengetab for Afsenderen til Fölge. — Klipfisken 

var ifjor for kostbar til med Held at kunne importeres hertil. Kuns i Aar, 

hvor Prisen paa denne Vare i Norge er moderat, kan man tænke paa at for-

298 

trænge den newfoundlandske, hvoraf her forbragea store Qvanta. Fra Sverige 

importerades til Trapani en liden Ladning Trælast; ligeledes indtraf her et 

Parti pr direete Dampskib. Via Hull ankom c:a 100 Std., og överstiger hele 

Indförselen af svensk Trælast til Sicilien neppe 300 Std. Indftirselen af Blokis 

fra Norge har desværre ikke kunnet holde sig, og den artificielle Is synes fuldstændigt 

at have fortrængt den naturlige, trods dennes Overlegenhed hvad Qvalitet 

angaar. Svensk Jern tilförtes muligens ad indireete Vei, men visselig i 

smaa Qvanta. 

Svovl og Frugt udskibedes til de forenede Riger i ikke ringe Maalestok, 

men i Mangel af nogen ordinaire svensk eller norsk Dampskibslinie foregik 

Udförselen mestendels med fremmede Nationers Dampere, hvorfor ingen endog 

tiluærmelsesvis rigtige Ciffre kan angives. Saltudförselen fra Trapani var som 

öven berört særdeles livlig, grundet den moderate Pris, medens sandsynligvis 

Priserne paa Salt i Spanien og Portugal har været höie. Udskibningen fra 

Trapani stillede sig for hvert af de forenede Riger som fölger: 

hvilke tilsammen lastede c:a 3,500 Ton Salt = 30,000 Tdr à 140 Liter; 

hvilke tilsammen lastede c:a 40,000 Ton Salt = 350,000 Tdr à 140 Liter. 

Gjennenisnitsprisen var Lire 4'5 0 pr Salnia eller cirea Lire 9 pr Ton, medens 

Cagliari-Salt, kjöbt i Trapani, stillede sig paa 10 à 12 Lire pr Ton à 1,000 

Kilos. Störsteparten af disse Fartöier bragte Saltet hjem for Rhederiernes 

Regning, hvorfor ingen precise Angivelser af Fragt kan gjöres. Det tör dog 

antages, at den opseilede Fragt fra Trapani til Sverige belöber sig omtrent til 

80,000 Lire og til Norge omtrent til 650,000 Lire. Til Trapani ankom de 

fleste Fartöier i Ballast efter at have losset Fiskevarer i andre Havne i Italien 

eller Trælast i forskjellige andre Middelhavshavne. 

Consulatets Bistand benyttedes jævnligt til Renseignements över Personer, 

til Indfordring af Differeneer og til Bilæggelse af Tvistemaal. Megen Tilfredsstillelse 

havde Consulatet i det forlöbne Aar ved at have kunnet bilægge en 

Process, der svævede siden 1888 i Syracusa, mellem den norske Damper »Tyr» 

og den engelske Lystkutter »Chevy Chase». Uagtet at den Erstatning, som 

blev indrömmet den norske Damper for ydet Assistance og for lidt Skade under 

Hjælpen, ikke var saa stor som önskeligt kunde være, saa kan man være 

overbevist om, at Resultatet af en långvarig Process vilde være blevet negativt 

for »Tyrs» Rhedere; thi selv efter vundet Process vilde utvivlsomt Omkostningerne 

have opslugt Erstatningen og mere til. Da desuden Kutteren var blevet 

aldeles ramponeret af Damperen, saa var »Tyrs» Rhedere særdeles tilfreds 

över at kunne bilægge Striden ad fredelig Vei med 100 £ Erstatning fra Englænderens 

Side. 

Havnearbeider af Betydenhed vides ikke at have fundet Sted i Districtet, 

naar undtages Catania, hvor stadige Forbedringer til Havnens Beskyttelse foretages. 

Sundhedstilstanden paa Sicilien var i det Hele taget god; dog synes Kopperne 

i Provindsen Messina ikke at vilde ophöre. Staden Messioa er dog fremdeles 

temmelig forskaanet derfor. I det mindste optræder Sygdommen her ikke 

som Epidemie. 

Consulatets Contor er i Via Garibaldi. — Contortid fra kl. 10 til 2.

299 

Den samlede erlagte Consulatafgift udgjorde for hele Sicilien: 

Til en Oversigt över Bevægelsen i Messinas Havn hidsættes fölgende Statistik 

: 

Heri er indbegrebet Fartoier, ankomne for at reparere Skade eller for at söge 

Ordre. 

I. C. Martens.

Budapest den 12 mars 1890. 

300 


Ett allmänt omdöme om det tilländalupna året utfaller i det hela taget 

gynsamt, äfven om, med särskild hänsyn till näringslifvet, landtbruk och handel 

väl behöft större uppmuntran. På industriens område är förbättringen påtaglig 

och i många fall kunna resultaten sägas vara glänsande. Den uppmärksamhet 

regeringen egnar åt den inre utvecklingen visar sig tydligt i kommunikationsväsendet. 

Af stor betydelse är lagen om utförandet och vidmakthållandet 

af det allmänna vägnätet. Staten förbehåller sig att sjelf sörja för de stora 

stråkvägarne för handeln, under det att förgreningarne derifrån upprätthållas af 

komitaten och i sista hand af kommunerna, hvarvid man sökt så rättvist som 

möjligt fördela bördan. Beträffande jernvägarne har införandet af zontariffen 

visat de allra bästa resultat. Den har nu sin tillämpning inom 14 zoner med 

Budapest som medelpunkt och kan man på detta sätt förflytta sig till gränsen 

af Ungern för femtedelen af förra priset. I huru hög grad persontrafiken ökats 

är allmänt bekant. Det af staten införda systemet har redan adopterats af 

flere privata jernvägar. Af Ungerns hela bansträcka, 10,400 km., står något 

mer än hälften under statens förvaltning. För regleringen af »Jernporten» har 

å budgeten uppförts ett anslag af 880,000 fl. Klippstränderna skola genombrytas 

af öppna kanaler och på ett ställe kringgås af en sådan. 

Med BumäDien hafva underhandlingarna återknutits i fråga om lindringar 

i tullbestämmelserna. 

Ungerns handelsutbyte '/, 1888— s °/6 1889 utvisar ungefär samma belopp, 

464 mill. fl., för in- och utförsel. De största posterna i utförseln upptagas 

af spanmål och mjöl omkr. 179 mill. fl., kreatur 64 mill., trävaror 27 

mill. och vin 19 mill. fl. Införseln utgjordes mest af manufakturgods, särskildt 

väfnader alla slag, hvaraf landet ännu producerar föga. Ungerns import 

af fisk och närstående artiklar omfattade bl. a. trän 775,000, sill 308,000 

och stockfisk 256,000 fl. Från Sverige och Norge kom en del af dessa varor, 

men huru mycket är svårt att säga, alldenstund inga säkra uppgifter föreligga 

om direkt införsel. 

Skörden utföll föga gynsamt och i somliga trakter artade den sig till missväxt, 

hvarjemte boskapspesten svårt hemsökte landet. Hvete lemnade endast 

30 % af vanlig skörd. Hela skördebeloppet af hvete, råg, korn, hafre och 

raps kan i värde anslås till 340 mill. fl. mot 411 1 /., mill. fl. året förut. 

Afven vin lemnade knapp skörd. Phylloxeran i förening med svåra hagelskurar 

bidrogo härtill oeh hvad som bergades blef af underlägsen beskaffenhet. 

Hvita viner betaltes, ordinärt fl. 8 à 12, bättre slag fl. 15 à 25, röda 

resp. 12 à 15 och 20 i 30 fl. 

Fruktskörden skadades mycket af ohyra på träden. För beredning af äpplevin 

gingo 300 vagnslaster på jernväg till Würtemberg. Körsbär och aprikoser 

rönte större efterfrågan än vi kunde motsvara. Af plommon såldes till utlandet 

under första halfåret för 1,398,000 fl. 

Tobak gaf förträfflig af kastning. Större delen hamnade i statens fabriker, 

men till utlandet afsändes dock för omkr. 720,000 fl. 

Skörden af silke uppgick till 816,000 kg. kokonger i värde af 792,000 

fl. och sysselsatte öfver 50,000 familjer. 

Den stora efterfrågan i Tyskland af byggnadsvirke kom oss till godo och 

afsättningen kunde också i någon mån bereda ersättning för hvad som slagit

301 

fel i andra fall. En svår konkurrent hafva vi i Triest, som redan undanträngt 

oss på marknaden i Levanten. 

Mot den här och der uppträdande boskapspesten ingrep regeringen med 

all kraft, men detta hindrade dock icke att utlandet tidtals förbjöd införsel af 

kreatur härifrån. För nötboskap är härvarande marknad den förnämsta med 

en omsättning af 166,000 st., dock hafva Wien och Prag under de sista åren 

hunnit upp till tillsammans 123,000. Våra hästar ega godt rykte om sig i 

England och inforas dit i stort antal. Stammen af hästar har hos oss ansenligt 

ökats och stora uppoffringar ske derjemte för att förädla densamma. Får 

utfördes förut i mängd till Frankrike, årligen l /4 mill., men nu hafva tullförhållandena 

nedbragt denna siffra till hälften och hädanefter lära vi väl endast 

fä sälja kött till fransmännen. Svin hade god marknad i början af året, 

men utbrytande klöfsjuka och spärrning från Tyskland hämmade sedan afsättningen. 

Våra svinraser äro mycket feta, hvarför vi i fråga om köttigare djur 

äro beroende af Serbien och Rumänien. 

Omsättningen af ull var synnerligen liflig och påverkades fördelaktigt af 

prisstegringen i London äfvensom af terminaffärerna i Antwerpen. I synnerhet 

ull för kamgarn var eftersökt och betaltes allt efter qvalitet med 68 à 84 fl. 

pr wienercentner. Extra fin vara för kläde gick upp i 150 fl., ordinär 90 a 

102 och sämre 71 fl. Hudar och skinn såldes icke så raskt som året förut. 

Bergsbruket afkastade under året 22,300,000 fl., deraf guld för 2,575,000 

fl. Salt bröts under samma tid för 14,336,000 fl. och utfördes i myckenhet 

till Balkanstaterna, fastän till lagt pris. 

Industrien uppmuntrades så mycket som möjligt af staten. Många nya 

fabriker byggdes under året och dugliga arbetskrafter införskrefvos från utlandet. 

Inom nere branscher var behållningen ganska god och särskildt gäller 

detta metallindustrien, inom hvilken sammanslutningar mellan producenterna 

verkade fördelaktigt. Den lilla industrien rönte uppmuntran derigenom att staten 

af densamma tog 20 % af arméns bebof. 

För bränvinsbränningen trädde i kraft den nya lagen af den 1 sept. 1888. 

Genom densamma har den förutvarande tillverkningsskatten aflösts af en konsumtionsskatt. 

Afgiften utgör 35 pf. pr hl. alkohol mot 11 fl. förut, men 

äfven denna skatt af 35 fl. gäller blott ett visst qvantum, nämligen för Ungern 

872,542 och för Österrike 997,458 hl. Hvad som derutöfver fabriceras drager 

en skatt af 45 fl. Den sprit, som exporteras eller inom landet användes 

i industriens tjenst, är fri från denna beskattning. Särskild hänsyn togs härvid 

till brännerierna ute på landsbygden, så att de allt efter tillverkningens storlek 

erhöllo nedsättning med belopp från 3 till 5 fl. och å andra sidan tillerkändes 

5 fl. pr hl. vid export. Dock få premierna ej öfverstiga 1 mill. fl. Af denna 

nya lag väntade man sig ej blott ökade statsinkomster utan äfven lyftning för 

hela brännerihandteringen och utvidgad export. Förhoppningarne hafva emellertid 

ännu icke gått i fullbordan. Fabrikerna arbetade med förlust, afsättningen 

kom icke upp emot tillverkningen och prisen trycktes ned till det orimliga. 

Orsaken är att man vid lagstiftningen icke tog hänsyn till de befintliga stora 

förråden, hvilka kunde disponeras utan hinder af de nya bestämmelserna. De 

åtgärder man är betänkt på för att afhjelpa denna olägenhet låta ännu vänta 

på sig. 

S. Altschul.

Gibraltar den 28 februari 1890. 

302 


Till Gibraltar ankommo under året för att lossa 5 svenska fartyg, drägtiga 

1,460 ton, hvaraf 3 segelfartyg om 833 ton frän Sverige och 2 ångfartyg om 

627 ton från England med kol för en sammanlagd bruttofrakt frcs 35,325. 

Af svenska ångare ankommo 54 för att intaga kol. Intet svenskt fartyg 

ankom under året för att reparera liden skada; för att söka order 6; för motvind 

och för att proviantera 9. Gibraltar besöktes under året af 71 svenska 

fartyg, eller 17 flera än 1888. 8 främmande fartyg afgingo under året till 

Sverige, ock från Sverige ankommo 2 främmande fartyg. 

Trälast- De från Sverige ankomna 3 segelfartygen lossade 383 std. utaf 

mest 3"X9" furuplankor, hvilka såldes à frcs 55 till 60 pr dussin, beräknad 

efter 14'. Platsförbrukningen var ungefär den samma som i 1888. 

Af norska fartyg ankommo 23 om 8,665 ton för att lossa, nämligen 18 

ångare om 7,472 ton (hvaraf 5 med fisk från Norge, hvilka här lossade endast 

en del af laddningen) och de öfriga med kol från England; samt 5 segelfartyg 

om 1,193 ton, hvaraf 3 med kol från England för en bruttofrakt 

frcs 9,250, 1 om 330 ton från Sverige med 154 std. plankor för frcs 11,750 

i bruttofrakt, samt 1 om 433 ton från Canada med 224 std. plankor, bruttofrakt 

frcs 19,100. För att intaga kol ankommo 226 norska ångare. För att 

reparera liden skada 2 segelfartyg och 1 ångare; för order 14 ångare och 2 

segelfartyg; för motvind och proviant 12 segelfartyg. Under hela året besöktes 

Gibraltar af 250 norska fartyg, eller 30 flera än år 1888. 

Af klippfisk från Norge direkt äro på konsulatet anmälda 2,015 balar à 

50 kg., och c:a 1,000 balar à 50 kg. via England; alltså öfver 1,000 balar 

mera än i 1888. Priset varierade från p:tas 29"50 till 36 pr bal och från 

p:tas 35 till 45 en détail. 

Några statistiska uppgifter rörande den allmänna skeppsfarten på Gibraltar 

under 1889 torde i sammanhang härmed vara af intresse: 

Ångfartyg.

303 

Segelfartyg. 

Priset för Newcastlekol var förra året 22 sh. pr ton och för Cardiffkol 

24 sh. Här såldes förra året 562,122 ton kol emot 513,000 ton år 1888. 

Frakterna voro under året utmärkta. 

I konsulatafgifter betaltes kr. 602'11, hvaraf för svenska fartyg kr. 92'70 

och kr. 509'71 för norska. 

Sundhetstillståndet har varit utmärkt. 

Till konsulatet adresserades öfver 1,000 bref och telegram till våra sjömän. 

Konsulatets adress är från den 1 mars Watersportstreet D. 3, H 6. närmast 

hufvudbryggan. 

A. S. B. Dietrichson.

San Domingo den 5 mars 1890. 

304 


Intet svenskt fartyg besökte distriktet. Under andra flaggor hitkommo 

168 om tills. 91,332 ton. 

Införseln hit utgjordes som vanligt af linne- och bomullsvaror, glas och 

lifsförnödenheter samt uppgick i värde till S. 197,675, häri dock ej inberäknadt 

en del maskiner för sockerhandteringen. Utförseln, ädla träslag, kaffe, kakao, 

rom, socker och sköldpadd, kan anslås till ungefär samma siffra. 

Georgetown den 10 april 1890. 


A. C. Leon. 

Distriktet besöktes af i svenska fartyg om 1,135 ton och 69 norska om 

28,827 ton. De flesta lasterna härifrån utgjordes af greenheart, för hvilket 

fraktsatserna voro 1 sh. 3 d. à 1 sh. 6 d. pr fot emot lid. och 1 sh. 2 d. 

för några år sedan. Efterfrågan på denna artikel var liflig. Äfven melass 

gick i myckenhet till holländska och belgiska brännerier. Sockertraden har så 

godt som monopoliserats af ångarne på England och Förenta Staterna. Prakterna 

voro lönande och prisen högre än de ordinära, hvarför också skörden, 

omkr. 116,000 ton, torde hafva lemnat god behållning. Utförseln af guld är 

icke mer än några år gammal, men ökas ständigt och lofvar blifva af vigt. 

Införseln erbjuder intet nytt. Från de Förenade rikena emottogo vi tändstickor, 

ehuru på indirekt väg. 

J. H. de Jonge. 

Innehåll: Budapest (sid. 300), Georgetown (sid. 304), Gibraltar (sid. 302), Hamburg 

(sid. 225), Manilla (sid. 263), Melbourne (sid. 281), Messina (sid. 296), Riga (sid. 264), 

San Domingo (sid. 304).



London (Generalkonsulatet) den 17 april 1890. 


Summarisk uppgift öfver den svenska skeppsfarten på 

Londons generalkonsulatsdistrikt år 1889. 


306 

Summarisk uppgift öfver den norska skeppsfarten på Londons 

generalkonsulatsdistrikt år 1889.

307 

Följande siffror utvisa omfattningen af Sveriges skeppsfart på Londons 

generalkonsulatsdistrikt under nästlidet är i jemförelse med år 1888: 

Motsvarande uppgifter för den norska skeppsfarten visa:

308 

Båda ländernas skeppsfart tillsammans: 

Skeppsfarten på Londons hamn stälde sig sålunda (barlastade fartyg oberäknade) 

:

309 

Enligt af »The Board of Trade» offentliggjorda statistiska tabeller deltogo 

svenska och norska fartyg i varuförseln mellan Storbritannien och Irland samt 

främmande länder och britiska kolonier med nedan angifna tonnage:

310 

Nedanstående tabell visar antalet och drägtigheten af de svenska och norska 

fartyg, som under år 1889 utklarerats från hufvndstationen samt hvar och en 

af de särskilda vicekonsulsstationerna inom distriktet, jemte beloppet af vid 

hvarje station uppburna konsulatafgifter och afgifter till svenska kyrkan i London.

311 

Då till ofvan anförda £ 317. 3. 6 läggas från Leitha distrikt inkomna 

£ 40. 15. 8, har alltså sammanlagda beloppet af de under år 1889 försvenska 

fartyg till underhåll af Ulrika Eleonora kyrka i London jemlikt föreskrift 

erlagda afgifterna uppgått 

Af befälhafvare å norska fartyg erlades vid generalkonsulatet frivilliga 

bidrag till norska sjömanskyrkan i London till ett sammanlagdt belopp af: 

De likaledes frivilliga, från såväl svenska som norska fartygsbefälhafvare 

genom generalkonsulatet insamlade bidragen till Seamen s hospital i Greenwich 

utgjorde tillsammans: 

Under det gångna året hafva 125 svenska och 111 norska sjömän kostnadsfritt 

vårdats å förenämnda sjukhus, hvarförutom ett ej ringa antal erhållit 

fri läkarevård och medicin såsom »outpatients».

312 

I härvarande engelska sjömanshem eller »Sailors' Home», Wellstreet B., 

hafva under loppet af 1889 vistats 266 svenske och 285 norske sjömän. 

Skandinaviska sjömanshemmet härstädes — J>The Scandinavian Sailors' 

Temperance Home» — har under året lemnat bostad och vård åt 2,934 personer, 

af hvilka 

Ett talande vittnesbörd om det förtroende hemmets nitiske föreståndare — 

ingeniör Welin och hans fru — åtnjuta, ligger deri att under samma år hos 

dem deponerats ej mindre än £ 15,366. 17. 5, af hvilket belopp hemsändts 

medelst vexlar: 

Hemmet omfattas fortfarande med synnerlig välvilja af hittillsvarande och 

nytillkomna för detsamma intresserade personer, hvilka under året bidragit till 

dess utveckling med £ 394. 3. 3, hvaraf £ 41. 14. 3 ingått från hemlanden. 

Hfirförutom har till den med hemmet förenade »The destitute Seamens' fund» 

kontant öfverlemnats £ 48. 2. 6 — hvaraf £ 7. 4. 7 från hemlanden — 

samt dertill klädespersedlar m. m. d. in natura. Till inköp af böcker, tidskrifter 

m. m. d. har från Sverige en gåfva af £ 100 öfverlemnats. De med 

Till betäckande häraf hafva följande inkomster influtit: 

Till nämnda förskott kommer ytterligare ett sådant under nästföregående 

år af £ 46. 5. 7, utvisande att denna välgörande inrättning fortfarande i någon 

mån är i behof af de välvilliga understöd, genom hvilka den åstadkommits. 

Rörande den i föregående årsberättelser omförmälda skandinaviska understödsföreningen 

— »The Scandinavian Benevolent Society» må här meddelas, 

att densamma under år 1889 till 176 behöfvande lemnat £ 232. 11. 4 i 

kontanta understöd och lån samt utdelat 1,516 biljetter för föda, husrum och 

kol, värda tillsammans £ 49. 18. 2, hvarjemte tillsammans £ 10. 10. 0 skänkts 

till olika sjukhus för åt skandinaver lemnad vård. Föreningens inkomst af 

årsbidrag och gåfvor uppgick under året till £ 436. 4. 6 oeh dess räntevinst 

till £ 64. 16. 1. Vid årets slut utgjorde dess räntebärande kapital £ 1,181. 9. 3.

313 

På- och afmönstringar år 1889 hafva varit: 

Antalet anmälda rymningar utgjorde år 1889: 

Antalet skeppsbrutne och nödstälde, som hemsändta genom eller åtnjutit 

annat understöd från generalkonsulatet eller underlydande vicekonsulat, och för 

hvilka omkostnadsräkningar insändts till vederbörande svensk eller norsk myndighet, 

har utgjort:

314 

Medelst sjömansanvisningar hafva Sr 1889 sjömäns hyresmedel hemsändts 

till följande belopp: 

Generalkonsulatet har emottagit och till vederbörande myndigheter hemsändt 

qvarlåtenskap efter hufvudsakligen under engelsk sjötjenst aflidne svenske 

och norske sjömän till följande belopp: 

Dessutom har under år 1889 genom generalkonsulatet och underlydande 

vicekonsulat hemsändts qvarlåtenskap, bestående allenast af effekter efter 15 

svenske och 68 norske sjömän. 

Antalet skrifvelser, som aflåtits från generalkonsulatet (cirkulär till vicekonsulerna 

oberäknade) utgjorde: 

Antalet ingångna skrifvelser uppgick till:

315 

Af generalkonsulatet har emottagits samt ombesörjts följande antal bref, 

adresserade till befälhafvare och besättningar å svenska och norska fartyg, äfvensom 

andra för tillfället sig i London uppehållande svenske och norske undersåtar: 

Allmänna ekonomiska och kommersiella förhållanden. 

Uti min senast afgifna årsberättelse framhölls hurusom året 1889 ingick 

med en inom affärsverlden förhoppningsfull stämning. Denna har ock sedermera 

alltjemt vunnit i styrka och omfattning, hvadan resultatet af årets verksamhet 

inom nära nog alla grenar af handel och industri kan betecknas såsom 

synnerligen gynsamt, och detta oaktadt säkerhet för politiska förvecklingar — 

främsta vilkoret för en lugn utveckling af spekulationen — fortfarande, om än 

måhända i mindre grad än under närmast föregående år, leuinat åtskilligt öfrigt 

att önska; men likasom farhågan för en ständigt öfverhängande fara småningom 

förslappas, synes den sedan flera år rådande politiska osäkerheten ej vidare 

förmå att verka lika störande å affärslifvet som tillforene, på samma gång som 

öfriga vilkor för en stegrad verksamhet derinom blifvit så öfverväldigande, att 

de gjort sig gällande äfven då anledning till störande inverkan af yttre eller 

inre svårigheter ingalunda saknats. Bland de sist anförda torde främst böra 

uppmärksammas arbetarnes allt oftare och till allt större omfattning förekommande 

försök att genom arbetsinställelser — s. k. strejker — söka tilltvinga sig en 

åtgörande röst ej blott vid bestämmandet af dem tillkommande aflöning, hvartill 

ej sällan berättigad anledning förefunnits, utan ock, hvad som är af vida större 

betydelse, med hänseende till de vilkor. under hvilka de befinnas villiga utföra 

det arbete, som med nämnda aflöning bör ersättas. Den framgång, en missförstådd 

filantropi beredde Londons dockarbetares af socialistiska uppviglare under 

sistliden höst framkallade och af våldsamheter af bvarjehanda art utmärkta demonstration 

i nämnda riktning, torde, mer än sannolikt, komma att bära ödesdiger 

inverkan främst med hänseende till denna hamns hittills obestridda supremati 

såsom den förnämsta förmedlaren af verldshandeln, men derefter ock å 

öfriga omsättningscentra inom detta land, derest ej sådant förekommes genom 

en fast och af ordningsmakten inom lagens gränser understödd sammanslutning 

mellan arbetsgifvarne, hvarigenom den värdemätare — tillgång och efterfrågan —, 

som i alla andra hänseenden är den prisbestämmande, äfven får göra sig gällande 

vid uppskattning af kroppsarbetet. Rörande den inverkan, dockstrejken hittills 

utöfvat på härvarande sjofartsrörelse, återkommer jag här nedan. 

Till bedömande af affärsverksamhetens omfattning under sistlidet år och 

deraf ernådda resultat tillåter jag mig anföra efterföljande, ur senast offentliggjorda 

statistiska data bcmtade sifferuppgifter, hvarvid till jemförelse motsvarande 

för närmast föregående år likaledes angifvas. 

Storbritanniens varuutbyte med främmande länder och dess transatlantiska 

besittningar under hvardera af senaste fem åren har egt ett värde af:

316 

Såsom häraf synes, har införselns värde ökats med ej mindre än £ 

40,628,804 eller ll'l

317 

eller en tillökning under senaste år utöfver det närmast föregående af: 

Uppgifterna rörande kustsjöfarten åter förete icke samma gynsamma resultat. 

Denna uppgick nemligen till: 

företeende en, om afven ej betydlig, minskning mot närmast föregående år, 

hvilket förhållande främst tillskrifves under året förekommande arbetsinställelser. 

Att den ökade omsättningen ock åtföljts af stegrad handelsvinst, framstår 

af flerehanda förhållanden, främst af stegring i prisen å de vigtigaste förbrukningsartiklar 

och dernäst af tillgång å för nya företag disponibelt kapital. Med 

hänseende till den förstanförda torde förtjena anföras, att enligt i tidskriften 

»Economist» meddelad beräkning, hvarvid normalpriset antagits = 100, prisen 

å 22 af de vigtigaste handelsartiklarne: 

Stegringen under sistlidet år uppgick följaktligen ej till stort mer än 

2'/4 %, men dervid bör ihågkommas, att priset ä koppar vid årets början 

uppjagats till onaturlig höjd, från hvilken det under törsta halfårets lopp sedermera 

föll till mindre än hälften, äfvensom att en äfven jemförelsevis mindre 

prisstegring eger vida större betydelse vid en lifligare omsättning, än då ett 

motsatt förhållande råder. Vexlingarna i prisen ä importerade och exporterade 

varor i medeltal för hvartdera af senast förflutna 5 år med begagnande af enahanda 

jemförande uppställning, som den ofvan med hanseende till varumängden 

anförda, framgå af följande siffror: 

Om lifligheten i affärerna vittnar ock den penningeomsättning, som under 

året försiggått inom härvarande bankers s. k. »Clearing-house», der utbyte af 

å dem dragna invisningar försiggår. Nämnda omsättning har nämligen ernått

318 

det oerhörda beloppet af £ 7,618,766,000, eller nära 10 % högre än under 

1888, och det största, som hittills någonsin förekommit. 

Att kapital bildats och funnits ledigt för nya företag visar sig, då i betraktande 

tages dels att å bankdeposition insatt belopp vid årets utgång uppgick 

till £ 630,000,000 samt företedde en tillväxt under året af 30 mill. £, 

dels ock att ej mindre än 2,560 nya bolag med ett nominelt kapital af £ 

222,658,000 blifvit under samma tid inregistrerade. Denna registreringsåtgärd 

bildar dock endast första stadiet af ett bolags tillvaro och ett stort antal af 

sådana hinner aldrig derutöfver, men äfven för dem, som, i de allra flesta fall 

med mycket dryga kostnader, derefter söka att till sig locka nödigt kapital, 

lyckas detta ingalunda städse. Inberäknadt äfven andra emissioner än aktiebolag 

uppgick beloppet af det kapital, för hvars åvägabringande denna marknad 

anlitades, 

och var följaktligen det under 1889 till subskription erbjudna kapital större 

än under något föregående är. Af ifrågavarande belopp infordrades sammanlagdt 

£ 167,804,139 

(häraf vid teckning och utdelning af aktier £ 39,274,781) 

I sammanhang härmed torde böra anföras, att af ofvan anförda belopp 

togs i anspråk 

Nu anförda liflighet inom bolagsbildandet har dock sin mycket betänkliga 

sida i så måtto, att en betydlig del af i dylika företag nedlagdt kapital otvifvelaktigt 

kommer att befinnas vara rent af bortkastadt, då det till allra väsentligaste 

del stannat Los de financiella parasiter, hvilka gjort åvägabringandet af 

dessa företag till sin lifsuppgift. Den härigenom föranledda kapitalförbrukning 

har ock i hög grad bidragit till f. n. rådande knapphet i penningmarknaden, 

som, om den kommer att fortfara, utgör en betänklig hämsko p& legitima 

affärer. 

Arbetsklassen har onekligen i främsta rummet dragit fördel af de lifligare 

och mera lönande affärsförhållandena under året. Den duglige arbetaren behöfde 

aldrig sakna tillfälle till sysselsättning, och under det att en ganska 

väsentlig stegring i samtliga aflöningar inträdde, förblefvo prisen å de flesta 

lifsmedel lika med de vid årets början gällande. Dess värre synas arbetarne 

icke hafva i önskvärd omfattning begagnat sig af dessa för dem gynsamma 

förhållanden. Så framstäldes, isynnerhet mot årets slut, ofta klagomål från 

arbetsgifvare inom åtskilliga industrigrenar, att arbetarne ådagalade mindre

319 

stadga och flit, än då arbetslönerna voro lägre, hvarjemte insättningarna i sparbankerna 

stego i lägre progression än under nägot föregående år ända sedan 

1883, på samma gång som förbrukningen af rusgifvande drycker ökades i betydlig 

mån. Sålunda utgjorde i sparbanker och postsparkassor insatta belopp 

vid åretä början: 

hvadan tillökningen mot närmast föregående år uppgick till: 

Nu anförda förhållande utgör för öfrigt ett bestyrkande af det välkända 

faktum, att mången arbetare föredrager att tillgodogöra sig stegrade arbetspris 

genom- minskadt arbete i stallet för att bereda sig ökad inkomst, hvartill väl 

ock yrkesföreningarnas tyranniska föreskrifter i ej ringa mån torde bidragit. 

Dessa yrkesföreningar bära ock främst skulden för de talrika arbetsinställelser, 

som under året förekommit, isynnerhet i de fall, då deras mål mindre gälde 

ökad aflöning än åvägabringandet af band å arbetarens individuella produktionsförmåga 

samt derigenom utjemnandet af olikhet i arbetsförtjenst jenite utestängandet 

af hvarje icke-föreningsmedlem från täflan inom vederbörande yrke. 

Detta missbruk af föreningsfriheten, genom Lvilket utan tvifvel arbetarne sjelfva 

i längden blifva de mest lidande, innebär en fara för detta lands näringslif, 

som, om den ej i tid undanrödjes, kommer att medföra de mest ödesdigra 

följder för detsamma. A andra sidan åter torde med hänsyn till arbetarnes 

besparingar böra ihågkommas, att engelsmannen i allmänhet, i motsats till den 

af princip sparsamme fransmannen, af en ökad inkomst främst tillgodoser egen 

komfort och afrätter endast hvad derutöfver är för framtida behof. Hvilken 

ofantlig kapitaltillökning dessa arbetsklassens besparingar emellertid under senaste 

25 år uppnått, framstår deraf att samtliga sparbanksinsättningar år 1864 uppgingo 

till föga öfver 40 millioner £; år 1871 hade de stegrats till 56 millioner, 

men utgjorde vid 1889 års ntgång, såsom oivan angifvits, nära 108 

millioner. Ihågkommas bör härvid, att ifrågavarande besparingar nära nog 

uteslutande tillhöra samhällets lägsta klasser, hvilkas inkomst uteslutande utgöres 

af intjent dagspenning, för hvilken icke någon beskattning vare sig till 

staten eller kommunen blifvit erlagd. Detta förhållande innebär ett framsteg 

af den mest tillfredsställande art så väl ur materiel som moralisk synpunkt; 

och svårligen kan förnekas, att här under nämnda period gällande statsekonomiska 

system ej blott bidragit till nationalförmögenhetens ökande, utan ock till 

dess jemnare fördelning. Vid en närmare granskning af sparbanksinsättningarna 

under senaste årtionde inom detta rikes olika delar framstår det egendomliga 

förhållandet, att dessa stegrats i vida högre progression inom Irland än vare 

sig i England eller Skotland. eller 121 % i det förra mot 74 % i England 

och Wales samt 108 % i Skotland, och detta under en tid, då ropet om en 

ytterlig nöd föranledt alltjemt förnyade försök att genom lagstiftningsåtgärder 

nedsätta arrendeafgifterna 

bördor. 

och andra den arbetande befolkningen betungande 

Förbrukningen 

gående år, varit 

af spirituosa har, jemförd med den under närmast före

320 

Antages befolkningen uppgå till 37,808,892, belöper sig utgiften för starka 

drycker pr person under 1889 till £ 3. 9. 11 mot £ 3. 6. 8 under näst 

föregående år. Tillökningen i förbrukningen motsvarade ett värde af £ 7,597,930, 

utan tvifvel en följd af rikligare inkomster. Då den största tillökningen kommer 

på öl och inhemska spritvaror, kan med all' sannolikhet antagas, att största 

delen af den ökade utgiften drabbat arbetarnes fickor. Anställer man likvisst 

en jemförelse mellan motsvarande förhållanden under senaste båda tiotal af år 

sålunda: 

visar sig häraf ett ej obetydligt aftagande i denna förbrukning, isynuerhet om 

i betraktande tages den tillökning af befolkningen, som liktidigt egt rum. Ej 

oväsentligen bidragande till denna ofantliga förbrukning af starka drycker är 

utan tvifvel att utskäokningsställena »The Gin Palaces» allt fortfarande äro de 

enda offentliga ställen, som under söndagarne tillåtas vara öppna för den del 

af befolkningen, som utom hemmet söker förströelse och trefnad — ett förhållande, 

hvari ändring 

förgäfves. 

ofta inför parlamentet föreslagits, men hittills städse 

Emigrationen uppgick under 1889 till 343,551 personer, eller 54,943 

mindre än uuder närmast föregående år, — äfven härigenom bärande vittne 

om ökade arbetstillfällen inom hemlanden. Af nämnda emigranter voro 254,568 

britiska undersåtar och utflyttade 241,029 till Nordamerikas Förenta Stater, 

38,132 till Britiska Nordamerika, 29,040 till Australien samt återstoden 35,350 

till andra länder. 

Penningmarknaden har under året påverkats hufvudsakligen af tvänne förhållanden, 

båda medförande fasthet inom densamma. Den numera lyckligt afslutade 

konverteringen af britiska 3 % statslånen föranledde en ökad begärlighet 

efter första klassens säkerheter af alla slag, på samma gång som förtroendemän 

— »trusteea» —, med numera genom lag utäträekt bemyndigande i afseende 

å utlåningen af dem anförtrodda medel, till dessas fruktbargörande åtnöjde 

sig med värdepapper af något lägre klass än tillförene ansetts lämpligt. Räntefoten 

har under senare år företett en jemn reduktion, orsakad af en fortgående

321 

kapitaltillökning, for hvilken säker placering sökts utan att motsvarande tillväxt 

i derför lampliga värdepapper egt rum. Härtill kom, att. handelsomsättningens 

ökade liflighet mera eller mindre inverkade på nära nog samtliga inhemska 

värdepapper, men framför allt på jernvägsaktier. Likaså har den utländska 

fondmarknaden i det hela företett mycken fasthet och t. o. m. kopparsyndikatets 

fall samt revolutionen i Brasilien utöfvade vida mindre inverkan än antagligt 

var. Fortfarande har Englands bank visat en alltjemt aftagande förmåga 

att inverka på räntefoten inom den öppna marknaden. Detta är en 

oundviklig följd af den oafbrutna utvecklingen af de stora bankinstitut, hvilka 

under senaste årtionden trädt i verksamhet härstädes, utan att de samtidigt 

ökat deras kontanta reserver i förbindelserna motsvarande grad. Fråga har 

ock med anledning häraf blifvit väckt om åläggande för aktiebankerna att offentliggöra 

veckorapporter, utvisande bland annat beloppet af deras kontanta 

kassabehållning jemte i Englands bank innestående balans. 

Bankräntan utgjorde vid årets ingång 5 %, men nedsattes mot slutet af 

januari först till 4 % och derefter till 3 l /2 och 3 %. Härvid förblef den 

till midten af april, då den ytterligare föll till 2 1 /, %, hvilken räntefot fortfor 

till början af augusti, då dels en ökning i den inhemska cirkulationen, dels 

uttagande af guld för sydamerikansk räkning föranledde en stegring till 3 %. 

Redan tre veckor senare framstod nödvändigheten af en ytterligare stegring till 

4 % och, då detta oaktadt uttagningar ur banken fortforo, mot slutet af september 

till 5 %. Vid nämnda tidpunkt var den öppna marknadens notering 

för bästa 3 månaders vexlar inom l jt % af bankräntan, men kort derefter gaf 

den förra vika och fallet påskyndades senare genom guldinförsel från Kyssland. 

Denna af de stora härvarande finanshusen företagna operation föranledde ytterligare 

räntefall, bvaraf följden blef att, oaktadt banken fortfarande vidhöll en 

räntefot af 5 % ända till inemot årets slut, guld fortfor att utflöda. Bankens 

styrelse fann sig härigenom föranledd att under sista dagarne af december höja 

diskonton till 6 %, livarvid den ännu fortfar då detta nedskrifves. 

Vexlingarna af räntefoten å denna marknad under senaste årtionde framstå 

af nedan anförda tabell. 

Svenska och norska statsobligationers värde har under året undergått följande 

vexlingar: 


322 

Betalningsinställelser förekommo inom England och Wales till ett antal af 

4,570, eller 273 färre än under närmast föregående är. Fortfarande klagas 

öfver de dryga kostnader, hvilka Sro förenade med ett konkursbos utredning 

och realisation, hvadan ock vanligen hvarje ackordsanbud, huru lågt det än må 

vara, vinner godkännande. Såsom exempel på anförda förhållande må meddelas, 

hurusom utdelningen till kreditorerna i den äfven i Norden kända trävarufirman 

Esdaile & C:os konkurs utgjort 1 sh. 4/4 d. pr £ derigenom, att 

af realiserade tillgångar, £ 6,798, ej mindre än £ 2,280 åtgått i omkostnader, 

hvaraf £ 1,200 till lagkarlar. 

Statsskuldens oafbrutna amortering lemnar ett ytterligare bevis om det 

blomstrande tillstånd landets finanser förete. Vid ingången af år 1836 uppgick 

nämnda skuld till £ 852,864,000 mot £ 699,300,000 vid senaste finansårs 

slut, den 31 mars 1889, hvadan den följaktligen under nämnde tid minskats 

med ej mindre än £ 153,564,000, och detta oaktadt under tiden nya lån 

upptagits 

Den årliga räntebesparing som härigenom ernåtts, utgör skilnaden mellan 

£ 28,880,000, hvartill utgiften för statsskulden uppgick år 1836, och den 

för senaste år, £ 21,070,000, till hvilken betydliga nedsättning räntekonverteringar 

dock väsentligen bidragit. 

Jernvägarne inom England förmedlade, säsoni ofvan anförts, en betydligt 

ökad trafik och varutransport. Senast offentliggjorda redogörelse härför, omfattande 

årets senare hälft, visar, att af den ökade bruttoinkomsten omkring 

60 % absorberades genom högre driftkostnad. Tillökningen i afkastningen af 

passageraretrafiken, som lemnade en inkomst ej långt ifrån lika stor med den 

från samtliga öfriga källor, bereddes nära nog helt och hållet af en betydlig 

stegring i antalet af 3:dje klassens resande. Under senaste årtionde har inkomsten 

af l-.sta och 2:dra vagnsklasserna företett en jemn minskniDg, men under år 

1888 gjorde sig en ändring häruti märkbar, antagligen beroende af förbättrade 

konjunkturer; men ehuru dessa voro ännu vida gyusammare under 1889 med 

i allmänhet synnerligen förmånliga resultat, visade, egendomligt nog, de tvänne 

högre trafikklasserna obetydlig tillväxt. Orsaken härtill antages bero dels deraf, 

att 3:dje klassens beqvämligheter fortfarande ökats, under det att desamma å 

l:sta och 2:dra klassens vagnar blifvit nära nog oförändrade, dels ock att år 

för år alltjemt mindre afseende fästes vid social skiljaktighet och klassfördomar, 

hvarigenom numera det förhållande inträdt, att 3:dje klassens trafik lemnar det 

väsentligaste bidraget till jernvägarnes inkomst, och detta kommer nog att 

fortfarande blifva fallet intilldess de båda första vagnsklasserna göras beqvämare 

och mera inbjudande än livad för närvarande onekligen är händelsen. 

Post och telegraf hafva under året företett en fortfarande utveckling. Tillväxten 

i landets brefvexling motsvarade 3'/2 %, hvarvid dock brefkortens förbrukning 

ökades med 7 %. Antalet pr post befordrade tidningar aftog deremot 

något, hufvudsakligen en följd af anordnandet af speciella tidiga posttåg. 

Från Londons postkontor afsända bref nådde ett antal af 480 millioner, ut-

323 

visande en stegring af 7 % öfver näst föregående års. Att tillväxten i brefvexlingen 

varit större i London än i landsorten antages främst vara beroende 

deraf, att antalet mottagningsställen och brefaflemningar ökats i större progression 

inom hnfvudstaden, ty erfarenheten har städse visat, att brefvexlingen 

stiger i jembredd med ökade tillfällen till postbefordring. Ej mindre än 28,000 

bref aflemnades utan att vara försedda med adress, och af dessa innehöllo nära 

1,400 penningar, bankanvi3ningar eller andra värdepapper till ett värde af £ 

8,700. Egendomligt nog blifva hithörande siffror temligen lika år för år. Paketposten 

företer likaså ett alltjemt tilltagande begagnande. Årets tillökning i 

befordrade paket uppgår till nära 3 millioner stycken, motsvarande 7 - 8 %, och 

hela antalet dylika sändningar nådde hardt när 40 millioner. Äfven med hänseende 

härtill öfverstiger tillökningen i London den i landsorten. Märklig är 

den jemnhet i paketens medelvigt, som år för år visar sig. Sedan hithörande 

taxa bestämdes till 4'/2 d. för ett 2 skålpunds paket och 6 d. för ett om 3 

skålpund, har medelportot för hvarje paket vexlat mellan 5'2 5 d. och 5'3 2 

d., eller, med andra ord, medelvigten har städse utgjort något mindre än 3 SJ. 

Detta befordringssätt har under året utsträckts till åtskilliga kontinentala länder 

och kolonierna, bland de sistanfbrda med nedsättning i frakten till Kap och 

Australien, hvaraf en tillväxt af 40 % i sändningen blifvit en följd. Till 

Kanada mottagas paket intill en vigt af 5 'Vè, men Nordamerikas Förenta Stater 

hafva fortfarande vägrat att biträda detta befordringssätt. 

Inom telegrafafdelningen utgör öfvertagandet af »Submarine Company's» 

privatkabel för statens räkning med en kostnad af statsmedel till belopp af £ 

67,163 årets vigtigaste tilldragelse. Denna, liksom alla andra privatlinier, hade 

städse främst afsett möjligast hög inkomst, men genom dess öfvertagande af 

staten har en nedsättning i afgiften vid telegramvexling med Frankrike, Tyskland, 

Holland och Belgien till 2 d. ordet, med en minimiafgift af 10 d., inträdt. 

Antalet af genom statstelegrafen under året befordrade meddelanden utgjorde 

nära 58 millioner, eller omkring 4 millioner, d. v. s. 8'5 %, mera än under 

nästföregående år. Medeltalet af ord i hvarje telegram har varit 16 och medelportot 

8 d. 

Så väl post som telegraf utgöra betydliga inkomstkällor för statsverket, med 

anledning hvaraf fordran på nedsättning af isynnerhet de transatlantiska befordringsafgifterna 

framställes. 

Tullar. Ur härvarande tullstyrelses senast afgifna årsberättelse torde följande 

böra meddelas såsom egande ett allmännare intresse. 

De trenne hnfvudsakligaste källorna for tullinkomsterna äro fortfarande att 

finna i importen af tobak, te och spirituösa. Ända till 1887 ökades efter 

hand förbrukningen af tobak. Från 1'268 "tB för hvarje person af befolkningen 

steg den småningom till 1'498 'ffi under 1877. Året derefter ökades tullen 

med 4 d. (30 öre) pr $6, hvilket omedelbart hade till följd en minskad förbrukning, 

så att denna under 1881 nedgick till 1'412 ffi pr person, och ehuru 

den derefter åter började stiga, nådde den dock under år 1886 ej till mera 

än 1'4 24 &. Under 1887 borttogs åter nyssanförda tullförhöjning, med den 

påföljd att förbrukningen genast tilltog, så att den under senaste finansår utgjorde 

l'é5 4 "B pr person, men har den följaktligen ännu icke nått den höjd, 

som den 11 år förut innehade. Då i sammanhang med senaste tullbestämmelse 

föreskrefs, att tobak vid försäljning icke får innehålla högre grad af fuktighet 

än 35 %, antages detta komma att medföra en tillökning i förbrukningen, så 

att den för 1877 ofvan anförda siffra snart torde uppnås eller öfverstigas. 

Importen for inhemsk förbrukning under senaste år — 1888 till 1889 — 

utgjorde af råtobak 53,303,000 ffi och af förarbetad 2,136,200 S, lemnande

324 

en tullinkomst af £ 9,012,000 eller £ 162,000 mera än under närmast föregående 

år. 

Med hänseende till te fram hålles den snabbhet, med hvilken sådant från 

Kina uttränges ur denna marknad af skörden från Indien och Ceylon, såsom 

af nedan angifna siffror synes. 

Såsom orsak härtill anföres hög exporttull i Kina under det att sådan 

ieke finnes i Indien eller å Ceylon, större energi hos odlarne i sistnämnda 

länder och, troligen främst, omkring /« större styrka hos det indiska än det 

kinesiska teet, hvarigenom en motsvarande tull-lindring i verkligheten ernås 

genom begagnande af det förstanförda. 

Rörande spirituösa åter framhålles, hurusom den år 1886 med Spanien 

afslutade traktat, genom hvilken styrkan af derifrån mot en tull af 1 shilling 

pr gallon (=6 buteljer) infördt vin ökades från 26 till 30 grader, haft till 

följd en tillökning i importen från 590,000 gallons under 1885 till 1,500,000 

gallons under 1888. En annan vigtig förändring i vintullen vidtogs under 

sistanförda år derigenom, att mousserande viner belades med en tilläggstull af 

1 sh. pr gallon så snart deras handelsvärde i den engelska marknaden ej öfversteg 

15 sh. pr gallon, men 2 sh. 6 d. för sådant af högre värde. Farhågan 

att tillämpningen af denna »ad valorem» beskattning skulle möta väsentlig 

svårighet och gifva anledning till talrika tvister samt försök att undgå den 

högre tullen har icke vunnit bekräftelse, på samma gång som deraf erhållen 

inkomst öfverstigit beräkningarna. Uppmärksamheten fästes derjemte på den 

tillökning i spritimport från Tyskland, som under året egt rum, hvartill främsta 

anledningen sökes deri att, då Spanien pålade dylik sprit högre tull, som nära 

nog omöjliggjorde import dit, tyske exportörer funno sig föranlåtne att här 

afyttra sin vara, dervid antagande ett pris af ända ned till 8 d. pr gallon. 

Den sålunda importerade varan torde finna användande till uppblandning med 

billig »whisky» och »gin» äfvensom af krögare till förfalskning af rom, hvarjemte 

den till mindre utsträckning begagnas for att gifva lätta, mot en tull af 

1 sh. pr gallon införda viner nödig styrka. Enligt tullstyrelsens åsigt böra, i 

betraktande af denna sprits helsofarliga beskaffenhet, åtgärder vidtagas till förekommande 

af nu anförda, i hög grad fördömliga förfalskningar. 

Slutligen beröres den inverkan, tillämpningen af lagen om varumärken egt 

under senaste finansår, som slutade den 31 mars. Under nämnda år skedde 

7,876 beslag å gods med lagstridiga varumärken, hvarvid 217,458 olika kollier 

qvarhöllos. Bland nyssanförda beslag voro ej mindre än 2,898 å från Tyskland 

infördt gods. Tullstyrelsen yttrar i sammanhang härmed: »Såsom ett 

resultat af härvid vunnen erfarenhet äro vi af den åsigt, att inom talrika 

handelsgrenar en väsentlig förbättring med hänseende till varumärkena inträdt 

inom Storbritannien. Så t. ex. finner man numera sällan ordet »Havana» anbragt 

å från kontinenten importerade cigarrer, liksom ej heller tysk sprit och 

vin införas under franska märken, — med ett ord större ärlighet råder i 

nämnda hänseenden. Å andra sidan har deremot importen af hvarje märke

325 

saknande gods tilltagit, och sannolikt är, att etiketter med falska varumärken 

anbringas å dylikt gods sedan det passerat tullen. Anledning dertill att så är 

fallet gifvea oek deraf, att en mängd af etiketter och andra märken särskildt 

importerats och i tullen qvarhållits såsom uppenbarligen afsedda att anbringas 

å föremål afsedda för försäljning inom detta land. Fråga har dervid uppstått, 

huruvida dylika etiketter kunnat anses vara konfiskabla, men då begagnandet af 

engelska språket å dem ansetts såsom gifvande en falsk antydan om deras ursprung, 

har deras qvarhållande anbefalts intill dess importören kunnat fullt 

öfvertygande bevisa, att de verkligen afsetts för begagnande å gods af å dem 

angifven beskaffenhet. 

Väsentlig svårighet har understundom yppat sig med hänseende till märken 

å föremål, som tillverkats inom detta land, men derefter afsändts till utlandet 

att der kompletteras, t. ex. tobakspipor till Wien, som der skola förses med 

bernstensmunstycken, rakknifvar till Tyskland för slipning (»hollow ground») 

m. fl. d. Svårt är att bestämma när ett här tillverkadt, men i utlandet fulländadt 

föremål förlorar egenskapen af att vara engelskt fabrikat samt i sammanhang 

dermed rättigheten att förses med engelskt varumärke. 

Åtskillig svårighet har likaså företett sig att af vid import qvarhållet gods 

skilja mellan sådant af utländsk tillverkning försedt med falskt varumärke, och 

sådant af britisk tillverkning och äkta märke, som hit reimporterats. Enligt 

författningens lydelse skall gods, som är försedt med namn eller märke af 

britisk tillverkare, vid reimport antingen anmälas medelst »Bill of Stores, d. v. s. 

åtföljas af ett utdrag af den ursprungliga exporthandlingen, eller ock utlemnas 

efter företeende af ett medgifvande från vederbörande egare af ifrågavarande 

namn eller varumärke samt derjemte ett intyg af denne, att godset tillverkats 

af honom inom detta land, eller ock genom annat af importören afgifvet samt 

af tullstyrelsen godkändt bevis derom, att ifrågavarande föremål är af britisk 

tillverkning. För att likvisst underlätta utfåendet af dylikt reimporteradt gods, 

hafva samtlige tullförvaltare och tullkontrollörer bemyndigats att i dylika fall 

förfara efter eget bästa omdöme utan förutgående anmälan till tullstyrelsen, 

hvilket förfaringssätt likaledes tillämpats vid import af främmande eller britiska 

profver, hit importerade eller reimporterade i handelsändamål, likasom ock af 

privata effekter, till lagning sända föremål m. m. dylikt.» 

Den noggrannhet, med hvilken britiska hamnar transiterande gods af utländsk 

tillverkning underkastats de i lagen om varumärken gällande bestämmelser, 

har dock haft till följd, att nämnda transitotrafik betydligt minskats och öfverflyttats 

till kontinentala hamnar, till stor förlust för engelska jernvägar och 

ångbåtar och utan att försäljning å transatlantiska marknader af andra länders 

varor såsom varande af engelsk tillverkning derigenom förekommits. 

Bildandet af bolag har, såsom ofvan visats, under året varit ett utmärkande 

drag för härvarande penningemarknad och detta i högre grad än någonsin 

tillförene. Under sådant förhållande .är det lätt förklarligt, att äfven svenskar 

och norrmän — uppfinnare, patentinnehafvare, egare af malmfyndigheter eller 

industriidkare — härstädes sökt att finna kapital för tillgodogörandet af den, 

åtminstone enligt deras åsigt, mycket värdefulla egendom de haft att aflåta, 

samt för nämnda ändamål ofta nog till generalkonsulatet framstält begäran om 

upplysning, råd och biträde för vinnande af det mål de afsett. Anvisning å 

härför nödiga åtgärder samt å till deras utförande lämpliga personer har varit 

lätt att lemna i de fall, då den kapitalsökande egt medel att sjelf bestrida de 

mycket betydliga utgifter, som äro oskiljaktiga från att å härvarande fondmarknad 

med sannolikhet till framgång inbjuda till och finna deltagare i ett 

nytt företag. Men icke en bland hundra är i denna lyckliga ställning, och

326 

till varning för dem, hvilka, såsom ofta är fallet, sangviniskt tro, att hvarje 

anbud, isynnerhet af en patenterad, men ännu oförsökt uppfinning, här genast 

finner gynsamt mottagande och blir föremål för spekulation, tillåter jag mig 

anföra ett exempel ur verkligheten, icke ensamt stående, utan alltjemt förnyadt. 

En uppfinnare, som, då han sjelf var ovan vid affärer och icke kunnig i engelska 

språket, åtföljdes af ett i nämnda hänseende erfaret biträde, hitkom för att 

söka finna antingen köpare till sitt här uttagna patent eller ock kapital, genom 

företagets ställande på aktier, till uppfinningens tillgodogörande i stor skala, 

hvarvid, om detta lyckades, biträdet tillförsäkrats en betydlig andel af försäljningsbeloppet 

eller deremot svarande aktier. Genom med härvarande förhållanden 

förtrogna personer, som för lemnade goda råd tillförsäkrades rundlig ersättning, 

erhöll uppfinnaren introduktion till en s. k. »Company-promotor», en person, 

hvilkens yrke är att bilda bolag. Denne, som naturligtvis icke hade ringaste 

begrepp om uppfinningens verkliga värde, sökte, detta oaktadt, främst att genom 

alla möjliga medel skapa en opinion om företagets förträfflighet samt lyckades 

ock såmedelst uppbringa tillgång till de allra nödvändigaste förberedande, med 

bolagets bildande förenade utgifter — försök i smärre skala, puffande, annonser 

m. m. d. Derefter vidtalades en lagkarl, ssolicitor», som mot likaledes dryg 

ersättning hade att uppsöka några personer med i ett eller annat hänseende 

lysande namn — ju högre upp på rangskalan, desto bättre, — men utan ringaste 

afseende på deras förmåga att bedöma eller leda den affär, till hvars ingående 

de skulle tjena såsom lockbete, hvilka mot kontant ersättning eller löften om 

höga arvoden satte sig i spetsen för en inbjudning till aktieteckning med ett 

kapital mångdubbelt högre än hvad inköp af patentet och dettas tillgodogörande 

kunde erfordra. Bland den städse talrika hop af större eller mindre kapitalister, 

hos hvilka hoppet om hög afkastning är större än förmågan att bedöma 

beskaffenheten af den säkerhet, som för dess ernående erbjudes, lyckades det 

verkligen att finna så pass stor teckning, att bolaget kom till stånd, dock endast 

derigenom att patentinnehafvaren fick mottaga aktier för hufvudsakligaste delen 

af köpeskillingen. Af det sålunda hopbragta kapitalet åtgick emellertid den 

väsentligaste delen till ersättning åt »promotor» och »solicitor», hvilka icke 

läto sig afspisas med aktier, samt till betäckando af förberedande utgifter, så 

att beloppet af hvad derefter återstod nödväudiggjorde iakttagande af alla möjliga 

inskränkningar vid uppfinningens tillgodogörande, äfven till men för framtida 

afkastning, och sedan uppfinnaren ersatt sioa förut omförmälda biträden med 

dem tillförsäkrade aktier, återstod för honom en del troligen temligen värdelösa 

papper och för det stora flertalet aktieegare förhoppning om utdelningar, som 

aldrig torde komma att realiseras, för så vidt det ej lyckas att framdeles »rekonstrueras 

bolaget, d. v. s. i detsamma inlocka nya offer för denna svindel. 

Flertalet af dem, som i likartad afsigt uppsökt denna marknad, hafva dock 

icke kommit ens så långt. Efter att i veckor hafva här uppehållits af fagra 

löften, derunder förbrukande de kontanta tillgångar de medfört, hafva de funnit 

sig lika fjerran från det efterlängtade målet — klokare, men ej rikare. Den 

svindel i bolagsbildande, som på detta sätt utbildat sig, har föranledt regeringen 

att förelägga parlamentet en lag, väsentligen ökande ansvaret främst för inbjudare 

till och styrelsemedlemmar i »Limited Companies» samt i andra rummet 

ock för aktietecknare, men derjemte begränsande de sistanfördes förbindelser i 

de fall, då de genom bedrägliga uppgifter lockats till aktieteckning. * 

Såsom exempel, bland mängden af likartade, på bolagasvindel, tillåter jag mig anföra, 

hurusom ett bolag med ett kapital af £ 50,000 i dessa dagar inregistrerats nnder benämningen 

»Ocean Wave, Limited», i afsigt att inköpa och tillgodogöra en maskin, »medelst

327 

Erbjudande af s. k. blanko-kredit utgör ett annat sätt, på hvilket en sSrskild 

klass af här etablerade bedragare söker att draga vexel på godtrogenheten 

eller okunnigheten. Allt emellanåt hafva sålunda svenske köpmän eller industriidkare 

fått emottaga ungefärligen så lydande, från London dagtecknade, erbjudande 

: 

Tit. 

»Vi tillåta oss meddela Eder, att vi hafva etablerat oss härstädes såsom 

bankagenter, oeh då vi önska utsträcka vår verksamhet, erbjuda vi Eder härmed 

våra tjenster. För den händelse Ni önskar utvidga omfattningen af Eder 

affär, äro vi villiga att öppna för Eder en blankokredit och bemyndiga Eder 

att draga på vår firma 1, 2, 3 eller 4 månaders vexlar intill ett belopp af 

£ 5,000, hvilka efter avis skola af oss accepteras, under förutsättning att Ni 

tillsänder oss betäckning för desamma 10 dagar före förfallotiden. Vår provision 

utgör a /< % a ^ det af Eder dragna beloppet, och bör denna provision 

tillsändas oss liktidigt med Edert awsbref.» 

N. N. 

Svårligen skulle man kunna antaga, att ett dylikt anbud från fullkomligt 

okänd firma skulle föranleda någon till att begagna sig deraf med liktidigt insändande 

af det fordrade kommissionsarvodet. Så har dock skett, naturligtvis 

utan att vederbörande accepterat den i sammanhang dermed dragna vexeln, och 

då generalkonsulatets biträde derefter anlitats till återfående af det remitterade 

arvodet, har den liberala firman befunnits antingen försvunnen eller ock af den 

beskaffenhet, att hvarje åtgärd mot densamma endast skulle medfört ytterligare 

förlust. 

Britiske konsulaitjenstemäns rapporter framhålla fortfarande, att engelska 

fabrikat mångenstädes utträngas af tyska, oaktadt obestridligen de först anförda 

äro af bättre beskaffenhet och ofta ej i högre pris. Väsentligaste anledningen 

härtill antages vara de engelske fabrikanternas konservatism vid tillverkningen 

af dylika alster i förening med det mera praktiska sätt, tyskarne 

använda vid bemödandet att vinna nya marknader, oeh då onekligen de öfverklagade 

förhållandena ingalunda torde sakna all motsvarighet äfveu hos oss samt 

i hvarje fall hithörande upplysningar vara af värde för äfveu hemlandens fabrikanter 

och expeditörer, har jag trott ej olämpligt vara, att här i korthet 

beröra desamma. 

Vid granskning af omförmälda rapporter företer sig en märklig enstämmighet 

deri, att nära nog allestädes, der britiska fabrikat blifvit utträngda af 

andra länders, sådant orsakats icke af de senares bättre beskaffenhet och vanligen 

ej heller af billigare pris, utan hufvudsakligen emedan de varit bättre 

lämpade efter befolkningens speciella behof och smak. 

Då engelsmän och tyskar söka till sig draga utländske afnämare, synas de 

tillvägagå efter diametralt motsatta principer. Den förre uppträder i medvetande 

af hvad som passar honom bäst, och utan att fästa stort afseende vid betingelserna 

af skiljaktighet i klimat, sedvanor och uppfostran m. m. d., vidhåller 

han att söka påtvinga främlingen sina föreställningar. Förmår denne ej att 

rätt uppfatta dessa, så mycket sämre för honom, ty förstode han sitt eget bästa, 

skulle han efterhärma sin läromästare i allt, drägt, föda, sätt att skicka sig, 

språk o. s. v. Tysken deremot iakttager ett vida enklare, förståndigare och 

hvilken ett noggrant återgifrande af en båts rörelse i syår sjögång erhålles»! »Komma ej 

delegarne i detta bolag att lida af sjösjuka, så vore det underligt», yttrar den finanstidning, 

ur hvilken uppgiften hemtata.

328 

förmånligare förfaringssätt. Han börjar med klok forsigtighet från början; han 

söker intränga i främlingens smak och behof, efterkommer dessa och får derigenom 

i honom omedelbart en kund. Konsulatrapporterna öfyerflöda af bevis 

att så är. Så t. ex. anför vicekonsuln i Gijon — Spanien —, hnrnsom aftagandet 

i importen af britiska varor oafbrutet fortgår — främst af kemikalier 

från Newcastle, taekjern från Glasgow och bearbetadt jern samt maskiner från 

Liverpool, hvilka samtliga ersättas af tyska varor —, och såsom väsentligaste 

skäl härtill framhåller han engelske fabrikanternas liknöjdhet och obenägenhet 

att afpassa sina produkter efter speciella fordringar, såsom bevis hvarå meddelas 

följande: 

För någon tid sedan afslöts i Gijon kontrakt med ett tyskt hus om leverans 

af glasflaskor till bestämdt pris. Konsulatet hade dessförinnan insändt 

prof jemte fullständiga upplysningar till en engelsk fabrikant, men denne svarade, 

att han »för tillfället var upptagen af den inhemska marknadens, men ehuru 

han uttryckt förhoppning, att finna afsättning äfven i Spanien, hade han ej sedermera 

tillsändt konsulatet vare sig prof eller prisuppgift. Under tiden hade det 

lyckats den tyske fabrikanten att der afsätta åtskilliga skeppslaster af nämnda 

vara. Ungefär liktidigt, tillägges i berättelsen, afsändes från konsultatet till 

ett hus i Birmingham uppgifter å ett antal jernkramvaror, för hvilka afsättning 

antogs kunna erhållas. Med anledning häraf ingick det svar, att arbetarne icke 

kunde förmås att tillverka dem, emedan de voro alldeles olika med dem, vid 

hvilka de voro vane. »Vi hafva», yttrades i nämnda svar, »besökt 18 olika 

fabrikanter, men, då de fingo se de af eder insända modellerna, vägrade de 

att befatta sig med deras tillverkning — lien är af fullkomligt kontinental 

modell och hvarken Sheffieldfabrikanter eller några andra vilja ens se på den» — 

yttrade de. »Det ser i sanning ut», fortsätter ofvannämnde vicekonsul, som om 

vi helt enkelt icke fråga efter dessa och andra affärsgrenar i norra Spanien, 

under det att våra konkurrenter städse äro villiga att foga sin tillverkning efter 

de lokala behofven, hvarvid de aldrig möta några svårigheter från sina arbetare 

och genast ingå på aftal om hvad som påkallas, likagodt af hvad modell som 

helst.» På enahanda sätt klagar konsuln i La Rochelle öfver de britiske 

fabrikanternas liknöjdhet, genom hvilken en ofantlig — »immense» — afsättning 

går förlorad, som vore säkert påräknelig, derest lämpliga mått och steg 

toges, men någon ändring i af ålder brukliga författningssätt synes honom ej 

vara att motse. »Den engelske handelsresanden», säger han, »är sällan här 

synlig med undantag för ett enda hns, med det resultat att dettas fabrikat numera 

ernått så fast fot inom härvarande marknad, att dess utträngande torde 

blifva svårt nog.» 

Enahanda rapporter ingå likaledes från halfciviliserade länder, äfven från 

sådana, der den tyske köpmannen icke åtnjuter sin regerings stöd, och det är 

endast inom de britiska kolonierna, hvarest språket icke medför någon svårighet 

och inom hvilka engelska hus hafva fasta filialer med riklig kapitaltillgång 

och mångårig erfarenhet, som någon minskning ej visar sig, utan tvärtom fortfarande 

utsträckning i affärerna. Flertalet af konsulerna framhålla ock derjemte 

nödvändigheten af afsättningens befordrande genom talrika handelsresande*, fullt 

hemmastadde med främmande språk och väl förtrogne med det eller de länders 

egendomliga förhållanden, inom hvilka de hafva att verka, samt derjemte i besittning 

af ett intagande sätt och försedde med rikliga proflager. Anordnandet 

af permanent utställning å lämplig lokal inom det land, till hvilket ökad af- 

* Inom Spanien och Italien nppgifves förhållandet mellan tyske och engelske handelsresande 

rara som 30 till 1.

329 

sättning sökes och hvarifrån sändningar af prof till dettas olika delar kan ske, 

anföres ock såsom, enligt hvad erfarenheten visat, väsentligen bidragande till 

afsättningens befrämjande. 

Det på na anfördt sätt framhållna behofvet af talrikare och bättre än hittills 

qvalificerade handelsresande har å sin sida gifvit anledning till frågan, 

hnru detta behof skall kunna lämpligen fyllas. Redan förut hade inom pressen 

klagan försports öfver det alltjemt ökade antalet af tyske kontorister, hvilka 

finna anställning å härvarande handelskontor, oaktadt tillgången å inhemske 

sökande städse öfverstigit efterfrågan. Med anledning deraf hade framhållits, 

hurusom de unge män, som från Tyskland hitkomma för nämnda ändamål, i 

allmänhet äro aina engelske konkurrenter öfverlägsne ej blott i kunskaper, utan 

ock i flit och förmåga att reda sig med de i förhållande till lefnadsomkostnaden 

låga aflöningar, som här vanligen betalas åt yngre kontorister, och man fann 

likaså i nu anförda egenskaper anledningen till att tyskarne såsom handelsresande 

i allmänhet ernådde bättre resultat än engelsmännen. Sjelfmant framstod 

då frågan, huru en ändamålsenligare och fullständigare kommersiel utbildning 

skulle kunna beredas de unge män, hvilke hade för afsigt att söka sin 

utkomst inom handelsyrket, och denna frågas lösning omhändertogs af Londons 

handelskammare — »Chamber af Commeree» —, vid hvars sammanträde den 

19 sistlidne september beslut fattades, att söka förmå rikets samtliga likartade 

institutioner till att antaga en gemensam plan för kommersiel utbildning i samverkan 

med universiteten i Oxford och Cambridge samt att redan under år 

1890 såväl vid nämnda högskolor som i London anordna pröfningar af de unge 

män, hvilka anmälde sig för erhållande af betyg om insigter i öfverensstämmelse 

med sagda kunskapsplan. För att vinna deltagare i dessa pröfningar, ej 

blott anvisas penningepris för dem, som erhålla de högsta betygen, utan har 

man derjemte lyckats tillförsäkra sig understöd af öfver 200 handelsfirmor inom 

Londons City, hvilka förbundit sig att af för öfrigt jemngoda sökande vid besättandet 

af platser å deras kontor gifva företrädet åt dem, som vid nämnda 

pröfningar erhållit godkända intyg. 

Strejken i Londons dockor torde, såsom ofvan antydts, komma att framgent 

utöfva inverkan på sjöfartsförhållandena inom denna hamn. Omfånget af 

nämnda strejk, som omfattade nära nog hela den arbetspersonal, som i en eller 

annan form är sysselsatt med lossning eller lastning af Londons hamn besökande 

fartyg, kan bäst bedömas deraf, att denna hamn årligen besökes af 

omkring 79,000 fartyg med en drägtighet af omkring 20 mill. ton, hvadan 

dess sjöfartsrörelse följaktligen är vida större än i någon annan hamn i hela 

verlden. Det arbete, som härigenom erbjudes, utföres ej endast af en fast anstäld, 

i allmänhet med sin ställning belåten personal, utan ock af tillfällige 

arbetare, hvilka antagas pr timme i den mån behof deraf företer sig. Oaktadt 

osäkerheten i denna arbetsförtjenst, hade dock dervid erhållen aflöning af 5 d. 

(87V, öre) i timmen ditlockat skaror af arbetssökande, företrädesvis ur samhällets 

drägg, hvilka saknade både förmåga och vilja att söka sin utkomst der 

mera ihållig ansträngning eller större arbetsduglighet påfordrades. Att svår 

nöd skulle råda bland dessa till tusental uppgående skaror af tillfällige arbetare, 

var naturligt, och då deras fordran om till 6 d. (45 öre) i timmen förhöjd 

aflöning jemte säkerhet för varaktigare sysselsättning bemöttes med förklaring, 

att tillgången å arbetssökande under hittills gällande vilkor vida öfversteg behofvet 

af desamma, lyckades det nägra energiske socialistiske ledare, som togo 

deras sak om hand, att ej blott förmå öfrig vid fartygens lossning och lastning 

sysselsatt personal att göra gemensam sak med de förstnämnde i en allmän 

arbetsinställelse, utan ock att genom vädjan till samhällets bättre lottade med-

330 

lemmar bereda tillgång till sä rikliga bidrag, isynnerhet från Australien, att 

dockstyrelsen fann sig nödsakad att efter 5 veckors arbetsinställelse i de flesta 

punkter bifalla arbetarnes fordringar, hvartill derjemte bidrog dels att den äfven 

påverkades genom allmänhetens sympatier för de strejkande, dels ock att skydd 

från polisens sida saknades till stäfjande af det våld, som dessa vid flerfaldiga 

tillfällen utöfvade och som i hög grad försvårade och fördyrade användandet af 

utanför strejken stående arbetare, hvarå riklig tillgång förefanns. 

Då de bolag, som äro egare af härvarande dockor, redan förut till följd 

af inbördes konkurrens åtnjutit mycket låg afkastning af desamma, var det 

naturligt att en förhöjning i arbetslönen af 20 % skulle nödvändiggöra en motsvarande 

stegring i de afgifter, sjöfarten för dockornas begagnande har att erlägga. 

Sedermera vunnen erfarenhet har dock visat, att det ingalunda torde 

komma att stanna härvid. Strejkens ledare erkänna nu öppet, att deras afsigt 

ej endast var att bereda arbetarne högre aflöning, utan ock ökadt arbetstillfälle 

derigenom att numera 10 man erfordras till utförandet af samma arbete, hvarför 

tillförene blott 8 man behöfdes, under det att på samma gång hvardera af 

desse 10 erhåller högre aflöning än förut. Härtill kommer ytterligare att 

dockarbetarnes förening på flera sätt svikit de vid strejkens biläggande åtagna 

förbindelser och fortfarande fordrar att ega afgörande röst i flera de vigtigaste 

detaljer af arbetets utförande, hvilket allt haft till följd en stegring i de 

med dockornas begagnande förenade kostnader derhän att, om ändring härutinnan 

ej kan åvägabringas, mer än sannolikt sådant kommer att för sjöfarten 

och den del af varutrafiken, som ej afser direkt förbrukning i London, 

medföra nödvändigheten att uppsöka andra närliggande hamnar med lägre afgälder 

och erbjudande större säkerhet för godtyckliga åtgärder af genom socialistiska 

ledare påverkade arbetare. Kändt är, att så redan i viss mån egt rum, 

och att exemplet lockar till efterföljd, framstår till fullo af efterföljande jemförelse 

mellan kostnaden för lossning af tvenne lika stora, med jute från Kalkutta 

lastade, ångare i London och Dundee. 

Tid använd for lossningen: 

I sammanhang med hvad nu meddelats rörande denna arbetsinställelse 

tillåter jag mig anföra, hurusom följderna af dervid tillåten laglöshet omedelbart 

efter dess utbrott gjorde sig kännbara vid svenska och norska fartygs lossning 

eller lastning i Londons dockor, i det att utförandet af detta arbete medelst 

egna besättningar med våld hindrades af de strejkande. Då häröfver hos vederbörande 

polismyndighet anförda klagomål ej ledde till någon påföljd, fann jag

331 

mig nödsakad att anmäla förhållandet för de Förenade rikenas h. T. beskickning 

med anhållan, att genom dess benägna hemställan till vederbörande högsta 

myndighet nödigt skydd måtte beredas härvarande svenska och norska besättningar, 

och oaktadt äfven å denna hemställan till en början undvikande svar 

erhölls, lyckades det dock slutligen beskickningens förnyade och energiska framställningar 

att utverka Bå väl någorlunda tillräcklig polisskyddsvakt, som ock straff 

för begånget handgripligt våld af en bland de strejkande om bord å ångaren 

»Thorsten». 

Londons handelsförening, »Chamber of Commerce», har ock med anledning 

af de svåra följderna af ofvan anförda dockstrejk egnat sin uppmärksamhet åt 

möjligheten af att för framtiden förebygga dylika strider mellan kapital och 

arbete samt nedsatt en komité för att utarbeta ett förslag till en permanent 

skiljenämnd — »Labour Conciliation Committee» — till hvilken afgörandet 

skulle kunna ömsesidigt hänskjutas. Det ringa afseende å ingångna förpligtelser, 

deltagarne i Londons dockstrejk visat, sedan det lyckats dem att genom bemedling 

af högt stående personer aftvinga dockstyrelsen bifall till flertalet af de 

fordringar, deras ledare framstält, ger dock berättigad anledning till att befara, 

att de beslut, en dylik skiljedomstol komme att fälla, skola af arbetarne godkännas 

och efterlefvas blott i den mån de befinnas öfverensstämmande med 

deras önskningar. Erfarenheten har nämligen visserligen visat, att yrkeaföreningarnas 

styrelse förmår att nära nog absolut genomdrifva sin vilja, då det 

gäller att uppträda mot arbetsgifvarne, men alla tecken tyda derhän, att så ej 

blir fallet, om de försöka inverka på föreningsmedlemmarne med hänsyn till 

uppfyllandet af åtagna förbindelser, i hvilket hänseende för öfrigt äfven nämnda 

styrelse visat sig ingalunda längre hålla på ord och aftal, än det varit förenligt 

med bibehållandet af dess inflytande å arbetarne.* 

Aret 1890 lofvar att blifva mycket gynsamt för affärsverlden. Inom 

nära nog alla grenar af industrien hafva redan beställningar ingått, lemnande 

full sysselsättning under många stundande månader, och anledningar till politiska 

förvecklingar förefinnes ej. Under dessa förhållanden torde låg penningeränta 

under närmaste tid ej vara att förvänta, men på samma gång saknas all anledning 

till att motse det denna ränta annat än tillfälligtvis når en för omsättningen 

besvärande höjd, alltid förutsatt att Englands bank erhåller nödigt stöd 

af öfriga härvarande mäktiga bankinstituter. 

* Såsom åskådliggörande den omfattning, hvari anlitandet af arbetsinställelse för genomdrifvandet 

af framstälda fordringar tillgripits af detta lands arbetare under år 1888. och dermed 

förenade uppoffringar tillåter jag mig anföra följande utdrag ur en till »Board af Trade» 

afgifven rapport i ämnet. 

Antalet arbetsinställelser under nämnda år uppgick till 509, af hvilka 165 inom bomullsindustrien, 

107 af kolgruvearbetare, 62 inom skeppsbyggnadsindustrien och 42 inom mekaniska 

verkstäder. Af dessa föranleddes 320 eller 62 '/2 % i och för erhållande af högre aflöning. 

De strejkande lyckades fullt genomdrifva sina fordringar i 249 fall, delvis i 94, 

alldeles icke i 116; hvarjemte kännedom om resultatet saknas i 50 fall. Rörande autalet af 

de i hvarje strejk deltagande saknas fullständiga uppgifter, men i 180 af de lyckade strejkerna 

deltogo 65,598 arbetare, i de 94 delvis lyckade 17,602 samt i 92 af de misslyckade 29,600. 

Med hänseende till beloppet af de förluster, som af dessa arbetsinställelser orsakats, är det 

naturligtvis nästan omöjligt att vinna fullständig utredning, men endast förlorad arbetslön 

utgjorde vid 328 strejker £ 365,587 och kapitalvärdet af de verkstäder, som i 123 fall 

stodo sysslolösa, uppgick till öfver 6 mill. £. Senaste arbetsinställelse i södra Londons gasverk, 

som icke lyckades, medförde detta oaktadt en ökad utgift för bolaget af öfver £ 50,000 

och den endast få dagar af innevarande månad omfattande strejken bland kolgrufvearbetarne 

anses hafva orsakat en förlust af £ 350,000.

332 


Värdet af Storbritanniens utbyte med främmande länder år 1889 framgår 

af nedan anförda sifferuppgifter, hvarvid till jemförelse motsvarande för båda 

närmast föregående år äfven anföras, samtliga i afrundade tal: 

Rörande liktidiga in- och utförseln af guld och silfver, myntadt och i 

plantsar, meddelas följande siffror:

333 

Sammanslås nu anförda slutsummor för bide guld och silfver samt andra 

handelsvaror, erhålles följande resultat:

334 

utvisande en jemn stegring for senaste trenne är af både in- och utförsel, men 

i högre progression af den först anförda, livartill i väsentlig mån befolkningens 

konsumtionsförmåga torde bidragit. Att så varit förhållandet, framstår tydligast 

genom en granskning af värdet af de olika slag af varor, som ingått i 1889 års 

in- och utförsel, jemfördt med det motsvarande uDder närmast föregående år. 

Införsel: 

Utförseln åter af britiska produkter och fabriksalster fördelar sig mellan 

följande hufvudslag: 

Årets affärsverksamhet har ej blott, såsom förut anförts, utfallit ovanligt 

gynsamt, utan ock företett synnerlig stadga. Försök hafva visserligen ingalunda 

uteblifvit att genom konstlade medel beherska marknaden af åtskilliga 

dess hufvudartiklar, men samtliga hafva de, om än för tillfället hårdt drab-

335 

bände konkurrenterna, dock inom jemförelsevis kort tid Iedt till för upphofsmännen 

svårt känbara och nedslående resultat. Så det franska kopparsyndikatet; 

det af tyske kapitalister under årets början i gång satta försöket att 

uppdrifva priset & socker till en onaturlig höjd; enahanda försök under hösten 

med råbomull i Liverpool, och nu senast spekulationsraseriet i tackjern, som 

ogynsamt berört skiljaktiga industrigrenar. Möjligheten att sålunda kunna en 

längre period monopolisera tillgången å en eller aunan nödvändighetsvara samt 

derigenom öfver höfvan beskatta den förbrukande allmänheten synes gemenligen 

tillhöra en förfluten tid. 

Skeppsfart och skeppsbyggnadsindustri. 

Aret 1889 kommer utan tvifvel att af byggare och redare af handelsfartyg 

ihigkommas såsom ett af de mest tillfredsställande. 

Under nyssnämnda år uppgick drägtigheten af med last i britiska hamnar 

in- och utklarerade fartyg till: 

Olika nationers fartyg hafva deltagit i denna skeppsfart på sätt nedan 

visas: 

Jemföras dessa siffror med motsvarande å sidan 303 af närmast föregående 

årsrcdogörelse från detta generalkonsulat, synes, att drägtigheten af norska fartyg 

stegrats med 419,355 ton och af svenska med 99,474 ton, äfvensom att 

de först anförda fortfarande bibehållit sin plats såsom kommande näst efter de 

britiska, hvaremot de svenska, hvilka under 1888 intogo sjette platsen i ordningsföljden, 

under 1889 öfverflyglats af de danska.

336 

Kustfarten af med last in- och utklarerade fartyg har utförts af: 

Skeppsfarten med lastade fartyg mellan Storbritannien och de Förenade 

rikena har under året förmedlats på sätt här nedan anföres: 

Skeppsbyggnadsindusirien har inom detta land under året nätt större omfattning 

än någonsin tillförene, i det den bidragit till handelsflottans ökande 

med öfver l'/4 million ton, och belåtenheten häröfver ökas ytterligare deraf, 

att de olika varfven och verkstäderna hade vid årets utgång tillräckligt med 

order inne för beredande af full sysselsättning under ytterligare många månader 

af innevarande år. Omkring /, af nämnda tillökning har kommit den britiska 

handelsflottan till godo, oeh, inberäknadt från utlandet inköpta fartyg, hafva 

1,028,649 tons drägtighet inregistrerats under året, hvaraf 860,380 voro ångare 

och 168,269 segelfartyg. Ur handelsflottans register hafva liktidigt af-

337 

förts omkring 488,900 ton, hvaraf 210,480 ångare och 278,420 segelfartyg. 

Häraf framgår, att den britiska ångbåtsflottan ökats med 649,900 ton, under 

det att segelfartygen i motsats härtill minskats med 110,151 ton. För närvarande 

— vid slutet af februari — äro under byggnad 430,000 ton, afsedda 

för reguliera linier eller speciella ändamål, men endast 380,000 ton till vanliga 

lastdragare. Sist anförda förhållande torde böra uppmärksammas af den, 

som befarar öfverproduktion af dylika fartyg, äfvensom att det största flertalet 

af förlorade ångare tillhört senast nämnda klass. Utan tvifvel sändes numera 

med reguliera passagerare-ångare mycket gods, hvars transport tillförene nära 

nog uteslutande kom egentliga s. k. lastdragare till godo; men äfven härvid 

bör ihågkommas, dels att de stora, snabbgående ångarne af först angifna slag 

representera jemförelsevis vida mindre lastförande förmåga till följd af det utrymme 

bränsle och passagerare erfordra, dels ock att för dem bestämda linier 

icke medgifva deras användande vid befraktningar »för order» — till den för 

tillfället förmånligaste marknad — af hvilka en väsentlig del af handeln är i 

behof. De för speciella ändamål byggda stora och snabbgående ångarne, afsedda 

för transport från transatlantiska hamnar af kött, olja, frukt m. ni. d.. 

inverka ej heller i väsentlig mån på förut varande fraktförhållanden, och synes 

derför allmänna åsigten vara, att hittills varande tillökning i handelsflottan ännu 

icke öfverstigit den alltjemt stegrade omsättningens behof. Under årets senare 

hälft och innevarande år kontraherade furtyg ställa sig dock till följd af höjda 

arbetslöner och dyrare materialier i minst 15 % högre pris än förut inköpta, 

hvilket naturligtvis kommer att inverka på deras nettoafkastning. Klagan förnimmes 

derjemte ofta öfver här rådande stränga bestämmelser med hänseende 

till lastningslinie — »load line» —, däckslast samt höga omkostnader för äldre 

fartygs reklassificering o. s. v., från hvilka restriktioner utländska fartyg i allmänhet 

gått fria, hvarigenom täflan med dessa i hög grad försvårats och försäljningen 

af äldre britiska fartyg till företrädesvis norrmän framtvingas. Med 

anledning häraf har ock inom parlamentet förslag väckts om fullkomlig likställighet 

i nämnda hänseenden mellan inhemska och de utländska fartyg, som idka 

fraktfart i britiska hamnar, och all sannolikhet förefinnes derför att ett dylikt 

lagstadgande kommer att inom en ej aflägsen tidpunkt här antagas. 

Arets nybyggnader hafva förnämligast egt rum i nedan anförda hamnar: 

Antalet af samtliga nybyggda fartyg uppgick till 934, hvaraf 770 ångoeh 

164 segelfartyg. Medeldrägtigheten af do förra uppgick till 1,534 ton 

mot 1,396 under 1888, men en betydlig del af under året nybyggda ångare 

eger en drägtighet öfverstigande 4,000 ton för hvardera. Ej mindre än 93'29 

% af årets nybyggnader utfördes af stål, en visserligen icke stor tillökning 

mot nästföregående år, då motsvarande siffra var 92"26 %-, men lika fullt visande, 

hurusom begagnandet af trä eller jern såsom fartygsmaterial snart nog 

torde ej vidare ifrågakomma. Priset för segelfartyg af stål har vexlat mellan 

£ 11 och £ 14 pr reg.-ton och kan för ångare om 4,000 till 6,000 ton, försedd 

med medelstor ångkraft, beräknas till £ 9. 10. 0 d. w., samt i förhållande 

dertill högre för smärre dimensioner. Man har funnit, att fartygsskrof 


338 

af stål erfordra större omvårdnad och tätare ommålning än sådana af jern, men 

öfriga fördelar å de förstnämndas sida öfverväga dock denna olägenhet. 

Inköpta fartyg. 

För norsk räkning har under året inom distriktet inköpts eller nybyggts 

tillsammans 105 fartyg med en drägtighet af 72,402 ton, hvaraf 20 ångfartyg 

om sammanlagdt 11,098 ton. För 99 af dessa fartyg, om 66,824 ton, har 

af generalkonsulatet utfärdats nationalitetsbevis och har köpesumman för dessa 

uppgått till, i rundt tal, 340,000 £. 

För svensk räkning åter inköptes 8 fartyg om tillsammans 3,956 tons 

drägtighet, hvaraf 2 ångfartyg om 1,549 ton. För 5 af de köpta fartygen, 

om 2,710 ton, utfärdade generalkonsulatet nationalitetshandlingar, och utgjorde 

enligt företedda köpebref priset för dem £. 36,223. 

Frakterna hafva under året i allmänhet hållit sig vida högre än under närmast 

föregående tioårsperiod, såsom en följd hvaraf ock resultatet af skeppsfarten 

varit synnerligen tillfredsställande, och hafva isynnerhet norske redare sökt att 

draga största möjliga gagn häraf, såsom det visar sig af den betydliga tillökning 

i landets handelsflotta, som genom köp af fartyg har egt rum och hvarför nyss 

ofvan redogjorts. Såsom vanligen är händelsen, har visserligen under midvintern 

en minskad efterfrågan å skeppsrum och dermed åtföljande lägre frakter 

inträdt, men egentlig anledning till att redan nu befara en återgång i de för 

denna näringsgren gynsamma konjunkturerna anses dock icke f. n. förefinnas, 

isynnerhet som ett stillestånd i skeppsbyggnadsverksamheten är att motse, sedan 

under sistlidet år emottagna beställningar hunnit utföras, i det nämligen från 

samtliga varf och verkstäder sammanstämmande meddelas, att order å nya fartyg 

under år 1890 nästan helt och hållet uteblifvit. En ej obetydlig gren af 

fraktfarten synes befinna sig på god väg att helt och hållet försvinna, nämligen 

transporten af petroleum i fat. Under det att förbrukningen af nämnda belysningsmedel 

befinner sig i stadig tillväxt — importen från Nordamerika och 

Ryssland till Storbritannien uppgick under år 1889 till 2,126,000 fat mot 

1,835,000 under 1888 och mindre än l'/2 million under hvardera af åren 

1887 och 1886 —, sker denna import till allt större omfattning medelst dertill 

särskildt konstruerade cisternfartyg i st. f. tillförene i fat, och detta ej 

blott från Ryssland, hvarest först anförda befordringssätt städse nästan uteslutande 

begagnats, utan ock från Förenta Staterna, såsom af efterföljande siffror 

närmare åskådliggöres. Under 1883 hitfördes sålunda 1,320,000 fat från 

Amerika och 500 från Ryssland, hvaremot under år 1889 importen från sistnämnda 

land varit till en qvantitet motsvarande 771,000 fat i cisterner mot 

1,355,000 från Amerika, af hvilka senare 295.000 fat i cisterner. Afskeppningarna 

från Amerika till Hamburg voro 810,000 fat i cisterner och blott 

440,000 i fat; till Bremen infördes 1,100,000 fat på först angifna sätt mot 

610,000 på det senare o. s. v. Den ryska tillverkningen af petroleum synes 

allt mera uttränga den amerikanska på denna marknad, hvaremot den senare 

fortfarande behåller försteget å Europas kontinent. 

Rörande de frakter, som för svenska och norska fartyg betingats under 

år 1889, hafva efterföljande uppgifter erhållits:

Ingående frakter. 

339

340

341

342

343

344 

Landtbruk. 

Redan i förutgående årsberättelser har jag sökt fästa uppmärksamheten 

på den väsentliga förändring i Storbritanniens jordbruk, som under senaste 

båda årtionden försiggått. Vid början af denna period riktade ännu idkarne 

af nämnda yrke uppmärksamheten främst å frambringandet af landets brödföda 

— hvete —, som då ock lemnade dem den säkraste och mest lönande ersättning. 

I den mån lättade sjöfartsförbindelser möjliggjorde för äfven de mest 

aflägsna länder att uppträda konkurrerande å denna marknad, sjönk priset å 

ifrågavarande nödvändighetsvara, och detta till den grad, att den britiske jordbrukaren 

snart fann sig urståndsatt att kunna erlägga de arrendeafgifter och 

andra utskylder, hvilka baserats på ett hvetepris af 50 sh. pr quarter och 

derutöfver, d. v. s. omkring 20 sh. högre än det under senare år gällande. 

Nöden tvang honom följaktligen att slå in på en annan bana genom att främst 

söka sin utkomst genom produktion af sådana landtbrukets alster, hvilkas beskaffenhet 

icke medgaf lång transport eller längre tids förvaring. Inverkan 

häraf skönjes bäst genom en jemforelse mellan de förhållanden inom den egentligen 

hveteproducerande delen af Storbritannien — England —, till hvilken 

nedanstående tabellariska uppställning ger anledning. 

Besådd med: 

Häraf framgår, att under det den odlade jordens totalareal vunnit en tillökning 

af i det närmaste 2'4 millioner acres, har odlingen af sädesväxter aftagit 

med omkring l l /2 million, hvaremot till foderväxter användas 4'/, millioner 

acres mera än tillförene. 

Af den sålunda åvägabragta rikligare tillgången å kreatursföda borde mankunna 

antaga, att antalet underhållen boskap liktidigl nått en motsvarande tillökning. 

Så är dock i det stora hela icke förhållandet, ty inom Storbritannien 

funnos: 

hvadan följaktligen minskningen i hästar och får i det närmaste torde uppväga 

det ökade antalet af nötboskap.

345 

Senast förflutna år kan med hänsyn till skörderesultatet i allmänhet sägas 

hafva varit medelgodt. Väderleken bibehöll sig ända till den 7 juli synnerligen 

tjenlig för växtligheten, hvadan ock den väl inbergade höskörden gaf 17 % 

öfver en medelskörd, och ehuru stark nederbörd, åtföljd af tvänne veckors låg 

temperatur, derefter följde, ansåg sig likafullt tidningen »The Times» den 12 

augusti kunna på grund af uppgifter från 400 olika gårdar antaga skörden af 

hvete motsvara 101, korn 96'2, hafre 99'8, potäter 100'5 samt öfriga rotfrukter 

99'9, då en medelskörd betecknas med 100. Sedermera inträffade 

häftig nederbörd, som nedslog sädesväxterna, så att deras skörd i hög grad 

fördyrades och kornens beskaffenhet skadades under det att rotfrukter och gräs 

deraf crforo en gynsam inverkan, hvadan af de förra sällan vackrare exemplar 

erhållits, och vallarne erbjödo godt bete ända till årets slut under en ovanligt 

mild väderlek. 

Enligt under december offentliggjorda officiella uppgifter beräknades årets 

skörd inom Storbritannien af sädesväxter till följande belopp: 

Jemföres nu anförda afkastning med den för närmast föregående år, framstår 

deraf följande: 

Häraf synes, att 1889 års hveteskörd var betydligt större än den under 

år 1888, oaktadt den med detta sade besådda areal var mindre, derigenom att 

afkastningen steg med öfver 1 3 /4 bushels pr acre och uppgick till väl 1 bushel 

högre än af en vanlig medelskörd. Hvad åter angår korn, inträdde ett motsatt 

förhållande, ty den besådda arealen var visserligen något större, men då 

afkastningen understeg närmast föregående års med mer än 1 bushel pr acre, 

blef totalafkastningen väsentligen lägre. Hafre odlades å en obetydligt större 

areal, men lemnade en synnerligen rik skörd med mer än 2 bushels pr acre 

högre afkastning än den under 1888. 

Priset under året å hvete har oafbrutet varit synnerligen lågt, likasom 

ock å korn till förmalning, hvaremot maltkorn, hvarå dock ringa tillgång funnits, 

betingat ända till 50 sh. pr quarter, och äfven medelpriset å hafre ställer 

sig något högre än under båda närmast föregående år. Enligt officiel beräkning 

har medelpriset för året å nämnda trenne sädesslag utgjort pr quarter:

346 

En annan källa — »Dornbusch» — angifver medelpriset för hvete under 

årets olika månader å 5 af de största handelscentra sålunda: 

Importen till Storbritannien af olika sädesslag har under året egt rum till 

de belopp och värden, här nedan närmare angifvas: 

samt af öfriga sädesslag:

347 

Redan ofvan har meddelats antalet af den 1 juni 1889 inom Storbritannien 

befintlig boskap. Jemföras der angifna summor med motsvarande för 

1888 — se sid. 317 af berättelseu för nämnda år — visar sig, att antalet 

Denna tillökning är, isynnerhet af hästar och nötboskap, visserligen ej 

stor, men antalet åkerbrukshästar har ökats med 9,918 stycken, under det att 

dercmot sådana af andra slag minskats med 8,879; af nötboskap har antalet 

endast under 4 år varit större sedan officiella uppgifter började insamlas, hvaremot 

fårstocken ej ännu uppnått samma siffra, som den egde år 1885 då den 

öfversteg 30 millioner, men med nu rådande höga pris å boskap af alla slag 

i förening med rikliga fodertillgångar komma landtbrukarne säkert att uppbjuda 

all förmåga till ökande af produktionen inom denna åter så lönande gren af 

deras yrke: 

Exporten af hästar utgjorde under året: 

Importen af samma djurslag erhölls från 

Medelpriset å under året utförda hästar utgjorde följaktligen £ 68, å 

de införda åter £ 19. De från Sverige hit införda kostade i medeltal £ 26, 

de norska £ 14. Utförseln från Norge har ökats med 399 stycken mot närmast 


Införseln af olika till slagt afsedda boskapsdjur fördelar sig mellan olika 

länder sålunda:

Oxur och tjurar: 

Kor: 

Kalfvar: 

Far och lam: 

Svitikrealur: 

348 

Nu anförda uppgifter visa, hurusom importen af nötboskap från Sverige 

lidit en ganska väsentlig minskning, under det att deremot Norge vunnit ett 

framstående rum bland de länder, som hit importera får. Fördelas antalet af

349 

från olik» länder införda oxar, kor och får med deras angifna importvärde, 

erhålles följande resultat: 

Medelvärdet utgjorde å hvarje 

Nu anförda siffror visa till fullo, att ännu mycket återstår innan våra till 

denna marknad exporterade djur betinga de pris, som här kunna ernås. Korsning 

med storvuxna raser och framfor allt rikligare utfodring äro främsta vilkoren 

härför, och dessa åtgärder äro isynnerhet af vigt med hänseende till de 

frän Norge införda fåren, hvilka, såsom årets erfarenhet synes visa, kunna der 

produceras till den omfattning och, enligt uppgift, till sådana pris, att en bemärkansvärd 

inkomst deraf är att motse. 

Efterfrågan å icke gödd boskap har varit synnerligen liflig och prisen dera 

ined anledning häraf ej sällan väl höga för inköp till gödning, liksom ock 

mjölkkor och kalfvar funnit en bättre marknad än under månget föregående år. 

Dessa försäljningar hafva till vida större omfattning än tillförene skett efter 

genom vägning utrönt vigt, till fördel, såsom man numera allmänt erkänner, 

för landtmannen. Medelpriset å genom offentlig auktion försålda korthornsdjur 

har uppgått till £ 02. 19. 2 pr djur mot £ 27. 15. S under 1888. Märkligaste 

efterfrågan torde hafva kommit en småvuxen irländsk mjölkras — 

»Keroy» och »Dexter-Keroy» — till del, af hvilken ras för både köttansättning 

och mjölkafkastning utmärkta djur förevisats vid årets utställningar, och 

torde den måhända föitjena att uppmärksammas äfven för våra nordiska förhållanden. 

Köttprisen hafva till följd af den betydliga importen af detta födoämne 

i allmänhet företett långsammare och mindre stegring Un de för lefvande boskap. 

Nedanstående tabell utvisar de å Londons slagtboskapsmarknad under den första 

veckan af hvarje månad gällande pris, beräknade för stone om 8 f slagtvigt, 

hvarvid, till jemförelse, äfven de för nästföregående år motsvarande anföras:

350 

Man har beräknat, att för hvarje 1,000 inom landet underhållna nötboskapsdjur 

bringas 67 ton kött af nämnda slag i marknaden och för hvarje 

1,000 får och lam 12'/, ton. Sålunda produceradt kött antages motsvara 

74 % af befolkningens förbrukning och att öfriga 26 % fyllas genom import 

af lefvande boskap och färskt kött. Oaktadt de prohibitiva ätgärder, som till 

förekommande af smittosamma kreaturssjukdomar vidtagits mot förstanförda import, 

befinner sig densamma, såsom ofvan visats, i fortfarande stegring på samma 

gång som tillgodogörandet af nya metoder för förvaring af lifsmedel under månadslång 

transport gör sig allt mera märkbart vid importen af kött. Sistnämnda 

import tog egentligen sin början under år 1874. Mr John Dyke, en i Liverpool 

stationerad agent för Kanadas regering, fäste sin uppmärksamhet dervid, 

att engelske köpmän hade för sed att till i Amerika bosatte affärsvänner öfversända 

gåfvor af kalkoner och fårstekar, och antog med anledning häraf, att 

sändningen af färskt kött i motsatt riktning borde lika väl låta sig göra. Han 

lyckades förmå Allan-linien till försök härmed, hvilka utföllo gynsamt. Snart 

visade sig dock nödvändigheten af en under hela tiden af transporten likformigt 

kall temperatur i köttets förvaringsrum, och efter mångahanda försök med olika 

afkylningsmetoder har man numera fullkomligt lyckats att med jemförelsevis 

ringa kostnad bibehålla äfven de mest ömtåliga lifsmedel fullt friska under transporten 

från olika verldsdelar och under hardt när obegränsad tidrymd. En 

följd häraf är ock en alltjemt fortgående stegring i importen af färskt eller på 

annat sätt än genom saltning konserveradt kött. Denna import uppgick under 

sistlidet år till nedan anförda belopp och värden, hvarvid till jemförelse motsvarande 

för närmast föregående tvänne år likaledes meddelas, äfvensom, i sammanhang 

dermed, importen af saltadt kött och fläsk.

351 

Sålunda vunnen erfarenhet rörande möjligheten af att fylla befolkningens 

behof af kött utöfvcr den inhemska produktionen, utan att dermed förenas den 

risk af smittosamma kreaturssjukdoraars införande, som från importen af lefvande 

boskap är oskiljaktig, har föranledt en allt oftare och ifrigare framstäld fordran 

isynnerhet från landets jordbrukare om absolut förbud mot sistanförda import, 

en fordran, hvilken synes kunna påräkna understöd af det under sistlidet år 

bildade Iandtbruksministeriet. Men äfven oafsedt nyss angifna risk är ifrågavarande 

import af lefvande boskap, åtminstone på sätt den f. n. eger rum, 

förenad med mycken grymhet vid djurens behandling och så mycket lidande för 

dessa, att densamma borde ur djurskyddsvänlig synpunkt förbjudas. Någon 

nämnvärd förlust torde numera icke derigenom drabba de länder, från hvilka 

lefvande djur hit importerats. Med de förbättrade metoder för köttets förvaring. 

som numera finnas, har förut rådande skilnad i priset mellan här slagtadt och 

från utlandet hit importeradt kött nedgått så att den f. n. vid transatlantisk 

import torde utgöra högst 3 d. pr ti, och, såsom väl kändt är, utbjudes dylikt 

kött i detaljhandeln ofta såsom inhemskt samt finner afnämare till för detta 

senare gällande pris. Ännu vida lägre utfaller denna prisskilnad vid sändningar 

från Europas kontinent, hvartill kommer att i importhamnarna finnas förvaringsrum 

med afkyld luft, tillräckligt rymliga för nära nog huru stor tillförsel som

352 

helst, i hvilka det på ofvan beskrifvet sätt importerade köttet kan utan ringaste 

men förvaras for att uttagas endast i den mån det finner afgång, under det att 

sådana saknas för bar slagtadt kött, hvilket ock af denna anledning under den 

varmare årstiden ofta nog måste afyttras till livad pris som helst innan det 

blifvit obegagnbart såsom menniskoföda. 

En föreställning om den omfattning, importen af amerikanskt färskt kött 

ernått, Ienmar en nyligen synlig inbjudning till ett för nämnda ändamål föreslaget 

aktiebolag. Messrs John Bell & Sons i London, Liverpool och Glasgow 

hafva under en följd af år hit importerat ofantliga qvantiteter af amerikanskt 

kött (i förening med Messrs T. C. & Joseph Eastman i New York), uppgående 

sodan år 1875, då dessa båda firmor började att sålunda samarbeta, till ej 

mindre än 500 mill. ffi slagtad och 182,000 stycken lefvande nötboskap. Den 

amerikanska firman disponerar för nämnda ändamål kall-luftsmaskiner och förvaringsrum 

å 31 transatlantiska ångare, bland hvilka några af de mest snabbgående 

som plöja oceanen. På detta sätt är firman i tillfälle att för hvarje vecka 

expediera 5 à 6 olika sändningar af färskt kött utan att någonsin komma i 

bryderi för transportrum, då den har uteslutande dispositionsrätt öfver detsamma. 

Ofvan nämnda engelska firma eger åter här den största omsättning af utländskt 

kött, och uppgår värdet af denna årligen till öfver l 1 /, mill. S. st. Sedan 10 

år har den ej mindre än 330 detaljförsäljningsställen inom England, Wales och 

Skotland, genom hvilka den utan anlitande af mellanhänder är i direkt beröring 

med förbrukarne. Derigenom att dessa båda firmor nu, såsom föreslagits, 

amalgameras till ett bolag med begränsad ansvarighet försvinner ytterligare en 

mellan aftändare och förbrukare befintlig länk, sannolikt till fördel för både den 

amerikanske producenten och den härvarande konsumenten. 

Enligt offentliggjorda redogörelser för senaste räkenskapsår hafva flertalet 

af de bolag, som egna sig åt import af australiskt fårkött, erhållit goda utdelningar, 

och är detta isynnerhet fallet med hänseende till exporten från New 

Zealand. Sålunda har t. ex. »New Zealand Refrigerating C:o» lemnat en dividend 

af 8 % jemte en premie af 5 % efter afskrifning af 10 % å byggnader 

och maskiner. Frakterna hafva ock ej oväsentligen reducerats äfvensom öfriga 

omkostnader med undantag för försäljningskommissionen, hvilken fortfarande är 

12 %. Från Argentina motses under innevarande år en import af l'/3 mill. 

fårkroppar, hvilka dock i värde fortfarande icke äro jemförliga med dem från 

New Zealand. 

Såsom ett bevis på den omsättning, hvilken försiggår å Londons kreaturs 

och köttmarknader, anföres, hurusom under år 1888 antalet djur, sålda ä 

marknaden för lefvande boskap i Islington, uppgick till 946,228 stycken, eller 

123.000 mindre än under närmast föregående år, beroende af minskad import 

af utländska djur och tilltagande benägenhet att afyttra djuren å auktioner på 

landet. Vid marknaden för utländsk boskap i Deptford — der nedslagtning 

genast måste ega rum — omsattes 852,661 djur, ditförda medelst 1,167 ångare. 

Stora och väl försedda kalluftsrum hafva numera anordnats vid denna 

marknad, i följd hvaraf man motser ökad tillförsel. Största omsättningen af kött 

försiggår vid Smithfield-marknaden, der den under nämnda år uppgick till 

263,519 ton, hvaraf ej mindre än 49,000 ton amerikanskt fruset kött. 

Såsom en åtgärd för att, så vidt möjligt, betrygga fortvaron af den rättighet 

till import af lefvande boskap, af hvilken Danmark i likhet med de Förenade 

rikena är här i åtnjutande, har förstnämnda lands regering i Newcastlc 

stationerat en veterinärkonsulent med uppdrag att utöfva kontroll öfver sundhetstillståndet 

bland de från Danmark till Storbritannien införda husdjur samt 

hålla sitt lands regering underrättad om hvad i sådant afseende kan finnas

353 

anmärkningsvärdt, äfvensom afgifva berättelser om öfriga förhållanden & den 

engelska marknaden i fråga om husdjursafvel, som kunna utöfva inverkan på 

Danmarks införsel till och omsättning i Storbritannien af nötboskap, får och 

svin. Nämnde konsulent åtnjuter en fast lön af 6,000 kr. jemte 2,500 kr. till 

kontors- och andra utgifter Bamt särskild ersättning för resor enligt deröfver 

afgifven räkning. 

Nu anförda åtgärd är onekligen ett steg i rätt riktning. Importen af 

lefvande boskap från vare sig Sverige eller Norge är visserligen ännu för obetydlig 

för att rättfärdiga den ej obetydliga utgift, som med nu omförmälda åtgärd 

är förenad, men derest medgifvande frän vederbörande danska myndighet 

kunde erhållas att konsulenten finge egna uppmärksamhet äfven åt från de Förenade 

rikena till Neweastle importerade djur mot åtnjutande af deremot svarande 

ersättning, vore sådant säkerligen af stort gagn. En samverkan i detta och 

dermed likartade hänseenden mellan de skandinaviska länderna kan ej annat än 

medföra ömsesidig fördel. 

Af smittosamma kreaturssjukdomar hafva elakartad lungsjuka, svinfeber, 

fårskabb, mjeltbrand, rots och springorm samt vattuskräck fortfarande skördat 

talrika offer — isynnerhet de trenne förstnämnda — hvaremot fall af mul- och 

klöfsjuka icke förekommit sedan början af år 1886. Öfvertygelsen att den 

elakartade lungsjukan icke kan till fullo utrotas annorledes än genom nedslagtning 

så väl af sådana djur, som deraf befinnas angripna, som ock af alla dem, 

hvilka med dessa kommit i beröring, synes vinna allt mera spridning. Dylik 

nedslagtning har visserligen under senaste år varit lagstadgad, men då utgörandet 

af ersättning till djurens egare ålegat kommunen, har föreskriften ej städse 

funnit noggrann efterlefnad, med anledning hvaraf ock fråga numera väckts att 

öfverflytta nämnda ersättningsskyldighet på statsverket. 

Importen från de Förenade rikena af landtbrukets alster till detta generalkonsulsdistrikt 

sker hufvudsakligen öfver London, Hull och Neweastle. Noggrann 

uppgift rörande de qvantiteter och värden, med hvilka hvardera af nämnda 

hamnar deltagit i denna import, offentliggöres först under årets senare hälft 

för närmast föregående år, men har jag ur de genom tullkamrarne här och i 

Neweastle dagligen offentliggjorda »Bills of Entry» gjort här nedan meddelade 

utdrag, —- för hvad angår importen till London äfven upptagande namn och 

adress å vederbörande mottagare —, hvarjemte af vicekonsuln i Hull meddelad 

uppgift med hänsyn till de väsentligaste importartiklarne till nämnda hamn 

äfven bifogas. 

Import. 

Ber om Handel o. Sjöfart. 23

354

355 

Mejerihushållning. 

Af hithörande alster infördes under sistlidet år:

356 

Mjölk och grädde infördes dels i kondenserad och med socker tillsatt form 

hufvudsakligen från Schweiz och Norge, dels utan dylik tillsättning, såsom s. k. 

steriliserad, från Norge, äfvensom en mindre qvantitet grädde från Sverige. 

Uppgiften rörande denna import återfinnes ej i hittills offentliggjorda officiella 

redogörelser, men har från härvarande tullstyrelse den upplysning erhållits, att 

importen från Norge af kondenserad mjölk utgjorde under året 42,047 cwts 

med ett värde af £ 87,594, följaktligen omkring 700 cwts mindre än under 

1888. Från Sverige infördes 18 cwts grädde, i värde angifna till £. 46. 

Ister torde likaledes böra hänföras under hithörande alster. Importen 

deraf, nära nog uteslutande från Förenta Staterna, utgjorde 1,193,831 cwts, 

värda S. 2,178,408, med ej mindre än 310,362 cwts öfverstigande nästföregående 

års, oaktadt den liktidiga, betydliga importen af smör och margarin. 

Underkastas ofvan anförda siffror en närmare granskning, främst med hän 

seende till importen af smör, visar sig, att totalimporten deraf tilltagit i vida 

högre proportion än under närmast föregående år, — se sidan 323 af årsberättelsen 

för 1888 —; att nära nog hälften af denna tillökning tillkommit 

Frankrike, dernäst Förenta Staterna, så Danmark, Kanada och Sverige, hvaremot 

en minskning egt rum i importen från Tyskland, Holland och Norge; 

men att, detta oaktadt, Holland, som under år 1888 intog femte rummet i 

ordningen bland smörexporterande länder, numera dervid tagit försteget af Tyskland; 

samt att Sverges export visserligen ökats med 6,297 cwts, men att 

nämnda tillökning ej utgör mer än omkring 15 % af den under närmast föregående 


Huruvida denna relativa förökning i Sveriges export af denna vara är 

verklig eller skenbar, kan ej med säkerhet bedömas utan tillgång till noggranna 

uppgifter rörande den andel finskt smör egt i det under benämning af svenskt 

hit importerade, eller svenskt smör i det såsom danskt angifna. Kändt är, att 

exporten från Finland under senaste år börjat att i vida högre grad än tillförene 

söka sin väg till denna marknad öfver Danmark. Huruvida så ock varit 

händelsen med det sydsvenska, är mig deremot obekant, men ingalunda osannolikt. 

Temligen likgiltigt torde dock detta vara, blott ett möjligast gynsamt 

försäljningsresultat stannar i svenska fickor. Af större vigt är deremot att en 

svensk vara ock afyüras såsom sådan å denna marknad. Såsom välbekant är, 

har så ej städse hittills varit fallet, i det att ej blott öfver Danmark hitfördt 

svenskt smör, utan ock sådant, som direkt från Sverige importerats, här utbjudits 

såsom varande af dansk tillverkning, detta dock i de allra flesta fall 

utan tillverkarens förskyllan. Onekügt är, att den sålunda usurperade benämningen 

varit oss till fördel, men derigenom kan ett svek ej öfverskylas. Med 

den utveckling, värt lands smörtillverkning numera ernått, löper den svenske 

producenten ej någon risk vid att uppträda under eget namn utan lån af falsk 

skylt. Han kan då ock med större skäl än hittills söka beifra, om äfven detta 

namn i sin ordning börjar missbrukas för att dermed å denna marknad insmuggla 

en underlägsen vara. Så har mer än sannolikt ej sällan inträffat, och 

kändt är, att under sistlidet år en i norra England etablerad firma, som importerat 

nordfinskt smör, dels låtit renskrapa yttersidan af de kärl, i hvilka 

detta hitkommit, dels ock ompackat det i nya, hvilka bådadera derefter försetts 

med inbrända märken, liknande dem af välkända svenska och danska mejerier 

begagnade, hvarefter smöret sålts såsom svensk eller dansk vara, vanligen till 

ett pris understigande det i Köpenhamn noterade och till väsentlig skada för 

de märkens anseende, som sålunda falskeligen användts. Att med hopp om 

framgång kunna lagfora en dylik bedragare faller sig med här gällande lagstiftning 

ingalunda lätt, helst då ifrågavarande märken icke äro här inregistrerade,

357 

men torde det deremot för vår i Manchester stationerade mejeriagent låta Big 

göra att söka vinna kännedom om och genom pressen namngifva de firmor, som 

i verkligheten representera sådana mejerier, hvilkas namn eller märken missbrukas. 

I § 4 af den för bemälde agent af landtbruksstyrelsen utfärdade instruktion 

är ock en dylik verksamhet honom anbefald; men då i samma instruktion 

— som i de flesta paragrafer öfverensstämmer med den för Danmarks här 

stationerade »mejerikonsulent» gällande — saknas hvarje direkt antydan om 

skyldighet för agenten, att genom med korta mellantider förnyade besök & de 

olika för mejerialsters afsättning vigtigaste platser inom Storbritannien söka förvärfva 

noggrann kännedom om rådande förhållanden med hänseende till honom 

ålagd verksamhet, samt han dertill ej tillerkänts den ersättning för dylika resor, 

som tillkommer Danmarks nyss nämnda ombud utöfver det honom anvisade fasta 

anslag, följer häraf att han visserligen kan komma att utöfva mycket gagn i den 

för honom anbefalda riktning inom Manchester-distriktet, men deremot förblifva 

främmande för motsvarande förhållanden inom andra landsändar. Den mejeriagenten 

tillerkända lön jemte kontorskostnadsersättning är i förhållande till 

lefnadsomkostnaden inom England ingalunda så rikligt tilltagen, att den medgifver 

äfven den ökade utgift, som af en dylik ambulatorisk verksamhet skulle 

orsakas, men den anslagstillökning, som ersättning för jernvägsresorna, förnyade 

t. ex. hvar 3:dje månad, skulle påkalla, är å andra sidan i jemförelse med totalkostnaden 

för agentens anställande så obetydlig, att besparingen icke står i något 

förhållande till den minskning i omfånget af agentens verksamhet och gagn, som 

deraf föranledes. Mot ett ringa arvode skulle ock agenten kunna bereda sig 

tillgång å tillförlitliga veckorapporter från de vigtigaste omsättningscentra rörande 

marknadens ställning och antagliga förändringar i densamma, hvilka, genast delgifna 

den svenske tillverkaren och exportören, borde erbjuda en ej ovigtig vägledning 

vid bestämmandet af den hamn, till hvilken sändning för tillfället förmånligast 

bör ske. Utan fråga är en försäljning i fast räkning till på förhand 

bestämdt pris ett mål, hvars ernående är synnerligen önskligt och eftersträfvansvärdt, 

men, enligt från olika håll erhållna, tillförlitliga uppgifter, är konsignering 

af smör från Sverige fortfarande regel, förstanförda försäljningssätt deremot 

undantag, och om än Manchester och dess tätt befolkade omgifningar hittills 

varit den förnämligaste afsättningsorten för ifrågavarande vara, ligger det dock 

i vårt intresse att äfven uppmärksamma andra marknader, framför allt Londons 

i den mån vår tillverkning uppnår en beskaffenhet, som medgifver den att täfla 

äfven å denna, den mest granntyckta inom Storbritannien. Äfven i detta hanseende 

torde vi böra följa exemplet af vårt sydliga grannland, som säkerligen 

ej utan skäl utsett detta samhälle till hufvudstation för dess mejerikonsulent. 

Ett annat bevis pä den uppmärksamhet, som inom nämnda land egnas åt 

allt, som kan bidraga till en möjligast förmånlig afsättning af landtbrukets 

och i främsta rummet mejeriskötselns alster, är upprättandet af ångbåtslinien 

Esbjerg—Harwich med 3 turer hvarje vecka, hvarigenom tiden för transporten 

öfver Nordsjön af smör, lättsaltadt fläsk, lefvande boskap m. m. nedbragts till 

30 timmar; den besvärliga och ofta tidsödande färden uppför Thamsen undvikes, 

likasom ock de dryga kostnader, hvilka äro förenade med lossning i dockorna 

samt transport derifrån till försäljningslokalerna, och hvilka kostnader under 

innevarande år ytterligare ökats med minst 12 j2 %. Genom att anlöpa den 

under alla väder lätt tillgängliga »Parkeston Quay» vid Harwich för aflemnande 

af passagerare och lossning af ömtåligt fraktgods skulle de ångare, som underhålla 

förbindelsen mellan Göteborg och London, göra denna transportled väsentligen 

kortare, angenämare och ur alla synpunkter förmånligare, hvadan ock, om

358 

denna forändring icke kan uppnäs annat än genom någon uppoffring från det 

allmännas sida, sådan vore väl använd. Frågan om anlöpandet af förenämnda 

hamn lärer icke vara främmande för det svenska rederi, som ombesörjer förbindelsen 

mellan Gröteborg och London, men torde tills vidare lemnats hvilande 

på grund af det inflytelserika intresse i Hull, som uppbjuder allt för att till 

nämnda hamn draga samfärdseln med de skandinaviska länderna. 

De pris, som under året för svenskt smör betingats inom detta land, hafva 

genom mejeriagenten offentliggjorts. Han yttrar derom, att den sedan år 1880 

fortgående sänkningen i årliga medelpriset för smör synes under 1888 hafva 

nått sin lägsta punkt och derefter åter visat en stigande tendens. Denna sänkning 

i medelpriset vore en naturlig följd af den ofantliga tillväxt i import, 

som under decenniet egt rum, ej blott af smör, utan i ännu högre grad af 

margarin. Den nu inträdda prisstegringen visade emellertid, att konsumtionen 

stigit i ännu högre grad sedan, till följd af den liflighet i alla affärer, som 

under året gjort sig gällande, befolkningens köpförmåga ökats. 

Till åskådliggörande af prisvexlingarna nnder hvarje vecka af året samt 

de för olika länders tillverkningar af nämnda födoämne å Londons marknad 

noterade pris bifogas efterföljande tabell (sid. 359—366), i hvilken äfven motsvarande 

uppgift rörande margarin intagits. 

Det svenska smöret inbegripes i dessa ur »The Grocer» hemtade uppgifter 

städse under det danska. Med hänseende härtill tillåter jag mig anföra och 

till väsentligaste del instämma i följande yttrande, som återfinnes i den sakrika 

ärsredogòrelse för året 1888—89, Danmarks h. v. mejerikonsulent, herr 

H. Faber, afgifvit: »Det er min Overbevisning, at begge Lande ere bedst tjente 

med, at deres Smör paa det engelske Marked slaas i en Klasse, hvert Mærke 

vurderet efter Kvalitet og ikke efter Nationalitet, ligesom det vil tjene dem 

bedst at bevare en fælles Notering. Svensk Smör bör selvfølgelig ikke sælges 

som dansk, men större Ulykke, end der derved afstedkommes, vilde fölge af, 

at der kom to konkurrerende Smörmarkeder, i Danmark og Sverig, hvilket af 

Englænderne altfor let kunde benyttes til att tvinge Priserne ned for begge 

Ländes Produktion. Tilsammen kunne Danmark og Sverig, som det er sagt, 

'indtage en Stormagts Rolle' paa Englands Smörmarked. Denne Stilling burde 

ikke forspildca ved national Splid.» 

Margarin, denna det mindre omsorgsfullt beredda smörets svåraste konkurrent, 

har under året uppnått en betydligt ökad förbrukning, i det att ej 

endast importen stegrats med öfver 100,000 Cwts, utan ock den inhemska tillverkningen 

deraf, rörande hvars omfattning dock hvarje uppgift saknas. Betecknande 

för den uppfattning af ifrågavarande industri, som hos britiske mejeriidkare 

gör sig gällande, är att vid Britiska Mejeriföreningens senaste sommarmöte, 

hvilket detta är hölls i Skotland, besök äfven aflades vid Dunragit 

mejeri, der mjölk efter 1,500 kor förarbetas till smör, margarin och med fett 

tillsatt — »enriched» — ost, hvarvid tillverkningens samtliga detaljer på det 

omständligaste förevisades samt allmän belåtenhet uttalades öfver de utmärkta 

produkter, som dervid erhöllos.

Smörnotering å Londons marknad. 

359

360

361

362

363

364

365

366

367 

Importen af mejeriprodukter och dertill närmast hänförliga till London, 

Hull och Newcastle utgjordes, enligt ofvan åberopade uppgifter, af: 

Import.

368 

Fisk. 

Enligt officiella uppgifter uppgick mängden och värdet af under ar 1889 

i hafvet fångad och pä kusterna af England, Wales och Irland ilandförd fisk 

af olika slag till: 

Uppgift om fångsten i insjöar och floder förefinnes ej. 

Körande den liktidiga importen af färsk fisk saknas ännu annan uppgift 

än att den 

Exporten under samma år utgjorde af sill: 

Vid jemförelse mellan nu angifna siffror och motsvarande å sidan 329 af 

senaste årsberättelsen framstår, 

att den inhemska fångsten af hafsfisk så i mängd som värde var ungefärligen 

lika; 

att importen af färsk fisk från Sverige öfVersteg den under 1888 med 

94,161 Cwts, men i värde blott med £ 4,002; från Norge åter visade sig en 

minskning af 129,433 Cwts samt i värde af £ 45,030; 

att importen af saltad, rökt eller torkad fisk från Sverige minskats med 

6,192 Cwts, men i derför beräknad inkomst likväl ökats med £ 36, — i

369 

livilken uppgift dock troligen nägot misstag torde föreligga — och att importen 

från Norge af samma slag minskats med 3,589 Cwts och £ 19,907; 

samt att exporten af sill stigit med 179,551 tunnor och £ 130,920, 

Möjligheten af att från de Förenade rikena finna lönande afsättning & härvarande 

färskfiskmarknad beror troligen i högre grad än för någon annan produkt 

af anordnandet af snabb transport i med kall-luftrum försedda fartyg. 

Enligt hvad af tillverkare af för nämnda ändamål afsedda apparater meddelats, 

komma åtskilliga för denna trade afsedda norska fartyg att förses med sådana, 

hvarefter äfven de rederier, hvilkas fartyg underhålla förbindelsen mellan Sverige 

och London, torde finna sig nödsakade och med deras egen fördel förenligt att 

vidtaga enahanda åtgärd. Inverkande å ifrågavarande afsättning blir ock i 

väsentlig mån det resultat med hänseende till kostnaden för transporten af 

denna vara ä landets jernvägar, som genom en f. n. i och för reglering af 

jernvägarnes fraktsatser tillsatt parlamentskomité kan ernås. Såsom bevis på 

nödvändigheten af en dylik reglering anfördes inför nämnda komité, bland talrika 

andra likartade fall, hurusom 400 ton vid Cornwalls kust fångad sill och 

der värd £ 30 kostade i frakt på jernväg till London £ 26. 9. 0 och, då 

torgafgift samt försäljningsprovision ytterligare afgått, utgjorde den fiskarena 

tillkommande återstod £ 0. 19. 11. Dylika förhållanden tillskrifves att, oaktadt 

detta land är på alla sidor omflutet af fiskrika haf, ifrågavarande födoämne 

likväl utgör en kostbar föda inom de stora befolkningscentra. 

Importen af fiskvaror till London, Hull och Newcastle har utgjort: 

Import. 


370

371 

Rörande afsättningen af svensk färsk fisk till London har efterföljande 

benäget meddelats af herr J. E. Lithman, Sveriges förutvarande fiskeriagent 

härstädes: 

»Afsättningen af den svenska sillen under 1889 års första qvartal var mycket 

föränderlig, och vexlade priset som vanligt allt efter den större eller mindre 

tillförseln. Borsyrad full sill betaltes i början af året med 12 sh. 6 d. à 14 

sh. pr tunna, men denna sorts sill har förlorat mycket af det förtroende, som 

kom densamma till del under de första åren den infördes på den engelska 

marknaden, och kommer den troligen sällan att blifva en lönande artikel här 

för de utländska exportörerna. Orsaken dertill är utan tvifvel den, att sillen 

icke har hållit sig i godt skick mer än B à 4 veckors tid, och att den fattigare 

befolkningen, som i form af blooters, kippers och red herrings erhållit mer eller 

mindre skämd vara, blifvit misstrogen mot den borsyrade sillen och ej velat 

längre förtära densamma, helst rykten utspridts att den äfven skulle vara skadlig 

för helsan. Ett någorlunda bra pris har derför endast betalts för dylik sill, 

då marknaden varit alldeles renons på färsk vara. Så snart god tillgång på 

färsk sill förefunnits, har priset å den borsyrade sillen nedgått till 8 à 9 sh. 

pr tunna, hvilket pris är förlustbringande för exportörerna. 

Den första ispackade lådsillen betingade under årets första qvartal omvexlande 

högt och lågt pris. I första hälften af januari såldes utlekt sill i lådor 

till 7 1 9 sh., men under senare delen af samma månad föll priset till 4 à 5 

sh. 6 d. pr låda. Full sill i lådor uppnådde samtidigt 6 à 7 sh. lådan, sedan 

den i början af januari betingat 12 sh. I slutet af februari förekom åter en 

prishöjning och såldes utlekt lådsill till 7 sh. och full sill till 11 k 14 sh. 

lådan. Med mars månads ingång föll priset å den utlekta sillen åter ned till 

4 à 5 sh. lådan. 

Då sillfisket i Sverige på hösten 1889 åter började, var tillförseln af inhemsk 

sill på London-marknaden temligen betydlig och varan billig, hvarför ej 

stora partier svensk sill under hösten hit anlände. För borsyrad inmatsill erhölls 

blott 9 à 12 sh. tunnan, för full sill i lådor 7 à 8 sh. och utlekt sill i lådor 

5 à 6 sh. 

Rätt betydliga qvantiteter sill kondemnerades uuder våren, hvaraf största 

qvantiteten togs af besigtningsmännen i beslag under januari månad, nemligen 

93 tunnor och 1,019 lådor. Sillen hitkom i godt skick, men, i anledning af 

betydlig tillförsel och allt för stora konsignationer till ett par försäljningsmän i 

Billingsgate marknad, kunde under den dåliga marknaden i slutet af januari 

sillen ej tillräckligt fort afyttras, hvarför den blef för gammal och oduglig. 

Is. 

Af norsk skörd infördes 342,009 ton, med ett uppskattadt värde af £ 

240,982; från Sverige åter endast en försökssändning af 254 ton, värda £ 

180. För Norge eger denna export en ganska väsentlig betydelse ej blott 

derigenom att den omfattar en råprodukt, hvars frambringande erfordrar jemförelsevis 

ringa förlagskapital, utan ock genom det tillfälle till fraktförtjenst vid 

utgåendet från hemlandets hamnar, som den erbjuder. Glädjande är ock derför 

att finna, hurusom den utförda qvantiteten synes år för år befinna sig i stadig 

tillväxt. Så uppgick denna under

372 

hvadan följaktligen sistlidet ärs export är den betydligaste som troligen någonsin 

tillförene förekommit. Oaktadt konkurrensen med artificiel is, synes den i 

allmänhet utmärkt vackra norska produkten allt mera vinna insteg i denna marknad. 

Resultatet af sistlidet ärs verksamhet inom denna affärsgren angifves ock 

hafva varit ganska tillfredsställande för samtliga deri intresserade parter, i det 

med skörden deraf sysslande arbetare åtnjutit god arbetsförtjenst, för transporten 

begagnade fartyg lönande frakter samt exportörerna i det stora hela skälig 

handelsvinst, då här gällande pris i allmänhet bibehållit ett till produktionsoch 

fraktkostnaden rimligt förhållande. 

Ispriserna, betalta cif. i London under år 1889, hafva varit i: 

Då innevarande vinters ovanligt blida väderlek nära nog helt och hållet 

omöjliggjort insamlandet af is inom Storbritannien, finnes all anledning att motse 

jämn och lönande efterfrågan dera under den stundande varma årstiden, isynnerhet 

som js utgör en af de lyxartiklar, hvilka den, som en gång blifvit van 

dervid, har svårt att undvara. 

Importen af denna vara till London, Hull och Newcastle har utgjort: 

Öl. 

Importen häraf från Norge befinner sig likaledes i tilltagande. Den utgjorde 

sålunda under

373 

följaktligen den högsta hittills uppnådda siffra. 

Från Sverige infördes deremot blott 19 fat med värde af £ 71. 

Endast en ringa del af denna import torde finna förbrukning inom detta 

land; den vida betydligare befordras till transatlantiska länder, men saknar jag 

tillgång till noggrannare uppgifter härom. 

Importen till London fördelar sig på sätt nedan angifves: 

Trävaruimporten. 

Hela importen till Storbritannien och Irland af denna för den skandinaviska 

norden så vigtiga artikel har under senaste femårsperiod förhållit sig som här 

nedan visas: 

Hugget virke i loads. 

Sågadt eller klufvet virke, hyfladt eller annorlunda bearbetadt i loads.

Stäfver i loads. 

374 

Det i härvarande officiella statistik upptagna värde å ofvan aDgifna slag af 

denna import under femårsperioden utfaller sålunda: 

Hugget virke i £ st. 

Sågadt eller klufvei m. m. i £ st. 

Stäfver i £ st. 

Af nu angifna siffror framgår, hurusom sistlidet års import af trävaror 

med mera än 1,400,000 loads oeh i värde med öfver 5 millioner £ öfversteg 

närmast föregående års, oaktadt sistanfòrda import var den i båda hänseenden 

betydligaste under senaste femårsperiod.

375 

Deraf skördade resultat har dock icke utfallit lika förmånligt för både 

producenter och importörer. Till följd af de låga pris, som voro rådande under 

1888, företedde sig hos de senare under sista månaderna af nämnda år 

mycken benägenhet att träffa aftal för kommande skeppning, och betydliga omsättningar 

egde rum efter grundpris af £ 12. 0. 0, £ 10. 10. 0, £ 7. 15. 

0 och £ 6. 15. 0 f. o. b. för motsvarande qvaliteter af sågadt virke af välkända 

märken från Nedre Botten. Vid stigande efterfrågan, i synnerhet för 

skeppning till Sydafrika, inträdde småningom en prisstegring intill dess denna 

i februari nådde 15 till 25 sh. öfver ofvan angifna pris, hvarvid prisen derefter 

bibehöllo sig intill eftersommaren. 

Den fasta ton, som sålunda rådde i marknaden under vinter- och vårmånaderna, 

möjliggjorde för importörerna att under nämnda tid omsätta de genom 

1888 års stora import hopade lagren. Dervid uppnådda gynsamma resultat 

föranledde dem dock att måhända icke tillräckligt beakta det högre pris, 

till hvilket vårskeppningarna kommo att stå, och när dessa inträffade, gjorde 

sig en allmän misstämning gällande med anledning af svårigheten att kunna 

omedelbart och lika förmånligt omsätta desamma. Den lyftning inom alla affärsgrenar, 

som vid nämnda tidpunkt allt mera visade sig, föranledde dock köparne 

att med godt hopp se tiden an, under det att säljarne dä redan lyckats afyttra 

en så stor del af deras årstillverkning, att utbjudandet af återstoden icke kunde 

inverka tryckande på marknaden. Den enda tidpunkt af året, under hvilken 

svaghet i f. o. b. marknaden blef märkbar, var mot slutet af dockstrejken, 

under hvilken omsättningen i väsentlig mån afstannade och för London afsedda 

skeppningar för kortare tid påtrugades importörer i kusthamnarna till något 

lägre pris än de omedelbart före strejkens utbrott gällande. Den ofantliga tillförsel, 

som efter strejkens slut på en gång tillströmmade, inverkade mindre å 

marknaden än man kunnat förmoda, och under årets båda sista månader tilltog 

dennas stadga under en stegrad förbrukning. 

Endast motvilligt torde i allmänhet konsumenterna hafva fogat sig i de 

höjda pris, genom bvilka importörerna sökt att skydda sig för förluster. De 

förre hafva så att säga lefvat från hand till mun, och såsom en följd deraf 

voro de osålda lagren vid årets slut af de flesta Blag ej obetydligt större än 

vid motsvarande tid under närmast föregående år. Härtill kommer, att den 

spekulativa byggnadsverksamheten ännu icke rönt inverkan af den stegring 

i omsättning och pris, som inom nära nog alla öfriga affärsgrenar gifvit sig 

tillkänna. Tonen inom trävarumarknaden är dock f. n., innan värskeppningen 

ännu tagit sin början, om än afvaktande, dock i det hela förhoppningsfull, hvartill 

väl i ej ringa mån bidrager, att de abnorma väderleksförhållandena under 

nu snart tilländagångna vinter göra en väsentlig minskning i tillverkningen 

under närmaste tiden antaglig. 

Af årets import har till hvardera af nedan angifna hamnar inom generalkonsulatets 

distrikt skeppats mer än 50,000 loads, nämligen till:

376 

Hvad aärskildt angår importen till Londons hamn, öfverstiger denna visserligen 

den under närmast föregående år med 158,312 loads, men då denna 

import under 1888 upptog 21"7 % af hela landets, nedgick denna andel till 

19'8 % under sistlidet år. Redan i förutgående årsberättelser har framhållits, 

hurusom de dryga omkostnaderna i denna hamn tvinga transitohandeln att, såvidt 

möjligt, söka billigare förmedliogsorter, och detta förhållande har ytterligare 

vunnit i styrka genom förut berörda dockstrejk. Verkningarna af denna komma 

otvifvelaktigt att först framdeles blifva fullt märkbara, ty de derefter stegrade 

dockomkostnaderna tvinga träimportörerna att, i den utsträckning så ske kan, 

undvika virkets lossning i dessa dockor eller uppläggning i deras gårdar och 

skjul. Af sådan anledning hafva ock lossningarna å floden direkt från fartyg 

till pråm under senare år fortfarande tilltagit på sätt här visas: 

Den andel, med hvilken olika länder deltagit i importen till London, fördelar 

sig sålunda: 

Bjelkarj sparrar, jernvägssyllar och annat hugget virke. 

Sågadt virke af alla slag.

377 

Vid årets utgång förefunnos inom dockorna 8,288,000 stycken plankor 

och battens af alla slag samt 7,831.000 st. bräder mot 7,585,000 af de förra 

och 6,287,000 af de senare vid 1888 års slut, och anses denna qvantitet fullt 

motsvara behofvet intill ny tillförsel inträffar. 

Införseln från de Förenade rikena fördelar sig mellan olika slag af trävaror 

på följande sätt (se till jemförelse närmast föregående årsberättelse sid. 336): 

Rörande beskaffenheten af dessa skeppningar yttras i senaste af den välkända 

firman Churchill & Sims afgifna årsredogörelse följande: 

»Svenske exportörer hafva behandlat sin vara med till och med ännu 

mera skicklighet och framgång än vanligt, detta till den grad, att tillverkningen 

från de talrika sågverken synes utgöra produkten af ett enda företag. De, 

hvilka äro närmast intresserade i denna marknad, äfvensom de, hvilka det åligger 

att fortfarande skaffa antaglige köpare, kunna ej annat än önska, att äfven 

desse sistnämnde måtte blifva delaktige af den gynsamma konjunktur, åt hvilken 

de förre — producenten och agenten — haft att glädja sig. Hvad åter angår 

Norges skeppning, har den numera ojemförligt vigtigaste delen deraf — hyflade 

bräder — under året nödgats utstå en svår konkurrens med enahanda vara från 

Sverige, hvaraf tillförseln under år 1887 ökades med nära l million stycken, 

med samma mängd under 1888 och dertill under sistlidet år med ytterligare 

"2 millioner. Tages hänsyn härtill, nödgas man erkänna, att härvarande marknad 

visat mycken fasthet och tillbörligen uppskattat den norska varan, som 

städse funnit villig afsättning till förmånliga pris.» 

Gatuläggning med träkubb vinner allt större utsträckning, och förordas 

såsom i förhållande till priset yppersta material dertill svensk 4" furuplank, 

hvilken upptager impregneringsämnet — stenkolstjära — bättre än hårdare träslag, 

om än dess varaktighet ej kan jeinföras med den af australiskt »Jarrah»trä. 

Äfven med den ofantliga slitning, som å Londons mest trafikerade gata 

— »the Strand» — eger rum, har med först anförda träslag väl utförd gatläggning 

visat sig icke erfordra någon reparation under de 6 år, som förgått 

sedan den utfördes. Man har visserligen anfört mot ifrågavarande gatuläggningsämne, 

att det lemnade allt för ringa fotfäste för dragarne, i synnerhet under 

fuktig väderlek, men sedan, till vinnande af praktisk visshet rörande lämpligheten 

i nämnda hänseende af olika material, ett härvarande »sällskap till före-

378 

kommande af olyckshändelser med hästar» sökt frän de största omnibus- och 

flfriga transportbolagen i London inhemta af dem anstälde körsvenners omdöme 

härutinnan, hafva 750 af desse förklarat trä vara det för hästarna bästa, 

219 gifvit företrädet ät »Macadam», 197 åt tuktad granit och 51 åt asfalt. Såsom 

sämsta gatnläggningsämne angåfvo 1,046 kuskar asfalt, men blott af 122 

uttalades dylik förkastelsedom med hänseende till trä. Sällskapet har på grund 

häraf beslutat att yrka på borttagandet af asfalt allestädes der gata ännu är 

dermed belagd. 

Såsom exempel på omfånget af den förbrukning, som är förenad med dylik 

gatuläggning, må här anföras, att till om- och nyläggning af omkring 1,000 qv.yards 

gator i Norwich erfordrades 150 standards Göteborgs 3"X9' plankor, 

hvilka inköptes till pris af £ 13. 7. 6 pr standard. De bolag, som egna sig 

åt denna specialitet, lemna fortfarande goda utdelningar och deras aktier fiunas 

icke i marknaden, hvilket i och för sig vittnar godt för desamma. 

Jern och stål. 

Stor verksamhet har under året varit rådande inom hithörande industri, 

orsakad af en oförväntadt betydlig, produktionen vida öfverstigande tillökning 

i förbrukningen af ifrågavarande råvara. Först under årets senare hälft började 

man allmännare inse sistanförda förhållande, hvilket åter gaf upphof till 

en feberartadt spekulativ lifaktighet, till hvars make man näppeligen torde tillförene 

varit vittne inom denna affärsgren. Vågsedlar — »warrants» — af alla 

slag funno dervid omsättning till hastigt stigande, ofta fluktuerande pris — så 

t. ex. noterades tackjernswarrants den 16 september till 47 Bh. 2'/j d., den 

29 oktober 60 sh. 4Vj d. och den 1 november 56 sh. 6 d. — med ofantliga 

omsättningsqvantiteter. Den 18 november rusade priset å Middlesbro-warrants 

upp till 68 sh. 9 d., det högsta priset för året, och stora förmögenheter vunnos 

eller förlorades å detta börsspel. Att märka härvid är, att nu anförda 

prisstegring icke, såsom vid förutgående likartade fall, berodde af i någon ovanlig 

mån ökad afsättning till Förenta Staterna eller annan utländsk marknad, 

utan grundade den sig nära nog uteslutande på en temligen omärkbar, men stadigt 

fortgående stegring i den inhemska förbrukningen med motsvarande minskning 

i magasinerade förråd. Oaktadt den betydliga prisstegring, som sålunda 

försiggick, torde denna dock sannolikt icke hafva lemnat tillverkarne en motsvarande 

vinst eller i väsentlig mån öfverstigit den genom högre kol- och arbetspris 

ökade produktionskostnaden. 

Importen under året af hithörande produkter har, i den mån sådan finnes 

i »Board of Trades» tabeller anförd, utgjorts af: 

De Förenade rikena deltogo i denna import med nedanstående belopp:

379 

Jemförda med motsvarande siffror för närmast föregående år — ae sidan 

338 af derom afgifna konsulatrapport — visar sig, att importen från Sverige 

af jernmalm minskats med 47,245 ton, hvaremot den af tackjern ökats med 

31,782 ton, af stångjern och manufakturvaror förblifvit ungefärligen lika. men 

af skrotjern ökats med 10,566 ton och af stil med 366 ton. 

Exporten af olika slag af ifrågavarande varor har under år 1889 skett 

till efterstående länder med dervid angifna qvantiteter och värden: 

Tackjern. 

Stång-, vinkel-, bult- och tenjern. 

Jernvägsskenor af alla slag.

380 

Jern- och ståltråd samt arbeten deraf, utom telegraftråd. 

Bandjern, plåt och bleck. 

Fòrtennt plåt och bleck. 

Gjutet och smidt jern, ej specificeradt, utom krigsmateriel.

Skrotjern. 

Stål, oarbetadt. 

381 

likaledes angifvande den betydliga prisstegring som äfven inom denna industrigren 

inträdt. 

Från Sheffield, Sveriges vigtigaste afsättningsort inom Storbritannien, meddelas: 

De vid årets ingång gynsamma förutsättningarna bafva förverkligats utöfver 

allt hvad man kunnat hoppas. Inom landet har afsättningen isynnerhet ökats 

till Irland, hvarifrån talrika order fortfarande ingå, åtföljda af regelniessiga 

liqvider, vittnande om ett framåtskridande i välstånd, som saknats under lång 

tid tillförene. Inom utlandet har ökad afsättning ernåtts främst till britiska 

besittningarna i Sydafrika och äfven i allmänhet till kolonierna. Revolutionen 

inom Brasilien — en af de bästa afsättningsorterna för Sheffieldvaror — har 

icke, såsom man befarade, hittills utöfvat någon menlig inverkan. Lagen om 

varumärken har haft det mest gynsamma inflytande på finsmideseggjerns- och 

nysilfverindustrien. Priset å jern har företett en märklig stegring under året. 

Den 1 januari 1889 noterades hematit-gjutjern till 54 sh. pr ton, den 1 april 

hade det uppgått till 58 sh., den 1 juli till 60 sh., den 1 oktober till 68 sh. 

och den 26 december till 86 sh., således en stegring under året af 32 sh. pr 

ton. Enahanda har förhållandet varit med vanligt smidesjern, som liktidigt 

stigit med 33 sh., eller från 37 till 70 sh. pr ton. Prisen å båda dessa slag 

äro fasta, och med stegrade arbetslöner, dyrare kol och inskränkt tillgång å 

liematit-jernmalm äro ännu högre pris att förvänta inom ej allt för lång tid. 

Pansarplåtar rönte föga efterfrågan vid årets början, men de betydliga beställningar, 

hvilka Bedermera ingingo från härvarande amiralitet, medförde en fullständig 

förändring häruti, helst sedan stora order äfven mottagits från Rysslands, 

Spaniens och Argentinas regeringar, så att utförandet af f. n. å hand varande 

beställningar erfordrar åtskilliga års tid. Grofva axlar och kanonsmiden hafva 

likaledes rönt en ovanligt liflig efterfrågan. Tillverkningen af färdiga kanoner 

har upptagits såsom en ny gren af Sheffields industri. Omsättningen af jernvägsmateriel 

har varit ytterst omfattande och åtskilliga firmor hafva order för 

hela innevarande år. Såsom en följd häraf har priset å hjulskenor och axlar

382 

stegrats från £ 7. 10. 0 till £ 10. 10. 0. Likaså har ångpanneplåt, som 

numera levereras fullt färdig till sammansättning, rönt synnerlig efterfrågan. 

Fall sysselsättning har äfven varit rådande inom samtliga de förädlingsindustrier, 

som utmärka denna fabriksort, hvilket medfört ökade arbetslöner, som af fabrikanterna 

frivilligt medgifvits, hvadan någon strejk här icke under året förekommit. 

Rörande samma ämne och särskildt de å denna marknad för svenskt jern 

och stål betingade pris meddelar de Förenade rikenas dervarande vicekonsul följande: 

»Sheffields marknad har noder året företett en oafbrutet fortgående förbättring 

med ända från årets början alltjemt stegrade pris å kol, koks m. ni., 

hvilken stegring sedan September månad äfven kommit svenskt jern och stål 

till del med en rent af förvånande hastighet. Sålunda steg priset å maskinkol 

från 3 sh. 8 d. à 4 sh. 3 d. pr ton til 7 sh. à 8 sh. 4 d. under det att 

koks, som vid årets början gälde 13 sh. 3 d., stigit till för närvarande 28 

sh. pr ton. Härigenom orsakades naturligtvis en betydlig ökning i kostnaden 

för tillverkning af gjutstål (»Crusiblecast-steel») — en af de vigtigaste industrigrenarne 

inom detta samhälle —, hvilket åter haft till följd, att förut å härvarande 

tillverkningar vanliga diskont af 50 % numera nedgått till 35 %, 

under det att den ökade kostnaden ensamt af till smältning af 1 ton stål erforderligt 

bränsle stegrats med omkring 45 sh., en tillökning, i förening med 

den ökade kostnaden för den svenska råvaran, som fabrikanterna ej städse erhålla 

ersatt af konsumenterna. 

»Svårt är att förutsäga, huruvida nuvarande affärställning kommer att ega 

bestånd, men mig synes antagligt, att så kommer att ske åtminstone under innevarande 

år, ehuru de så hastigt stegrade prisen å kol och koks icke gifva giltig 

anledning härtill, men i kolgrufveegarnes intresse ligger det f. n. blott att, så 

länge förhållandena så medgifva, söka vinna ersättning för de förluster eller 

minskade inkomster, af hvilka de under 8 förutgående, för dem dåliga år 

drabbats. 

»Tackjern, ordinärt, betingade vid 1889 års början från £ 3. 2. 6 till 

£ 3. 12. 6, goda ordinära märken från £ 3. 17. 6 och högre pris samt Dannemora, 

med garanti, från £ 5. 10. 0 til £ 6. 0. 0, allt pr ton. Samtliga 

dessa pris hafva nu stegrats med 35 à 45 sh. pr ton. 

»Iron-Bloonis», enkel valda, sägas vara sålda till £ 6. 7. 0 à£6. 10.0; 

dubbelvälda till £ 7. 15. 0 à £ 9. 0. 0. Dessa torde dock f. n. svårligen 

kunna köpas billigare än med ett pristillägg af 30 à 45 sh. pr ton. 

Träkolsjern i ringar, för karddistrikten, gälde £ 8. 5. 0 till £ 10. 0. O, 

efter qvalitet, men saknade efterfrågan mot årets slut. För närvarande torde 

köp ej kunna ske under £ 11. 10. 0 pr ton. 

Spiklenar, »Bundlingv och »Tangv-jern ombytte egare till £ 7. 15. 0 à 

£ 8. 12. 6, men f. n. fordras för desamma £ 10. 10. 0 à £ 11. 2. 6. 

Ståljern för omsmültning har aldrig afyttrats till lägre pris. 

Numera kunna dock order för sådana ej placeras under en prisstegring af 

£ 2 à £ 3 pr ton. Försäljningarna deraf hafva varit ganska omfattande, men 

torde lemnat producenterna ringa behållning med f. n. rådande pris å träkol. 

Dubbelväldt, valsadt eller smidt ståljern till omsmältning m. m. har betingat:

383 

För dessa slag gäller numera omkring 25 sh. högre pris. Då efterfrågan 

är begränsad, har prisstegringen -varit jemförelsevis mindre än den för rå-stångjern. 

Dannemorajern har betalats med: 

Denna tillverknings välgrundade anseende bereder den städse en fortfarande 

jemn efterfrågan. 

»Iron Box Endst — valsade eller smidda — samt »Nail Road Ends» 

rönte liflig efterfrågan med stadigt ökade pris, isynnerhet som stora qvantiteter 

deraf lära afyttrats å kontinenten. Det lägsta pris, som kommit till min kännedom, 

har varit £ 6. 0. 0 för ordinära stämplar, under det att bättre sådana 

betingat £ 6. 10. 0 till £ 9. 0. 0 och Dannemora »Ends» £ 11. 0. 0 till 

£ 14. 0. 0. Äfven ordinära »Iron-Ends» kunna f. n. ej köpas under £ 9. 0. 0 

pr ton. 

iNail-Iron-Scrap» och vMartin Siemens Scrap vexla allt efter form och 

storlek mellan £ 4. 0. 0 och £ 5. 0. 0 pr ton. 

tMerchant Iron» var vid årets början mycket billigt, från £ 6. 15. 0 till 

£ 7. 0. 0, men steg senare till £ 7. 15. 0 à £ 8. 0. 0 och torde f. n. 

svårligen köpas under ytterligare 35 à 40 sh. pr ton. 

Svensk Bessemer röner alltjemt ökad efterfrågan. 

Dlngotsv — göten —, i ojemna partier, såldes så billigt som för £ 5. 17. 6. 

Vid regelbundna leveranser betingades, efter qvalitet, från £ 6. 0. 0 till £ 

7. 15. 0; Billets från £ 8. 2. 6 och derutöfver. För närvarande kan dock 

ej något af nyssanförda slag köpas billigare än från £ 9. 0. 0 till 11. 10. 0 

pr ton. Fyrkantiga, runda och flata noterades vid åtskilliga tillfällen till lika 

pris med »Billets», men betalades dessemellan med 10 till 30 sh. extra pr ton 

allt efter storlek. »Jtodstt- — n:is 4 och 5 — gälde 20 a 30 sh. utöfver priset 

å »Billets». 

Siemens-Martin »Ingöts» såldes till £ 7. 0. 0 pr ton och betinga f. n. 

£ 10. 0. 0, under det att för »Billets» fordras ända till £ 13. 0. 0 à £ 

14. 0. 0 pr ton. 

Siemens-Martins vRodsi funno afsättning till Halifax-distriktefc till pris 

mellan £ 9. 10. 0 à £ 10. 17. 6 och derutöfver. 

Svenska Bessemer DBOX EndsD, som här röna liflig efterfrågan, såldes till 

en början ända ned till £ 5. 10. 0 à £ 6. 2. 6, men nyligen erbjöds för ett 

stort parti £ 9. 5. 0 och sannolikt komma de ytterligare att stiga i pris. 

Svensk Bessemer »Scrap» har stegrats från £ i. 10. 0 à £ 5. 10. O 

till f. n. £ 8. 10. 0 och högre pris. 

Svenskt Spegeljern finner här ringa efterfrågan, men noteras til £ 8. 10. O 

pr ton. 

Samtliga nu angifna pris äro loco Sheffield.» 

Stenkol. 

Totalproduktionen häraf under år 1889 inom Storbritannien beräknas hafva 

uppgått till 172 millioner ton. Häraf 

hafva exporterats 

hvarförutom förbrukningen å i utländska 

fraktmarknader sysselsatta ångare an- 

28,974,129 ton, värde £ 14,793,655 

tages uppgå till 7,736,794 » 

Summa 36,710,923 ton, hvadan inom landet

384 

förbrukats omkring 135,000,000 ton. Af exporten belöper sig på Sverige och 

Norge — uppgift för bvardera af dessa länder särskildt saknas — 2,282,645 

ton, värda £ 1,019,038, följaktligen betydligt mera än under något af närmast 

föregående fem år. 

Prisen å denna nödvändighetsvara hafva under året undergått en väsentlig 

stegring i följd af de anspråk å ökad afläning, som af inom hithörande industri 

sysselsatte arbetare blifvit förnyade gånger framstälda och vunnit kolgrufveegarnes 

bifall. Under november månad 1888 beviljades sålunda nämnde grufarbetare 

en 10 % motsvarande tillökning i arbetslönen, ehuru grufegarne dervid 

förklarade, att, då de kontraktsenligt voro förpligtade att under ytterligare 8 

4 9 månader leverera kol till förut gällande pris, nämnda tillökning komme att 

tagas ur deras egen ficka. Då under senaste vår kontrakten med de store afnämarne 

— jernvägs- och gasbolag m. fl. d. — skulle förnyas, fordrade och 

erhöllo de dock en motsvarande prisförhöjning. Denna syntes emellertid gifva 

arbetarne anledning till förnyade anspråk på i förhållande derefter förbättrade 

vilkor, och efter mycket motstånd funno sig arbetsgifvarne föranlåtne att, efter 

hand, med juli och oktober månaders ingång ytterligare höja aflöningen med 

5 % bvardera gången. Ännu ett dylikt medgifvande har sedermera egt rum. 

hvadan grufarbetarne från och med 1890 års ingång åtnjuta 30 % högre aflöning 

än den under närmast föregående år. Att nu anförda förhållanden måste 

inverka på stenkolens pris, ligger i sakens natur. Medelpriset ä under 1888 

exporterade kol beräknades utgöra 8 sh. 4 l /t d. pr ton, under 1889 åter 10 

sh. I 1 /, d., och ytterligare betydlig stegring har inträdt under innevarande år. 

Den ökade arbetslönen har sålunda att betalas af förbrukarne och häröfver 

funnes ej skäl att klaga, men då hvarje tillökning af 10 % i arbetspriset icke 

motsvarar mera än 4'/, d. högre pris pr ton kol, eller sammanlagdt 1 sh. vid 

30 % högre arbetskostnad, har deremot kolens pris stegrats med dubbla beloppet, 

ja i somliga fall ända till 3 sh. 6 d. pr ton, under hvilket förhållande 

kolgrufvearbetarncs fordran å ytterligare delaktighet i den ökade behållningen 

ej torde kunna anses i allo oberättigad; men betydenheten for Englands industri 

af nämnda prisstegring framstår tydligt, om man ihågkommer, att 40 % 

högre kolpris motsvarar en tillökning i produktionskostnaden af öfver 20 mill. £. 

Tändstickor. 

Värdet af importen häraf utgjorde under senaste 3:ne år från 

företeende följaktligen en ej obetydlig minskning för båda länderna mot närmast 


Den härvarande firma, från hvilken upplysningar rörande denna import 

influtit uti föregående årsberättelser, har välvilligt meddelat följande: 

Sälcerhetsstiekor. Ehuru efterfrågan varit något lifligare än under närmast 

föregående år, förekom ieke någon -väsentlig förbättring i priserna förrän The 

Swedish Match Oos betalningsinställelse inträffade. I följd af den produktionsförminskning, 

som härigenom förorsakades, blef snart en betydlig förbättring 

märkbar så väl i efterfrågan som pris, och är all anledning förmoda, att konjunkturerna 

skola fortfara gynsamma, åtminstone tills nämnda bolag återupptagit 

sin verksamhet.

385 

De kinesiska marknaderna beherskas fortfarande af de japanesiske fabrikanterna, 

men en del andra marknader såsom Straits Settlements, Java, Siam m. fl., 

hvilka under föregående år fylde sina behof nära nog uteslutande från Japan, 

hafva i år gjort ganska betydande kontrakt för leveranser af så väl svenska 

som norska fabrikat. I följd af minskade skeppningar till ofvannämnda marknader 

hafva de japanesiske fabrikanterna egnat mera uppmärksamhet åt Australien, 

hvarför någon minskning af skeppningar dit från Sverige och Norge 

förekommit, men, då qvaliteten der är af större betydelse än å de asiatiska 

marknaderna, så torde konkurrensen ej blifva särdeles farlig. 

Skeppningarna till Afrika aftaga för närvarande med anledning deraf att 

åtskilliga fabriker uppstått derstädes, hvilka skyddas af höga tullar, som dock 

antagligen icke komma att existera länge. Emellertid kan under tiden ökad 

export till de afrikanska marknaderna ej påräknas. 

Till Brasilien och andra platser i Södra Amerika skeppas jemförelsevis 

obetydligt öfver England; det mesta går öfver Hamburg, dels i följd af fördelaktigare 

fraktforhållanden och dels med anledning af fria konsignationer, som 

Hamburghusen tyvärr ännu lyckas föranleda. 

För platsbehof och konsumtion i allmänhet inom England har efterfrågan 

varit särdeles liflig, men här mötes ganska svår konkurrens från Holland och 

Belgien. De skandinaviska stickorna äro dock mera omtyckta och betinga något 

bättre priser. Vi frukta dock, att förbättringen i marknaden endast är tillfällig 

och helt och hållet att tillskrifva Swedisb. Match Co s cession. 

Fosforstickor. I början af året voro priserna härför mycket låga, men 

förbättrades sedermera och skulle otvifvelaktigt kunna hållas uppe, om möjlighet 

funnes att åstadkomma öfverenskommelse mellan de fà fabrikanter, som 

finnas i Norge; tyvärr tyckes detta icke låta sig göra, hvarför resultatet förmodligen 

blifver en återgång till de dåliga priser, som förut voro gällande. 

Detta är mycket att beklaga, ty efterfrågan är fortfarande ganska god både för 

Indien och Kina, de båda länder — isynnerhet Indien — hvilka egentligen 

importera dessa stickor. Skeppningar till Australien och Afrika äro obetydliga 

och i aftagande. 

Par af finstickor. Största konsumtionen häraf av i Storbritannien, men de 

svenska paraffinstickorna hafva att kämpa mot en svår konkurrens med de belgiska 

: dock hafva de förra otvifvelaktigt företrädet till följd af den bättre qvaliteten, 

men fraktförhållandena äro högst ogynsamma för de svenska fabrikanterna. 

— Detta gäller för alla slagen af stickor: frakten är mer än dubbelt så 

hög från Sverige och Norge som från Holland och Belgien. 

Priserna för vanliga märken ställa sig för närvarande ungefär sålunda: 

Ber. om Handel o. Sjöfart. 

Säkerhetsstickor 

Fosforstickor 

Paraffnstickor 

25

386 

Importen till London har hufvudsakligen förmedlats af nedan anförda 

firmor: 

Papper, papp och trämassa. 

Under år 1889 infördes till Storbritannien af hithörande ämnen nedan anförda 

qvantitettr med derför angifna värden: 

Tryck- och Skri)papper: 

Från Cwts Värde i £ 

Tyskland 111,161 135,953 

Belgien ._ 63,644 95,806 

Sverige 49,548 57,660 

Holland 22,644 31,002 

Norge 8,660 8,202 

Frankrike 4,482 18,874 

Andra länder - 34,660 50,217 

Summa cwts 294,799 

Papper af andra slag, utom tapeter: 

£ 397,714 


Holland 779.348 435,525 

Tyskland 554,720 456,901 

Sverige 142,053 129,680 

Belgien 130,266 189,823 

Frankrike 36,706 87,388 

Norge _ 42^100 34,099 

Andra länder 134,086 128,701 

Summa cwts 1,819,279 £ 1,462,117 

Papp och karton: 


Sverige 30,876 15.360 

Norge 28,405 15^062

387 

Uppgift rörande importen från andra länder föreligger icke ännu. 

Trämassa, alla slag: 

Jemföras nu anförda siffror med motsvarande för närmast föregående år - — 

se sidorna 343 och 344 af senaste årsberättelse —, framstår dervid, att totalimporten 

af 

För hvad åter angår Sverige har importen af 

Tryck- och skrifpapper ökats med 3,455 cwts, men i Tärde minskats med £ 2,864 

För Norge utfalla motsvarande förhållanden sålunda att importen af 

Jag har ej varit i tillfälle att erhålla närmare uppgifter rörande de pris 

å de olika slagen af ofvan anförda tillverkningar, som å denna marknad funnit 

afsättning. Att döma af de talrika nya anläggningar för tillverkning af trämassa, 

om hvilka pressen alltjemt har att förmäla, torde denna f. n. vara den 

för de Förenade rikena vigtigaste bland ofvan anförda hithörande alster. Allmänt 

höres dock hos h. v. agenter klagan öfver genom öfverproduktion orsakadt 

prisfall och svårighet att uthärda konkurrensen med tysk vara. Förstnämnda 

förhållande — fallande pris — framgår ock af det i tullrapporterna angifna 

värde å importen, ty detta beräknades i medeltal för massa af alla slag. både 

af kemisk och mekanisk beredning, 

Hufvudsakligaste importen till London häraf förmedlades genom följande 

firmor:

388 

Diverse importartiklar. 

Förutom ofvan under särskilda rubriker anförda föremål hafva, enligt f. n. 

tillgängliga tulluppgifter, uti importen från de Förenade rikena till London, Hull 

och Newcastle följande varuslag ingått med någon betydligare mängd: 

Frukt och skogsbär. 

Såsom häraf synes, har största qvantiteten importerats öfver Hull, dit 

densamma under året ökats med öfver 1,000 collies. Den väsentligaste delen 

af denna import utgöres utan tvifvel af lingon, men kändt är, att äfven trädfrukter 

— äpplen — börjat hitföras och det är otvifvelaktigt, att en god 

marknad för vissa sorter af nyssanförda fruktslag kan vinnas. Bland den rikedom 

af frukt, som härvarande marknad erbjuder, saknas nämligen, såsom bekant, 

dessertäpplen af den ypperliga beskaffenhet, som i mellersta och södra 

Sverige allmänt förekommer; men för att vinna insteg härstädes och ernå de 

pris, som städse betingas för lyxföremål, erfordras att de nå marknaden i fullkomligt 

oskadadt skick, äro af yppersta qvalitet samt emballerade på ett ögat 

smekande sätt. 

Rörande importen af odlade bär hänvisas till denna berättelse vidfogade 

meddelande från vicekonsuln i Newcastle.

389 

Äfven för a. k. köks-grönsaker finnes här en lönande marknad och beskaffenheten 

af åtskilliga bland sådana är ojemförligt bättre i Sverige och Norge 

än hos de här producerade. Under sistlidet år infördes från Sverige till Hull 

98 collies. 

Väsentligaste andelen häraf torde utgjorts af ripor, af hvilka tillgången 

i London varit riklig och priset understundom med anledning deraf föga öfverstigande 

det i hemlandet gällande. Genom de allt mera underlättade ångbåtsförbindelserna, 

äfven under årets kallare månader, med Finland och Ryssland 

har en konkurrens derifrån uppstått, som torde åtminstone för närmaste framtid 

göra denna städse med någon risk förenade import mindre lönande än hittills. 

Förnämligaste importörerna i London hafva varit: 

Granit. Försöken att här finna afsättning för finarbetad granit, marmor 

m. in. d. hafva allt emellanåt förnyats, dock utan att lemna gynsamt resultat, 

emedan det för dem fordrade pris öfverstigit här för inhemsk likartad vara 

gällande. Tuktad gatsten synes deremot här finna en lönande marknad, och 

har under året deraf införts från 

totalimporten till Storbritannien har uppgått till: 

De störste importörerna i London hafva varit: 

J. Goodchild & C:o, 118 Fenchurch Street, E. C; D. Paiva. Norman & 

C:o, 36 Marklane, E. C; Blichfelt k C:o, 10 Water Lane, Gr. Tower 

Street, E. C. 

Triikol har införts genom J. A. Reid, 37 Walbrook, E. C, till en mängd 

af 5.150 säckar. 

Tor/strö. Talrika förfrågningar från producenter af detta numera så 

mycket omordade ämne rörande möjligheten af att finna afsättning för detsamma 

inom England hafva ingått, men synas med anledning deraf lemnade 

upplysningar icke föranledt till någon egentlig export deraf, ty denna har under 

året inskränkt sig till 207 balar till London — hvaraf 140 till R. E. Drummond 

& C:o, 25 Gr. St. Heléns, E. C. — och 67 balar till Newcastle. Enligt 

af den störste härvarande importören af tyskt torfströ benäget lemnad upplysning, 

har detaljpriset i London dera varit 7 sh. 6 d. pr bal eller 36 sh. pr 

ton, men har holländsk vara sålts ända till 7 sh. pr ton lägre pris. Omkring 

7 balar gå på 1 ton. Hitkommen svensk vara har ansetts närmast jemförlig 

med den från Holland.

390 

Enligt uppgift af sakkunnig person, representerande belgisk tillverkning af 

likartad vara, utmärker sig ifrågavarande import genom synnerligen god glasmassa 

och företer äfven fabrikatets fulländning väsentliga framsteg. Med 

oförtröttadt nit och allmänt erkänd duglighet har ock den agent, som här representerar 

de mest framstående svenska tillverkningarna, arbetat för att bereda 

dessa insteg härstädes med, såsom det vill synas, god framgång. 

De betydligaste importörerna af hithörande varor från de Förenade rikena 

till London hafva varit: 

R. Johnstone & C:o, 19 New Broad Street, E. C; R. Rythén, 17 Thavics 

Inn, Holborn, E. C; Johnson & Jörgensen, 54 Crutched Friars, E. C. 

Kopparkis har införts från Norge till en mängd af 15,325 ton, värda £ 

18,408, följaktligen nägot öfverstigande den under år 1888. 

Koppar åter infördes till Hull från Sverige med 1,251 cwts, från Norge 

med 2,905 ewts. Rörande hithörande import till öfriga hamnar saknas ännu 

närmare uppgift. 

Rättsfrågor. 

Bland sådana rättsfrågor, för hvilka redogörelse influtit i här offentliggjorda 

»Shipping & Mereantile Gazette», har jag ansett mig här böra meddela 

följande, berörande de Förenade rikenas sjöfart eller Iemnande prejudikat med 

hänseende till denna. 

Rymning af sjömän. 

Tre matroser, hvaraf två synas hafva varit skandinaver, förhyrde å britiska 

fartyget »Silistra» för en resa från Liverpool till Quebec och tillbaka, rymde 

vid ankomsten till Quebec från fartyget, hvarefter de togo hyra å ett annat 

britiskt fartyg, »ErimintaJ, för resa till Greenock. »Erimintas» redare, som 

emellertid hade blifvit underrättad om förhållandet genom bref från »Silistrias» 

egare, hvilken framhöll, att ifrågavarande sjömäns hyror voro till honom förverkade, 

alldenstund han genom rymningen nödgats emot högre hyra anskaffa 

annat manskap i deras ställe, vägrade på grund häraf att till de tre sjömännen 

utbetala deras hyror, hvarför han af dem instämdes till Greenocks Sheriffs 

Court, der han såsom skäl för sin vägran anförde männens rymning från 

»Silistrias. Kärandenas advokat invände häremot, att rymningen ej hade något 

sammanhang med det framstälda anspråket på utbekommande af hyrorna, enär 

dessa voro förtjenta under tjenst å ett annat fartyg. På grund af stadgandet 

i The Merchant Shipping Act af år 1854, sect. 243, att sjöman, som utomlands 

rymmer från fartyg, derigenom till större eller mindre del förverkar den 

hyra, som han derefter och intill sin nästa återkomst till Storbritannien å annat 

fartyg förtjenar, hvilken hyra må användas till betäckande af de kostnader, som 

genom rymningen förorsakats egaren af det fartyg, hvarifrån rymningen skett, 

äfvensoni att det i hvarje fall beror på rättens pröfning, huru stor del af hyran 

må anses vara förverkad, fäldes emellertid det utslag, att hvardera af sjömännen 

hade af dem tillkommande hyra förverkat £ 2, hvarförutom ett belopp af £ 2 

tillerkändes svaranden såsom ersättning för rättegångskostnader.

391 

Tolkning af försäkringspolice. 

I britiska fartyget »Celtic Monarchs» försäkringspolice fanns intagen klausulen: 

»Warranted no iron—or ore—or phosphate-cargoes exceeding nett register 

tonnage across the Atlantic.» 

Under en resa från Cardiff till Philadelphia och Newyork förliste fartyget, 

hvars nettodrägtighet var 1,307 ton och som vid tillfallet innehade last af 

7,398 st. ämnen till stålskenor (»steel rail bloonis»), vägande 2,000 ton, 1,210 

bundtar jernplåt (»shelt iron») och 997 st. utslitna jernvägsskenor, de två sistnämnda 

partierna tillsammans vägande 223 ton. Pà grund häraf vägrade assuratlörerna 

att utbetala fartygets försäkringssumma under påstående, att det i 

klausulen gjorda förbehållet ej blifvit iakttaget, alldenstund i uttrycket »jern» 

äfven innefattades stål, hvilket fartygets egare bestredo, framhållande, att stål 

vore en helt annan metall än jern. The Court of Appeal, till hvars afgörande 

tvisten kommit, har under följande motivering gifvit utslag till förmån för försäkringsgifvarne: 

Försäkringshandlingen måste bedömas på samma sätt som andra 

köpmanna-dokument, och om deri använda uttryck gifva anledning till olika 

tolkningar, har man rätt att vid tydningen deraf fästa sig vid det ändamål, 

som med handlingen åsyftades; »jern» vore ett uttryck, vidsträckt nog att innefatta 

stål, och således måste anses, att med det i klausulen använda ordet jern 

-äfven menats stål. 

Tolkning af fraktaftal. 

Britiska ångfartyget »Abydos» bief under den 8 september nästlidet år 

befraktadt för att afgå till Tripoli för order samt derefter i Homos, Tabia 

eller Zleiten intaga full last af espartogräs för London. Vid befraktningens 

afslutande uppgafs fartyget vara liggande i Livorno samt kunna inträffa i Tripoli 

mellan den 1 och 10 oktober, och öfverenskoms, att fartyget före intagandet 

af espartolasteu i annan eller andra hamnar egde rätt intaga last af malm eller 

metall såsom barlast (»deadweight»). »Abydos» afgiek från Livorno till Beyrout 

för att i sistnämnda hamn intaga malmlast, men vid ankomsten dit kunde sådan 

ej genast erhållas, hvarför rederiet, utan att dock inhemta befraktarens medgifvande 

dertill, sände fartyget till hamn vid Svarta Hafvet för att derstädes 

intaga en kornlast, och först i december ankom »Abydos» till Tripoli, i följd 

hvaraf befraktaren väckte rättegång emot rederiet för brutet fraktaftal. Käranden 

framstälde anspråk på ersättning till belopp af £ 1,200 samt anförde till 

stöd för sitt yrkande, att han afslutat kontrakt om tvänne leveranser af espartogräs 

samt att han ämnat den uied »Abydos» väntade lasten till fullgörande af 

nämnda leveranser, hvardera om 250 ton, och hvaraf den ena skulle ske under 

loppet af september eller oktober månad samt den andra under tiden mellan 

den 15 september och den 15 oktober, äfvensom att den omständigheten, att 

gräset vore på förhand försåldt, måste vara svaranden väl bekant; på grund af 

»Abydos » uteblifvande kunde käranden emellertid ej fullgöra ifrågavarande 

leveranser, hvarför hans köpare nödgats å annat håll och till högre pris anskaffa 

sitt behof af espartogräs samt sedermera af käranden fordrat ersättning 

för prisskilnaden, £ 1,047. Sistnämnda belopp blef äfven, emot svarandens 

invändning, att han, som icke hade sig något bekant om de nämnda leveranskontrakten, 

ej åtagit sig något ansvar för deras fullgörande och således ej heller 

vore skyldig ersätta kärandens i samband dermed lidna förluster, käranden tillerkändt, 

och detta utan att hänsyn togs till den omständigheten, att fartyget. 

om det ock den 9 oktober, och således inom kontraherade tiden, inträffat i 

Tripoli, svårligen kunnat anlända till London före november månads ingång.

392 

Varfsegares skyldigheter. 

Enligt aftal emellan fartygets egare och varfsegare skulle »Mooreock» 

emot afgift efter taxa lossa och lasta vid St. Brides Wharf i London. »Moorcock» 

förhalades följaktligen långsides med kajen och kom, såsom väntadt var, 

vid lågvatten på grund, men dervid bröts till följd af flodbottnens ojemna beskaffenhet 

fartygets köl, hvarför redaren fordrade skadeersättning af varfsegaren. 

Så väl »The Admiralty Court», som derefter »The Court of Appeal» fälde utslag 

till fartygsegarens förmån, och grundas i båda fallen domen hufvudsakligeö 

dera, att egare af varf förutsattes hafva kännedom om derinvid befintliga flodbottens 

beskaffenhet och att det i annat fall är hans skyldighet på förhand 

tillkännagifva sådant för dem, som anlita nämnda varf. 

Haveriärende. 

Frågan om lastegares rätt till ersättning af öfriga intresserade parter for 

gods, som vid haveritillfälle måst uppoffras på grund af fel eller försummelse 

från befälhafvarens eller besättningens sida, om hvilken fråga mycket olika meningar 

synas hafva varit rådande bland engelske rättslärde, har, med anledning 

af en forekommande tvist, af »The Judicial Committee of the privy Council» 

på följande sätt besvarats: »Oskyldige ( innocent) lastegare hafva fullkomlig rätt 

till godtgörelse genom gemensamt sammanskott, alldenstund de, såsom icke ansvarige 

för dylik försummelse, hvarken ega juridisk eller moralisk förpligtelse 

att utan ersättning för andras bästa lida en förlust, hvarför deras fordran 

på godtgörelse är lika giltig som om faran varit framkallad af sjö och vind 

allena.» 

Val af lossningsplats. 

Till belysning af frågan beträffande rättighet att välja plats för lossning, 

då derom ej finnes något bestämdt i certepartiet, torde följande tvänne fall, 

hvilka båda afgjorts till lastemottagarens förmån, förtjena att nämnas. 

Ett fartyg, lastadt med socker, var befraktadt under vilkor att, om lastenskulle 

lossas i Liverpool, lossningen skulle ske i docka, utan att likväl någon 

viss sådan var bestämd. Lastemottagaren fordrade, att lossningen skulle verkställas 

i en docka, hvarest vattenmängden var så begränsad, att fartyget, så vida 

det ej anlände före en viss dag, riskerade att få vänta en vecka förr än det 

nästa gång kunde inkomma i dockan, hvaremot fartygets egare önskade välja 

en annan, djupare docka, hvilket bestreds af lastemottagaren på den grund, att 

sistnämnda docka var afsedd för lossning af spanmål och det följaktligen ansågs 

olämpligt att der lossa en soekerlast. 

Ett annat fartyg var befraktadt med en laddning espartogräs för Cardiff, 

utan att det i certepartiet var bestämdt i hvilken docka lossningen skulle ske 

eller att lastemottagaren egde rätt att sådant afgöra. Vid ankomsten till nämnda 

hamn lät befälhafvaren, emedan fartyget behöfde undergå en del reparationer, 

förlägga detsamma i Roath Dock, hvarefter han i behörig ordning underrättade 

lastemottagaren, att fartyget var färdigt för lossning. Lastemottagaren meddelade 

derpå befälhafvaren sin önskan, att lossningen skulle försiggå i en annan docka 

och att han endast under protest kunde emottaga lasten i den förstnämnda, 

samt fordrade sedermera afdrag å frakten, alldenstund extra kostnader för transport 

förorsakats honom derigenom att lasten lossats i Roath Dock. 

Utländsk doms rättskraft i England. 

En bankirfirma i Honfleur, som vid fransk domstol väckt rättegång beträffande 

ett ersättningsanspråk emot ett engelskt, handelshus i Hull, tilldömdes

393 

slutligen af Appelldomstolen i Rouen ett belopp af £ 1,996 samt instämde 

derefter sin motpart till »The High Court of Justice» för utbekommande af 

nämnda belopp på grund af den i Frankrike erhållna domen. Svarandena bestredo 

ersättningsskyldigheten, förmenande, att utländsk dom saknade rättskraft 

i England samt att förhandlingarna vid domstolen i Rouen varit stridande mot 

naturlig rättvisa (»contrary to natural justice»), men domaren, som faststälde 

deras ersättningsskyldighet, förklarade i hufvudsak, att, enär svarandena inlåtit 

sig på rättegång vid en utländsk domstol utan att på något vis hafva varit 

nödsakade att der svara, de ock vore bundne att underkasta sig samma domstols 

afgörande, oeh hvad anginge svarandenas yttrande om domstolsförhandlingarna 

i Rouen, kunde han, då nämnda förhandlingar försiggått i üfverensstänimelse 

med i Frankrike gällande lag, ej annat än betrakta samma yttrande såsom 

löst prat (»empty declaration») oeh icke såsom ett allvarligt menadt argument. 

Däckslast. 

Den 11 maj 1889 dömdes vid North Shields Poliee Court befälhafvaren 

å norska ångfartyget »Magnus Barfod» att bota £ 5, enär fartyget vid ankomsten 

till Shields den 8 nästföregående april månad i strid mot föreskriften i 

»The Merchant Shipping Act» af år 1876, sect. 24, befunnits innehafva däckslast 

(pitprops) till en höjd af mer än tre fot. I nämnda lagrum stadgas, att 

om fartyg, britiskt eller utländskt, som under tiden mellan den 31 oktober och 

den 16 april ankommer till hamn inom Storbritannien och Irland, innebar däckslast 

till höjd af mer än 3 fot öfver däcket, befälhafvaren är förfallen till böter 

af 5 £ för hvarje 100 kub.-fot, hvarmed däckslasten öfverskjuter det tillåtna 

qvantum, dock så att böterna ej må uppgå till högre belopp än 100 £. »Magnus 

Barfod» innehade däckslast till 5 fots höjd och utgörande 7,000 kub.-fot, 

hvarför böterna i detta fall kunnat uppgå till faststäldt maximum, men då befälhafvarens 

anförda ursäkt, att han ej hade sig bekant tillvaron af inskränkningar 

beträffande rättigheten att föra däckslast efter den 1 april, togs för god, 

ansågs bötesbeloppet ej böra sättas högre än till 5 £. 

Liggedagar. 

Egarne af svenska fartyget »Charlotta» hade till Newcastle County Court 

instämt emottagaren af en från Sverige till Blyth å nämnda fartyg afskeppad 

last under yrkan om ersättning för två dagar, hvarmed lossningstiden blifvit 

förlängd utöfver hvad uti certepartiet var faststäldt. Enligt kärandenas förmenande 

medgafs nämligen i certepartiet för lossningen sex dagar efter fartygets 

ankomst till bestämmelseorten, under det att dertill åtgått åtta dagar efter det 

befälhafvaren vid ankomsten till Blyth Harbour meddelat lastemottagaren, att 

han vore färdig börja lossningen. Från svarandesidan anfördes, att enligt certepartiet 

fartyget skulle till ifrågavarande hamn ufgå »as ordered» samt att ordeu 

»as ordered» vore liktydiga med: till det varf eiler den ankarplats (berth). som 

af lastemottagaren anvisades, äfvensom att befälhafvaren vore skyldig invänta 

högvattnet. Sedan kärandenas ombud härefter bland annat framhållit, att, deres-t 

en dylik tolkning gillades, ett fartyg skulle nödgas att kanske en månad vänta 

förr än lossningsplats för detsamma anskaffades, afkunnade rätten, som fann att 

med orden »proceed to the port as ordered» helt enkelt menades, att fartyget 

skulle afsegla till hamnen, samt att. dä i fraktaftalet intet fanns nämndt beträffande 

varf eller ankarplats, befälhafvaren egde rätt att genast efter ankomsten 

till bestämmelseorten förklara fartyget färdigt till lossning, utslag till kärandenas 

förmån.

394 

Årsredogörelser hafva ingått från vicekonsulerna i 

Belfast, 

Birmingham, 

Cardiff, 

Cork, 

Dover, 

Grimsby, 

Linierick, 

Liverpool, 

Middlesbro, 

Milford, 

Neweastle 

Portsmouth, 

Rochester; 

och tillåter jag mig ur desamma anföra följande: 

Från Belfast. 

Denna hamn torde inom kort komma att till följd af snart afslutade arbeten 

blifva en bland de yppersta, medgifvande fartyg af hvad djupgående som 

helst beqvämt tillträde till de mycket rymliga dockorna. Byggandet af jernfartyg 

befinner sig i stadig utveckling, och har den välkända firman Haslund 

& Wolff under året utfört för »White Start-linien de ofantliga ångarna 

»Teutonic» och »Majestic». Linneindustrien har likaledes lemnat temligen tillfredsställande 

resultat, oaktadt de gonom konkurrensen med belgiska spianare 

mycket tryckta priserna på garn. Insättningar i sparbankerna tala gynsamt för 

de irländske jordbrukarnes finanser, och denna samhällsklass skulle utan tvifvel 

befinna sig i en ännu bättre belägenhet, derest den lemnades i fred af de agitatorer, 

i hvilkaa intresse det ligger att oro fortfarande är rådande inom landet. 

Från Cardiff. 

Den lifaktighet, som under en följd af år egt rum i Cardiffs in- och utförsel, 

och som under andra hälften af år 1888 lofvade att åtföljas af goda 

förtjenster, har under det förflutna året fortfarit, och löftet om vinning infriats 

ej blott för köpmannen och arbetsgifvaren, utan äfven för arbetaren, som 

firat sin lyckliga ställning genom frikostigare libationer till Bacchus. 

Arbetets bättre lönande, som förut ernåddes först efter ruinerande arbetsinställelser, 

synes numera kunna äfven uppnås genom lugnt rådslående mellan 

de olika parterna. Genom kombinering ha arbetarne blifvit en makt, som deras 

herrar frukta, och för hvilken de gifva vika så länge den med moderation utöfvas 

och ledes af billighet. En dags eller några timmars arbetsinställelse har 

härstädes varit tillräckligt att göra arbetsgifvaren uppmärksam på att arbetaren 

bör äfven blifva delaktig af den ökade komfort som bättre konjunkturer medföra, 

och att förmå honom att bifalla hans fordringar. Vid årets slut hystes stor 

fruktan för allmän arbetsinställelse bland South Wales och Monmouthshires kolarbetare, 

men den afvändes lyckligt efter ömsesidiga medgifvanden af Monmouthshire 

and South Wales Collieris Association och kolarbetarnes befullmäktigade 

ombud. Genom den öfverenskommelse, som afslöts i januari månad innevarande 

år, hvaraf öfversättning bifogas i Bil. A., hafva arbetarne ernått en ökad

395 

arbe tsfört jenst af 7 V, ü » samt en >sliding scale», proportionel skala, som hastigare 

och säkrare än den gamla gifver dem fördelarne eller motsatsen af kolprisens 

stigande eller fallande. 

Äfven sjömannen söker i enighet erhålla den styrka som tillförsäkrar honom 

större fördelar och har bildat sin förening, sthe Seamens Union». Denna 

hade under hösten härstädes kongress och delegerade frän olika delar af landet 

mottogos officielt af staden. Huruvida föreningens bemödande att upptvinga 

sjömännens hyra och medverka till deras moraliska höjande har härstädes 

krönts med någon märkbar framgång, är osäkert. Visserligen har hyran för 

en fullfaren matros, om bord å britiska segelfartyg, som är 1888 var £ 3, 

stigit under år 1889 till £ o. 5. 0 i juni och £ 3. 10. 0 i juli, men detta 

är ej' mer än som betingas af den lifliga och inkomstbringande sjöfarten oeb 

knappheten af sjöfolk, som varit rådande. Hyran, som gafs om bord å norska 

segelfartyg, var under första halfåret £ 2. 15. 0 för matros, steg i maj månad 

till £ o. 0. 0 och vid årets slut till £ 3. 5. 0. En del skandinaver inga 

visserligen i föreningen, men äfven om de icke äro unionmän, har det ej för 

dem varit någon svårighet att påmönstra med britiska fartyg. 

Importen under ar 1889 har ej tilltagit i den proportion som mången 

kunnat önska, men den har visat en sund och jemn utveckling och har med 

afseende å trävaror varit synnerligen tillfredsställande. 

Sädesimporten har nägot checkats, måhända en följd af de höga arbetslönerna 

eller kanske någon slitning med dockbolaget, men hindret är säkerligeu 

endast tillfälligt, och sedan de stora qvarnegarne Spiller & Cardiff L:d nu amalgamerat 

med den nästan lika stora konkurrerande firman W. P. Baker & Kedcliff 

vid Bristol, blifver utvecklingen fortgående. 

Exporten af kol har ej ökats i samma proportion som de senaste åren, 

men värdet deraf har varit så mycket större. Antagligen lia de höga prisen 

på kolen härstädes uuder arets senare månader drifvit en del kunder till de 

billigare nordliga hamnarna, synnerligen Blyth och Kirkcaldy i Skotland, men 

ett stigande i prisen der eller fallande här ökar genast efterfrågan, och ett 

tillfredsställande år väntas med säkerhet. 

Utskeppningen af jern och stål, som under år 1888 aftog, har åter visat 

tillökning samt ett betydligt förhöjdt värde. 

Tillökningen i värdet af hela importen till Cardiff utgjorde under 

medan värdet af exporten visar 

De vigtigaste artiklarne visade: 

Trä: 

Jernmalm:

Säd: 

Kol 

Jem och stål: 

enligt följande förteckning: 

396

Deraf från Sverige och Norge: 

Deraf till Sverige och Norge: 

397

398 

Vakna som Cardiffs innevånare i allmänhet äro, da det kommer an på att 

tillvarataga ortens handelsintressen, hafva de ej låtit gå opåaktadt förbi ett förslag, 

att genom uppmuddring af floden Severn och genom utvidgning af Sharpness 

och några andra slussar etc. göra Severn navigabel för fartyg af 400 reg.ton 

upp till Worcester, en längd af öfver 100 mil, och derigenom bereda en 

billig utskeppningsväg för alla de olika alster af the Midland Counties industrier, 

som nu med höga jernvägsfrakter måste sändas öfver Liverpool, Hull 

eller London. Från Wolverhampton, Birmingham, Dudley, Wednesbury och 

hela linien upp till det så kallade Black Country väntas varor skola sändas via 

Worcester, för att med till Cardiff dagligen afgående båtar befordras direkt 

till sidan af de oceangående fartygen, då fraktbesparingen, i synnerhet i varor 

som nu sändas öfver London, blefve ganska betydlig; och då utfrakt alltid finnes 

att tillgå i Cardiff, torde en betydligen förökad mängd af trävaror och 

andra produkter för the Midlands komma att hit införas. Besinnande dessa 

fordelar, ha Cardiffs köpmän garanterat, förutom varuförsändelse af minst 

50,000 ton, £ 1,000, såsom bidrag till kostnaderna för att utverka en parlamentsakt 

till företagets iståndbringande. hvaremot säkerligen stark opposition 

kommer att uppstå från jernvägsbolagen och från Gloucester. Staden Cardiff 

lemnar ett lån på £ 5,000, utgörande en del af det obetydliga belopp af 

£ 25,000, som det är beräknadt skall erfordras för verkets fullbordande. 

Skeppsbyggeriet, som under år 1888 anspråkslöst börjades med byggandet 

af ett fartyg på 52 ton, har tagit ett steg framåt, i det under sistlidna år ett 

fartyg på 2,750 reg.-ton gick af stapeln och skall innan kort följas af ett andra. 

Flera skola byggas under innevarande år, och då Dowlais jernverk i Cardiff 

väntas under årets lopp att kunna börja tillverkningen af stålplåt etc, Ur 

ett af vilkoren tillstädes för en utveckling i stor skala. 

Såsom det redan har blifvit anmäldt, öppnades i juli månad för skeppsfarten 

den Cardiffs hamn tillhörande men 7 eng. mil från Cardiff belägna Barry 

Dock. De mest sangviniska förhoppningar med afseende å nämnda företag synas 

hastigt förverkligas, i det redan derifrån afskeppats 1,088,457 ton kol, 

oaktadt dockan först i september kunde arbeta med ett erforderligt antal kolsprutor. 

Aktierna äro också i ständigt stigande, och kommer en utdelning att 

gifvas af 5 1 /, % per annum för den tid den varit öppen. Vid årets slut 

hade dockan besökts af 35 norska fartyg af tillsammans 32,438 tons drägtighet 

och af 3 svenska af 2,191 ton. 

Lotsningen bestrides af särskildt utnämnda Barrylotsar, lydande under egen 

styrelse, och är afgiften ungefär 30 % lägre till Barry Dock än till Bute 

Docks, hvarjemte afgiften af 5 sh. till staden icke erlägges i Barry.

399 

Svenska skeppsfarten på Cardiff under år 1889 jemförd med år 1888 

visas af följande tabell: 

Motsvarande uppgifter rörande den norska skeppsfarten:

400 

Häraf synes, att den svenska skeppsfarten, hvilken under flera år före 

1889 icke synnerligen förändrades, sistnämnda år nedgått med 48 fartyg af 

tillsammans 23,673 tons drägtighet, nämligen 27 st. om 12,430 ton ankomna 

och 21 st. om 11,243 ton afgångna, hvilket utgör en förminskning frän år 

1888 af 33 2 /3 % i antalet och 32 % i drägtigheten. Detta underliga re 

sultat, dä den norska skeppsfarten betydligt ökats, kan kanske förklaras till en 

del härleda sig deraf, att för många af fartygen, som förut härifrån utgått 

med kol, mera lönande frakter erbjudits för trälaster från Sverige till Afrika 

och Australien, under det att af det stora antal fartyg, som för norsk räkning 

under året inköpts och som genom sin storlek ej äro lämpliga för dessa router, 

en betydlig del härifrån afgått med kollaster till Brasilien och La Platastaterna. 

Den norska skeppsfartens förökning belöper sig till 113 fartyg och 96,367 

tons drägtighet, deraf 34 st. om 34,547 ton ankomna och 79 st. om 61,820 

ton afgångna eller 12 % i antalet och 16 % i drägtigheten. 

Antalet och drägtigheten af svenska och norska fartyg tillsammans, som 

anländt till Cardiff, utgjorde:

deraf med last: 

och som derifrån afgått: 

deraf med last: 

samt skeppsfartens hela omfattning: 

401 

Intjenade bruttofrakter utgjorde för de Förenade rikenas fartyg aren 

Af och påmönstringar år 1889: 

Antalet af anmälda rymningar år 1889: 


Af desse hafva rymt: 

402 

Rymningar frän britiska fartyg, som anländt till Cardiff, visa deremot: 

Antalet af bref, adresserade till befälhafvare och besättningar på svenska 

och norska fartyg, som af vicekonsulatet emottagits och ombesörjts utlemnade. 


För norska sjömansmissionens härvarande kyrka har i vicekonsulatet in 

samlats: 

Nämnda sjömanskyrka blef under nästförflutna år nybyggd och förstorad,, 

så att den nu rymmer 450 åhörare. Kostnaderna hafva betäckts dels genom 

bidrag af befälhafvare och besättningar, dels genom behållningen af en härstädes 

gifven bazar. Invigningen skedde af sjömansmissionens utskickade pastor Holt 

i närvaro af missionens sekreterare och 15 vid olika stationer bland sjömännen 

verkande norske, svenske, danske och finske sjömansprester, som begagnade tillfället 

att i konferens under en vecka dryfta en del för sjömansmissionen vigtiga 

frågor. 

Under den närmaste framtiden, sannolikt innevarande år, komma äfvenledes 

norska sjömanskyrkor att uppresas i Barry och Newport, fastän något 

mindre än den härvarande.

403 

Hospitalskeppet för »jömän »Hamadryad» fortfar att för de Förenade rikenas 

sjömän vara till stort gagn och för rederierna till ej obetydlig besparing. 

Antalet af svenske och norske sjömän, soin derstädes erhållit vård eller råd. 

utgöres af: 

Det är ett önskningsmål, som dock tyvärr af bristande medel ej torde så 

snart realiseras, att få ett hospital bygdt i land, då utrymmet ombord å skeppet 

är otillräckligt och skeppet sjelft är bristfälligt. Tills detta sker är det med 

tillfredsställelse man hör att närvarande institution till väsentlig del vidmakthålles 

genom bidragen från de Förenade rikenas skeppsfart. 

Af kol skeppades 

derjemte för ångfartygens egna behof 

Stenkol. 

Priset å de bästa stenkolen, som vid årets början noterades till 12 sli. 

pr ton, steg under årets lopp, tills det vid årets slut uppnådde 15 à 16 sh. 

Sämre kol 2 sh. lägre. 

Af bifogade fraktförteckning synes, att någon synnerlig förändring i de 

goda fraktsatserna icke egde rum förr än i november och december då de ha 

stigt föllo till Brasilien och La Platastaterna. eller just den traden på hvilken 

de Förenade rikenas fartyg mest användas. Frakterna till Medelhafvet deremot 

höllo sig stadiga, till och med visade en tendens att stiga. 

För koks har betalts 16 till 18 sh. ocb vid årets slut 24 sh. 

Af patentfuel, hvarför samma pris betalas som för kol, har utskeppats: 

Jern och stål. 

Förökningen af 9 % i utskeppningen häraf utgöres af rails, hvarför, äfvensom 

för plåt och stångjern, ständigt höjda priser under året noterats. Till 

Sverige har af rails utskeppats 2,633 ton, hvaremot från Sverige har till Cardiff 

införts, jemte en obetydlig sändning af malm, 682 ton stångjern, som vidare 

afsändes till Bristol för spiktillverkning. 

Enligt uppgift från Dowlais Iron C:o stodo priserna under 1889 fritt ombord 

i Cardiff:

404 

Af jernmalm har åter en betydligt förökad import egt rum från Spanien, 

hvarå frakterna noterats till omkring 6 sh. pr ton, och har cifpriset varierat 

frän 13 sh. 6. d. till 16 sh. 6 d. 

Trävaror. 

The Board af Trades importliata utvisar att införseln af trävaror från 

Sverige varit ungefär densamma som under år 1888. Från Norge deremot har 

en betydlig ökning inträdt, men som måhända ej kan vidhållas då tillförseln 

öfverstigit förbrukningen. Ä svenska faraplankor har varit god efterfrågan till 

något så när höga priser. Medelpriset torde kunna uppgifvas till S. 9. 5, och 

för osorterade granplankor till £ 6. 0. 0 pr standard f. o. b. Lagren voro 

vid årets siat betydliga, och intages en afvaktande ställning innan nya kontrakt 

uppgöras. 

Norska golfplankor ha införts till en betydande qvantltet, för hvilka betingats 

ett medelpris af £ 7. 15. 0 pr standard cif. 

I norskt »minetömmer» har varit liflig omsättning, en följd af de goda 

konjunkturerna, under hvilka grufegaren ej behöfver se så noga på kostnaden 

af materialet som för grufdriften användes. Under januari månad såldes »minetömret» 

lastadt på järnvägsvagnen (lastningen jemte mätningen 2 à 3 sh. pr 

load) till 38 sh. Efter riklig tillförsel under början af året, föll priset till 

37 sh. 6 d. i mars månad, men steg åter i följd af knapp tillförsel till the Midland 

Counties, och betingade under juni, juli och augusti 37 sh. 6 d. till 38 

sh. 6 d. Efter betydlig import af fransk pitprops blefvo prisen åter lägre under 

oktober, 35 och 34 sh., men stego åter under november då knapp tillgång 

å nämnda pitprops förorsakade liflig efterfrågan efter norskt »minetömmer», 

hvarför betalades ända till 40 sh. Riklig tillförsel af både props och timmer 

sänkte åter ned prisen under december ända till 33 sh., och gjorde timret vid 

årets slut osäljbart. I den franska pitpropsen har det norska »minetömret» en 

svår konkurrent, som doek ej vore så betydande om iminetömretD, i stället för 

att säljas pr load, string measure à 50 kub.-fot, som förorsakar både kostnad 

och förargelse, såldes efter vigt (ton à 20 cwts) samt de lämpliga dimensionerna 

6'/2, 9 och 13 fot i längd och respektive 3—8, 4—9 och 6—12 tum i diameter 

iakttoges och priset reglerades. En marknad skulle då kunna bereda» 

på ända till 300,000 ton. De lokale köparne, som nu ej tänka på det norska 

timret då fransk props finnes, skulle föredraga det norska, fastän kanske 

ej till båtnad för den norska skogshushållningen. En svårighet ligger dock 

kanske deri att »minetömret» är så betydligt lättare än den franska pitpropsen, 

som säljes alldeles nyhuggen med grof bark, att priset måste ställas så högt 

att blotta nämnandet skulle afskräcka köpare. Försäljningspriset å den franska

405 

propsen har under aret betydligt varierat efter den oregelbundna tillförseln, 

nämligen frän 16 till 26 sh. 17 sb. 6 d. kan dock anses för ett medelpris, 

som mest erhållits. 

För den svenska pitpropsen har betalats 5 till 5 sh. 6 d. för 100 löpande 

fot. Någon större tillförsel har emellertid icke egt rum. 

Trämassa. 

Förbrukningen häraf vid Elys pappersbruk tyckes hafva nått sitt maximum 

då ej de låga priserna, som den starka konkurrensen i Sverige och Norge förorsakar, 

kunnat fresta till större förbrukning. Massan som hit införes är den 

våta mekaniska. 

Is. 

Importen nedgår fortfarande och väntas ingen införsel under innevarande 

år, sedan den här konstgjorda isen är i god efterfrågan och en isfabrik äfven 

kommer att inrättas i Newport. För den norska isen har cifpriset varit från 

10 till 14 sh. 

Fraktlista öfvcr ingående frakter å trä, is etc. bifoga». 

Bland delegarne i härvarande skandinaviska firmor har under sist förflutna 

året ingen förändring egt rum. 

Text till ny »Slidingscale» utgörande grunden till öfverenskommelse mellan 

befullmäktigade för the Monmouthshire and South Wales Collieries Association 

(arbetsgifvare) och arbetarnes befullmäktigade: 

1) Nämnde befullmäktigade skola härefter benämnas den sammansatta komitén 

och utgifterna bestridas af arbetsgifvarne och arbetarne. 

2) Komitén skall hafva 2 sekreterare, en utnämnd af arbetsgifvarne, den 

andre af arbetarne. 

3) Antalet medlemmar af komitén skall ej öfverstiga 22 (sekreterarne 

ej inberäknade), 11 handlande å arbetsgifvarnes vägnar och 11 å arbetarnes. 

4) Komitén öfverenskommer om följande vilkor, hvarefter arbetslönerna 

skola regleras vid nämnda association tillhörande grufvor, från och med den 

1 januari 1890. 

5) Denna öfverenskommelse skall gälla för alla medlemmar af sagda association, 

med undantag af dem som nämnas i \ 15. 

6) Aflöningen skall regleras efter en »slidingscale», grundad å medelförsäljningspriset 

af kol, undersökt och från tid till tid bestyrkt af räkenskapsrevisorerna. 

7) Medelförsäljningspriset netto skall bestämmas efter vid grufvan rissladt 

kol, aflemnadt fritt om bord i Cardiff, Newport, Swansea och Barry. 

8) För kol såldt i vagnarne eller annorledes vid grufvorna skall fraktkostnaden 

till utskeppningshamnen medtagas då medelnettoförsäljningspriset beräknas. 

Kol för arbetarne undantaget. 

9) Lönevärdet (standard), efter hvilket framtida lönetillägg eller afdrag 

skola ega rum, skall blifva de olika lönebeloppen, verkligen betalade vid de respektiva 

grufvorna under december månad 1879, hvilka aflöningar skola bringas i 

öfVerensstämmelse med ett bestämdt medelnettoförsäljningspris af 7 sh. 10 1 /, 

d. och under 8 sh. pr ton. Vid grufvor der lönebeloppen betalade år 1877 utgöra 

grunden, efter hvilken aflöningarna nu regleras, skall denna fortfara att vara 

den standard hvarefter aflöningarne betalas. 

10) Aflöningarna skola förökas eller minskas vid slutet af hvar tredje månad, 

genom tillägg eller afdrag af IV4 procent å det fast bestämda lönebeloppet, 

vid hvarje förökning eller förminskning af 1 /, d. å medelförsäljningspriset af 

kol, i öfverensstämmelse med här nedan gifna skala, och i intet fall skola de

406 

arbetaroc tillkommande lönebeloppen blifra lägre än hvad som skulle tillkomma 

dem efter samma medelförsäljningspris medelst den »slidingscale»-öfverenskommelse. 

som afslöts den 6 juni 1882 och modifierades den 7 november 1837. 

11) Maximum- eller minimumlöner skola ej finnas i denna öfverenskommelse. 

12) Två räkenskapsrevisorer skola utnämnas, en af arbetsgifvarne, den andre 

af arbetarne, för att undersöka medelnettoförsäljningspriset af kol. Detta 

medel-netto-försäljningspris för de tre månaderna, som sluta den 31 mars, skall 

bestämma lönerna från den 1 maj till den 31 juli; för de tre månaderna, som 

sluta den 30 juni, lönerna från den 1 augusti till den 31 oktober; för de tre 

månaderna som sluta den 30 september, lönerna från den 1 november till den 

31 januari; för de tre månaderna, som sluta den 31 december, lönerna från 

den 1 februari till den 30 april. 

13) Räkenskapsrevisorerna skola afgifva ett intyg öfver medelnettoförsäljningspriset 

för hvarje af de ofvannämnda tre månadsperioderna, som skall öfversändas 

till komiténs sekreterare och, efter bemyndigande af nämnda komité, meddelas 

arbetsgifvarne och arbetarne. 

14) Försäljningskontrakt för en längre tid än 12 månader skola ej medtagas 

i beräkningen vid mer än fyra på hvarandra följande tre månaders revisioner. 

15) Räkenskapsrevisorerna skola ej medtaga i beräkningen vid revisionen 

kol från de antracitkolgrufvor, som skola af komitén bestämmas. 

16) Nämnda komité skall sammanträda minst en gång hvarje månad. 

17) Komitén skall afgöra frågor uppstående i följd af påstådd öfverträdelse 

af denna öfverenskommelse, men ingen tvist skall upptagas eller afgöras 

af komitén, så vida ej arbetsgifvarne och arbetarne hafva vid hvarje tillfälle 

försökt, men misslyckats att densamma afgöra. 

18) Aflöningarna till arbetarne vid de kolgrufvor, der denna öfverenskommelse 

är gällande, skola betalas en gång hvar fjortonde dag, så vida ej vid dessa 

grufvor aflöningarna egt rum hvarje vecka, då detta bruk skall fortfara. 

19) Aflöningarna för maskinister och eldare skola höjas eller nedsättas en 

månad senare än förändringarna träda i kraft för de öfriga arbetarne för hvilka 

denna öfverenskommelse är gällande. 

20) Revision för perioden 1 september till 31 december 1889 skall bestämma 

aflöningarna under denna öfverenskommelse för de tre månaderna, som 

taga sin början den 1 februari 1890, och i afvaktan på resultatet af en sådan 

revision förbinda sig arbetsgifvarne att medgifva en förhöjning af 7'/, procent 

i arbetarnes löner, att träda i kraft den 1 januari 1890. 

21) Denna öfverenskommelse skall fortfara i kraft i sex månader från den 1 

januari 1890, och derefter tills endera parten gifver sex månaders uppsägning, 

hvilken uppsägningsnotis skall aflemnas den 1 juli 1890 eller den 1 af hvilken 

som helst följande januari eller juli. 

Underskrifter.

407 

Principen af ofvanstäende skala skall tillämpas vid lägre försäljningspris 

än 7 sh. 10'/, d. pr ton äfvensom vid och öfver försäljningspris af 14 sh. pr ton.

Ingående frakter till Cardiff 

med svenska och norska fartyg. 

408

409

Kolfrakter från Cardiff 

för segelfartyg år 1889. 

410

411

Kolfrakter från Cardiff 

för ångfartyg år 1889. 

412

413 

Från Cork. 

Till denna hamn hafva under året från Norge införts 168 1 /, ton kabeljo 

och 6.289 tunnor sill mot alldeles intet under år 1888, hvarjemte tillförseln 

af is liktidigt ökades från 3,067 till 3,581 ton och af bräder från 100,573 

st. till 203,500 st. Såsom häraf synes, börja båda nyssanforda slag af fisk 

åter finna afsättning härstädes, h varm ed, enligt min tro, nog kommer att fortfara, 

derest konsignatörerna blott sända säljbar vara. Hyflade golfbräder äro 

mycket omtyckta af härvarande byggmästare. Hvad slutligen isimporten angår, 

befarar jag, att den tillväxt årets import företett, icke kommer att förnyas, då 

åtskillige bland de största konsumenterna af denna vara hafva försett sig med 

maskiner för denna varas tillverkning. 

Från Grimsby. 

Importen af trävaror har fortfarande ökats och öfverstiger nästföregående 

års med omkring 31,000 loads. Prisen dera hafva förblifvit fasta, men dä 

lagren mot årets slut betydligen stegrats, äro utsigterna för 1890 icke synnerligen 

lofvande, hvadan ock en nedgång i så väl pris som frakter torde vara att 

motse. 

Träfrakterna till denna hamn hafva i medeltal utgjort: 

Af jern och stål har importen uppgått till 10,516 ton, hufvudsakligen 

såsom barlast. 

Utförseln af stenkol har företett oafbruten liflighet under året och kolgrufveegarne 

hafva haft svårt nog att fylla efterfrågan, emedan den inhemska 

förbrukningen vida öfverstigit den i medeltal vanliga, hvaraf ock nämnde egare 

begagnat sig genom att oafbrutet stegra prisen. 

Bästa »South Yorkshire» ångkol. hvilka vid 1889 års början kunde köpas 

för 10 sh. 6 d. pr ton. stego sålunda till 14 och 2:da hårda ångkol från 8. 6 till 

12. Sammanlagda utförseln belöpte sig till 559.048 ton, med 56,173 ton 

öfverskjutande nästföregående års. Häraf fördes till Sverige 171,692 och till 

Norge 43,814 ton. 

Kolfrakterna voro nära nog stationära, till 

Isimporten uppgick till 57,200 ton mot 52,990 under 1888, oaktadt 

tvänne här befintliga fabriker for konstgjord is voro i oafbruten verksamhet 

med en produktion af omkring 5,000 ton. Prisen å norsk is f. o. b. vexladc

414 

mellan 1 sh. 6 d. och 2 sh. 9 d. och cif.-prisen från 9 sh. till 10, allt pr ton. Vid 

transporten af denna vara betingades en frakt från Brevig af 7 till 8 sh. pr ton. 

Fiskmarknaden. Trawl-smackarne anses allt mera såsom föråldrade och ersättas 

af ångtrawls, likasom ock ångare byggas för fångst af torsk (cod), hvarvid 

de likaledes förses med trawls. Dessa fartygs — hvilka egas af bolag — 

förseende med ångkraft möjliggör deras sändande till aflägsna fiskeplatser, t. ex. 

Färöarna och Island, då fiskbankarne i Nordsjön synas bliiva allt mera utfiakade. 

Såsom en typ för dylika företag må här anföras »Sandö», som byggts i Hull 

för £ 5,500. Den är 77 reg.-ton af 105 X 20 X UV, samt försedd midskepps 

med en fisksump (»perforated») förutom vanliga fisk- och isbehållare. 

Maskinerna äro »triplecompound», med 12 3 /," X 20" cylindrar med 32 tums 

diameter och 22 tums slag. Med 148 slag och 150 B:» ånga har den en 

medelhastighet af 10'/, knop. Under 1889 ökades Grimsbys fiskeflotta med 

14 dylika ångfiskebåtar, livadan den nu eger 39 af denna klass. De hafva 

samtliga lemnat mycket godt resultat och isynnerhet är detta fallet med linfiskarena, 

som under sommarmånaderna landat ofantliga kvantiteter helgeflundra, 

fångade å fiskbankarne vid Färöarna och Island, hvarvid fångsten under 8 à 

10 dagar vanligen realiserats till £ 300 à 400. Endast ett enda norskt fartyg: 

af denna klass — »Cornelius» — om 54 reg.-ton har från Grimsby deltagit i 

denna fångst; det är dock vida mindre än de engelska ångarne af samma typ 

och har i det hela icke lemnat lika gynsamt resultat som dessa, ehuru det 

gjort åtskilliga goda resor. Farhåga yttras dock af härvarande fiskare att, om 

dylika ofantliga fångster hvarje år företagas, fiskgrunden snart skola upphöra 

att lemna så riklig tillgång. 

Qvantitetcn af ilandförd färsk fisk, som under året utgjorde 50,618 cwts, 

har, oaktadt nyssanförda ofantliga fångster, nedgått med 9,110 cwts mot den 

under 1888. Orsaken härtill får tillskrifvas minskad införsel af makrill från 

Norge, hvaraf under 1888 hitfördes 32 laddningar om 50,522 lådor, men 

under 1889 blott 18 laddningar om 14,477 lådor. 

Ej en enda laddning sill har landats i Grimsby. 

Förutom ofvan anförda ångare »Cornelius» hafva blott 3 norska fiskesmackar 

besökt Grimsby, nämligen »Rutland» 3 resor samt »Solo» och »Duo» 2 hvardera, 

landande tillsammans 1,150 cwts fisk. 

Här under året gällande pris å fisk hafva varit:

415 

Hullfirman Tbos. Wileon Sons & Co. har igångsatt regelbunden ångbåtsförbindelse, 

en gång under hvarje vecka, mellan denna hamn och Malmö, via 

Köpenhamn, hvarjemte samma firma träffat aftal med »Manchester, Sheffield & 

Lincolnshire Railway Co.» om öppnandet af ångbåtsfbrbindelse med Drammen 

under innevarande år. 

Från Hull. 

Vid en öfversigt af 1889 års handelsrörelse i denna hamn är det angenämt 

att nära nog i alla hänseenden kunna framhålla en tillökning i omsättningens 

omfång samt att, i det stora hela, deraf vunna resultat utfallit vida 

gynsammare än under många förutgående år. 

Vända vi oss härvid i första rummet till sjöfartsrörelsen, befinnes, att summan 

af det hamnen under året besökande tonnage af alla nationaliteter uppgått 

till 3,036,502 ton mot 2,919.320 ton under 1888. Den stadigt fortgående 

tillökningen är i väsentlig mån att tillskrifva den förträffliga beqvämlighet 

Alexandradockan erbjuder fartyg af stor drägtighet, i hvilket afseende må framhållas, 

att äfven de största f. n. befintliga fartyg, som besökt Hull, hafva 

utan det ringaste uppehåll kunnat intagas i dockan, hvars slusströskel vid flod 

eger ett djup af 34 fot. 

Den konkurrens, som eger rum mellan de båda här befintliga dockorna, 

har, ehuru den onekligen är förmånlig för skeppsfarten, dock medfört ogynsamma. 

resultat med hänseende till den utdelning dessa lemnat, men den ökade trafiken 

under sistlidet år har dock medfört en väsentlig förbättring i dessa vigtiga företags 

finansiella ställning. 

Hvad särskildt angår den svenska och norska skeppsfarten i denna hamn, 

torde en jemförelse mellan under senaste trenne år ankomna fartyg icke sakna 

intresse. 


Korska fartyg. 

Häraf synes, att procenten af tonnage af svenska och norska fartyg, jetnförd 

med summan af drägtigheten af samtliga fartyg, besökande denna hamn. 

befinner sig i jemn stegring, nämligen:

416 

Fartyg af andra nationaliteter hafva hitkommit från svenska och norska 

hamnar pä sätt nedan visas: 

Utklareringar af svenska och norska fartyg voro: 



Fraktmarknaden har med få undantag varit den för skeppsredare mest 

gynsamma under den tidrymd, som förflutit efter senaste fransk-tyska krig. 

De höga fraktnoteringar, med hvilka året öppnades, hafva temligen väl bibehållet 

sig, men å andra sidan bör ihågkommas, att driftkostnaden väsentligen stegrats 

genom ökade pris å kol och aflöningar m. m. d. Mot årets utgång inträdde 

dock ett häftigt fall i frakterna, från hvilket, dess värre, för närvarande ringa 

utsigt finnes till snar förändring tiil det bättre. 

Enligt af vederbörande fartygsbefälhafvare lemnade uppgifter, hafva för 

svenska och norska fartyg, som besökt denna hamn, efterstående fraktsatser varit 

gällande: 

Gruftimmer och pitprops. 

Kristianiafjorden: jan. 25 sh., april 20 à 22 sh., juli 22 sh. 6 d., okt., 25 

à 27 sh., nov. 21 sh., dee. 22 sh. 

Fredrikshald: sept. 21 sh., okt. 26 sh., nov. 20 sh. 

Skien-Porsgrund: febr. 27 à 28 sh. 6 d., april 30 sh., sept. 30 sh, okt. 30 sh. 

Laurvig: okt. 25 sh. 6 d.: Kragerö: juli 29 sh., okt. 26 à 29 sh. 

Risör: jan. 25 sh., mars 22 sh., april 20 sh., juli 24 sh., sept. 25 sh., okt. 

25 à 26 sh., dec. 23 à 24 sh. 

Arendal: jan. 27 à 30 sh., febr. 27 sh., mars 19 sh. 6 d., maj 19 sh., juli 

24 sh., sept, 24 à 28 sh., okt. 26 sh., dec. 22 sh. 

Tvedestrand: maj 19 sh., aug. 28 sh.; Grimstad: maj 20 sh. 

Kristiansand: jan. 29 sh., april 27 sh. maj 20 sh. 

Mandal: mars 27 sh. 6 d. 

Varberg: jan. 21 sh., april 16 sh., dec. 20 sh. (180 kub.-fot). 

Halmstad: april 19 sh., juli 22 sh., okt. 22 sh. 

Karlskrona: okt. 30 sh.; Kalmar: okt. 40 sh. (1,500 run.-ft), nov. 28 sh.

417 

Oskarshamn: maj 32 sh. 6 d. (1,500 run.-fot), juli 35 sh., sept. 37 sli. 6 d., 

okt.—nov. 42 sh. 

Vestervik: jan. 50 sh., aug. 30 sh., sept. 30 sh.. dee. 37 à 42 sh. 

Söderhamn: juli 37 sh. 6 d. Hudiksvall: aug. 37 sh. 6 d., okt. 36 sh. 0 d. 

Sundsvall: aug. 38 sh. 0 d. Umeå: juli 40 sh. Meoi: okt.—nov. 40 sh. 

Luleå: sept. 43 sh. 

Plankor, hattens och bräder. 

Trondhjem: jan. 32 sh. 6 d. Laurvig: april 23 sh. 

Göteborg: jan. 40 sh. Nordmaling: sept 37 sh. ö d.. nov. 47 sh. 6 d. Wadsö: 

aug. 50 sh. Arohangel: juni 51 sh. 3 d. juli—aug. 50 sh. Gefle: 

aug. 37 sh. 6 d., sept. 30 à 32 sh. 6 d., okt. 30 sh. Piteå: sept. 40 

sh. Hernösand: maj 35 sh., juli 40 sh. okt. 36 sh. 6 d., nov. 35 sh., 

dec. 40 sh. 

Sundsvall: juli 34 à 35 sh., nov. 32 sh. 6 d. Söderhamn: sept. 32 sh. 6 d. 

Skellefteå: sept. 40 sh., okt. 41 sh. 3 d., nov. 50 sh. 

Hudiksvall: nov. 38 sh. Hallsta: juli 32 sh. 6 d., sept. 32 sh. 6 d. Husum: 

juli 36 sh., sept. 36 sh. 

Örnsköldsvik: okt. 37 sh. 6 d. Haparanda: okt. 45 sh. 

Luleå: nov. 46 sh. 6 d. Skutskär: juli 32 sh. 6 d.. nov. 30 sh. 

Helsingborg: aug. 30 sh. 3 d. Abo: sept. 30 sh. Viborg: sept. 35 sh. Björneborg: 

sept. 33 sh. Torneå: okt. 42 sh. 6 d. Kronstadt: okt. 30 sh. 

Kotka: okt. 40 sh., nov. 35 sh. 

Ved (firewood.) 

Kronstadt: okt. 45 sh. (famn). Umeå: dec. 45 sh. 

Sundsvall: okt. 45 sh., nov. 40 à 45 sh. 

Trämassa. 

Göteborg: jan. 7 sh., febr. 8 sh. 6 d., april 6 sh., sept. 8 sh. 6 d., okt. 

8 sh. 3 d. Arendal: okt. 15 sh. 

Pitchjrinevirke. 

Darien: juli £ 6. 2. 6. Pensacola: okt. £ 5. 17. 6. 

Quebee: 30 sh. (load), 70 sh. (stånd.). 

Is. 

Brevig: april 8 sh., juli, sept., okt. och nov. 8 sh. 6 d. 

Kragerö: juni 8 sh. 6 d., sept. 9 sh. 6 d. Risör: okt. 9 sh. 

Kristiania: juni 10 sh., sept. 9 sh. Dröbak: juni 10 sh. 6 d. 

Möss: juli 10 sh. Laurvig: sept. 9 sh. 6 d. 

Ka/ta och petroleum. 

Philadelphia: febr. 4 sh. New-York: april 3 sh. 9 d. à 3 sh. o d., dec. 3 sh. 

Harts. 

Savannah: febr. 3 sh. 6 d., aug. 4 sh. Wilmington: jan. 3 sh. 10'/, d.. 

april 3 sh. 6 d. 

Terpentin. 

Savannah: febr. 5 sh., juli 5 sh.. aug. 5 sh. 3 d. 

Wilmington: nov. 5 sh. Brunswick: dee. 4 sh. 9 d. 


417 

Tjära. Wilmington: jan. 3 sh. 10/, d-, april 3 sk 9 d. 

Bomullsfrö. Parahyba: jan. 27 sh. 6 d., febr. 27 sh. 6 d. 

Barkextrakt. Miramichi: okt. 7 sh. 6 d. (barrel). 

Johannisbönor. Cyprus: juni 25 sh., juli 29 sh., dec. 32 sh. Larnaca: jun? 

25 sh. 

Bönor och majs. Saffi: jan. 5 sh. Casablanca: jan. 4 sh. 9 d. (qu.) 

Med tillfredsställelse må anföras, att sjöfartsrörelsen i denna hamn ej någon, 

gång under aret blifvit störd af allvarligare strejker bland dockarbetare eller 

sjömän. 

Smör har importerats från Sverige i betydligt ökad mängd, troligen till 

följd af den snabba befordran till Manchester och andra inlands-marknader, som 

genom Wilson-liniens ångare i samverkan med Hull & Barnsley. Railway & 

Dock Comp. anordnats och hvarigenom på fredag från Göteborg afsändt smör 

når nyss anförda afsättningsorter omkring kl. 10 på nästföljande måndags f. m. 

Bidragande härtill är ock, att svenskt smör här alltjemt vinner ökadt anseende 

samt säljes under eget namn — såsom »svenskt» —, hvilket utan tvifvel är en 

förändring i rätt riktning. Antalet försäljningsställen i Hull, hvilka erbjuda 

sina kunder svenskt och danskt smör, är i starkt tilltagande, men fara värdt är, 

att denna affär ej sällan bedrifves på ett för producenten icke i allo förmånligt 

sätt. Så påstås, att i åtskilliga af dessa försäljningsställen smör afyttras till 

inköpspris eller t. o. m. derunder, endast för att locka afnämare af andra varor 

såsom té ni. m., likasom ock att ej sällan smör af underhaltig beskaffenhet utbjudes 

såsom »bästa svenskt» eller »danskt». Smörimporten från Norge har 

ännu icke lyckats återvinna den omfattning, den tillförene egde, troligen emedan 

prisen i hemlandet å denna vara äro mera lönande, åtminstone under sommarhalfåret, 

än som här ernås under nuvarande starkt utvecklade konkurrens. 

Totalimporten till Hull under förra året af så väl smör och margarin som 

fläsk och ister företer en ofantlig tillökning, hufvudsakligen orsakad af den 

stora utveckling, förbindelsen med Förenta Staterna ernått genom Wilsonska 

firmaDS talrika ångare, hvadan ock konkurrensen i alla rigtningar inom denna 

handelsgren befinner sig i stegring. Ett härvarande inom smör- och margarinbranschen 

sysselsatt hus har lemuat följande meddelande rörande denna: 

»Marknaden öppnades med god efterfrågan, hvilken fortfor under januari, 

hvarvid 125 à 130 sh. med lätthet betingades för smör af finaste qvalitet. 

Margarin fann likaledes jemn afsättning till 40 à 70 sh., allt efter beskaffenhet. 

Under början af februari inträffade ett prisfall af 5 sh., hvilket dock mer 

än återvanns mot månadens slut med anledning af minskad införsel, hvarvid 

prisen sprungo upp till 135 à 138 sh. Härvid förblefvo de till midten af 

mars, då på en gång ett fall af 20 sh. inträffade, samt derefter prisen ytterligare 

nedgingo till dess finaste vara mot slutet af april betingade högät 100 

sh. Margarin deremot rönte lik tidigt god efterfrågan, med ganska ringa prisförändring. 

Under maj inträdde åter en reaktion med 5 sh. högre pris under 

större delen af månaden, hvarefter prisen åter nedgingo till dess att under juni 

blott 95 sh. betingades för l:ma vara. Under juli stego prisen åter något, 

till omkring 114 sh., under det 42 sh. till 64 sh. betalades för margarin. 

Augusti ingick med god efterfrågan, hvarvid 110 à 116 sh. erhölls för finaste 

smör, och fortforo dessa pris till midten af september, då en stegring af 4 sh. 

försiggick, bibehållande sig under hela oktober, och äfven under november vexlade 

prisen mellan 116 och 120 sh. samt för margarin mellan 45 och 68 sh. 

Under december inträdde en hastig stegring ända till 138 sh. med god efterfrågan, 

men under månadens senare hälft antogs t. o. m. 118 å 122 sh. för 

finaste vara, hvaremot priset å margarin förblef oförändrad».»

419 

Fläsk har under senaste tvänno är blifvit en allt mera betydande importartikel 

från Göteborg. Enligt sakkunnig persons uppgift anses denna vara fullt 

jemförlig med de bästa märken af andra slagterier, och all anledning finnes dertill 

att denna import kommer att vidare utveckla sig. 

Agg införas från de Förenade rikena till denna hamn i endast obetydlig 

mängd, men antagligt är, att en snar ändring häri kommer att inträda, hvarvid 

synnerlig uppmärksamhet bör egnas ät deras omsorgsfulla inpackning och sortering 

samt att de äro absolut färska. 

Boskap. Från Norge har en jemförelsevis betydlig import af får egt rum 

till denna marknad. Enligt uppgift betalades under årets första del relativt 

höga pris af till Norge öfversände uppköpare, med anledning hvaraf ett ej obetydligt 

antal får senare liitsändes i konsignation under förhoppning, att motsvarande 

pris skulle för dem ernås. Dessa förhoppningar blifva dock ofta svikna, 

medförande i ej få fall ganska betydliga förluster. För att ifrågavarande import 

skall kunna försökas med hopp om gynsamt resultat, erfordras dock att 

allvarliga åtgärder vidtagas till fårafvelns förbättrande. Djuren hitkomma i för 

magert tillstånd och lämpa sig ej för gödning härstädes. En väsentlig olägenhet 

är ock ur engelske köpares synpunkt att svansarne ej afstubbats medan 

djuren ännu voro lam. 

Nedan anförda pris betingades för dessa får, allt efter storlek och hull: 

De slagtade kropparnes vigt vexlade mellan 32 och 42 fi>. 

Sannolikt till följd af foderbrist i Norge hitsändes åtskilliga nötboskapsdjur 

från StavaDger, men med undantag af några mjölkkor, som funno god afsättning, 

var deras beskaffenhet mycket underhaltig. 

Is importerades från Norge i ökad mängd, betingande något högre pris än 

under 1888, hvilket dock berodde af högre frakter, ty f. o. b. prisen förblefvo 

ungefärligen desamma. Den firma, som här är den största förbrukaren af 

nämnda vara, gifver den norska isen obestridligt företräde framför konstgjord, 

emedan den förra smälter bättre och gifver den fisk, till hvars förvaring den 

användes, ett renare utseende, än då artificiel is begagnas. Emellertid utvidgar 

»The Hull Manufacturing Ice C:o» sin anläggning och uppställer nya apparater, 

hvartill dock anledningen närmast torde böra sökas dcri att bolaget redan nedlagt 

ett betydligt kapital i företaget. Ej osannolikt komma prisen å norsk i 

att under innevarande år blifva högre med anledning af den milda vintern och 

ökad arbetskostnad, hvilket åter inverkar uppmuntrande på den inhemska tillverkningen 

af denna vara. 

Fisk har införts från Sverige i betydligt ökad mängd, hvaremot importen 

från Norge aftagit. De för sill betingade pris uppgifvas af den största härvarande 

firma i denna affärsgren hafva varit:

420 

Det allmänna resultatet af denna hamns fiskeindustri kan näppeligen anses 

tillfredsställande. Nya anordningar påkallas för att ernå någon behållning af 

densamma. För nämnda ändamål utbytas de hittills brukliga segelsmackarna allt 

mera mot ångtrawlers, likasom ock under senaste tid en flotta af linfiskeångsmackar 

utrustats. Till följd af nu anförda förhållande har ett stort antal 

segelsmackar utbjudits i marknaden, och funnit afnämare i norrmän, som inköpt 

ej få till jemförelsevis billiga pris. 

Träimporten har likaledes under året rönt en märklig utveckling. Totalimporten 

af sågadt virke från alla länder utvisar sålunda en tillökning mot närmast 

föregående år af 66,733 loads samt af hugget virke 37,722 loads, och 

en mycket betydlig andel häraf har kommit Sverige och Norge till godo. Denna 

affärsgren har lemnat ganska tillfredsställande resultat, då den under 1888 års 

höst inträdda prisstegringen förblifvit beständande, och antagligen komma dessa 

pris att fortfara 

äro betydliga. 

äfven nnder stundande säsong, om än härvarande lager f. D. 

Korn. Skeppningarna häraf från Sverige hafva under året fallit till en 

mycket låg siffra, på samma gång som totalimporten af detta sädesslag nedgått 

till föga mera än hälften mot under 1888. Svensk vara har ej varit af god 

beskaffenhet, hvadan ock resultatet af skeppningarna under årets förra hälft ej 

torde utfallit förmånligt för exportörerna. 

Hafre har likaledes hitförts från både Sverige och Danmark i betydligt 

mindre mängd än tillförene, men, då behofvet af detta sade fortfarande varit 

detsamma, har den sålunda uppkomna bristen blifvit fylld från Ryssland. 

Stenkol. Totalqvantiteten af hitfördt kol har uppgått till: 

Prisen stego betydligt mot årets utgång, till följd af ökad produktionskostnad 

och stegrad efterfrågan. Bästa »South-Yorkshire» hårda ångkol betingade 

således, f. o. b. Hull, under jan.—juni 10 à 11 sh., juni—nov. 11 sh. à 11 

sh. 6 d., men mot slutet af december 15 sh. 

TJnder året här gällande kolfrakter synas af bifogade tabell.

Kolfrakter från Hull år 1889 (pr keel) 

för segelfartyg. 

421

422

423 

Tjära. Totalinförseln häraf utgjorde 19,401 tunnor — eller 3,000 9t. 

mera än under 1888 —, men minskades af svensk vara. 

Under arets första månader betalades »Archangel» med 13 à 14 sh. och 

»Stockholm» med 22 sh., hvilken senare, på grund af bristande tillgång, under 

juli steg till 24 sh. 6 d., under oktober och november till 25 sh. 6 d. och 

under december till 26 sh. Vid årets utgång stod »Archangel» i 18 sh. och 

»Stockholm!) i 27 sh. à 27 sh. 6 d. Den verkligen från Sverige införda qvantiteten 

häraf utgjorde en obetydlighet. 

Från Limerick. 

Importen af is har rönt någon minskning, i det den utgjorde 5,861 ton 

mot 6,672 ton under 1888, hvaremot af hyllade golfbrädcr och lådämnen tillfördes 

770 std mot 600 std under sistanförda är. Ständigt ökad begärlighet 

har visat sig för färdiga lådor, hvilka finna användning vid mejerier och bisquitfabriker. 

Det största härvarande svinslagteri begagnar »refrigeratorer», hvadan 

förbrukningen af is torde ytterligare komma att aftaga. 

Från Liverpool. 

Hela utrikes skeppsfarten på Liverpools hamn år 1889 ställer sig sålunda 

i jemförelse med 1888: 

I dessa siffror ingår icke summan af den inrikes skeppsfarten, hvilken är 

vanligen större i afseende på antalet fartyg än den utrikes, men mycket betydligt 

mindre i afseende på drägtighet. 

Liksom föregående år har benägenheten att använda allt större fartyg i 

den utrikes farten vidhållits. Medeldrägtigheten af ankomna fartyg är 1,210 

ton mot 1,176 ton år 1888. 

Våra fartyg hafva deltagit i trafiken på hamnen med, såsom vanligt, närmare 

500 fartyg om en fjerdedols million ton. 

De svenska segelfartygen synas på väg att försvinna från denna trafik. 

Endast 21 ankommo hit under året mot 28 år 1888. Äfven antalet ångfartyg 

har minskats, så att svenska flaggan representerades af blott 68 fartyg mot 82 

det nästföregående året; men sammanlagda drägtigheten af dessa 68 fartyg är 

icke så synnerligen mycket mindre, 50,676 mot 54,560 ton, beroende derpä 

att större fartyg — ångfartyg — användts, och medeldrägtigheten har ökats 

till 745 ton mot 666 år 1888. Fraktförtjensten har också ökats till £ 57.880 

mot £ 50,395. 

Den norska skeppsfarten på Liverpool utvisar tillväxt i alla afseenden: 

antal fartyg 412 mot 405, drägtighet 209,580 mot 198.471 ton, medeldrägtighet 

509 mot 490 samt sammanlagd fraktförtjenst £ 449.715 eller 21 sh. 

pr ton mot £ 334.270 eller 16 sh. 6 d. pr ton år 1888 och £ 283,715 

eller 13 sh. 6 d. är 1887 och £ 286,330 eller 13 sh. 6 d. år 1886.

424 

De största summorna imjenades, pä sätt utvisas af de båda tabellerna, i 

hitförseln af trävaror från Oanada och Pitehpine-hamnarna och i utförseln till 

La Platå och Brasilien af stenkol och till någon del styckegods. 

Vårt deltagande i bomullsförseln har så godt som upphört; men en omständighet 

bör nämnas: för första gången har ett norskt ångfartyg tagit del i 

den och intjenat S. 4,400 eller 65 sh. pr ton. Det vore att önska att andra 

ängfartyg försökte sig i denna fart, som lemnar stor förtjenst åt engelska ångfartyg. 

Förtjensten i farten från Brasilien, som för några år tillbaka var ansenlig, 

i synnerhet för svenska fartyg, har också kommit på väg att upphöra, på grund 

deraf att också här bomullen omhändertages af ångfartygsrederierna. 

Vårt deltagande i risförseln från Bortre Indien synes också vara förbi; 

men frakter af socker från Sunda- och Philippinska öarna hafva inbragt ensamt 

för norska fartyg den betydande summan af S. 19,550 mot £ 12,610 nästföregående 


Från Norge hafva de norska fartygen hitfört allt mera hyflade bräder och 

is, men betydligt mindre pitpropslast. 

Antalet norska ångbåtar har ökats till 52 mot 32 nästlidna år, men man 

kan ännu icke tala om någon regelbunden ångtrafik emellan Liverpool och Norge, 

måhända med undantag af »Courierss nära månatliga resor från och till Fredriksstad. 

Angfartygsförbindelsen mellan Liverpool och Göteborg har uppehållits med 

ungefär samma antal resor. 

Summarisk uppgift öfver den svenska skeppsfarten på Liverpool 

år 1889.

425 

Summarisk uppgift öfver den norska skeppsfarten på Liverpool 

år 1889. 

Ingående frakter i Liverpool. 

Mintimmer och props. 

Christiania: mars—april 29 à 30 sh. 

Laurvig: april 31 sh., juli 35 sh. 

Kragerö: januari 35 sh., mars 29 à 30 sh. 

Porsgrund: mars 31 sh. 

Risör: jan. 40 sh., mars 30 à 33 sh.

426 

Hyflade bräder. 

Fredriksstad: jan. 35 sh., mars 24 sh. 6 d. à 30 sh., april 30 sh., maj 28 

sh., aug. 37 sh. 6 d., okt. 40 sh. 

Fredrikshald: okt.—dec. 40 sh. 

Lauirig: april 30 gh. 

Drammen: mars—april 31 sh. à 32 sh. 6 d. 

Plankor. 

Port Medway: mars 67 sh. 6 d. 

Sheet Harbour: april—maj 62 sh. 6 d. 

Shediac: juni 68 sh. 9 d., juli 67 sh. 6 d., aug. 68 sh. 6 d. 

Pugwash: JUDI 65 sh. 

Parrsboro: juni 65 sh. 

Halifax: juli 60 sh. 

Baie Verte: juli 52 sh. 6 d. à 65 sh., dec. 73 sh. 9 d. 

Dalhousie: aug. 66 sh. 3 d. 

Chatham: sept. 72 sh. 6 d. 

Staf. 

Christiania: april 29 sh. 

Drammen: maj 30 sh., okt. 46 sh. 

Hommelvig: sept. 35 sh., okt. 37 sh. 

Pitchpine. 

Pensacola: april 5. 10. 0 à 5. 15. 0, juni 6. 0. 0 à 6. 10. 0, juli 6. 17. 6. 

Mobile: maj 6. 5 0, aug. 6. 15. 0, 

Pascagoula: okt. 5. 15. 0. 

Greenheart. 

Essequibo: jaD. 1 sh. 1 d. 

Demerara: febr. 1 sh. 2 d., april 1 sh. 3 d., maj 1 sh. 2 d., juli 1 sh. 3 d. 

nov. 1 sh. 6 d., dec. 1 sh. 4'/, d. 

Mahogni. 

Laguna: mars 42 sh. 6 d., april 47 sh. 6 d., maj 43 sh. 9 d. à 47 ah. 6 d., 

sept. 47 sh. 6 d. 

Minatitlan: mars—april 52 sh. 6 d. 

Tuxpani: sept. 67 sh. 6 d. 

Färgträ. 

Old Harbour: april—maj 33 sh., juDi 30 sh. 

Black River: april 32 sh. 

Tlaeotalpan: juli 52 sh. 6 d. 

Trämassa, 50 %. 

Skien: jan. 12 sh., aug. 11 sh. 

Drammen: febr. 11 à 12 sh.. april—maj 11 sh. 

Christiansand: maj 11 sh. 

Porsgrund: okt. 11 sh. 

Socker. 

Parahyba: febr. 15 sh. 

Samarang: juli 35 sh., okt. 47 sh. 6 d. 

Passaruan: sept. 35 sh. k 37 sb. 6 d. 

Surabaya: okt. 47 sh. 6 d. 

Manilla: okt. 40 sh.

427 

Bomull. 

Bio Grande: jan. 3 sh. 8 d. à 7 sh. 16 d. 

Parahyba: febr. 5 sh. 16 d. 

Savannah: dec. 3 sh. 8 d. 

Harpix. 

Wilmingtoo: april—maj 3 sh. 6 d. 

Savannah: juli 3 sh. 4 1 /, d., sept.—dec. 3 sh. 4 1 /, d. 

Charleston: nov.—dec. 3 sh. 6 d. à 3 sh. 9 d. 

New-York: nov. 2 sh. -tV, d. 

Terpentin. 

Savaunah: juli 4 sh. 7'/, d., aug. 3 sh. 10'/., d., sept. 4 sh. 7 1 /, d., dee. 

5 sh. 

Charleston: nov. 5 sh. 

Is. 

Risör: febr. 11 sli., april 13 sh., aug. 13 à 15 sh. 

Kragerö: mars 10 sh., april 9 sh., juni 12 à 15 sh., aug. 13 sh., sept. 14 sh. 

Lyngör: april 9 sh. t! d. 

Dröbak: april 10 sh. 6 d. 

Petroleum. 

New-York: mars 3 sh. 

Tjära. 

Archangel: jan. 2 sh. 10'/a d., aug. 3 sh. 6 d. 

Salpeter. 

Pisagua: juli 30 sh. 

Apelsiner. 

Valencia: mars 1 h. 6 d. 

Utgående frakter i Liverpool. 

Kol. 

Buenos Avres: jan. 30 sh.. febr. 30 à 32 sh., mars 32 sh. 6 d., maj 33 sh. 

6 d., juni 31 sh., juli 30 sh., aug. 32 sh. 6 d. à 33 sh., sept. 30 sh. 

6 d., okt. 32 sh. 6 d. à 33 sh., nov. 31 sh., dee. 27 sh. 

Rosario: febr. 36 à 39 sh., maj 39 sh., aug. 40 sh. 

Santos: jan. 25 sh., mars 29 sh., juni 28 sh., okt. 32 sh. 

Bahia: okt. 20 a 21 sh., sept. 25 sh. 

Ceara: jan. 20 sh., okt. 22 sh. 

Para: febr. 22 sh. 6 d., april d:o. juli d:o. 

Knsenada: juni 34 sh., aug. 33 sh.. okt. 34 sh.. nov. 29 à 31 sh. 

Rio Janeiro: april 25 sh. 

Montevideo: sept. 30 sh. 6 d. 

Genua: aug. 9 sh. 6 d. 

Rangoon: jan. 10 sh. ü d. 

Salt. 

Bergen: jan. 10 sh.. okt. 7 sh. 

Christiansund: 7 à 10 sh. 

Arendal: april 5 sh. 6 d.

Vardö: maj 7 sh. 

Köpenhamn: febr. 7 sh. 6 d. 

Malmö: maj 4 sh. 3 d. 

Halifax: mars 7 sh., febr. 8 sh. 

Quebec: april 5 sh. à 5 sh. 6 d. 

Archangel: maj 6 sh. 

Port Natal: nov. 31 sh. 

428 

Cokes. 

Christiania: jan. ti sh. ti d., okt. 7 sh. 

Aarhuus: maj ö sh. 

Köpenhamn: sept. 10 sh. 0 d., okt. 11 sh. 6 d. à 13 sh. 9 d., nov. 12 sh. 

Styckegods. 

Buenos Ayres: jan. 36 sh., febr.—mars 37 sh. 6 d., april 46 sh., maj 35 sh., 

juni 35 sh. 6 d., aug. 44 sh., okt. 37 sh. 6 d., dec. 33 sh. 

Rio Janeiro: febr. 33 sh., okt,-—nov. 30 sh. à 33 sh. 6 d. 

Santos: dec. 30 sh. 

Bahia: nov. 31 sh. 6 d. 

Kosario: dec. 39 sh. 

Santa Fé: okt. 49 sh. 

Port Natal: maj 43 sh. 9 d., juni 45 sh. 

Bahia Blanca: april 41 sh. 

Christiania: mars 13 sh. ti d., sept. 11 sh. 

Island: mars 14 sh. 

Oljekakor. 

Kallundborg: juni 10 sh., aug. 9 à 10 sh., okt. 10 sh. 6 d. 

Beck. 

Brindisi: nov. 11 sh. 

Jernbaneskenor. 

Paysandu: dec. 42 sh. 

Superfosfat. 

Savannah: jan. 10 sh. 

Från Middlesbro. 

Den för detta distrikt vigtigaste artikeln, lackjern, har under året fördubblats 

i värde, hvilket åter medfört enahanda inverkan på prisen af manufaktureradt 

jern och stål. Skeppningarna häraf stego betydligt och förråden vid 

årets slut voro mycket reducerade. Likaså har priset å cokes mer än fördubblats 

sedan årets ingång och stenkol stigit med 75 %. 

har utgjort till: 

Exporten härifrån 

Den minskade importen af tackjera till Sverige bar utan tvifvel berott af 

den der denna vara ålagda tull. Af kol och cokes har exporten till Sverige 

och Norge bibehållit sig ungefärligen lika med den under näst föregående år.

429 

Skeppningen af salt från denna hamn befinner sig i jemnt stigande och 

liar häraf under året utförts till Sverige 2,500 och till Norge 2,800 ton. 

Likaså visar utförseln af slagg-gödning tillökning både till Sverige och Norge. 

Tillförseln af trävaror från Sverige har betydligt aftagit, troligen i följd 

af brist på segelfartyg, och har densamma förflyttats till andra hamnar, der 

regelbunden ångbåtsförbindelse med nämnda land förefinnes. Från Norge har 

deremot denna import och framför allt den af pappersmassa fullt bibehållit sig 

och torde den sistanförda antagligen komma att ytterligare utveckla sig. 

Från Milford. 

Fiskeindustrien i denna hamn har vunnit en betydlig tillökning och i samband 

dermed äfven importen af is från Norge, hvaraf 15 laddningar under året 

ankommo mot 3 under närmast föregående år, hvarjemte ytterligare tillökning 

i denna import kan motses. Ej osannolikt är nämligen, att denna hamn kommer 

att utveckla sig till en af de mest betydande fiskhamnar i Storbritannien, 

sedan den f. n. befintliga bristen på bostäder för den fiskeidkande personalen 

hunnit afhjelpas- De för den transatlantiska trafiken afsedda dockorna hafva 

ännu icke nått för ändamålet erforderlig fulländning, men har dock en passagerareångare 

från New-York försöksvis en gång här landsatt sin last. 

Från Newcastle. 

I det forlöbne Aar har Antallet af vore hertil ankomne Skibe naaet sit 

höieste Punkt. Den samlede svenske Tonnage belöb sig saaledes till 117,117 

mod 110,863 i 1888 og 102,233 i 1887, og den norske til 272,462 mod 

218,790 i 1888 og 192,769 i 1887. Af den for 1889 anförte Tonnage tilhörte 

80,210 svenske og 129,431 norske Dampskibe. Antallet af de Sömæud, 

som bemandede disse Skibe, var for de svenskes Vedkommende 3,264 og for 

de norske 6,627 Mænd, af hvilke igjen 696 for med svenske og 3,314 med 

norske Dampskibe. Det Opsving, som Newcastle saaledes fremviser, antages at 

være et af de mange Beviser for de gunstige Tider for al Handel og Skibsfart 

i Aaret 1889. Et glædeligt Moment i dette Opsving, Newcastle betræffende, 

er, at Indkjöbet til Norge af udenlandske Skibe ikke som för alene bestaar 

af ældre, men af nye Skibe, idet 5,462 Ton falder paa her nybyggede 

og 1,065 paa et ældre Dampskib. Den indkjöbte Seilskibs-Tounage belöb sig 

til 2,650. Uanseet den Velstandskilde, som Skibsfarten maa formodes at have 

været for de forenede Riger i det forlöbne Aar, er der sikre Tegn paa en stigende 

Forkjærlighed for Damp versus Seil. Af förliste, syge og nödlidende 

norske Sömænd er der i 1889 hjemsendt över Newcastle 421 mod 517 i 1888, 

hvoraf 365 med det Ostlandske Lloyds Dampskibe og 48 til Bergen med »Norge». 

Til Sverige hjemsendtes 8 svenske Sömænd. 

De mange Interesser udenfor Hjemlandene, som henhöre under Skibsfarten, 

har det hidtil tilhört individuelle Bestræbelser at forsvare, og nogen Sanimenslutning 

for ved forenede Anstrængelser at sikre sig mod Överlast, i Lighed, 

for Ex., med de engelske ForeDinger, har ikke existeret. Den nordiske Skibsrederforening, 

som ifjor stiftedes med ovennævnte Forinaal for Öie, maa derfor 

ansees som et Skridt fremad ogsaa i den antydede Betning. Föreningens Anmodning 

til dette Vicekonsulat om at blive gjort bekjendt med de Usaneer og 

skadelige lokale Forhold etc., som her matte findes, efterfulgtes derfor gjerne,

430 

og da denne Indberetning muligens tärde være af Betydning ogsaa her, har 

man nedenfor tiUadt sig at fremkomme med en noget forkortet Afskrift af 

samme: 

»I Anledning af det förste Spörgsmaal, at lade undersöge i dette Distrikt 

de for Rederierne skadelige Befragtnings- og Certeparfci-Klausuler, Afregningsog 

andre Usancer, har jeg at meddele, at der findes en Usanee, som her har 

indsneget sig under det bekvemme Navn »Custom of the Port», men som i 

Virkeligheden er ensbetydende med den stærkeres Ret ligeqverfor den svage, og 

under hvilken en stor Del af vore mindre svenske og norske Skibe lider; i 

Kraft af samme har Minetömmer og Kulleskarp, der losses i Tyne Dock, at 

ilandbringes ved Mandskabet, omendskjöndt Certepartiet stipulerer klart og tydeligt 

nok, at Lasten skal tages fra Skibet af Kjöbmanden, og da Lasten först 

maa flödes for senere at trækkes paa Land (af Fartöiets Besætning), er dette 

ikke alene et brydsomt Arbeide, men Tidspilden er ogsaa stor, især naar Fartöiet 

ligger et Stykke fra Land. 

»Blandt Overgreb, som vel ikke kan kaldes Usanee, men som ogsaa kan 

henregnes under den stærkeres Ret ligeoverfor den svage, kan nævnes, at Udbetaling 

af Liggedagspenge fordetnieste negtes aldeles, og at en delvis Udbetaling 

af samme næsten ansees som en liberal Fremgangsmaade af Kjöbmanden. 

Uden Tvivl vilde begge disse Overgreb kunne reduceres, for ikke at sige ganeke 

standses, naar det tydeliggjordes at man ikke længere agtede at lade sig 

behandle paa denne Maade og om nödvendigt at lade Loven afgjöre Sägen. 

Den engelse Ret er, som bekjendt, retfærdig nok og vil neppe godkjende som 

sCustom of the Port» en Fremgangsmaade, som den i Tyne Dock beskrevne; 

thi »Custom of the Port» kan vel i flere Tilfælder omfatte Tvistigheder ved 

Land mellem Skipper og Kjöbmand, naar Certepartiet ikke bestenit indeholder 

noget derom; men den er derimod neppe istand til at ophæve kontraktsmæasige 

Betingelser, som Kjöbmanden har bundet sig til i Certepartiet. Det förste 

Udlæg ved en Proces, i Förening med den noget indviklede og kostbare engelske 

Rettergang, er afskrækkende for alle Udlændinge og ikke mindst for en 

Skipper, hvis korte Ophold ved Land desuden er hemmende i flere Retninger. 

Om den nordiske Skibsrederforening har til Hensigt at söge fjernet Usancer 

af den her berörte Slags, og at staa en Skipper bi med Raad og Daad, naar 

han i Udlandet lider en saadan Överlast, som han ikke Belv magter at beskytte 

sig imod, da bnrde sikkerlig en almindelig Tilslutning af vore Skibe alene af 

denne Grund kunne ventes at finde Sted, og da en saadan Tilslutning ikke vil 

koste de her berörte mindre Fartöier mere end omtrent ti à femten Kröner, 

vil jo et saadant Udlæg være overkommeligt og vist ogsaa vel anvendt. Sammenslutning 

hörer imidlertid ikke til Nordboens — idetmindste ikke Nordmandens 

— fremragende Egenskaber, og samme kan vel anses for at være den værste 

Usanee, som deres Förening vil faa at kjæmpe med, men som ogsaa er Anstrængelsen 

værd; thi det maa formodes, at den har gjort mere Skade for 

Handel og Söfart end alle de andre tilsammen. 

Bevidstheden om de Vanskeligheder, som den nordiske Skibsrederforening 

har at overvinde, og Önsket om muligfc at fremme en god Sag, har bevirket, 

at jeg allerede er gaaet noget udenfor min egentlige Opgave. Imidlertid vil jeg 

ikke i denne Förbindelse undlade at meddele, hvad der turde have sin Betydning 

som Vidnesbyrd fra herværende Foreninger, hvis Formaal og Opgave, saavidt 

jeg kan forstaa, er nogetsaanær de samme som den nystiftede nordiske 

Förenings. Alene Newcastle og Hartlepool tæller tre og Sunderland en saadan 

Förening, der alle er stiftede for at beskytte Skibsfarten for Överlast med den 

bestemte Opfatning for Öie, at saadan Överlast angaar den hele Stånd, hvem

431 

det derfor ogsaa tilkommer som saadan at forsvare. Og naar Nödvendighedenaf 

Sanimenslutning har gjort sig gjældende blandt engelske Skibsredere, der 

ikke alene individuelt, i Magt og Vælde, er af förste Rang, men hvis Skibe 

hovedsagelig gaar i Fart paa deres eget Land, eller med dette som Centrum, 

hvor meget större er ikke Nödvendigheden for vore Fartöier, hvis Fart næsteu 

udelukkende er paa fremmed Grund. De Resultater, som opnaaes ved disse 

forenede Anstrængelser, er ofte betydelige, for at ikke sige storartede, og beviser 

klart, hvilken Styrke og Magt der ligger i Enighed. Ingen Usancer eller 

Magtsprog, det være sig fra Stater, Authoriteter eller Korporationer, respekteres 

her, ligesaalidt som Foreningerne böier sig for tvivlsomme Domme, det være 

sig hjemme eller i Udlandet. Naar det gjælder en vilkaarlig Fremfart af en 

udenlandsk Stat, og naar deres egen Magt og Midler ikke strækker til, gjöres 

Henvendelse til det engelske Udenrigsdepartement, ved hvis Mellemkomst den 

spanske Regjering saaledes, ifölge Koreningens (The North of England Protecting 

and Indemnity Association) sidste Rapport, sees at være aftvunget Tilbagebetaling 

af en betydelig Mulkt, som et Dampskib var ilagt for feilagtig Udfærdigelse 

af Ladningens Manifest. Navnene paa disse engelske Foreninger ere 

i dette Distrikt: 

1. North of England Protecting and Indemnity Association. 

2. North of England Freight, Demurrage and Defence Association. 

3. West Hartlepool Freight & Demurrage Association. 

4. Demurrage and Defence Association. 

»Af hvilke Navne det vil fremgaa, at Foreningernes Formaal er mere betegnende 

end som er tilfældet med den Nordiske. 

»Det formenes at der ikke kan lægges for megen Vægt paa en praktisk 

Fremstilling og Anvendelse af det Beskyttelsessystem, der opfattes at være 

Kjernepunktet i den nordiske Förening, saaledes for Ex. hvorledes en Skibsförer 

har at forholde sig, og til hveui han har at henvende sig, naar han i 

Udlandet tiltrænger og tilkommer Hjælp, hvilke Bewtemmelser visselig bliver en 

vansklig Opgave at löse, men som af denne Grund derfor ikke tör forbigaaes. 

Hvad angaar skadelige lokale Certepartiklausuler, da findes der ingen, saavidt 

vides, af nogen særdeles graverende Slags. Opfatningen af disse sees desuden 

ofte, som ved enhver Handel, fra et forskjelligt Ståndpunkt. Blandt saadanne 

Klausuler kan nævnes de i Kulcertepartierne, til Ost- og Vestindien ofte gangbare, 

hvorved Skibet ansvarliggjöres for det indtagne Kvantum Kul, hvis Rigtighed 

Föreren ingen Anledning har til at overtyde sig om. Sandsynligheden 

for, at det opgivne Kvantum er feilagtig, er dog ringe, hvad der lettelig vil 

forstaaes, naar det tages i Betragtning, at Levering af Kul til Skibet berörer 

fire forskjellige Parter, nemlig Grubekompaniet, Kjöbmanden, Jernbanekompaniet 

(der bringer Kullene til Afskibningsstedet) og Dokkompaniet, til hvem Afgift 

betales for hver Ton Kul, hvis særskildte Interesser udöver en Kontrol, 

der niaa antages at være Garanti for rigtig Vægt; men da en saadan foregaarher 

i store Partier, fra fire indtil ti Tons, i Henhold til Kulvognens Störrelse, 

og da der til Udlosningeu som oftest benyttes en mere detaljeret Methode, tör 

det nok hænde, at Tabet undertiden bliver föleligt nok. 

»Besvarelsen af Paragraf B: Skadelige lokale resp. personlige Forhold, formeneä 

at være gjort ovenfor. Det turde dog være af Interesse her paa dette 

Sted at beröre de skadelige Forhold eller Resultater, som uforstandig Befragtning 

i Hjemlandene ikke saa sjelden förer med sig. Saadanne Befragtninger 

gaar for sig i Norge, mellem Kjöbmand og Skipper om Vaaren, for det meste 

uden Mellemkomst af Mægler, ofte to à tre Maaneder förend Konnessementets 

Undertegning, og da er Certepartiet glemt, eller det ansees som en Kontrakt

432 

for sig selv, hvis Betingelser ere uafhængige af Ordformen i Konnessementet, 

der igjeo efter altnindelig Opfatning kun ansees som et Kvitteringsbevis for rigtig 

Modtagelse af Lasten. Fölgen heraf bliver at Henvisning til Certepartiet 

udelades, og Konnessementet, som det sidst undertegnede Papir, bliver bindende 

for Skipperen. De skadelige Fölger, som beraf kan opstaa, er indlysende, iaær 

naar det erindres, at et saadant Konnessement sælges til Udlandet til den höiest 

bydende gjenuem en Agent, at nogen Förbindelse mellem Aflaster og Modtager 

fölgelig ikke existerer, og at denne ofte er uvidende om Certepartiets Tilværelse. 

Skadelige lokale Fülger er imidlertid ogsaa opstaaede ved saadan uforstandig 

Befragtning, saavidt bekjendt dog alene ved Ladninger af Stav, idet man har 

bundet sig til at losse samme ved en navngiven Fabrik eller Kai og saaledes 

gjort sig afhængig af sanmies lokale Forhold, i Henhold ti! hvilke Liggedagene 

ikke indrömmes fra den Dag, Fartöiet er færdig til at losse, men fra den Dag, 

der er Pläds ved Fabriken eller Kaien. Om denne Opfatning er lovlig, kan 

der maaske være delte Meninger om, men deus Anvendelse vilde være undgaaet, 

om Skibet som vanligt var bundet til at losse i den Havn, hvortil det var bestenit.» 

Seamens and Firemens Union (Söinændenes og Fyrbodernes Förening) stiftedes 

ifior med det Maal for Öie, at forhindre udenlandske Sömænd i at erholde 

Tjeneste ombord paa engelske Skibe. Ethvert Medlem forpligter sig til 

ikke at forhyre sig med et Skib isammen med eller ombord paa hvilket der 

tindes en Udlænding, med mindre denne har faret fire Aar med engelske Skibe. 

Indrullering i denne Förening har været almindelig, og den er derfor stærk 

nok til at gjennemförc sin Beslutning. Oprindelsen til Föreningens Stiftelse 

forstaaes at bave sin Grund i den Opfatning, at udenlandake Söfolk lod sig forhyre 

for en ringere Betaling end Tilfældet var med Engelskmænd, og at hino 

derfor drog Hyren ned for dissc. Om Sandheden af denne Paastand er der 

rimeligvis delte Meninger, men indrömmes maa det vistnok, at en Hob Römlinger, 

i Skjul hos en Boardingmaster, er mere begjærlig efter hurtig Expedition 

end efter sin Bet, hvad Störreisen af Hyren angaar, ligesom det nok oftc 

passer en Boardingmaster bedre at blive af med Kunder af denne Slags jo for 

jo hellere, uden altid aò staa paa deres Bedste. Konkurraneen fra denne Klasee 

Söfolk er imidlertid af mindre Betydning, sammenlignet med det store Antal 

udenlandske Söfolk, som eliers pleiede at komme hertil for at söge Hyre, og 

for hvem det nok ogsaa ofte var en Nödvendighed at finde Employ snarest muligt. 

Saalænge denne Förening staar ved Magt — og det er ikke godt at forstaa, 

hvad der skulde give Anledning til dens Oplösning, bör enhver udenlandsk 

hyresögende Sömand ikke alene holde sig borte, men heller ikke udenfor England 

forhyre sig med et engelsk Skib for en kortere Reise, med mindre Returtefordring 

til Hjemmet eller Forhyringsstedet sikres ham. I modsat Fald staar 

han ved Ankomsten til England paa en bar Bakke. Paamönstringer af denne 

Slags gaar ofte for sig i Havne paa Kontinentet, ja selv i Sverige og Norge, 

med en engelsk Havn som Maal for Reisen. Ved Ankomaten dertil afmönstres 

hele Mandskabet og den ovennævnte Förenings Love forhindrer han» 

videre Fart med Skibet. 

Gellivuremalm. Viee-Consulatct har gjort flere Forsög paa at komme i 

Besiddelse af paalidelig Underretning angaaende denne Malms praktiske Brug 

barhed og sande Værdi paa det engelske Marked, men uden at det er lykkes 

i den Udstrækning, som man havde önsket. For at disae forsögsvise Undersogelser 

ikke skulde blive tillagt en större Vægt end de fortjener, er Henvendelserne 

alene gjort ad privat Vei. De nedenanförte Meddelelser er derfor væsentlig 

af den Slags, som ligger fremme i Dagen for enhver lagttager. Det

433 

vides saaledes, at 57,881 Ton Gellivaremalm indfortes til Newcastle i 1888 

for at omdannes til Rujern, og at det hidtil ikke har erhvervet sig endog et 

middelmaadigt Renommé paa det engelske Marked, ligesom det brätte Ophör af 

næsten al Indförsel af denne Malm, som fandt sted i 1889, under hvilket Aar 

ikke en eneste Ladning indfortes hertil, i sig selv er et Bevis, der ikke tåler 

til Malmens Fordel — til Middlesbro indfortes to og til West Hartlepool en 

Ladning — og dette Bevis bliver end mere talende, naar det tages i Betragtning, 

at Aaret 1889 var meget godt for Tilvirkning af Jern og Staal, og fölgelig 

ogsaa for Forbrug af Malm, hvoraf der saaledes fra Bilbao ifjor indfortes 

hertil 275,712, mod 256,661 i 1888. Om Grunden til dette Ophör maa söges 

i Malmens mindre gode Bestanddele eller i de store Transportomkostninger, har 

man ikke faaet nogen bestemt Oplysning, men det vides dog med temmelig stor 

Sikkerhed, at Malmen, omend særdeles jernholdig, indeholder Fosfor i en saa 

stor Grad, at dens Anvendelse til Staal derved vanskeliggjöres, ligesom Fragten 

fra Luleå til England stiller sig saare ugunstig sammenlignet med Malmfragterne 

fra andre Lande. Den sidstnævnte Aarsag vil vistnok for läng Tid vanskeliggjöre 

Konkurreneen med engelske Malmsorter selv af 2:den eller 3:die Rang. 

Og selv om der ganake bortsees fra de berörte Transportforhold, ifölge hvilke 

alene Fragten fra Luleå, til Englands Ostkyster opgives at være 13 Sh. pr Ton, 

mod 7 Sh. og 6 D. fra Bilbao, formenes det at ogsaa Naturforholdene i Luleå 

ere imod en jevn profltable Export; thi en Standsning af al TJdfÖrsel tre à fire 

Maaneder om Aaret kan neppe undgaa at före med sig Vanskeligheder, som 

ikke kan rettes paa ved en forceret Udskibning i Sommermaanederne. hvilket 

er Tilfældet for Ex. med Trælast; thi Maltn taaler intet Oplag udenfor Værket, 

til hvilket det næsten beständig föres lige fra Skibet; modsat Fald forhöies 

Omkostningerne betydelig, og af denne Grund bliver en jevn Tilförsel i Længden 

næsten en Nödvendighed. Ofoten vil derfor i denne Henseende besidde et 

Fortrin for det svenske Udskibningssted, der vel for en Del forringes ved Malmfelternes 

længere Afstand fra den norske Kyst, men som vel igjen opveies ved 

den kortere Sövei til England og derfor ogsaa ved en forholdsvis billigere Fragt. 

Denne Forskjel i Fragt antages at være 3 à 4 Sh. pr Ton i Ofotens Favör. 

— Gellivaremalmens Fremtid paa Verdensmarkedet faar staa derhen. Et Skridt 

fremad er vistnok allerede vundet ved den saakaldte »Basic Process»,* der fordriver 

eller uskadeliggjör Fosfor i Jernmalm, men som igjen antages, skriver 

sir J. L. Bell i sitt Værk, at være saa kostbar, att det var uvist om Udbyttet, 

erholdt ved denne Process; var bedre end det, som opnaaedes af de dyrere 

men renere Malmsorter, hvis Omdanning til Staal fordrer en mere enkelt Fremgangsmaade. 

»Men ved denne Methode», nævnes der senere i dette Værk 

(Side 713 og 714) »har dog tydske Fabrikanter været istand til at exportere 

Staalskinner for Sporvognstrafik, saa långt ind i det Indre af England som til 

Birmingham, til en Pris af 10 Sh. pr Ton billigere, end de kunde erholdes i 

England.» 

Toldopgaverne for 1889 indeholder adskilligt af lnteresse for De forenede 

Riger. De udviser saaledes, at det fra Sverige indförte Kvantum af Deals, 

Battens og Bord belöb sig til 39,150 Loads, eller omtrent Halvparten af Kvantumet 

fra alle andre Lande; Norge derimod igjen staar höiest paa Listen med 

Hensyn til Miuetömmer, hvoraf der fra Norge indfortes 44,484 Loads og fra 

Sverige 39,207. Den samme Pläds indtager Norge, hvad Indförselen til Tynen 

* Sir J. Lowthian Bell. Principles of the Manufactnre ot Iron S: Steel. London 1884. 

Side 4 & 28. 


434 

af fersk Fisk angaar. Fra Norge kom der saaledes 809 Ton og fra Sverige 

350. Af disse 809 falder omtrent Halvparten paa hter af de herpaa gaaende 

tvende norske Linjer. Den hele Import til Tyne-Floden af denne Vare belöb 

sig til 2,066 Ton, der er omkring 400 Ton mindre end i 1888. Importen 

foregaar, med Undtagelse af mindre Kvantum fra engelske Kysthavne, næsten 

udelukkende fra Sverige, Norge og Danmark. Store Forhaabninger knyttcr sig 

til denne Import af fersk Fisk, naar den nye, snbvenerede Dampskibslinje kommer 

istand mellem Newcastle og Norges Vestkyst, og at denne hyppige Förbindelse 

vil være af störste Betydning, om noget ellers kan gjöres i denne Betning, 

er indlysende, men paa samme Tid maa det erindres at England selv er næsten 

paa alle Kanter omringet af talrige, rige Fiskegrunde, hvorfor Konkurrencen 

paa dette Felt mere vil blive. at betragte som et Lotteri end som en jevn profitable 

Forretning; heller ikke bör det glemmes at Fisk er i England mere en 

Biret paa den velhavende Mands Bord end nogen Nationalföde. Den nye Linje 

omfattes her med megen Interesse. Den ^luckn og Energi, som Bestyreren 

for den bergenske Afdeling har udvist, er anerkjendt af alle, som kjender noget 

til de Vanskeligheder han har hävt at overvinde, og da Dampskibct »Norge» 

fra Begyndeisen af har været godt anskrevet hos det reisende Publicum her, 

er der al Grund til at tro, at en lignende Velvilje vil blive den nye Linje tildel 

ogsaa i Fremtiden. Turistsæsonnen er imidlerticl kort, og det er vistnok fra 

det norske Folks Side, at den störste Hjælp maa komme, for at gjöre Linjen 

indbringende og dervid sikre dens Existence. Det er en bekjendt Sag, at gode 

Kommunikationer skaber Trafik og fremmer Produktionsevnen; men der tiltrænges 

ogsaa Forstand og Oplysning forat gjöre Prodnktionerne anvendelige paa et 

udenlandskt Marked. Den norske Bonde har ved flere Anledninger bevist, at 

han kan bryde med gamle Traditioner; men næsten i alt, hvad der angaar Gaardens 

Drift, fölger han gjerne de gamle Vaner. Det formenes, at denne Mangel 

paa Fremsyn og ökonomisk Sands er for en stor Del Grunden til, at man 

i Norge paa disse Felter staar saa långt tilbage for Sverige og Danmark. Naturhindringerne 

er visselig större i Norge end i Naborigerne, men at disse ere 

overkommelige, er der flere Beviser for, saaledes for Ex. ved Faar-Udförseln 

ifjor Höst: Tusinder var udvalgte Dyr, medens andre Tusinder igjen var saa smaa, 

at de her gik under Navn af norske Kaniner. De tæt befolkede engelske Byer 

og den stedse tiltagende Folkemængde kræver stadig Forsyning og foröget Tilförsel. 

Til denne Forsyning benyttes hver Uge fra Danmark otte og fra Sverige 

mindst to Dampskibe, med Ankomst til Newcastle hver Lördag eller Söndag. 

Nedenfor gives en Afskrift af Importen med de forskjellige Dampskibe, hvis 

Ankomster var annonceret her den 1 og 2 Marts sidstleden. 

Det formenes, at den vestlige Del af Norge besidder Hjælpekilder, som 

ved ihærdige Anstrengelser med Held kan optage Konkurrancen paa det engelske 

Marked, hvad flere af de ovennævnte Produkter angaar. Den korte Sövei til 

Englands Ostkyst turde ogsaa bidrage sit dertil. Foruden de ovennævnte Produkter 

kan nævnes Frugt om Sommeren eller om Hösten, især Stikkelsbær og 

Bibs, hvis Udfbrsel paa Grund af deres senere Modning i Norge vil kunne gaa 

for sig paa en Tid, da Forsyning fra andre Lande er förbi, og som en Fölge 

heraf vil der antagelig opnaaes gode Priser. Den norske Temperatur og rene 

Luft egner sig som bekjendt admærket for disse Druefrugter, der i Velsmag 

neppe overgaaes af noget andet Lands. Stikkelsbærtræerne tiltrænger nok paa 

raange Stæder Forædling, men de norske Drueribs er af förste Sort og finder 

ikke sin Mage paa det engelske Marked, iallefald ikke her. Omplantning paa 

engelsk Jordbund af denne slags Bibs skal flere Gange være forsögt, men det 

er ikke lykkes at frembringe de samme store Bær, under hvilke Træerne ofte

1 Af hvilke 1,052 Kippers og fr» Hnugesund 167 Tänder ug 4»l> Kasaer Sild. — " l Ton = 20 Cwt. — ' 1 Kasse = 1,440. 

435

436 

Kolfrakter från Newcastle on Tyne. 

Segelfartyg.

437 

Kolfrakter från Newcastle on Tyne. 

Ångfartyg.

438 

sees at bugne i Norge. Andre Frugtsorter, som Kirsebær, Blommer, Pærer 

og Æbler, vil ogsaa finde Afsætning, mea for disses Vedkommende er en gjennemgaaende 

Forædling nödvændig förend de med Held kan konkurrere med 

andre Lande. 

Från Portsmouth. 

Införseln af trävaror från både Sverige och Norge har varit betydlig, och 

oaktadt de höga frakterna, hafva härvarande affärsmän inom denna gren upplagt 

stora lager, hvilket, såsom jag befarar, torde komma att inverka på innevarande 

års import, då byggnadsverksamheten utan tvifvel blifvit öfveransträogd 

och afslutandet af åtskilliga större företag kommer att medföra minskad åtgång 

af såväl arbete som materialier. Från Sverige infördes under året 36 och från 

Norge 15 trälaster samt dessutom 1 laddning is från Norge. Skeppsfarten i 

denna hamn har utgjorts af 1,427,256 ton ankomna och 1,392,599 ton afgångna 

fartyg, eller tillsammans 389,133 ton mera än under närmast föregående år, 

hvilket, i förening 

glädjande resultat. 

med höga fraktnoteringar, har för skeppsredarne medfört 

C. Juhlin-Dannfelt.

Tanger den 30 april 1890. 

439 




Korska fartyg. 

Inalles ankommo sålunda 65 svenska och norska fartyg om 9,008 ton, 

deribland 8 norska ångare om 2,378 ton. Fördelningen på distriktets hamnar 

var följande: 

4 norska fartyg om 789 ton voro qvarliggande från 1888. Två norska 

fartyg hafva lidit skeppsbrott och blifvit vrak under år 1889. Norska galeasen 

»Alda» från Stavanger, 122 ton, led skeppsbrott och blef vrak vid Mazagan 

den 13 februari förra året, och den 11 april strandade vid inloppet till Larache 

norska galeasen »Sensus» från Haugesund, 98 ton, och blef vrak. Besättningen 

å båda fartygen räddades. 

Samtliga svenska fartygen ankommo till distriktet i barlast, men afgingo 

med last af bönor och majs till England. 

3 norska segelfartyg ankommo med last af kol från England, 3 med socker 

från Antwerpen, Brüssel och Liverpool, 1 med styckegods från Liverpool och 

1 med skrotjern från London. 1 norskt ångfartyg hitkom med last af plankor 

från Söderhamn. Alla de öfriga norska fartygen ankommo i barlast. 1 norskt

440 

segelfartyg afgick med last af ärter till Barcelona. Alla öfriga norska segelfartyg 

afgingo med last af bönor, majs, ärter, kanariefrö m. m. till England. 

1 norskt ångfartyg afgick med last af majs till Nantes, de öfriga norska ångfartygen 

afgingo till England med last af bönor och majs. 

Frakterna frän distriktets hamnar till England voro 4'/s sh. till 6 sh. pr 

eng. quarter. 

De af svenska och norska fartyg i fraktfart pä distriktet inseglade bruttofrakter 

utgjorde för är 1889, enligt lemnade uppgifter: 

eller summa inseglade bruttofrakter 274,536 kronor. År 1888 belöpte sig 

inseglade bruttofrakter till summa 175,027 kronor. 

Uppgifterna rörande förra årets sjöfart i allmänhet uti detta lands hamnar 

kunna icke fås förr än längre fram, men enligt lemnade uppgifter ankommo år 

1888 till hamnarna inom detta distrikt summa 2,050 fartyg om 613,517 ton. 

Från Sverige infördes förra året, enligt lemnade uppgifter, direkt till 

Casablanca och Saffi tillsammans omkring 525 stds plankor. Mindre partier 

af hästskor, hästskosöm, öl, punsch m. m. hitkommo från Sverige. 

Från Norge infördes mindre partier hästskosöm, medicintran, öl m. m. 

Svenska och norska trävaror samt svenskt stångjern äfvensom mindre partier 

norsk klippfisk hitkommo från andra länder, men är det omöjligt att lemna 

några säkra uppgifter dera. Dessa varor förekomma uti de länders införsel, 

från hvilka de hitkommit. 

Någon direkt utförsel till de Förenade rikena egde icke rum. 

I allmänhet äro uppgifterna rörande införsel och utförsel ganska otillförlitliga 

i detta lillbakastående land. För år 1889 saknas de ännu; för 1888 

uppgifves värdet af kejsardömet Marockos införsel till £ 1,492,780 och värdet 

af utförseln till £ 1,125,840. 

Det torde ånyo böra omnämnas, att detta distrikts hamnar äro öppna och 

farliga samt inloppen till Larache och Rabat besvärade af svåra sandbankar. 

I Mogadore hamn qvarligger ännu till fara för sjöfarten jernskrofvet efter en 

för några år sedan der uppbrunnen fransk ångare. 

Det italienska ångbåtsbolaget »La Veloces» i Genua stora ångare, hvilka 

gå på Syd-Amerika, hafva sedan förra aret börjat anlöpa Tanger på så väl bortsom 

hemresan. 

Skörden var äfven år 1889 mycket god och helsotillståndet i landet tillfredsställande. 

V. E. Cassel.

Montevideo den 15 april 1890. 

441 





Dessutom hafva 17 svenska fartyg om 7,556 reg.-ton och 29 norska om 

11,036 reg.-ton anlupit hufvudstationen för att hemta order samt ett svenskt 

om 389 reg.-ton och ett norskt om 362 reg.-ton för att reparera liden skada. 

Ett svenskt fartyg, barkskeppet »Siri» om 389 reg.-ton, grundstötte på 

Flores-ön, kondemnerades och försåldes. Af norska fartyg förliste barkskeppet 

»Captein Peter Dahl» om 551 reg.-ton vid Angostura; barkskeppet »Newcastle» 

om 468 reg.-ton grundstötte på Engelska banken, sattes sedermera på en sandbank 

vid Maldonado, hvarefter det inbogserades hit och försåldes på offentlig 

auktion; barkskeppet »Stella» strandade på ofvannämnda bank, kondemnerades 

och försåldes; barkskeppet »Sindoro» om 813 reg.-ton öfvergafs i sjunkande 

tillstånd på höjden af Rio de Janeiro; besättningen hitfördes af ett engelskt 

fartyg. 

Ett svenskt ångfartyg om 186 reg.-ton samt 4 norska om 5,646 reg.-ton 

hafva under året besökt denna hamn. 

Hela antalet af med last ankomna fartyg utgjorde således: 

Af dessa afgingo med del af hitförd last 3 norska fartyg om 1,878 

reg.-ton. 

Bruttofrakten har uppgifvits vara:

442 

Skeppsfarten på distriktets stationer, jemförd med föregående årens, utvisar 

som följer: 

Den svenska skeppsfarten, jemförd med det föregående årets, utvisar således 

en förminskning på med last ankomna fartyg af 1,476 reg.-ton eller öfver 

18 % samt på med last afgångna en af 3,742 reg.-ton eller 80 %. Deremot 

har den norska på med last ankomna förökats med 29,323 reg.-ton eller omkr. 

29 % och på med last afgångna 1,180 reg.-ton eller 7 %. 

Bruttofrakten, jemförd med föregående årets, ställer sig för vid de båda 

stationerna lossade eller lastade 


Norska fartyg:

443 

Som af föregående utvisas förminskades svenska skeppsfartens fraktförtjenst 

med kr. 11,034 eller något öfver 4 %, hvaremot den norska uppnådde den 

storartade förökningen af kr. 2,001,053 eller ungefär 61'/8 %. 

Liksom under föregående år ankommo de flesta utaf de Förenade rikenas 

fartyg med kollaster från England. Hit ankommo: 4 svenska om 2,711 reg.-ton 

med en medelfrakt af 37 sa. 3 d. pr reg.-ton och 81 norska om 82,257 reg.-ton 

med 41 sh. 7 d. pr reg.-ton i medelfrakt, hvilket utvisar en förhöjning af 5 sh. 

9 d. för' svenska och 9 sh. 1 d. för norska, allt pr reg.-ton. 1 svenskt fartyg 

från Nordamerikas förenta stater med 52 sh. 4 d. pr reg.-ton samt 22 norska 

med 47 sh. 2 d. pr reg.-ton i medelfrakt, hvilket utvisar en förhöjning af 

11 sh. 2 d. pr reg.-ton, jetnförd med föregående år. 5 norska fartyg anlände 

med jernvägsmaterialier från England med 39 sh. 11 d. pr reg.-ton i medelfrakt. 

9 norska fartyg med styckegods från Nordamerikas förenta stater med 

60 sh. 1 d. pr reg.-ton i medelfrakt; 3 norska fartyg med styckegods från 

Marseille med 45 sh. 3 d. i medelfrakt; 2 norska fartyg med styckegods från 

Hamburg med 50 sh. 3 d. pr reg.-ton i medelfrakt; 2 norska fartyg med 

styckegods från Antwerpen med 45 sh. i medelfrakt; 2 svenska fartyg med 

salt utgörande en medelfrakt af 28 sh. pr reg.-ton, samt 2 norska fartyg med 

salt hvars medelfrakt var 33 sh. 6 d. pr reg.-ton. 

Till Paysandu ankommo följande svenska fartyg: 2 med salt, hvars medelfrakt 

var öl sh. 9 d. pr reg.-ton och 2 med jernvägsmateriel. hvars medelfrakt 

var 46 sh. 4 d. pr reg.-ton. 

Af norska fartyg ankommo till förutnämnda vicekonsulsstation: 6 med 

jernvägsmateriel från England, utgörande pr reg.-ton 59 sh. o d. i medelfrakt: 

4 med trä från Nordamerikas förenta stater med 53 sh. 10 d. pr reg.-ton i 

medelfrakt; 1 med styckegods från U. S. med 50 sh. 7 d. pr reg.-ton; 1 med 

styckegods från England med 60 sh. 6 d. pr reg.-ton. 

Utgående frakter för segelfartyg voro under år 1889 något fördelaktigare 

än under 1888 och stälde sig som följer: 1 svenskt fartyg till europeisk hamn 

med 30 sh. pr reg.-ton; 15 norska fartyg till europeiska hamnar pr reg.-ton 

27 sh. 2 d. i medelfrakt samt 6 norska fartyg till Nordamerikas förenta stater 

med 18 sh. 8 d. pr reg.-ton i medelfrakt. 

De stora emigrantångfartygen, hvilkas antal och reguliera turer månadtligen 

förökas, och hvilkas förnämsta förtjenst är beräknad på befordring af 

passagerare (1,000 à 1,500 hvarje ångbåt), hafva till en stor del monopoliserat 

returfrakterna. Rederierna finna det fördelaktigare att antaga hemfrakter till 

nästan hvad pris som helst, hellre än att låta dem återvända tomma. 

Frakter för ångfartyg voro pr ton: 

På de till distriktet anlända fartygen voro förhyrde, kaptenerne undantagne, 

Påmönstringar förrättades:

och afmönstringar: 

444 

Rymningar förekommo under året från: 

På barmhertighetshospitalet inskrefvos och vårdades fria från all afgift: 

De här betingade månadshyrorna hafva varierat som följer: 

Antalet af till stationen ankomna fartyg (kustfarten inberäknad) utgjorde 

under 1889: 

som, jemförd med föregående årets, utvisar en ökning af 520 ångfartyg och 

845,838 reg.-ton, men en förminskning i segelfartygens antal af 39, dock med 

236,394 förökning i tonnagen. 

Skeppsfarten på hela distriktet uppgick till 17,890 fartyg med 6,151,365 

reg.-ton. 

Den i min föregående årsrapport inberättade prisstegringen på barlast har 

lyckligtvis åter försvunnit och konkurrensen nu neddrifvit priset till 60 cents 

pr spansk ton, hvilket dock ej är hållbart, emedan försäljarne förlora omkring 

20 cents pr ton på detsamma. 

För landets materiella framåtskridande i alla riktningar har det förflutna 

året varit gynnande. Införseln af isynnerhet utlandets industrialster har fortfarande 

varit särdeles liflig och inbringande för importörerne, i hvilket gynsamma 

förhållande dock en ändring började inträffa mot årets slut, hvilket 

tillbakagående tyvärr fortfarit under detta års båda första månader. Orsaken 

dertill är förnämligast den uti grannländerna och isynnerhet i Argentina 

härjande handelskrisen, hvilken har öfverhopat vår marknad med öfverskottet 

af införsel och tillbakadragit de betydande argentinska kapital placerade uti 

denna republik, hvilket allt har förorsakat en stagnation i affärerna samt ett 

tillbakavisande af det allt för högt uppdrifna värdet af såväl urban som rural 

egendom. Utförseln, hämmad af förminskningen af fårstocken, hvaraf nära en 

tredjedel förlorades i följd af sista vinterns kalla och stormiga väderlek och 

olämpligt bete, samt den till qvantitet dåliga skörden af hvete och rotfrukter, 

har funnit en viss ersättning i de höga priser, som erhållits för åtskilliga af 

landets produkter, isynnerhet för ull. Industrien utvecklar sig långsamt på 

grund af drifkraftens och arbetslönens dyrhet. 

Åtskilliga nya jernbanor äro under arbete. Den som sammanbinder hufvudstaden 

med Paysandu är nu färdig och inom några månader, då sträckan

445 

Paysandu—Salta öfverlemnas åt trafiken, kommer Montevideo ändtligen i beröring 

med de brasilianska jernbannäten, hvilket utan tvifvel kommer att hafva 

ett mäktigt inflytande på vår handels utveckling. Äfven Centralbanan kommer 

att inom 2 år uppnå den brasilianska gränsen. Det bygges ifrigt på banan till 

kuststaden Maldonado vid La Platås mynning, som påräknas blifva färdig under 

loppet af nästa år. 

Ingen direkt införsel från eller utförsel till de Förenade rikena har under 

det föregående året egt rum. Klippfisk är den enda artikel, som i nämnvärd 

mängd införts öfvcr Hamburg (under 1888 353,985 kg. och 14,715 kg. stockfisk), 

för hvilken betaltes från 9 à 11 doll. pr qq. Småpartier af norska konserver, 

öl och fisklefvertran samt af svensk Karlstadlax och anjovis hafva under 

året på samma route hitkommit, men afsättningen af dessa artiklar var, med 

undantag af lefvertran, långsam och föga inbringande. 

Införseln af furu från Nordamerikas hamnar var ganska liflig. Priserna 

noterades: 

Dessa priser hafva på nyåret nedgått betydligt på grund af vår marknads 

öfverfyllnad af ett stort antal laster, bestämda för Buenos Aires och lossade 

här till följd af krisen i Argentina. 

Införseln steg under 1888 till doll. 29,477,448 oeh utförseln till doll. 

28,008,254. Omsättningen med utlandet var alltså under 1888 doll. 57,485,702 

motsvarande i vårt mynt kr. 221,900,000, hvilket ju är betydande för ett 

land med endast omkring 650,000 invånare. Omsättningen under det nästförflutna 

året antages hafva varit ännu större, men dera saknas ännu tillförlitliga 

uppgifter. 

Prisen på republikens förnämsta exportartiklar voro under år 1889: 

Hveteskörden, som ej räckte till landets eget behof, noterades från doll. 

3'5 0 ända till doll. 9 pr fanega. 

Kolonisationen har under året utvecklat sig kraftigare än hittills. Åtskilliga 

privata bolag hafva inköpt stora sträckor af land, som redan till en 

del hafva blifvit befolkade, hufvudsakligen med italienska emigranter. 

En folkräkning företogs sistlidne november inom hufvudstadens departement. 

Befolkningen uppgick då till 214,000 personer och befunnos omkring 180,000 

bo i sjelfva staden med dess förstäder. Vid underteeknads hitkomst 1855 

antogs Montevideo hafva cirka 35,000 invånare. 

Republikens folkmängd har under 1889 genom invandring förökats med 

25,494 personer, af hvilka 16,691 kommo från Europa och 8,803 från Argentina, 

till största delen européer, som der ej funnit lönande arbete. 

Vid landets slagterier dödades 708,923 st. hornboskap för export mot 

773,449 under 1888.

Statens tullar inbragte: 

446 

Kursen på de förnämsta europeiska bankplatserna varierade: 

Bremen den 22 mars 1890. 


Sam. Blixén. 



Norska fartyg:

447 

Handel, skeppsfart och industri rönte under det tillryggalagda året mycken 

uppmuntran. Hvad särskildt beträffar den allmänna kommersiella utvecklingen, 

tillåter jag mig liksom förut hänvisa till härvarande Handelskammares och 

Bremerbankens årsredogörelser, mäklarnes »Rückblick auf das Jahr 1889» och 

Fockes »Wollbericht». De förändringar, som inträdt i våra tullförhållanden, 

hafva, såsom jag förut nämnt, märkbart ingripit i affärslifvet, dock har man 

så småningom vant sig vid dem och inrättat sig derefter utan större olägenheter. 

Rörelsen i härvarande nya frihamn utvecklar sig emellertid långsamt, 

emedan under vanliga förhållanden endast fartyg af intill 4 m. djupgående 

kunna gå upp till staden. Emellertid pågår fördjupningen af nedre Weser 

med kraft, så att man vid årets slut hoppas på 4 1 /, w. vatten. Bland nya 

ångbåtsförbindelser kan nämnas den på 2 veckor beräknade turen på Köln, anordnad 

af bolaget »Neptun»; samma bolag öppnar i år regelbunden fart på 

Köpenhamn och andra danska platser. Bolaget »Hansa», som redan har regelbunden 

månadsfart på Calcutta, skall öppna en liknande på Bombay. De för 

fjolåret utdelade dividenderna hos dessa båda bolag uppgingo till resp. 12 och 

16 %. Nordtyska Lloyd, som genom ny aktieteckning höjt sitt kapital från 

30 till 40 mill. mk, utdelade 11Y4 %, Persontrafiken till och från Förenta 

staterna ökades under året sä mycket att bolaget bestält ytterligare två snabbgående 

ångare, hvilka skola göra 19 knops fart, att levereras under innevarande 

år af »Vulcan» i Stettin. 4 andra större ångare, beräknade hufvudsakügen för 

godstrafik, äro under byggnad i Glasgow. Den nya snabbångaren sKaiser Wilhelm 

II» sattes under året i fart på Australien, men kommer antagligen att 

till sommaren gå som turistfartyg till Norge och Nordkap, en utflygt som allt 

mer och mer vinner i intresse i Tyskland efter kejsarens besök i Norden 

förra året. 

Härvarande handelskammare har nyligen till redares och skeppares tjenst 

utgifvit en liten broschyr, »Aus See naeh Bremen Stadt», hvilken bör vara 

vederbörande mycket välkommen och förtjenar att blifva allmänt känd. 

Till underlättande af timmerhandeln i Bremen har under fjolåret börjat 

anläggas en särskild hamn i närheten af den nya frihamnen och tros densamma 

blifva färdig i år. Anordningarne för stjelpning af stenkol låta ännu vänta pä 

sig. Stora förberedelser göras för den stundande (1 juni—30 sept.) konstoch 

industriutställningen, hvilken är afsedd närmast för nordvestra Tyskland. 

Den tilltänkta och af ett engelskt bolag förberedda hamnanläggningen i 

Nordenhamm är uppgifven, sedan det visat sig omöjligt att placera aktierna. 

Enligt meddelande från vieekonsuln i Papenburg var handeln derstädes 

synnerligen liflig, isynnerhet i trävaror, en vigtig artikel för platsen. De stigande 

priserna i de träexporterande länderna inverkade fördelaktigt på afsättningen 

i Papenburg och hölls priset äfven der väl uppe under första halfåret. 

Det sena öppnandet af sjöfarten gjorde också sitt till och gamla lager voro 

sålunda utsålda, innan ny vara kom in i marknaden. De stora strejkerna i 

Westfalen framkallade för en tid en ganska betydlig stockning i byggnadsföretag, 

hvilket måste inverka skadligt äfven på träv&ruhandeln, och om äfven under 

årets senare hälft detta ändrades till det bättre, uppnåddes dock icke de pris 

man väntat. Införseln af trä uppgick till 18,000 std., hvaraf från Sverige 

6,300, från Norge 1,200, från Ryssland 6,000 och från tyska Östersjöhamnar 

4,500 std. Frakterna noterades: för trä från Sverige och Ryssland mk 41, 

från Norge 27, från tyska Östersjöhamnar 38 pr std. Utfrakter med koks 

voro till Sverige mk i 1 /, à 7 1 /,, till Norge 5 à 6 1 /,,, till Ryssland 4 à 6 och 

till tyska Östersjöhamnar 5—8 pr ton.

448 

Handelsutbytet med de Förenade rikena under år 1889 framgår af följande 

öfversigt: 

I införseln märktes trävaror för (i rundt tal) 1,062,000 mk, jern och 

stål 95,000, granit 9,000, gatsten 19,000, papper 9,000 och tändstickor 

8,000 mk. I utförseln ingingo tobak 1,996,000 mk, cigarrer 48,000, amerikanska 

stänglar 123,000, petroleum 1,553,000, ris 931,000, kaffe 572,000, 

vin och spirituösa 81,000, socker 100,000, färgämnen 127,000, cederträ 

73,000, bomull 244,000 och ull 292,000 mk. 

I införseln från Norge ingingo trävaror 651,000 mk, trän 75,000, hafre 

12,000 och is 8,000 mk; i utförseln tobak 1,486,000 mk, cigarrer 70,000, 

kaffe 151,000, ris 437,000, spirituösa 10,000 och kryddor 13,000. 

Herm. S. Gerdes. 

Innehåll: Bremen (sid. 446), London (sid. 305), Montevideo (sid. 441), Tanger 

(sid. 439).

BERÄTTELSER O M HANDEL OCH SJÖFART. 


Antwerpen den 17 april 1890. 


De forenede Rigers Skibsfart paa Distriktet var som fölger: 



I Sammenligning med 1888 har der gjort sig en Tilbagegang gjældende i 

Fartöiernes Antal, men Tonnagen udviser nogen Tüvæxt. Denne Tilvæxt falder 

dog udelukkende paa norske Fartöier; den svenske Skibsfart paa Distriktet 

har saavel hvad Fartöiernes Antal som hvad deres Tonnage angaaer i det forlöbne 

Aar gaaet 8 % tilbage mod 1888, der paa sin Side viser et Underäkud 

mod 1887. — Medens derimod i 1888 dette Underskud blöt gjorde sig gjældende 

for Dampskibes Vedkommende, fremtræder det i 1889 saavel for Seilsom 

Dampskibe, idet der nemlig ankom til Distriktet: 


29

450 

Overhovedet er der, naar Aaret 1884 undtages, ikke i det sidste Decennium 

ankommen en saa ringe svensk Tonnage som i det forlöbne Aar. — 

Gjennemsnitligen er Distriktet i de to forndgaaende Femaar bleven anlöben af: 

Den svenske Fart paa Distriktet, der navnlig hvad Dampskibstrafiken angaar 

i Decenniet 1874—1883 havde taget et glædeligt Opsving, viser sig saaledes 

i jævn Tilbagegang, navnlig hvad Seilskibe angaar, der synes ganske at 

ville forsvinde. 

Det samme kan ikke ubetinget siges for norske Fartöiers Vedkommende. 

Der ankom nemlig gjennemsnitligen i Femaaret: 

Der har altsaa i Tiaaret været en absolut Opgang i Tonnagen af norske 

Fartòier, om end Anfallet har holdt sig paa samme Ståndpunkt. — Denne Opgang 

falder dog udelukkende paa Dampskibe, hvis Tonnage i Tiaaret har næsten 

tredoblet sig, inedens Seilskibenes er gaaet tilbage med 21 %. Under Skibsfartens 

nuværende Stilling maa imidlertid dette Forhold ansees for heldigt, og 

der synes at være Grund til at antage, at det end yderligere vil udvikle sig. 

Arten og Omfånget af De forenede Bigers Skibsfartsbevaegelse mellem Belgien 

og andre Lande under det forlöbne Aar fremgaar af fölgende Oversigt. 

Der ankom af svenske 

Og af norske

451 

Af denne Oversigt fremgaar, at vor Dampskibsfart paa Distriktet endnu 

næsten udelukkende indskrænker sig til direkte Fart mellem De forenede Riger 

og Belgien. Dette gjælder navnlig den svenske Fart. Vistnok ankom hertil i 

Aaret» Löb fra Havre 28 svenske Dampskibe, men disse henhörte alle til denne 

mellem Stockholm og Havre oprettede Linie, hvis Fartöier paa Tilbageveien 

anlöbte Antwerpen. Fraregnet disse ankom til Belgien kun 5 svenske Dampskibe 

fra fremmede Havne. 

Synderligt bedre er dog Forholdet ikke hvad den norske Dampskibsfart 

paa Distriktet angaar. Af de 146 norske Dampskibe, som i 1889 anlöbte Belgien, 

ankom blöt 20 fra udenrigske, navnlig engelske og tydske Havne. 

Nogen væsentligere Forbedring i dette Forhold vil dog ueppe indtræde, 

förend der ogsaa i De forenede Riger oprettes Dampskibslinier, der i större 

Grad énd hidtil ere beregnede paa udenrigsk Fragtfart. — Som et Foretagende, 

der i denne Henseende synes særlig at maatte komme i Betragtning, maa navnlig 

fremhæves Opreltelsen af en Dampskibsforbindelse mellem De Jorenede Riger 

og La Platå. I Begyndeisen turde en saadan Linie vistnok ikke kunne gjöre 

Regning paa fuld Last i Sverige og Norge, men med Stötte af tidligere og 

nutidige Erfaringer, er der al Grund til at antage, at den i forskjellige andre 

europæiske Havne med Lethed og til fordelagtige Fragter vilde kunne supplere 

sine Fartöiers Last. I denne Henseende synes Antwerpen at yde fremtrædende 

Fordele. Skjönt forskjellige og höist betydelige Linier knytte denne 

Havn til La Platå, have disse Liniers Fartöier dog oftere vist sig ude af 

Stånd til at tilfredsstille Behovet for Dampskibs-Tonnage. »Outsiders» og Seilfartöier 

have derfor maattet træde supplerende til, men desuagtet have Varer 

ofte hersteds maanedsvis maattet vente paa Leilighed til Skibning. Udfragterne, 

som stadigen have været gode, have derfor ogsaa i de sidste Aar gaaet ikke 

ubetydelig op. 

I Tiaaret 1880—1889 har Gjennemsnitsfragten af Varer med Dampskib 

fra Antwerpen til La Platå været Fres 40'30 pr Ton, medens den, efter i 

1887 at have været Frcs 37, i 188S steg til Frcs 40 og i 1889 til Frcs 45 

pr Ton. Vistnok har paa den anden Side Hidfragterne fra La Platå til Antwerpen 

i nævnte Tiaar i Gjennemsnit kun været Frcs 25'60 pr Ton og har 

endog, efter i 1887 at være faldne til Frcs 17, i forrige Aar kun naaet op 

til Frcs 19, men selv disse Fragter antages dog for lönnende, som Bevis hvor 

paa kan tjene, at det har lykkes næsten alle Linier, selv i mindre gode Tider 

at realisere tilfredsstillende Dividender. Naar hensees hertil og til den Udvikiing 

i de forskjelligste Retninger som La Plata-Landene imòdegaar, synes der 

at være al Grund for vore Skibsredere til at skjænke en saadan Linie, der 

ogsaa sees varmt anbefalet af den Svenske Export-Förening, sin fulde Opmærksomhed. 

Skulde derhos, til Fremme af vore Handelsförbindelser med disse 

Lande, Statsmagterne imödekomme Föreningens Andragende om Bidrag for nogen 

Tid af det Offentlige til en saadan Linie, turde dennes Bestaaen og Trivsel 

neppe være underkastet nogen Tvivl. 

Af foranstaaende Oversigt sees videre, at endog vore Seilskibsforbindelser 

med Belgien hovedsagelig ere baserede paa direkte Fart paa de forenede Riger. 

Af de ankomne 44 svenske Seilfartöier vare nemlig 28 direkte fra Sverige,

452 

medens af et Antal af 241 norske Seilfartöier 143 förte Varer hertil direkte 

fra Norge. — Trælasttransporten fra Öätersöen, der tidligere gpillede en saa 

vigtig Rolle, optog kun 37 norske Seilfartöier, og naar Amerika undtages, sees 

næsten intet udeneuropæisk Land at have i 1889 benyttet vore Seilfartöier for 

Transport af Varer til belgiske Havne. — Fra Amerika har imidlertid vore 

Seilfartöiers Virksomhed i det forlöbne Aar været temmelig betydelig. Ikke 

alene er en stor Seilskibs-Tonnage ankommen hertil fra De forenede Stater, 

men et ikke uanseeligt Antal Seilfartöier har tillige fra Syd-Amerika og navnlig 

fra La Platå hidbragt forskjellige Varer. — Den lönnende Trafik, som 

Transport fra Nord-Amerika af Petroleum hidtil har tilbudt, navnlig vore store 

Seilfartöier, trues imidlertid med Stånds som Fölge af den intraadte Omformen 

i Transportmaadcn for denne Vare, der nu næsten udelukkende föres i Tanks. 

Det er derfor Grund til at frygte for, at vore Seilfartöier i nordamerikanske 

Havne kun vil blive benvist til Transport af Trælast, indtil de ogsaa i denne 

Fart maa vige Pladsen for Dampskibe. 

Tiltrods for vor ringe Seilskibstonnage i Fart paa Belgien er den dog 

uæst efter Englands den betydeligste af alle Nationers. Medens nemlig England 

i 1889 optog 52 J4> af den Seilskibstonnage, der anlöb Antwerpen (296,712 

Reg.-Ton), repræsenterede De forenede Biger 24 % af denne Tonnage. Næst 

i Eækken kom Tydskland med 7 %. 

Anderledes stillede Forholdet sig hvad Dampskibstonnagen angaaer. Af de 

4,356 Dampskibe paa omrrent 4 Mil]. Ton, som i forrige Aar ankom til Antwerpen, 

var 2,545 engelske og blöt 244 svenske og norske. Af nævnte Tonnage 

var 58 % engelsk, 15 % tydsk, 11 % belgisk og kun 5 % svensk-norsk. 

Det danske Flag dækkede 3 %. 

Afgaaede Fartöier. Det har stedse vist sig vanskeligt for vore Fartöier i 

belgiske Havne at erholde Last for Udgaaende. I 1888 maatte saaledes 60 % 

af den norske Dampskibstonnage og 26 % af den svenske afgaae i Ballast, me 

dens af den samlede svenske og norske Seilskibstonnage kun 26 % afgik 

bestuvet. 

Dette Forhold bar rettet sig noget under det forlöbne Aar navnlig for 

svenske Fartöiers Vedkommende, idet 73 % af svenske Dampskibs- og Seilskibstonnage 

afgik med Ladning, medens af den norske Dampskibstonnage 41 % 

og af den norske Seilskibstonnage 24 % i 1889 forlod de belgiske Havne 

bestuvede. 

Den större Del af de lastede svenske og norske Dampskibe var bestemt 

for De forenede Fager med Stykgods; kun 12 svenske og 15 norske Dampskibe 

afgik med Ladning til andre Lande, hovedsagelig til Danmark med Kli, 

til England med Fosfat og Stykgods samt til La Platå med Stykgods. 

For vore Seilfartöier har navnlig Fragter for Amerika i 1889 været tilgjængelige; 

9 Skibe ere afgaaede lastede til Nordamerika med Jern, tomme 

Fade, Stöbesand och Fosfat, 9 til La Platå med Stykgods og 11 til Brasilien 

med Stykgods og Jernbaneskinner, hvorhos 19 mindre Fartöier ere afgaaede 

herfra til Danmark med Kli. Som i tidligere Aar bragtes tillige af vore Fartöier 

noget Fosfat og Sand til Storbritanien samt Tagsten til preussiske Havne. 

De optjente Bruttofragter fordelte sig i 1889 paa fölgende Maade:

Afgaaede 

453 

Sammenlignet med 1888 viser denne Totalsum et Overskud af Frca 

785,000. Dette Overskud kommer paa de norske Dampskibes Conto med Frcs 

612,000 — paa de norske Seilskibes med Frcs 173,000. De svenske Dainpskibe 

have mod 1888 et Fragt-Overskud af Frcs 101,000 — som udelukkende 

falde paa Fragter af Fartöier afgaaede fra Belgien; paa den anden Side vise 

de svenske Seilfartöier i 1889 et ünderskud mod 1888 af Frcs 128,000. 

Naar hensees til, at den paa Belgien trafikerende Tonnage, der förte De 

forenede Rigers Flag, i 1889 lidet översteg det forudgaaende Åars, er dette 

Overskud meget betragtelig. Det har sin Grund saavel i den Omstændighed, 

at de i fäste Router gaaende Dampskibe, navnlig hvad de norske angaar, afgik 

og ankom med fuldere Ladning end tidligere, som særligen i den betydelige 

Stigning i Fragterne, der i 1889 gjorde sig gjældende paa alle Farvande. 

Denne Stigning var allerede begyndt i den sidste Halvdel af 1888 og havde 

ved nævnte Åars Udgang naaet et Höidepunkt, der erinrede om Skibsfartens 

mest blomstrende Periode. Under Sommeren 1889 syntes der dog at skulle 

indtræde en Tilbagegang i disse höie Fragter, men de Krav, som navnlig Sydamerika 

stillede til Tonnage, bragte snart Efterspörgselen efter saadan til ätter 

at stige, og senere under Aarets hele Löb viste der sig en usædvanlig Fasthed 

i Fragtmarkedet for næsten alle Farvande. 

Nedenstaaende Opgave giver en Oversigt över disse Fragter. Der betaltes 

til belgiske Havne: 

Fra belgiske Havne:

454 

Disse höie Pragter, der havde tilfblge et glimrende Udbytte for Rederierne, 

andlod ikke at bringe tilveie et foröget Liv i Skibsbyggeriet, og i det forlöbne 

Aar raadede der inden samme en febrilsk Virksomhed, henimod 1 /s Million 

Ton, næsten udelukkende Dampskibe, bleve i 1889 satte paa Vandet alene i 

Storbritanien. Denne betydelige Tilvæxt til Tonnagen har ikke knnnet undlade 

at udöve sin Indflydelse paa Fragterne, som i de sidstforlöbne Maaneder af 

indeværende Aar have vist en höist betænkelig Tilbagegang. Vistnok er en 

Indskrænkning i Skibsbyggeriet ätter indtraadt, men Vare-Omsætningerne synes 

ikke at ville med en Gäng antage en Udvikling, der svarer til hin store og 

pludselige Forögelse af Skibsrum, og det er derfor at frygte for, at der ätter 

for nogen Tid vil indtræde mindre gunstige Forholde for Skibsfarten. — De 

höie Priser, som nu betales for Kul, give imidlertid Anledning til at antage, 

at vor betydelige Seilflaade bedre end tidligere vil kunne udholde Coneurreneen 

med Dampskibe. — De heldige Fragtforholde have foranlediget Indkjöb hersteds 

under Aarets Lòb af forskjellige udenlandske Fartöier for svensk og norsk 

Regning. Et Rederi i Göteborg har indkjöbt for en Kjöbesum af £ 24,700 

2, tidligere tydske, Dampskibe af resp. 865 og 788 Tons Drægtlghed, og 

norske Rederier have for en Totalsum at £ 17,850 indkjöbt 4 Seilskibe, drægtige 

resp. 1,199, 968, 593 og 1,159 Tons Register. 

I frivillige Bidrag til den herværende Sömandskirke blev i forrige Aar 

indbetalt paa Generalkonsulatet af svenske og norske Skibsförere et Belöb af 

Fres 856 mod Fres 67165 i 1888 og Frcs 858'85 i 1887. Totalbelöbet af 

de til Udgangen af 1889 til Generalkonsulatet i dette Öiemed indbetalte Belöb 

er Frcs 32,645.57. 

Gjennem Generalkonsulatet oversendtes i 1889 til Hjemlandene 

mod Frcs 21,704.90 i 1888 og Frcs 26,029'27 i 1887. — Totalbelöbet i 

de til Udgangen af 1889 herfra hjemsendte Hyrebelöb er 

Antallet af Skibsbrudne, Nödlidende og Syge som i afvigte Aar have nydt 

Understöttelse af Generalkonsulatet udgjorde: 

Antallet af paa- og afmönstrede Sömænd i 1889 udgjorde: 

Der römte i Aarets Löb:

455 

Handel. Det forlöbne Aar har holdt de Löfter som 1888 syntea at give; 

i ökonomisk Henseende har det for Belgiens Vedkommende i de fleste Retninger 

været fortrinligt og at betragte som det afgjörende Endepunkt for det vedholdende 

Tryk, hvorunder de fleste Forretningsgrene gjennem en Aarrække har 

lidt. Fra alle Kanter er Bestillinger indlòbne og de fleste Handels- og Industrigrene 

have kunnet udvikle en Virksomhed, som længe havde været dem 

fremmed. Dette gjælder ikke blöt de tvende vigtigste belgiske Industrier — 

Metal- og Kul-Industrier — som allerede i 1888 stærkt havde udviklet sig; 

ogsaa Textil- och navnlig Uld-Industrien samt Sukker-Fabrikerne har arbeidet 

under heldige Vilkaar, paa samme Tid som Agerbruget i 1889 har givet en 

bedre Afkastning end det forudgaaende Aar. 

Det er navnlig de Krav, som Anlæg af Jernbaner i Nord- og Syd-Amerika 

og det britiske Skibsbyggeri i 1889 stillede til Metal-Industrien, der har været 

Aarsagen til dette Opsving. Disse Krav kunde ikke udelt tilfredsstilles fra 

vedkommende Lande selv og talrige Bestillinger indlöb til belgiske Værker. 

Denne Efterspörgsel bevirkede en jævn Stigning i Priserne paa og foröget Produktion 

af de forskjelligste Fabrikater af Jern og Staal, hvilket ätter indvirkede 

paa Kulpriserne, der ligeledes i Aarets Löb var i stadig Stigen. Omfanget 

af samme fremgaar af fölgende Oversigt: 

Jern: 

Kul: 

Denne Stigen undlod ikke at have en væsentlig Indvirken paa de fleste 

industrielle Værdipapirer. »Cockerill» som i Januar stod i Frcs 995 naaede 

saaledes i December Frcs 1,300, »Athus» steg fra Frcs 997 til Frcs 1,400 

og »Acieries d'Angleur» fra Frcs 285 til Frcs 620, medens Aktierne i flere 

Kulminer, saasom Couchant Flénu, Särs Longchamps, Paturages & Wasmes 

m. fl. mere end fordoblede sin Værdi. 

Afkastningen af de forskjellige Miner og Værker vilde have været end 

större, om der ikke fra Arbeidernes Side gjentagende i Aarets Löb havde gjort 

sig gjældende Krav paa höiere Lönninger og kortere Arbeidstid — Krav, som i 

de fleste Tilfælde ere blevne indròmmede, men som oftest först efter længere 

eller kortere Streiker, der have været lige fordærvelige for Arbeidere og Arbeidsherrer, 

og som have fremkaldt en Usikkerhed i forskjellige Forholde, der 

ikke baader vel for den fremtidige Udvikling. 

Som Fölge af de livlige Omsætninger have Statens Jernbaner i Aarets 

Löb givet en Afkastning, der med 4 1 /, Mill. Francs överstiger den i 1888 

opnaaede, medens Statskassens Indtægter i sin Helhed i 1889 med Frös 

2,825,922 har översteget det forudgaaende Åars. 

Paa lignende Maade har Værdien af Belgiens Indförsel til eget Forbrug 

(Commerce special) gaaet op til Frcs 1,336 Millioner eller med 3 % overskredet 

Værdien af 1888 Åars Import, medens Exporten i 1889 havde en 

Værdi af Frcs 1,248 Mill. eller med 14 % översteg Exporten under Aar

456 

1888. Som kan eluttes af Foranstaaende falder denne Forögelse af Exporten 

væsentlig paa Maskiner, Metaller, Agerbrugsprodukter, Sukker og Vaaben. 

Endnu er der ikke bleven offentliggjort tilstrækkelige statistiske Data, forat 

den Del kan nöiagtigen paavises som De forenede Riger har taget i disse Omsætninger. 

Det tör imidlertid med Sikkerhed antages, at vore Omsætninger 

med Belgien, som i de senere Aar jævnt har udviklet sig, idet de fra en Værdi 

af 37 Mill. Frcs i 1881 ere stegne til 71 Mil!. Frcs i 1888, ogsaa i 1889 

har fulgt denne opadgaaende Bevaegelse, om der end i enkelte vigtige Forretningsbrancher, 

som t. Ex. i Trælast, har givet sig et vist Tilbageslag tilkjende. 

Af den hidtil udkomne officielle Statistik fremgaar det, at vore Omsætninger 

med Belgien for Landets eget Forbrug (Commerce special) i det forlöbne 

Aar har stillet sig paa fölgende Maade i Sammenligning med de tvende forudgaaende 

Aar. 

Og der udförtes til De forenede Riger af belgiske Artikler:

457 

Hvad vor Export til Belgien angaar, viser der sig altsaa i Sammenligning 

med 1888 en Forögelae i Udförselen af Havre, Fisk, Rujern og Carton, men 

en Formindskelse i Exporten af Trælast, Klid, Guano, Papir og Tjære. 

Paa den anden Side udviser vor Import fra Belgien en Forögelse for næsten 

alle Artiklers Vedkommende, naar alene undtages Vaaben, Lya, Flesk, Smör, 

Smult, Staalrails, chemiske Produkter og Vinduesglas. 

Det maa imidlertid bemærkes, at den officielle Statistik, hvorfra föranstaaende 

Opgaver ere uddragne, i og for sig selv er ufuldstændig, idet den ikke 

omhandler saa vigtige Artikler som Træmasse og Mineraler, og at den, som kun 

omfattende Artikler henhòrende uuder Commeree special, udeslutter forskjellige 

Colonialvarer, saasom Kaffe, der danner en af Belgiens vigtigste Udförselsartikler 

til De forenede Riger. 

Tvende af vore Exportartikler. der for nogle Aar siden syntes at ville i 

Belgien vinde et godt Marked, nemlig Öl og Fiskeguano, sees i 1889 at være 

forsvunden fra de belgiske Importlister. Grunden hertil er mere at söge i 

tilfældige Forholde end i Umuügheden for disse Artikler her at bryde sig en 

Vei, og det er at haabe, at de gjorte Forsög ätter ville optages. 

Jeg tillader mig nedenfor nærmere at ombandle endel af de vigtigere af 

disse Artikler i den Udstrækning, hvortil ihændekomne Oplysninger give Anledning. 

Trælast. Den officielle Statistik meddeler fölgende Opgave över Importen 

til Belgien af Trælast under Aaret 1889: 

mod 562,542 m 3 i 1888 og 490,795 m 3 i 1887, hvoraf resp. 361,937 og 

341,504 m 3 fra De forenede Riger. Tidligere havde Antwerpen næsten et 

Monopol paa denne Import; Gand har imidlertid i de sidste Aar begyndt at 

gjöre denne Havn en stærk Coneurrence, delvis efterfulgt af Osteode; til Louvain, 

der tidligere modtog forskjellige navnlig mindre Ladninger, er paa den 

anden Side alle direkte Skibninger opbört. Under nævnte Coneurrence begunstigeg 

Gand ligeoverfor Antwerpen af forskjellige Forhold, navnlig af lidt lavere 

Fragter, mindre Udgifter for Oplagssteder og ved Expeditioner til det 

Indre, vel indrettede Sagmbller etc. 

Af den af Antwerpens Handelskammer offentliggjorte Statistik över Importen 

til denne Havn fremgaar, at der i 1889 iudförtes til Antwerpen 

279,499 m 3 af alle Sorter Trælast eller 48,642 m 3 mindre end i 1888 og 

62,097 m 1 mindre end i 1887. Heraf var 198,361 m 3 fra Hovedexportlandene 

Norge, Sverige og Finland.

458 

Sidstnævnte Import fordelte sig efter Dimensionerne paa fölgende Maade: 

Denne Oversigt antyder en Tilbagegang af Importen i 1889 mod de 

tvende forudgaaende Aar for næsten alle Dimensioners Vedkommende. Særlig 

fremtrædende er denne Tilbagegang hvad angaar 3"X9" Planker, 2'/e"X6" 

Battens og s /4" X 4 /«" skaarne Bord. Underskuddet i Importen af hövlede Bord 

er derimod ubetydeligt, og Indförselen til Antwerpen af Planchetter har endog 

steget i 1889 i Sammenligning med 1888 og 1887. 

Ogsaa til Ostende har Importen af Trælast i 1889 været mindre end 

tidligere Aar; den ansættes til nogèt över 6,500 Stds, hvoraf 2,500 Stds fra 

Norge og 2,350 Stds fra Sverige. 

I Modsætning hertil översteg i 1889 Importen af Trælast til Gand forudgaaende 

Åars Indfòrscl. Der opgives, at der i nævnte Aar importeredes dertil 

i det Hele 75,165 Tons eller c:a 35,000 Pet. Stds (hvortil kommer 

2,500 Stds i regelmæssige Steamers), mod 65,244 Tons eller 30,000 Pet.-Stds. 

Af denne Import kom 27,748 Tons fra Sverige, 24,065 Tons fra Rusland, 

14,250 fra Tydskland og 5,570 Tons fra Norge. 

I forrige Aar viste den i tidligere Rapporter fremhævede Import af 

3"X9" Planker fra Riga en yderligere Opgang, idet den fra 134,000 Stkr i 

1888 steg til 150,000 Stkr i 1889. Denne Opgang havde saavel sin Grund

459 

i de lavere Priser, der betaltes for russisk Virke i Sammenligning med svensk 

og norsk, delvis som Pölge af Cursforholdene, som ogsaa i de Lettelser i Fragterne, 

som de mellem Antwerpen og Riga etablerede regelmæssige Dampskibe 

kunne yde; det har saaledes hændt, at disse, for at completere sin Ladning, 

have modtaget Trælast til Frcs 30 pr Std. Der anföres dog, at Qvaliteten af 

det russiske Virke ofte er höist utilfredsstillende. 

Naar hensees til at under forrige Aar næsten alle Forretningsbrancher i 

Belgien stærkt har udviklet sig, kan det ikke andet end vække Forundring, 

at Importen af Trælast viser ovenomhandlede Tilbagefald. Hovedgrunden er 

at söge i den under Aarets Löb indtraadte Indskrænkning i Byggevirksomheden 

rundt omkring i Landet. I de tidligere trange Aar med sine lave Priser paa 

BygniDgsmateriel og Arbeide fandt Capitalister det at være i deres Interesse 

at sætte sine Penge i Byggeforetagender. I de fleste store Byer opstod derved 

en Överproduktion, der har hävt en trykkende Indflydelse saavel paa Priserne 

paa Huse som paa Leierne. Efter den i de sidste Aar indtraadte Bedring i 

Omsætningerne have derfor Capitalister fundet, at andre Brancher yde större 

Udbytte, og have draget sig bort fra Byggeforetagender. 

Det antages, at endnu nogen Tid vil hengaae inden det rette Forhold mellem 

Tilbud og Efterspörgsel naaes og inden Capitaler ätter vil söge hen til 

denne Virksomhed. 

En anden Grund til den formindskede Import angives ogsaa at være de 

Hindringer Told- og Jernbanetarif-Satser opstille for Export til Frankrig og 

Tydskland. Tidligere fandt en livlig Transit af Trælast til disse Lande Sted 

över Antwerpen, i de senere Aar er den mere og mere aftagen, og er fortiden 

indskrænket til kun delvis at omfatte de franske Ardenner. 

Aaret aabnedes imidlertid under ganske gode Auspicier. I 1888 havde 

Priserne været nogenlunde jævnt opadgaaende og stode ved Aarets Slutning 

bedre end paa mange Aar, paa samme Tid som Beholdningerne saavel i de 

belgiske Havne som i det Indre af Landet vare temmeligt medtagne. De förste 

Maaneder af Aaret, under hvilke navnlig Aarskontrakter afsluttes, hengik 

derfor tillidsfuldt, og de af vore Udskibere, som paa denne Tid opgjorde sine 

Salg, opnaaede i Almindelighed tilfredsstillende Priser. Neppe vare imidlertid 

de förste Ladninger fra Östersöen ankomne förend et Tryk i Omsætningerne 

begyndte at gjöre sig gjældende, der efterhaanden indvirkede paa Priserne. 

Man haabede stadigen, at dette Tryk blöt vilde være forbigaaende, men dette 

Haab skuffedes. Gjennem hele den sidste Halvdel af Aaret var Efterspörgselen 

efter Trælast yderst træg, og for nere Importörers Vedkommende kunde 

Salg blöt opnaaes ved Indrömmelser, der for dem selv neppe kunde være andet 

end tabbringende og som demoraliserede det herværende Marked. At Priserne 

desuagtet ikke faldt mere end hvad blev Tilfælde, skyldes hovedsagelig de höie 

Fragter, som betaltes i Aarets Löb; uden denne Modvægt vilde betydelige Tab 

have været uundgaaelige for de Importörer, som havde gjort sine Indkjöb tidligt 

og under Indtrykket af et opadgaaende Marked. 

I Ligbed med hvad er skeet i tidligere Aarsrapporter giver jeg mig 

den Ære at hidsætte en Oversigt över de i Antwerpen i 1889 betalte Priser 

ved Salg til Forbrug, beregnede for skaaren Last i Francs pr löbende Antwerpen-Fod, 

hvoraf 3'/a paa 1 Meter, og for hövlet Last pr superflciel Qvadratmeter. 

Der betaltes for

Hövlede Bord: 

460

461 

Kassebord. Den betydelige Import af denne Artikel, der i 1889 med 

13,000 m 3 översteg den i 1888 stedfundne, kan ikke andet end vække Opmærksomhed. 

Den skriver sig mindre fra en stærk Forögelse af Consumtionen 

end fra Rivaliseren mellem enkelte Huse i denne Forretning. Den er derfor 

ikke bygget paa et Grundlag, som lover yderligere Udvikling, og der er ingen 

Anledning til at antage, at det indeværende Aar, hvad denne Branche angaar, 

vil fölge sine Forgjaengere. 

Oprindelsen til denne Import daterer fra Slutningen af Aaret 1888. Den 

ved dette Tidspunkt indtraadte Stigning i Priserne bragte endel herværende 

Importörer af Kassebord til at afslutte betydelige Kontrakter for Levering under 

Löbet af 1889. For ikke at blive fortrængt, fandt andre Huse Opfordring 

til at fölge Exemplet, og paa denne Maade gjordes Bestillinger udover det 

virkelige Behov. Ved Aarets Udgang fandtes derfor ogaaa paa de herværende 

Oplagssteder Beholdninger, der ansloges til 1,500 Stds. De vilde have været 

endnu större, hvis de i 1888 sluttede Kontrakter i 1889 havde fundet sin 

fulde Opfyldelse, — endel ere först i Löbet af indeværende Aar blevne afvundne, 

saaledes at en större Opbobning derved er bleven hindret. 

Disse Forhold have naturligvis ikke kunnet undlade at have Indflydelse 

paa Priserne; i Slutningen af 1888 vare de naaede op til 185 Fres cif; i 

Vaarmaanederne faldt de til Fres 175, for under Sommerens Löb end 

yderligere at synke til Fres 160; senere indtraadte imidlertid en Bedring og 

ved Aarets Udgang kunde Fres 175 opnaaes for gode Specifikationer. 

Sverige, som tidligere har været meget tilbageholden i denne Forretning, 

begynder at tage mere ivrig Del i samme, og navnlig er der i 1889 fra Hernösand 

bleven skibet ikke ubetydelige Kvanta. Handelen med Kassebord kræver 

imidlertid, som bekjendt, nöie Kjendskab til og Iagttagelse af forskjellige Detailler, 

og der klages över, at disse Detailler, navnlig fra svensk Side, endnu 

oversees, hvorved Foranledning gaves til mangehaande Vanskeligheder og Tvistigheder. 

Træmasse. Det er vanskeligt att meddele en nöiagtig Opgave över Importen 

till Belgien af denne Vare, da den officielle Statistik optager den under 

Rubriken »Vegetabilier og vegetabilske Substancer ikke specielt tariferede», 

under hvilken Rubrik den opförer en Mængde forskjelligtartede Artikler. 

Importen fra De forenede Riger till Belgien af Træmasse, som i Aarenes 

Löb har voxet i stigende Proportion, har dog i forrige Aar neppe været tidligere 

Åars underlegen, og kan efter private Opgaver antages at være gaaet op 

til 33,000 Ton, hvoraf 24,000 Ton indförte fra Norge og 9,000 Ton fra 

Sverige. 

Til denne Import maa föies ikke ubetydelige Qvanta af chemisk Masse 

for finere Papirsorter, der er bleven indfört fra Tydskland og Österrig, hvortil 

i forrige Aar tillige er kommen endel Træmasse fra Finland, hvilket Land 

nu optræder som en ikke ufarlig Concurrent, efteråt en direkte Dampskibsforbindelse 

mellem Antwerpen og finske Havne er bleven istandbragt. 

Handelen med denne Artikel har i forrige Aar foregaaet under trykkede 

Forhold og Priserne gik for de fleste Slags Træmasse ned i en betænkelig Grad. 

navnlig i Aarets sidste Maaneder. Der betaltes saaledes for cif Antwerpen 

pr 100 Kilos tör:

462 

Grundene til denne Nedgång ere vistnofc hovedsagelig at söge i den Concurrence, 

som de talrige i Sverige og Norge nyoprettede Fabriker frenikaldte, 

men skyldes dog ogsaa de mindre heldige Forhold hvorunder de herværende 

Papir-Fabriker arbeidede. 

Efteråt der nu i denne Henseende er indtraadt et Omslag og efteråt Beholdningerne 

af Træmasse i de fleste Fabriker ere blevne absorberede, synes 

der ätter at indtræde en noget livligere Bfterspörgsel efter Våren, og der har 

i indeværende Maaned (Marts) gjort sig gjældende navnlig for ehemisk Masse 

en Prisstigning, der synes at antyde bedre Tider ogsaa for Artikelen overhovedet. 

Man fremhæver, at Indpakningen af norsk Træmasse läder tilbage at önske, 

og at derfor Våren, som Fölge af de hyppige Manipulationer og Omladninger, 

den under Transporten er underkastet, ofte fremkommer i mindre god 

Tilstand, hvad der bidrager Sit til at den ligger under i Concurrencen med 

tydsk Træmasse. 

Man gjör tillige opmærksom paa, at der fra herværende Papirfabrikers 

Side klages över den länge Tid, der hengaar inden Ordres kunne udföres fra 

De forenede Biger, idet som oftest en Maaned forlöber inden en bestilt Vare 

kommer tilhænde. Grunden hertil anföres hovedsagelig at være Mangel paa 

Skibsleilighed, da de mellem Norge og Antwerpen farende Dampskibe ofte 

mangle Pläds til at modtage den Last, der fra Norge tilbyder sig. 

Först naar der dragés bedre Omsorg for Indpakningen og först naar Expeditionerne 

kunne foregaae med större Hurtighed og Regelmæssighed anföres 

der, at de norske og svenske Træmasse-Fabriker med Held ville kunne konkurrerc 

med de tydske. 

Af Tjcere indförtes i 1889 fra De forenede Riger omtrent samme Qvantum 

som i 1888 eller 6,160 fulde Fade. Det er næsten udelukkende Umeå 

hvorfra denne Import er hentet; fra Skellefteå, der i tidligere Aar var Hovedexportstedet 

af Tjære til Belgien, kom i forrige Aar kun 400 fulde og 600 

halve Fade. Priserne have i Aarets Löb vist en opadgaaende Tendenfs og 

stode ved Aarets Udgang i 30—35 pr Fad med ringe Beholdninger. 

Is. Denne Artikel indföres udelukkende til Ostende. 27 norske Fartöier 

bragte i 1889 derhen 9,590 Ton, et Qvantum, der omtrent svarer til 

tidligere Åars Import. Störsteparten kom fra Kragerö, kun 3 Ladninger skibedes 

fra Brevigs- og Christiania-fjorden. 

Den större Del af den importerede Is anvendtes under Fiskeribedriften. 

Endel solgtes til Hoteller og endel forsendtes dels til det Indre af Belgien, 

dels til det nordlige Frankrig og det vestlige Tydskland, hvor den navnligen 

anvendes i Bryggerierne. 

Der klages över, at den fra Christianiafjorden importerede Is ofte er fuld 

af Sagning og derfor mindre tjenlig til Preserveren af fersk Fisk; af denne 

Grund foretrækkes i Ostende Kragerö-Is, der paa Udskibningsstedet opbevares 

i de saakaldte Patenthuse og som derfor ikke kommer i direkte Bcrörelse med 

Sagning eller andre Urenligheder. 

I det forlöbne Aar dreiede Priserne for Aarskontrakt sig om 14 à 15 

Frcs pr Ton cif Ostende; i Maanederne August og September betaltes dog for 

enkelte Laster fra Frcs 16—18 og en enkelt opnaaede endog Frcs 19. Salgs-

463 

priserne i Ostende har vexlet mellem Fres 20 à 25 pr Ton leveret til Fiskcrne 

og paa Jernbanevogn samt Fres 25—30 til Hotellerne. 

Beholdningerne var ved Aarets Udgang 500 TOD. Da Vinteren i Belgien 

har været mild og fölgelig Produktionen af indenlandak Is har været 

ubetydelig, er det sandsynligt, at der i Löbet af indeværende Aar vil tiltrænges 

en större Import end under tidligere Aar. Der er derfor Opfordring for 

vore Udskibere til at være tilbageholdne i Salg og at söge at holde Priserne 

oppe. Der angives at endel Kontrakter ere afsluttede til Fres 14 à 16 pr 

Ton, men naar hensees til denne Saisons ringe Ishöst saavel i Europa som i 

Amerika, tör det med nogen Sikkerhed antages, at der i Sommerens Löb vil 

kunne opnaaes meget bedre Priser end disse. 

Fragterne vare i det forlöbne Aar Fres 11 à 117s P r udlosset Ton à 

1,015 Kilos. Der opgives, at der iaar for Vaarskibning er sluttet til Fres 

97, à 10. 

Fisk. Importen til Belgien af denne Vare er betydelig, om end ikke Fiskespiser 

har vundet en saa almindelig Udbredelse blandt den lavere Befolkning 

som til Ex. i Storbritannien. I Henhold til den officielle Statistik indförtes 

saaledes i 1889 henimod 22 Mill. Kilos Fisk, hvoraf 11'/, Mill. Kilos Sild og 

1072 Mill. andre Fiskesorter, hvortil endnu komme de Qvanta, som Landets 

egne Fiskere indfange. Det er hovedsagelig England og Holland som deltager 

i denne Import; fra De forenede Riger komme endnu relativt ubetydelige 

Qvanta; medens der saaledes i 1889 sendtes fra Storbritannien 2 1 /, Mill. Kilos 

Sild og fra Holland omtrent 8 Mill. Kilos, indförtes fra Sverige-Norge kun 

472,000 Kilos. Af andre Fiskesorter kom 6 Mill. Kilos fra Holland, 27, 

Mill. Kilos fra Storbritannien og blöt 640,000 Kilos fra De forenede Riger. 

Endel af hvad der paa denne Maade staar angivet som engelsk eller holländsk 

Vare er dog oprindelig svensk eller norsk, idet ikke lidet indföres fra vore 

Lande til Belgien över Hull og Rotterdam. Der findes saaledes i Belgien et 

temmelig vidt Feldt for vor Fiskeexport. Det gjælder kun at anvende de rette 

Midler til at udvikle vor Virksomhed inden samme. Disse Midler ere de överalt 

gjældende: Studium af de lokale Forholde, som knytte sig til Bedriften, 

nöie Efterfölgen af de Fordringer, som disse lokale Forholde opstille, solide 

og virksomme Förbindelser paa Pladserne, hurtige og regelmæssige Förbindelser 

mellem Udskibnings- og Importstederne. 

I förstnævnte Henseende er der i den sidste Tid truffet enkelte Skridt. 

Flere med vore Fiskerier praktisk kjendte Mænd have saavel hersteds som i 

Ostende delvis sat sig ind i den herværende Bedrift og under nogen Tid studeret 

disse Markeders Fordringer. Resultaterne heraf har ogsaa vist sig i enkelte 

Tillempninger af Behandlingsmaaden efter den herværende Smag og i en 

större Import af enkelte Sorter. Meget staar imidlertid endnu tilbage at gjöre 

og betragtelige Fremskridt ville kun naaes ved en mere direkte og vedholdende 

Indskriden fra vor Side. Ingen Forholdsregel vilde i denne Henseende formentlig 

virke gavnligere end Ansættelse hersteds, i alle Fald for nogen Tid, af 

en Agent, der i Lighed med de i Storbritannien ansatte, kunde gaae vore Fiskeexportörer 

tilhænde med allehaande praktiske Oplysningar vedkommende Fiskeribedriften 

og gribe virksomt ind under de forskjellige Transaktioner. Hvis det 

skulde kunne lykkes at finde en Agent, der forener alle de Betingelser, som 

et saadant Hverv kræver, og hvis denne Agent fandt fra vore Exportörers 

Side Tilslutning og Understöttelse, er der neppe nogen Tvivl om, at vor Export 

til Belgien og över Belgien til Nabolandene inden nogen Tid vilde vinde en 

Udvikling, der fuldt ud vilde dække de med en saadan Ansættelse forbundne 

Udlæg.

464 

Hertil hörer imidlertid ogsaa, at Forbindelseroe mellem Rigerne blive 

hnrtigere og regelmæssigere end fortiden er Tilfælde. Linien fra Christiania 

behöver 4 Dage og deres Baade ankomme om Vinteren, — den vigtigste Saison 

for Salg af Fisk — höist uregelmæssigt; Vigsnæsbaadene anlöbe ingen 

större Exporthavn og deres Router ere end mere uregelmæssige end hines. 

Istedetfor at ankomme i Midten af Ugen, for at Fisken kan sendes til Marked 

inden Fredagene — den vigtigste Dag for Afsætningen — ankomme de stadigen 

i Begyndelsen eller i Slutningen af Ugen. Fartöierne ere derhos lidet 

indrettede for Transport af Fisk, og der klages över, at Udlosningen hersteds 

ikke foregaar med nödvendig Hurtighed. Det er imidlertid liden Tvivl om, at 

vedkommende Dampskibsselskaber vilde vise sig imödekommende i de forskjelligste 

Retninger, naar kun Udsigt gives til Oparbeiden af en saa vigtig Branche 

af vor Bxportvirksomhed. 

Vor Export til Belgien har hidtil væsentlig bestaaet af Sild —• fersk, 

röget og saltet — samt af Torsk — fersk, saltet og törret. 

Den ferske Sild er dels ankommen i Borsyre, dels i Is. Förstnævnte 

Behandlingsmaade vinder mere og mere Indpas og passer sig navnligen for Sild 

bestemt til Rögning. Af röget Sild bliver Afsætningen stadigen större, men 

der paastaaes, at man i De forenede Riger endnu ikke har det rette Greb paa 

Rögning af Sild, passende for det belgiske Marked. Den bliver enten for 

stærkt röget og derved haard og tör, eller for svagt og derved uholdbar. Fersk 

Sild, röget hersteds og bragt uniiddelbart paa Markedet, foretrækkes derfor. 

Saltet norsk eller svensk Sild har liden Efterspörgsel; man er vant til 

den holländske Saltning og den holländske Qvalitet, og vrager derfor saavel vor 

som den skotske Artikel. 

Af fersk Torsk (og Torskearter) er der i Aarets Löb ankommen enkelte 

Forsyninger, uden at dog denne Forretning paa långt nær har naaet den Udvikling, 

hvortil den under en skjönsom og forsigtig Ledelse kunde give Anledning. 

Heller ikke af saltet Torsk har Importen fra De forenede Riger været 

synderlig stor. De i mine tidligere Rapporter fremhævede Indvendinger mod 

vor Behandlingsmaade gjöre sig fremdeles gjældende, og först naar disse fjernes, 

vil vor Artikel her finde Afsætning. Torsk, fanget af belgiske Fiskere 

under det i Sommermaanederne i Nordsöen paagaaende Bankfiske og saltet efter 

holländsk Mönster, solgtes derimod med Lethed ved Auktion i Ostende til Frcs 

80 k 90 pr Tönde (c:a 120 à 125 Kilos netto, d. v. s. foruden Salt, Lage 

og Tönde). 

Der har i Aarets Löb raadet en höi Grad af Usikkerhed i Priserne paa 

vore Fiskesorter. I Begyndeisen af Aaret stod fersk Sild temmelig höit, men 

herved fremkaldtea en saa betydelig Export, at Priserne faldt til et Lavmaal, 

som blöt kunde bringe Exportörerne Tab. Det samme gjentog sig delvis ved 

Aarets Slutning, saaledes at Priserne, der noteredes med Frcs 18 pr Tönde Sild 

i Borsyre, i Löbet af nogle Uger faldt til Frcs 5 à 6 pr Tönde. 

Ogsaa for anden fersk Fisk har Priserne været yderst föränderlig; der 

angives dog, at man i Almindelighed kan regne paa at opnaae Frcs 2 pr Stk 

for vor Torsk og at denne Pris kan betragtes som Gjennemsnitsprisen under 

det forlöbne Aar. 

Törfisk. Beholdningerne af gammel Vare var vid Saisonens Begyndelse i 

Juli Maaned som vanlig oprömte. De förste Tilförsler af 1889 Åars Fiske, 

væsentlig bestaaende af vestre Hollander Rundfisk, ankom i smaa Seilkibsladninger 

til Antwerpen, Louvain, Malines og St. Nicolas under den anden Halvdel 

af August.

465 

Indkjöbspriserne fra Exportstedet Bergen stillede sig for de belgiske Importörer 

for vestre Hollænder fra först af om c:a Fres 70, men steg paa Grund 

af de i Bergen raskt aftagende Beholdninger af dette Assortiment efterhaanden 

til Fres 82 pr 100 Kilos cif Antwerpen. Por fin Hollænder betaltes fra e:a 

Fres 65 til Fres 73, for almindelig Hollænder fra 58 til Fres 66. De 

övrige Törfisksorter, saasom samfængt og Bremer Kundfisk, Titling og Rödskjær 

saavelsom Fisk fra Finmarken er i Belgien ikke gangbare, delvis med Undtagelse 

af Bremer Rundfisk. 

Qvaliteten af den hidkomne vestre Hollænder Rundfisk har været tilfredastillende, 

medens der klages över at fin og almindelig Hollænder ofte er bleven 

skibet i mindre god Forfatning, hovedsagelig fremkaldt ved Mangel paa omhyggelig 

Behandling og Törring af Fisken i Lofoten. Der gjöres opmærksom 

paa Nödvendigheden af udelukkende at hidsende god og upaaklagelig Vare, da 

under den raadende jævne Tilgang paa fersk Fiak Befolkningen eliers let vil 

opgive Törfisk, for kun at bolde sig til Ferskfisk. 

Det har hidtil været sædvanligt, at Betaling af Törfisk, skibet til Belgien, 

er skeet ved 3 Maaneders direkte Tratte paa Kjöberen, der accepteres ved 

Connaissementets Udlevering. I den sidste Tid har det imidlertid hændt, at 

Salg er afsluttet paa Betingelse af at Trattaerne först skulle accepteres efter 

Vårens Ankomst og Besigtigelse. Det behöver ikke at fremhæves, at Sælgeren 

derved kan udsætte sig for de störste Ubehageligheder, og det er at haabe, 

at de givne Exempler ikke ville finde Efterfölgelse. 

Trän. Denne Artikel finder i Belgien til enhver Tid af Aaret en jævn 

Afsætning. De Sorter, der mest kjöbes, er brun og delvis brunblank til Brug 

ved Garverierne og i andre industrielie Öiemed, samt almindelig raa Medicintran 

til Droguister og Apothekere, hvorimod blank og dampkogt Medicintran 

finder færre Kjöbere. 

Indkjöbspriserne paa de forakjellige gangbare Sorter have for berværende 

Kjöbere i Aarets Löb stillot sig paa fölgende Maade: 

brun, der ved Aarets Begyndelse betaltes med Fres 40 '/f, steg i Marta 

og April Mdr til c:a Fres 48, men faldt derpaa efterhaanden intil den i Aarets 

sidste Maaneder betaltes med Fres 40 à 41; 

brunblank, der i Aarets förste Maaneder stod i Fres 58'/2, gik senere 

op till Fres 65 V, for derefter, ved Tilförselen af ny Vare, at synke ved Aarets 

Udgang til Fres 55'/,; 

raa Medicintran stod först i c:a Fres 6072, hævede sig derpaa til Fres 

75 à 76 og faldt i Höstens Löb efterhaanden ned til Fres 57. 

Nævnte Noteringer forstaaes cif Antwerpen pr almindelig Bgetönde med 

Fres 2 billigere Pris pr 100 Kilos i Petroleumsfade. 

Udsigterne for Artikelen angives at være de bedste. Der anföres, at de 

talrige berværende Industrier, der beuytte vor Trän, fortrinsvis ville holde sig 

til denne saalænge Priserne ikke overskride sit nærværende normale Ståndpunkt. 

Först naar som Fölge af felslaaet Fiske eller af andre Grnnde Tranpriserne 

hæve sig udover det normale, tage disse Industrier til andre Tranog 

Oliesorter som Substituter. 

Kvaliteten af den hidkomne Vare har gjennemgaaende været god; der 

fremhæves dog, at der undertiden og navnlig fra Bergen forsendes hertil under 

Navn af Torsketran en Vare, der ikke er udvunden af Torsk, men af forskjellige 

andre Fiskesorter og navnlig af Sei. 

I Sommerens Löb ankom hertil direkte fra Bergen nogle Partier brun Hvaltran, 

der solgtes til Fres 33 à 34 pr 100 Kil. i Petroleumfade. Derimod kom af 

blank raffineret og uraffineret Intet paa Markedet. Der synes at være Grund 


30

466 

til »t antage, at der i det industrielie Belgien skulde kunne findos fordelagtig 

Afsætning for denne Artikel, paa hvilket hidtil Glasgow har hävt et Monopol. 

Kornvarer. Forrige Aara gunstige Höst indskrænkede de forskjellige Ländes 

Träng til Forsyning med Kornvarer og som Fölge deraf viste de internationale 

Omsætninger i disse Artikler i 1889 et meget ringere Omfång end under 

det forudgaaende Aar. Dette var ogsaa Tilfælde for Belgiens Vedkommende. 

Naar undtages Mais, viste der sig i Indförselen af alle Kornarter et Underskud 

mod 1888, der for den vigtigste Havns, Antwerpens, Vedkommende opgik til 

3'/, Million Hektoliter. Det var især fra De forenede Stater og La Platå, 

at Underskuddet rar stærkest. De förstnævnte Stater, der tidligere var det 

vigtigste Kornkammer, hvorfra Belgien hentede sin Forsyning, og som dannede 

Basis for de internationale Omsætninger, der ledes fra Antwerpen, har i de 

sidste Aar mere og mere maattet vige Pladsen for Donaulandene. Grunden 

hertil maa væsentlig söges i de daarlige Qvaliteter, De forenede Stater i de 

sidste Aar har bragt paa Markedet, medens paa den anden Side Donaulandene 

have gjort stadige og hurtige Fremskridt i sin Produktion og i Behandlingen 

af Våren. Fra Donau kom saaledes i 1889 til Antwerpen 5 Millioner Hektoliter 

Hvede mod 704,000 Hektol. fra De forenede Stater. 

Paa lignende Maade bliver Byg fra Donau mere og mere efterspurgt. 

Bryggerierne fiude i de talrige indförte Varieteter udmærkede Produkter af 

usædvanlig Vægt, ydende et rigt Udbytte. Af Havre kom i 1889 Störsteparten 

fra det nordlige Rusland; dansk og svensk Havre har i forrige Aar 

været lidet efterspurgt, og saavel denne Kornsort som Byg synes her ganske 

at ville tabe sit Marked. 

Kaffe. Den i mine tidligere Beretninger fremhævede Omformen af Handelen 

med denne Vare som Fölge af de paa de större Handelspladse gjængse 

Terminspekulationer har i det förgångne Aar end yderligere udviklet sig paa 

det herværende Marked. Disse Spekulationer bevirke en Usikkerhed i alle 

Priser, som ikke tillader Handlende i effektiv Vare at sidde inde med större 

Beholdninger. Fortiden indskrænke derfor disse sine Indkjöb til kun at omfatte 

Qvanta, for hvilke de i den allernærmeste Fremtid kan finde Afsætning. 

Uden at det kan paastaaes, at Consumtionen af Våren i ringeste Grad har aftaget, 

er den effektive Handel dog derved bleven ikke lidet trægere end tidligere, 

og det bliver vanskeligere at fölge dens Gäng. 

I de sidste 10 Aar har Prisen paa Santos good average stillet sig hersteds 

paa fölgende Maade ved Udgangen af de respekt. Aar: 

1880 1881 1882 1883 1884 1885 1886 1887 1888 1889 

36/, 29 22'/, 33 26 22 1 /, 36 487, 45 487, Cents 

pr '/i Kilo i Entrepöt, eller gjennemsnitlig i Tiaaret 3478 Cents pr 7» Kilo 

i Entrepöt. 

Som fremgaar af foraustaaende Oversigt er altsaa Aaret 1889 gaaet ud 

med en höiere Pris paa Kaffe end noget tidligere Aar i nævnte Tidsrum. 

Denne Pris, der svarer til Frcs 103 pr 50 Kilos, har imidlertid i Aarets 

Löb undergaaet forskjellige Fluktuationer. Begyndende med Frcs 95 pr 50 

Kilos, steg Prisen temmelig jævnt til Fres 105 i April, for derefter i Juni 

pludselig at falde til Frcs 86. En Reaktion indtraadte dog temmelig hurtigt, 

saaledes at Santos good average ved Slutningen af August gjenvandt en Pris 

af Frcs 96 og i September af Frcs 99. Gjennem forskjellige Fluktuationer 

nxaede derpaa Artikelen en Pris af Frcs 106, for, som angivet, ved Aarets 

üdgang at falde til Fres 103 pr 50 Kilos Entrepöt.

467 

Som Fölge af de mange modsigende Meddelelser om Skibninger, Beholdninger 

og Udsigter, der modtages fra Produktionsstederne og de vigtigste Markedspladse 

— i de fleste Tilfælde i Terminspekulanters Interesser —, er det 

en yderst vanskelig Sag at danne sig en begrundet Mening om Artikelens rette 

Stilling og nærmeste Udsigter. Det er dog at antage, at den i indeværende 

Aar neppe vil kunne falde under forrige Aara Gjennemsnitspriser i Betragtning 

af den ringe Beholdning, hvormed Aaret gik ud paa Produktionsstederne. 

Huder. Udförselen heraf til De forenede Riger er i forrige Aar ätter 

gaaet op, idet der skibedes fra Belgien 750 Ton mod 529 i 1888 og mod 

292 Ton i 1887. 

Tidligere dækkede De forenede Riger sit Forbrug af Huder som oftest 

ved direkte Import fra La Plata-Landene. Forholdene have medfört at det 

er bleven fordelagtigere for vore Garverier at gjöre sine Indkjöb över Antwerpen, 

hvor man har lettere Adgang til at faae alle Fordringer til Qvalitet, 

Qvantitet og Remisser tilfredsstillede. 

Artikelen har hersteds under afvigte Aar fulgt en regelniæssig Gäng. I 

Januar indtraadte en Prisstigning af 1 à 2 Frcs, som holdt sig uforandret indtil 

September, da talrige Ladninger ankom, der trykkede Priserne; dette Tryk 

var dog ikke af läng Varighed; i Oktober hævede Priserne sig ätter og under 

Resten af Aaret vare de i stadig Opgang med meget livlige Omsætninger. 

Disse Forhold fremgaar end yderligere af nedenstaaende Oversigt. Der 

betaltes: 

Navnlig var Saladeros Oxehuder af god Qvalitet efterspurgte, medens Mataderos 

Oxehuder og saltede Kohuder, der viste sig at lide af forskjellige 

Mangler, afsattes trsegt. Omsætningerne paa herværende Marked af torre Huder 

indskrænkes med hvert Aar; hertil bidrager ikke lidet den daarlige Forfatning, 

hvori disse Huder ofte skibes fra La Platå. 

De under Aarets Löb afholdte 5 Auktioner, under hvilke 85,000 Huder 

solgtes, har været lidet besögte. 

Vid. Omsætningerne paa vört Marked af denne Artikel har i 1889 været 

livlige og foregaaet under heldige Betingelser. Ved Aarets Udgang var derfor 

den herværende Beholdning reduceret til en Ubetydelighed. 

Det er endnu hovedsagelig fra La Platå at Antwerpen modtager sin Forsyning, 

dog er i de senere Aar Importen fra Australien tiltaget i nogen Grad, 

saaledes at den engelske Presse ved forskjellige Anledninger, men vistnok med 

ringe Grund, har udtalt Frygt for at det Monopol i australisk Uld, som London 

hidtil stadigen har nydt, staar i Fare for delvis at tabes. Af Aarets Import 

kom 129,098 Baller (13,500 Baller mere end i 1888) fra La Platå, 

6,360 Baller fra Australien og 3,212 Baller fra Cap. 

De forholdsvis lave Priser, som raadede ved Aarets Begyndelse, begunstigede 

i höi Grad Indförselen; den Udvikling, som Uld-Industrien antog i Aarets 

Löb, den stadige Stigen i Priserne for det færdige Produkt, den relative Sikkerhed, 

som raadede i den politiske Verden, Alt bidrog til end mere at fremme

468 

denne Import og til at gjöre Aaret indbringende saavel for Skibere og Sælgere 

som for Forbrugcre. 

Priserne, som i Slutningen af 1888 og i Begyndeisen af 1887 viste nogen 

Svaghed, fik i Februar d. A. en vægtig Impuls opad ved de Efterretninger 

om Hausse, der indlöb fra London og La Platå, og fraregnet enkelte mindre 

Fluktuationer, havde de en stadigt opadgaaende Tendents, saaledes at der ved 

hver af de 5 store offentlige Auktioner, som holdtes i Aarets Löb, viste sig 

en Stigen af 5—15 Centimes fremfor den nærmest forudgaaende. 

Den indtraadte Prisstigning fremgaar end yderligere af fölgende Oversigt. 

Der betaltes for: 

Ved Saisonens Udgang i November vare Beholdningerne reducerede til 365 

Baller; i December begyndte imidlertid Uld af den nye Klipning at ankomme 

fra La Platå og senere har Tilförselen regelmæssigen gaaet for sig. Det angives, 

at den nye Uld er törrere og finere end den tidligere, men ligesaa fuld 

af Borrer som denne. 

Terminspekulationerne i uvasket Uld have i Aarets Löb aftaget meget, da 

Brfaringen har vist, at de vare underkastede ahfor store Tilfældigheder, og 

det er ikke sandsynligt, at de for det förste ville gjenoptages i synderlig Udstrækning. 

Talg og Olier. Exporten til De forenede Biger af disse Artikler var i 

1887 og 1888 stegen höist betydelig; i afvigte Aar gav en Tilbagegang sig 

tilkjende mod 1888, men af saa ringe Betydning, at det i de tvende nævnte 

Aar af Belgien gjenvundne Ståndpunkt som Marked for vor Indförsel af derhenhörende 

Artikler tör antages at have faaet fäste Holdepunkter og at kunne 

være Gjenstand for yderligere Udvikling. 

Al Talg, produceret i Belgien selv, consumeres inden Landet, navnlig af 

de talrige og betydelige Lysfabriker; hvad der udföres er hentet fra andre 

Lande og navnlig fra La Platå. I forrige Aar steg denne Import til 7,502 

Piber mod 4,528 Piber i 1888. 

Priserne har i Aarets Löb været meget vexlende; begyndende med 82 

Francs for disponibel Oxetalg, faldt de efterhaanden ned til Frcs 59 i Marts, 

for i Juli ätter at stige og i Oktober at naae Frcs 66, hvorfra de ved Aarets 

Udgang vare sunkne ned til Fres 62 for Oxe- og Frcs 60 for Faaretalg. 

Petroleum. Af denne Artikel har i tidligere Aar kun lidet været indfört 

til De forenede Kiger över Antwerpen. Som fremgaar af den Side 456 indtagne 

Opgave, er imidlertid i de forlöbne 3:de Aar denne Import jævnt tiltaget 

og steg i 1889 til 1,277 Tons. 

Som i tidligere Rapporter fremhævet undergaar Transportmaaden af denne 

Vare en væsentlig Förändring. Större og större Qvanta indföres nu i Tanks, 

og det vil neppe vare mange Aar inden denne Forsendelsesmaade bliver den ene 

brngelige og inden Seilskibe blive fuldstændigen udelukkede fra denne Fart. 

Consumtionen af Artikelen tiltager överalt i stærk Grad, og Produktionen 

viser sig delvis ude af Stånd til at holde Skridt med Consumtionen; de ældre

469 

Beholdninger saavel i Amerika som i Rusland begynde derfor st udtömmes, 

og medmindre nye Kilder skulle opdages, tör en Prisstigning være at vente. 

Paa den herværende Pläds var Stemningen for Artikelen i Begyndeisen 

af Aaret lidt trykket, saaledes at amerikansk Petroleum i Januar noteredes 

Frcs 17 3 /B og yderligere faldt til Frcs 16 i April; fra Mai af indtraadte imidlertid 

en Stigning, som fortsattes indtil August, da Prisen naaede Fres 18 s /s 

for disponibel. Senere fandt et Tilbagefald Sted og ved Aarets Udgang solgtes 

disponibel Vare for Frcs 17 5 /,. 

Der indförtes i 1889 til Antwerpen 855,000 Fade Petroleum fra De forenede 

Stater og 231,000 Fade fra Busland. 

Leith den 12 april 1890. 


W. Christophersen. 



Norska fartyg:

470 

En jemförelse med föregående år visar: 

De Förenade rikenas skeppsfart var 1889 fördelad på distriktets hamnar 

sålunda: 

I skotska farvatten förliste under året 1889 2 svenska och 8 norska 

fartyg. 

Vid hufvudstationen påmönstrades 12 man på svenska och 113 på norska 

fartyg. Från svenska fartyg afmönstrades vid hufvudstationen 16 och från 

norska 100 man. 

Från norska fartyg rymde 11 man. 

Genom konsulatet hemsändes för svenska sjömän S. 67. 5. 0, för norska 

£ 101. 12. 0.

471 

I frivilliga bidrag till sjömansmissionen i Leith inkommo £ 16. 2. 8 och 

som bidrag till den svenska kyrkan i London uppburos af till distriktet ankomna 

svenska fartyg £ 37. 14. 3. 

De af konsulatet bestridda utgifter för förliste, sjuke och nödlidande svenske 

och norske undersåtar belöpte sig för svenske till £ 47. 2. 9 och för 

norske till £ 209. 16. 5. 

I konsulatafgifter erlades af svenska fartyg vid hufvudstationen och vid 

vice-konsulsstationerna £ 356. 15. 0 och af norska £ 1,754. 2. 3. Inalles 

tillföll konsulskassan £ 1,176. 19. ,. Under året ankommo till konsulatet 

1,882 och afgingo 1,254 skrifvelser. 

Frakter år 1889. 

Trälastfrakter till Firth of Forth: 

Trälastfrakter till Glasgow: 

Jutefrakter till Dundee: 

Kolfrakter från hamnar vid Firth of Forth: 

Prisnoteringar år 1889. 

Trävaror:

472 

För sorterade laster erhölls från 3—6 d. mera pr 100 fot. 

Skotska kol: 

Prima qvalitet svenskt smör 94—140 sh. pr engelsk centner. 

Thomasfosfat 33 sh. pr ton f.o.b. i Glasgow. 

Bottlenoseolja £ 22—29 pr ton.

473 

Norsk klippfisk, medelpris £ 15. 10. 0 pr ton. 

Hvad Skotland angår, är det isynnerhet dess jerntillverkning, som både 

direkt och indirekt utöfvar ett så stort inflytande på dess handel och näringar, 

att den kan tjena oss till förebild. 

För att visa hvilket stort framsteg jerntillverkningen gjort här i landet 

på en jemförelsevis kort tid, kan anföras, att medan den årliga tillverkningea 

af tackjern 1826 var 29,000 ton, utgjorde den 1836, efter att varmluftsmetoden 

till malmens smältning införts, 75,000 ton och steg, efter jernvägsnätets 

utvidgning till stor lättnad för malm- och koltransporten, 1845 till 474,000 

ton. Nu belöper den sig till omkring 1 million ton årligen. För att tillfredsställa 

det stora behofvet af tackjern för tillverkning af stål och stångjern införas 

dessutom betydliga qvantiteter tackjern från England. 

För att bevisa jernets betydelse för Skotlands näringar behöfva vi blott 

nämna skeppsbyggeritt, som i så väsentlig grad är baseradt på landets jern- och 

ståltillverkning. I fjol uppgick värdet af de härstädes byggda fartygen till 4 

à 5 mill. £. 

Hos oss råder i allmänhet den föreställningen, att vi omöjligen kunna upptaga 

konkurrensen med Storbritannien i jern- och ståltillverkning, emedan stenkols- 

och jernmalmslagren ligga vid sidan af hvarandra, hvaremot hos oss stenkolen 

måste införas och derför blifva långt dyrare. Det bör dock erinras, att 

den britiska jernmalmen är delvis af en ringare qvalitet, hvarför man nödsakas 

för tillverkning af vissa sorters stål, som numera allt mer och mer undantränger 

jernet, att införa stora qvantiteter malm från främmande länder. Den 

frågan torde derför böra göras, om det icke skulle lyckas oss att med nutidens 

kolbesparande masugnar tillverka ett lika så billigt stål af våra egna goda malmer 

med tillhjelp af utländskt kol och cokes som Skotland, hvilket visserligen 

eger kol, men måste importera malm. 

I alla fall är det visst, att skulle vi — detta har hufvudsakligen afseende 

på Sverige — i konkurrens med andra länder blifva i stånd att intaga den 

framstående plats som jern- och stålprodueerande samt industri-idkande nationer 

på verldsmarknaden, hvartill våra outtömliga rikedomar på jern göra oss skickade, 

så erfordras härtill ovilkorligen användningen af billigare metoder än dea 

nuvarande kostbara träkolsprocessen. Inskränkt till denna, kan jern- och ståltillverkningen 

blott förblifva ytterst ringa, isynnerhet som genom vetenskapens 

framsteg de kemiska fördelar, som bruket af träkol medfört, äro så mycket 

reducerade, att man nu kan tillverka godt och billigt jern och stål med tillhjelp 

af stenkol, hvarför efterfrågan efter träkolsjern oekså är i aftagande. 

Men äfven om träkolsjernet i vissa fall torde komma att fortfarande bibehålla 

sin plats på verldsmarknaden, så hindrar detta likväl icke, att den frågas 

med allvar framträder, huruvida vi icke samtidigt kunde utveckla en massproduktion 

af jern och stål, som kunde konkurrera på verldsmarknaden med 

det billiga engelska och skotska, och derjemte utöfva ett lika stort inflytande 

på våra öfriga näringar, som den skotska jernproduktionen och jernindustrien 

göra på Skotlands.

474 

Den hos oss gängse meningen, att träkolstillverkningen och massproduktionen 

af simplare jern utesluta hvarandra, är säkerligen oriktig. De mest 

kompetenta personer på det kemiskt-naturvetenskapliga fältet i Sverige hålla före, 

att Sverige eger alla betingelser för sistnämnda slags produktion, hvilken kunde 

verkställas antingen med utländska stenkol eller cokes, genom bruket af torf 

och vattengas, tillverkad af torfkol, eller med elektricitet, framkallad af vattenkraft 

till malmens smältning. I det sistnämnda fallet handlar det alltså om 

att utveckla en verklig nationel jern- och ståltillverkning, i alla afseenden oafhängig 

af utlandet, baserad på landets egna naturliga hjelpkällor, egen malm 

och egen smältningskraft. För att lösa dessa stora uppgifter fordras dock anställandet 

af egna försök. I kapitalrika länder skulle dessa troligen komma att 

utföras med privata medel, men detta har sin svårighet hos oss. 

Men fastän enskilda personer hemma sakna medel att lösa dessa för landet 

så vigtiga uppgifter, så borde väl icke derför de stora nationella rikedomar, 

som vi ega i våra malmlager, våra torfmossar och våra vattenfall, ligga orörda. 

När nämligen de mest kompetenta personer äro af den öfvertygelsen att dylika 

försök skulle utfalla lyckligt, så bör det väl vara en passande uppgift för staten 

att träda hjelpande emellan och bevilja nödvändiga medel. De utgifter, 

som dervid förorsakades, kunde dessutom täckas med en exporttull på råmalmen. 

Om försöken ledde till det förmodade resultatet, skulle vårt hela näringslif 

få en storartad utveckling. Jern- och ståltillverkningen och exporten skulle 

blifva helt andra faktorer i vår handel och våra näringar än nu och framför 

allt skulle vi kunna på ett fördelaktigare sätt än hittills sysselsätta vår egen 

befolkning och emigrationen hindras, som för närvarande kan jemföras med en 

långsamt tärande sjukdom, som bortrycker våra dugtigaste krafter ända ned från 

de lägsta arbetare upp till män af John Ericssons rang. 

Gent emot den tilltagande möjligheten af en praktisk användning af de 

ofvan nämnda nya metoderna kan man väl litet gilla den utvägen, som många 

nu påyrka, nämligen att öfverlåta våra malmlager åt utländingen till export af 

råmalm. Den fördel, som dragés häraf för landet, inskränker sig till arbetslön 

vid malmens brytning och transport och är för liten att räknas i jemförelse 

med det utbyte, som kommer utlandet till godo, då det ju är metallens förädling 

som utgör hufvudsaken vid jernets så väl som andra metallers tillverkning. 

Medan således malmen till ett ton jern vid masugnar i Gellivaradistriktet 

godt kan levereras till 12 sh. pr ton, kostar samma qvantum jern i Skotland, 

förarbetadt t. ex. till stålskenor, omkring 10 gånger så mycket. 

Det skulle vara långt fördelaktigare och värdigare för våra nationer att 

skaffa arbetarne en god och stadig sysselsättning på metallurgiens fält än att 

låta svenske arbetare, såsom nu är förhållandet, draga Sen masse» till angränsande 

länder och der mot en låg betalning utföra det manuella arbete, som 

landets egna invånare ofta icke vilja åtaga sig, så att de der synas spela samma 

roll som de irländska arbetarne i England och Skotland. 

Förutom den hjelp, som staten kunde gifva vårt bergsbruk genom bekostande 

af förnödna försök till utveckling af nya metoder, kunde den ju också 

hjelpa till med lån i den inländska jernindustriens intresse i likhet med hvad 

staten gör för landtbruket.

till: 

475 

Jernimporten till Skotland från de Förenade rikena uppgick under 1889 

Jern- och stålexporten från Skotland till de Förenade rikena uppgick 

1889 till: 

Produktionen af skotskt tackjern belöpte sig under 1889 till 998,928 ton. 

Det var mycket lif i jernhandeln och 1889 var för den skotska jernhandeln 

såväl som för öfriga näringar ett ovanligt godt år. 

Skotland har företrädesvis sina utmärkta får- och krealursracer att tacka 

för det anseende dess landtbruk åtnjuter i Europa. Gång efter annan har jag 

i mina årsrapporter fäst uppmärksamheten pä vigten af försök med införsel af 

skotska kreatursraeer, isynnerhet de köttproducerande Angus, Galloway och 

Westhighland-racerna, hvilka på grund af sin härdighet torde speeielt egna sig 

för våra länder. Endast Ayrshireracen är känd hos oss. Då mina rapporter 

ledt till litet resultat, vände jag mig under min vistelse sista gången i Stockholm 

till direktören för landtbruksstyrelsen med hemställan, att en af dess 

resestipendiater måtte få i uppdrag att studera de skotska kreatursracerna Därstädes. 

Hvad Norge angår, kommer sannolikt den i Newcastle bosatte landtbruksstipendiaten 

att sätta sig in i saken. 

* Näatan uteslutande i transit till Indien. 

** Hufvudaikligen häatskosöm.

476 

I följd af våra kreatursracers underlägsenhet och skottames fordringar pä 

en god Tara är den andel vi taga i den betydliga importen till gödning, som 

här försiggär, mycket ringa. Från Sverige var det i fjol ingen export och 

från Norge inskränkte den sig till 220 mjölkkor af de små vestkustraceroa. 

Med hänsyn till import af får från Norge ställer sig förhållandet något annorlunda, 

enär en export häraf under de sista åren begynt från vestkusten. Detta 

är en följd af att jag för några år sedan förmådde en skotsk köpman, Slimon, 

som i en längre tid drifvit en betydlig får- och hästimport från Island, att 

resa till Norge för att personligen undersöka förhållandena. 

Herr Slimons exempel framkallade också en betydlig export till England 

från norska vestkusten. 

Om våra fårracer vore goda, så skulle det väl vara all grund att antaga, 

att vi nu, då efterfrågan efter får är större än tidigare i Storbritannien, hvarest 

fårafveln är i aftagande, här skulle hafva vunnit ett fast fotfäste, hvaremot 

nu i följd af våra medelmåttiga racer sjelfva bibehållandet af den nuvarande 

exporten är tvifvelaktigt. De hit importerade fåren köpas och gödas af farmare, 

hvarefter de säljas till slagt. Det törtjenar att omnämnas, att skotska djur 

uppnå ett pris icke långt från det dubbla af de norska. Medan således norska 

baggar såldes till 16—24 sh.. uppnådde skotska kastrerade Cheviot samtidigt 

36—44 sh. 

För den fattiga norska vestkusten, som framför andra landsdelar synnerligen 

väl egnar sig till fårafvel, blir det en fråga af allra största vigt att upphjelpa 

fàrracerna och, som bekant, måste detta ske genom blandning med skotska 

racer, förnämligast Cheviot. För att framkalla en sådan fårexport var det 

som den norska staten, bland annat, åtog sig de betydliga utgifter, nödvändiga 

för att få en fast ångbåtsroute i stånd mellan England och Norges vestkust. 

Men en förädling af våra fårracer är under bestående förhållanden en 

omöjlighet, så länge som gällande förbud mot fårinförsel från Skotland till 

Norge existerar, ett förbud som jag efter bästa förmåga försökt att få upphäfdt, 

åtminstone i dess nuvarande form, eller att få förändradt derhän, att import 

tillätes till vissa bestämda hamnar, der djuren kunde undersökas af veterinärer 

innan de landsattes. Som bekant, blef det nuvarande förbudet utfärdadt 

i anledning af den på sin tid i Storbritannien utbredda mul- och klöfsjukan. 

Då vederbörande auktoriteter i Norge voro af den öfvertygelsen, att smittoämnets 

lifskraft var mycket stor och att sjukdomen kunde åter uppträda åratal 

efter det sista påtagliga fallet, så ansåg man sig böra upprätthålla förbudet 

några år efter sjukdomens upphörande i Skotland. Gent emot denna 

uppfattning ansåg jag mig böra inrapportera, att härvarande auktoriteter efter 

anstälda försök kommit till det resultat, att smittämnets lifskraft under vanliga 

förhållanden varar högst några få veckor. Genom de allmänna försigtighetsmått, 

som nu vidtagas mot djurinförsel från smittade ställen, har utsigten 

till förnyadt uppträdande af denna sjukdom i Storbritannien betydligt förminskats. 

När förbudet i Norge likväl fortfarande bibehålies, så göres detta väl 

icke längre på grund af mul- och klöfsjuka, utan af fruktan för en annan 

åkomma, nämligen »footrot», hvaraf några af de från Skotland för norska statens 

räkning år 1888 inköpta fåren visade sig vara angripna. Denna sjukdom 

skall också efter pålitligt folks utsago från forna tider icke varit okänd i Norge, 

men man synes der ännu icke vara på det klara med dess natur. Af de upp-

477 

lysningar jag inhemtat, dels hos de mest framstående veterinärer härstädes, dels 

hos egare af fårhjordar och större köpmän, som årligen hafva en omsättning af 

hundra tusentals får, framgår det, att »footrot» är väl känd här och att den 

anses för en temligen oskyldig sjukdom, som är en följd af de högst skilda 

naturförhållanden, under hvilka ett och samma djur kommer att lefva. Den 

inträder isynnerhet i sumpiga trakter, botas lätt och är icke dödlig. Det är 

högst tvifvelaktigt huruvida den är smittosam. Staten, som här uppträder med 

så stor energi gent emot andra djursjukdomar, vidtager inga försigtighetsmått 

emot den, hvarhelst den än visar sig. 

Det förefaller mig omöjligt, att en sjukdom, som uppträder så ofta som 

»footrot» i ett land som Skotland, der fårafveln är så betydlig, skulle vara af 

en allvarlig natur och förorsaka landtmännen stor förlust utan att detta skulle 

komma till allmän kännedom. Snarare vore det väl grund att antaga, att 

sjukdomens följder under sådana omständigheter skulle öfverdrifvas. Jag tror 

mig böra tillägga, att jag angående denna fråga i dessa dagar haft ett samtal 

med herr Menzies, sekreterare vid skotska »Highland & Agricultural Society», 

som sjelf drifvit fårafvel på sina egendomar och flere gånger haft fall af »footrot» 

i sina hjordar. Han förklarade sjukdomen för oskyldig och sammanfattade 

sin uppfattning deraf i de orden: »we think nothing of it» (vi betrakta den 

för ingenting). 

Då det, för att man skall få detta skadliga förbud upphäfdt, är nödvändigt, 

att man hos oss får en klar föreställning om sjukdomens väsen och verkningar 

och man lärer att känna de simpla metoder, hvarpå den botas, så tillät 

jag mig i sin tid att föreslå, att en kunnig veterinär skulle skickas hitöfver 

från Norge. 

Förbudet, som alltså förut var riktadt mot mul- och klöfsjukan, är nu, 

som sagdt, riktadt mot »footrot» och har derigenom fått en långt större och 

vidsträcktare betydelse, i det den sålunda hotar med att blifva af permanent 

natur, alldenstund »footrot», i likhet med andra mera oskyldiga sjukdomar, förekommer 

så länge som de egendomligheter i naturförhållanden, på hvilka den 

beror, icke äro eller kunna blifva förändrade. 

Denna på obestämd tid vidtagna utsträckning af förbudet från en epidemisk 

och elakartad till en sjukdom af helt annan natur kan sägas vara långt 

olyckligare för vårt landtbruk än ett permanent förbud, enär ett sådant troligen 

skulle hafva till följd, att flere af våra större landtbrukare på norska vestkusten 

kastade sig på afvel af förädlingsdjur, som vi i så hög grad behöfva och som 

det af staten påtänkta schäferiet icke på långt när kan skaffa i tillräckligt antal. 

Men ingen landtman vill inlåta sig härpå så länge han icke är säker på 

ett oväntadt upphäfvande af förbudet, hvarigenom införseln af skotska förädlingsdjur 

åter blir fri eller tillätes under antagliga vilkor och alltså införseln af 

stamdjur i större skala från Skotland gör det möjligt för oss, att på en någorlunda 

kort tid leverera en respektabel race. 

För oss är det en sak af lika stor nationel vigt att betrygga vårt land 

mot kreaturssjukdomar som att införa främmande racer till förädling af våra 

egna. Den nuvarande lagstiftningen på detta område har icke förmått att mäkla 

emellan dessa intressen, enär den icke i likhet med andra länder, t. ex. Sverige, 

gör någon skilnad mellan de fall, i hvilka förbud är nödvändigt, och de, 

i hvilka karantän bör användas. I Norge hafva vi derför faktiskt blott en förhållningsregel, 

nämligen införselförbud. Intet kan derför göras förr än lagen 

underkastas en betydlig revision och det i Norge upprättas tidsenliga karantänanstalter, 

icke blott för får utan också för andra husdjur, och det för de skilda 

sjukdomarne fastsättes ett bestämdt antal dagar, under hvilka karantänen skall

478 

ega rum for att den ieke skall blifva vilkorlig. En sådan revision af lagen 

blir så mycket mera nödvändig, som det område den har att behandla, med 

hvarje dag växer i betydelse och utsträckning. 

Nödvändigheten bjuder dessutom, att de Förenade rikena, som åtskiljas 

genom en lång gränssträckning, som hvarken kan eller bör afspärras, och hvare.st 

kreaturstransport eger rum hela året rundt och vissa tider på året svensk 

boskap betar på norsk mark och norsk på svensk, hafva ett någorlunda enigt 

system med hänsyn till djurinförseln från främmande länder och att den tid 

må upphöra, då vi t. ex. i Norge upprätthålla ett fullständigt afspärrningssystem 

emot införseln från länder, från hvilka import till Sverige försiggår 

obehindrad. Införseln af svenska landtbruksprodukter till Skotland är omöjlig 

att uppgifva, då största delen af svenskt smör och svenska ägg importeras som 

dansk vara via Köpenhamn och något öfver land via Newcastle. Intet norskt 

smör antages komma hit. Jag måste här liksom i mina förra rapporter framhålla 

vigten af att man på norska vestkusten, t. ex. Jædderen, kastar sig på 

äggexport till Skotland, dit importen deraf är betydlig. Försändelsen kunde 

ske både hurtigt och billigt och man kunde således väl konkurrera med Ryssland, 

hvarifrån stora qvantiteter inskeppas hit, men som om vintern är afskuret 

från trafiken. 

Importen af spanmål från de Förenade rikena till Skotland under 1889 


Det torde vara af intresse att angifva införseln af smör, ost, kreatur och 

får m. m. till skotska hamnar från utlandet. 

Af trävaror ankommo till Skotland: 

Hvad vår trävaruexport angår, så måste jag liksom i forna rapporter fästa 

uppmärksamheten på det ogynsamma deri, att den, isynnerhet hvad beträffar

479 

Norge, till största delen består af pitprops. Som bekant försiggår nedhuggningen 

häraf i ett fullständigt oproportionerligt förhållande till våra skogars 

tillväxt. Härtill kommer det låga pris, hvartill varan levereras, hvarför skogsegaren 

ofta icke får mera än en tarflig ersättning för arbetet med huggningen 

och körseln från skogen till utskeppningsstället, men litet eller intet för sjelfva 

virket. Vår uppgift synes derför vara att värna om våra skogar och lägga 

hinder i vägen för deras ödeläggande genom öfverdrifven nedhuggning, vare sig 

genom förbud eller genom passande skogslagar. Följden häraf skulle blifva, att 

priset på pitpropsen stege och att vi för ett mindre qvantum skulle få samma 

betalning som nu för ett större; äfven om vi skulle afstå en del af marknaden 

åt våra konkurrenter, ryssar, finnar och tyskar, som skicka stora qvantiteter 

hit, isynnerhet när frakten är låg, så skulle förlusten här vid lag vara ringa i 

jemförelse med den skada, som nu följer på skogens ruinerande. 

Jag tror mig böra fästa uppmärksamheten på, att härvarande pitpropsmottagare 

äro missnöjda dermed, att den norska varan icke i likhet med den 

svenska är försedd med märke, som angifver dimensionerna, en omständighet 

som gifver anledning till svårigheter vid utlossningen från mottagarens sida. 

Detta kunde dock afhjelpas derigenom att man liksom svenskarne försåge hvar 

eller hvarannan dimension med ett måladt märke. 

Det förtjenar att anmärkas, att man på senare tiden begynt att använda 

ändar af granbattens och granplankor, som förr brukades till ved, till förfärdigandet 

af lådor. 

Då den splitved, som i form af brädstumpar ankommer hit. upphugges 

här i mindre dimensioner och säljes i bundtar, uppstår den frågan, om ej denna 

upphuggning kunde ske hemma. 

Under 1889 insände jag en af vieekonsuln i Aberdeen på min uppmaning 

affattad rapport angående den dervarande handeln med granit och utsigten 

för Sverige att med fördel kunna förse de talrika granitsliperierna i Aberdeen 

med råvara. Den insända rapporten ledde derhän, att några egare af svenska 

och norska granithuggerier personligen gjorde sig bekanta med förhållandena i 

Aberdeen, hvilket framkallade affärer, så att i allt 2,400 ton exporterades under 

1889 från Sverige. Den försiggick med 18 danska fartyg, ett norskt, men 

intet svenskt. Af norsk granit uppgick importen till 90 ton. Priset på den 

afskeppade varan uppgifves att hafva vari från 3 sh. till 3 sh. 6 d. pr kubikfot 

f. o. b. Det är isynnerhet den till monumenter använda gråa graniten 

hvarefter det är stor efterfrågan här. Frågan om att finna afsättning för vår 

granit och andra stensorter i rått eller förädladt tillstånd samt att i större grad 

än hittills finna användning för den i våra egna länder som byggnadsmaterial 

är för oss en sak af vigt och kan endast lösas derigenom, att specialister utsändas 

på detta område för att inhemta upplysniogar, men framför allt derigenom 

att våra egna köpmän, som handla med granit och andra stensorter, 

sjelfva göra sig bekanta med förhållandena i utlandet. Ett första steg är gjordt, 

hvad beträffar Sverige, genom utsändandet af geologen Sundbohm till Skotland 

och andra ställen, och det borde ej inskränkas till en enskild resa hvarken för 

Sverige eller Norge. 

I flera af mina rapporter har jag tillåtit mig att fästa uppmärksamheten 

på den betydliga roll, som tillverkningen af mineraliska oljor af bituminös skiffer, 

»slates», hvaraf stora qvantiteter finnas i den skotska kolformationen, spe-

480 

kr i den skotska industrien. Den skotska oljetillverkningen har vissa år uppgått 

till 60 millioner gallons. Vid fabrikationen Tinnes en Tärdefall biprodukt, 

ammoniak, hvaraf svafvelsyrad ammoniak tillverkas, ett högst vigtigt gödningsämne, 

och paraffin, hvarpå en storartad paraffinljusindustri är baserad. Bet inses af 

hvilken stor betydelse det skulle Tara, om Ti kunde skaffa oss ett billigt lyaämne, 

hvarigenom vi skulle komma att inskränka eller, om möjligt, att undgå 

importen af lysolja från utlandet. Då Sverige har stor rikedom på bituminös 

skiffer, tillåter jag mig att antaga, att det måtte vara en sak af vigt, ja, af 

nationelt intresse, att den svenska skifferns egenskaper i industriens tjenst underkastades 

en noggrannare undersökning än hittills, äfven om det skulle komma 

att ske på offentlig bekostnad. 

Importen till Skotland af papper och pappersmassa under 1889: 

eller i värde: från Sverige £ 35,387 och från Norge £ 73,288. 

Skotlands utförsel af kol till de Förenade rikena var: 

eller i värde: till Sverige £ 119,856 och till Norge £ 108,583. 

Från Norge infördes 21,000 fat. bottlenose- och sälolja, 2,893 tunnor sill, 

1,600 casks »kippers», 625 ton klippfisk och 20,629 ton is. 

Förutom ofvan nämnda varor infördes frän Sverige till Skotland tändstickor, 

tomma flaskor, bark m. m. samt utfördes till Sverige maskiner, mineralolja, 

socker, sirap, whisky, stenkolstjära, tågverk, kemikalier, öl, kautschuk, 

jute-, bomulls-, ylle- och linnevaror m. m. 

Utbytet af de skotska fiskerierna uppgick 1889 till: 

Skeppsbyggeriet 1889:

481 

Af de i Skotland utfärda offentliga arbeten förtjenar företrädeavis bron 

äfver »Firth of Forth» att oämnas. Den kommer troligen att i sinom tid utöfva 

ett betydligt inflytande på postförbindelsen mellan norska vestkusten och 

Skotland. Resan frän Peterhead och Aberdeen till London blifver nu endast 

12 till 13 timmar, och då resan till Bergen från förstnämnda ställen med ett 

snabbgående ångfartyg kan göras på cirka 20 timmar, kan resan från Bergen 

till London tillryggaläggas på 32—33 timmar. 

Arbetet med den stora nationella nödhamnen i Peterhead fortgår. 

Det förtjenar att anföras, att frågan om anläggningen af en större skeppskanal 

mellan Clyde och Firth of Forth år för år blir allt mera trängande. 

San Francisco den 27 Marts 1890. 


Anker Bödtker. 

De forenede Kongerigers Skibsfart paa dette Consulat-District stillede sig 

i 1889 saaledes: 

Alle Seilskibe med en sammenlagt indgaaende Brattofragt af £ 24,635 

•og udgaaende d:o af £ 63,495. Heraf kommer paa indgaaende svenske Skibe 

£ 6,777, udgaaende d:o £ 23,255, og paa indgaaende norske £ 17,858, udgaaende 

d:o £ 40,240. 

Som af ovenstaaende Tabel vil fremgaa bssögtes Districtet ialt af 17 svenske 

og 24 norske Skibe med en Drægtighed af respective 14,469 Ton og 

21,670 Ton, eller tilsammen 41 Skibe drægtige 36,139 Reg.-Ton, en Tilbagegang 

fra 1888 af 19 Skibe drægtige 15,376 Ton, som udelukkende falder paa 

norske Skibe, da der af svenske var 5 Skibe drægtige 5,245 R.-Ton mere end 

i 1888. Aarsagen til denne temmelig store Tilbagegang i den norske Skibsfart 

paa denne Kyst maa udentvivl söges i den Omstændighed at de fleste af de norske 

Skibe, som i de senere Aar have seglet i det stille Hav, trængte til större 

Reparationer, og derfor toge Trælastfragter fra Puget Sound til Europa eller fandt 

sin Vei dertil fra Australien for hjemme at kunne reparere saa meget billigere. 

Maaske har ogsaa de höiere Fragter i Atlanterhavsfarten lokket dem, men er 

det min Formening at de snart ville söge herud igjen, da det ikke er Tvivl 

underkastet, at de neppe i Længden kan finde bedre regningssvarende Engagement 

end de höiere Trælastfragter her siden. Savnet af den svenske og norske 

Flaade her paa Kysten har nemlig vist sig i opadgaaende Fragter til næsten 

alle Trælastimporterende Havne og noteredes her saaledes ved Aaarets Slutning 


482 

67 sh. 6 d. til Melbourne, 70 sh. til Shanghai, 62 sh. 6 d. til Chili og 75 

sh. til Europa, alt pr 1000 superficielle Fod (1"X 12"X 12"). 

Paa den i mine tidligere Rapporter omtalte Römning af Mandskaber tror 

jeg der kunde sættea en betydelig Dsemper derved, at man bemandedo sine 

Fartöier saa vidt muligt med gifte Mænd og stipulerede en noget höiere end 

den fra Hjemmet almindeligvis betalte lave Hyre, saa længe de for paa denne 

Kyst, hvad selvfölgelig vilde komme alle Parter tilgode, selv Rederiet, som i 

modsat Tilfælde jo bliver tvungen at betale de her gjældende höie Hyrer. 

Fra de til Hovedstationen ankomne Skibe römte ialt 13 Mand, afmönstredes 

1 Mand og paamönstredes 15 Mand. En, Styrmanden paa den i Bergen 

hjemmehörende Bark »Australia», omkom ved Drukning her ved Bryggen. 

Fragterne fra San Francisco for Hvede og Jernskib til U. K. for ordre 

have været under 

For directe Havn eller Træskibe som sædvanligt 2 Sh. 6 D. mindre. 

Disse Fragter kan man saaledes sige have holdt sig temmelig godt hele Aaret 

rundt, og vistnok ogsaa bragt de forskjellige Rederier, især de af dem, som 

mode frem med store tidsmæssige Jernseilskibe, en ganske anseelig Profit, og 

kan det neppe være Tvivl underkastet at San Francisco, saavelsom de andre 

Hvede-exporterende Havne her paa Kysten, endnu i mange Aar vil forblive 

nogle af Seilflaadena bedste Pladse. Skade kuns at vore Ländes Skibe ere for 

smaa og tildels for gamle at være med i Ooncurransen. 

Trælastfragteme fra Puget Sound have holdt sig jevnt hele Aaret rundt i 

Da Kystfarten her i Begyndeisen af 1889 var mindre god, bleve flere af 

de deri beskjæftigede större amerikanske Fartöier anvendte for Trælast i Transpaeific-Farten, 

og toge Pladsen af de svensk-norske Skibe som manglede, 

ellers vilde Fragterne udentvivl have gaaet endnu höiere. Eftersom Kystfarten 

sidenefter blev bedre, gik disse tilbage dertil, og som Fölge hvoraf der er Udsigter 

for höie Trælastfragter herfra i 1890. Iadgaaende Fragter varierede be-

483 

tydeligt i Löbet af Aaret, men stode den meste Tid temmelig höie. Fra Europa 

vare de overhovedet fra 25 Sh. til 35 Sh. og fra Australien for Kul 20 

à 25 Sh. hertil og 1 Sh. à 2 Sh. 6 D. höiere til San Pedro og San Diego. 

Fra Humboldt Bay med Trælast til Australia, Chili og Europa kunnc Fartöier 

som läste 4- à 600 Fod Ròdtræ, og ikke stikke dybere lästet end 15 Fod, finde 

god Beskjæftigelse, da saadanne ere vanskelige at finde her, og der som oftest 

ikke er över 16 à 18 Fod Vand paa Humboldt Bar. Hidtil ere derfor Afskiberne 

blevne tvungne til at bringe Ladningen ned her med smaa Kystfartoier 

og lade sine Skibe läste her for ovennævnte Steder, hvad selvfölgelig 

foraarsager betydelige Extraudgifter. 

Skibsfarten. Nedenstaaende Tabel viser Antal og Tonnagen af ved San 

Francisco Toldsted indklarerede Skibe i 1889, Kystfartöier ikke iberegnede. 

I samme Tidsrum ere folgende udklarerede

484 

Skibsbyggeriet i det forlöbne Aar staar tilbage for 1888 saavel i Antallet 

af de byggede Skibe som især i Tonnagen. Medena der nemlig i det Aar 

byggedes 54 Fartöier med en Gross-Tonnage af 17,629 Reg.-Ton kan 1889 

kana fremvise 46 Skibe drægtige tilaammen 8,544 Reg.-Ton, en Tilbagegang 

af 8 Skibe og omtrent 9,000 Ton. I dette er dog ikke indbefattet de to 

Pandser-Krigsskibe »CharleBton» og »San Francisco», som bleve byggede her 

for de Forenede Staters Regjering og hvoraf »Charleston» blev leveret og antaget 

f. A. og »San Francisco» meget snart vil blive færdig. De nybyggede 

Skibe, hvoraf de fleste ere Dampskonnerter, ere saagodtsom udelukkende byggede 

for Trælastfarten paa denne Kyst og for Trafik paa Floderne her. 

Hvalfangst. Mod 47 Skibe i 1888 deltog i 1889 48 Skibe. Udbyttet 

var alt andet end tilfredsstillende idet flere af dem, der siges 5, retournerede 

uden at have faaet det allerringeste, og de andre kuns bragte 12,834 Tdr Trän, 

221,981

485 

ninger som ifjor vare gjorte for Fisket der. »Canneries» sprang op baade her 

og der i Territoriet, og paa faa Undtagelser nær viste det sig, at der var Fisk 

nok at sysselsætte dem alle; men hvad vi nu mangler er Consumenter, thi 

naar vi til ovennævnte lægger en overmaade stor Fångst i Britisk Columbia, 

hvor der blev iudpakket 414,000 Kasser, saa gjör dette et uhyre Totalt af 

1,650,000 Kasser, og da det forhen ikke har vseret muligt at afsætte över hele 

Verden mere end 1 à l 1 /, Million Kasser p. a., er det ikke at undres över 

at her ved Aarets Udgang fandtes næsten '/, Million Kasser Lax usolgt. 

Endog til Doll. 1 pr Dusin er det nu vanskeligt at sselge Alaska-Lax, men da 

den antages ikke at have kostet mere end 80 à 90 Cent pr Dusin, ere Udrustningerne 

herfra for Alaska igjen store, om de end ikke komme op i Linie 

med f. A. 

Metaller. Af Minerne i Staterne och Territorierne vestenfor Missouri- 

Floden samt i Britisk Columbia og paa Vestkysten af Mexico blev i 1889 

udvundet: 

heraf kommer paa 

Af Guldproduktionen falder ikke mindre end Doll. 10,300,000 paa California 

alene, derefter kommer Montana med Doll. 4,500,000 og Idaho, Nevada, 

Colorado og Dacota med c:a 3 Millioner Dollars hver. 

Kviksölv. Produktionen heraf for 1889 belöber sig till kuns 25,500 

Flasker mod 33,250 Flasker i 1888. Priserne vare gode, varierende melletn 

Doll. 45 og Doll. 50 pr Flaske. Udförselen til fremmede Lande belöb sig til 

c:a 5,200 Flasker og gik der til de östlige Stater omtrent 10,000 Flasker. 

Hele Udförselens Værdi tor ansættes til Doll. 700,000. 

Af Mynt prægedes i San Francisco i 1889 Doll. 20,495,267 mod Doll. 

26,281,500 i 1888. 

Hvede. 1889 Åars Höst var den bedste i California siden 1880 og anslaaes 

Udbyttet til 26 Millioner Centals mod 18 Millioner Centals i 1888.

486 

Taget til en Gjennemsnitspris af Doll. 1'3 0 pr Ceutal skulde Værdien altsaa 

udgjöre 33,800,000 Dollars. Uagtet saaledes Priserne vare lavere i 1889 end 

i de foregaaende Aar, var dog Aaret fordelagtigt for vore Landbrugere. Udförselen 

belöb sig til 12,115,000 Centals værd Doll. 16,641,000 mod 11,720,100 

Centals værd Doll. 17,318,477 i 1888. Af det udskibede Kvantum gik 

10,583,000 Centals til Storbritannien, 540,000 Centals til Frankrige og Belgien, 

og tog Australia 360,000 Centals. Den Masse Regn vi i denne Vinters 

Löb have hävt över hele 

for 1890. 

Staten California lover ?aa vidt et godt Kornaar 

Hvedemeel. Udförsclen heraf i 1889 belöb sig til 1,131,000 Tdr af en 

Værdi af Doll. 4,755,000 mod 822,347 Tdr værd Doll. 3.392,182 i 1888. 

Heraf gik til Storbritannien 434,000 Tdr, til China og Japan 401,000 og til 

Central-America 131,000 Tdr. 

Byg. Ialt höstedes der af Byg i California c:a 8 Millioner Centals. Omendskjönt 

Hösten mu ansees god hvad Kvantiteten angaar, saa lod dog Kvaliteten 

meget tilbage at önske, saa at Gjennenisnitsprisen pr Cental neppe tör 

sættes över Doll. 1 og altsaa hele Höstens Værdi til 8 Millioner Dollars. Det 

bedste af den saakaldte »Chevalier Barley» gik alt til England og New-York 

med Undtagelse af en liden Ladning for Australia, og af den bedste »Brewing» 

adskillige Ladoinger til New-York. Ialt blev der udfört 833.000 Centals mod 

e:a 1 Million Centals i 1888. Grandet paa den store Beholdning nu her og 

den ringe Kvalitet ere Priserne nu meget lave. »N:o 1 Feed Barley» solgtes 

saaledes ved Aarets Udgang villigt til 75 Cents pr Cental. 

Vin og Brandy. TJdbyttet af 1889 Åars Vinavl tör vel neppe sættes 

höiere end til 14 Millioner Gallons og en Værdi af 3Vj Million Dollars mod 

17 eller maaske nærmere 18 Millioner Gallons i 1888. Grunden til denne 

betydelige Nedgång af ialt 4 Millioner Gallons ligger nærmest i at en Mængde 

Druer bleve ödelagte af Regn, som overraskede Planterne netop under Indhöstningen, 

og deri at flere Druer end tidligere bleve törrede. Af de 14 Millioner 

Gallons Vin produeeret, blev mindst 4 Millioner Gallons destillerede til Brandy, 

hvorved vi altsaa kuns have 10 Mill. Gäll. Vin tilovers. Da Hjemmeforbrug 

kræver 6 Mill. og vi sandsynligvis kan finde Marked for c:a 8 Millioner Gallons 

i de östlige Stater, vil der blive 4 Millioner Gallons forlidet, som altsaa 

vil have at suppleres af tidligere Beholdninger. Dette har selvfölgelig ikke 

hävt saa ringe Indflydelse paa Priserne, og disse ere derfor gaaede op saaledes 

at Planterne derved have uiere end dækket det Tab de led ved den tidlige 

Regn. Af Vin udförtes ialt 7,984,897 Gallons til en Værdi af Doll. 3,269.498 

og af Brandy 399,940 Gallons værd Doll. 424,589, Foustager og Told indbefattet. 

Mestedelen gik ti! de östlige Stater. 

Rosiner. Grundel paa den tidligere omtalte Regn blev Rosinhösten ikke 

hvad man havde ventet, men omtrent den samme som i 1888 eller med et 

rundt Tal 900,000 Kasser à 20 "8> og til en Gjennemsuitsværdi af Doll. 1'6 5 

pr Kasse, udgjörende en Værdi af omtrent l 1 /, Million Dollars. Denne Industrigren, 

som först blev begyndt med her i 1873 med 6,000 Kasser, har tiltaget 

hvert Aar siden, og vil vistnok vedblive at tiltage, da vore bedste Sorter 

nu concurrere stærkt i de östlige Stater med de indförte fra Malaga, og der 

bliver udfört deraf til Australien, Mexico, Japan ete. Vingaardseierne lægge 

sig ogsaa mere og mere efter at forbedre Deres Produktion, og bliver der saaledes 

nu en Masse af de simplere Sorter Vinranker indpodede med bedre, som 

om et Par Aar vil vise gode Resultater. 

Frugtavl. I Lighed med 1888 var 1889 et for Frugtavlerne meget fordelagtigt 

Aar, uagtet enkelte Sorter Frugt, hvoriblandt især Ferskener, gav et

487 

mindre Udbytte end Aaret för, men saa avledes af andre Sorter igjen saa meget 

mere. Af fersk Frugt og hovedsagelig Appelsiner, Aprieoser, Ferskener, Pærer, 

Blonsmer, Druer, Kirsebær og Jordbær sendtes i Aarets Löb c:a 62,850,000 

S til de östlige Stater mod 52,160,000 9 i 1888 og af saakaldet »Canned 

Fruit» 34.268,500 8, samt af törret Frugt, Rosiner iberegnet, c:a 50 Millioner 

Pund. Desuden exporteredes söværts 13,547,580 ffi »Canned Fruit». 

Af de Frugter, der tftrredes, bor især nævnes: 

sauit Æbler. Pærer, Figener etc. med fra 500,000 til 1 Million Pund. Den 

saakaldte nCalilbrnia French Prunes vinder mere og mere Grund, og maa ogsaa 

siges at være en fortrinlig Frugt, der uden Vanskelighed kan concurreere 

med, niaaske ganske fordrive den indförte franske Blomme fra amerikanske 

Markeder. Appelsinhösten gav omtrent samme Udbytte som i 1888, nemlig 

c:a 1 Million Kasser, værdsat til Doll. 2,200,000. 

Honning. Deraf blev der avlet i 1889 c:a 2 Millioner Pund, som var 

V, Million 18 mindre end i 1888, da Avlen var 2'/j Million istedetfor som 

opgivet l 1 /., Million Pund. Kvaliteten var meget god, og den solgtes til fi 1 /, 

Cent pr % som udgjör Doll. 130,000. 

Humle. Heraf böstedes ialt paa denne Kyst 87,230 Baller eller 2.230 

Baller mere end i 1888, hvorved Hösten altsaa bliver den rigeste vi nogenainde 

have bavt her. Prisen, der i Begyndeisen af Sæsonen var 12 Cent pr 

ffi for choice, formaaede ikke at holde sig, men gik gradvis nedad til 7 Cent 

i Oetober. Mod Slutningen af Aaret kom der imidlertid lidt mere Liv i Markedet 

og med jævn god Sögning gik Prisen op til 10 Cent for god Vare. Medium 

Vare var næsten bele Aaret kuns meget lidet sögt til Priser ikke över 

fra 5 til 7 Cent pr '8. Af Hösten falder paa 

af omtrent 200 ffi pr Balle. Taget til en G-jenncmsnitspris af 8 Cent pr "B 

udgjör Værdien af Humlehösten omtrent Doll. 1.400,000. 

Sukkerbeder. Dyrkningen af disse har, da den har vist sig at være regningssvarende, 

tiltaget saa meget, at det i min Rapport for 1888 omtalte Rafinaderi 

har maattet udvides, og skulde der imidlertid ingen Nedsættelse blive i 

Told paa Sukker, vil sandsynligvis flere snart blive byggede. 

Uld. Heraf klippedes i California 34,008,770 « mod 32,567,972 S i 

1888, og modtoges fra Oregon 8,568.000 ®. Udförselen belöb sig til ialt 

33,444,401 «, værd Doll. 5,500,000. 

Trælasi. Mod 1,500 Millioner Fod i 1888 anslaaes det i mit District 

afskaarne Kvantum af Trælast i 1889 at belöbe sig til 1,930 Millioner Fod, 

fordelt saaledes:

488 

som vel kunde ansættes til en Værdi af 25 Millioner Dollars. 

Hele Aaret igjennem var der en jevn Efterspörgsel efter Last, saavel for 

local Forbrug som for Export. Sidste kunde imidlertid ikke tilfredsstüleB af 

Mangel paa Skibe, hvorfor Möllerne inden Aarets Udgang bleve tvungne at 

arbeido blöt 4 à 5 Dage i Ugen. Endnu höiere Fragter vilde vel have bragt 

Fartöier ber, men til for höie Fragter kan her ikke concurreres i fremmede^ 

Markeder med norsk-svensk Last. Ti Ladninger Oregon Pine gik i Begyndeisen 

af Aaret til Storbritannien og bragte ved Auction 2 Sh. 3 D. à 2 Sb. 6 D. 

pr Cub.-Fod. Flere Bestillinger ere paa Grund heraf siden komne derfra for 

större Ladninger til 2 Sh. à 2 Sh. 3 D. pr Cub.-Fod oif., og som med rimelige- 

Fragter let vil kunne udföres. At större Marked snart vil kunne blive fundet 

for vor Trælast i Europa har man nu godt Haab om. 

Fölgende viser Udförselen i 1889: 

Af dette gik 107 Millioner Fod til Australien, hvoraf igjen 1,387,152 

Fod var Rödtræ. Foruden ovennævnte blev 6,143,376 Fod exporteret fra Britisk 

Columbia. 

Vört Rödtræ synes at vinde niere og mere Bifald ogsaa i Australien, 

Chili og Peru, og blöt den samme Hindring, neinlig Mangel paa Skibe, er Aarsagen 

til at ikke mere blev udfört. At Fartöier som lastede trække över 15 

Fod Vand ofte have at vente længe inden de kunne komme ud fra Humboldt 

Bay, vanskeliggjör meget Udförselen af denne Træsort. Den maa nemlig af 

denne Grund blive bragt hertil i smaa Skonnerter, og saa omladet, hvad der 

foröger Priserne betydeligt. Disse, som blive regulerede af en Combination her 

af alle Mölleeierne, have været for Export f. o. b. ved Möllerne 

og for Oregon Pine 

Udförselen af »Sugar Pine» og nHvid Cedar» synes ogsaa at tiltage, dog, 

mest i forarbeidet Stånd, i Döre, Vindueskarmer etc. etc. 

Kul vedbliver at være en Hovedartikkel hvormed at bringe Skibe her forvor 

Hvedeudförsel. Priserne paa udenlandske Kul beror mestendels paa Frag-

489 

ten, og denne igjen paa hvad Fragt Skibe kunne erholde ud herfra. Saaledcs 

ere Kul i Almindelighed billigere her naar Hjemfragtcrne ere gode. Da disse 

f. A. være bedre end Aaret forud, og vi ingen Strike eller Brand havde i nogen 

af vore locale Gruber, vare Priserne overhovedet Doll. 3 pr Ton lavere end i 

1888 eller omtrent Doll. 7 pr Ton. Ikke destomindre indförtes der c:a 200,000 

Ton mindre end i 1888, hvad dog havde sin væsentlige Grund dori, at Beholdningerne 

her ved Aarets Begyndelse vare meget store. De höie Priser 

paa Kul i England og de lave her gjorde Indförselen derfra næsten umulig, 

hvorfor ogsaa, som af nedanstaaende Tabel vil secs, Indförselen derfra i Sammenligning 

med 1888 var meget liden; derimod kom en hel Del fra Australien, 

hvor der paa Grund af feilslagen Kornhöst næsten ingen Hjemfragter var at 

faa for Skibene, som derfor toge Kulladninger herop. 

Vor Indförsel belöb sig til: 

Resten fra fremmede Lande og saaledes: 

Trcemasse. Det i min sidste Rapport nævnte nye Træsliberi i Oregon begyndte 

sin Virksomhed i September og producerer nu al den mekaniske Træmasse 

som bruges her paa Kysten, som Fölge hvoraf Indförselen blöt belöb 

sig til 500 Ton fra Norge i Begyndeisen af Aaret, og har nu aldeles ophört. 

Af Chemisk blev omtrent 1,000 Ton indfört fr» Norge, Sverige och Tydskland, 

som bragte 3 3 /4 à 4 Cent pr ffi, men ovennævute Sliberi har nu forbundet 

dertned en Fabrik for chemisk Masse, som ventes at være i Virksomhed 

om nogle faa Dage, saa at Indförselen af denne Sort ogsaa vil ophöre. 

Da det er et rigt Interessentskab som eier Sliberiet, og alt er indrettet paa at 

fordoble Produktionen saa snart Marked kan findes derfor og Kvaliteten af hvad 

nu bliver og kan blive produceret siges at være långt bedre end hvad hidtil 

har været indfört, og desuden kuns koster lidt över det Halve. er der desværre 

ingen Udsigter mere for et Marked for svensk eller norsk Træmasse. 

Svensk Jern. Indförselen deraf belöb sig til det sædvanlige Kvantum af 

1,000 à 1,500 Ton, da det meste var contraheret for förinden Priserne i Sverige 

stege, og blev solgt her til 3 à 5'/( Cent pr 8 for valset Stangjern, men 

til do höiere Priser der siden, er her ingen Tilböilighed til at operere, hvorfor 

Indförselen indtil Priserne ätter maatte declioere sikkerlig vil blive liden, 

saanieget mere som man her for adskilligt Brug substituerer Pensylvania Jern, 

for lmlket Priserne saavidt kuns have avanceret meget lidet. Af det indförte 

Parti var et Par hundrede Ton uvalset Stangjern og ogsaa et lidet Parti Ku-

490 

jern, som bragte omtrent Doll. 62'/2 og Doll. 32'/2 pr Ton, men som til nuværende 

Priser heller ikke kan sælges her. 

Siockholm-Tjære. Paa Grund af den höie Pris derfor i Sverige blev kuns 

t:a 500 Fade, eller Halvdelen af livad kom i 1888, indfört hertil. Amerikansk 

blev for en stor Del benyttet istedetfor den svenske. 

Norsk Medicintran kommer der de sædvanlige smaa Kvantiteter af, mestendels 

fra New-York. Prisen dreier sig om Doll. 25 pr Td. 

Svenske Fyrstikker kommer blöt i smaa Kvantiteter fra New-York. Tolden 

paa dem er for hsi til at de kan eoncurrere med amerikanske. De smaa Partier 

som komme hertil directe fra Europa ere for Export igjen til Stillehavsöerne. 

Stokfisk kommer der lidt til Brug blandt Nordmøendene og Italienerne. 

Skandinaviske hermetisk indlagte Fiskeretter komme for dyre for den almindelige 

Handel, derfor er kuns Ubetydeligheder deraf consumeret her og kuns 

kan man sige brugt som en patriotisk Ret iblandt Skandinaverne. 

Norsk Sild og Anchiovis er der ogsaa kuns lidet Salg for her. 

Indförselen af udenlandske Varer til San Francisco belöb sig til 

Vore Indforsler fra De forenede Kongeriger kom via Storbritannien, Tydskland, 

Belgien, eller de östlige Stater. 

Udförselen af A r arer söværts fra San Francisco belöb sig til

491 

California er i det Hele taget et næsten i enhver Henseende begunstiget 

Land. Dets ypperlige Klimat og frugtbare Jordbund gjör, at næsten alt kan 

trives og voxe. Dets Naturskjönheder saavelsom dets milde og behagelige 

Vintre bringer Tusinder af Reisende bertil, især fra de nordlige og östlige Stater, 

og anseeä det med Rette som Amerikas »Italien». Reisen hertil kan med 

störste Bekvemnielighed gjöres fra New-York i 5 Dage for omtrent Doll. 100 

paa förste Pläds og paa Emigrantplads for c:a Doll. 60. Denne sidste Pris 

er imidlertid enduu for dyr til at bringe Emigranter Jen ma^se» hertil og 

Mangel paa Befolkning er det eneste som holder Landet tilbage. Iudvandringen 

af Ohineserne er det nu förbi med og er der derfor bedre Udsigter for 

curopæiske Arbeidsfolk, som maatte komme bertil. Hvad denne Stat især trænger 

til er Folk med lidt Penge, som ville slaa sig ned og dyrke Jorden og 

for bvem der enduu findes billigt Land at faa kjöbt. 

Oregon. Indvandringen til den Stat var ifjor meget betydeligere end forhen, 

og er dens Handel og Skibsfart i en jævn Tiltagende. 

Yiceconsulen i Portland skriver: 

»Nogen directe Söfartsforbindelse mellem Sverige-Norge og Oregon fandt 

i det forlöbne Aar ikke Sted, ligesom heller ikke noget svenskt eller norskt 

Fartüi besögte Portland. 79 Seilfartöier af forskjellige Nationers lastede der 

i Aarets Löb for udenlandske Havne. 

»Fragterne til Cork for Ordre vare i Januar 47 Sh. 6 D., Februar 37 Sh. 

ti D. à 40 Sh., Marts 36 Sh. 6 D. à 40 Sh., April 35 Sh., Mai 40 Sh., 

Juni 40 Sh., Juli 42 Sh. 6 D. à 45 Sh. 6 D., August 43 Sh., September 

45 Sh.. October 45 Sh., November 40 Sh. à 42 Sh. 6 D., December 40 Sh. 

à 42 Sh. 6 D. 

»Exportens Værdi gik op til et Belöb af Doll. 13,746.381 og bestod hovedsagelig 

af Hvede, Meel og Lax. 

»Paa Columbia-Floden pakkedes omtrent 330,000 Kasser Lax og udskibedes 

427,262 Kasser. 

»Af svenske og norske Varer have Tændstikker. Sild, Ansjovis og Punch 

været synlige i Markedet. 

»Hvad Columbia-Floden og dens »Bar» angaar, da har Regjeriogen dermed 

under det forlöbne Aar gjort store Forbedringer. Der er saaledea nu ingen 

Vanskeligheder förbundet med for Fartöierne at gaa ind og ud, og har desuden

492 

Staten Oregon regulaeret Afgifterne for Lodsning og Slæbning saaledes at disse 

Udgifter nu kuns komme op til det Halve af hvad de vare for nogle Aar 

siden.» 

Washington, som nu har ophört at være Territorium og er bleven optaget 

som Stat i »Unionen» gaar fremad med Kjæmpeskridt, og var Indvaudringen 

dertil i 1889 meget stor. 

Blaodt Immigranterne var en Masse norske og tildels ogsaa svenske, især 

fra de östlige Stater, som i og i Nærheden af Byen Tacoma danner en hel 

Colonie. 

Byerne Seattle og Spokane Falls deroppe nedbraendte næsten totalt forrige 

Aar, men ere allerede opbyggede igjen bedre end nogensinde för. Af Hvede 

blev f. A. udfört fra Tacoma til Europa 16 Skibsladninger med 525,000 Centals 

til en Værdi af Doll. 690,000. Fragterne herfra vare fra 32 Sh. 6 D. 

til 42 Sh. 6 D. Trælast er som för nævnt heri Hovedartikelen for Udförsclen, 

og ere Skovene, som bestaar af de mest magelöse, store deilige Furu-Træer 

(Oregon Pine), af umaadelige Udstrækninger. Landet er godt skikket for Kvægavl 

saavelsom for Agerbrug og Humledyrkning, og er Udbyttet af sidste udmærket 

baade med Hensyn til Kvalitet som Kvantitet. Rig paa Stenkul er 

Staten ogsaa og California faar sin störste Forsyning derfra. 

Alaska-Territoriet. Denne umaadelige store Landstrækning, som for faa 

Aar siden næsten var et »terra ineognita» og endnu beboes saagodtsom udelukkende 

af Indianere, er særdeles rigt paa Mineralier, Skov, Fisk, Pelsværk 

etc. etc., og har vakt megen Opmærksomhed, hvorfor ogsaa mere og mere Capital 

herfra er anbragt der. Regjeriugen er nu beskjæftiget med Undersögelser 

og Opmaalinger af Kysten og Floderne der. 

Sundhedstilslanden i mit District har, med Undtagelse af at den verdensomvandrende 

»La G-rippe» ogsaa var fbit her i Slutningen af Aaret, været almindelig 

god. 

Af Arvemidler hjemsendtes gjennem dette Consulat 

Consulatets Brewexling. Journalen över indkommende Skrivelser udviser 

at 711 saadanne vare modtagne i Aarets Löb, og Copibögerne at 830 Breve 

vare afsendte. 

Knud Henry Lund.

New-York den 26 mars 1890. 

493 


De forenede Rigers Skibsfart var som folger: 

Svenske Fartüier. 


Et norsk Fartöi anlöb Havnen for Ordre og 5 for at reparere lidt Skade. 

Et Fartöi, drægtigt 366 Ton, kjöbtes for norsk Kegning for Doll. 2,000. 

Af de svenske Fartöier, som ankom med Last fra Sverige, bragte et Træmasse 

fra Stockholm og et Jern og tomme Petroleumsfade ligeledes fra Stockholm. 

Af de 14 svenske fra andre Lande med Last ankomne Fartöier vare 5 

fra det nordlige Europa med Salt eller Jern og tomme Petroleumsfade eller 

Stykgods; 2 fra Vestindien, 1 fra Mauritius og 1 fra Iloilo med Sukker, 1 

fra Port Elizabeth med Uld, 1 fra Auckland med Guttapercha, 1 fra Sydamerika 

med Huder, 1 fra Kapstaden med halv Last af Stykgods og 1 (Dampskib) 

fra Danzig med Sukker. 

Af de 16 med Last afgaaede svenske Fartöier havde 9 Petroleum, hvoraf 

o ti) Stockholm, 1 til Göteborg, 4 til andre europæiske Havne og 1 til Batavia 

—, 6 Stykgods til S:t Natal, Kapstaden, Rio Grande, Pelotas og 1 Dampskib 

Agerbrugsredskaber til Odessa. 

Af 283 med Last ankomne norske Fartöier rar 168 Dampskibe, hvoraf 

149 med Frugt hovedsagelig fra Baracoa og S:t Anns Bay, Cuba, 8 med Sukker 

fra Cuba og 11 med Stykgods, Logwood og Hamp fra forskjellige Havne 

i Vestindien og Centralamerika. 

Af 115 Seilskibe ankom 1 fra Porsgrund og 2 fra Göteborg med Træmasse, 

23 fra det nordlige Europa med Petroleumsfade og Jern, deraf 2 fra

494 

Christiania, 2 fra Göteborg og 1 fra Helsingborg; 21 med Stykgods, hvoraf 1 

hver fra Padang, Shanghai og Buenos Aires, de övrige fra det nordlige Europa; 

25 med Sukker fra Sydamerika og Vestindien, 11 med Huder fra Sydamerika, 

7 fra Sydamerika og 1 fra Padang med Kaffe, 1 fra Farsund og 7 hovedsagelig 

fra Stettin med Cement, 5 med Kridt fra London og 11 fra forskjellige 

Havne. Af 68 i Ballast ankomne Skibe var 5 Dampskibe fra Boston og 

1 fra Bermuda, 15 Seilskibe fra Buenos Aires, 14 fra Rio Janeiro, 8 fra 

Montevideo, 6 fra Barbadoes og 19 fra forskjellige andre Steder. 

Af de afgaaede 173 norske Dampskibe gik 15 til Vestindien og 5 til 

Centralamerika med Stykgods; 9 med Petroleum, deraf 1 til Christiansund 

f. o., 2 med Hvede og 1 med Stav til Europa; de övrige afgik i Ballast til 

Cuba. Af 174 med Last afgaaede norske Seilskibe gik 11 til Norge med 

Petroleum, 20 med Petroleum og 1 med Sirup til Sverige, 87 til det 

övrige Europa, 14 till Ostindien og 3 til Sydamerika, ligeledes med Petroleum, 

14 til Sydamerika, 8 til P:t Natal, 4 hver til P:t Elizabeth og Australien og 

1 til Centralamerika med Stykgods, 3 til Lissabon med Hvede og 1 til Östersöen 

med Mais, 2 til Spanien og 1 til Cuba med Stav. I Ballast afgik 1 til 

Philadelphia, 2 til Portland, Maine, og 1 til Canad3. 

Fölgende Tabel viser Skibsfarten paa New-York Aar 1889 i Sammenligling 

med de 3 foregaaende Aar. 

Fra 

i 1888. 

Havne i De forenede Stater ankom 13,491 Fartöier mod 13,710 

Cisterne-Dampskibsflaaden paa New-York, som i 1888 bestod af 14 Fartöier, 

var i 1889 voxet til 20 engelske. 12 tydske og 2 belgiske eller ialt 

34 Dampskibe med en Capacitet af eirea 705,000 Fade Petroleum, hvilke 

gjorde tilsammen 108 Reiser herfra; 8 Cistemedampskibe skal desuden være 

under Bygning i England. Seil-Cisterneflaaden bestod frenideles blöt af 5 Far-

495 

töier, hvoraf 5 norske. Uagtet den forögede Udförsel, circa 5 Mill. Kasser 

mere end i 1888, til Calcutta, Ostindien, China og Japan, anvendtes blöt 66 

Dampskibe for Petroleum i Tönder og Kasser mod 56 i 1888. 

Fragtmarkedet, som i de sidste 4 à 5 Maaneder af 1888 havde taget et 

betydeligt Opsving, stod fremdeles i Begyndeisen af Januar 1889 gauske höit 

paa Grand af en livlig Efterspörgsel efter Dampskibe for Sukker fra Havana 

og for Petroleum til China og Ostindien. For Seilskibe for Petroleum var der 

derimod saagodtsom intet Forlangende, og da der desforuden i Löbet af Maaneden 

ankom flere ubefragtede Seilfartöier, faldt disse Fragter henimod Begyndeisen 

af Februar til Dsesten det saiume urimelig lave Punkt som i Begyndeisen 

af 1888 og vedblev flaue i Februar og Maris, idet det forögede Antal 

Cisternedampskibe var tilstrækkeligt til at besörge Udförselen til Europa i 

nævnte Maaneder; men i April opstod dor ätter Forlangende efter Seilskibe 

»to arrive», som imidlertid holdtes hòiere end Afskiberne paa Grund af den 

stedse voxende Cisternetonnage turde betale. Da saaledes faa Skibe sluttedes 

og Anfallet af fragtsògende Skibe hertil vedblev ubetydeligt, steg Fragterne tidlig 

i Juni til 4 Sh. 6 D. til U. K. og 5 Sh. til Östersöen og der opstod samtidig 

en livlig Efterspörgsel efter Fartöier for Juli—Septbr-Lastning; disse höie 

Fragter bragte en uventet stor Dampskibstonnage i Markedet og da der henimod 

Slutningen af Juni dertil ankom mange Seilskibe, fulgte dalende Rater og 

fra Midten af August var Markedet for Seilskibsleilighed til Europa ätter flaut 

og stille. For Dampskibe til China og Ostindien opstod der derimod et livligere 

Forlangende i Slutningen af September og Begyndeisen af October. De 

laveste og höieste Rater til Continentet var 1 Sh. 6 D. i Marts og 4 Sh. i 

Juni mod i 1888 1 Sh. 4 l /2 D. i April og 4 Sh. 6 D. i December. 

Skjönt Petroleumsraterne til Europa saaledes har været temmelig ustadige, 

har den betydelig forögede Cisterne-Dampskibsflaade dog ikke hävt den svækkende 

Indflydelse paa Markedet, som man kunde have ventet. Grunden dertil 

er dels at söge i den ualmindelig store Petroleumsudförsel til Calcutta, China 

og Ostindien — circa 5 Mill. Kasser över Udförselen i 1888 —, som bragte 

et stort Antal Fartöier i Aotivitet til lönnende Rater i hele Aarets Löb, og 

dels deri, at mange af de tidligere Petroleumsskibe fandt fordelagtig Beskjæftigelse 

paa Australien, Afrika og Sydamerikas Vestkyst og i den forögede Tömmertrafik 

fra Atlanterhavs- og Golf-havnene. 500 à 1,000 Tons-Fartöier, som 

egne sig for Stykgods til fjernere Markeder som Sydafrika og Australien, 

berettes ogsaa at blive stadig vanskeligen at opdrive, da Formindskelse af disse 

Seilskibe ved Förlis og Forringelse ikke oprettes i tilstraekkelig Grad. Skibe 

af denne Störrelse og god Klasse betingede derfor forholdsvis gode Fragter for 

Stykgods paa lamgere FarvaDde. 

Farten paa La Platå, som i de sidste Par Aar har været af stadigt tiltagende 

Omfång, led i Höstmaanederne et Afbræk paa Grund af financielle Forviklinger 

og en mislykket Hvedehöst i den Argentinske Republik. Raterne for 

Tömmer herfra til Rio Janeiro var 16 à 18'/, Cents pr 40 Kubikfod. 

Nogle Ladninger Tobak udförtes i Seilskibe til Neapel og Genua à 35 Sh. 

pr Kentucky Hogshead. 

Liniedampskibsfragtcrne for Korn og Stykgods til Europa holdt sig ganske 

fordelagtige i hele Aarets Löb; Kornhösten var nemlig ualmindelig rig og Udförselen 

led ikke noget Afbræk, som ellers oftest har været Tilfælde ved Speculanters 

forenede Forsög paa at aftvinge de korntrængende Lande höiere Priser 

end de kunde betale. 

Dampskibsfragterne for Sukker fra Cuba var Dol!. 12 à 17 for Srek og 

Doll. 3'2B à Doll. 4 for Hogshead til Havn melleni Cape Hatteras og New-

496 

York, akjönt der i Juni sluttedes et Par Dampskibe à 10 Cent og Doll. 2'25. 

Fra Porto Rico var Fragten 23 à 27 Cent pr Sæk. For Dampskibe i Maanedsfart 

paa Cuba for Sukker og Jernmalm var Fragterno 10 Sh. 6 D. à 13 Sh. 

pr Ton. For Logwood fra Haiti betingedes Doll. 5 à 6'50. — Nogle Dampskibe 

sluttedes i Aarets Löb for Stykgods til London à 18 Sh. 6 D.—21 Sh. 

pr Ton, men Stykgods- og Korn-Exporten til Europa foregaar forövrigt for den 

störste Deel med Liniedampskibene. Nogle faa Dampskibe afgik ogsaa med 

Petroleum til det nordlige Europa à 4 Sh. 3. D.—5 Sh. — For nærmere 

Oversigt över Dampskibs- og Seilraterne paa de forskjellige Farvande henföres 

forövrigt til nedenfölgende Tabeller. 

Maanedsfragtcrne for Dampskibe i Frugtfarten paa Cuba vare fra 5 til 

10 % höiere end i 1888 og har for kommende Saison avanceret yderligere 

circa 10 %, og da der dertil er befragtet et næsten dobbelt saa stort Antal 

Dampskibe som i 1889 viser denne Trafik et meget glædeligt Fremskridt, som 

for en stor Deel skyldes vore Rederes Foretagsomhed ved Bygning af 10 for 

denne Fart specielt construerede hurtige Dampskibe, som vil blive sat i Fart 

paa Jamaica. De norske Frugtfarere paa New-York, som begyndte i 1885 

med 3 Dampskibe, tiltog til 9 i 1886, 15 i 1887, 18 i 1888, 23 i 1889 

og vil i 1890 have voxet til 43 Fartöier, hvoraf 10 ere sluttede for 36 Maaneder, 

12 for 12 Maaneder, 4 for 9 Maaneder, 1 for 8, 5 for 6 og 11 for 

5 Maaneder. 

For nærmere Oplysning angaaende Maanedsfragterne for Saisonen 1890 

henföres til nedenstaaende Fortegnelse över Skibsmæglerfirmaet Funch Edye & 

C:os Befragtninger. — Nedenstaaende Oversigt över Fragteme i 1887 til 189G 

turde ogsaa i Förbindelse hermed være af Interesse. 

Af de 23 Dampskibe, som besögte Havnen i 1889 under Maaneds-Certepartier, 

bleve 7 efter Certepartiernes Udlöb reengagerede for et Aar mod en 

Reduction af optil 15 % i tidligere Maanedsfragt, og 3 sluttedes for 4 à 7 

Maaneder til omtrent samme Fragter som tidligere; et blev sat i Fart fra Savannali 

og et andet fra New-Orleans paa Centralamerika og Sydamerikas Nordkyst; 

de övrige afgik dels med Petroleum til det nordlige Europa à Rater 

rangerende mellem 4 Sh. 472 D. og 5 Sh., og dels till Lissabon med Stav 

à Doll. 60 fra Newport News og Doll. 70 herfra, eller Korn à 4 Sh. 6 D. 

Matroähyrerne vare med skandinaviske Fartöier til Europa gjennemsnitlig 

Doll. 20 for Maaned og for længere Tidsrum Kr. 48 à 55; med amerikanske 

Fartöier i Kystfarten gjennemsnitlig Doll. 25 og for længere Reiser Doll. 18. 

Fölgende Tabel viser de med Skibsbesætningerne stedfundne Forandringer. 

Paa Hospitalet indlagdes fra svenske Fartöier 13 Mand, hvoraf 11 udskreves 

helbredede og 2 hjemsendtes, fra norske Fartöier 191 Mand, hvoraf 177 

udskreves helbredede, 10 hjemsendtes og 4 vare gjenliggende ved Aarets Slut. 

Fra förliste norske Fartöier ankom 150 Mand, hvoraf 43 hjemsendtes, 

60 skaffedes Hyre og 47 foretrak at sörge for sig selv. 

Af 8 syge Söfolk, forsendte fra forskjellige Consulater, bleve 6 hjemsendte 

og 2 forhyrede.

497 

Gjennem Consulatet hjemsendtes af Sòmænd Kr. 13,29084 til Sverige 

og Kr. 18,378'62 til Norge. Endvidere hjemsendtes gjennem det skandinaviske 

Sömandshjem, ifolge Bestyrerens Opgave Kr. 11,7116 4 til Sverige og Kr. 

206,83752 til Norge. — Gjennem den norske Sömandskirke hjemsendtes Kr. 

12,61340 til Norge. 

For den norske Sömandsmissions Kirke i Brooklyn modtoges som Bidrag 

fra Skibsförere Doll. 38887. 

Af Arvemidler indkasseredes for svensk Kegning Kr. 22,02044 og for 

norsk Regning Kr. 8,270" 14. 

mod 1,700 i 1888, 1,488 i 1887 og 1,430 i 1886. 

24 Nordmænd indskreves i Nationalitetsmatrikelen for Bibeholdelse af deres 

norske Statsborgerret, ifolge Lov af 21:de April 1888. 

Oversigt över Dampskibsfragterne for Korn i 1889. 

Oversigt över Maanedsfragterne i Frugtfarten paa Cuba Aar 1887—1890. 


Oversigt over Petroleumsfragterne i 1889. 

498

Oversigt over Stykgodsfragterne for Seilskibe i 1889. 

499

Oversigt over Dampskibsliniefragterne i 1889. 

500

501 

Ovcrsigt över Frugtfragterne for 1890 — Dampskibe sluttede ved Herrer 

Funch Edye & C:o. 

Overblik över de kommercielle Forholde. Med Hensyn till Handelsrörelsen 

opviser Aaret 1889 i det Hele taget et tilfredsstillende Resultat. En overmaade 

rig Höst af alle de vigtigere Agerbrugsprodukter, Fremskridt i Fæavlen, 

stor Udvinding af alle Mincprodukter med Undtagelse af Kul, der faldt 3 Millioner 

Ton tilkort for Produktionen i 1888, en foröget Udskibning af Petroleum 

til Orienten, livor man havde frygtet, att den russiske Petroleum vilde tage 

stadig större Overhaand, Opsving i de fleste Braneher af Fabriksdriften, en livlig 

Jernbanetrafik med lönnende Indtægter og dertil en ualmindelig Moderation i 

Börsspekulationer har alt bidraget til en livlig Handelsrörelse paa en sund og 

i ryg om end med Hensyn til Profit maaske forholdsvis beskeden Basis. Den 

fra et gunstigt Aar flydende almindelige Velstand yttrede sig ogsaa i Handelen 

med Udlandet, »om sammenlignet med 1888 viser en Forögelse i Ind- og Udförselen 

af henholdsvis 37 Mill. og 46 Mill. Dollar. 

Uagtet disse Tegn paa Trivsel i Handelslivet var der dog ifölge Bradstreets 

Oplysningsbureau Rapport 1,464 Falliter i New-York Stat med 18'/, Mill. 

Dollars Passiva, hvoraf 673 med 10'/a Mill. Dollars Passiva i New-York By 

— hvoritnod der i 1888 opgaves blöt 1,139 med den rigtignok forholdsvis 

ineget större Gjæld af 24'/4 Mill. Dollar. — Bradstreets antager, at dette större 

Antal Falliter tildels bör tilskrives den ulige Concurrence med de i sidste Aarsberetning 

omtalte »Trusts», i Kampen med hvilke mange mindre Forretninger 

har maattet bukke under. Som i nævnte Aarsberetning omtalt blev Publikums 

Uvillie mod disse stadig i Antal tiltagende Trusts saa stor, at Statens Regjering 

saa sig nödt til at skride ind — og derfor anlagde Sag mod North River 

Sugar Refining C:o for at have ladet sig indlemme i »the Sugar Trust» med 

det Resultat, at förstnævnte Compagni dörates til at have sit Charter forbrudt 

inedens »the Trust» erklæredes ulovligt, som stiftet i et for Handelen skadeligt 

Öiemed. Denne Dom blev sistlidne November stadfæstet af Supreme Court 

og haabede man heraf en gunstig Virkning i Retning af at opbryde disse for 

Handelen skadelige Organisationer. Sägen appelleredes imidlertidig til Statens 

Höieste-Ret og Trust-Aktier vedblive fremdeles at omsættes paa Fondsbörsen. 

Pengemarkedet var i Januar til September lidt ujævnt, dog uden större 

* KUL og Harneadgifter betalei af Befragteren.

502 

Fluctuationer, men paa Grund af den store Udförsel af Kornvarcr fra Vesten 

og Bomuld fra Syden, som i Aarets sidste Maaneder borttrak store Capitaler 

fra New-York, maatte temmelig höi Rente betales i enkelte Tilfælde for Laan 

i September til December; der var dog til ingen Tid nogen egentlig Pengemangel 

i Markedet. For »Call»-Laan — Laan indkaldelige uden forelBbigt 

Varsel — betaltes 1 à 11 % pr Annum i Januar til September, 2 à 20 .% 

i September, 3 à 30 % i October, 1 à 20 % i November og 1 à 40 % i 

December. Vexel-Discontoen var 4 à 6 % for 60 à 90 Dage, 4'/, k 7 for 

4 Maaneder. 

Coursen for Kröner var 27 à 27 l Jt Cent; for £ Sterling variérede den 

mellem Doll. 4'80 og Doll. 488 for 60 Dage og Doll. 484 à 489 1 /, for 

Sigt Banko-Vexler og 4'78 à 4"86 5 /» f° r kommercielle Vexler. 

Omsætningen paa Fondsbörsen belöb sig til 72 Mill. Aktier og Obligationer 

til Værdi af 403 Mill. Doll. mod 65 Mill. Aktier og Obligationer til 353 

Mill. Dollars Vserdi i 1888. Paa Consolidated Stock & Petroleum Exchange 

omsattes desuden 65 Mill. Aktier og Obligationer til Værdi af 38'/, Mill. Doll. 

— New-Yorks Handelsbanker udvexlede gjennem New-Yorks Clearinghouse 

35,895 Mill. Doll. og indehavde d. 31:te December paa Depoaitum 400'/4 Mill. 

Doll. samt havde udestaaende paa Laan og Disconto 388 3 /t Mill. Doll. 

Toldindtraderne belöb sig til Doll. 147,820,770 mod 142'/, Mill. Doll. 

i 1888. 

Ved Bygning af en Jernbanebro över Sundet »Arthur Kills», der adskiller 

New Jersey fra Öen Staaten Island i New-Yorks Havn og ved Opförelse af flere 

store Varehuse i S:t George, Staaten Island, har Baltimore- og Ohio-Jernbane 

erhvervet et Endepunkt ved Udlöbet fra New-York, hvorved der for Fragtgods 

fra Vesten, som, paa Mangel af tilstrækkelige Lagringsbekvemmeligheder i 

Jersey City — de vestlige Jernbaners Endepunkt —, ofte maa transporteres 

fbrst ovèr Vandet lil Brooklyn for Lagring og senere tilbage til New-York for 

Afskibning, nu pr nævnte Jernbane kan undgaaes de hermed forbundne ikke 

ubetydelige Omkostninger. Flere Dokanlæg berettes ogsaa at skulle bygges paa 

Staaten Island, hvilket vil blive til store Lettelse for Fremroedhandelen. 

Vareindförselen belöb sig til Doll. 493,030,980 mod 456 Mill. Doll. i 

1888 og Udförselen herfra til Doll. 345,859,615 mod 300 Mill. Doll. i 1888. 

Blandt de vigtigere Indförselsartikler vare:

503 

De vigtigste Udförselsartiklcr vare: 

Fölgende fra New-Yorks Toldbod indhentede Opgave viser De forenede 

Rigers Handel paa New-York i Sammenligning med Aaret 1888. 

* Fluktr indeholdende Drikkevarer. 

Indförsel fra De forenede Biger.

* Æiker for Fakning (Tændttikieiker). 

504 

Udförsel til De forenede Riger.

505 

Jern. Indfòrselen af svensk Jern var ifölge Toldbodens Opgave for 1880 

og de 3 næstforegaaende Aar som fölger: 

Af ovenstaaende Opgave fremgaar, at Indfòrselen hertil af Stangjern og 

Wire-Kods, som for nogle Aar siden frygtedes at skulle aftage, har holdt sig 

gjenneuisnitlig paa samme Ståndpunkt, nemlig henholdsvis eirca 11,700 Ton og 

14,000 Ton aarlig, og der er for Nærværende ingen Grund til at antage, at 

der vil indtræde nogen Förändring heri. 

Indfòrselen afj Rujern, som i 1887 og 1888 var i Stigende, indskrænkedes 

derimod i det forlöbne Aar til blöt 1,160 Ton, eller 4,000 Ton mindre end 

i 1888; men som nedenstaaende Tabel över Total-Indförselen af Jern og Staal 

viser, var der en Formindskelse af 31,300 Ton i Total-Indförselen af denne 

Artikel. Ogsaa Jernskrot viscr en betydelig Reduction, Skjflnt Total-Indförselen 

forögedes med 3,600 Ton; med Hensyn til den store Indförsel heraf i 

1887 er dog at bemærke, at denne skyldtes en kortvarig Toldreduction af över 

Doll. 15 pr Ton, foraarsaget ved en forandret Fortolkniog af Toldtariffen. som 

dog kun 5 Maaneder senere fandtes at være feilagtig. Staal-Ingots, som i 

1886—1888 har arbeidet sig langsomt fremad, vandt derimod ikke saa lidet 

Grund i 1889. — Skjönt svenske Wire-Rods, som ovcn nævnt, stod omtrent 

paa samme Ståndpunkt som tidligere, har Total-Indfürselen i det sidste Aar 

aftaget noget över 22 %', hvilket falder paa tydske Wire-Rods, der fortrænges 

mere og mere af amerikanske Rods, idet flere Wire-Rods-Værk ere opstaaede 

her i Löbet af sidste Aar. (loncurrencen er imidlertid meget skarp og de 

amerikanske Fabrikanter klage över 1889 som et hüist misligt Aar i pekuniær 

Henseende. 

Priserne for svensk Jern undergik en ganske betydelig Stiguing i det 

sidste Halvaar af 1889 i Sympathi med amerikansk Jern, Bessemer Pig og 

Staal, Biooms og Billets etc. I de förste 6 Maaneder var Prisen her for 

svensk Stangjern i Partier af almindelig assorterede Störrelser Doll. 58 à 60

506 

pr Ton ex Skib, men fra Juli steg den stadig til den stod i Doll. 80. For 

Wire-Rods, som optil Slutningen af Juni noteredes à Doll. 52 til 53'/i pr 

Ton ex Skib, betaltes ved Aarets Slutning Doll. 75. Senere er dog Prisen 

gaaet Doll. 2 pr Ton tilbage. 

Med Hensyn til amerikansk Jern synes 1889 at have været sserdeles tilfredsstillende. 

Stor Efterspörgsel fra Jernbaneselskaber for. forskjellige Öiemed, 

en foröget Anvendelse af Jern for Byggeforetagender og stort Forbrug for Broanlæg 

og for Gas- og Vandrör skabte en overmaade livlig Omsætniag og bevirkede 

en Stigning i Priserne af fra 10 til 15 %, inedens samtidig Productionen 

af amerikansk Rojern, ifölge Iron and Steel Associations Rapport, steg 

til 6,489,000 Ton (à 2,240 «), eller 17 % mere end i 1888. 

Priserne var: 

Paa Grund af de höiere Priser er i de sidste 6 Maaneder et stadigt större 

Antal Masovne blevne sat i Gäng, hvilket har bevirket en Overproduction og 

lavere Priser, saa at der den l:ste Marts 1890 noteredes for 

Rujernspriserne ere omtrent uforandrede. Der opgives at være udfört fra 

New-York i 1889: 

Fiskeprodukter. Ifölge Toldbodens Opgave stillcde sig Indförselen hertil 

fra De forenede Riger i de to sidste Aar som fölger:

Oversigt over Indförselen af Jern og Staal til New-York Aar 1889. 

507

508 

Angaaende den for 1889 opförte Quantitet Stokfisk niaa bemærkes, at den 

utvivlsomt er feilagtig, da der saavidt kan erfares indförtcs nogenlunde nær 

samme Quantitet som i 1888. 

Nedenstaaende Opgave, velvilligen tilstillet Consulatet af et herværende- 

Importfirma, der har conipileret samme, viser Importen til og via New-York. 

af norske Fiskevarer, Makril og holländsk Sild. 

Indförselen af holländsk Sild fra d. l:ste Juni 1888 til l:ste Juni 1881 

var 4.596 Tdr, 739 Halvtönder og 501,420 Dunker. 

En Oversigt över Total-Indförselen til New-York fölger hernedenfor (Sid. 

511). 

Fedsild. Prisen var for 

Som fremgaar af ovenstaaende Tabel, tiltog Indförselen hertil med 1,15 o 

Tdr Sild og circa 1,800 Halvtönder Rögesild, og der er utvivlsomt Anledning 

til en betydelig Forögelse i den norske Sildeimport, dersom vore Exportörer 

ville i Lighed med Hollaenderne være villige til at consignere förste Klasses 

Vare hertil i större Maalestok. Skjönsomhed i Valget af Förbindelser her 

turde ogsaa være at anbefale. Man vil utvivlsomt i Længden være bedst tjent 

med at holde sig til de regulære Import- og Comiuissionshuse, gjennetn hvem 

det störste Feldt opnaaes for Vårens Realisation heller end at stifte Forbindelser 

med Grossister og Hökere, hvis Betingelser for hurtigt Varesalg er indskrænket 

til en mindre Kundekreds, som dertil kjöber i smaa Quantiteter. At 

ville sælge til alle Klasser Consumenter — baade til Importören og dennes 

Kunder — gaar selvfölgelig ikke an, skjönt man her klager över, at det ofte 

forsöges af norske Exportörer. Hvad man end kan have at udsætte paa Amerikanerens 

Forretningsmethode, saa förlänger han selv i ethvert Tilfælde absolut 

reel Behandling. Naar han saaledes kjöber KKK Sild, saa insisterer han paa 

at faa dette Mærke og läder sig ikke nöie med KK, ledsaget af den Förklaring, 

at KKK ikke er at erholde og at KK virkelig er den delikatere Vare 

af de to Mærker. Man besværer sig över, at nogle norske Exportörer have 

fyldt dem sendte Ordres forrige Saison paa denne Maade. Silden sælges her 

efter Störrelse og Antal i Tönden fuldt saa meget som efter Fiskens Finhed, 

og man vil derfor let kunne indse, at KK ikke vil kunne gjöre Tjeneste for 

KKK.

509 

Makril. Prisen var i October till December: 

Da Alt hvad der nedsaltedes i New Eogland-Staterne i 1889 belöb sig 

till 21,918 Tönder mod 48,205 Tönder i 1888 og 478,076 i 1884, eller 

mindre end i noget af de foregaaende 75 Aar, stod Prisen vid Saisonens Begyndelse 

endog circa Doll. 5 pr Tònde höiere end öven anfört, men Tilförselen 

fra Norge og Irland reducerede Værdien til ovennævnte Noteringer. Fra en 

Mafcrilfisker, som skal være afreist til Afrikakysten for der at forsòge sin 

Lykke, skal der være indlöbet Rapport om Fångst af udmærket Vare, men det 

er endnu vanskeligt at vide hvor paalideligt dette er. Om end Fisket til næste 

Saisou slåar feil, er der dog ingen Sandsynlighed for at Prisen vil gaa höiere 

end i 1889, da Middelklassen, for hvem Makril hovedsagelig tjener til Föde, 

vistnok heller vil holde sig til andre Födemidler end kjöbe Makril for extravagante 

Priser. Irsk Makril vinder ikke noget specielt Bifald, da Fisken, 

skjönt stor, findea at staa tilbage for den amerikanske i Qualitet. Den norske 

Vare omtales derimod som særdeles tilfredsstillende; 

vanskelig at sælge her. 

rundsaltet er den dog 

Ansios. For prima Qvalitet var Prisen Doll. 4'60 à 5 pr Halvtönde; 

d. 1 Marts 1890 stod den i Doll. 4"8 5. Salget af Ansios i Halvtönder har 

været tiltagende, hvarimod den i Kagger og især i Blikdaaser er mindre sögt, 

da den importerert i Tönder kommer billigst og Fisken er mere udsat for at 

bedærves i Blikdaaserne, som da svulmer op og bliver usælgelige. 

Bögede Sardiner i Olie vinder adskillig Favör blandt Tydskerne, som 

hovedsagelig consumere hvad indföres. Prisen var Doll. 9 à 10 for Kasse mod 

doll. 12 à 13-60 i 1887. 

Russiske Sardiner, hvoraf en stor Mængde nedlægges i Hamburg for Import 

hertil, sælges for 40 à 42 Cent for Dunk; for samme Vare nedlagt her 

betales circa 35 Cent. 

For Stokfisk — Rödskjær — har Prisen varieret mellem 6 og 9 Cent. 

Enkelte Huse rapportere et större Salg af Sei à 3 1 /, à 3'/a Cent, medens 

Salg af Rödskjær har været proportionelt mindre. 

Medicintran. For prima Qualitet forlangtes fra Doll. 18 til 24 pr T:de, 

men sidstnævnte Pris opnaaedes neppe; den virkelige Salgspris var nærmest 

Doll. 18 a 21 for T:de. Den fra Japan indförte lille Qvantitet Medicintran 

var uklar og af slet Qvalitet. 

solgtes à 35 Cent for Gäll. 

Den kommer i Blikkasser af 10 Gallons og 

Ifölge Toldbodens Opgave udförtes af Fiskevarer herfra:

510 

Den »ikke specificerade» Sild skal for den störste Deel have været den 

saakaldte »Alewife», som mest forsendes til Haiti. Förövrigt skeer Udförseleo 

af disse Fiskevarer hovedsagelig til Central- og Syd-Amerika og Vestindien 

med Undtagelse af hermetisk Lax og Östers, som for en stor Deel sendes til 

Europa. 

Af Menhaden- og Hvaltran udförtes herfra 1,442,609 Gallons til en samlet 

Værdi af Doll. 423,881, hvoraf circa 75 % var Menhadentran. — Ifölge 

»Menhaden Oil Associations» Rapport fangedes 1889 555 Mill. Menhaden, 

hvoraf produceredes 3,327,624 Gall. Trän, 25,859 raa og 24,359 törret 

Guano; — heraf henlaa 341,200 Gall. Trän og 7,475 Ton raa og 3,265 

Ton törret Guano usolgt ved Aarets Slut. Der var i 1889 84 Seil- og 46 

Dampakibe og 29 Fabrikker med ialt 4,700 Mand beskjæftigede i Menhaden- 

Industrien. Den större Deel af den exporterede Menhadentran sendtes til 

Glasgow, hvor den anvendtes istedetfor Hvalolie, hvorpaa der var Mangel paa 

Grund af den feilslagne Hvalfangst fra Dundee. Prisen for Menhadentran var 

i Januar 30 à 32 Cent for Gall., men den faldt efterhaanden til 21 à 22 Cent 

i Decbr. 

Prisen for Hvaltran var 35 à 38 Cent og for Spermacet-Tran 60 à 73 1/2 

Cent pr Gäll. 

Af Hvalbarder udförtes 213,594 « til Værdi af Doll. 729,763. Prisen 

var i Februar til October Doll. 3 à 3'50 pr Pund, da den ved Underretning 

om mislykket Hvalfangst steg til Doll. 4 à 4'25 og i December til Doll. 4"5 0. 

Træmasse. Total-Indförselen belöb sig til Doll. 1,330,287 mod Doll. 

998,819 i 1888; Indförselen fra Sverige og Norge til Doll. 659,049 mod 

Doll. 470,487 i 1888. 

Af mekanisk Træmasse var Total-Indförselen i alt circa 2,400 Ton — 

mod 12,590 Ton i 1888 —, der ankom i Aarets förste 6 Maaneder paa 

Contracter sluttede i 1888. Senere bar Indförselen af denne Sort Træmasse 

aldeles ophört paa Grund af de lave Priser for den amerikanske Artikkel, 

hvilket skyldes den forögede Production her, der nu er saa stor at man har 

gjort Forsög paa Udförsel herfra til England, der imidlertid til Dato kun har 

indskrænket sig til smaa Prövepartier. Hvorvidt De forenede Riger herefter 

vil faa De Forenede Stater som Conourrent i det europæiske Marked er for 

Nærværende vanskeligt at sige, men forhaabentlig vil Transportomkostningernestille 

sig bindrende iveie» herfor. 

Indförselen af kemisk Træmasse har derimod tiltagit i betydelig Grad, 

idet den belöb sig til 32,086 Ton mod 22,820 i 1888. 

Heraf ankom fra:

Oversigt over Indförselen af Fiskevarer til New-York Aar 1889, ifölge Opgave fra New-Yorks Toldbod. 

511

512 

Det er for Nærværende i De Forenede Stater 15 Natron-Cellulose-Fabrikker, 

der producere circa 120 Tons pr Dag og 12 Sulfitfabrikker med en Capacitet 

af 90 Tons daglig; desuden er der flere Fabrikker under Opförelse, som maa 

ventes at ville have en skadelig Indflydelse paa Indförselen hertil, — men paa 

den anden Side er der ogsaa flere Papir-Fabrikker under Bygning ligesom ogsaa 

kemisk Træmasse vinder stedse större Anvendelse i Papir-Fabrikationen. — Den 

amerikanske Masse ansees heller ikke at være af saa tilfredsstillende Qvalitet 

som den importerede, hvad enten dette nu har sin Grund i den Granart-sSpruee» 

som anvendes her eller i mindre Omhu ved Fabrikationen. 

Hvad der ogsaa vil have en vigtig Indflydelse paa Indförselen er Afgjörelsen 

af Toldspörgsmaalet, som er sat paa Bane af de amerikanske Fabrikantsr 

i Haab om at faa den fremmede Vare udelukket. — Det af Told-Komiteen 

indgivne Forslag ungaaende Træmasse lyder paa: 

hvilket er en Forögelse i nuvserende Tarif af 25 % for kemisk og 100 % 

for mekanisk Masse. Det er imidlertid tiidels Meningen her, at Toldspörgsmaalet 

vil henstaa uafgjort for i Aar, da der synes at være meget Misnöie 

saavel blandt Fabrikanter som Importörer över de af Komiteen foreslaaede 

Forandringer for flere af de ledende Import-Artikler. 

Priserne for amerikansk Træmasse var: 

Mekanisk Doll. 110 à 1'25 pr 100 Pd tör Vægt, leveret til Papir-Fabrikkerne. 

Sulfit, ubleget 3 1 /, à 3'30 Cent pr Pd B » s 

Blöt en Fabrik leverede bleget Sulfitmasse og denne fallerede paa Grund 

af Brugets upraktiske Construction; Bygning af flere saadanne Fabrikker skal 

dog være paatænkt. 

Priserne for importeret kemisk Træmasse var: 

Tændsükker. Indförselen belöb sig ifölge Toldbodens Opgave til 8,057 

Kasser værd Doll. 57,558 mod Doll. 35,540 i 1888, hvoraf fra De forenede 

Riger — saavidt vides udelukkende Sverige — Doll. 42,493 mod Doll. 8,579 

i 1888. Opgaven for 1888 er dog antageligvis ikke eorrect, som tidligere 

meldt. De opgivne Værdier er blöt for selve Tændstikkerne — Æskeme ikke 

indbefattede. 

Tolden for Tæudstik-Æskerne betales fremdeles under Protest med 100 % 

af Æskernes Facturaværdi, idet den desangaaende af en af Importörerne an-

513 

lagte Sag mod »the Treasury department» fremdeles henstaar uafgjort, og 

der af samme Grund ikke er Anledning til nogen större Forögelse i Indförselen. 

De hertil importerede Tændstikker ere hovedsagelig Paraffinstikker, dercæst 

kommer Sikkerheds-, Svovl- og en Deel Voxstikker. 

Priserne vare: 

Fra Belgien importeres en Paraffinstikke under Market »Vulture», med 

Etiketter som Importören af Vulcan-Paraffinstikkerne fandt at være en Efterligning 

af disse, hvorfor han lod anlægge Sögamaal desangaaende, som dog afvistes, 

da Kfterligningen ikke fandtes skuffende nok til at kunne skade Salget 

af Vulcanstikkerne. 

Lingon. Indförselen har efter de Oplysninger, der kunde indhentes — 

statistisk Opgave fattes —, været heller större end mindre end i 1888. Importörerne 

klage över, at Tönderne meget ofte indeholde en altfor stor Proportion 

Vand, hvilket giver Grund til Ubehageligheder, da Kjöberne tro, at 

man lagt au paa at besvige dem. Endvidere bör Blade og Stilke omhyggeligere 

bortrenses, saa at Bærrene kan være saa rene som muligt. For raa Bær, som 

mest sælges her, var Prisen circa 25 Cent pr Gallon: — for kogte cirea 35 

€eDt. 

Kaal. Paa Grund af Forespörgsler angaaende Importen af denne Vare 

kan oplyses. at Prisen for Hvidkaal, som alene indföres, har i Höst været fra 

Doll. 8 til 12 pr 100. Saisonen 1889 — 90 var imidlertid en Undtagelse, thi 

det har i tidligere Saisoner hændt, at Prisen har været nede i Doll. 4'00 pr 

100, som selvfölgelig har bragt Exportören Tab. Der er desuden ikke saa 

ubetydelig Risico förbunden med Forsendelse hertil af denne Vare, da den 

saa let bedærves og det hænder hyppigt, at store Qvantiteter strax ved Ankomsten 

maa transportares til Affallsdokken. Ligegyldig Pakning er imidlertid 

for en stor Deel Skyld heri: Kaaien kommer nemlig ofte pakket i Sække, og 

da disse ikke altid lægges överst i Lasterummet, er det en Selvfölge, at de 

undre Kaallag lider og bedærves. Våren bör derfor pakkes i Foustager, eller 

helst »Crates» — Kasser af Spiler, som giver Circulation af Luft paa samme 

Tid som de beskytte Kaaien mod Tryk af paahvilende Fragtgods. Saisonen 

for Indförsel hertil er November til Marts. 

Glimmer — Miea. — Af en Total-Indförsel til Belöb Doll. 31,340, hovedsagelig 

fra Calcutta, kom Doll. 1,887 Værdi fra De forenede Riger. Störste 

Delen af den her forbrugte Glimmer kommer dog hovedsagelig fra North Carolina 

og New Hampshire, men Forbruget berettes at være i Tiltagende, og for 

god Vare fri fra Jernpletter, i tilskaarne Stykker af 3 til 8 Tommers Længde 

og 4 à 10 Tommers Bredde, betales Doll. 1 til Doll. 3 pr Pund. Calcutta- 

Glimmer kommer vanligvis utilskaaret. sorteret i Stykker af 5 Tömmer og 

mindre. 5 til 9 Tömmer og 9 til 15 Tömmer og större — og i Kasser af 

e:a 56 Kg. Vægt. For mindste Stykker er Prisen 10 à 12 Cent pr Pund. 

Der er for Nærværende ingen Told paa denne Vare, men 35 % ad valorem 

skal være foresiaaet af Toldkomiteen. 

Petroleum. Hvad der især er at bemærke med Hensyn til denne Artikkel 

er Misforholdet mellem Forbrug og Produetion, som især i det forlöbne Aar 

har været iöinefaldende. Forbruget i De Forenede Stater og Udfürselen belöb 

sig i 1889 til 28,660,000 Fade raa Petroleum, medens der blöt producerades 

21 Mill. Fade. Den lagrede Qvantitet i Oliedistrikterne, som i Decbr 1887 


514 

udgjorde 28 Mill. Fade, var derfor d. l:ste Januar 1889 bleven reduceret til 

19 Mill. Fade og d. 30 November till 11,412,772 Fade; — med Bamme Proportion 

af Forbrug og Production vil man altsaa för 2 Aar er ömme ikke 

længere være istand til at mode Forlangendet efter denne Artikkel. Forudseende 

dette har man i det forlöbne Aar meget ivrigt boret efter nye Petroleumskilder, 

men Besultatet har ikke svaret til Forhaabningerne. Ifölge statistiske 

Opgaver viser det sig nemlig at der i 1889 boredes 6,674 nye Kilder 

mod 1,868 i 1888 og opförtes 3,937 Oprigninger mod 1,125 i 1888; — at 

der var 5,471 Kilder i Operation mod 1,504 Kilder i 1888, men at den daglige 

Production af raa Petroleum desuagtet belöb sig gjennemsnitlig til kun 

58.876 Fade mod 44,429 Fade i 1888, saa at den gjennemsnitlige Production 

pr Kilde kun udgjorde 10'76 Fade mod 29 - 36 i 1888. Som en Ffllge af 

denne tydelige Formindskelse i Productionen af raa Petroleum skulde man have 

ventet en tilsvarende Stigning i Prisen, som dog ikke fandt Sted. Grunden 

hertil er antageligvis Standard Oil Co:s Frygt for at den russiske Vare skulde 

ved forhöiet Pris af den amerikanske faa altfor stort Indpas i Markedet. Ved 

Transport i Cisternedampskibe og Ansættelse af Agenter paa forskjellige Steder 

i Europa for direkt Salg til de mindre Handlende, erobrede den russiske Petroleum 

saa hurtigt Territorium fra Amerikanerne, at disse saa sig nödte til 

at fölge i samme Fodspor, og »The Standard Oil Co.» har derfor bygget flere 

Cisterne-Dampskibe og anlagt Oplagssteder i forskjellige Havne i Europa, for 

derved at kunne eoncurrere med Russerne i Pris, — om Prisforhöielse kunde 

der saaledes for Nærværende ikke være Tale. Der er paa den anden Side 

ogsaa Udsigt til, at den saakaldte jLima»-Petroleum, der er af en saa meget 

ringere Qvalitet at den sælges for 15 à 25 Cent pr Fade, skal kunne raffineras 

og gjöres brugbar som Lysolie. Det paastaaes endog, at den allerede nu 

bruges for Opblandning, og om saa er Tilfscldet, vil dette give en yderligere 

Förklaring af Prisens Vedligeholdelse, idet der skal være över 15 Mill. Fade 

af denne Olie lagret. 

Oplagssteder for amerikansk Petroleum fra Cisterne-Skibe findea nu, foruden 

i Bremen, Hamburg, Antwerpen og Rotterdam, paa 10 forskjellige Steder 

i England og ligeledes i Havre. 

Petroleumsbörsens Rapport viser, at Markedet hvad Speeulationer aogaar 

har været ualmindelig roligt, idet der omsattes blöt 443,867,000 Fade mod 

1,204,152,000 i 1888. Paa Fondsbörsen omsattes desforuden 82 Mill. Fade 

mod 150 Mill. Fade i 1888. 

Priserne vare i New-York for:

515 

Der udskibedes ialt 376,973,200 Gallons raffineret Petroleum mod 321'/4 

Mill. Gäll. i 1888, hvoraf til: 

Af »Crudes-Petroleum udskibedes 42,950,000 Gallons mod 52,470.000 

i 1888 — deraf til Sverige 170,805 Gäll. mod 187,230 i 1888 — og af 

Naphta 11,592,000 Gäll. mod 7,652,900 Gäll. i 1888 — hvoraf 753,382 

Gäll. mod 342,909 Gäll. i 1888 til Sverige. 

Kornvarer. Gjennemsnitspriserne for 1889 var fra 10 til 25 % lavere 

end i 1888 paa Grund af den overordentlig rige Höst af alle Sorter Kornvarer. 

Udförselen af Mais. som i de senere Aar har faldt af under Concurrence 

med andre kornproducerende Lande, blev paa Grund af de lave Priser 

ätter cngang af nogen Betydenhed, idet den belöb sig til 28,566,000 Bushels 

mod 14,509,000 i 1888; af Hvede exporteredes kun 10,916,614 Bushels 

mod 12,609,212 Bushels i 1888. Der udförtes endvidere 1,562,903 Bushels 

Havre mod 125,705 Bushels i 1888 — og af Meel de fölgende Qvantiteter: 

3,710,566 Tdr Hvedemeel mod 3,753,067 Tdr i 1888, 376,105 Tdr 

Havremeel, 147,850 Tdr Maismeel og 4,516 Tdr Rugmeel. 

Ogsaa »ProdueeB-börsens Rapport viser, at der heller ikke i Kornvarer 

har yttret sig den Tilbòielighed till Speeulation som i tidligere Aar, idet Transactionerne 

der belöb sig til kun: 

De maanedlige Gjennemsnitspriser vare som fölger:

516 

Hvedemeel* 

Flæskevarer. Paa grund af den rige Maishöst var Productionen af Flæskevarer 

ualmindelig etor, idet der beregnes at vsere bleven slagtet circa 22 % 

flere Svin end i 1888. Som en Fölge heraf faldt Priserne i Aarets Lòb omtrent 

37'/, % for »Mess Pork», 35 % for »Bacon» og 25 % for Smult. 

Priserne i New-York vare: 

Der udförtes herfra: 

Levende Kvæg og Kjöd. Paa Grund af en cirea 12 % större Kvægavl 

end i 1888 faldt ligeledes Priserne for levende Kvæg fra Doll. 5"15 pr 100 

Pd (levende Vaegt) til Doll. 3.25 pr 100 for Hornkvæg og fra Doll. 7'25 til 

5'75 pr Tönde for »Mess Beef». For at forebygge Smitte blandt Hornkvæg 

for Export, blev der sidstleden Juli paabudt Disinficering af Fragtvogne og 

Stalde brugt for Kvæg, der kunde mistænkeä for sygt eller besmittet, ligesom 

ogsaa alle Jernbanecompagnier opfordredes til at disinficere Fragtvogne bestemte 

for Transport af Kvæg för Ombordtagelsen. Bndvidere blev der en speeiel 

Pläds sat tilside for liosning af alt hertil ankommende Kvæg, bestenit for Udforsel. 

Der udförtes: 

hvoraf til Sverige og Norge 342 St. Hornkvæg og 1 Svin. 

' Priien indbefatter Sække à c:a 145 S og Tönder !l c:» 196 9.

Af Kjödvarer udförtes: 

517 

Saalelæder. Udförseleti till Europa var circa 33 % större end i 1888. 

Der udförtes ialt fra New-York 34,231.319 Pd — mod 25'/, Mill. Pd i 1888 

— hvoraf 67 % til England og 33 % til Continentet, deraf 3.350,199 Pd 

til De forenede Riger mod 2,681,680 Pd i 1888. 

Prisen for god middels iBuenos Aires Hemlock» och »Common» vare 

som fölger: 

Prisen var i 1888 20 à 21'/, for Buenos Aires Hemloek og 19 à 20'/, 

for »Common». 

Af Gjedeskind anföres at va)re indfört til New-York 17,660,000 Skind, 

hvoraf 7,668,000 fra Syd- og Central-America og circa 10 Mill. fra Europa, 

deraf omtrent 33,000 fra Sverige og Norge, for hvilke Prisen her angives at 

bave været Doll. 5 à 9 pr Dusin. 

Bomuld. Af herfra exporterede 1,050,124 Baller mod 993,300 Baller 

i 1888 indförte De forenede Riger 2,325 Baller mod 5,690 i 1888. Ballernes 

Gjennemsnitsvægt var derhos 497'06 Pd mod 488'05 Pd i 1888. 

Omsætningen paa New-Yorks Bomuldsbörs var for fremtidig Leverance 

18,683,000 Baller mod 21,751,400 i 1888 og 29,647,000 i 1887, og for 

prompt Leverance 358,327 Baller eller 41,188 Baller mindre end i 1887. 

Prisen, som i Januar stod i 9 3 /4 Cent for »Middling uplands», steg i 

August til 11 1 /, Cent og faldt i September til 107t Cent, hvilken Pris vedblev 

næsten uforandret i Höstens Löb og noteredes ved Aarets Udgang. Ifölge 

»Bradstreets» Rapport er der nu Udsigt til en 4 % större Höst end i 1889, 

men paa Grund af store Indkjöb paa Speculation, især for engelsk Regning, 

steg Prisen i Januar og Februar og stod den 1 Marts 1890 i 11"'/10 Cent, hvormed 

den dog autages at have naaet sit Höidepunkt. 

Af Bomuldstöi udförtes 99,263,000 Yards mod 113,762,000 i 1888- 

Prisen for figureret Calico var i Januar 3 15 /1S Cent pr Yard, steg til 4 1 /,, 

Cent og faldt til 3'/a Cent ved Aarets Slut.

518 

Sukker. Udförselen af raffineret Sukker indskramkede sig til 3,690 Ton, 

hvoraf Intet til De forenede Riger, mod 6,642 Ton i 1888 og 45,968 Ton 

i 1887, idet Raffinaderierne ved »The Sugar Trusts» Manipulationer har været 

istand til at disponere över deres Produet til bedre Fordel her end i Europa. 

uThe Trust» har nemlig selv direkt importeret Raamaterialet for de i samme 

asssoeierede Fabrikker, som indbefatter næsten alle Raffinaderierne i New-York, 

har reguleret Productionen og gjort sit til at hjælpc paa den paa Grund 

af feilslagen Sukkerhöst i Cuba og Brasilien og tildels ogsaa i Louisiana fölgende 

naturlige Stigning i Prisen af raff. Sukker. Medens Raffinaderierne 

stadig i de sidste Aar skal have arbeidet med Tab, betalte aaaledes »The Trust» 

i 1889 10 % Dividendc. Trust Certificater, som har været negoeiable paa 

Fondsbörsen, steg derfor fra 72'/., "ö til 126'/2 %, men ere nu paa Grund 

af den ovenomtalte af Retten stadfæstede Kjendelse faldne til 50 '%,. Det 

berettes. at de oprindelige Indehavere af Raffinaderierne benyttede sig af de 

höie Værdicr til at sælge en stor Deel af deres Actier. — »Granulated» haardt 

Sukker var 6V, Cont à 7 3/8 Cent pr Pd. 

Sirup. Uagtet den feilslagne Sukkerhöst ankom fra Vestindien og Louisiana 

14,502,000 Gäll. mod ikke fuldt 14 Mill. Gäll. i 1888. Der udförtes 

herfra 3,690.000 Gäll., hvoraf 234,360 Gäll. til Sverige og Norge mod 334,000 

Gäll. i 1888. Det synes at være en afgjort Sag at Förfalskning af Sirup 

foregaar her i temmelig stor Maalestok, hvilket ogsaa fremgaar deraf, at skjönt 

Produetionen af Sirup i New-Orleans paa Grund af den feilslagne Sukkerhöst 

var 10 % mindre end i 1888, tilveiebragte man der en större Qvantitet Sirup, 

hvilket forklares ved en rigelig Tilförsel af Glucose, hvoraf der paa Grund af 

den överflödige Maisproduction var stor Överflöd. 50 Mill. Gäll. Glucose angives 

som den aarlige Tilvirkning. Desuden opblandes den ægte Vare med 

Sorghum-Sirup, hvoraf der ogsaa produeeres store Qvantiteter. 

Prisen for 50° Test.-Sirup var i Januar 20 à 20 1/2 Cent, steg gradvis 

til 30 à 32 Cent i Juni og faldt heuimod Aarets Slut til 30 à 31 Cent. For 

Prima New-Orleans betaltes 38 à 48 Cent. Porto Rico 22 à 42 Cent og Barbadoes 

26 à 37. Drawback for Export er som för Doll. 3'60 pr 100 Gäll. 

De förste Trausaetioner i ny 50° Test.-Sirup for iaar afsluttedes i Febr. 

à 20 3/4 à 21 Cent, hvilket er en noget höiere Pris end i Februar 1889. Man 

formener, at Sukker-Hösten i Vestindien vil blive bedre end i 1889, men angaaende 

Markedets senere Stilling er det endnu fur tidligt at kunne have nogen 

Mening. 

Tobak. Udförselen herfra var. som fölger:

519 

Priserne for Kentucky Bladtobak vare: 

Priserne for Virginia-Tobak var d. 1 Januar 1890 og var fremdeles d. 

1 Marts: 

Tobakshösten i 1889 anslaaes til blöt 65 % af Hösten 1888 og saavel 

Kentucky- som A r irginia-Tobak berettes at være af noget mindre god Qvalitet 

end sædvanligt, skjönt der bvad Farven angaar Intet skal være at udsætte 

paa den. 

Smör. Ifòlge The Mcreantile Exchange udfòrtes herfra fra d. 1 Mai 

1888 til d. 1 Mai 1889 317,338 Kagger Smör mod 141.000 det foregaaende 

Aar og 233,500 det næstforegaaende. I Juli og August 1889 var Productionen 

saa stor at den ugentlige Forsendelse til New-York belöb sig til 3 à 4 Mill. 

Pund og i Begyndeisen af August var ber 13 Mill. Pund paa Lager. Udförselen 

skal samtidig have belöbet sig til 500,000 à 700,000 Pund pr Uge. 

»The Farmers Review» beretter, at det kun er den simplere Qvalitet Smör, 

der exportercs til Europa, hvor det paa kunstig Maade »doctoreres og forbedres». 

Prisen for Export-Smör rangerede i Sommer fra 10 till 16 Cent pr Pd og 

var den 1 Marts 1890 G à 12 Cent pr Pd. 

Total-Udförselen i 1889 belöb sig til 20,158,000 Pd, bvoraf til Sverige 

og Norge 433,655 Pd værd Boll. 53,871. 

Immigrationen. Ifölge »The Commissioners of Emigrations» Rapport ankom 

der i 1889 i New-Yorks Havn ialt 420,444 Passagerer fra udenlandske 

Havne; heraf var 71,211 amerikanske Borgere, 49,122 fremmede Kahytspassagerer 

og 300,111 3:die Klasses Passagerer, hvoraf 2.518 opgives at have 

været Tourister. 

De 297,593 Immigranter vare af fölgcnde Nationalitet: 

57,447 vare under 15 Aar, 211,631 mellem 15 og 40 og 31,033 över 

40 Aar. 186,254 var mandlige og 113,857 kvindelige, og af de mandlige

520 

Immigranter var 92,665 Daglönnere, 16,472 Landbrugere, 5,002 omreisende 

Kræmmere, 3,991 Minearbeidere, 2,540 Tömmermamd, 2,976 Skræddere, 2,378 

Skomagere, 1,646 Grovsniede, 1.335 Bagere, 1,329 Murere, 1,264 Maskinister. 

1,271 Malere, 1,249 Slagtere, 1,102 Snedkere, 1,082 Gartnere, 920 Væverej 

852 Cigararbeidere, 779 Musikanter, 694 Möllere, 609 Opvartere o. s. v. 

Af 3:die Klasaes Passagerer ankom 95,140 via Bremen og Hamburg, 

109,450 via Liverpool, 20,306 via Glasgow, 22,300 via Havre, 25,000 via 

Antwerpen, 15.916 via Rotterdam og Amsterdam og 4,809 pr Thingvallalinien. 

422 Immigranter forbödes Landstigning som tilböielige til at falde det 

Offentlige til Byrde; 432 Immigranter bjemsendtes iffclge egen Anmodning 

gjennem Castle Garden, da de fandt ikke at kunne ernære sig ber. Antallet 

af Immigranter, hvis Landstigning fandtes at ville være en Overtrædelse af 

Loven mod Contrakt-»Arbeideres »Indvandring — og derfor tilbagesendtes — har 

ikke været at erholde. Denne Klasse Indvandrere mode en meget streng og 

tildcls temmelig vilkaarlig Behandling, idet de endog beordres retournerede for 

blöt at være blevne lovede Arbeide uden at have indgaaet nogensomhelst fast 

Contrakt, hvilket dog Loven neppe bestemmer. Forövrigt gives denne Lov den 

strengest inulige Fortolkning; saaledes formenes Professorer og Lærere ikke at 

kunne indvandre under fast Engagement med Universiteter eller Skoler; en 

fremmed Præst kan ikke indvandre under Kald fra en amerikansk Menighed 

og nu synes der at være Spörgsmaal om hvorvidt det bekjendte Strauss Orkester, 

som skal være engageret for Concerter her, kan blive tilladt at landstige; 

idetmindste berettes »The Musical Protective Union of New-York» at 

ville lægge Hindringer iveien derfor under Förklaring af, at disse Musikere 

ikke kunne ansees som Artister i Ordets egentlige Forstand — og kun Artister, 

Skuespillere, Sangere og Forelæsere, Haandværkere, som ikke kan 

engageres her i Landet for nyoprettede Industrigrene, samt Hustyende er tilladt 

Indvandring under Contrakt. 

Det er fremdeles vanskeligt at finde lönnende Beskjæftigelse i New-York 

og Osten overhovedet i alle Næringsgrene. Tjenestepiger er de eneste, som 

altid kan gjöre Regniog paa Arbeide og god Lön. 

Consulat-Kontorets 

tiden fra Kl. 10 til 4. 

Adresse er fremdeles N:o 41 Broad Street: Kontor 

Chr. Ravn.

Quebec den 10 april 1890. 

521 



Den i min Beretning for Aaret 1888 omhandlede Ordre fur norske Glasvarer 

blev effektueret med tilfredsstillende Resultat, og er ogsaa blevet afterfulgt 

af en ny, men Manglen paa direkte Förbindelse viser sig aitid at træde 

hindrende iveien, og uagtet denne Artikel hermed tür ansees som introduceret 

og har vundet Tilfredsstillelse og Anseelse, er det dog att frygte for, at Sageri 

ei vil kunne have nogen Fremtid. Ifölge velvillig Opgave fra den ligeledes i 

min forrige Beretning omhandlede Importör i Halifax, vinder freindeles Taagehoru 

af O. C. Hansens Fabrik i Skudenæs dersteds god Afsætning, i Aarets 

Löb til Belüb af Kr. 6.426, hvorhos dog ogsaa endeel andre Artikler af svensk 

og norsk Fabrikat dersteds er blevet afsat, som Skindtröier, rögede Sardiner, 

Reenhaar, Redningsapparater af W. C. Möllers Fabrik i Drammen, stikkede 

Uldtröier, Hansker, Sikkerhedsfyrstikker, Medecintran og Knivsmedsarbeide, og 

af hvilke Artikler han tror flere vil kunne vinde större Afsætning, blandt 

hvilke ban specielt nævner Sikkerhedsfyrstikker, hvilket dog ei stemmer med 

den her gjorte Erfaring. Saaledes blev af et herværende Handelshus i Aaret 

1888 hertil importöret 18 Kasser Sikkerhedsfyrstikker af Nitedals Fabrikat, 

men hvoraf kuns 2 eller 3 hidtil er afsat. Som en væsentlig Hindring for 

disses Afsætning augives deres Indpakning i altfor store Emballager (50 Gros 

i Kassen), og der vil derfor nu blive gjort Foraög paa at vinde bedre Afsætning 

ved Ompakning i mindre Kasser. 

Ifölge for Finantsaaret 1888—1889 udkomne Handelstabeiler fandt videre 

forskjellige svenske og norske Varer Afsætning inden Distriktet, hvor særligt 

kan nævnes: 

Angivet som indfört fra Sverige: 

Angivet som indfört fra Norge: 

Angivet som indfört fra Sverige og Norge:

522 

I Exporttabellerne representeres De forenede Riger med: 

Till Sverige og Norge: 

Distriktets sauilede Handelsomsætning androg under Finantsaaret 1888—89 


Importen, der omfatter alle Slags Manufaktur- og Kolonialvaror, Vin, Spirituösa, 

Öl og Porter, Riis, Kornvarer, Sydfrugter m. m., var fordeelt över 

de forskjellige Markeder med fölgende Værdier: 

Exporten var fordeelt över de forskjellige Industribrancher saaledes: 

og var fordeelt til de forskjellige Markeder som fölger:

523 

I ovenstaaende Opgave indgaar Provindsen Britisk Columbia med en Eiportværdi 

af c:a Doll. 4.3 Mill., hvorimod særskildt Opgave mangler for Importværdien 

til nævnte Provinds. 

Under Henvisning til de under 17 Januar sistleden til Kongelige Kommerce- 

Kollegium og det Kongelige norske Departement for det Indre indsendte Skibslister 

gives herved nedenstaaende Sammendrag af De forenede lligers Skibsfart 

paa Distriktets Konsulstationer: 



Dertil kommer 1 svensk og 12 norske Skibe, paa henholdsvis 404 og 

8,205, tilsammen 8.009 Ton, der have anlöbet Distriktets Konsulstationer, deels 

for at reparere lidt Skade og deels for Kulforsyning eller for at indhente Ordre, 

hvorefter det samlede Antal af svenske Skibe, som i Aaret 1889 have besögt 

disse. andrager 27 med Drægtighed 18,768 Ton og af norske Skibe 654 drægtige 

422,611 Ton, og hvorefter Besöget af Skibe tilhörende De forenede Riger 

har andraget tilsammen 681 med Drægtighed 441,379 Ton mod i Aaret 1888 

542 Skibe og 359.643 Ton, altsaa en Tilvæxt af 139 Skibe og 81.736 Ton, 

men dog understigende Antallet i Aaret 1887 med 49 Skibe og 22.137 Ton. 

De under Aarets Löb deels under Indgaaende optjente og deels under 

Udgaaende forventede Fragtbelöb andrager som fölger: 

Fordeelt över de forskjellige Havne stiller Rigernes Skibsfart paa Distriktets 

Konsulstationer sig som fölger:

524 

En Betragtning heraf vil vise at niedens den hele Tonnage har nydt en 

Fremgang af 82,136 Ton, falder heraf paa svenske Skibe 8,550 og paa norske 

73,586 TOD, og videre at Seilskibsfarten viser en Forögelse af S9.911 Ton, 

medens Dampskibsfarten har lidt en Tilbagegang af 7,775 Ton. Denne Tilbagegang 

skyldes vistnok forskjellige Omstændigheder, men dertil har udentvivl 

været medvirkende deels det, at de af vore Dampskibe, der have været anvendte 

i Kulfarten niellem Havne i Nova Scotia og Montreal, ei have været 

velskikkede for denne og saaledes deels ei under sædvanlige Befragtningsbetingelser 

have opnaaet paaregnet Afkastning eller under Sæsonbefragtning kunnet 

opnaa samme Fragt som bedre skikkede Fartöier, og deels ogsaa synes at have 

været forfulgt med usædvanlige Uheld og hvoraf ialfald det seneste indtrufne 

ved mislig Behandling har foranlediget et ganske uforholdsmæssigt Tab.

525 

Foruden de ved Söulykkc foranledigede Afmonatringer erc fölgende Forandringer 

foregaaede ved Skibsbesætningerne: 

Afgangen i disses Antal under Tilbagereisen til Europa andrager efter ovenstaaende 

Tabel saaledes til 182 paa den hele Fart, hvoraf 16 paa svenske og 

166 paa norske Skibe og for hvilke saaledes er indsparet Hyre og Underhold 

under Beisen. 

I Aarets Löb er paa 6 Sömamhanvisninger bjemsendt Doll. 205.10 til 

Sverige og paa 19 d:o Doll. 3.459'00 til Norge. 

Henved 6,000 Sòmands- og andre Breve ere i Aarets Löb modtagne og 

deels besörgede Adressaterne ihænde og deels returnerede som uafhentede ved 

Sæsonens Afslutning. 

Konsulatets egen Korrespondence omfatter 777 modtagne og 842 afsendte 

Breve og Telegrammen Videre 27 Pakkeforsendelser fra og 65 d:o til Hjemlandenes 

Myndigheder, forskjellige til andre Institutioner og Myndigheder og 

189 ti! de under Konsulatet sorterende Vicekonsulater. Videre er njodtaget, 

varetaget og besörget i Overensstemmelse med Forskrifterne Efterladenskaber 

efter 21 deels ombord i norske og deels fremmede Fartòier afdöde Sòmænd, 

og endelig iudkasseret og hjemsendt Arvemidler i 1 svensk Dödsboe. Endelig 

er deels ved Hovedstationen og deels ved Vicekonsulaterne i Henhold til Forskrifterne 

ydet fornöden Bistand, deels til Underhold og Beklædning og deels 

til Bortforhyring eller Hjemsendelse af Besætningerne paa »BorgUild» af Sarpsborg, 

»Færder» af Dratumen, »Heröen» af Porsgrund, DElisa Lines» af Farsund, 

»Metsola» af Christiania, ogsaa til 15 Sömænd efterladte som syge og 

under Lægeforpleining. 

Römningsondet har under det forlöbne Aar ei været i samme Grad omfattende 

som i Aaret 1888 og stiller sig for de forlöbne 5 Aar som nedenstaaende 

Tabel vil udvise:

526 

Paa Distriktets Kystcr og i nærliggende Farvande ere fölgende Söulykker 

af större Betydenhed indtrufne blandt De forenede Rigers Skibe: 

s>Borghildf> af Sarpsborg strandet paa Magdalene-Öerne i S:t Lawreneebugten. 

nFærderv » Drammen » Sable-Öen i Atlanterhavet. 

nHeröenv » Poragrund » NewFoundland. 

»Metsolav » Christiania » » 

hvilke sanitiige bleve kondemnerede og solgte som Vrag, medens Besætningerne, 

efteråt være landsatte i Distriktets Havne, blev ydet forskriftmæssig Understöttelse. 

Videre er Besætningen paa det i Farsund hjemniehörende og i Atlanterhavet 

i ramponeret Tilstand forladte Skib »Elisa Linest blevet landsat paa 

Distriktets Kyster og ved vedkommende Konsulatbetjent ydet fornöden Bistand. 

Det i min Beretning for Aaaret 1888 omhandlede ved Matan strandede 

og senere hertil indbragte og under Reparation værende Dampskib y>BratsbergJ> 

af Porsgrund, Skpr Nilsen, bleve efter tilendebragt Istandsættelse, der iberegnet 

Indbjergningsomkostningerne efter Forlydende har kostet henved Doll. 

70,000, ved Sæsonens Begyndelse ätter sat i Fart. 

Af andre Söulykker, der medförer större Tab, er indtruffet: 

Stranding i Juni Maaned i Nærheden af Cape Rosier ved S:t Lawrencebugten 

af Barkskibet nAnna» af Christiania; 

Stranding i October Maaned i Nærheden af Mille Vache ved det nedre 

Löb af S:t Lawrencefloden af Barkskibet sTerpsiclwret af Sandefjord, hvilke 

begge bleve indbragte hertil og hvoraf förstnævnte er repareret og igjen sat i 

Fart, medens sistnævnte overvintrer og undergaar Istandsættelse, men hvortil i 

begge Tilfælde deels er og deels vil roedgaa Belöb, der representerer mere end 

deres Værdi i repareret Tilstand og mere end Dyt Indkjöb fra Udlandet af Fartöier 

af lignende Störrelse og Godhed, en Sag som i förste Instans selvfölgelig 

kuns angaar de direkte interesserede Parter, men som ved Siden deraf ogsaa 

er af almindelig Interesse, som skadegjörende for vört Flags Agtelse og Anseelse. 

I Aarets Löb er af et herværende Rederi for norsk Regning indkjöbt 

Barkskibet »Gaspé» drægtig 944 Ton. 

Ved herværende Marine-Hospital har under Aarets Löb været indlagt 

under Lægebehaudling 105 Sömænd henhörende til De forenede Riger. Ifölge 

Beslutning, fattet ved vedkommende Myndighed, blev det her etablerede Marine- 

Hospital nedlagt ved Udgangen af forrige Aar, og hvorefter Kuur og Pleie af 

syge Sömænd vil blive besörget paa anden Maade. 

Betræffende Distriktets Handel og Söfart i det forlöbne Kalenderaar foreligger 

ikke andre officielle Opgaver end Værdieansættelser af Export fordeelt 

över de forskjellige Industrigrene samt af Importværdierne og hvortil 

jeg nedenfor skal komme tilbage. 

Hvad Trælastforretningerne specielt angaar kan efter et af et herværende Handelshus 

udgivet Circulære, der omfatter Forretningerne ved Hovedstationen, anföres, 

at Exporten herfra har andraget 10,415,160 Cubikfod Tömmer og 4,892,310 

Quebec-Standard Planker, mod 8,551,840 Cubikfod Tömmer og 3,637,646 

Qtiebec-Standard Planker i Aaret 1888, og som saaledes for begge Artikler 

viser en betydelig Tilvæxt. Og et Handelscirkulære, omfattende den oversöiske 

Fart paa Provindserne New Brunswick og Nova Scotia, angiver en samlet Export 

af c:a 461'/, Millioner superficielle Fod mod i Aaret 1888 blöt c:a 362 V-, 

Millioner, hvilket for disse to Proviudser giver en Forögelse af henved 100 

Millioner superficielle Fod, ekvivalent med c:a 50,000 Ptbg.-Std. eller c:a 

112,500 Ton Skibsrum, i hvilken Forögelse De forenede Rigers Skibe deeltoge 

med c:a '/,.

527 

De for kommende Sæson övervintrande Beholdninger angives ved ovenomhandlede 

Handelscirkulærer for Quebees Vedkommende till e:a 6 7 /10 Millioner 

Cubikfod Tömmer og l 8 /,0 Millioner Quebec-Std. Planker, imod henholdsvis 

5"/I0 Millioner Cubikfod Tömmer og benved 2 Millioner Quebec-Std. Planker 

i foregaaende Aar. Og som sædvanlig benligger större Beholdninger tilgjængelige 

for Vaarafskibning andetsteds. 

For de fornemste Exportartikler stillede Priserne sig ved Aarets Udgang 


alt efter Kvalitet og Dimensioner med mere, og hvilke Priser overhovedet tör 

ansees at kunne sidestilles med de ved samme Tidspunkt gjældende Priser i 

foregaaende Aar, og for Planker: 1:ste Sort 2:den Sort 3:die Sort 

som kuns for Michigan-Produktioner og de lavere Sortimenter af Spruce viser 

nogen Prisstigning. 

Fragtmarkedet aabnede sig med omtrent de samme lönnende Noteringer som 

var gjældende ved Sæsonens Slutning det foregaaende Aar, og holdt sig overhovedet 

vedvarende paa samme Ståndpunkt indtil Skibsfartens Ophör. Til ledende 

Havne, som Greenock og Liverpool, var saaledes de gjældende Noteringer 

28 til 29 Sh. pr Load Tömmer. 

Som for Trælastexporten saaledes gjælder ogsaa for Fiskeriernes Vedkommende 

at ingen anden Oplysning foreligger eller er tilgjængelig end Værdiopgaver 

över den bele Export for Canadas vedkommende. For Newfoundland» 

Vedkommende indberetter Vicekonsulen at Udbyttet har været meget daarligt. 

Kuns Kystfiakerierne var noget bedre end det foregaaende Aar, som ogsaa var 

daarligt, og Bankfiskeriet anslaaes til c:a 40 % og Labradorfisket til c:a 30 °4 

under et Middelsaar. 

Confederationen Canadas Handelsomsætning i Kalenderaaret 1889 angives 

ifölge officielle Opgaver som fölger: 

Export: 

og viser saaledes en Fremgang af c:a 20'6 Millioner Doll., hvoraf Doll. 12'ij 

Mill. falder paa Export- og c:a Doll. 8 paa Importværdierne. Af Fremgangen

528 

i Exportværdierne falder c:» Doll. 0'2 Mill. pa» Bjergværksprodukter, Doll. 

1'2 d:o paa Produkter af Fiskeri, Doll. 4'8 d:o paa Produkter af Skovbrug, 

Doll. 0'8 d:o paa Produkter af Dyreriget, Doll. 0'9 d:o paa Manufakturer 

og Dol!. 6'i d:o paa Tranaitvarer, medens Produkter af Agerbrug viser en Tilbagegang 

af c:a Doll. 12 og andre Artikler af Doll. 0 - 3 Mill. Af Tranaitvarer 

bestaar c:a Doll. 0'3 Mill. af Produkter af Bjergværksdrift, c:a Doll. 

1"3 d:o af Produkter af Skovbrug, Doll. l - 3 d:o af Produkter af Dyreriget, 

c.a Doll. 5'3 d:o af Produkter af Agerbrug, c:a Doll. 0'7 d:o af Manufakturvarer 

og c:a Doll. 4"3 Mill. af Penge og ædle Metaller. 

Toldintraderne androg Doll. 23,219,33448 mod i Aaret 1888 Doll. 

21,840,783-63, c:a 21 % af Importværdierne. 

Partistillingen inden Distriktet er fremdeles uforandret og delor sig hovedsagelig 

mellem deels fuld og uindskrænket Reciprocitæt i Vareudbytte med de 

Forenede Stater og deels Toldforbund med disse. Vistook höres ogsaa enkelte 

Stemmer at reise sig for Oplosning inden en nærmere eller fjernere Tidsgrændse 

af Baandet med England, og enten Selvstændighed eller Tilslutning 

til de Forenede Stater, men ingen af disse har endnu samlet noget Parti om 

sig, og hvilket rimeligvis ej heller vill ske i nogen nærliggende Fremtid uden 

forsaavidt ydre Omstændigheder, truende for Distriktets Handel og Skibsfart. 

maatte stöde til. 

Af saadanne har i tidligere Beretninger været berört Stridspörgsmaalet 

med de Forenede Stater angaaende Fiskerierne paa Atlanterhavskysten, hvortil 

i den senere Tid er tilkommet og stedse blevet mere og mere fremtrædende 

lignende Stridigheder angaaende Sælfangsten i Behringshavet, paa hvis östlige 

Deel, eller östenfor en Linie trukket fra sammes Midpunkt til den vestligste af 

de Aleutiske Oer, der gjöres Krav som paa et amerikansk Indlandshav, hvorved 

britiske Undersaatter, der i god Tro paa Rettighed til at deeltage i denne 

Bedrift har sendt sine Fartöier dertil, er blevet lidende i större Udstrækning 

ved disses og den indvundne Fångsts Konfiskation af amerikanske Krydsere. 

Begge disse Spörgsmaal er fortiden under Förhandling mellem den britiske Gesandt 

i Washington og de Forenede Staters Regjering, og til hvilke Forhandlinger 

den kanadiske Marineminister har været tilkaldt som Bisidder. 

Foruden det i tidligere Beretninger omhandlede Forbud mod Opkjöb eller 

Indsamling af Agn af fremmede Ländes Undersaatter paa Newfoundlands Kyster, 

er nu ogsaa opstaaet et andet Spörgsmaal, der indeholder Spirer til Forviklinger 

og som er truende for et venskabeligt Forhold. Som bekjendt blev 

Frankrig ved Traktaten i Utrecht i Aaret 1783 tilstaaet eu Deel Privilegier 

paa Öens Kyster, hvoriblandt foruden Fångst af Fisk og andre Södyr Rettighed 

til Landstigning til Fångstens Tilberedning og OpbevariDg samt til Etableren 

af temporore Anlæg til saadant Öiemed. Dette er nu under Stötte af den 

franske Regjering af franske Fiskere benyttet til Etableren af Anlæg til hermetisk 

Jfedlægning af Hummer, hvilket har vakt stærk Ophidselse blandt Befolkningen 

og foranlediget Henvendelse til den britiske Regjering med Krav paa 

Beskyttelse og endelig Forhandlinger mellem denne og den franske Regjering. 

Hvad endelig angår Udsigterne for indeværende Åars Fragtfart, da tör det 

paa den ene Side vistnok antages at Kravet paa Tonnage vil blive af omtrent 

samme Oinfang som i de senere Aar, men under en betydeligere Reduktion i 

Fragtsatserne, der for Vaarskibning, ifölge foreliggende Beretninger, synes at 

ville nærme sig 20 til 25 % under hvad var gjældende ved Sæsonens Begyndelse 

i forrige Aar. W. A. Schwartz. 

Innehåll: Antwerpen (sid. 449), Leith (sid. 469), New York (sid. 493), Quebec (sid. 

521), San Francisco (sid. 481).



Barcelona den 26 april 1890. 





I allt ankoinmo svenska 64 ångare om 44,698 ton och 30 seglare om 

13,147 ton samt norska 376 ångare om 171,979 ton och 45 seglare om 18,531 

ton eller tillsammans ångare och seglare: 

Detta antal fartyg uppstår genom att beräkna resan till hvarje af de olika 

hamuarne såsom ett fartyg, oaktadt dessa resor till distriktet verkstäldes af 

endast: 

samt under år 1889 af: 


530 

Medeldrägtigheten för hvarje af dessa fartyg var: 

Barcelona hamn besöktes under förlidet år af följande nationers fartyg: 

Till alla Spaniens hamnar ankommo från utrikes orter och de spanska 

besittningarna följande antal fartyg:

Medeldrägtigheten var af de 

531 

Fraktfart. Den förtjenta bruttofrakten under år 1889 af svenska fartyg 

för införda laster belöper: 

mot: 

och den beräknade for utförda laster: 

mot: 

Den af norska fartyg förtjenta bruttofrakten under år 1889 för införda 

laster belöper: 

mot: 

och den beräknade för utförda laster:

mot: 

532 

eller tillsammans för de svenska fartygen: 

och for de norska fartygen: 

Den förnämsta fraktsysselsättning, som de svenska fartygen haft med hamnarna 

i detta distrikt, har under förlidet år varit, likasom under de föregående: 

Vid importen: 

9 ångare och 18 segelfartyg från svenska och finska hamnar med trävaror, till 

en medelfrakt från Östersjön af 87 pesetas för Ptbg-Std; 

5 ångare från England med stenkol till en medelfrakt af 12 sh. pr ton ; 

1 ångare från Bordeaux med jernvägssyllar till Malaga; 

1 segelfartyg från Rosario med hudar; 

1 d:o från Charleston med bomull, samt 

6 ångare i s. k. »time charter».

533 

Vid exporten har sysselsättningen varit af ännu mindre betydenhet, emedan 

förutom omhandlade 6 ångare i månadstjenst endast 5 af svenska Lloyds 

ångare i hamnarna Tarragona, Denia och Malaga intagit smärre partier vin och 

frukt för Sverige, och 1 ångare och 8 segelfartyg lastat salt i Torrevieja för 

svenska och norska hamnar. 

Med norska fartyg har den likaledes inskränkt sig till: 

Vid importen: 

36 ångare och 2 segelfartyg, som anlupit hamnarna Malaga, Cartagena, Alicante, 

Valencia, Tarragona och Barcelona för att utlossa partier klippfisk från 

Bergen, Christiansund och Aalesund, till en frakt af p:tas 2'/4—2'/2 P r 

54 kg; 

7 ångare och 18 segelfartyg från Sverige, Norge och Finland med trävaror till 

en medelfrakt från Östersjön af 87 p:tas pr PtbgStd; 

16 ångare från Svarta hafvet med hvete till Barcelona, Tarragona, Alicante och 

Cartagena till frakt mellan frcs 2'50 och 2'SO pr charge; 

1 segelfartyg från Newfoundland och 1 annat från Island med klippfisk; 

2 segelfartyg från Charleston med bomull till 7 à 16 d. pr "SJ. 

Den förnämsta sysselsättningen har dock varit för 30 ångare mellan 400 

och 600 ton, i s. k. »time charter», uthyrda till mellan 6,000 och 10,000 

frcs i månaden med fria hamnumgälder och kol. 

Vid exporten har förhållandet varit detsamma som för de svenska fartygen, 

så att förutom omhandlade 30 ångare i månadstjenst, har sysselsättningen inskränkt 

sig till exporten af salt från Torrevieja till Norge och Sverige med 6 

ångare och 13 segelfartyg, till Finland med 1 ångare och 1 segelfart5 T g och 

till New-York och Santos 1 segelfartyg till hvarje hamn. 

Oaktadt frakten till norska hamnar varit kr. 1'50 och deröfver pr tunna 

salt, hafva dock större delen af fartygen tagit lasten för rederiernas räkning. 

Så länge exporten af vin till Frankrike kan fortsättas från hamnarnc mellan 

Alicante och Tarragona, komma de smärre norska ängarne att finna sysselsättning 

i »time charter», för att förnämligast transportera från de olika franska 

hamnarna tomma fat till Spanien och åter med vin, i hvilken trade de föredragas 

framfor andra nationers. 

Såsom var att vänta, har den financiella ställningen i Spanien ännu mera 

försämrats under det förflutna Sret, så att guldmyntet totalt försvunnit ur rörelsen 

och för närvarande betalas med 6 % premie, sedan landet öfversvämmats 

med 750 niill. p:tas pappersmynt, som spanska banken satt i omlopp, emot 

en behållning i klingande mynt af endast 178 mill. i silfver och guld och 8 

mill. i brons-skiljemynt. 

Ännu inlösas sedlarne med silfver, men ett lagförslag har ingifvits till 

Cortes om tillåtelse för banken att öka sedelutgifningen till 1,000 mill. mot en 

reservbehållning i klingande mynt af endast en tredjedel deraf. Om detta antages, 

komma premien å guld och kurserna å vexlar på utlandet att ytterligare 

stiga. 

Med det mindre värde, som härigenom p:tan representerar, uppstår för de 

frakter, som stipuleras i detta myntslag, en förlust af 6 % . 

Enda medlet för rederierna att undvika denna för dem i allmänhet opåräknade 

afbränning är att betinga frakten i frcs eller shillings sterling, betalbar 

kontant efter gällande kurs för sigtvexlar på Paris eller London. 

Import. 

Till hamnarna i distriktet importerades af allt slags ordinärt trävirke:

mot: 

534 

I alla Spaniens tullkamrar tullbehandlades: 

De förnämsta hamnar, till hvilka denna import egde rum, voro: 

Enligt samma officiella statistiska uppgifter verkstäldes importen från följande 

länder:

535 

Importen af plankor till hamnarna i distriktet har under förlidet år, jemfördt 

med det föregående, varit något större från Sverige, ehuru mindre än 

under åren 1887 och 1886, men deremot betydligt större från Finland än 

under de föregående åren, föranledt genom de låga pris hvartill virket derifrån 

utbjöds och kontrakt afslutades vid årets början, medan de svenska sågverksegarne 

vidhöllo vida högre noteringar. 

Härtill bidrogo äfven de stegrade frakterna från Canada, hvilka ej gåfvo 

anledning till att derifrån reqvirera »spruce», så att detta slag måste ersättas 

genom gran från Finland. 

Så länge trälasterna från Finland innehålla en så betydlig del af det i 

denna del af landet begärliga oflottade virket och handsågade 3X9 tums 14 

fots plankor, kommer den finska varan fortfarande att blifva eftersökt, medan 

deremot i Nordspanien den svenska är mest begärlig. 

Ingen laddning trävaror från Sverige eller Norge har ankommit i konsignation, 

utan hafva alla varit på förhand kontraherade. Från Finland hafva flera 

laddningar antingen sålts flytande eller vid ankomsten, hvilket bidragit att trycka 

marknaden och nedsätta priset. 

Från Norge fortfar importen af trävaror till hamnarna i distriktet att 

vara ringa. 

»Pitchpine» förbrukas numera icke i samma skala som för några år sedan 

till snickeriarbeten och ej heller till bjelklager, hvartill med hvarje år jern allt 

mer och mer användes. 

Af färdiggjorda dörrar, jalusier, etc. har ej heller under det förflutna året 

någon import egt rum, och är ej att förvänta marknad derför i de spanska 

Medelhafshamnarna. 

Den direkta och indirekta importen till distriktet af svenskt stànggjern och 

stål har under sistlidna året endast uppgått till omkring 1,000 ton. Ingen 

ökning i förbrukningen är för närvarande att förvänta, emedan det spanska 

jernets qvalitct, synnerligast från Biscaya, år efter år förbättrats på samma 

gång det utfaller billigare, äfven till de i handelstralrtaten stipulerade tullumgälderna 

af p:tas 8.65 pr 100 kg. 

Som de svenska smältstyckena ställa sig för dyra, oaktadt de låga tullumgalderna 

af p:tas 3'50 pr 100 kg., har ingen import deraf under de senaste 

åren kunnat komma till stånd. 

Från Sverige och Norge har sedan utställningen liärstädes importen tilltagit 

af trämassa, hästskosöm, öl, punsch, möbler etc, men ej i den utsträckning 

som väntats af det anseende dessa produkter förvärfvade och de medaljer 

de erhöllo. 

Likaledes har från Sverige importerats tjära och beck och från Norge 

trän, fiskguano, skinn etc, men i samma inskränkta skala som under föregående 

år.

mot: 

536 

Importen af sprit till distriktet har varit under år 1889: 

I alla Spaniens tullkamrar tullbehandlades följande partier sprit och bränvin: 

De förnämsta hamnarna till hvilka denna import egde rum, voro: 

Importen af sprit hade nästan fullkomligt upphört, efter att genom lagen 

af den 26 juni 1888 den höga konsumtionsafgiften af p:tas 0'7 6 för hvarje 

procent alkoholhalt satta i verkställighet.

537 

Sedan denna lag, som motsvarade ett införselsförbud, upphäfts och i dess 

ställe den nya af den 21 juni 1889 kungjorts, hvarigenom berörda afgift nedsattes 

till 25 p:tas pr hektoliter af hvilken som helst alkoholhalt och den till förstärkande 

af vin bestämda spriten fritages frän den ytterligare afgiften, pålagd 

vid förbrukningen i städerna, började änyo importen deraf från utlandet, ehuru 

ej i samma omfång som under år 1887. 

Genom bestämmelsen i det senare lagstadgandet om frihet från konsumtionsafgift 

vid tillverkningen af vinsprit, för att derigenom gynna denna industri, 

hystes fruktan att produktionen deraf skulle blifva så stor, att importen af utländsk 

sprit skulle i betydlig mån hämmas. Detta har icke realiserats, emedan 

tillverkningen af vinsprit utfaller för kostsam och har ej särdeles förökats, hvarför 

den fullkomligt renade spriten från Sverige och Tyskland fortfar såsom 

förut att nästan uteslutande användas vid förstärkningen af de för export bestämda 

ordinära vinerna. 

Genom forcerad import och konkurrens mellan Karlshamns Spritförädlingsaktiebolag 

och de tyske fabrikanterna har priset nedgått, och noteras för närvarande 

enligt märke p:tas 80—86 pr hl. af 40° Cartier i magasin, tull och 

omhandlade konsumtionsafgifter betalda samt inklusive fatet. 

Sedan årets början till den 22 dennes hafva till Barcelona importerats 

4,065 fat utländsk sprit. 

De partier vinsprit af 35° Cartier, som kommit i marknaden i de olika 

hamnarna, hafva afyttrats till p:tas 85—87 pr hl. 

mot: 

Importen af klippfisk till distriktet under år 1889 bestod af: 

I alla Spaniens tullkamrar tullbehandlades: 

De förnämsta hamnar, till hvilka denna import egde rum, voro

538 

Enligt samma statistiska uppgifter verkstäldes importen från följande länder: 

Under senare tiden hafva klagomål ånyo försports ftfver qvaliteten af 

den norska klippfisken af förlidna årets fiske, och om ej större omsorg tages 

vid beredningen, kommer förbrukningen deraf att lida. 

Deremot har den i Frankrike beredda, så väl den på New-Foundlandsbankarne 

som vid Island fiskade, med hvarje år förbättrats i qvalitet, och uppnår 

numera i Barcelona och Tarragona den isländska samma pris och äfven 

högre än den från Norge importerade. Bankfisken har börjat finna förbrukning 

i Catalonien; och i de öfriga hamnarna af distriktet ernår den franska numera 

god marknad, hvilket icke var förhållandet för några år sedan. 

Den från Norge till distriktet ankomna klippfisken, har med få undantag 

varit reqvirerad för detaljörernas räkning. Under de senare månaderna hafva 

dessa lidit känbara förluster derigenom att detaljpriset måst nedsättas.

539 

Förutom de redan uppgifna hafva till Spanien importerats följande artiklar: 

Värdet af de förnämsta till Spanien importerade varor under är 1889 

belöper sig till p:tas 668,600,000 samt af hela importen under 

Export. 

I likhet med föregående år har exporten från detta distrikt med bestämmelse 

till Sverige och Norge inskränkt sig till följande, nämligen: 

Från Tarragona smärre partier ordinärt vin, olja och fjäder; från Denia 

russin; från Torrevieja salt; från Almeria vindrufvor och från Malaga hvitt 

och sött vin, russin, mandel, apelsiner, citron, pomeransskal, fikon och andra 

slags frukter. 

Endast en del deraf har aflastats direkte med svenska Lloyds ångare, som 

på hemresan anlöpa Tarragona och Malaga, och en annan del har sändts till 

Köpenhamn, Hamburg, Antwerpen, Liverpool etc, hvarifrån varorna vidare befordrades 

till destinationsorten. Som i tullkamrarne varorna antecknas såsom 

exporterade till den hamn, för hvilken fartyget utklarerar, kan uppgift icke 

erhållas på det qvantum som varit bestämdt för de Förenade rikena. 

Ännu är icke frågan afgjord angående försäljningen af saltverken vid 

Torrevieja, hvarför den omklagade liknöjdheten från administrationens sida, att 

ej förbättra qvaliteteu af sattet och underlätta afskeppningen, fortfar utan för-

540 

ändring, hvilket medför att exporten aftager med hvarje år. Genom de åtgärder 

egarne af saltverket vid Iviza vidtagit för att påskynda aflastningen, förbättra 

qvaliteten af saltet, och derigenom motsvara afnämarnes fordringar, har 

exporten derifrån betydligt tilltagit. 

De förnämsta artiklar, hvilka exporterats från Spanien till utrikes orter, 

och hvilka kunnat vara af något intresse för Sverige och Norge, voro: 

Värdet af de från Spanien exporterade artiklar var: 

Följande förordningar angående handel och sjöfart, af intresse för de Förenade 

rikena, harva utfärdats under år 1889, nämligen: 

Deu 22 april, att det fritagande från ursprungsbevis för klippfisk, som 

genom traktat tillerkänts Norge, bör tillämpas endast för den som ankommer 

direkt från gynnade nationer, hvarest denna vara fiskas eller beredes, men ej 

för den som kommer från andra länder; att importörerna af klippfisk från orter, 

hvarest den ej beredes, böra till tullkammaren aflemna intyg öfver varans ursprung 

från gynnad nation för att kunna åtnjuta de lägre tullunjgälderna, och 

att de spanske konsulerna skola, när de visera manifestet för fartyg som transportera 

klippfisk, uppgifva landet hvarest den producerats. 

Den 29 juni, hvarigenom upphäfves lagen den 26 juni 1888 angående 

konsumtionsafgift å alkohol och sprithaltiga drycker, och i dess ställe pålägges 

en annan speciel extra afgift vid importen från utlandet af 25 p:tas pr hl., 

af hvilken som helst alkoholhalt, samt dessutom en konsumtionsafgift i städerna å 

sprit, bränvin och likörer bestämda för personlig förbrukning. 

Fartyg, som i utlandet intaga med destination till Spanien laddningar eller 

partier alkohol, bränvin eller sprithaltiga drycker, skola i manifestet angifva, 

förutom de i art. 45 af tullstadgan föreskrifna detaljer, antal och bruttovigt af 

de kolli som innehålla omhandlade våtvaror, samt mängd och alkoholhalt, enligt 

Gay-Lussacs hundragradiga areometer, af hvarje kärls innehåll.

541 

Den 22 juli, en ny expeditionstaxa för de spanske konsulerna, enligt hvilken 

afgiften för utfärdandet af följande dokumenter, hvarmed till Spanien med 

last destinerade fartyg böra vara försedda — nämligen visa å manifestet (dä detta 

fordras) samt förteckning öfver passagerarne, sundhetspass eller dess bestyrkande, 

och förteckningen a besättningen (sjömansrullan), — bestämmes till: 

P:tas 15 om fartyget är af mindre drägtighet än 100 ton netto 

» 40 från 101 till 500 ton 

» 75 » 501 » 1,000 » 

» 100 » 1,001 och deröfver. 

Denna afgift erlägges i alla europeiska stater, på asiatiska kusten af Medclhafvet 

och vid Svarta hafvet, Afrikas kust vid Medelhafvet och vid Oceanen 

till Guineabugten, men deremot erlägges i alla staterna i Amerika och Oceanien 

samt de i Afrikas och Asiens kuster vid Oceanen resp.: p:tas 25 — 65—100 

och 150. 

Endast hälften af föregående afgifter erlägges, när laddningen består uteslutande 

af varor, hvarå samtliga tullumgälder icke öfverstiga 50 pesetas för 

metr.-ton. 

Den flytande utställningen af prof på spanska produkter och slöjdalster, 

som afgick till Södra Amerika och hvarom handelsberättelsen den 23 april 

1889 handlade, har fullkomligt misslyckats. 

Ej heller förlidet år hafva för befälhafvare å svenska och norska fartyg 

böter ifrågakommit för öfverträdelse af tull-, karantäns- eller hamnreglementen 

i hamnarna af distriktet. 

Genom den invecklade politiska och ekonomiska ställning, hvari landet befinner 

sig, äro utsigterna till förbättring i handels- och sjöfartsförbindelserna 

med utlandet tyvärr ej att förvänta, hvarför största verksamhet tillrådes. 

Från svenska fartyg hafva anmälts 1 och från norska 6 rymningar, hvaraf 

3 norrmän, hvarvid rymmarne ej kunnat ertappas. 

Vexelkurserna i Barcelona hafva under år 1889 varierat mellan p:tas 

2560 och 26'30 för i. stg 3 månaders dato på London, samt p:tas 102'00 

och 104'15 för 100 frcs 8 dagars sigt på Paris, varande för närvarande p:tas 

26'BO på London och 106'05 på Paris. 

Diskonton liar varit och är oförändrad 4 à 4'/2 pr anno. 

C. A. Dahlander.

Havre den 18 April 1890. 

542 


De forenede Rigers Skibsfart paa Distriktet har været som fölger: 



Under de 5 senest forlöbne Aar har De forenede Rigers Skibsfart paa 

Distriktet hävt det Omfång, som udvises af nedanstaaende Ziffre, hvilke indbefatte 

ankomne, lastede og ballastede Fartöier.

543 

Med Hensyn til Forholdet mellem Seilfartöier og Dampskibe under Perioden 

1885—1889 vil dette sees af nedenanförte Ziffre: 

Ved Granskning af de ovenstaaende Tabeller vil det bemærkes, at den 

svenske Skibsfart paa Distriktet under Aaret 1889, i sin Helhed betragtet, 

udviser en Formindskelse mod det foregaaende Aar af 34 Fartöier og en 

Drægtighed af 7,486 Ton, hvorimod ved Sammenligning med de 2:de næstforegaaende 

Aar en Forögelse i Tonnagen er tilstede med benholdsvis 2,557 

Ton og 23,694 Ton for 1887 og 1886 medens Fartöiernes Antal var 26 

mindre end i 1887, men derimod 22 flere end i 1886. Nedgången i 1889 

Åars svenske Tonnage vedkonimer imidlertid blöt Seilfartòierne, idet at Dampskibstonnagen 

under sidstnævnte Aar har tiltaget med et Antal af 29 Fartöier 

og en Drægtighed af 16,792 Ton mod 1888 Åars, samt 19 Fartöier dr. 

18,188 Ton og 60 dr. 41,637 Ton mod de tilsvarende Ziffre for Aarene 

1887 og 1886. 

Med Undtagelse af Aaret 1888. da den svenske Seilskibstonnage opnaaede 

den forholdsvis höie Ziffer af 51.104 Ton, viser en Nedgång sig i Seillartöiernes 

Drægtighed at have fundet Sted fra Aar 1886, da den udgjorde 44,767 

Ton paa et Antal af 115 Fartöier, medens Seilskibenes Antal og Drægtighed 

for Aarene 1887 og 1889 var henboldsvis 122 og 42,457 Ton samt 77 og 

26,826 Ton. 

For den svenske Skibsfarts Vedkommende representeres Dampskibenes 

Drægtighed af c. 86 % og Seilfartöiernes af de övrige c. 14 % under Aaret 

1889. 

Med Hensyn til den norske Skibsfart paa Distriktet under sidstledae Aar 

har denne i sin Helhed været underkastet en Formiudskelse mod 1888 af 248 

Fartöier og 75.592 Ton. Nedgången falder ogsaa her paa Seilfartòierne. 

hvilke, fra i 1888 at have udgjort et Antal af 801 og en Drægtighed af 

287,063 Ton, for 1889 kun belöber sig til 540 og 189,092 Ton, eller en 

Aftagen af 261 Fartöier og 97,971 Ton. Derimod viser de norske Dampskibes 

Antal og Drægtighed en Forögelse mod 1888 af 13 Fartöier og 22,379 

Ton, samt mod 1887 af 33 og 26,104 Ton og mod 1886 af 53 og 26,286 

Ton, eller med andre Ord, den norske Dampskibsfart paa Distriktet har i de 

sidste Aar været i stadig, om end ujævn Tilvæxt. 

Af 1889 Åars hele norske Fartöistonnage faldt e. 43 % paa Dampskibenes 

Andel og c. 57 % paa Seilfartòierne. 

Ved Sammenligning af den svenske og norske Skibsfart paa Distriktet for 

Aaret 1889 befindes den sidstnævnte at oinfatte et Antal af 478 Fartöier og

544 

en Drægtighed af 135,281 Ton mere end den svenske, idet nemlig Forskjellen 

mellem de svenske og norske Seilskibes Tonnage belöber sig til et Antal af 

463 Fartöier og 162,266 Ton, hvorioiod for Dampfartöiernes Vedkommende 

det svenske Flag fremdeles har beholdt sin Overlegenhed, da nemlig de norske 

Dampskibes Drægtighed er 26,985 Ton mindre end de svenskes, ihvorvel de 

norskes Antal överstiger de svenskes med 15 Fartöier. 

Under Aaret 1889 indkjöbtes i Distriktets Havne: 

for svensk Regning: 2 Seilfartöier, dr. tils. 1.021 Ton 

» norsk » 9 s> s » 7,190 » 

Efterfölgende 2:de Tabeller vise Omfånget af den svenske og den norske 

Skibsfart paa de vigtigste Havne inden Distriktet under Aarene 1885—1889, 

hvorved er at bemserke at de fra hvert foregaaende Aar overliggende Fartöier 

ere indbefattede i de anförte Ziffre: 



Hovedstationen besògtes under 1889 af ialt 78 svenske Fartöier dr. 39,012 

Ton, deraf 60 Dampskibe dr. 32,380 Ton, inedens Seilfartöiernes Antal var 

18 dr. 6,632 Ton. Herved viser sig en Formindskelse mod Aar 1888 af 

10 Fartöier og en Drægtighed af 4.176 Ton. Sammenligues derimod sidstledne 

Åars Tonnage med 1887 Åars, er Nedgången i Tonnagen forholdsvis 

nbetydelig, idet den blöt representeres af 2 Fartöier og 1,896 Ton, medens 

der er en Tilvæxt forhaanden mod Tonnagen i 1886 af 9 Fartöier og 121 Ton. 

Betragter man Forboldet mellem de svenske Dampskibes og Seilfartöiers Tonnage 

under Aarene 1889 og 1888, er der for det sidstledne Aar vistnok en 

Nedgång i Seilskibencs Antal og Drægtighed af 6 Fartöier og 3,738 Ton,

545 

men samtidigt er Dampskibenes Antal og Drægtighed fornget mod et Fartoi 

og 224 Ton. Den svenske Söfart paa Hovedstationcn foregaar altsaa hovedsagelig 

med Dampskibe, af hvilke de fleste under den störste Del af Aaret 

vedligeholde en saagodtsom regelbunden Part, dela mellem Havre og Göteborg 

enten direkte eller med Anlöbning af Kjöbenhavn paa Returreiser fra Havre, 

og dels mellem Hovedstationen og Stockholm, idet Fartöierne, efter först at 

have indtaget Last for sidstnævnte Havn i Rouen, fortsætte Tilbagereisen herfra 

til Stockholm via Antvverpen og i enkelte Tilfælde Malmö eller andre sydsvenske 

Havne. I de senere Aar have de paa Stockholm farende svenske 

Dampskibe i Regelen fra December indtil April Maaned været befragtede i 

Maanedsfart mellem Havre eller Rouen og spanske samt algierske Havne for 

at hente Vinladninger. 

Af svenske Dampskibe ankom hertil under 1889 med Ladning fra Sverige 

45, dr. 21,999 Ton, deraf fra Göteborg 29, dr. 11,377 Ton, fra Stockholm, 

enten direkte eller via svenske Havne i den botniske Bugt, samt som oftest 

med delvis Udlosning i Rouen 15, dr. 10,143 Ton, og fra Uddevalla 1, dr. 

479 Ton. Ladningernes Indhold bestod sædvanligen af Trælast, Jern, Havre, 

Træmasse, raa Huder, Pap, Papir, Bobiner, forarbeidet Træ, Stykgods og Diverse. 

Fra Norge (Christiania via Drainmen) ankom et svensk Dampskib, dr. 

658 Ton, med Ladning bestaaende af Træmasse og Pitprops, fra udenlandske 

Havne med Ladning 4, dr. 2,762 Ton, deraf fra Pillau 1, dr. 355 Ton, fra 

Newcastle on Tyne 1, dr. 769 Ton, fra Alicante via Rouen 1, dr. 875 Ton, 

og fra uran 1, dr. 763 Ton. I Ballast ankom til Hovedstationen 10 svenske 

Dampskibe, dr. 6,967 Ton. 

Af svenske Seilfartöier ankom til Havre under 1889 med Trælast fra 

svensk Havn (resp. Sundsvall og Luleå) 2, dr. 554 Ton; 13 Fartöier, dr. 

4,665 Ton, hidförte Ladninger af Farvetræ eller Mahogny m. v. fra de vestindiske 

Üer, samt 1, dr. 299 Ton, saltede Huder fra La Platafioden. 

Fra Hovedstationeu afgik med Ladning til Sverige 47 svenske Dampskibe, 

dr. 24,795 Ton, deraf til Göteborg direkte 11, dr. 4,036 Ton, til Göteborg 

via Kjöbenhavn 16, dr. G.722 Ton, og til Stockholm (via Antwerpen m. v.) 

20, dr. 14,037 Ton. Til udenlandske Havne afgik herfra med Ladning 8 

svenske Dampskibe, dr. 4,985 Ton, deraf i Maanedsbefragtning paa Havne ved 

Middelhavet 5, dr. 4,015 Ton, samt 3, dr. 970 Ton, med Ladning til dansk 

Havn. I Ballast afgik fra Havre til engelsk Kulhavn 4 svenske Dampskibe, 

dr. 1,831 Ton, og til Rouen 1, dr. 769 Ton. 

10 svenske Seilfartöier, dr. 3,616 Ton, afgik i Ballast til Sverige; eudvidero 

afgik i Ballast: 6, dr. 2,430 Ton, til engelsk Kulhavn, og 1, dr. 296 

Ton, til Kjöbenhavn f. O. Blöt 1 svensk Seilfartöi, dr. 290 Ton, afgik herfra 

med Ladning (til Cappeln). 

Den norske Skibsfart paa Hovedstationen under Aaret 1889 representeies 

af 147 Fartöier, dr. 71.413 Ton, deraf 45 Dampskibe, dr. 27,788 Ton, samt 

102 Seilfartöier. dr. 43,625 Ton. Sammenlignet med Fartöiernes Antal og 

Tonnage under 1888 har en Fonnindskelse fundet Sted af 16 Fartöier og 

5,881 Ton. Den samme Forskjel er paa det nærmeste tilstede mellem Aarene 

1889 og 1887, hvorimod Anfallet og Tondrægtigheden for 1889 og 1886 

næsten viser Ziffre af samme Störrelse. 

Af norske Dampskibe ankom i forrige Aar til Hovedstationen: fra Christiania 

20, dr. 13.234 Ton, med Ladning fornemmelig af Tradast, Træmasse, 

Hesteskosöm, Stykgods m. v.; fra Sverige med Trælast 1, dr. 692 Ton, og fra 

andre Lande med Ladning 19, dr. 10,960 Ton, deraf fra spanske, portugisiske 

eller algierske Havne med Vin 14, Jr. 6,347 Ten. fra Hamburg med Styk- 


546 

gods 1, dr. 1,294 Ton, fra,Stettin med Kugmeel 1, dr. 329 Ton, fra Porto 

Rico med Kaffe 1, dr. 1,294 Ton, fra Odessa med Hvedemeel og Rapssæd 1, 

dr. 1,372 Ton, samt fra Cardiff med Stenkul 1, dr. 324 Ton. I Ballast ankom 

til Havre fra diverse udenlandske Havne 5 norske Daoopskibe, dr. 2,902 Ton. 

Til Havre ankom endvidere under Aaret 1889 af norske Seilfartòier: med 

Ladninger fra Norge 11, dr. 3,233 Ton, deraf med Is 9, dr. 2,618 Ton, og 

med Trælast 2, dr. 615 Ton; fra Sverige 9, dr. 2,933 Ton, ligeledes med 

Trælast, fra diverse vestindiske Havne med Farvetræ 41, dr. 17,728 Ton, fra 

Montevideo eller Rio Janeiro med saltede Huder 5, dr. 1,340 Ton, fra Levuka 

med Kokusnödkjerner 1, dr. 602 Ton, fra resp. Manzanillo, Minatitlan, 

Tnspan og Porto Platå med Mahogny 5, dr. 1,439 Ton, fra Kobe (Japan) 

med Stykgods 1, dr. 456 TOD, hvilket Fartöi afgik med Restladning til London, 

fra Martinique med Stykgods 1, dr. 301 Ton, fra Bahia med Hvalolie 

1, dr. 273 Ton, fra Pascagoula med Pitchpine 1, dr. 606 Ton, fra Galveston 

med Bomuld 3, dr. 1,290 Ton, fra resp. New-York eller Pliiladelphia med 

Petroleum 4, dr. 4,172 Ton. Endvidere ankom fra Riga med Trælast eller 

Hamp 3, dr. 1,107 Ton, samt fra Viborg med Trælast 1, dr. 286 Ton. Af 

det Ovenstaaende vil det bemærkes, at de hid ankomne norske Seilfartòier fornemmelig 

anvendes i den transatlantiske Fragtfart. 

Fra Hovedstationen afgik under Aaret 1889 af norske Dampskibe: til 

Christiania med Ladning, væsentlig Stykgods, 21 Fartfiier, dr. 18,815 Ton, 

idet Arendal som oftest anlöbtes under Reisen; til udenlandske Havne med 

Ladning 17, dr. 9,181 Ton, deraf til Oolon med Stykgods, kompletterende 

Ladning indtaget i Hamburg, 1, dr. 1,294 Ton, samt til S:t Thomas, ligeledes 

efter at have indtaget Fyldningslast, 1, dr. 1,345 Ton, til Spanien eller Portugal 

10, dr. 4,519 Ton (tomme Fade m. v.), under Maanedsbefragtning, til 

Oran 3, dr. 1,371 Ton, samt til dansk Havn 2, dr. 652 Ton. I Ballast afgik 

6 norske Dampskibe, dr. 4,335 Ton, deraf til engelsk Kulhavn 4, dr. 2,349 

Ton, til Fowey 1, dr. 692 Ton, og til Hamburg (med Restladning fra Vestindien) 

1, dr. 1,294 Ton. 

Samtlige de i Fart mellem Havre og Christiania gaaende norske Dampskibe 

tilhörte det söndenfjelds-norske Dampskibsselskab, som med 5 af sine 

Fartöier under hele Aaret har underholdt en regelmæssig Fart paa Havre med 

Afvexling af nævnte 5 Skibe. 

Endvidere afgik fra Hovedstationen til Norge i Ballast: 27 norske Seilfartöier, 

dr. 10,112 Ton, til Sverige 5 d:o, dr. 1,471 Ton, til britisk Kulhavn 

44, dr. 18.504 Ton, til Canada 3, dr. 2,128 Ton, til New-York eller 

Philadelphia 4, dr. 4,112 Ton, til finske Havne 3, dr. 1,028 Ton, til Riga 

1, dr. 423 Ton, og til Archangel 1, dr. 309 Ton. Med Ladning afgik fra 

Hovedstationen til udenlandske Havne 8 norske Seilskibe, dr. 3,347 Ton, deraf 

til Progre?o 1, dr. 383 Ton, til S:t Pierre (Martinique) 1, dr. 365 Ton, til 

Philadelphia 1, dr. 935 Ton, til Riga 2, dr. 920 Ton, til S:t Petersburg 1, 

dr. 265 Ton, og til dansk Havn 2, dr. 479 Ton. 

De forenede Rigers Yicekonsul i Bordeaux anförer i sin Rapport for Aar 

1889 fölgende (her gjengivet i Oversættelse) angaaende den svenske og norske 

Skibsfart under sidstledne Aar paa nævnte Havn: 

»Under det sidst forlöbne Aar bar Bordeaux' Havn — med Indberegning 

af de Fartöier, som have losset eller lästet paa Reden ved Laroque med Indog 

Udklareriug ved Toldkammeret hersteds — været besogt af 12 svenske og 

18 norske Dampskibe med en Drægtighed af tilsammen 17,131 Ton, nemlig 

6,987 Ton for de svenske og 10,144 Ton for de norske Fartöier — mod 13 

svenske og 26 norske Dampskibe under Aaret 1888, drægtig respektive 7,516

547 

Ton og 12,550 Ton, tilsammen 39 Fartöier, dr. 20,066 Ton — samt af 9 

svenske og 47 norske Seilfartöier, dr. respektive 3,754 og 21,722 Ton, eller 

tilsammen 56 Seilfartöier, dr. 25,476 Ton — mod 63 Fartöier, dr. 31,615 

Ton, deraf 2 svenske, dr. 1,255 og 61 norske, dr. 30,360 Ton, under det nærniest 

foregaaende Aar. — De nævnte svenske Dampskibe have under Aaret 

1889 hävt 78 Ind- og ligesaa mange Udklareringer med en Drægtighed for 

hver af disse af 40,112 Ton, tilsammen 156 Klareringer og en Drægtighed 

af 80,224 Ton — mod 148 Klareringer med en Drægtighedsziffer af 78,544 

Ton under det foregaaende Aar, og af de svenske Seilfartöier er bleven foretaget 

8 Ind- og 9 Udklareringer eller tilsammen 17 Klareringer og 7,107 Ton, 

mod 4 Klareringer af svenske Seilfartöier Aar 1888 med en Drægtighed af 

2,510 Tou. Af de norske Dampskibe er samtidigt foretaget 52 Ind- og 53 

Udklareringer eller tillsammen 105 Klareringer med 51,134 Ton — mod 133 

Klareringer og 58,474 Ton under Aaret 1888 —, samt af de norske Seilfartöier 

42 Ind- og 45 Udklareringer eller tilsammen 87 Klareringer og 38,664 

Ton, medens Antallet Klareringer af norske Seilfartöier det foregaaende Aar 

havde belöbet sig til 123 med tils. 57,329 Ton. 

jVed at opstille i Tabelform en Sammenligning af De forenede Rigers Skibsfart 

for begge Aar, faar denne saaledes fölgende Udseende: 

»Et norsk Seilfartöi, dr. 289 Ton, har i April Maaned forrige Aar, under 

Indbugseriug til dets Kaiplads i herværende Havn. været udsat for en Kollision, 

hvilken har givet Anledning till en Process, som i August Maaned blev 

af herværende Handelstribunal afgjoit med lige Fordeling af den stedfundne 

Skade og Tab, da det ansaaes, at Feil var bleven begaaet paa begge Sider. 

Denne Dom er af herværende Overret bleven stadfæstet i December Maaned.

548 

Det omhandlede Fartöi er som Fölge af nævnte Dom bleven lagt i Beslag og 

det kommer sandsynligen at blive solgt ved Auktion. 

»Pra Sverige er under Aaret 1889 ankommet med Ladning: 

»Af de svenske Dampskibe ankom et (tilhörende »Svenska Lloyds» i Göteborg) 

5 Gange direkte fra Göteborg og 4 Gange fra samme Havn via resp. 

Fécamp, Santander, Danzig og Fredrikstad. Tvende af TStockholms Ängfartygsrederibolags» 

Fartöier ankom fra Stockholm ialt 8 Gange (deraf 7 Reiser via 

norrländsk Havn og 1 Reise fra Vestervik), desuden 1 Reise fra Göteborg via 

Fredrikshald; tvende andre svenske Dampskibe ankom ialt 3 Gange fra norrländske 

Havne. Ladningerne havde fornemmelig bestaaet af Jern fra Stockholm 

og Göteborg, Trælast fra Norrland og Göteborg samt desuden Træmasse 

og Stykgods fra sidstnævnte Havn. Det omnævnte norske Seilfartöi ankom 

med Trælast fra Norrland. Intet svensk eller norsk Fartöi har i Aarets Löb 

ankommet fra Sverige i Ballast. 

»Fra Norge aDkom med Ladning: 

»Det norske Dampskib »Garonne» har under Aaret 1889 vedligeholdt en 

stadig Fart mellem Christiania og Bordeaux, og fra förstnævnte Havn ankommet 

hid 13 Gange, hvoriblandt 1 via Santander og de övrige 12 med Kompletteringsladning 

fra en eller flere Havne i det sydligc Norge. Ladningerne havde 

bestaaet af Trælast, Træmasse, Hesteskosöm, Spiritus ni. m. Et andet Dampskib 

(usædvanligt nok under Maanedsbefragtning) ankom fra Throndhjem med 

Trælast, hvilken sidstnævnte Slags Ladning ogsaa medförtes af det omnævnte 

svenske og 5 af de norske Seilfartöier. To norske Seilskibe ankom med Is. 

Et norsk Dampskib, som var under Maanedsbefragtning, ankom i Aarets Löb 

fra Norge med Ballast. 

»Fra fremmede Lande og Steder er med Ladning ankomne: 

samt under Maanedsbefragtning:

549 

»De svenske Daiupskibe crc ankomne 47 Reiser fra Lissabon (6 Dauipskibe 

hjemniehorende i Trelleborg og 1 i Landskrona), 1 fra Lissabon og Oporto, 

1 fra Oporto — hovedsagelig med Vin — samt 1 fra Libau med Havre og 2 

fra Archangel med Trælast. De svenske Seilfartòier ere samtlige ankomne fra 

Vestindien med Sukker og Rum. 

»De norske Dauipskibe ere ankomne 47 Reiser fra Lissabon, 1 Reise fra 

Lissabon og Oporto, 1 fra Lissabon og S:t Ybes, 5 Reiser fra Algier, 3 Reiser 

fra Algier og spanske Middelbavsbavne, 3 fra Nordspanieu (Pasages), 1 fra 

Spalato og 1 fra Triest, Fiume og Spalato — samtlige med Viuladning og delvis 

Stykgods —, videre 3 Reiser fra Smyrna og andre Havne i Lilleasieu med 

Stykgods (Rosiner m. m.), 3 Reiser med Stenkul og 1 med anden Slags Ladning 

(Kreosot) fra England, 1 Reise fra Danzig med Egestav og 1 Reise fra 

Bryssel med tomme Fade. 

»Af de norske Seilfartòier ere 3 ankomne fra Finland, 1 fia Kronstadt, 

10 fra britisk Nordamerika, bver af disse 1 Reise med Trælast, 4 Fartöier 

Ira New-York med Petroleum og Napbta (hvilke som sædvanligt bave losset 

paa Reden ved Laroque og ikke indkomiuet i berværende Ilavn), 11 fra Vestindien 

med Sukker, Rum, Kakao og Farvetræ, 1 fra Mozatubique-Kysten med 

Arachidrötter og 1 fra S:t Ybes med Sardiner. I Ballast (eller med Laduing 

som ikke er bleven udlossct bersteds) ere ankomne lra andre franske Havne 4 

svenske og 5 norske Dauipskibe (samt 1 svensk og 2 norske Seilfartòier, efter 

Lösning af Petroleum for Bordeaux Regniog paa Laroques Red, S.t Loubès) 

og fra udeulandske Havne 1 svensk og 1 norsk Dampskib samt 1 norsk Seilfartöi. 

»Til Sverige er afgaaet med Ladning: 

3 svenske Dampskibe med 20 Indklarer., 11,360 Ton, Bruttofragt Frcs 180,850 

mod 1888: 19 » 10,737 » » » 163.600 

Et Dampskib (tilbörende »Svenska Lloyds») har gjort 10 Reiser til Göteborg 

og de 2 övrige (i Stockholm hjemmehörende Fartòier) tilsamnien 10 Reiser 

til Malmö og Stockholm, alle med Stykgods (Vin, Cognae, Konserver m. m.). 

»Fire svenske og et norsk Seilfartöi ere under Aaret afgaaede til Sverige 

i Ballast. 

»Til Norge er afgaaet med Stykgodsladninger: 

1 norsk Dampskib... med 13 Udklarer., 6,396 Ton, Bruttofragt Frcs 55,000 

mod 1888: 12 » ' 5,904 » » » 62,400 

»Det nævnte norske Dampskib har under 11 af disse Reiser aulöbet Southampton. 

— 2 svenske og 13 norske Seilfartòier ere uuder Aaret afgaaede til 

Norge i Ballast. 

»Til fremmede Lande og Steder ere med Ladning afgaaede: 

samt under Maanedsbefragtning: 

* Fragten for et Fartòi, dr. 397 Ton, har paa Grund af manglende Opgave ikke kunnet 

medtages.

550 

I den fra De forenede Rigers Vicekonsulat i Rouen til Generalkonsulatet 

indsendte Aarsberetning for 1889 meddeles om den svenske og norske Skibsfart 

paa nævnte Havn, at den under nævute Aar i sin Helhed er foröget med 

12 Fartöier og 16,557 Ton mod Antallet og Drægtigheden for 1888, nemlig 

14 svenske Fartöier, dr. 10,731 Ton, samt for de norske: i Drægtighed 5,826 

Ton mere, hvorimod Antallet af Fartöier er aftaget med 2. — Ved Saminenligning 

mellem 1889 og 1887 Åars Skibafart viser sig en Tilvæxt for Aar 

1889 af 52 Fartöier og 30,743 Ton. 

Af de 110 svenske Fartöier, som under sidstnævnte Aar besögte Rouens 

Havn, var 6 Seilfartöier, medens Antallet af disse under 1888 ikke belöb sig 

til mere end 2. 

Sammenlignes Antallet af de norske Dampskibe, som under de 2 sidstforlöbne 

Aar er ankommet til Rouen, viser sig en Forügelse under Aaret 1889 

af 21 Fartöier. De norske Seilskibe ere derimod aftagne med det betydelige 

Ziffer af 23 Fartöier eller henved 50 % af det Antal, som besögte Rouens 

Havn Aar 1888. Denne Nedgång i Seilskibenes Antal maa fornemmelig tilskrives 

den formindskede Kornvareimport; men den har ogsaa været foraarsaget 

ved, at Indförselen af Petroleum nu for en stor Del foregaar med særskildt 

for denne Transport konstruerede Dampskibe, som före Ladningen i dertil indrettede 

Beholdere. 

De med svenske og norske Dampskibe til Rouen ankomne Ladninger have, 

ligesom under Aaret 1888, fornemmelig bestaaet af Trælast, Jern eller Havre 

fra Sverige, Trælast og Træmasse fra Norge samt Vinladninger fra Spanien 

og Portugal. De i Vinimporten anbragte Dampskibe have ligesom tidligere 

gaaet i Maanedsfart. Det antages imidlertid at, om end denne Slags Befragtninger 

skuldo tiltage i Antal, vil i sin Helhed neppc opstaa en foröget Skibsfart 

paa Rouen af svenske og norske Fartöier, da Seilskibenes Antal viser sig 

at være i stadigt Nedgaaende. For Vinimporten befragtes sædvanlig Dampskibene 

for et Tidsrum fra 2 til 6 Maaneder; i Træmassebranehen eugageres 

Fartöierne oftere for hele Aaret. I Begyndeisen af indcværende Aar er saaledes, 

specielt for Træniassetransport, men ogsaa for anden Godstrafik, aabnet 

en regelmæssig Dampskibslinie mellem Christiania, Drammeu, Skien og Rouen 

med det norske Dampskib »Normandie», som opgives at kunno indtage 1,500 

Tons Ladning. 

I nævnte Vicekonsulats Rapport omnævnes i Förbindelse herined, at, 

dersom Træmasse fremdeles skulde forblive en toldfri Artikel ved Indförsel til 

Frankrige, synes en regelbunden Dampskibsfart mellem Göteborg og Rouen at 

maatte kunne drives med Fordel, da der ikke savnes Grund til at antage, at 

en saadan Rute skulde give Anledning til betydelige Skibninger af Træmasse, 

hvorhos et Foretagende af dette Slags for övrigt turde give Stödet til en ikke 

ubetydelig Transport af andre Varer. En saadan Dampskibslinie vilde imidlertid 

neppe komme istand uden den nödvendige Medvirkning af nogle af de större 

Træmasseexportörer, hvilke ved at afslutte Aarakontrakter med Konsumenter i 

Frankrige kunde opnaa Sikkerhed for Afsætning af visse Partier, med Rouen 

som Losseplads. Et saadant Dampskib antages ogsaa at burde være beregnet 

paa at kunne medtage Passagerer, hvorhos Afgangstiden saavel fra Rouen som 

fra Göteborg skulde forcgaa til fast bestemt Dag. 

Med Hensyn til den sveDske og norske Skibsfart paa Calais, Dieppe, Dunkerque 

og Honfleur under forrigc Aar, viser sig for allo disse Havne en Ned-

551 

gäng mod Aaret 1888 i de svenske og norske Fartöiers Antal og Tonnage, 

med den Undtagelse, at Dunkerque for de sidstnævnte Fartöiers Vedkommende 

viser en Tiivæxt af 698 Ton, inedens Fartöiernes Antal er aftaget fra 74 til 

67. De fornemste Aarsager til denne Nedgång har dels været en formindsket 

Trævareiinport og dels, at engelske Dampskibe i större Antal end tidiigere have 

vseret aubragte i Trælastfart fra Ostersöen til de her nævnte Havue. 

Antallet og Tonnagen af svenske og norske Fartöier, som tilsammenlagte 

ere ankomne til Havnene Calais, Dieppc, Dunkerque og Honfleur under de 3 

seneste Aar, udvises af nedenstaaeude Tabel: 

De af den svenske og norske Skibsfart paa dette Konsulatdistrikt fortjente 

Bruttofragter under Aaret 1889 har været, som fòlger: 

Under de 3 næstforegaaende Aar var det sammenlagte Bruttofragtbelöb 

for svenske og norske Fartöier: 

Fragtfortjenesten befindes saaledes for Aar 1889 at have været Kr. 

857,513 mindre eud for Aar 1888, men derimod henholdsvis Kr. 1,103,673 

og Kr. 1,552,696 mere end for 1887 og 1886. Tages det imidlertid i Betragtning, 

at den svenske og norske Tonnage under 1889 var 83,078 Ton 

mindre end i 1888, viser Bruttofragtbelöbet for sidstledne Aar sig at have 

været proportionsvis endog Kr. 636,229 större end for 1888. Det tär derfor 

antages, at Rederiernes Nettofortjeneste af Farten paa dette Distrikt maa have 

været god under forrige Aar, i.iær naar der tages Hensyn til, at Fartöiernes 

Reiser under Slutningen af Aaret foregik under gunstigere Veirforholdc end 

hvad Tilfældet var i de Par sidsle Maaneder af Aaret 1888. 

De under forrige Aar opnaaede Fragtnoteruiger paa Distriktet udvises af 

nedenstaaende Overs igt: 

Fra Sverige: For Trælast pr Petersburg Standard til Havne ved Kanalen: 

Til Rouen:

552 

Til Havn ved Atlanterhavct: 

Med Seilfartöier: 49 à 50 Frcs fra Vestervik. 

» B 46 à 48 » B Norrköping. 

B D 60 B » norrländsk Havn. 

i> Dampskibe: 50 B B Stockholm. 

B B 50 à 52 » » norrländsk Havn. 

Til Bordeaux: 

Med Dampskibe: 30 Frcs fra Göteborg. 

B » 70 à 80 Fres fra norrländsk Havn. 

Til Bordeaux fra udenlandske Havne: 

Med Seilskibe: 70 à 76 Fres fra Finland. 

» B 88 B » Archangel. 

» i) 67 à 82 B B britisk Nordamerika. 

Fra Norge til Havn ved Kanalen: 

Med Seilfartöier: 30 à 37 Fres (Begyndeisen af Aaret) fra östlandsk Havn. 

» B 34 à 49 B (Juli—November) B B B 

» Dampskibe: 54 Frcs fra Trondhjem. 

Til Havn ved Atlanterhavct: 

Med Seilfartöier 35 à 46 Frcs fra östlandsk Havn. 

Til Bordeaux: 

Med Seilfartöier: 45 à 54 Frcs fra östlandsk Havn. 

B » 60 Frcs fra Namsos. 

Fra Amerika og Vestindien: 

Med Seilfartöier: £ 6 pr Petersburg-Std Pitchpine fra Pascagoula. 

» B 30 Sh. pr Ton Farvetræ fra Savannan. 

» » 50 Frcs, 45 og 47 Sh. 6 D. pr Ton Farvetræ fra Cap 

B B 

Haitien. 

33 Sh. 6 D. à 35 Sh. pr Ton Farvetræ fra Black River. 

B » 38 Sh. pr Ton Farvetræ fra San Domingo. 

B B 48 Sh. » B B B Aux Cayes. 

B B 32 Sh. 6 D. pr Ton Farvetræ fra Campèche. 

» » 55 Frcs pr Ton Farvetræ, Mahogny fra Tuspan. 

B B 37 Sh. 6 D. à 40 Sh. pr Ton Farvetræ, Mahogny fraManzanillo. 

B B 57 Sh. 6 D. pr Ton Farvetræ, Mahogny fra Minatitlan. 

Træmasse fra Norge, pr Ton 11 Frcs 50 Ctm. à 12 Frcs 50 Ctm. 

Is fra Norge til Havn ved Kanalen, 11 Frcs à 14 Frcs. 

B » » B Atlanterhavet 18 Frcs à 20 Frcs. 

Jero fra Sverige, pr Ton 15 à 20 Frcs. 

Havre B B pr. Qv. 1 Sh. 3 D. à 2 Sh., til Rouen. 

» B B B 1 Sh. 7'/, D. à 1 Sh. 9 D., til Havre. 

Sukker fra Vestindien, pr Ton 40 à 47 Frcs til Rouen. 

Mais fra Sydamerika, B 23 à 26 B B B 

Hvede fra Portland (Oregon), pr Ton 45 Sh., » B 

Ris fra Rangoon, B 33 B B B 

Petroleum fra New-York eller Philadelphia, pr 40 Gallons 3 Sh. 6 D., til Havre. 

B » » » B B B B 4 Sh. 6 D. à 4 Sh. 7 D. 

til Rouen.

553 

Petroleum fra New-York eller Philadelphia, pr 40 Gallons 3 Sh. 9 D. à 4 Sh. 

6 D. til Bordeaux. 

Træmasse (vaad) fra svensk Havn, pr Ton 15 à 20 Frcs til Bordeaux. 

» tör » » » s> 30 Frcs, » J> 

Bomuld fra G-alveston, pr eng. S '/16 D. til Havre. 

» » New Orleans » "8 3 /t Cent » 

Det Opsving i Fragterne, som under det sidste Halvaar af 1888 fandt 

Sted paa saa godt som alle Farvande, bibeholdt sig næsten uforandret under 

1889. under hvilket sidstnævnte Åars Höstmaaneder, modsat livad eliers pleier 

at være Tilfældet, en vigende Tendeuts var tilstede i Trælastfragterne fra 

östersöiske Havne. 

Af hvad tidligere er anfört i denne Aarsberetuing, deltog et större Antal 

svenske og norske Dampskibe under Maanedsbefragtning i 1889 Åars Vinimport 

til Rouen, Bordeaux og Havre. Til Rouen indklareredes saalcdes 52 

svenske Dampskibe, dr. 23,173 Ton, og 62 norske Dampskibe, dr. 20,674 Ton. 

Til Bordeaux ankom af nævnte Dampskibe et Antal af 47 svenske, dr. 22,490 

Ton, samt 20 norske, dr. 7,976 Ton, og til Hovedstationen 1 svensk Dainpskib, 

dr. 763 Ton, samt 13 norske, dr. 5,890 Ton. Fragtbetingelserne have 

varieret mellem 11 og 20 Frcs pr Netto Register-Ton og pr Maaned, hvilke 

Noteringer paa det nærmeste ere af densamme Störrelse som fandt Sted under 

det foregaaende Aar. Maanedsbefragtningernes Varighed har sædvanligen varieret 

mellem 1 til 6 Maaneder. Üm Vinimporten til Bordeaux anförer De forenede 

Rigers Vicekonsul dersteds, at denne, fra at have udgjort 208,449,652 Liter 

for 1888, nedgik under sidstlednc Aar til 176,404,034 Liter, bvilket udviser 

en Formindskelse for 1889 af 32,005,618 Liter. I Förbindelse hermed beröres, 

at Sysselsættelsen for Dampskibe i denne Transport selvfölgelig ikke har 

været saa stor som Aaret forud. 

üui Udfragterue fra Distriktets Havne gjælder fremdeles hvad herom i 

foregaaende Aarsrapporter har været omuævnt. Et mindre Antal svenske og 

norske Skibe har under 1889 fra forskjellige af Distriktets Havne afgaaet med 

Ladninger, saasom Klid, Stykgods, Fosfat, Halm, Sand, Oliekager m. v., men 

disse Befragtniuger have, som hidtil, været af underordnet Betydning. — De 

i Maanedsbefragtning i Vinfarten gaaende Dampskibe have i Regeleu afgaaet 

med tomme F'ade til Lastepladsen. 

Export af Pitprops fra Bordeaux opgives imidlertid at danne en Undtagelse 

fra ovenuævnte Bemærkning om Udfragterne i sin Almindelighed. Ifölge derværende 

Vieekonsuls Meddelelser cm denne Udförsel, var den samme i Aar 

1889 steget til 271,475 Ton (mod 218,977 Ton for 1888). I denne Fart 

deltog under sidstledne Aar 2 svenske og 6 norske Dampskibe samt 1 svensk 

og 20 norske Seilskibe. Om Pitpropsfragterne anförer bemeldte Vicekonsul, 

at den Stigning, som begyndte i Aaret 1888, i det hele har fortsat at gjöre 

sig gjældende, idet der sædvanlig har været betalt 7 à 8 Sh. pr Ton og i 

flere Tilfælde lige til 9 Sh., hvorimod disse Fragter aldrig have været noterede 

under 6 Sh. pr Ton. 

Med Hensyn til de Fragter, som betales af Varer, der have afgaaet med 

de i regelmæssig Fart fra Havre, Rouen og Bordeaux til svenske og norske 

Havne anbragte svenske og norske Dampskibe, retter Fragtsatserne sig efter 

Varepartiernes Slags og Störrelse samt efter Aarstiden, idet nemlig en Fragtforhöielse 

finder Sted for de svenske Skibo med 20 % fra den 1 November 

til den 1 April og for norske Skibe med 25 % fra den 1 Oktober til den 1 Marts. 

Udsigterne for indeværende Åars Fragter synes for Trælastfartens Vedkommende 

ikke at love saa höie Noteringer som under det foregaaende Aar,

554 

Efter hvad der for Generalkonsulatet er oplyst, er saalcdes et norsk Fartöi 

bleven befragtet til 41 Fres pr Petersburg-Standard fra Sundsvall til Havre, 

medens der opnaaedes 45 à 50 Frcs ved Fartens Aabuing i 1889. Derimod 

liar de hidtil under indeværende Aar til Havre ankomne Seilfartöier med Farvetræ 

fra Vestindien og Mellemamerika hävt lige saa gode Fragtbetingelser 

som under forrige Aar. 

Under 1889 hjemsendtes gjennem Genoralkonsulatet indsparede Hyrebelöb: 

Endvidere hjemsendtes afdöde Sömænds tilgodehavende Hyre med Kröner 

2,843-56. 

Af Mönstringsforretninger forefaldt under 1889; 

Til 71 forlislc, syge eller nödlidende svenske og norske Sümænd udbetaltes 

af Generalkonsuiatet Aar 1889 i Undersföttelse iait Frcs 3,910'I6. 

Under Aaret 1889 indtraf ved Hovedstationen 4 Röniningstilfælde, nemlig 

3 Sömænd fra 2 svenske Fartöier og 1 fra et norsk Skib. 

Af Generalkonsulatet er under det sidstledne Aar indsamlet Francs 878'75 

til Uuderhold af den herværende norske Sömandskirke. 

Generalkonsulatets Adresse er fremdeles Quai d'Orléans 59. Kontoret 

höides aabent fra Kl. 10 til 12 Formiddag og fra Kl. 2 til 4 Eftermiddag, 

herfra Helligdage undtaget. 

Betræffeude forrige Åars Vareindförsel fra Sverige og Norge til Distriktets 

Havne har Generalkonsulatet fra det herværende Toldkammer og vedkommeade 

Vicekonsuler modtaget adskillige Opgaver, som hr meddeles i Uddrag. 

Det sidstledne Åars Import af Trævarer (uforarbeidede) skal ifölgo nævnte 

Opgaver kunne approximativt anslaaes til: 

Den modsvarende Indförsel var:

555 

Af Importeu i 1889 udgjorde Tilförselen af hövlede Bord (frises a parquet): 

De anförte Importziffre for 1889 tilkjendegive i sin Helhed en Aftagen, 

mod foregaaende Aar af 25,245 Ptbg-Std for den svenske Trælast og 7,112 

Ptbg-Std for den norske. 

Den hele Indförsel af Trælast til Distriktet kan for 1889 beregnes til 

259,992 Ptbg-Std, fordelte paa de forskjellige Havne, saaledes som nedenstaaende 

Tabel udviser: 

Heraf indförtes under svensk og norsk Flag 82,182 Ptbg-Std, eller omkring 

32 % af den hele Import. 

Ved at sammenligne de ovenstaaende Ziffre med de modsvarende for Aaret 

1888, befindes Indförselen fra Rusland at havc aftaget reed 20,614 Ptbg-Std; 

derimod viser sig en Tilvæxt at have fundet Sted i Importen fra Amerika (912 

Ptbg-Std), samt fra Tydskland (1,312 Ptbg-Std). 

Om dette Distrikts Trcemarked under forrige Aar kan anföres, at de franske 

Importörer maatte i Begyndeisen af Sæsongen finde sig i at betale Våren dyrere, 

hvorhos Fragterne ogsaa holdt sig paa et höiere Niveau end det var Tilfældet 

under den modsvarende Tid af 1888. — Markedet var i Begyndeisen 

livligt og Importòrerne gjorde derhos Regning paa, at Forbruget af Trævarer 

skulde betydelig foröges, da det antoges, at der vilde blive stort Behov af samme 

til Pariserudstillingeas B3'gningskoiöplexer; men det viste sig snart, at det kun 

var Artiklen Jern, som anvendtes i en större Maalcstok. Importòrerne saa sig 

imidlertid snart nödsagede at forlange höiere Priser hos sine Kunder; men dette 

havde kun til Fölge, at Ordrene udebleve. Importòrerne sad derfor i Juni 

Maaned inde med större Beholdninger end sædvanligt og da enkelte af de omhandlede 

Firmaer samtidigt befandt sig i den Nödvendighed at maatte realisere 

en Del af sine Oplag for at skaffe Penge til at indfrie sine Accepter ved Forfaldstid, 

dalede Priserno, uden at der paa denne Maade fremkaldtes nogen Livlighed 

i Markedet, som fremdeles förblev mat. Det saaledes af Importòrerne 

lidte Tab gik især ud över dem af disse, som havde opereret for staerkt i Forhold 

til sine Ressourcer. For de franske Importörer har derfor det sidstledne 

Aar ikke været heldigt. Derimod antages de skandinaviske Trælastexportörer, 

isærdeles under forrige Åars l:ste Halvdel, at have hävt en god Fortjeneste, 

paa Grund af de opnaaede höie Priser for de Kvantiteter, som de ifölge Kontrakt 

skulde levere. Det franske Markeds Tilstand maatte imidlertid i Læogden 

ogsaa udöve sin Virkning paa Exportörerne, som senere her paa Aaret ikke saa

556 

sig istand at holdo Priscrne oppe, da ikke alene de franske, men ogsaa de engelske 

Importörer, viste afgjort Uvillighed til at aceeptere Afskibernes höie 

Fordrioger. — Paa Grund af de relativt höie Priser paa nordisk Trælast samt 

de ligeledes höie Fragter under forrige Aar har det franske' Forstvæsens Produkter 

i större Udstrækning kunnct konkurrere med fremmed Trævirke. Det 

er for Generalkonsulatet endog hleven oplyst, at Trælast fra Schweiz, Tydskland 

og Österrige har til billigerc Pris kunnet erstatte nordisk Virke, og under 

disse Orustændigheder maa det ikke forundre, at Trælastiniporten fra Sverige 

til Frankrige nedgik, efter hvad der er opgivet, med cirka 50,000 Ptbg-Std. 

Det indeværende Åars Trælastmarked i Frankrige synes slet ikke at have 

særdeles lysende Udsigter. Vidtomfattende Arbeider med stort Forbrug af Træ 

forefindes ikke og det antages derfor af kompetente Personer, at Kjöbelysten 

vil blive liden, trots det allerede stedfundne Prisfald. Et herværende större 

Trælastfirma har for Generalkousulatet eudvidere oplyst, at ved forrige Åars 

Udgang forefandtes usolgte, i östersöiske Havne, store Beholdninger af Trælast, 

samt at en Nedgång i Prisen har fundet Sted med 25 à 50 Frcs pr Std., 

hvilket imidlertid ikke har udövet nogen Indflydelse paa Kjöberne, som frenideles 

indtage en reserveret Holdning. 

Under Aaret 1889 opnaaedes for Produkter fra Sundsvalls og Hcrnösands 

Distrikter nedenstaaende Gjennemsnitspriser: 

Indeværende Åars Priser opgives at have været indtil nu: 

For 9" brude Furreplauker iniödesees en modsvarende Prisdifferentsc at 

skulle finde Sted. 

Angaaendc den Import, som fra Sverige og Norge har foregaaet til Distriktets 

Havne af diverse andre Varer under det sidstledne Aar, kan beinærkes, 

at, med Undtagelse af Træmasse, Havre, Is og Jern. har dcune Indfrtrsel været 

af underordnet Betydning. Denne Import har til Hovedstationen, under det 

eidstledne Aar, forneinmelig bestaaet af de i nedenstaaende Kolonne for 1889 

anförte Varor. Til Sauimenligning ere de modsvarende Ziffre for Aarene 1888 

og 1887 ogsaa medtagne. 

Fra Sverige:

557 

Fra Norge: 

De aofòrte Ziffre over Importen fra Sverige til Hovodstationen undviser at 

Artikleo Havre under 1889 er aftaget iued 889,235 Kg. mod foregaaende 

Aars Indfòrsel, men at den samme bar været 1,196,365 Kg. större cnd Im-

558 

porten for 1887. Af Jern er Indförselen aftaget med 1,257,297 Kg. mod 

den tilsvarende for 1888 og med 1,196,365 Kg. mod 1887. Et herværende 

Firma i Jernbranchen har for Generalkonsulatet oplyst, at forrige Åars formindskede 

Indförsel til Havre af svensk Jern bör tilskrives den indtrufne Prisstigning, 

som foranledigede, at de franske Konsumenter

559 

Indförsel fra Sverige: 

Indförsel fra Norge: 

Den i berörte Tabeller onmævnte Import til Vicekonsulsstationerne har 

foregaaet direkte fra Sverige og Norge, med Undtagelse af det til Dunkerque 

indfflrte Parti Trän, som ankom via Hull eller Kotterdam. 

Forudea den i Tabellerne for 1889 angivne Import indförtes af forarbeidet 

Træ (ouvragea en bois) fra Sverige til Bordeaux, Dunkerque og Rouen resp. 

1,943 Kg., 1,599 Kg, og 100 Kg., samt fra Norge til Boulogne sur Mer 

462,526 Kg. 

Havreindförselen til dette Distrikt nedgik betydligt under forrige Aar, som 

Fölge af, at der i Frankrige var bleven iodhöstet en rig Afkastning, inedens 

det modsatte skal liave været Tilfældet i Sverige og i Norge. De raadende 

Priser paa det sidste Åars Vare uniuliggjorde nogen Transaktion med franske 

Konsumenter, idet denne Kornart noteredes 3 à 5 Fres lavere i franske Havne, 

end hvad den kunde leveres for fra svensk eller norsk Havn. Til Distriktets 

Havne indförtes af denne Artikel af 1888 Åars Höst 21,851,343 Kg. (deri 

indbefattet det till Hovedstationen ankomne Kvantum). Fra Norge indförtes blöt 

en ubetydelig Kvantitet, nemlig tii Hovedstationen 29,817 Kg. (mod 993,500

560 

Kg. Aar 1888). Todfiörselen af Våren fra Sverige, Aar 1888, belöb sig til 

65,758,575 Kg., saa at Nedgången i denne Import bar mod foregaaende Åars 

ej været mindre end 43,907,232 Kg. Den samme Formindskelse har ogsaa 

under sidstledne Aar gjort sig gjældende med Hensyn til Havreimporten fra 

Rusland. Som Exempel kan anföres, at medens der til Rouen under 1888 

indförtes fra Rusland 123,703,500 Kg. var Importen til nævDte Sled i 1889 

ej större end 42,923,400 Kg. Af Vicekonsulatet dersteds ere Priserne opgivne 

at have varieret mellem Fres 15 à 15'50 for 100 Kg. svensk sort Havre, 

leveret i Rouen, og Frcs 12 a 12go for sort Libau-Havre. 

Lokalpriserne bersteds er af et Firma opgivet at bave været for 100 Kg. 

leveret fra Magasin Frca 17'76 à Fres 18 (heri indberegnet Tolden = 

3 Frcs pr 100 Kg.) under Januar—Juli, 20 à 19ö0 Fres under August— 

Oktober, 19 Frcs under November og December 1889. 

Isimporten lil Havne i Distriktet har for 1889 været 17,961 Ton mod 

13,564 Ton under 1888. 

I Begyndeisen af forrige Aar bleve mange Salg effektuerede til yderst lave 

Priser, nemlig 13 Frcs for Vaarskibning, senere paa Aaret betaltes 15 Frcs, 

men det kan befrygtes, at Exportrtrerne især for Höstskibningens Vedkommende 

har lidt Tab. Höstnoteringerne steg derfor, men Kontrakter for Leveranee i 

iudeværende Aar er ikke destomindre bleven afsluttet til lave Priser. 

Af Træmasse angives Indtörselen fra Sverige till Distriktets Havne (Hovedstationen 

indberegnet) at have været 7,503,439 Kg. mod 8,377,849 Kg. i 1888, 

og fra Norge 62,516,033 Kg. mod 44,252,449 i 1888. Importen fra Sverige 

er altsaa nedgaaet med 874,410 Kg. hvorimod den for Norge viser en Tilvæxt 

af över 18,000,000 Kg. 

Priserne holdt sig i Begyndeisen af forrige Aar ganske godt men gik gradvis 

ned til Frcs 11* cif. Havre og Rouen, bvilken Pris aldrig har været seet 

tidligere. Grunden er at söge i forceret Överproduktion; thi dersom Forögelsen 

af Produktionen havde staaet i Forbold til Forögelsen i Forbruget, havde denne 

Industri kunnet vedblive at være indbringende, medens den nu for mange har 

bragt Tab. Våren skibes hovedsageiig til Rouen og Havre, for derfra at expederes 

videre til de rundt om i Landet liggende Fabrikker. 

Kemisk Træmasse fabrikeres nu saa billigt og i store Kvantiteter her i 

Landet, at det er vanskeligt for den fremmede Vare at kunne konkurrere; men 

denne Industri skal heller ikke være lönnende for de franske Producenter; en 

af de störste af disse er gaaet över til Fabrikation af Papir og flere andre 

arbeide med Tab. Markedets Stilling for den skandinaviske Vare synes derfor 

alt andet end god. 

Af den mekaniske Træmasse vil Forbruget efter al Sandsynlighed holde 

sig, forudsat Våren fremdeles skulde blive toldfri. 

Af svensk Jem er Importen til Rouen betydelig foröget, nemlig fra 

1,768,272 Kg. i 1888 til 3,827,735 Kg. i 1889 eller en Tilvæxt af cirka 

65 %. Den under Aaret 1889 stedfundne Prisstiguing har altsaa ikke for 

Rouens Vedkommende hävt nogen Indflydelse paa Tilvæxten i Importen. Herved 

maa imidlertid erindres, at det lokale Forbrug af Jern dersteds er af liden 

Betydning, den störste Del af Våren forsendes fra Rouen videre til det Indre 

af Landet. Til Rouen indförtes fra Sverige 3,811 Kg. Hesteskosöm og Jern, 

hvilket Parti er medregnet i det ovennævnte Importziffer for 1889. (Angaaende 

Indförselen af svensk Jern til Bordeaux henvises til hvad derom nedenfor er 

indtaget af Vicekonsulens Aarsberetning.) 

* Beregnet efter 100 Kg. tör Træmasse.

561 

Priserne paa svensk Jern, incl. Fragt og Assurance, leveret fra Skibsborde, 

har i Havre været som fölger: 

For 100 Kg., exlusive Tolden, som er 5 Frcs pr 100 Kg. 

Med Hensyn til sidstledne Åars Indfürsel til Bordeaux af saadanne Varer, 

som for Sveriges og Norges Handel eller Skibsfart kan have særskildt Interesse, 

har De forenede Rigers Vieekonsul dersteds i sin Aarsrapport udtalt sig saaledes 

3om nedenstaaende Oversættelse udviser: 

»1. Jem og Staal. Indförselen af Staal har tiltaget fra 112,713 Kg. 

Aar 1888 til 214,277 Kg. hvoraf 172,992 Kg. fra Sverige, 18,000 Kg. fra 

Österrige, 14,000 Kg. fra England og 7,500 Kg. fra Belgien. (Aar 1888 var 

den direkte Indförsel fra Sverige 81,480 Kg.). Af Stangjern (tiiberedt med 

Trækul) er derimod Importen nedgaaet med cirka 35 %, eller fra 2,982,969 

Kg. Aar 1888, til 1,910,000 Kg. det sidstledne Aar. Denne Artikel er under 

begge Aar ankommet hovedsagelig fra Sverige under direkte Import (resp. 2.9 

Mill. Kg. og 1'8 Mill. Kg.) med svenske Dampskibe fra Stockholm og Göteborg 

(Aar 1889 3 Dampskibe 16 Reiser med tilsammen 1,820 Ton Jem). 

2. Trælast. Af Bjelker og firhugget Virke har Importen — i Modsætning 

til hvad der har været Tilfældet med skaaret og hövlet Last —- tiltaget 

ret betydeligt, idet denne, ifölge Toldopgaverne for 1889, har udgjort: 

for Virke af Gran og Furre 7,188,000 Kg. (mod 6,040,000 Kg. 1888) samt 

af Eg 1,554,000 Kg. (mod 403,000 Kg. Aar 1888). Denne Indförsel sker 

hovedsagelig fra Tydskland, hvorfra Aar 1889 hidförtes hele den nævnte Kvantitet 

af Bgelast og över 9/10 af den övrige Import. 

Skaaren Trælast af Gran og Furre udviser derimod en Nedgång af 

över 20 %, da Importen ifölge sistledne Åars Toldopgaver har udgjort 

58,020,100 Kg. mod 83,034,000 Kg. Aar 1888 — eller reduceret (efter 600 

Kg. pr Kub.-M.) till Ptbg-Std, 20,921 Std mod 29,634 Std 1888. Ifölge 

private Opgaver över Aarets Trælastimport, hvilke Opgaver, da de gjælder en 

toldfri Artikel som denne, bör kunne ansees som baade nöiagtigere og mere 

fuldstændig udarbeidet, har den omhandlede Import belöbet sig til 23,291 

Ptbg-Std — mod 35,683 Ptbg-Std Aar 1888 — nemligen (for det sidstledne Aar): 

I 

fölger: 

den nævnte Indförsel have De forenede Rigers Fartöier deltaget som 


562 

I Förbindelse hermed fortjener at omnævneB, at Indförselen af Egeplanker 

og Stav (bois de chène sciés) ifölge Toldopgaverne for 1889 er nedgaaet til 

1,905,000 Kg. (deraf 16 Mill. Kg. fra TydsklaDd og 300,000 Kg. fra Österrige) 

— mod eu Import af 2,897,000 Kg. Aar 1888 —, medens den hele 

Indförsel af Egevirke, iudberegnet Planker og Stav, fra Stettin og Danzig, ifölge 

nævnte private Opgaver, skulle under det sidstledne Aar have bestaaet af 25 

Ladninger og 7,334 tydske Læster — mod lige saa mange Ladninger og 5,888 

Læster Aar 1888. Fra Danzig ankom under forrige Aar 1 norsk Datnpskib 

med 220 Ton Egestav. 

Artiklen hövlede Bord, som Aar 1888 havde nedgaaet med 20 % 

mod Indförselen under 1887, udviser for det sidstledne Aar, en yderligere Nedgång 

med næsten samme Procentantal, eller ifölge Toldopgaverne fra 4,220,634 

Kg. til 3,445.200 Kg., eller (à 500 Kg. pr Kub.-M.) fra 1,809 Ptbg-Std, 

Aar 1888, til 1,475 Ptbg-Std, Aar 1889. 

I denne Import bar et norsk Dampskib (2 Reiser) og 1 norsk Seilfartöi 

hidfört tilsammen 521 Ptbg-Std fra Norge, samt 1 norsk Seilfartöi 228 Ptbg-Std 

fra Finland. 

3. Træmasse. Indförselen er aftaget endel, nemlig fra 7,794,421 Kg. 

til 7,141,364 Kg., men bar imidlertid været större end noget af de foregaaende 

Aar, med Undtagelse af 1888. Af sidstledne Åars Indförsel er efter 

Toldopgaverne ankommet: 

Med svenske og norske Fartöier er ifölge vedkommende Föreres Opgaver 

ankommet:

563 

mod, efter de tilavarende Opgaver for 1888: 

4. Is. Deraf ankom fra Norge 2 Ladninger (med 2 norske Seilfartöier), 

tils. 770 Ton, mod 1 Ladning, 380 Ton, Aar 1888. 

5. Hesteskosöm. For denne Artikel fiudes ingen særskildt Rubrik i den 

franske Toldtarif, da Artiklen nemlig indgaar under Kategorien »clous forgéa», 

af hvilken Vare indförtes 425,613 Kg. mod 513,895 Kg. Aar 1888. Af 

forrige Åars Import ankom fra Norge 161,518 Kg. og fra Tydskland 211,315 

Kg., medens Importen fra Norge for 1888 översteg den samme fra Tydskland 

(fra Norge 256,000 Kg. og fra Tydskland 201,000 Kg.). Den nævnte Import 

fra Norge fandt Sted med 1 Dampskib (12 Reiser) udlossende hersteds 

tils. 162 Ton Hesteskosöm. 

6. Torskerogn. Indförsel 144,095 Kg., deraf intet fra Norge, uagtet 

den störste Del af Importen fra Holland (61,113 Kg.) og fra England (8,493 

Kg.) antagelig har været af norsk Oprindelse. Omtrent Halvparten af denne 

Import tilförtes fra Nord-Amerika. Aar 1888 udgjorde Indförselen af Torskerogn 

620,303 Kg. 

7. Stokfisk. Importen, som for Aar 1888 blöt belöb sig til 88,000 Kg., 

er steget til 1,350,000 Kg., hvoraf 109,000 Kg. ankom fra Holland og 26,000 

Kg. fra England. 

8. Havre. Import 14,410,300 Kg. mod 12,584,900 Kg. Aar 1888. 

Den störste Del af sidstledne Åars Import er ankommet fra Rusland (10,634,700 

Kg.), medens l 1 /, Mill. Kg. indförtes fra Tydskland, V 2 Mill. Kg. fra Portugal 

og 1 Mill. Kg. fra Provindsen Algier. Et svensk Dampskib hidförte fra 

Libau, ifölge vedkommende Förers Opgave, 960 Ton. 

9. Tjære. Af Tjære, udvunden af Træ, indförtes fra Tydskland og England 

1,104 Kg. mod 125,100 Kg. Aar 1888. Derimod er Importen af 

mineralsk Tjære steget fra 1'7 Mill. Kg. 1888 til 7'/2 Mill. Kg., for den 

störste Del fra England (7 - 4 Mill. Kg.). En mindre Kvantitet, 10,000 Kg., 

opgives at være ankommet fra Norge. 

10. Huder og Skind. Indförsel 25,851,366 Kg. (mod 19,301,251 Kg., 

1888), hovedsagelig fra Sydamerika (Argentina og Uruguay) med 24 1 /, Mill. Kg., 

samt fra Australien 3 /4 Mill. Kg. Itölge Toldopgaverne ankom fra Norge 

13,405 Kg. mod 20,400 Kg. 1888. Et norsk Dampskib har, ifölge meddelt 

Opgave fra sammes Förer, hidfört af denne Artikel 14,880 Kg. (Kohuder og 

Kalveskind). 

11. Gadesten. (Pavés de grés). Indförsel (fra Belgien) 7,081,200 Kg. 

mod 5,625,000 Kg. Aar 1888. 

12. Spiritus. Indförselen af denne Artikel, som allerede Aar 1888, 

sammenlignet med Importen for 1887, var reduceret til en Ubetydelighed, er 

under sidstledne Aar yderligere nedgaaet med fulde 33 %', nemlig fra 469,315 

Liter (alcool pur = 100 %) til 310,466 Liter. Deraf er fra Tydskland ankommet 

253,000 Liter mod 384,000 Liter Aar 1888; Norges Deltagelse i 

denne Import er derimod foröget fra 19,608 Liter 1888 til 30,224 Liter, 

hvilket Kvantum er ankommet fra Christiania med 1 norsk Dampskib (3 Reiser). 

Herved maa imidlertid bemærkes, at i de af det norske Toldvæsen for nævnte 

Export udfærdigede Dokumenter, hvilke ere blevne foreviste i Vicekonsulatet i 

Bordeaux, er Kvantiteten opgivet at udgjöre tilsammen 31,375 Liter.

564 

13. Petroleum. Denne Artikel, af hvilken en ikke ubetydelig Indförsel 

finder Sted fra Amerika til Bordeaux, turde ogsaa fortjene at omnævnes, da 

der for denne Import udfordres Seilfartöier af större Tonnage, ligesom ogsaa 

adskillige saadanne norske Fartöier samt et og andet svensk Skib har deltaget 

i denne Fart. Af raa Petroleum indförtes under forrige Aar 22,019,345 Kg. 

mod 17,375,521 Kg. Aar 1888 og 20,488,974 Kg. Aar 1887. Sidstledne 

Aar indklareredes i Bordeaux, i denne Fragtfart, 2 norake Fartöier, dr. resp. 

1,194 og 678 Ton, samt under 1888 5 ligeledes norske Fartöier, dr. gjennemanitlig 

926 Ton. Foruden disse Fartöier har imidlertid i den nævnte Indförsel 

deltaget flere andre norske Seilskibe, hvilke under de nuværende Forholde ikke 

forekomme i Vicekonsulatets Skibslister.» 

Om eventuel Indförsel til Rouen af svenske eller norske Landbrugsredskaber 

omnævnes i den fra derværende Vieekonsulat indsendte Aarsberetning for 1889, 

at ihvorvel Udsigterne til Salg af saadanne Produkter ikke kunne siges at være 

særdeles store, er der efter de anstillede Undersögelser Anledning til at formode, 

at mindre Redskaber, saasom Plouge, muligens kunde finde et Marked 

dersteds, under Forudsætning af at Exportörerne vare villige at overtage Risikoen 

med de ved et Introduktionsforsög forbundne Udgifter. Lykkedes man at kunne 

faa Omegnens Landbrugere til at erkjende Fabrikaternes Godhed, turde det antages, 

at et ikke ubetydeligt Parti kunde afhændea paa Pladsen, aldenstund 

Rouen udgjör Middelpunktet for et ganske vidtomfattende Landdistrikt, hvilket 

bedst synes at belyses deraf, at Stedet er Sædet for flere Foreninger, hvis 

Virksomhed gaar ud paa at understötte og forfremme Landbrugsvæsenet. Disse 

Foreninger ere: »Comices Agricoles», »Syndieat Agricole» og »Chambre Consultative 

dAgriculture de la Seine Inférieure». I Rouen er endvidere den 

kemiske Landbrugskontrolstation for Departementet Seine Inférieure etableret. 

Ifölge det franske Toldvæsens statistiske Tabeller, som ikke endnu ere 

tilgjængelige længere end for Aaret 1888, har den direkte Indförsel af svenske 

og norske Varer til hele Frankrig opgaaet til nedennævnte Vcerdier: 

Indförselen fra Sverige Aar 1888: 

Ved Sammenligning med Sveriges hele Import til Frankrige under Aaret 

1887 bemærkes, at for 1888 er Værdien af Tilförselen tiltaget for fölgende 

Artikler:

565 

Derimod er Værdien for 1888 Aars Import til Frankrige af svenske Produkter 

aftaget: 

Den hele Indförselsværdi for Sveriges Import til Frankrige viser en Tilvæxt 

for Aar 1888, mod den samme for 1887, af Frcs 4,335,002. 

Indförselen fra Norge Aar 1888: 

Den hele Import fra Norge'til Frankrige for Aar 1888 viser en Tilvæxt 

i Værdien mod det foregaaende Åars af Frcs 11,022,282. 

Ved Sammenligning mellem Importziffrene for Aarene 1887 og 1888 sees 

Værdien af Indförsélen under sidstnævnte Aar at have tiltaget for nedenstaaende 

Varer: 

For Aaret 1888 bemærkes derimod en Nedgång i Værdierne af Norges 

Import til Frankrige, mod 1887 Åars, for uedennævnte Artikler: 

Frankriges Export til Sverige angives i den franske Toldstatistik at have 

for Aar

566 

De ovennævnte Aar omfatte den Periode, hvis Exportziffre ere tilgængelige, 

siden den med Frankrig afsluttede seneste Traktat traadte i Kraft. 

Frankriges Export til Norge har under 

Om Udförselen af Vin og Druebrændevin fra Bordeaux under sidstledne 

Aar anfòrer derværende Vieekonsul i sin til Generalkonsulatet afgivne Aarsberetning 

fölgende, her i Oversættelse gjengivet: 

»Udförselen af Vin fra Bordeaux har under Aaret 1889 opgaaet til 

118,125,707 Liter, deraf 110,181,714 Liter paa Fade og 7,943,993 Liter 

paa Flasker, imod en Udförsel under det foregaaende Aar af 111,307,702 Liter, 

hvoraf 104,068,893 Liter paa Fade og 7,238,809 Liter paa Flasker. 

Deraf exporteredes: 

»Af Druebrændevin har Udförselen under det sidstledne Aar udgjort 

6,354,302 Liter (aleool pur) — deraf 3,978,629 Liter paa Fade og 2,375,673 

Liter paa Flasker — imod, for Aar 1888, 5,874,789 Liter, deraf paa Fade 

3,603,028 Liter og paa Flasker 2,271,761 Liter. 

Heraf exporteredes: 

»For direkte Export af Druebrændevin, som sòveis udförtes til Sverige, 

er under sidstledne Aar ved Vicekonsulatet i Bordeaux, i Henhold til Art. 8 

af den gjældende Handelstraktat, bleven legaliseret et Antal af 974 Certifikater 

og Brklæringer, samt undtagelsesvis for Norge (Christiania) 2 Toldcertifikater 

og 1 Deklaration — imod 930 lignende Legalisationer for Sverige og 1 for 

Norge under det foregaaende Aar. Blandt de omhandlede Legalisationer vedkommende 

1889 Åars Export til Sverige angik 299 Toldcertifikater og de

567 

övrige Oprindelsesbeviser Exportörer etablerede i de 2:de Departementer Charente 

(mod 269 Toldcertifikater Aar 1888). Den saaledes angivne Udförsel aöveia 

til Sverige har udgjort 2,523 Fade af varierende Störrelse, indeholdende, efter 

livad der er bleven opgivet, 816,702 Liter saa kaldet Cognae (af varierende 

Alkoholstyrko for de forskjellige Slags Fade m. v.) mod 2,401 Fade, indeholdende 

814,063 Liter Aar 1888. 

»Den Paanyfadelse, som i Aaret 1887 tog sin Begyndelse med Henayn til 

Departementets (Girondes) Vinproduktion — idet at Resultatet af 1888 Åars 

Vinhöst i kvantitativ Henseende med fulde 67 % översteg Gjennemsnitsafkastningen 

for aarene 1879—87 (som havde andraget til cirka l 1 /, Mill. Hktl.), 

medens 1887 Åars, hvad Kvaliteten angaar, udmærkede Vinhöst havde været 

33 % under nævnte Gjennemsnitsafkastning, hvoriniod 1889 Åars Vinhöst med 

omtrent samme Proeentantal havde översteget denne —, har endnu ikke kunnet 

gjöre sig gjældende i den Grad, at den udenlandske Vinimport for det herværende 

Exportmarkeds Behov i vsesentlig Mon har kunnet aftage — ligesom 

det ogsaa turde være usikkert, om det overhovedet vil blive Tilfældet, da den 

forögede Produktion snarere kan ventes at foranledige en tiltagende Export til 

Udlandet, end en Formindskelse af en Tilförsel, som allerede har henved 10 

Åars Hævd —, uagtet en vis Indflydelse, fremkaldt ved de foraudrede Forholde. 

uden Tvivl har vist sig. — Den omhandlede Import har nemlig for 

Aar 1889 været omtrent 16 % mindre end den modsvarende Iudförsel for 

hvert af Aarene 1887 og 1888, samt en Ubetydelighed (25,000 Hktl.) under 

1886 Åars Import. — I Lighed med hvad Tilfældet har været under de 2:de 

nærmest foregaaende Aar har denne Iudförsel alligevel fremdeles været större 

end det modsvarende Åars Export, nemlig 32 %, hvorimod det omhandlede 

Proeentantal for 1886, 1887 og 1888 har været resp. 30, 62 og 87 %. 

For Aarene 1882 —1885 har denne Tilförsel været noget lavere end den modsvarende 

Export (omtrent 10 % for hvert af Aarene), medens Importen Aar 

1881 for förste Gäng viste sig at være större end Exporten. 

»Den omhandlede Import har fra nedennævnte Lande udgjort: 

Om Bordeaux' Küpfishmarked anförer bemeldte Vicekonsul, at Stedets 

Ldförsel af Våren under det sidstledne Aar har belöbet sig til 9,857,197 Kg. 

mod 11,048,119 Kg. Aar 1888, af hvilken Kvantitet blöt en ringe Mængde — 

63,044 Kg. Klipfisk Aar 1889 mod 41,256 Kg. Aar 1888 — er bleven exporteret 

enten som Proviant til Fartöier eller under udenlandsk Flag, og for 

hvilken Kvantitet saaledes ingen Exportpremie er bleven godtgjort. — For 

den övrige under Aar 1889 udförte Kvantitet er til Bordeaux' Exportörer udbetalt 

i Premie et Belöb af Frcs 1,567,072, mod 1,761,098 Frcs Aar 

1888. — Tilförselen fra det franske Havsfiske (som ifölge Toldopgaver anslaaes 

til 26.897,501 Kg. Aar 1889, mod 26,915,927 Kg. Aar 1888) har, efter de 

for Bordeaux Marked udarbeidede specielle Opgaver, udgjort 27,185,475 Kg. 

for Aar 1889 mod 26,276,923 Kg. Aar 1888.

568 

Angaaende Frankriges Vinhöst under forrige Aar tillader jeg mig at her 

medtage efterfölgende Uddrag af en fra Generalkonsulatet til det Kongl. Udenrigsdepartement 

af den 8 Januar dette Aar afgiven Indberetning desangaaendc. 

I de officielle Opgaver över Vinhösten for 1889 anslaaes Afkastningen at 

have været 23,223,600 Hktl., hvilket Ziffer udviser en Pormindskelse mod 

foregaaende Aar af 6,878,500 Hktl. samt 6,708,100 Hktl. mindre end Middelhösten 

for de 10 seneste Aar. Fjoraarets mindre Udbytte turde dels være 

at tilskrive den Skade, som er forvoldt af Phylloxeraen, i Förening med »Milldevr» 

og »Blackrot» samt endnu en anden Parasit benævnt »Cocbylis», og dels 

at Veiret var ugunstigt under Vinrankens Blomstringstid samt Druernes Udviklingsperiode. 

Den nye Vins Kvalitet skal have vist sig at være god i det sydläge 

FraDkrige, Champagne og Bourgogne, medens i visse andre Egne det skal 

have været nödvendigt at tilsætte Viner med Sukker for at forbedre Våren. 

Fra de under dette Generalkonsulat hörende Vicekonsuler, som have sin Station 

i Departementer, hvor Vindyrkning finder Sted, er bleven indberettet, at i Departementet 

Charente havde Afkastningen været fordelagtig paa de Steder, hvor 

Vingaardene havde undergaaet methodisk Behandling mod Parasiter. Vinstokken 

havde saaledes for de bedst stelte Biendommes Vedkommende givet et Produkt 

med en Gehalt af indtil 7 à 8 % Alkohol, hvorimod andetsteds, hvor Jorden 

enten slet ikke eller blöt i kortere Tid havde været underkastet Behandling 

mod Skadeinsekter, Vinen kun gav en Styrke af knapt 3 %. — I det nævnte 

Departement var Vinens Beskaffenhed udfalden mere tilfredsstillende end under 

forrige Aar, men Kvantiteten havde været mindre. Vinstokkenes stigende Forbedring 

synes derhos at være tilstede. Paa Öen Oléron viser Phylloxeraen at have 

udbredt sig end yderligere, men ved at anvende Midler mod »Milldew» har 

man opnaaet en Höst af vel modne Druer, og Vinen har, isærdeleshed for den 

hvides Vedkommende, været af god Beskaffenhed. Paa Öen Ré har Udfaldet 

fornemmelig for den röde Vin været gunstig og Kvaliteten fremragende. 

Vinafkastningen for Departementet Gironde under Aaret 1889 kan anslaaes 

til 2,148,516 Hktl. mod 2,666,535 Hktl. Aar 1888 samt 1,154,519 Hktl. 

Aar 1887. Om den nye Vares Beskaffenhed i sin Helhed er bleven udtalt, 

at de röde Vine har lykkedes godt, da de ere fyldige og rige paa Farve samt 

af fin Smag og passende Styrke, hvorfor de ansees at være 1888 Åars Vine 

overlegne, hvorimod de ikke komme op mod den Vare, som produceredes Aar 

1887. Det omnævnes i Förbindelse hermed, at det isærdeleshed har været de 

höit beliggende Vingaarde i Distriktet Médoc som begunstigedes af en god Afkastning, 

medens de lavere beliggende Vinmarker ofte have givet et uheldigt 

Resultat. I det Hele taget turde det kunne siges, at Vinproduktionen viser 

sig at være i Fremadskridende. 

I Departementet Ländes var Vinhösten större end det foregaaende Aar, 

men i Departementet Basses Pyrenées, hvor Udsigterne til en god Höst havde 

været de bedste, var Afkastningen paa mange Steder ujævn, paa Grund af det 

under Indsamlingen herskende skadelige Veir. Kvantiteten blev derfor kun 

som en Middelhöst, men Beskaffenheden opgives overhovedet at være god. 

Nogen Förändring i de i dette Distrikt etablerede svenske og norske 

Firmaer har ikke fundet Sted. Som nyt oprettet norsk Handelshus i Havre 

kan nævnes Firmaet Mikkelsen & Jolly, som indehaves af Nordmanden Tellef 

Michael Mikkelsen og som driver Handel med Kul og Brændeved samt Stentöi. 

Jens J. G. Nicolaysen, 

t. f. Generalkonsul.

Genua den 6 juni 1890. 

569 

(Årsberättelse för 1889.} 

De Forenede Hägers Skibsfart paa Genuas Generalkonsulsdistrikt i Aaret 

1889 stiller sig saaledes: 


Optjente Bruttofragter var for 


Skibsfarten paa selve Hovedstationen har, sammenholdt med de foregaaende 

Aar, stulet sig saaledes: 

Af svenske og norske Dampskibe ankom der i 1880 alene 8 af tilsammen 

4,060 Tons Drægtighed (Vieekonsulsstationerne sat ud af Betragtning), medens 

Besöget af Dampskibe i de sidste 5 Aar har udgjort: 

Der vil af disse Tal bl. a. bemærkes en ganske betydelig Forögelse af 

Gjennemsnitsdrægtigheden.

570 

Af de svenske Fartöier, som i 1889 besögte Distriktets Havne, ankom tre 

fra Sverige med Trælast, to Seilfartöier fra Vestindien med Farvetræ og et 

Dampskib fra Sortehavet med Kornladning. Trælastfragterne fra Östersöen 

dreiede sig i 1889 omkring 70 Frcs pr Standard. Fragten fra Vestindien 

udgjorde for det ene Skibs Vedkommende 44 Frcs*, for det andet 51 Frcs 

pr Ton, medens Kornfragten fra Sortehavet her til Genua i 1889 betaltes med 

2 Frcs 30 C. pr Charge. 

Af de norske Fartöier ankom 24 Dampskibe fra Norge med Fiskevarer. 

Dette var udelukkende mindre Fartöier, de fleste paa mellem 300 og 400 

Reg.-Ton, sjelden över 500 Reg.-Ton. Saagodtsom samtlige disse Dampskibe 

ankom först hertil efteråt have udlosset en Del af sin Ladning i spanske og 

portugisiske Havne og fortsatte hyppigt herfra med Restladning til andre italienske 

Havne. I Almindelighed tage disse Fartöier paa Tilbageturen Saltfragt 

fra Middelhavet eller indtræde af og til i Maanedsbefragtning her. Fiskefragterne 

fra Bergen udgjorde i 1889 for Stokfisk i Almindelighed c:a Frcs 1"70 

pr Vog, fra Hammerfest c:a Frcs 17 5, Klipfiskfragterne c:a 60 Centimes pr Vog. 

Samtlige övrige norske Dampskibe ere ankomne hertil med Varer fra andre 

Lande, dels fra England med Stenkul, dels fra det Sorte Hav med Korn, dels 

fra Japan og endelig i saakaldet Maanedsfragt paa Middelhavet. De Dampskibe, 

der have hävt Kulfragter fra England, have for det meste været store 

Fartöier af en Drægtighed fra 1,300 til 1,900 Reg.-Ton. De fleste af disse 

Dampskibe have været paa Udreise og have alene taget Kulfragterne fra England 

for herfra at indtræde i anden Fragtfart, enten paa Sortehavet eller paa 

asiatiske Farvande. Kulfragterne fra England udgjorde i 1889 9 Sh. à 9 Sh. 

6 D. og noget derover pr Ton. 

Mere og mindre regelmæssigt har der i 1889 faret omkring 20 norske 

Dampere i Kornfragt mellem Havne ved det Sorte Hav (Berdiansk, Novorussisk, 

Odessa, Taganrog) og Liguriens samt övrige italienske Steder. Fragterne have, 

som ovenfor anfört, udgjort Frcs 2'30 (à Frcs 2'40) pr Charge. Dette har 

været store Fartöier fra 800 lige op til 1,800 Reg.-Ton. 

To större norske Dampere (1,650 og 1,250 Reg.-Ton) ankom i 1889 fra 

Japan med Ris, Rapssæd og Hvede. 50 Sh. pr Ton for Ris, 37 Sh. 6 D. 

for Rapssæd og 35 Sh. for Hvede. 

Endelig har, som anfört, en Del mindre Dampskibe været engagerede i 

Maanedsfragt i Middelhavet (Vin, Olie, Tunfisk etc.) Dette har været Fartöier 

paa omkring 300 à 400 Reg.-Ton. Maanedsfragten for Fartöi med Mandskab, 

men Kul og övrige Omkostninger afholdt af Befragteren, har dreiet sig om 

4,500 à 5,500 Kröner pr Maaned eller noget derover. 

Seilfartöierne have været befragtede med Bomuld (Kr. 66 pr Ton) og 

Farvetræ (Kr. 41 pr Ton) fra Amerika, Gaskul fra Australien (Kr. 27 pr Ton), 

Lerjord fra England (Kr. 15 pr Ton) og Beg fra Arehangel (Kr. 31 pr Ton). 

Da Udförselen her fra Genua kun spiller en liden Rolle i Forhold til den 

betydelige Indförsel, er det en Selvfölge, at det altid vil vise sig vanskeligt 

at erholde Udfragter herfra, og i saa Henseende er der i det sidst forlöbne 

Aar ikke skeet nogen Förändring. De Fragter, som vore Seilskibe erholde 

herfra, er i Almindelighed Stykgods- eller Marmorfragter til Syd- og Nordamerika. 

Nogen fast Rute eller nogenlunde regelmæssig Fart paa Genua fra de 

Forenede Riger har ikke været underholdt af noget af de hertil ankommende 

Dampskibe. Da der imidlertid af og til fremkommer dertil sigtende Projekter, 

* Stipuleret 37 Sh. pr Ton og '/a deraf for Dækslasten.

571 

og der ikke saa sjelden rettes direkte eller indirekte Forespörgsler til Generalkonsulatet, 

turde det være af Interesse noget nærmere at omhandle dette Spòrgsmaal, 

seet fra herværendc Ståndpunkt. Med engang at sætte et saa stort Apparat 

igång som en 3-ugentlig eller maanedlig — eller, som det endog har været 

nævnt — 14-daglig Dampskibsfart fra svenske og norske Havne hertil, 

vilde vistnok være et temmelig risikabelt Foretagende. De Forholde, hvoraf 

en saadan Sägs Gjennemförelse afhænger, ere saa mangeartede og vexlende, at 

det er overordentlig vanskeligt paa Forhaand at have nogen bestemt Formening 

derom. Det vilde under enhver Omstændighed være i höieste Grad at anbefale 

at begynde forsögsvis og til en Begyndelse ikke at vove for store Kapitaler, 

da det, selv i bedste Fald, neppe er at vente at der allerede fra Begyndeisen 

skulde tilfalde en saadan Lime saa stor regelmæssig Varetransport, 

at den strax skulde lönne sig. Foretagendet maatte i läng Tid være forberedt, 

Förbindelser sluttede og Erfaringer indhentede. Men begyndes der, som sagt, 

forsigtigfc, saa at Foretagendet ikke betynges med for store Tab fra den förste 

Tid, tör der vistnok være Pläds for en saadan Linie, og dens Fremgang vilde 

selvfölgeligt betegne et overordentlig glædeligt Fremskridt i vor kommercielle 

UdvikliDg. 

De Steder, der i de forskjellige Alternativer have været nævnte som eventuelle 

Anlöbssteder, ere, med Göteborg eller Christiania som üdgangssted, fölgende: 

Antwerpen, Bordeaux, Bilbao, Oporto, Lissabon, Cadiz. Gibraltar, Malaga, 

Valencia, Tarragona, Barcelona, Marseille, Genua, Livorno, Neapel, Messina, 

Trapani og muligens Algier. 

De nuværende Linier, der Lave optaget Genua som Anlöbssted, og som 

kunne sammenlignes med den paa Bane bragte skandinaviske Linie, ere fölgende: 

1. Wilson Line. 2 Gange maanedlig Hull—Genua—Neapel—Retur. 

2. Norddeutscher Lloyd, statsuuderstöttet Linie mellem Bremerhafen og 

Östasien samt Australien. Skibene anlöbe Genua omkr. hver 20:de Dag i hver 

Retning. 

3. Sloman-Linien. 3 Gange maanedlig Hamburg—Barcelona—Genua og 

Kysten nedover til Sicilien—Retur. 

4. Forenede Danske Dampskibsselskab. 1 Gäng maanedlig (Stettin)— 

Kjöbenhavn—Antwerpen—Barcelona—Genua—Livorno—Givita Vecchia—Neapel—Sicilien—Spanske 

Havne—Retur—Kjöbenhavn. Denne Linie har Dampskibe, 

der läste 1,200 à 1,800 Ton. Det läder til, at Limen er i god Udvikling. 

Dampskibene bringe Stykgods. Her paa Pladsen udlosse de dog sjelden 

större Kvanta af Varer. Det som de bringe hertil, er væsentlig Sukker, 

Staal og Jern fra Antwerpen. 

5. Société John Cockerill de Seraing i Antwerpen (Repræsentant Edgard 

Sadvine, Antwerpen). Dette Selskabs Skibe begyndte at anlöbe Genua i 1878. 

Dengang anlöb de Pladsen 4 à 5 Gange aarlig. Der begyndtes med en Damper, 

men der forögedes stadig, indtil Farten i 1888 stod paa sit Höidepunkt. Dampskibene 

anlöb da Genua og andre italienske Havne c:a 20 Gange aarlig. Selskabet 

skal have besiddet 12 Dampere. De ere af temmelig forskjellig Störrelse, 

läste fra 1,100 til 2,500 Ton. Selskabet har Jernværker i Belgien, og 

det var for at före dets Produkter, væsentlig Jernbaneskioner, at Farten oprindelig 

igångsattes. De före Stykgods, Jern og Staal, Mineralolie, Stearinlys, 

Stivelse, Papir o. s. v. og anlöbe i Regelen Savona, Genua, Livorno, Neapel, 

Sicilien, gaa derpaa över til Nordafrika (Oran), hvor væsentlig hentes Jernmalm 

fra Selskabets egne Gruber for at tjene som Raastof ved Selskabets Jernværker 

i Belgien. Det synes som om dette Selskab nu i nogen Grad har 

indskræDket sin Fart her paa Italien — af hvilken Grund, vides ikke. Det

572 

eiendommelige ved dette Foretagende er, at det væsentlig er igangsat og underholdt 

for at befordre Selakabets egne Produkter og Baastoffe og alene ved Siden 

deraf har övertaget Transport af andre Varer. 

De Artikler, som for Tiden kommc hertil fra Sverige og Norge, og som 

kunne antages at ville blive Gjenstand for en eventuel svensk-norsk Linies 

Transport, ere for Tiden ikke mangeartede og bestaa væsentlig af svensk Jern 

og Staal, Trælast og norske Fiskeprodukter samt endelig endel Træmasse fra 

begge Lande. Af andre Artikler gaar der endnu saa ubetydeligt, at dermed 

ikke kan gjöres nogen Beregning. Da alt svensk Jern kommer hertil i fremmede 

Skibe (över Hamburg og Hull), er det vanskeligt at angive Kvantiteten, 

idet nemlig Toldkammeret i sine Opgaver alene klassiflcerer Våren efter det 

Flag, hvorunder den importeres; men efter underhaanden anstillede Undersögelser 

kan dog angives fülgende approximative Tal: 1887: 1,400,000 Kg. 

Jern, 32,000 Kg. Staal, 1888: 900,000 Kg. Jern, 110,000 Kg. Staal. I 

1889 importeredes hersteds över Hull 496,414 Kilogr. svensk Jern og över 

Hamburg til Genua, Livorno, Neapel, Messina, Palermo og Catania tilsammen 

4,129,108 Kg. svensk Jern (hvormeget der udlossedes paa hvert af disse Steder, 

har ikke med fuldkommen Sikkerhed kunnet erholdes oplyst). Af gamle 

Jernbaneskinner kom hertil fra Sverige i 1888 i direkte Fartöi 900 Ton. — 

Den svenske Trælast kommer altid hertil i hele Skibaladninger fra Ostersöhavnene, 

og der vilde saaledes neppe kunne paaregnes synderlige Trævarer med 

en Dampskibslime for Stykgods uden muligens med Tiden endel færdige Döre 

og Vinduer, naar disse Artikler kunde indarbeides paa Pladsen. — Af norske 

Fiskevarer befordres den aldeles overveiende Del af direkte mindre Dampskibe, 

og da denne Fart er i god Udvikling, er der ingen Sandsynlighed for, at en 

Stykgodslinie kunde faa synderlig af de Kvanta, der befordres med disse, hvorimod 

der vel vilde være Udsigt til at Linien kunde overt&ge en Del af de 

norske Fiskevarer, som komme hertil via Hull og Hamburg, og som i 1889 

udgjorde: a. via Hull Klipfisk 11,390 Kg., Stokfisk 120,165 Kg., Trän 266 

Tdr; b. via Hamburg: Klipfisk 197,235 Kg., Stokfisk 1,164,987 Kg., Trän 

77 Tdr. Her maa dog bemærkes, at en stor Del af den Fisk, som kommer 

via Hamburg, er Finmarksfisk, og da Finmarksexportörerne ikke hersteds have 

synderlig direkte Förbindelse, er det vel sandsynligt, at Hamburgerlinien her 

fremdeles vilde beholde en stor Del af denne Transport. Det som kommer 

hertil af svensk og norsk Træmasse og Hesteskosöm samt andre Jernvarer, 

vilde vel imidlertid fortrinsvis tilfalde en eventuel skandinavisk Lime, men 

disse Artiklers Import hersteds er endnu temmelig ubetydelig. 

Da der som eventuelle Anlöbssteder for en svensk-norsk Linie har været 

nævnt Antwerpen, Bordeaux, spanske og portugisiske Havne samt Marseille, 

bör det til det her behandlede Spörgsmaals grundige Udredning ogsaa undersòges 

hvad der fra de nævnte Steder indfòres her paa Pladsen, til Bedömmelse 

af, hvilke Varer der kunde tilfalde en ny skandinavisk Linie. Efter de sidst 

foreliggende statistiske Opgaver kom der hertil aarlig under

573 

Det er da sandsynligt, att en eventuel skandiuavisk Linie, som Anlöb belgiske, 

franske, spanske og portugisiske Havne, vilde kunne gjöre Regning paa 

Befordring af en Del af disae Varer. 

Nogen synderlig Varetransport herfra vilde der formentlig neppe kunne 

paaregnes. Genua er et stort Importsted, men Exporten spiller i Forhold dertil, 

som det nedenfor vil findes oplyst, kun en underordnet Rolle. At der vilde 

tilfalde en eventuel Linie nogen Varetransport fra Genua til de andre Steder 

längs Kysten, er vel sandsynligt, men dette bör dog ikke opstilles som nogen 

betydelig Faktor i Beregningen. 

Stykgodsfragterne fra Skandinavien til italienske Havne ere ikke ganske 

lotte at opgive, men tilosernielsesvis kan dog opgives fölgende Fragter paa enkelte 

Artikler: 

Jern 20 Sh. pr Ton, Bly D:o, Tegl D:o, Træmasse (vaad) 25 Sh., tör 

30 Sh., Beg 5 Sh. pr Fad, Benmel 27 Sh. 6 D. pr Ton, Cement 20 Sh., 

Droguer 30 à 40 Sh., Klipfisk i pressede Baller 30 Sh., Stokfisk 45 Sh.. 

Huder vaade saltedo 25 Sh., torre 40 Sh., Manufakturvaror 25 Sh. pr Cub.- 

Meter, Læder i Kasser 20 Sh. pr Cub.-M., Möbler 20 Sh. pr Cub.-M., Papir 

i Baller 25 Sh. pr Ton, Papir i Kasser 25 Sh. pr Cub.-Meter. Flanker og 

Bord efter Akkord pr Standard. Fyrstikker 20 Sh. pr Cub.-M. eller 30 Sh. 

pr Ton. Öl i Kasser 20 Sh. pr Cub.-M. eller 30 Sh. pr Ton, paa Fad 30 

Sh. pr Ton, alt med 10 % Kaplake. Fragterne fra italienske Havne til 

Skandinavien synes for Stykgodsets Vedkommende at være noget höiere. 

Om end disse Exempler ikke ere udtömmende, og om de opgivne Priser 

end kunne være Gjenstand for större og mindre Modifikationer, saa turde de 

dog indebolde nogen Veiledning. 

Havne-Afgifterne for Dampskibe, der komme fra udenlandske Havne til 

Genua, er 

pr Ton. 

1 Lira pr Ton for hvert Anlöb, ved Abonnement 4 Lire aarlig 

Seilskibe, der komme fra Havne udenfor Middelhavet, betale:

574 

Seilskibe, der komme fra Havne ved Middelhavet, betale: 

Lodspengene udgjöre: 

for Fartöier, der stikke indtil 3 Meter Dybt, fast Taxt 35 Lire om Dagen 

og 40 Lire om Natten; 

for dybere gaaende Fartöier dertil for hver Meter derover 20 Lire otn 

Dagen og 21 Lire om Natten. 

For Tjeneste över 12 Timer 5 Lire pr Dag. Til den Lods, som förer 

Fartöiet ud af Havnen, betales Halvdelen af de ovenfor staaende for Indlöbet 

bestemte Taxter. 

Der paahviler ikke de hertil ankommende Fartöier Lodspligt. 

Ballast koster: Almindelig Grus-Ballast for Dampere Lire 2"50 pr Ton, 

for Seilskibe Lire 2"2 5 pr Ton. Stenballast Lire 3 à 4 pr Ton. 

Vand koster fra Vandbaadene 4 Lire pr 1,000 Liter, fra Vandledningen 

1 Lira pr 1,000 Liter. 

Nogen livligere Handelsförbindelse med De forenede Eiger vil ikke lettelig 

kunne udvikle sig, saalænge der endnu mangler en regelmæssig og nogenlunde 

direkte Kommunikation, idet Omladningen i dansk, tydsk eller engelsk Havn 

baade medförer Tidsspilde og fölelige Omkostninger. Indförselen fra den Skandinaviske 

Halvö har da ogsaa i 1889 fremdeles i det væsentlige indskrænket sig 

til de Varer, som allerede længe have vundet Indgang paa Pladsen, nemlig 

svensk Trælast, der kommer i direkte Seilfartöier, svensk Jern, der kommer 

över Hamburg og Hull, samt norske Fiskevarer, hvoraf den störste Del iudföres 

i direkte Dampskibe samt ikke ubetydelige Partier derhos ogsaa i tydske 

og engelske Dampskibe. 

Hvad der udenfor disse Hovedartikler indföres hersteds af svenske og norske 

Produkter, er endnu temmelig ubetydeligt, hvorvel der synes at være Tegn 

til at en livligere Handelsförbindelse ved driftig Benyttelse af Konjunkturerna 

skulde kunne oparbeides — alt forudsat nödvendige Kommunikationsmidler. 

Jern og Staal. Da, som nævnt, alt svenskt Jern og Staal kommer hertil 

i fremmede Skibe, er det ikke let med Nöiagtighed at komme efter det importerade 

Kvantum, idet de officielle Opgaver angive Varernes Oprindelse efter 

det Flag, hvorunder de ere indförte. Det svenske Jern, som er indfört via 

Hamburg, vil saaledes i Toldvæsenets Opgaver her være opfört som tydsk Vare. 

Ved privat Imödekommenhed har det imidlertid lykkets Generalkonsulatet ogsaa 

iaar at faa saavidt brugelige Opgaver, at Indförselen for det sidste Aar, 

sammenlignet med de foregaaende, approximativt kan beregnes. Der indförtes 

saaledes af svensk Jern og Staal: 

* Samtlige Havneafgifter tilfalde Staten, der er lier af Havnen. Hverken af Fartöier 

eller Varer er nogen Kommunalafgift at erlægge til Bestridelse af Udgifterne til det lokale 

Havnevæsen, Bryggeanlæg m. m. Af Dokanlæggene for Reparation af Fartöier tilhörer den 

saakaldte »Darsena» Gennni Kommune. To andre store Dokaolæg ere under Arbeide og ere 

koncessionerede Entreprenörer paa 30 Aar, fra hvilken Tid de skulle overgaa til Staten, som 

har tilskudt henved 7 Millioner Lire til deres Udförelse. En i Havnen værende Flydedok 

tilhörer et privat Selskab, som herfor betaler Staten en Aarlig Afgift. 

Af Havnevæsenets üdgifter tilskyder Staten 80 %, Provinsen Genua 10 % og Byen 

Genna 10 %. Dette gjælder alle Üdgifter, almindelige og extraordinäre, Vedligeholdelse og 

Nybygning. Staten bestemmer Anlæggene ved Lov, og Kommunerne maa herefter kontribuere 

do nævnte Kvotadele. I Udredelsen af de enorme Üdgifter ved de storartede og vanskelige 

Havne-Anlæg i Genua har imidlertid Stat og Kommune hävt en god Stötte i den betydelige 

Øotafion, som i 1876 gjordes af Hertugen af Galliera, og hvis samlede Belöb gik op ti! 20 

Millioner Lire.

575 

Af 1889 Aars Indförael kom 500,000 Kg. över Hull og anslagsvis c:a 

1,600,000 Kg. över Tydskland; (den samlede Import via Hamburg til Genua, 

Livorno, Neapel, Messina, Palermo, Catania var 4,129,108 Kg.). 

Fra andre Lande er i 1889 ifölge Handelskamrets Opgaver indfört fblgende 

Kvanta Jern, angivet efter det Flag, under hvilket det er kommet, eller 

den Jernbanelinie, ad hvilken det er importeret: 

Fra de fleste af disse Lande har der ogsaa fundet en ikke ubetydelig Import 

Sted af forarbeidede Jernvarer og Stöbegods. 

Grund-Prisen paa de forskjellige Sorter Jern af almindelige Dimensioner 

noteres saaledes pr 100 Kilogram: 

alt selvfölgeligt med de större eller mindre Modifikationer efter Plads-Usance 

udover de almindelige Dimensioner. 

I Almindelighed staar hamret Jern 7« Lire över valset. 

Det tydske Jern begynder paa det italienske Marked i det hele at gjöre 

den engelske Vare stærk Konkurrence, dog væsentlig i det Indre af Nord- 

Italien, hvor det har en lettere Förbindelse ad Jernbane. I Genua og Syd- 

Italien har England endnu den störste Import. 

En Indförsel, som i forrige Aar tiltog i ganske betydelig Grad, var Importen 

af gamle Jernbaneskinner. Efteråt der i 1886 var indfört 24,000 Ton, 

i 1887 29,000 Ton og i 1888 30,000 Ton, skal der i 1889 være ankommet 

til Genua og Savona 70,000 à 80,000 Ton. 

De betydeligste Jernstöberier her i Egnen, der anvende dette Raamateriale, 

ere: Tassara Filippo & Figli i Voltri, Katto Gerolamo i Pra, A. Raggio 

& Ratto i Sestriponente og Tardy-Beneek i Savona. For at toldbehandles som 

Raamateriale maa de brugte Skinner være opskaarne i Smaa-Stykker, med mindre 

de ere bestemte til et Stöberi, der arbeider under Toldvæsenets Opsigt. 

Gamle Staalskinner anvendes ogsaa som Raamateriale for Stöberierne. Ved 

enkelte Fabriker i Lombardiet skulle Staalskinnerne dog alene hamres paany. 

Våren var i 2:det Halvaar 1889 i stærk Stigning og noteredes ved Aarets 

Slutning: 

* Varens Pris er i 1890 sunket betjdeligt.

576 

Det er sandsynligt, at der iblandt de gamle Jernbaneskinner, som ankomme 

hertil fra England, er ikke ganske ubetydelige Kvanta Svenske og Norske 

brugte Skinner, idet denne Artikel efterhaanden for en stor Del har samlet 

sig i större Londonerfirmaers Hænder, hvilke, efter hvad der nieddeles, ogsaa 

optræde som Kjöbere ved Auktionerne över brugt Jernbanemateriel i Sverige 

og Norge. 

Indförselen i Italien af Hesteskosöm fra De forenede Riger synes i 1889 

at være gaaet noget fremad. For den svenske Vares Vedkommende mangler 

faldkommen sikkre Data, men der er antagelig indfort omkr. 60,000 Kg. (mod 

40,000 Kg. i foregaaende Aar). Af norsk Hesteskosöm importeredes 50,000 

Kg. (mod 40,000 Kg. i 1886, 56,000 Kg. i 1887 og 32,000 Kg. i 1888). 

Den skandinaviske Vare erkjendes överalt at være den bedste, men har dog 

vanskelig for at bestaa Konkurrencen med det tydske, schweiziske og österrigske 

Fabrikat, der indföres i store Masser og til lave Priser. Den skandinaviske 

Hesteskosöm har i 1889 været solgt til forskjellige Priser, dog har 

den ikke kunnet erfares at være leveret under 105 og 100 Lire Netto pr 

100 Kg., franco Kjöbernes Jernbanestation. * 

Trælast. Af svensk Trselast er her i Distriktet importeret omtrent samme 

Kvantum, som i foregaaende Aar, nemlig omtrent 2,000 Standard. Den störste 

Tilgang paa Trævirke var fra Nordamerika, hvorfra der er kommet omtreut 

22,000 Cub.-M. Pitchpine (mod 14,600 Cub.-M. i 1888). 

Der er i det hele indfört: 

(De officielle Opgaver, der for Tiden ere tilgjængelige, angive den samlede 

Import til noget över 40,000 Cub.-Meter, men dette synes efter de fra Importörerne 

erholdte Opgaver ikke at være fuldt korrekt.) 

Indförselen stiller sig i de 4 sidste Aar saaledes: 

Svenske Planker 3 X 8 og 3 X 9 Tömmer er, alt efter Kvaliteten, betalt 

med 70 à 72 Lire pr Cub.-M. (mod 63 à 66 Lire i 1888). 

Den her magasinerede österrigske Trælast, der væsentlig skriver sig fra 

Tyrol, forefinder i forskjellige Termer: 

* I de forlörme Maaneder af 1890 har Prisen yæret oppe i 114 Lire og L. 10650 os 

derover. efter de forskjellige Mærker.

577 

Amerikansk Pitch-pine 1, l 1 /,, IV41 2 Tömmer (Bord og Planker) 68 à 

70 Lire; 3, 4, 5 Tömmer 66 a 68 Lire pr Cub.-Meter med Tendents til Stigning. 

Af Canadisk Trævirke (Spruce), Planker paa 3X8 og 3 X 9 Tömmer, 

indförtes der i 1889 alene et meget lidet Parti. For Tiden findes der næaten 

Intet af dette Trævirke paa Magasinerne, hvorimod der ventea et Par Ladninger. 

Prisen har været 52 à 55 Lire pr Cub.-M. 

Samtlige ovennævnte Priser ere beregnede for Trælasten, læsset paa Waggon 

fra Magasinerne. 

Den ovenfor nævnte österrigske runde Last benyttes væsentlig til Spærværk 

og Stilladser. De skaarne og tilhugne Bjælker af större Dimensioner 

skjæres ofte ätter efter Konsumenternes Behov paa Oplagsstederne. Hertil bar 

hidintil alene været benyttet Haandsag, men er der nu i Sampierdarena, nærmeste 

By paa Genuas Vestside, anlagt en Dampsag med 50 Hestes Kraft paa 

Sig. Fratelli Feltrinellis Oplagstomt. De österrigske Bord af 1 Cm. Tykkelse 

anvendes væsentlig i Snedkerværkstederne og tjene til indre Udstyr i Möbler 

af haardt Træ (Skillevægge, Bund i Skuffer etc.). Disse Materialiers höiere 

Pris er seivfölgelig begrundet ved det betydelig större Arbeide ved deres Tilsagning 

samt derved, at det samme Kubikmaal afgiver en större anvendbar Kvantitet 

end Bord af större Tykkelse. De övrige österrigske Bord af l'/2 à, 2 

Centimeters Tykkelse anvendes væsentlig til Pakkasser, hvoraf der især til Vinforsendelse 

er et stort Forbrug. 

Norsk Trælast vides aldrig at være indfört hersteds. Generalkonsulatet 

har til herværende Imporlörer opgivet flere norsk Exporthuse, og Korrespondanee 

er indledet, men hvorvidt disse Underhandlinger have ledet til nogen 

Forretningsforbindelse, er Generalkonsulatet endnu ubekjendt. 

Af större Trælastforretninger kan nævnes: Fratelli Feltrinelli (Hovedforretning 

i Milano med Filialer i Rom, Venedig, Desenzano, Yerona, Sampierdarena 

(nær Genua) og Neapel samt Bozen (i Tyrol), Sanguinetti Andrea, Via 

del Rivale 18 (Foee) i Genua, Campanella Stefano, Via Assarotti 13, int. 18 

i Genua, og Zanotti & Forni, Via Luecoli 20, Genua. Trælastagenturer: Carl 

O. Lindholm Suce., Mura delle Grazie 10 (svensk Firma) og Oscar Götzlof, 

Piazza Pelliceria, Genua. 

Generalkonsulatet bar i sin Aarsberetning for 1888 indgaaende behandlet 

Spörgsmaalet om Udsigterne for her med Held at kunne indföre færdige Træhuse, 

men er —• væsentlig af Hensyn til Temperaturforholdene, Byggetomternes 

overordentlige Kostbarhed og Befolkningens ringe Tilböielighed til at forsöge 

noget Nyt — kommet til det Resultat, at der hverken i Genua eller längs 

den liguriske Kyst vil være noget Marked derfor. Senere erhvervede Udtalelser 

og Erfaringer har i höi Grad tjent til at bestyrke denne Anskuelse, der dog, 

som anfört, alene gjælder denne Egn. Muligt at Forholdene for andre Steder 

vil stille sig anderledes. 

En anden Gren af Træindustrien antages derimod at ville have en Fremtid 

i Italien, naar alene et Forsög kunde blive gjort, nemlig færdige Vore og 

Vinäuer samt Persienner (Lemmer, hvorined her ethvert Vindu paa den ydre 

Side er forsynet) og andet B} r gnings-Inventar. Disse Artikler forfærdiges her 

udelukkende paa Snedkerværksteder uden Spor af fabrikmæ^sig Forarbeidelse, 

og Frembringelserne i denne Branche staa derfor ogsaa gjennemgaaende paa et 

temmelig lavt Trin. Det tarvelige og höist ufuldkomne Snedkerarbeide i de 

fra Arkitekturens Side ofte rigt udstyrede Bygninger maa vække enhver Fremmeds 

Forundring, og det ligger nær at antage, at der i denne Retning kunde 

være noget at gjöre for de skandinaviske Fabriker, naar Sandsen her först 

kunde vækkes for et fuldkomnere Arbeide. Her bygges fromdeles stærkt, og 


578 

der er alle Tegn til at dette fremdelcs vil vedvare. Nogen Import af denne 

Artikel vides ikke nogensinde at have foregaaet til Nord-Italien, men vistnok 

til sine Tider til Byerne længere sydpaa. General konsulatet, der har forskaffet 

sig endel Pris-Kuranter og Tegninger fra Sverige og Norge, har forelagt disse 

for forskjellige Arkitekter og Bygherrer, og der er Haab om, at der fra disses 

Side vil blive gjort et Forsög. Det er imidlertid at anbefale, at de Trævarefabriker, 

der maatte önske sine Fabrikata introducerede hersteds, vilde overdrage 

en driftig Agent her eller i Milano at arbeide derfor. Generalkonsulatet 

vil i saa Henseende staa til Tjeneste med Tilveiebringelse af fornödne Referencer. 

Træmasse. Indförsel af Træmasse har i de sidste Aar taget et betydeligt 

Opsving i Italien. Det er först fra 1884 at der egentlig har været nogen 

Import deraf. Indförselen stiller sig i de sidste Aar saaledes: 

Som det vil bemærkes, gaar Indförselen af mekanisk Træmasse for Öieblikket 

tilbage, samtidigt med at Indförselen af den chemiske gaar særdeles 

raskt fremad. Dette Forhold forklares væsentlig derved, at der i Italien ikke 

findes Fabriker for chemisk Træmasse, medens her produceres mekanisk. Den 

indförte Træmasse skriver sig for den væsentligste Del fra Österrige, hvorhos 

der ogsaa kommer en del Partier fra Schweiz og Tydskland. Der vides ogsaa 

at være indledet Forhandlinger om Leverance af svensk Træmasse til Fabriker 

i Lombardiet, hvortil der er antaget en Agent i Milano. Der solgtes i Slutningen 

af 1889 et Parti norsk Træmasse (vaad) til et Hus sammesteds for en 

Pris af 100 Lire pr Ton cif Genua. Partiet kom imidlertid frem til Genua 

i havareret Tilstand og maatte ved Generalkonsulatets Mellemkomst söges solgt 

hersteds, selvfölgeligt ikke uden betydeligt Tab for Afsenderen. 

Paa en Vare som Træmasse er det ikke let med fuldkommen Nöiagtighed 

at angive de almindelige Salgspriser, da disse selvfölgeligt variere efter Vårens 

Egenskaber, Massens Renhed, Produktets Styrke og fremfor alt den Grad, hvori 

den er bleget. 

For mekanisk Træmasse (tor) varierer Prisen mellem 13 ogl5'50 pr 100 

Kilogram, leveret franco ved Italiensk Grændsestation (Luino, Chiasso eller Ala) 

eller Genua. 

For Cellulose betales, ligeledes leveret franeo Grændsestation eller cif 

Genua: for bleget indtil L. 44'25, for ubleget L. 3T20 à L. 33 pr 100 

Kilogram. 

Speditions- og Transportudgifter mellem Genua og Milano, i hvis Omegn 

de störste Papirfabriker ligge, kan beregnes til omkr. L. 160 pr 100 Kilogram, 

idet et större Speditionsfirma hersteds har opgivet Generalkonsulatet at 

ville beregne Lire 15 à 15'40 pr 1,000 Kilogr. for Transport i fulde Waggons 

paa 6,000 Kilogr., heri indbefatted alle Omkostninger ved Omladning med 

TIndtagelse af Connaissements-Stempel og Afgifter til Toldvæsenet. 

Tolden paa Træmasse er 1 Lire pr 100 Kilogr. (Tariffens § 182: pasta 

di legno, di paglia ed altre simili sostanze). For at indföres under denne Toldsate 

maa dog Træmassen være gjennemhullet eller paa anden Maade gjort 

utjenlig til at tjene som Karton. Ved Siden af Fordringen om, at den ved 

sit Udseende tydelig skal tilkjendegive sig som Raastof for Papirtilvirkning, 

kræves ogsaa Oprindelsesbevis for i hvilket Land den er produceret. 

De Papirfabriker, der væsentlig benytte Træmasse til Raatnateriale, ere, 

som anfört, for den störste Del i Nord-Italien og væsentlig i Omegnen af Mi-

579 

laoo. Fölgende ere de betydeligstc: 1) Binda, A. & C, 2) Maffioretti Ercole 

e Soci, 3) Van Willer & C:ie, 4) Molina, Paols Andrea, 5) Tensi Fratelli, 

6) Vitta Fratelli, 7) Foresti Eugenio, 8) Sonzogno Edoardo, 9) Pigna Paolo, 

10) Andreoli & C:ie, samtlige med Kontorer i Milano, derhos 11) Ferrario 

Francesco-Maslianieo (Lecco). 

Som Agenter for Træmasse er opgivet: M. Bötner, Corso P:a Romana 9, 

A. von Arthur, Piazza Cavour N:o 7, og Nieola Entholt, via Unione N:o 13, 

samtlige i Milano. Som Kommissionærer i Genua kan anbefales: 1) H. Trumpy, 

5 Vico dei Conservatori del Mare, og 2) Schenone & Thoeni, Piazza Demarini. 

Generalkonsulatet, der allerede forrige Aar foranledigede udstillet Prover 

af Bvenak og norsk Træmasse i Handelsmuseet i Milano, maa anbefale, at 

saadan Udstilling fremdeles vedligeholdes. Pröverne kunne sendes direkte til 

»Museo commerciale, 16 Via Santa Marta, Milano», men det vilde være nödvendigt 

at vedkommende Udstillere paa Forhaand underrettede nærværende 

Embede derom, for at Tilladelse for hvert enkelt Tilfælde kan blive udvirket. 

Pröverne bör være ledsaget af Prisopgave cif Genua. 

Fyrstikker. Som nærmere forklaret i forrige Åars Indberetning, ere Udsigterne 

for Import af svenske og norske Fyrstikker hersteds lidet lovende, 

dels paa Grund af den höie Udvikling, Fabrikationen af Voxfyrstikker her i Nord- 

Italien har faaet, dels fordi de skandinaviske Sikkerhedsstikkers överalt andetsteds 

skattede Egenskaber ikke komme til sin Ret hersteds, hvor alle Huse 

med Gulve og Trapper ere af Sten og hvor Frygten for Ildebrande saaledes 

ikke er saa stor som i de Lande, hvor Husene bestaa mere eller mindre af 

Træ. De Betænkeligbeder, som ifjor maatte næres mod Betimeligheden af at 

forsöge Import af Fyrstikker, have ved fortsat Observation af Forholdene vist 

sig at være end mere begrundede. Voxfyrstik-Industrien her i Italien gjör 

stadig Fremskridt, og Priserne paa dette Fabrikat ere nu end yderligere nedsatte. 

Der sælges nu paa Genuas Gader gode Voxstikker for 35 Centimer pr 

Dusin Æaker, og det er klart, at det ligeoverfor saa yderst lave Priser paa 

et godt Fabrikat er lidet opmuntrende at forsöge en Konkurrence. 

Fiskevarer. Importen af saltede og törrede Fiskevarer i Genua udgjorde 

i 1889: 

Norsk Vare: 

Af den indförte norske Vare udgjorde i 1889: 

Fiskepriserne vare i 1889: 

Bergensvare: »Vestre» begyndte i Juni med 80 Lire, men steg jevnt opover 

til 90 Lire, som betaltes i Simningen af Aaret, efteråt der endog en Tid 

i November var noteret 92 L. »Fine» begyndte i Juni med 70 L. og gik

580 

opover til 82 L., »ordioairc» 60 à 63 L., »Italiener» 50—60 L., »mager» 

45 L., Sei 35 L. Finmarksfisk: — Titling begyndte med 78—80 L., men 

gik i Aarets Löb ned til 70 L. (ja endog til 64), »regolare» 74—75 L., 

»Hyse» fra 45 og nedover til 35 L. Klipfisk: Norsk Juni 58 L., Septbr 

55 L., Novbr 56 L., Decbr 61 L. Isländsk 54, 60, 55, 50 L. Labrador 

begyndte med 58, men sank ned til 48 L. i Aarets Slutning. Fransk 55 à 56 L. 

Alle disse Priser for Våren ufortoldet og beregnet for Partier paa 40 à 

100 Baller. Escompte 3 %. 

Den över Genua importerede norske Stokfisk flnder, foruden hersteds, i 

Ligurien og andre norditalienske Stöder, ogsaa Afsaetniog över en stor Del af 

det òvrige Italien. Til Venedig og Aneona expederes den herfra pr Jernbane 

waggonvis. Forövrigt omexpederes Stokfiskbeholdningerne herfra væsentlig til 

Toscana (Livorno), Neapel, Calabrien, Messina og Bari. Af norsk KHpfisk 

konsumeres der i selve Genua kun ganske ubetydeligt. Den Klipfisk, som 

sælges ber i Detail, er Labrador, fransk og isländsk, medens den herover importerede 

norske Klipfisk 

Neapel og Bari. 

omexpederes til Rom og Oniegn, Livorno, Aneona, 

Rögesild. Indförselen af norsk Rögesild kan dreie sig om 400 à 500 

Tönder aarlig, hvoraf den störste Del kommer över Hamburg. Siden Juli 

1889 har der dog været liden Efterspörgsel efter den norske Vare. Skjönt 

denne er ulige bedre end den konkurrerende engelske, har den dog vanskeligt 

for at holde sig paa Markedet ved Siden af denne, der falder adskillig billigere 

i Detailhandelen, idet den engelske Sild er meget mindre. Hvad der ogsaa 

bidrager sit til at vanskeliggjöre Afsætningen af Rögesild her i Italien, er dons 

ringe Holdbarhed i Klimatet, bvilket medförer alt for stor Risiko for Importörerne. 

Den norske Rögesild, der er nedlagt i Tönder paa 50 Kg., betales 

i Almindelighed med 27 — 31 Lire pr Tönde, men har ogsaa under Frygt for 

Vårens Bedærvelse været betydelig lavere nede. Den engelske Sild er nedlagt 

i Tönder paa omkr. 70 Kg. og sælges under regelinæssige OmsUendigheder for 

24 à 25 Lire paa Entrepòt ufortoldet. Generalkonsulatet har erhvervet en 

Opgave över Priserne paa engelsk Sild for de 3 sidste Aar, hvorefter den 

under de forskjellige Sæsoner har varieret lige fra 8 til 26 Lire. Alene denne 

betydelige Prisforskjel viser i hvor höi Grad denne Handelsartikel her i Italien 

er förbundet med Hasard, og det turde kanske være tvivlsomt, hvorvidt det i 

det Hele er anbefalesværdigt under saadanne Omstændigheder at arbeide for 

denne Vares Introduktion paa de italienske Markeder. 

Trän. Indförselen af norsk Trän var i 1889 815 Tönder, hvoraf noget 

över Halvdelen i direkte Dampskibe. Priserne have været: 

Disse Priser have Udsigt til at holde sig. 

Konserver af Fisk og Hummer. Forskjellige Prover have været hidsendte 

og ere befundne særdeles gode; men da Priserne ere adskilligt höiere 

end for de amerikanske og engelske Konserver, har det hidtil været meget 

vanskeligt at introducere den skandinaviske Vare paa Markedet. Opmærksomheden 

bör dog freoideles være henvendt derpaa, da Forbruget af Fiskekonserver 

her er i stadigt Tiltagende, hvilket har sin væsentligste Aarsag i den Vanskelighed, 

hvormed det ber — trods Stedets Beliggenhed — er förbundet at erholde 

fersk Fisk. Vistnok ere Priserne paa de skandinaviske Fiskekonserver,

581 

som oplyst, höiere end paa den konkurrerande Vare, men da vört Produkt 

tillige er saa meget bedre, turde det være al Sandsynlighed for, at et Forsög 

paa Import her kunde lykkes, om der sörgedes for stadig og regelmæssig Tilgang. 

En Ting bör imidlertid bemærkes, nemlig at Vårens Nedlægning og 

Indpakningsmaade her spiller en meget vigtig Rolle, — vistnok vigtigere end 

paa de fleste andre Steder. Den engelske og amerikanske Lax og Hummer, 

som her importeres, kommer i Almindelighed i Boxer paa '/» Kilogram og 

nedlægges i Kasser paa 48 Stykker. De Störrelser og Kvantiteter, som engang 

have vundet de Handlendes Bifald, bör, saavidt muligt, bibeholdes. 

Som aktive Agenter i denne Branche kan opgives Sig. Borgarello & 

Guglielminetti, Piazza San Siro 6, Genua. En meget sögt Handel for deslige 

Varer er G. B. Sacco, Via Roma, Genua. 

Generalkonsulatet har fremdeles hävt sin Opinærksomhed henvendt paa 

Oparbeidelse af et Marked for svensk og norsk 01 og har i Aarets Löb foranlediget 

flere Prover forsendte hertil. Disse have altid faaet en rosende Omtale, 

og de mindre Partier, som ere ankomne hertil for at sælges, have altid 

vundet rask Afsætning. Det er derfor sandsynligt, at der hersteds med den 

stigende Ölkonsumtion maatte kunne findes Kunder for vor Vare. Vanskeligheden 

er imidlertid, som lidligere indberettet, Flaskens Form. Det forlanges 

her altid, at Ollet skal vare tappet paa Burgunder- eller Champagneflaskor. I 

modsat Fald er selv det bedste Öl uafsætteligt her. Men hvis denne Betingelse 

opfyldes, kan der ikke skjönnes at være nogen Hindring for det svenske 

og norske Öls Indförsel her paa Pladsen. Med Henvisning til den udförligere 

Fremstilling af denne Sag i Generalkonsulatets Aarsrapport for 18 88 skal her 

alene nævnes, at Detailprisen for Münehener-Öl er 1 Lira pr Flaske eller 20 

Centimer niere, Tomflasken iberegnet. For samme Pris sees ogsaa dansk Öl 

at have Afsætning i Detailhandler og Kafféer, uden at der dog har kunnet 

erfares noget bestemt om Störreisen af den danske Indförsel. Tolden er 12 

Lire 60 Cent. pr Hektoliter eller pr 100 Flasker, hvortil kommer Oktroi, 

der for Genuas Vedkommende udgjör 3 Lire pr Hektoliter. 

Fiskeguano. Som bekjendt, drives der paa den smale Strækning mellem 

Söalperne og Havet längs den liguriske Kyst kun lidet Jordbrug. Dyrkningen 

indskrænker sig væseutlig til Vin, Olivener og Agrumer (Oranger og Citroner), 

og Landbovæsenet staar i det Hele visselig endnu i det store taget paa samme 

Punkt som for Hundreder af Aar tilbage. I den nærmeste Egn omkring 

Genua vil der saaledes ikke være synderlig Tale om Indförsel af kunstige 

Gjödningsstoffe, men saa meget mere nordligere paa den lombardtske Slette, 

hvor Jordbruget har taget et stort Opsving. Generalkonsulatet, der har hävt 

Anledning til at blive bekjendt med, at en större Jordegodsbesidder skulde 

önske at anstelle et Forsög med norsk Fiskeguano, har for nogen Tid siden 

foranlediget Prover af saadan hidsendt og har senere sat sig i Förbindelse med 

Agenter i Milano. En af disse underretter nu Generalkonsulatet om, at han, 

efter at have indfört endel norsk Fiskeguano över London (formentlig fra 

Brettesnæs), har ladet anstille en Række Forsög dermed paa forskjellige Slags 

Jordsmon og med forskjellig Dyrkning, samt at de hidtil vundne Resultater 

have vist sig fortrinlige for Græsniarkens Vedkommende. For Agrene antager 

Agenten, at Fiskeguanoen vil være ikke mindre heldig. En anden Agent udtaler, 

at Våren efter hans Formening vil kunne vinde Indgang, da der blandt 

Eiendomsbesidderne har været sporet Kjöbelyst, men Afsætningen har stödt paa 

flere Vanskeligheder fra de norske Producenters Side. bvilke have vanskeligt 

for at gjöre bestemte og garanterede Offerter og derhos have vægret sig for 

at holde et Depòt i Italien, uden hvilket Agenten anser det umuligt at opnaa

582 

nogen Sögning, forinden Våren er mere bekjendt. Heri tärde Agenten vistnok 

have Ret. Det er klart, at der fra Producenternes Side for at vinde et nyt 

Marked reaa voves noget; det er ikke at vente, at Agenterne skulle tage Våren 

paa Lager for egen Regning, og haves intet Lager, vil det være vanskeligt i 

en saa stor Afstand og med saa besværlig Kommunikation som fra Norge at 

effektuere eventuelle Ordres, der erfaringsmæssig först gives henimod den Tid, 

Våren tiltrænges. 

Som Pris har været nævnt 23 à 24 Lire pr 100 Kg. cif Genua eller 

Venedig. 

Græsfrö. Der har ogsaa været Spörgsmaal efter svensk Græsfrö, uden at 

der dog vides endnu at være skeet nogen Indförsel. 

For samtlige svenske og norske Produkter der maatte önskes indförte i 

Nord-Italien, gjælder det at faa dem bekjendt gjennem Prover. Som nævnt, 

er Genua i og for sig ikke noget synderligt Consumtionscentrum, og en Udstilling 

hersteds vil ikke have synderlig Betydniog, da Kjòbmændene her væsentlig 

maa tage Hensyn til Smag og Mening paa de större CoDSumtionssteder. 

En Udstilling hersteds vil derfor, som nævnt, ikke have synderligt Gavn, men 

saa meget mere i Milano og Turin. For Milanos Vedkommende er der allerede 

opnaaet en almindelig Tilladelse til i det dervoerende Museo Commereiale, 

Via S. Marta N:o 16, at udstille svenske og norske Produkter. Saadanne 

Prover ville kunne sendes direkte, men er det nödvendigt, at der samtidigt 

meddeles Genuas Generalkonsulat Underretning, for at det fornödne i hvert 

enkelt Tilfælde kan blive ordnet ligeoverfor Direktionen. Alle Prover bör 

være ledsagede af Prisopgaver og for chemiske Produkters Vedkommende af 

Analyse. 

Italienske Vine som Importartikel i Norden. Den italienske Vinhöst gav 

i 1889 et ringe Udbytte, 22,200,000 Hektoliter eller 61 % af et Middelsaars. 

Den hele Produktion belöb sig i de tre foregaaende Aar til:| 1886 35'/.2 Mill., 

1887 31 V, Mill. og 1888 32 Mill. Hektoliter. Som rimeligt er, steg Priserne 

efter den daarlige Höst ikke ubetydeligt. De almindelige Priser paa 

fölgende Vine ere: 

a) endnu ikke færdige Vine i Sæsonens Begyndelse (pr Hektoliter): 

b) Færdige Vine pr Hektoliter:

583 

Foruden ovennævnte ordincere Vine, hvis Pris her væsentlig er anfört for 

at vise en daarlig Hösts Indflydelse paa Vinpriserae i det Hele, sælges her 

kraftigere Vine, hvoraf kan nævnes: 

Ketorbido, röd og hvid (den röde er ikke ulig Bordeaux-Vin) 70 Lire pr 

Hektoliter (kan muligens faaes for 60 Lire). 

For samtlige de nsevnte Fiaskevine gives der ved Kjöb af 25 Kasser og 

derover en större Jtabat. 

Saavidt vides, er det alene de italienske hede Vine som hidtil have vundet 

nogen större Indgang i Sverige og Norge, inedens de almindelige Bordvine 

vistnok i det hele er en temmelig lidet kjendt Vare. Det er den almindelige 

Antagelse i Norden, at disse Vine ere temmelig lidet holdbare og saaledes ikke 

synderlig egne sig til Export. Denne Mening kan tidligere have hävt sin Berettigelse, 

men der er i de senere Aar i Italien lagt en overordentlig Flid paa 

Vindyrkning, speeielt med Export for Öie, og der er i saa Henseende gjort 

ganske betydelige Fremskridt. Hvorvidt disse ere fuldt tilfredsstillende Iigeoverfor 

en eventuel Export til de nordiske Lande, kan uden nogen Tids Erfaring 

vanskelig bedömmes, men det vides, at enkelte mindre Forsög, der ere 

foretagne herfra tildels efter Generalkonsulatets Tilskyndelse, ere faldne meget 

heldigt ud. Den tydske Handel sees i den senere Tid at have rettet sit Blik 

paa fremtidig Vinforsyning fra Italien, og der erfares at være indrettet ganske 

betydelige Depöter for italienske Vine paa forskjellige större Steder i Tydskland, 

— en Import, der endog skal være stærkt anbefalet fra de tydske Myndigheders 

Side. 

Med Hensyn til Stedet, hvorover de italienske Vine i Tilfælde burde rekvireres, 

er selvfölgeligt Genua den rette Pläds for Indkjöb af de piemontesiske 

og övrige norditalienske Vine. Ligesaa har de höit anseede toscanske Vine 

— Chianti og Montepulciano — hersteds et stort Depot for Export. Hvorvidt 

imidiertid ogsaa andre italienske Vine burde tages över Genua, turde være 

tvivlsommere. Muligt, at Rekvisition fra andre Pladse, nærmere Produktionsstederne, 

vilde være hensigtsmæssigere, men Genua frembyder som Anlöbssted 

for det störste Antal Dampskibslinier en ubestridelig Fordel gjennem en bedre 

Kommunikation. Med flere af de Bergenske Fiske-Dampskibe kunde vistnok 

opnaaes moderate Fragter. Det bemærkes dog, at disse Fartöier i Almindelighed 

ikke gaa direkte hjein herfra, men deres Anlöb af en eller anden 

Middelhavshavn for Indtagning af en Saltladning vilde imidiertid ikke foraarsage 

nogen Forsinkelse, der egentlig vilde være til stor Skade for denne Vare. 

* Kan muligens faaes noget billigere.

584 

De her paa Pladsen etablorede betydeligere Firmaer for Export af Vin ere: 

Filippo Lavagnino. 

Fratelli Beccaro. 

Bovone Ba£faele di Matteo. 

Luigi Laborel Melini (toscanske Vine). 

Canepa e Soci. 

Bartolomeo Pittaluga. 

Det Firma, der forhandler den ovenfor nævnte og særdeles anbefalesværdige 

»Retorbido», er Arturo Negrotto & C:ie. 

Et yngre Firma, der ved Siden af andre Forretnioger ogsaa har begyndt 

Vin-Export, og som kan anbefales for Dygtighed og Aktivitet, er Axel Bödtker 

(norsk), Piazza Cernaia N:o 8, Genua. 

Efter hvad der er berettet i Genueser-Aviser, skulde et större Firma i 

Stockholm nu være begyndt at arbeide for Indförsel af italienske Vine saavel 

til Hovedstaden som til Kystbyerne. 

Export fra Genua af Kraftfoderstoffe. Som indberettet ved særskilt 

Rapport, udföres herfra ikke ubetydelige Kvanta af et ved Oliefabrikerne faldende 

Biprodukt, der afgiver et særdeles kraftigt Næringstniddel for Kvæg. 

Dette er de saakaldte Sesamkager (af Sesamfrö), Arachides-Kager (af den saakaldte 

Jordnöd, ground-nut) og Coprah-Kager. Den væsentlige Udförsel heraf 

foregaar til Tydskland, Frankrig og Schweiz. Ogsaa til England, Holland og 

Danmark afskibes der aarlig endel Partier, og Generalkonsulatet har derhos 

hävt Anledning til at bemserke, at flero Sendinger er foregaaet til Göteborg. 

Efter den chemiske Analyse af disse Kager, hvorom der er indeholdt detailleret 

Oplysning i den særskilte Indberetning, skulde de indeholde særdeles tjenlige 

Stoffe til Kreaturfoder. 

Priserne ere: 

For at levere Kagerne i Sække paa 80 Kilogr., beregnes for Sække og 

Arbeidslön 6 Fr. mere pr 1,000 Kilogr. og for at malö Kagerne paa Fabrikantens 

Mölle og pakke Melet i Sække paa 70 ;i 80 Kilogr. beregnes 8 Fr. pr 

1,000 Kilogr. Fragterne for disse Oliekager opgives til 16 à 20 Sh. pr Ton 

for Sendinger paa 50 til 300 Ton. For hele Skibsladninger forniener Fabrikanten 

hersteds, at der skulde kunne opnaaes Befordring til Göteborg for 10 

Sh. pr Ton og under ingen Omstændighed höiere end 15 à 16 Sh. Hovedfabriken 

for denne Artikel tilhörer huset Scerno Gismondi & C:ie, Genua. 

Arbeiderforholde og Udvandring. Paa nærværende Tidspunkt, da Arbeiderspörgsmaalet 

er saa stærkt oppe i den offeotlige Diskussion, turde forskjellige 

Data vedkommende de italienske Arbeiderforholde være af Interesse. De desangaaende 

af de offentlige Myndigheder indhentede Oplysninger gaa i den Retning, 

at Arbeidslönnen i de sidste 25 Aar er steget ganske betydeligt. Normal- 

Arbeidsdagen har hidtil været ti Timer, dog saaledes at den er underkastet 

Forandringcr efter Aarstiden og vedkommende Arbeides större eller mindre 

Hast. De virkelige Arbeidsdages aarlige Antal er 300 à 305. I Jernværkerne 

og Staalfabrikerne Iigesom ved Skibsværfterne er Arbeidslönnen siden förste 

Halvdel af 60-Aarene gjennemsnitlig steget med 20 til 25 %, ved enkelte 

endog med 35 % og derover. I Bomuldsspinderierne viser Spindernes 

Daglön i samme Tidsrum en Forhöielse fra L. 1'10 til L. 2'05, og for de 

kvindelige Arbeidere fra L. 0'60 til L. 1'12. Væverne erholde nu L. 238

585 

(istf. i Begyndeisen af 60-Aarene L. 1.35) og de kvindelige Arbeidere L. 

1'17 (istf. L. 0'65). I UldYarefabrikerne er den gjennemsnitlige Daglön siden 

1867 steget i samme Forhold. Ovede Uld-Vævere faa nu L. 4'96 (istf. 

för L. 2'76); mindre övede Arbeidere L. 396 (istf. för L. 2so). 

Udvandringen til Syd-Amerika herfra udgjorde i 1889: 

Emigrationen udgjorde i de foregaaende Aar: 

De Provinser, der afgive den störste Tribut til Udvandringen, ere Venetien 

og Lombardiet. 

Den overveiende Del af Emigranterne overförtes til Sydamerika i italienske 

Dampskibe. 

Som det vil sees, er Udvandringen i 1889 gaaet tilbage, og dette turde 

vistnok for en væsentlig Del vsere at tilskrive den i forrige Aarsberetning omhandlede, 

fra Begyndeisen af 1889 gjældende Udvandrer-Lov, der ved forskjellige 

administrative Forskrifter, væsentlig Skjærpelse af Fordringerne til at 

kunne virke som Emigrationsagent, har til Oiemed at modvirke den massevise 

uoverlagte Udvandring af Landbefolkningen, og som i höi Grad har vist sig 

skikket til at regulere Emigrationen. Ved Siden af denne Lov er der ogsaa 

gjort en anden særdeles virksom Foranstaltning, idet der nemlig til de italienske 

Konsuler paa samtlige Steder, hvortil Udvandring herfra foregaar, er udgaaet 

et Circulære, der paalægger Konsulerne stadigt at holde Regjeringen underrettet 

om Emigranternes Kaar, og hvori der er opstillet en Række Spörgsmaal, 

hvis Besvarelse til enhver Tid vil give de italienske Myndigheder de mest detaillerede 

Oplysninger. 

Den störste Del af Emigrationen gaar nu, som det vil sees af ovenstaaende 

Opgave, til den argentinske Republik, medens Udvandringen til Brasilien 

er i Tilbagegang. Efter Slaveriets Ophævelse i Brasilien opstod dersteds de 

samme Vanskeligheder som i sin Tid i De forenede Stater i Nord-Amerika for 

at skaffe den fornödne Arbeidskraft, og der blev gjort de störste Anstrengelser 

for at didföre Arbeidere fra Europa, fornemmelig fra Italien. I dette Oiemed 

bereiste Agenter de overbefolkede Lande og gjorde den uvidende Landbefolkning 

tillokkende Beskrivelser af Forholdene i Brasilien, hvilket her i Italien 

bevirkede en saadan Tilströmning til Emigrationsbureauerne, at disse ofte endog 

havde vanskelig ved at överföre de talrige Udvandrere, hvoraf de fleste des- 

* Naar denne store Udvandring ikke har medfört betænkelige Fölger for Moderlandet, 

men tvertimod har været betragtet som et Gode, maa dette tilskrives den italienske Befolknings 

stærke Tilvæxt, idet Italiens Folkemængde i de 7 sidste Aar er steget fra 28,460,000 

til 30,566,300. Det aarlige Antal Födsler er 36 pr Tasinde Indbyggere, og Dödafaldenes 

Antal alene 26 pr Tnsinde.

586 

værre bittert fik erfare, at det dem foreholdte Billede ikke svarede til Virkeligheden. 

Den foraodrede Retning, gom Emigrationen nu har begyndt at tage, 

sees her i Almindelighed med Tilfredshed p. Gr. af den stadigt tiltagende kommercielle 

Förbindelse med den argentinske Republik, der vistnok mere end de 

fleste andre Lande i Sydamerika har BetiDgelserne for at give en arbeidsom 

Indvandrer-Befolkning en sorgfri Existents. 

Generalkonsulatet gjorde i Slutningen af 1889 en særskilt Indberetning 

om det her særdeles hyppigt forekommende Tilfælde, at Ladningsmodtagere, 

der have at betale Fragt for ankomne Varer efter Fragtbreve, hvori denne er 

fastsat til saa og saa mange Francs pr Ton, forlange at see Betaling i italienske 

Papirpenge tagen for god. Som videre indberettet, henvendte Generalkonsulatet 

sig til Handelskamret med Anmodning om at erholde dettes Udtalelse 

i Sägen og fik til Svar, at der ved »Francs» maatte forstaaes fransk 

Mynt og ikke italiensk, saaledes at Varemodtageren i deslige Tilfælde enten 

maatte betale i fransk Valuta eller, hvis Betaling sker i italienske Penge, da 

efter Cours à vista paa Frankrige den Dag Betaling finder Sted. Vistnok vil 

en saa klar Udtalelse fra Stedets Handelskammer under opstaaende Differencer 

være en god Stötte for vore Skibsförere, men det er dog neppe at vente, at 

alle Varemodtagere böie sig for Handelskamrets Auktoritet, især da det i läng 

Tid i en Flerhed af Tilfælde har lykkets dem at faa den for dem gunstigere 

Opfatning respekteret af adskillige Skibsförere, for hvem nemlig en hurtig Afvikling 

af Sägen som oftest er af den Vigtighed, at de ikke gjerne indlade sig 

i en Retstvist, hvis Omkastninger derhos sjelden vil staa i rimeligt Forhold til 

det Belöb, hvorom Differencen dreier sig. 

Da der fremdeles sees at gjöres Vanskeligheder i saa Henseende fra Varemodtagernes 

Side, maa Generalkonsulatet ätter fremholde Onskeligheden af, at 

der i Certepartier og Konnessementer for Fragter til Genuas Generalkonsulats 

Distrikt, for hvilke Betalingen fastsættes i Francs og Centimes, paa tydelig 

Maade anföres, i hvilken Valuta Fragten bliver at udbetale — at der altsaa 

tilföies »i Guld», »i Avista paa Paris» eller lignende. 

Sundhedstilstanden var i 1889 tilfredsstillende og der har altid kunnet 

udfærdiges rene Sundhedspas. * Det i forrige Aarsberctnäng omhandlede Hospital, 

der var en Gave fra den i 1889 afdöde og for sin storartede Godgjörenhed 

bekjendte Hertuginde af Galliera, er nu taget i Brug og maa betegnes 

som et Mönsterhospital, hvis Lige kun faa af Europas Hovedsteder kan 

opvise. 

Svenske og norske Firmaer i Genua: 

Arwedson, John, Agenturforretning, fornemmelig i Jernvarer og Fisk. 

delle Grazie 10.) 

(Mura 

Bödtker, Axel, Import af Fiskevarer. 

Cernaia 8.) 

Vinhandel en gros. Agentur. (Piazza 

Lindholm, Carl O., Suecessor, Agentur i Trævarer. Skibsmægler- og Speditionsforretning. 

Handel med Skibsprovisioner. (Mura delle Grazie 10.) 

Mowinckel, F. W., Agenturforretning, fornemmelig i Fiskeprodukter og Trævarer. 

(Piazza Pellicceria.) 

Trumpy, H., Agentur og Speditionsforretning. (Via dei Conservatori del 

Mare 5.) 

* I de förste Uger af 1890 optraadte ogsaa hersteds Influenza-Epidemien, dog ikke i 

nogen særdeles stærk Grad.

587 

Afmönstringer og Paamönstringer. Der er i 1889 afmönstret fra svenske 

Fartöier 4 Mandskaber og fra norske Fartöier 31. Paamönstret paa svenske 

Fartöier 14 og paa norske 34. Anmeldt to Ròmningstilfælde, begge fra norske 

Fartöier. I forrige Aarsberetning udtaltes det, at, naar der ikke förekommer 

flere Tilfælde her, hvor Römning i det Hele er temmelig hyppig, og bvor 

Fristeisen dertil for vore Folk er saa meget större, som Hyrerne ere betydelig 

höiere end de ved Forhyringen i Sverige og Norge betingede Belöb, saa havde 

dette efter Generalkonsulatets Formening sin væsentligste Aarsag i den Strcnghed, 

hvormed der hersteds er bleven optraadt ligeoverfor Römning fra vore 

Fartöier eller Forsög derpaa. Efter hvad der var Grund til at antage, bidrog 

den Slaphed, som fra mange Skibskapteiners Side vises ligeoverfor Ròmningstilfælde, 

i betydelig Grad til at foröge disses Antal. Nærværende Embede bar 

fundet det rigtigt efter Skibskapteinernes Anmeldelse konsekvent at lade vedkommende 

Römningsmænd efterspore og anholde, og da det ialfald her paa 

Pladsen er umuligt for en römt Sömand at faa ny Hyre uden at benvende sig 

til en Forhyringsagent, vil Adgangen til paany at erholde Sysselsættelse saagodtsom 

altid være ham lukket, da enbver saadan Agent er fuldkommen à jour 

med, fra hvilke Konsulaters Side der jevnlig skrides ind i Ròmningstilfælde. 

Sammenkomster for svenske og norske Sömænd. De i forrige Aarsberetning 

omhandlede Sammenkomster have været fortsatte ogsaa i 1889, og bar 

dertil været benyttet det til Generalkonsulens Disposition velvilligen stillede 

skotske Missionslokale ombord paa det dertil indrettede Fartöi Caledonia. Ved 

disse Samlinger, der dels have været afholdte paa Söndage eller Höitidsaftener, 

dels paa Aftener i Ugen, bar der for Srtndagenes Vedkommende været Iæst en 

Andagt og paa Ugeaftenerne været holdt Foredrag af belærende eller underholdende 

Art. Reisende, der have besögt Genua, have undertiden med Velvillie 

ydet personligt Bidrag til disse Sammenkomsters Afholdelse gjennem Foredrag 

og lignende. To Sömandsfester have været afholdte, nemlig 4 November 

og Juleaften (den förste paa Caledonia, den sidste i Generalkonsulens Bolig). 

Til Ilddeling blandt Sömændene ved Juletræet havde saavel Evangeliska Fosterlandsstiftelsen 

i Stockholm som norske Sömandsmission i Bergen sendt værdifulde 

Gaver, ligesom der fra samme Foreninger stadig ogsaa modtages Skrifter 

til Uddeling. Der afholdtes i 1889 (Festerne iberegnet) 13 Samlinger, der 

besögtes af 385 Mand. 

Harald Asche.

Marseille den 20 juni 1890. 

588 





Sammanlagdt ankommo sålunda till distriktet: 

och afgingo: 

En ej obetydlig minskning mot år 1888 har inträdt, nämligen i antalet 

268 = 28-8 % och i tontal 144,405 = 31-4 %, hvaraf faller på ångfartygen 

resp. 94 % och 95'3 % och på segelfartygen 6 % och 4'7 %. Minskningen 

för de förra grundar sig på att ett antal ångfartyg under året upphört 

med sin fraktfart på de franska Medelhafshamnarne, för de senare utgör den 

en fortsättning på en sedan ett par år tillbaka börjad nedgång. 

Omfånget af en svenska skeppsfarten framgår af följande siffror:

589 

De svenska fartygen hafva sålunda något minskats, antalet med 7 = 6'6 %, 

tontalet med 8,804 = 15 %. Fördelade på ång- och segelfartygen blir förhållandet 

det sedan någon tid vanliga, ökning för de förra och minskning för 

de senare. Ökningen för ångfartygen utgjorde 9 = 18 % och 1,191 ton = 

3 - 6 % och minskningen för segelfartygen 16 = 29 % och 9,995 ton = 39'3 %. 

Motsvarande siffror för den norska skeppsfarten utgjorde: 

Den betydliga minskningen i totalomfånget ses sålunda hufvudsakligen falla 

på de norska fartygen, sedan den för dessa utgjorde icke mindre än 261 fartyg 

= 31'6 % och 135.600 ton = 338 %, hvaraf allt på ångfartygen, som 

följaktligen minskats med 261 fartyg = 38 % och 138,872 ton = 41 %. 

Antalet segelfartyg har förblifvit oförändradt, men tontalet har ökats med 3,272 

= 5-3 %. 

Denna stora nedgång, som förutsågs i förra årets berättelse, grundar sig, 

som redan nämndt, på att ett antal ångfartyg, som sedan någon tid underhållit 

vintransporten från spanska till franska Medelhafshamnar, upphört derined; men 

då detta förhållande är beroende af omständigheterna, så torde möjligen detta 

afbrott vara tillfälligt och utsigter derför finnas för ett återupptagande af denna 

trade. Ett tjugutal norska ångfartyg voro derined sysselsatta mot ett trettiotal 

år 1888. 

Af följande tabell framgår huru stor del af de till distriktet ankomna 

fartygen faller på vieekonsulsstationerna:

590 

Den på vicekonsulsstationerna fallande delen utgör sålunda för 1889 för 

antalet 67 % och tontalet 60.1 %, hvaraf pä Cette ensamt kommer 96 % 

såväl for antalet som tontalet. 

Det är hufvudsakligen genom denna hamn som den betydliga vinimporten 

eger rum, och hafva de månadsbefraktade svenska och norska ångfartygen under 

året tillfört hamnen omkring 121,000 fat vin. 

Importen af denna vara har varit i aftagande, enär skörden inom departementet 

Hérault förbättrats. 

Salthamnen Port de Bouc, som år 1887 besöktes af 12 svenska och norska 

fartyg om 5,301 ton, hvarmed utfördes c:a 6,000 ton salt, har 1889 blott 

sett den skandinaviska flaggan i sin hamn å två fartyg, hvaraf det ena med 

petroleum och det andra med bray; båda afgingo i barlast. Detta afbrott uti 

utförseln af detta annars så omtyckta salt härleder sig från det under året rådande 

höga priset, som saltbolaget fasthållit vid, men då nu en betydlig prisnedsättning 

inträdt, torde ånyo utgående frakter komma att bjudas. Priset står 

för ögonblicket i frcs 12. 

Enligt af befàlhafvarne lemnade uppgifter utgjorde de af svenska och norska 

fartyg under året införtjenta bruttofrakterna som följer: 

Häraf ses att totalbeloppet för år 1889 ökats med ej mindre än fres 

517,047 =T= 12'2 % på samma gång som motsvarande antal fartyg och tontal 

minskats resp. 28'8 % och 31'4 %, hvilket utgör ett talande bevis på fraktmarknadens 

goda ställning under det förflutna året. Det hände här att fartyg 

erhöllo mer än dubbelt så hög frakt som året förut. Detta goda förhållande 

har emellertid gifvit vika för ett mindre fördelaktigt sådant, och höres ej sällan 

klagan öfver den nuvarande ställningen. 

Ofvannämnda ökning har kommit såväl de svenska som de norska fartygen 

till godo, de förra med 4'8 % och de senare med 137 %. Jemförd med år 

1884 är ökningen för de svenska blott 3'3 %, då den deremot för de norska 

är 44-6 %. 

På ångfartygen falla frcs 1,761,135 = 37l %', hvaraf ankommande fres 

1,628,810 = 925 % och afgående frcs 132,325 = 7-s %, och på segelfartygen 

frcs 2,988,755 = 62 - 9 %, hvaraf ankommande frcs 1,930,685 = 

64-6 % och afgående frcs 1,058,070 = 35-4 %. 

Följande fraktnoteringar hafva kommit våra fartyg till del, hvaraf äfven 

synes från hvilka hamnar de hufvudsakligen kommit: 

Trä: från Sverige pr std. Piteå ångfartyg frcs 98 (1888 68—83), Umeå 

63—85 (65—75), Örnsköldsvik 80—86 (82), 

Hernösand ångf. 85 (82), Sundsvall 85—90 

(65—82-50), Söderhamn 85 (65), Gefle 85—87 

(67—70), Skutskär 82. 

» » Archangel 110—115 (85 — 100), Viborg 82—88 (70—90), 

Kotka 88—90 (63 — 70), Mobile 125 (90—115).

591 

Jern pr ton från Örnsköldsvik 15, Söderhamn 10, Gefle 5—10, Göteborg 

ångf. 8. 

Tjära J t:a » TJleäborg 6. 

Oljekakor i) ton » Svarta hafvet 19. 

Spanmål f> ch. » » l - 30 — 3"76. 

Korinter » ton » Grekland ångf. 17—20 + 5 %. 

Logwood » » » Guadeloupe 25, Laguna 50. 

Palmolja » » » Guinea-kusten 54'50—80. 

Socker » » D Martinique 40—45, Guadeloupe 35—50, S:t Béunion 

67, Java 45—68, ångf. 62-60. 

Hudar » » » Mozambique 49—54. 

Salpeter J » » Chili 42. 

Coprah j> » » Fidschi-öarna 56—68, Vänskaps-ö. 46—84, Satnoa-ö. 

50, Sällskaps-ö. 68, Celebes 68—77, Sumatra 62"50 — 

65, N. Briton 60, Östafrika: Inhambane 38'SO—42 - 50, 

Parapato 40 — 54. V.-Afrika: Sierra Leone 62. 

Vin » månad erhölls mellan 4,000 och 7,000 frcs. 

Från Marseille utgående svenska och norska fartyg hafva kommit i åtnjutande 

af följande fraktnoteringar: 

Styckegods pr ton Guadeloupe 19—21, Martinique 20 — 24, Haiti 31, Cuba 

21—30, Rio 39—45, Santos 31—36, Montevideo 38—40, 

Buenos Aires 39 — 45, Bosario 45, Guayaquil 57—50, 

Progreso 32—41, Mozambique 85 fram och tillbaka, Half- 

Jack (V.-Afrika) frcs 20,000 fram och tillbaka. 

Bauxite » » Philadelphia 12. 

Tegel » » Lissabon 11—13. 

Oljekakor » D Vegesack 16, Bremen 15, Flenaburg 1750, Stettin 17'50 

— 21, Danzig 17. 

Af nedanstående tabeller framgår qvantiteten af de med svenska och norska 

fartyg till Marseille införda artiklar:

och från Marseille utförda: 

592 

Såsom anmärkningsvärdt torde på grund af ofvanstående siffror kunna 

framhållas att med våra fartyg införts 1,325 std. trä mindre än under 1888; 

vidare att de norska ångfartygen hitfört blott hälften så mycket spanmål (hvete) 

från Svarta hafvet som föregående året, men hafva segelfartygen å andra sidan, 

såväl de svenska som de norska, gjort goda frakter med eoprah; i socker har 

en nedgång till något under 1887 års siffror inträdt. 

Hvad åter beträffar utgående laster, så framstår särskildt såsom ett godt 

tecken den betydliga qvantiteten styckegods, hvilket utgör Marseilles enda betydande 

exportämne. Af anförda fraktnoteringar synes till hvilka orter denna 

export hufvudsakligen egt rum. 

De i kg. uppgifna artiklarna hafva utgått med svenska ångfartyg destinerade 

till nordeuropeiska hamnar. 

Enligt uppgift från tullkammaren hafva följande artiklar hit införts från 

de Förenade rikena under år 1889:

593 

Af denna import från Sverige faller på svenska fartyg ungefärligen 30 %, 

på franska 22 % och på tredje nations 48 %, samt från Norge på norska 

fartyg c:a 75 %, på franska 22 % och på tredje nations 3 %. 

Den sedan länge gjorda anmärkningen att brist på direkt lägenhet betydligt 

inverkar på importen från de Förenade rikena gör sig fortfarande gällande. 

De härifrån till Sverige och Norge direkt utförda varor, enligt uppgift 

från samma källa, utgjorde: 

På vieekonsulsstationerna egde följande varuomsättning rum under svensk 

eller norsk flagga: 


594 

Cette införde, förutom redan omnämnda qvantitet vin, 2 laster trä från 

Sverige och 1 frän Norge samt 1 frän Finland, 4 laster Bi tum, 1 last stäfver, 

2 laster kol, 3 laster spanmål och 2 laster korinter. Utförseln bestod af 2 

laster salt till Sverige, 3 till Norge, 2 till Finland, 1 till Danmark och 5 till 

Brasilien (Santos) samt 1 last bauxite till S:t Petersburg. 

Port de Bouc införde 1 last bray från London och 1 last petroleum från 

New-York; båda afgingo i barlast. 

Toulon: 2 laster trä från Sverige. 

Nizza: 1 last stockfisk från Bergen och vin från Alicante. 

Cannes: 1 last trä från Archangel. 

Bastia: 2 laster kol från Newcastle. 

I Cannes hafva dessutom 2 österrikiska fartyg och 1 tyskt ångfartyg, de två 

förstnämnda kommande från Fiume och det sistnämnda från Kotka, lossat trä. 

De vid hufvudstationen verkstälda af- och påmönstringar fördela sig som 

följer: 

Från svenska fartyg rymde inalles 10 och frän norska 38 man. 

Antalet håller sig tyvärr högt, då ännu inga mått och steg blifvit tagna 

för att hämma detta onda. Det i min förra berättelse omnämnda engelska sjömanshemmet 

har under det förflutna året uppehållit sin verksamhet och har i viss 

mån fyllt sin plats; något beslut rörande öfvertagandet af detsamma af komitén 

för inrättandet af ett skandinaviskt sjömanshem har ännu ej kunnat fattas. 

Genom konsulatets försorg hafva följande antal sjömän blifvit inlagda å härvarande 

hospital: 4 norrmän och 4 svenskar. Inom distriktet hafva under året 

aflidit 5 sjömän, hvaraf 1 svensk drunknade i härvarande hamn. 

Följande belopp hafva genom konsulatet för räkning svenska och norska 

sjömän hembefordrats: 

Till sjömän adresserade bref ankommo under konsulatets adress 4,026 mot 

4,560 1888, 5,548 1887, 4,374 1886, 4,489 1885, 4,400 1884 samt 134 

korsbandsförsändelser mot 146 1888, 160 1887, 180 1886. 

Intet af de i min förra berättelse uppgifna svenska och norska handelshus 

har under året undergått någon förändring. 

14 pass hafva under året å konsulatet utfärdats. 

Med anledning af norska lagen af 21 april 1888 rörande norsk statsborgarrätt 

anmälde sig å konsulatet 10 norrmän och 2 å vicekonsulatet i Cette. 

Konsulatets adress är rue de la Répnblique 24, och hålles kontoret öppet 

alla helgfria dagar från kl. 10 till 12 f. m. och 3 till 5 e. m.

595 


Då de statistiska uppgifterna for 1889 ännu ej utkommit, vill jag här 

nedan återgifva import- och exportsiffror för några af de vigtigare artiklarne 

för 1888: 

Totaltrafiken i varor vid Marseilles jernvägsstationer utgjorde 1,338,487 ton. 

Bland vid härvarande handelskammare till behandling förekommande vigtigare 

frågor vill jag framhålla de följande såsom varande af intresse. 

De edsvurne skeppsmäklarne hafva genom skrifvelse till kammaren tillkännagifvit 

att ständiga tvistigheter uppstå emellan lastemottagarne och rederierna, 

i synnerhet då det gäller främmande ångfartyg, genom brist på bestämda 

regler för fraktregleringar. 

Vid det sammanträde, som följde härpå, förklarade en af mäklarne inför 

kammaren frågans vigt oeh angaf såsom exempel att under år 1888 29 främmande 

ångfartyg användt i medeltal 20 dagar för lossning, men erhållit fraktregleringar 

först efter 50, 55 och till och med 60 dagar, aldrig under 30 

dagar. 

Såsom medel att undgå detta framhölls särskildt nödvändigheten af att 

använda tydliga och klara uttryck i konnossementen för Svarta hafvet; att be-

596 

stämma en tid för lossning af spanmål, socker, trä, frö etc., då certepartiet 

innehåller att lossningen skall ske »enligt bruk eller så fort kaptenen kan leverera»; 

att bestämma en maximitid för fraktregleringen för spanmål. 

Dessa regleringar draga ibland ut i 60 dagar, under hvilken tid spanmålslasten 

ligger ovägd i dockskjul. 

Frågan kommer att närmare undersökas och beslut fattas. 

En annan vigtig fråga är kammarens anhållan hos finansministern att i 

likhet med t. ex. Genua få rättighet bevilja de större ångbåtsrederier, hvilkaa 

fartyg anlöpa Marseille, fördelen att erlägga tonnageafgiften medelst årsabonnement. 

Denna intressanta fråga är uppväckt derigenom att ett af de stora holländska 

bolagens båtar lemnade denna hamn såsom anlöpningsort för Genua, 

hv3rest ifrågavarande afgift underlättas på nämnda sätt. Det befaras sålunda 

att flera utländska bolag, hvilkas båtar anlöpa Marseille, skola följa detta exempel. 

Kammaren begär att sagda afgift uppbäres såsom i de italienska hamnarne 

genom abonnering efter frcs 4 pr år ocb pr registerton. 

Att frågan är af största vigt för hamnen är obestridligt, då konkurrensen 

gör att hvarje centime spelar en rol. Det är dock här ej frågan om en småsak 

för de stora ångfartygen, som enligt nuvarande förordning hafva att betala 

frcs 1 eller 0'50 pr registerton, beroende af afgångsorten, antingen lasten är 

fullständig eller icke. Det händer sålunda att ett fartyg om 2,000 ton betalar 

i kajafgift frcs 2,000 eller frcs 1,000, allt efter fallet, och lossar i hamnen 

endast några ton varor, alldeles som om det lossade full last, 3- à 4,000 ton. 

Frågan har äfven underkastats handelsministerns utsago och torde snart 

få en lösning. 

Claes G. Peyron. 

Bridgetown (Barbados) den 15 februari 1890. 




Produktionen på vår ö inskränker sig till socker, hvaraf under fjolåret erhölls 

60,000 ton utom 45,000 puncheons melass. Prisen visade stadig förbättring, 

likaså frakterna. 

J. Gardiner Austin.

Valparaiso i mars 1890. 

597 


Distriktet besöktes under året af 1 svenskt fartyg om 604 ton och 1 

norskt om 764 ton. Bruttofrakterna voro resp. 604 och 1,750 £. 

Republiken Chile, hvars territorium utgöres af den landsträcka, som ligger 

mellan Anderna och Stilla Oceanen från den 18:de till den 5 6: te breddgraden 

söder om eqvatorn, eger till följd häraf flera olika klimat. 

Den nordliga delen, från 18:de till 27:de breddgraden, är i saknad af all 

vegetation, men här finnas åtskilliga värdefulla produkter, i närheten af kusten 

guanolagren, något längre in i landet lagren af salpeter, borax och jod och 

ännu högre upp rika guld-, silfver- och koppargrufvor. 

Mellan den 27:de och 43:dje breddgraden befinner sig den för odling lämpliga 

jorden, rikligt bevattnad medelst kanaler från de från Anderna flytande 

bergsströmmarne. I denna del af landet finnes en längs kusten gående bergskedja, 

betydligt lägre än Anderna, men dock med cirka 2,000 meters höjd, och 

det är i den 150 à 200 kilometer breda dalen mellan Anderna och kustbergskedjan 

som landets fruktbaraste jord befinner sig och hvarest alla slags landtbruksprodukter 

odlas. Vindrufvan växer här äfven synnerligt väl, dess odling 

har under senaste decenniet gått betydligt framåt och det här producerade vinet 

äfven i Europa vunnit erkännande. Här finnas äfven lager af stenkol, hvaraf 

årligen upptagas cirka '/s mill- ton. 

Den från den 43:dje till 57:de breddgraden belägna delen af Chile består 

af en archipelag af större och mindre öar, af hvilka de flesta äro obebodda. 

Befolkningen består af tvänne racer, landets ursprungliga indianska befolkning 

och den spanska senare inflyttade. Spanjorerna hade här städse till mål 

att qvarhålla den infödda befolkningen i en underordnad ställning och de fleste 

jordarbetarne äro ännu i dag afkomlingar af landets indianska befolkning, visserligen 

uppblandad med spanskt blod, men raceskilnaden återfinnes dock tydligt 

både i ansigtsform och karakter. — Af de ännu oberoende ej underkufvade indianerna 

eller araucanerna finnas nu endast cirka 50,000 individer, som bebo 

södra delen af landet. 

Af Chiles befolkning som nu utgör något öfver 3 mill. bor cirka '/, uti 

städerna, af hvilka hufvudstaden Santiago räknar 200,000 och Valparaiso 

110,000 inv. 

Endast cirka 700,000 eller 1 /i af befolkningen kunna läsa och skrifva. 

Vid folkräkningen år 1885 funnos i Chile följande antal utländingar af 

europeiska nationer: 

Under de senaste åren har regeringen vidtagit en del åtgärder för att 

underlätta immigrationen från Europa. Kontrakt bafva uppgjorts med de

598 

olika ångbåtslinierna att för den ringa godtgörelsen, af £ 6 - — pr person befordra 

från Europa till Chile de emigranter som genom en af staten aflönad 

agent afsändas. Denne agent, som har sitt hufvudkontor i Paris, har dels 

direkt, dels genom underagenter i de af Europas länder, hvarifrän emigration 

under senare åren isynnerhet skett, såsom Italien och Spanien, lemnat fri resa 

åt alla som presenterat sig och har sålunda under år 1889 hit befordrat cirka 

tio tusen emigranter. Det förefaller emellertid som om man ej varit särdeles 

nogräknad med hrad slags folk man skaffat hit och har man i Chile snart 

kommit underfund med att de hitkomna emigranterna i allmänhet varit lätjefulla 

individer med öfverdrifna pretentioner. Ungefär halfva antalet af främliogarne 

hafva efteråt i saknad af arbete och missnöjde med att ej finna de af agenterna 

i Europa gjorda lysande förespeglingarna förverkligade, begifvit sig öfver Anderna 

till Argentinska republiken och den chilenska regeringens bemödande för att befordra 

immigrationen kan sålunda ej anses hafva ledt till något vidare lyckligt 

resultat och ingalunda motsvarat den stora utgift regeringen under sista året 

för denna sak gjort. 

Uti statsverkspropositionen för innevarande år 1890 har för samma ändamål 

beviljats en summa af l 1 /. m iH- chilenska pesos och har regeringen iogått 

kontrakt med en firma Luis Llanos C:o om anskaffandet och hitbefordrandet 

under detta år af ej mindre än 25,000 emigranter på samma vilkor som förut 

med ångbåtskompanierna och denna gång med antydan att större delen af emigranterna 

borde vara från nordeuropeiska länder. 

Redan för cirka 40 år sedan etablerade sig en koloni af tyskar i staden 

Valdivia och dess närhet. I början hade de stora svårigheter att bekämpa, då 

landet just ej kan anses vara af naturen särdeles gynnadt och jordmånen föga 

lämpade sig för åkerbruk. Den tyska befolkningens hufvudnäring är boskapsskötsel; 

dessutom finnes en del ölbryggerier och garfverier hvilka senare isynnerhet 

äro talrika, då i trakten ymnigt växer ett trädslag »Lingue» hvars bark 

är förträffligt för läderberedning. Valdivias direkta handelsförbindelser med 

Tyskland representerade under år 1888 följande belopp, import från Tyskland 

463,861 och export till Tyskland 1,012,441 pesos. 

Södra delen af Chile är såsom förut nämndt ännu nästan obebodt och till 

största delen skogbeväxt. Regeringen synes vara särdeles intresserad att till 

dessa trakter erhålla immigranter, som äro vana vid skogsskötsel och tanken har 

helt naturligt fallit på önskvärdheten att kunna få skandinaver att bosätta sig 

der. Af de upplysningar, som jag kunnat erhålla framgår emellertid att träslaget 

ej är af bästa beskaffenhet och af föga värde i förhållande till det som 

hitföres från Nordamerikas vestkust samt att jordmånen är olämplig för åker 

bruk, hvarför det torde vara föga utsigt att der kunna vinna välstånd eller ens 

utkomst. 

Något längre norr ut, i de trakter som gränsa intill det af de fria oberoende 

indianerna ännu bebodda området, har under senare tider en ej obetydlig 

landsträcka, lagts under odling; landet säljes vid offentliga auktioner för statens 

räkning och var inkomsten häraf under sistlidna år cirka /, mill. pesos. En 

del af de europeiska emigranterna hafva bosatt sig här, men osäkerheten till 

lif och egendom är mycket stor. Knappast en vecka förgår, utan att mord 

begås och stölder höra till ordningen för dagen. Dessa brott begås dock ej af 

indianerna, hvilka i allmänhet äro fredliga, utan af en lös chilensk befolkning, 

som under kriget vant sig vid plundringar och sedan dess bibehållit smaken för 

detta lefnadssätt, och då härtill ofta kommer emigranternas eget hänsynslösa 

uppträdande, torde man ej kunna rekommendera denna del af landet till bosättningsort 

för folk, som i fred och lugn vilja egna sig åt landets odling, åtmin-

599 

stone ej förr än regeringen gör något för att beskydda lif och egendom samt 

återställa allmän ordning. 

Chile producerar årligen cirka tio mill. hl. hvete och tre mill. hl. andra 

sädesslag. — Ar 1888 exporterades öfver två mill. hl. hvete. Af vin exporterades 

cirka 300,000 litres. — Årligen födas inom landet cirka '/« mill. nötkreatur 

och cirka 2 mill. får och getter. 

Den 30 aug. sistlidet år antog kongressen en lag, hvarigenom maskiner 

och verktyg för åkerbruks- och grufdrift äro fria från införseltull. 

Industrien har på senare år börjat gå framåt; så finnas nu 3:ne sockerraffinerier 

2:ne bomullsspinnerier, en klädesfabrik, 2:ne porslinsfabriker, en spikfabrik 

och åtskilliga ångqvarnar och är regeringen särdeles tillmötesgående med 

beviljandet af privilegier för nya industrianläggningar. 

Importen till Chile under åren 1887 och 1888 representeras af följande 

värden i pesos: 

Häraf infördes ensamt från England för resp. öfver 20 och 26 mill. pesos. 

Exporten från Chile under åren 1887 och 1888 representeras af följande 

värden i pesos: 

Häraf utfördes ensamt till England för resp. 45 och 56 mill. pesos. 

Ända till år 1879 var Chile den förnämsta producenten af koppar med 

en qvantitet sagda år af cirka 50,000 ton, under det att Nordamerikas Förenta

600 

stater endast producerade cirka 25,000 ton och Spanien cirka 30,000 ton af 

en totalproduktion pä hela jordklotet af cirka 150,000 ton, men är 1888 hade 

förhållandet totalt förändrats, i det Chile nu intog 3:dje rummet med en produktion 

af cirka 30,000 ton under det Nordamerikas Förenta stater producerade 

105,000 ton och Spanien 50,000 ton af en totalproduktion pä hela jordklotet 

af 260,000 ton. År 1879 lemnade Chile 1/3, men år 1888 endast 1/9 af 

totalproduktionen. 

Priset ä koppar, som i den engelska marknaden under år 1888 varit 

cirka £ 39 steg efter det franska kopparsyndikatets bildande i november till 

£ 43. 15. 0 och i december till £ 58. 10. 0. — I januari 1888 var priset 

uppe i £ 79. 2. 0. och fortfor sedan under arets lopp att stiga, så att i september 

betalades £ 87. 7. 0., hvilket var den högsta quotering som uppnåddes, 

ty i december var priset nere i £ 78 och efter kopparsyndicatets bankrutt i 

mars qvoterades £ 52. 13. 0 och i april £ 39. 3. 0 och sedan dess har 

priset varierat mellan £ 40 och £ 50. 

Nästan hälften af Chiles årliga export består hvad värdet beträffar af salpeter. 

Ehuru denna artikel redan långt före 1878 exporterades, var det dock 

ftirst detta år som export i större skala skedde, då salpetern började användas 

såsom gödningsämne. Priset å salpeter var under de första 5 åren mycket 

högt, i medeltal 14 engelska shilling pr qvintal af 50 kilos, men gick sedan 

ned så att medelpriset under de senare 6 åren endast varit 9 1 /» shilling, och 

för närvarande är qvoteringen 8 shilling, alla dessa priser pr engelsk qvintal 

för vara levererad i Liverpool, som är hufvudplatsen för dessa affärer. Dessa 

prisförändringar äro lätta att förklara. År 1878 hade regeringen i Peru monopol 

å salpetern och inskränkte produktionen för att ej konkurrera med guanoexporten, 

och detta orsakade naturligtvis stegring i priserna. — År 1879 utbröt 

kriget, som ej endast medförde en förminskning uti produktionen utan 

äfven lemnade tillfälle till spekulation och framkallade en stegring i priserna, 

som slutligen i oktober 1879 voro uppe i 19 shilling. 

Ovissheten om chilenska regeringens afsigter rörande salpeterindustrien, som 

fortfor under Chiles ockupation af Tarapacaprovinsen och äfven sedan detta 

territorium blifvit definitivt till Chile afträdt, äfvensom förminskningen af lagren 

i Europa, orsakade höga priser under ännu någon tid, men sedan industrien 

en gång åter reguliert arbetade, önskade producenterna draga fördel af de höga 

priserna, produktionen ökades oerhördt och följden blef naturligtvis ett betydligt 

prisfall. Producenterna öfverenskommo då om att förminska produktionen, hvilket 

äfven blef nödvändigt till följd af en annan orsak, som hotade att tillintetgöra 

salpeterindustriens framtid. 

Tyskland var då såsom ännu i dag den förnämsta konsumenten af salpeter, 

som användes såsom gödningsämne för sockerbetor. År 1884 upptäcktes emellertid 

att, ehuru salpetern ökade plantans volym, det dock var på bekostnad af 

dess sockerhalt och att den dessutom gaf åt sockret en viss bitter smak, som 

ej med de bästa raffineringsmetoder kunde borttagas. Sockerfabrikanterna nekade 

nu att köpa sockerbetor, som odlats med salpeter, och i kontrakten insattes en 

klausul mot bruket af detta gödningsämne. Detta förorsakade förlusten af hela 

tyska marknaden, förråden i Europa kunde ej finna afsiittning och priset gick 

ned betydligt. Salpeterproducenterna förenade sig då om att inskränka tillverkningen 

och utfäste ett högt pris för den bästa afhandling om salpetern 

såsom gödningsämne. Priset tilldelades en tysk professor Wagner, som upptäckt 

att odlarne af sockerbetor hade användt salpeter i allt för stor mängd och att 

detta varit orsaken till de dåliga resultaten, och som tydligt och klart bevisade 

att bruket af salpeter i proportionerliga qvantiteter vore särdeles gynsamt för

601 

plantan. Följden blef att sockerfabrikanterna ej endast tillä to utan äfven tillstyrkte 

användningen af salpeter i de proportioner och i den form som af professor 

Wagner rekommenderades och priset å salpeter steg hastigt från 9 till 

11 shilling. 

Utförseltullarne för salpeter och jod inbragte år 1888 18 niill. pesos eller 

ungefär lika stort belopp som inkomsten af införseltullarne och utgöra derföre 

dessa exporttullafgifter en af statens vigtigaste inkomstkällor. 

Kursfòrhållandena hafva under det senaste årtiondet betydligt vexlat till 

följd dels af krigets vändningar, dels af de betydliga prisförändringar, för hvilka 

de förnämsta exportartiklarne varit utsatta. 

Följande tablå visar högsta och lägsta kursen under åren 1877—1889. 

S:t Johns (Antigua). 

C. Belinfante Östberg. 


Härvarande hamn besöktes under året af 2 norska fartyg om 529 ton. 

Från och med innevarande år erlägga alla fartyg tonnageafgift med 9 d. pr ton 

vid såväl lastning som lossning. 

För skörden äro utsigterna de bästa och antagligen kunna lönande frakter 

påräknas. Allt vårt socker går till Förenta staterna och Cauada. 

F. Melchertson.

Venedig den 28 mars 1890. 

602 


Intet svenskt fartyg ankom till distriktet. Från Norge ankommo med 

last 14 norska ångfartyg om 5,166 ton, från utrikes ort anlände med last 8 

norska ångare om 8,847 ton. 

Till utrikes ort afgingo i barlast eller med rest af innehafvande last 22 

norska ångare om 14,013 ton. 

Till hufvudstationen anlände med last 13 norska ångare om 7,657 ton. 

Intet segelfartyg ankom nnder året. 

Vid jemförelse med år 1888, då de ankomna norska fartygens antal var 

24 om 13,745 ton, visar tontalet en tillökning af 268 ton för år 1889, oaktadt 

de anlända fartygens antal minskats med 2. 

Bruttofrakten uppgick till c:a kronor 345,000 mot c:a kronor 259,000 

år 1888 eller omkr. kronor 86,000 mer under sistlidet år. 

Med norska fartyg infördes till distriktet under året c:a kg. 1,900,000 

stockfisk, c:a kg. 244,000 klippfisk från Norge, vidare ton 6,857 hvete och 

majs från Svarta hafvets hamnar, ton 3,079 stenkol från England samt ton 

2,896 råsocker från Java. 

Nedanstående sammanställning visar den norska skeppsfarten på distriktet 

under de senaste 5 åren. 

År 1885 ankommo 29 fartyg om 15,453 ton, hvaraf 28 ångare om 14,833 ton 

Under denna period anlände 2 svenska ångare om 1,766 ton. 

Frän Sverige har ingen direkt import till distriktet egt rum. Svenskt 

jern och stål röner fortfarande ringa efterfrågan, då den engelska och i Venetien 

äfven österrikiska varan här är allmänt känd oeh jemförelsevis billig. Om 

våra exportörer ville hitsända väl sorterade proflager af stångjern, skenor m. m. 

samt jernmanufakturvaror och lära känna härvarande marknad, isynnerhet Ancona, 

så vore det, enligt fackmäns åsigt, nog icke omöjligt att småningom vinna 

afsättning i dessa trakter för våra jern- och stålvaror. 

De svårigheter, hvarmed fabrikanterna i de stora industriländerna nu ha 

att kämpa i följd af stenkolens och i allmänhet arbetslönernas fördyrande, 

äfvensom den omständigheten, att vid husbyggnader i Italien numera jern användes 

i allt större utsträckning i stället för trä, böra ju för vår jernproduktion, 

som till stor del sker medelst träkol, alltså oberoende af stenkolspriserna, 

kunna varda till fördel. 

Af andra exportartiklar från de Förenade rikena, såsom trämassa, papper, 

färdiga dörrar och fönster, punsch etc, borde äfven kunna hitsändas proflager 

för att göra dem kända. 

Tunnstaf skulle i Ancona möjligen kunna vinna afsättning i de qvaliteter 

och storlekar, som för vissa ändamål användas af dervarande tunnbindare. 

Profver med lägsta priser eif. Ancona kunna sändas till de Förenade rikenas 

dervarande vicekonsul.

603 

Införseln af norska fiskvaror till distriktet var sistlidet ar mindre än år 

1888. Af norsk stockfisk infördes direkt e:a kg. 1,900,000 mot c:a kg. 

2,657,200 år 1888. Äfven den direkta klippfiskimporten till Ancona, kg. 

244,000 år 1889 mot kg. 342,000 år 1888, var sistlidet år något minskad. 

Qvaliteten af Bergensvaran var här mycket omtyckt, men den anlände i 

allt för obetydlig qvantitet för att motsvara härvarande marknads behof. Deremot 

hade en stor del af Finmarksvaran, hvaraf tillförseln var riklig, i följd 

af ogynsamt väder tagit skada, hvilket försvårade försäljningen. För Bergensfisk 

erhölls lire 82 à 87, allra finaste sort uppnådde ännu högre priser, nämligen 

lire 94 à 95, god Finmarkafisk betingade lire 72 à 85, lägre qvaliteter 

lire 62 à 68, allt oförtullad, pr 100 kg. och med diseonto. 

I Ancona äro utsigterna för norsk klippfisk ganska goda; i följd af dess 

jemförelsevis låga pris samt hållbarhet under den varma årstiden uttränger den 

allt mer den engelska klippfisken på mellersta och södra Italiens marknader. 

Priserna för den norska varan voro c:a lire 64 à 70; en ännu billigare 

sort från Kristiansund, s. k. »Musdee», såldes till lire 41 à 43 oförtullad pr 

100 kg. 

Utom den direkta importen från Norge ha, såsom vanligen är fallet, fiskvaror 

indirekt via Genua och Hamburg hitförts, uppgående till omkr. 4- k 

500,000 kg., mest af lägre qvaliteter. 

I följd af den starka sjukligheten i en stor del af Italien under innevarande 

vintersäsong har påfven gifvit dispens från fastereglerna, hvilket delvis 

verkat hämmande på förbrukningen af fiskvaror i landet. 

Införseln af norsk sill till distriktet inskränker sig fortfarande till några 

obetydliga försök, men borde kunna blifva betydlig, om man i rökning, förpackning 

och pris så mycket som möjligt sökte likna den engelska, alltså lätt 

och ljust rökt, medelstor, fyllig fisk samt omsorgsfull packning, som gifver full 

vigt. hvarpå här göres stort afseende, och ej för höga priser. 

Införseln af engelsk Yarmouth-sill var sistlidet år ej så betydlig som föregående 

år, eller c:a 9,200 tunnor mot c:a 20,000 tunnor år 1888. 

Priserna stälde sig lire 20 k 35 pr tunna h c:a 70 kg., efter qvalitet 

och ankomsttid, men tendensen var nedgående. 

En annan fiskvara, som importeras i större skala, är saltade sardeller, 

hvaraf år 1888 infördes c:a 17,500 bariler sjövägen, mest från Tunis men 

äfven från England; sistlidet år var införseln deraf sjövägen c:a 818,000 kg. 

Priserna voro omkr. lire 25 à 30 pr 100 kg. inclusive tullen, lire 5 pr 100 

kg. Barilerna variera mellan kg. 110 och 200, mest förekomma sådana å kg. 

140 u 150. 

Enär det statistiska arbetet om Venedigs skeppsfart och handel under sistlidet 

år, utgifvet af härvarande handelskammare, ej kan väntas utkomma före 

nästa höst, tillåter jag mig här meddela några uppgifter för år 1888. 

Under nämnda är ankomnio till Venedig 3,022 fartyg om 908,938 reg.ton, 

hvaraf 1,952 segelfartyg om 127,597 ton och 1,070 ångfartyg om 781,341 

ton. Jemfördt med år 1887 är detta en minskning i tontalet af 58,677 reg.ton, 

en följd af den direkta Peninsularliniens upphörande. 

Nationaliteten af de år 1888 ankomna fartygen synes af följande tabell:

604 

Oaktad t de år 1888 ankomna fartygens tontal var något lägre än under 

föregående år, har dock icke handelsomsättningen, hvarken sjö- eller landvägen, 

minskats utan tvärtom ökats så väl beträffande vigt som värde. 

Under år 1888 uppgick införseln sjö- och landvägen tillsammans till 

10,676,518 qvintaler (à 100 kg.), utförseln till 7,597,343 qvintaler, hvilket 

beträffande införseln utgör en ökning af 1,095,294 qvintaler och angående utförseln 

en stegring af 1,338,823 qvintaler mot omsättningen under år 1887. 

Införselns värde beräknas till lire 229,378,974 och utförselns till lire 

191,367,701, hvilket tillsammans visar en tillökning af lire 6,646,886 under 

år 1888 jemfördt med år 1887. 

De hufvudsakligaste importartiklarnes värde under år 1888 var i afrundade 

tal som följer: 

Bomull 20,602,000 lire, spanmål 19,291,000, vegetabiliska oljor 13,353,000, 

stenkol och andra brännmaterialer 12,835,000, spirituösa och viner 10,747,000, 

metaller råa och arbetade 6,429,000, kolonialvaror 5,883,000, frukter torra 

och färska 5,099,000, manufakturvaror 4,529,000, fiskvaror torra, preparerade 

och färska 3,015,000, hudar råa och arbetade 3,822,000, petroleum och andra 

mineraloljor 3,595,000, ull 3.696,000, silke rått och kokonger 2,656,000 

samt oljefrön 2,459,000 lire. 

Nya industriella etablissement hafva på senare tider upprättats sä väl i 

Venedig och dess närhet som ock på andra ställen inom distriktet. 

Bland de mest betydande äro ett bomullsspinneri i Venedig, som sysselsätter 

omkr. 600 personer, mekanisk verkstad på S:t Elena vid Venedig med 

2- à 300 arbetare, en större torpedofabrik härstädes, vidare ångqvarnar och 

skalqvarnar för ris i provinsen Venetien. En följd af sistnämnda etablissement 

är att numera endast oskaladt ris bit importeras från utlandet. Dessutom 

finnes i Ancona ett sockerraffinaderi med mer än 300 arbetare och som 

importerar råsocker från Ostindien, Odessa, Egypten, Cuba etc. 

Vid Lidos hamn, det närmaste och mest direkta inloppet till Venedig, 

utföras för närvarande storartade arbeten för att göra den tillgänglig äfven för 

de största fartyg. Den ena af de 2 projekterade kolossala hamnarmarne, den 

nordöstra, är nästan färdig och på den sydvestra har arbetet börjat, och torde 

allt vara färdigt om 2 à 3 år. 

Arbetena å den nya »Punto Franco» eller frihamnsafdelningen i Venedig 

äro nu i det närmaste fullbordade, och torde denna för stadens handel särdeles 

vigtiga inrättning inom ej lång tid komma att öppnas till begagnande. 

Skörden var i allmänhet under medelmåttan, isynnerhet vinskörden. Sistlidne 

höst hemsöktes Venetien af öfversvämningar, som på många ställen anst&lde 

svåra förödelser. Helsotillståndet var godt under första halfåret men 

försämrades under hösten, då koppepidemien slutligen i december månad vann 

en oerhörd utbredning i och omkring staden Venedig. Nu har den dock 

minskats. Knappt någon stad i distriktet blef förskonad från influensan; värst 

hemsöktes Verona, Venedig och Ancona.

605 

Konsulatets adress är fortfarande Campo S. Stefano 2S07 (c:a 7 minuter 

från Marcusplatsen och lika långt från hamneD vid Fondamcnta delle Zattere), 

hvilken plats' namn nyligen ändrats till Campo Francesco Morosini efter den 

berömde dogen, hvars gamla palats der är beläget; det gamla namnet användes 

dock fortfarande mer än det nya. Konsulatet hålles öppet alla söckendagar 

från kl. 12 till 3 e. m. 

C. V. Lexow. 

Kairo den 15 april 1890. 


Distriktet besöktea af 3 svenska fartyg om 4,567 ton, för hvilka ingående 

frakter belöpte sig till omkr. 150,000 frcs och utgående till 35,000 (res. 12 

norska ångare och 1 bark om tills. 14,497 ton erhöllo i ingående frakter 

384,000 fres och i utgående 85.750 frcs. 

Härvarande européer klaga öfver dåliga tider, förminskad import och klen 

förtjenst. Dermed förhåller det sig dock icke alldeles såsom de säga. Khediven 

Ismaels millioner cirkulera icke mer: han skapade nya behof och satte tusende 

köpmän, små och stora, i rörelse, men denna ställning var anormal. Alla dessa 

ockrare och komuiissionärer hafva icke mer något att göra; det finnes icke 

längre någon slösande hofstat eller europeiska äfventyrare; fellähen har blifvit 

sparsam och hans behof äro små. Den europeiska befolkningen kan icke betinga 

en så stor import som förut. Sanningen är att handelD, som under khediven 

Ismaels långa regering kom på en orimlig höjd i följd af de oupphörliga 

statslånen och Sudans annexion, har blifvit återförd till med landet förenliga 

proportioner. Exporten är ansenligt ökad. Le Crértit fonder har förra året 

(1889) sålt öfver 6,000 »feddän» jord till bönder. Detta bankinstitut måste 

från 12 % nedsätta räntefoten först till 6 % och sedan till 5 %. Snart 

måste den, enligt direktörens utsago, hålla räntefoten lika med Europa. Detta 

bevisar just ej dåliga tider. Ärligt arbete fordras numera äfven här för att lyckas. 

Förra årets skörd af säd var ej så god som eljest, då deremot bomullsskörden 

var betydligt bättre än de tre sista åren i följd af det af engelsmännen 

förbättrade och utvidgade bevattningssystemet. 3,250,000 kantar hafva 

skördats och bragt landet en inkomst af nära tio millioner £. Bomullsfrö och 

andra produkter äro deri ej inberäknade. Bomullsfrö, som nu är en nödvändighetsvara, 

gifver mer än en och en half million ton till ett medelpris af £ 

6V, pr ton. Denna goda ställning skall ansenligt ökas då Sudan äter öppnats 

och jernvägen i södra Egypten blifvit färdig. Här i landet är ännu för en 

hederlig köpman mycket att göra. 

En orsak till fellåhernas goda ställning är den, att de ej mer behöfva 

köpa så mycket af de dyra engelska kolen, alldenstund de för att bevattna 

sin jord ej äro nödsakade att så mycket som förut anlita ångkraft. Bevattningssystemet 

är ledt i andra banor och är detta godt, äro landets finanser alltid goda. 

Hvad de Förenade rikeDas handel med Egypten beträffar, är det svårt att 

deraf få en öfverblick, då allt utom trä omlastas i utländska hamnar, förnämligast 

Hull och Antwerpen, utan att de officiella rapporterna konstatera dess 

svenska eller norska härkomst. Trähandeln har ökats, och antagligt är att den 

kommer att göra det ännu mer, ty landet har absolut icke något trä. Här

606 

bygges ganska mycket, och färdiggjorda fönster och dörrar, enligt i landet 

gängse mått, skulle otvifvelaktigt finna god afsättning. Då allt utom säd och 

bomull måste importeras, ega här mycket ofta och regelmessigt adjudicationer 

rum, vid hvilka äfven svenskar och norrmän skulle med fördel kunna göra 

anbud. Det som hindrar de Förenade rikenas handel att här taga större proportioner 

är tvenne omständigheter: l:o den dyra frakten med lossning i 

mellannamn; 2:o frånvaron af handelshus från Sverige eller Norge, eller åtminstone 

en agent af svenskt eller norskt ursprung och fullt hemma i de Förenade 

rikenas merkantila förhållanden. Om en sådan egde något rörelsekapital, 

skulle han säkert här göra goda affärer, förutsatt att han har den nödiga energien. 

En utmärkt införselartikel skulle den steriliserade mjölken vara i ett land, 

der de få kor, som finnas, nästan alla äro tuberkulösa. Jag har i mitt hus 

endast sådan, införskrifven från Drammen, och jag kan på det högsta berömma 

dess godhet och hållbarhet, öenom en väl ordnad minuthandel skulle denna 

mjölk finna betydlig afsättning bland den europeiska befolkningen. 

Is vore äfvenledes en god artikel, och försök, som utfallit fördelaktigt, 

äro dermed äfven gjorda, men dertill fordras: l:o särskildt derför inrättade 

fartyg, som 2:o få återlast; 3:o magasiner ad Jtoc i de större städerna, samt 

4:o en från hemlandet sänd, i denna bransch kunnig man. Flera hederliga 

kommissionärer hafva vändt sig till generalkonsulatet med anhållan att blifva 

satta i förbindelse med svenska eller norska firmor, men så länge icke direkt 

angbatslinie finnes, är föga resultat att förvänta. Greneralkonsulatet vill göra 

allt sitt till för att den nya linie, som etablerats mellan hemlandet, Spanien, 

Tunis, Pire'us och Konstantinopel, äfven måtte beröra Alexandria. En icke 

ovigtig, allt mer sig påträngande nödvändighet är att, i stället för en chancelier, 

på generalkonsulatet enskildt tjenstgör en utbildad och driftig köpman frän 

hemlandet. Han kan just genom sin icke officiella ställning verka mycket och 

konsten är blott att finna rätte mannen. Generalkonsulns ställning tillåter honom 

icke, utan att kompromettera sitt lands värdighet, att gå omkring bland 

köpmännen och göra propaganda. Konsuler, som icke äro infödde svenskar 

eller norrmän, hafva ringa eller intet intresse att arbeta för vår handels förkofran, 

Förteckning på de fartyg, som år 1889 passerat Suezkanalen:

607 

I denna synoptiska tafla är att märka, att alla norska fartyg äro verkliga 

handelsfartyg, dfi deremot ett stort antal af de öfriga nationernas äro fartyg, 

som med handel icke hafva något att skaffa. De turkiska fartygen ombesörjde 

mest transport af pilgrimer till Djedda. 

Landberg. 

Dresden den 3 april 1890. 

(Årsberättelse för 1889).* 

Härvarande bankinrättningar uppnådde under året gynsamma resultat. Sächsische 

Bank, som gjorde sina bästa affärer mot slutet af året, utdelar 5 % 

(mot 4'/, % ifjol); Dresdener Creditanstalt für Industrie und Handel opererade 

isynnerhet lyckligt i början af året och utdelade oaktadt stora afskrifningar 

11 % liksom år 1888; Dresdener Bank, som sedan åtskilliga år förlagt tyngdpunkten 

af sin verksamhet till Berlin, såg sina aktier stiga från 14374 % till 

192 % och utdelar likaledes 11 %. En af de förnämsta spekulationsartiklar 

på börsen var aktierna i härvarande sBaugesellschaft», som efter förvärfvande 

af en del af kronprins Georgs trädgårdar står i begrepp att draga en ny och 

betydande kommunikationsled genom stadens inre. Förhoppningarna om rentabiliteten 

af detta företag komma möjligen att visa sig något öfverspända, men 

hafva i alla fall drifvit upp aktierna i 186 1 /, %. 

Jern- och stålindustrien företer ett synnerligen glädjande uppsving, franikalladt 

dels genom de tryggade utsigterna till fred, dels genom den allmänna 

lifaktigheten inom hela näringslifvet. Kraftigt verkade i denna riktning de 

stora beställningar af jernvägsmateriel, hvilka ingingo från många jernvägsstyrelser 

och framkallade en sådan brådska att verkstäderna endast med svårighet 

kunde fullgöra leveranserna. Visserligen åtföljdes den intensiva verksamheten 

blott långsamt af förbättrade pris, men å andra sidan ökades omsättningen 

och kunde tillverkningen genom förbättrade metoder uppväga de ökade 

kostnaderna för rå- och brännmaterial, så att resultatet ändock blef vinstbringande. 

De stora strejkerna i Westfalen och Ehenprovinsen, hvarifrån 

Sachsen till en del hemtar sina råprodukter, hade endast för kort tid någon 

hämmande betydelse. 

dender än året förut. 

Nästan utan undantag utdelade verkstäderna högre divi 

Spinnerierna utvidgade allmänt sin verksamhet och hade god afsättning för 

flertalet betydande artiklar, ehuru en och annan, såsom watergarn, öfverflödade 

på marknaden och terminspekulationen i kammgarn verkade nog störande. I 

allmänhet befinna sig hithörande etablissement i privathänder, hvarför rentabiliteten 

är svår att i siffror angifva. Ett aktieföretag i denna bransch är Chemnitzer 

Actien-Spinnerei, som på sitt kapital af 172 mill. mark utdelade 13 X 

för år 1889. Juteindustrien var fullt sysselsatt och försäljningen stälde sig i 

god proportion till inköpsprisen för råvara. Deutsche Jute-Spinnerei und Weberei 

i Meissen lemnade en årsdividend af 12 %, tvänne andra resp. 8 och 

16 %. Sytråd rönte en icke ringa uppmuntran genom liflig afsättning och 

framför allt genom den prisförhöjning, som de engelska konkurrenterna redan 

* Redogörelsen omfattar ieke staden Leipzig.

608 

år 1888 satte i verket. Slädesfabrikerna, hvilka äro starkt koncentrerade i 

Grossenhain, voro isynnerhet i fråga om »buckskin» väl gynnade af konjunkturerna. 

Många satte upp nya väfstolar och införde allehanda förbättringar. 

Färgerier och appreiuranstalter, bäst företrädda i Chemnitz, hade lönande sysselsättning 

och kunde också utan svårighet dämpa utbrutna strejker genom högre 

daglön åt arbetarne. Streichgarn tycktes i viss mån undanträngas på marknaden 

af kammgarn. Åtskilliga mode- och fantasiartiklar synas likaledes hafva 

svårt att upprätthålla sin förra ställning. Perlstickeri sysselsätter en mängd 

händer i Erzgebirge och har åter fått sina artiklar gynnade af modet. Inköpen 

från engelsk och amerikansk sida hafva varit mycket betydliga och komma synnerligen 

väl till pass. 

På lädermarknaden är det isynnerhet kalfskinn som utgjort föremål för 

bekymmer sedan flere år tillbaka. Engelsmännen utbjödo stora massor af kids 

och tryckte priset orimligt, så att många fabriker här måste inskränka sin 

tillverkning. Konsumtionen var på långt när ej tillräcklig och detta framkallade 

å andra sidan en prisnedäättning på råa hudar, af livilken en del 

fabriker med tanken på bättre konjunkturer begagnade sig. 

Skofabriken i Groitzsch är en mycket omfattande affär och åtnjuter stort 

anseende för sina mångfaldiga fabrikat, särskildt barnskodon. Utom Tyskland 

äro Sverige och Danmark goda afnämare. Dividenden för sista räkenskapsåret 

utgjorde 10 %. Ännu bättre går Leder- und Militär-Effektenfabrik Thiele, 

som för 1888 utdelade 20 % och under fjolåret erhöll ansenliga beställningar 

på patronkök, remtyg m. in. för armén. 

Tillverkningen af stràliattar lider af stor konkurrens och af svårigheten 

att tillhandahålla alla de många mönster som detaljisterna fordra. En i sig 

sjelf så billig artikel som denna måste göra räkning på massförsäljning och tål 

icke att skatta för mycket åt modet, om affären skall bära sig. 

Pappersbruken kämpa fortfarande med svårighet på marknaden, isynnerhet 

beträffande billiga sorter. Äfven under år 1889 sjönk priset, under det att 

råmaterialet steg, och de försök, som gjordes med koalitioner mellan tillverkarne, 

synas ännu ej hafva ledt till någon ändring. Bäst redde sig fabriken i Niederschlema, 

som utdelade 13 1/3 %, dock är detta resultat snarare att tillskrifva 

besparingar i alla riktningar. Papper för fotografiskt bruk tillverkas i mycket 

stor skala vid en fabrik härstädes, som afsätter sina produkter ända till Amerika. 

Denna och andra finare papperssorter och lyxpapper hålla sig bäst uppe. En 

närbeslägtad artikel är kartong, som tillverkas i stor skala i Dresden och vunnit 

vidsträckt marknad. 

Dynamitfabrikerna i Freiberg, hvilka egas af ett sällskap i London, hålla 

f. n. på med försök att framställa rökfritt krut, med hvilken framgång vet 

man ännu icke. 

Tillverkningen af möbler var väl sysselsatt genom beställningar från både 

in- och utlandet. Den stora verkstaden i Rabenau utvidgades ansenligt. 

Bryggerierna sågo sin tillverkning fördyrad genom högre pris på råmaterial, 

men tyckas mer än väl kunna öfvervinna temporära svårigheter af 

detta slag, åtminstone att döma af utdelningarna från de stora företagen: Waldschlösschen 

18 %, Felsenkeller 28 % och Schloss Chemnitz 30 %. Nämnas 

bör likväl att för åtskilliga andra ställningen var vida sämre. 

A. Rosencrantz. 

Innehåll: Barcelona (sid. 529), Bridgetown (sid. 596), Dresden (sid. 607), Genua 

(sid. 569), Havre (sid. 542), Kairo (sid. 605), Marseille (sid. 588), S:t Johns (sid. 601), 

Valparaiso (sid. 597), Venedig (sid. 602).



Rio de Janeiro den 20 maj 1890. 


De Piirenade rikenas skeppsfart pä distriktet, med undantag af haniuarna 

Paranagutl, Araeaju och Cearä, var följande: 



Till jemforelse lemnas härmed en uppgift öfver de Förenade rikenas skeppfart 

pä Brasilien under de sista 6 aren: 

Till distriktet ankomna fartyg: 

Frän distriktet afgångna fartyg: 

På vicekonsulsstationerna isynnerhet har under året de Förenade rikenas 

skeppsfart òkals. Särskildt är detta förhållandet med Santos, hvartill ankommo 

7 svenska oeh 124 nor3ka fartyg. Bcklagligtvis, i följd af ångbåtarnes starka 

konkurrens, måste dock de flesta gä derifrän i harlast. 

Deu vid hufntdstntioiteh under året inseglade bruttofrakten utgjorde i £. 


610 

Fraktförtjensten har således i år ökats med £ 73,816 eller med £ 6,337 

för de svenska och £ 67,479 för de norska fartygen. För hela distriktet tillsammans 

uppgick fraktförtjensten till £ 67,521 för de svenska och £ 522,802 

för de norska fartygen eller tillsammans £ 590,323, utgörande en tillväxt öfver 

foregäende är af £ 246,502. 

Vid hufvudstationen gjordes följande mönstringsförrättningar: 

Här qvarlemnades under året 65 sjuke sjömän, hvaraf 37 afledo; af dessa 

voro 1 svensk och 7 norska fartygsbefälhafvare. 

Af generalkonsulatet har understöd eller hjelp till hemresa meddelats åt tillsammans 

90 skeppsbrutna och qvarlemnade sjuke, för hvilka kostnadsräkningar 

hafva till vederbörande myndigheter blifvit insända. Beloppet af dessa utlägg, 

som nämnda myndigheter hafva ersatt, utgjorde under året en sammanräknad 

summa af Reis 6,787,330 eller cirka £ 780. 

Efter döde sjömän tillvaratogs qvarlåtenskap till ett värde af Reis 448,230 

eller cirka kronor 896'4 6, hvilka hemsändes eller tillstäldes vederbörande 

främmande myndigheter. Dessutom inkasserades och remitterades till rättsinnehafvaren 

af arfsmedel, fraktmedel, haveriuppgörelser, emigrantbesparingsmedel 

m. m. milreis 3,450 eller kronor 6,900 emot milreis 6,532 eller cirka 

kronor 13,064 för 1888. 

Under året hafva sjömansinvisningar blifvit utfärdade å tills. kr. 6,802'5 9 

mot under år 1888 kr. 3,145. 

Kustfarten pä Brasilien med segelfartyg har under året något aftagit i följd 

af så väl den utländska som inhemska ångbåtsflottans starka tillväxt och den 

derigenom ökade konkurrensen, dock har som vanligt de Förenade rikenas skeppfart 

intagit en framstående plats bland främmande nationers kustfart på Brasilien. 

Exempelvis kan nämnas att i kustfarten på hufvudstationen under året 

ankommo från inrikes ort 76 främmande fartyg (deribland 3 svenska och 17 

norska) om 21,440 ton samt 316 brasilianska om 42,667 ton och afgingo till 

inrikes ort 117 främmande segelfartyg (deribland 8 svenska och 32 norska) om 

43,944 ton och 380 brasilianska om 48,460 ton. 

En af de vigtigaste artiklarne i denna inrikes fraktfart är salt från Macau 

och Mossorö i Norra Brasilien. Efter tullens höjande å utländsk vara den 1 

juli 1887 tilltog den inhemska salttillverkningen derstädes i en särdeles storartad 

skala och mer än hälften af den i inrikes fraktfart använda tonnagen 

sysselsattes med att föra salt till rikets öfriga delar. 

Andra artiklar äro torkadt kött från Rio Grande do Sul samt landtmannaprodukter, 

som derifrån och från Santa Catharina gå norr ut, samt socker och 

bränvin, som sändas från rikets norra provinser, särskildt Pernambuco, söder ut. 

Under de senaste åren hafva ock de skandinaviska fartygen haft en ganska 

lönande sysselsättning med att föra lefvande boskap från hamnen Camocim i 

Cearå till Para.

611 

Fraktmarknaden i Rio de Janerio ställer sig under det förflutna året 

sålunda: 

1:sta halfåret. 

2:dra halfåret.

612 

Största delen af Rio de Janeiros export, särskildt kaffe, går nn pr ångfartyg, 

emedan konknrrens mellan de många olika bolagen ställer frakterna särdeles 

lågt och försäkringspremien är mycket billigare än om försändelsen sker med 

segelfartyg. 

Hvad segelfartyg här kunna påräkna är mindre kafielaster till Kapstaden 

och Ostkusten af Afrika, Kanalen och Lissabon för order samt till Förenta 

Staternas hamnar särskildt Galveston. Hudar finnas någon gång till Kanalen 

för order, men gå de flesta pr »Chargeurs Réunis» ångare till Havre, dammalt 

jern skeppas ock till Förenta Staterna. 

Handel. Året 1889 började under särdeles gynsamma utsigter för handeln. 

Kursen höll sig under de första månaderna stadig, öfver pari, som är 27 d.; 

så väl export som import blomstrade, penningar kunde med lätthet erhållas mot 

en ränta af 7 % till 9 %. Den offentliga skattkammarens ställning var god. 

Guld öfverflödade i marknaden och dekretet af den 18 november 1888, påbjudande 

att i tullen skulle mottagas engelska pund sterling à par d. v. s. = 

milreis 8"890, efterföljdes snart af ett nytt af den 24 april 1889, bestämmande 

att engelska pund sterling skulle vara ett lagligt betalningsmedel à milreis 8'890, 

ej allenast i offentliga kassor, men ock man och man emellan. Denna penningemarknadens 

ställning fortfor till den 15 november, då kejsardömet föll och 

republiken trädde i dess ställe. Omstörtningen var lika oväntad som hastig i 

sin utbredning och djup i sina verkningar. Öfverraskad och förskräckt genom 

den plötsliga omhvälfningen blef affärsverksamheten under de första dagarne instäld, 

men som post, telegraf och tull arbetade regelbundet och endast några 

af de högre embetsmännen ombyttes samt ordningen och den offentliga säkerheten 

uppehöllos med militärisk stränghet, blefvo redan några dagar derefter 

spekulationerna återupptagna. Kursen höll sig uppe i omkring 27 d. till omkring 

slutet af månaden. Under början af december inträdde dock en reaktion, 

i det att kursen nedgick till 24 1 /, d., förorsakadt af de stränga mått och steg, 

som regeringen i följd af några oroligheter och det abnorma i sin ställning 

nödgades vidtaga, men denna reaktion var dock öfv-ergående och den 31 december 

noterades kursen åter 25 d. pr milreis. Nedanstående tabell visar: 

Man kan med skäl säga att under år 1889 rörelsen i penningemarknaden 

var särdeles liflig, ja man kunde nästan säga feberaktig, och näppeligen har väl 

Brasilien haft ett år, under hvilket så många industriella företag och bankinstitutioner, 

särskildt de senare, hafva grundlagts.

613 

Importen var ock särdeles liflig, betydligt öfverstigandet värdet af den under 

1888, men som vid revolutionen alla anteckningar derom öfverflyttades från 

tullen till ett nybildadt embetsverk, saknas ännu alla officiella uppgifter. 

Soru vanligt bestod importen från de Förenade rikena hufvudsakligen af 

trävaror, tändstickor, klippfisk, tjära samt jern och stål. Af dessa är det dock 

blott trävarorna, som importeras direkt, de andra artiklarno gå öfver Hamburg 

genom tyska agenter, hvilket mången gång förorsakar misstag vid utrönandet af 

deras ursprung. 

Trävaror. Importen häraf från de Förenade rikena under året utgjordes 

af 32 laster, hvaraf 25 från Sverige och 7 frän Norge om tillsammans 

25,897'/,, tolfter, hvaraf 20,527'/,, tolfter kommo från Sverige och 5,330'/,, 

från Norge mot det föregående årets 14 laster, af hvilka 13 från Sverige och 

1 från Norge om tillsammans 13,721/,, tolfter. Konsignatörer till årets 32 

laster voro: 

Priserna för granplankor varierade under året mellan milreis 31—32 och 

för furu mellan nir. 34—35 allt pr tolft mot mr. 30'6OO—34'000 för gran 

och mr. 32'600—36 - 000 lör furu under år 1888. Den skandinaviska träexporten 

har en svår konkurrent i den nordamerikanska, hvarom här till jemförelse 

meddelas att derifråu exporterades under året till Brasilien 21,331,969 

löpande fot mot 10,846,199 år 1888, visande således den betydliga tillväxten 

af 10,485,770 fot. Priset derpå vexlade mellan 80 à 115 rcis pr 

löpande fot. 

Tändstickor. Importen häraf utgjordes i Hio de Janeiro hufvudsakligen 

af Jönköpings tändsticksfabriks fabrikat, hvaraf 8,152 kistor infördes, dock 

funnos i marknaden äfven andra märken i smärre partier, deribland Vulcans från 

Tidaholm. Från de andra importplatserna saknas närmare upplysningar, dock 

skall Lidköpings tändsticksfabrik bafva en ganska god marknad i Bahia. De 

svenska tändsticksfabrikerna hafva nu fått konkurrenter i inhemska sådana, hvaraf 

det för närvarande finnes trenne i arbete, en i San Paulo och tvänne i närheten 

af Rio de Janeiro. Alla tre arbeta med brasilianskt kapital, men hafva 

tvänne af fabrikerna, nämligen den i S. Paulo och en af dem vid Bio de Janeiro 

blifvit anlagda och ledas af t3'ska ingeniörer, då deremot den tredje är stiftad 

och anlagd af en svensk efter svenska principer och arbetar väl. Denna fabrik 

är dock genom afund och stridigheter mellan bolagsmännen satt i liqvidation 

och är öfvertagen af en brasiliansk firma, som säges ämna drifva den. I jemförelse 

med den stora importen är dock denna konkurrens ännu obetydlig, då 

alla tre fabrikerna tillsammans ej kunna tillverka mer än omkring 8,000 à 

10,000 kistor pr år. De hafva dock nu lyckats inom Brasilien finna åtskilliga 

träslag, som t. ex. furu från Paranå, hvilka Iemna ett passande virke för tändsticksfabrikationen, 

hvarigenom de blott behöfva från Europa hemta nödiga kemikalier, 

hvilket bör betydligt underlätta industrien, då tullen å det behöfliga 

virket är särdeles hög och fördyrade mycket fabrikatet, som redan förut var 

betungadt af de här rådande höga arbetslönerna och endast kunde, skyddadt af 

en omåttligt hög tull, uppträda som konkurrent på marknaden till de utländska 

tändstickorna. 

Öl. Importen från de Förenade rikena var högst obetydlig, endast mindre 

partier ankommo till enskilda personer och tyska, danska och engelska ölsorter 

dominerade marknaden och betingade följande priser;

614 

Importen utgjordes af 553 fat och 44,040 kistor, hvardera om 4 dussin 

7,-buteljer, fördelade på följande satt: 

Torrfisk. Importen fördelar sig sålunda: 

Förbrukningen under aret har varit ordinär, dock anmärka importörerna, 

att de sedan juli månad hafva haft ständig förlust å den norska varan, ehuru 

den ankom i godt stånd, beroende derpå att den lätt och inom kort tid skämmes, 

hvilket ej är fallet med den, som kommer frän Canada. Priset å torrfisk har 

vexlat under året på följande sätt: 

Fatens pris vexlade mellan milreis 17—19 oeh halffatens mellan milreis 

9—10. 

Tjära. Importen hade minskats under året med 239 fat. Ar 1889 infördes 

1,327 tunnor mot 1,566 år 1888. Priserna varierade mellan milreis 

15'500—17'000 pr tunna och de sist noterade prisen voro milreis 16 - 300 — 

16 - 600. Marknaden var »flauD hela året. 

Smör. Införseln under året utgjordes af 47,476 kistor mot 60,811 år 

1888. Alltså visade sig en förminskning deruti af 13,335 kistor. Denna 

torde bero derpå, att de af kolonierna som idka boskapsskötsel hafva börjat

615 

mer och mer vinnlägga sig om förbättringar i framställningen af ladugårdsprodukter 

såsom mjölk, smör och ost. Deras nu i bleckaskar på europeiskt vis 

packade smör efterger föga om något det utländska i godhet. 

Priserna å de olika märkena stälde sig sålunda: 

Salt. Importen häraf visar en betydlig förminskning, då under förflutna 

året från utlandet endast infördes 4,411,528 liter. 

Den vigtigaste orsaken till denna minskning i importen är såsom förut 

redan är nämndt, den omåttligt höga tull af 400 reis pr 40 liter, som pålades 

det utländska saltet den 1 juli 1887, hvarigenom en inhemsk saltindustri har 

uppblomstrat på norra kusten af Brasilien, som förser landet med gröfre salt. 

Af detta infördes under det förflutna året till Rio de JaDeiro ej mindre än 

23,934,560 liter eller mer än fem gånger så mycket, som den utländska importen. 

Jern och stal. Importen var under året obetydlig och inskränkte sig till 

följande sändningar: 

Kaffe. 

Export. 

Marknaden under januari månad rcgulier, men som tillförseln blef 

2,800 säckar mindre än som var beräknadt, stego priserna under slutot af månaden 

med 130 reis pr 10 kilo. 334,700 säckar såldes och vid månadens slut 

funnos i stock 379,400 säckar. Februari deremot började med vacklande priser 

och osäker hållning, men då tillförseln minskade något, stego priserna efter 

den 15:de med 200 reis pr 10 kilo och marknaden blef fastare. Omsättningen 

var 314,434 säckar. Under mars såldes 322,600 säckar, och som tillförseln 

från det inre dagligen aftog, stego priserna med 340 reis. Under slutet 

af månaden var dock marknaden »flau» och fortfor ock sådan hela april, under 

hvilken priserna föllo, oaktadt tillförseln aftog. Omsättningen var 192,840 och 

funnos vid slutet af månaden i stock enligt officiella uppgifter 400,000 säckar. 

I maj blef marknaden något lifligare och priserna stego med 130 à 200 reis. 

Omsättningen var 388,758 säckar och behållningen nedgick till 234,800 säckar. 

Början af juni visade en regulier marknad och omsättningen uppgick under 

första haifvan till 116,035 säckar, men då inlupo ogynsamma underrättelser 

från emottagarne, och omsättningen under senare haifvan blef blott 26,112 

säckar och dessa slötos utan uppgifna priser. I stock funnos 277,880 säckar. 

Om man jemför l:sta halfåret 1889 med det af 1888, så märker man en ökning 

i tillförseln af 745,632 säckar. Af 1888 — 1889 års skörd kommo till Rio de

616 

Janeiro markuad 4,188,669 säekar, af hvilka 2,487,432 kommu under l:sta 

halfåret och 1,701,237 under det andra. Det andra halfåret 1889 började 

med en marknad så »flau» och osäker att köpare och säljare ej kunde enas om 

priserna. Omsättningen under juli var ock så obetydlig, 70,511 säckar, att inga 

priser noterades, och slöts månaden med en stock af 427,000 säekar. Ställningen 

förbättrades dock något under augusti, hvarunder omsättningen var 

184,630 säckar. 2;da kaffe steg något. Under september lnäuad stadgade sig 

marknaden och blef regulier. Omsättningen var 241,101 säekar och här funnus 

qvar 336,982 säckar. I följd af såväl ogynsamma underrättelser från afsättningsorterna 

som ökad tillförsel från det inre föllo priserna något under oktober 

och omsättningen var 200,160 säckar. Marknaden under november blef så 

väl i följd af ökad efterfrågan som minskad tillförsel mera fast och omsattes 

235,907 sackar, sä att förrådet endast var 215,150 säckar. December månads 

första hälft var oaktadt den ökade tillförseln regulier och under den andra höjdes 

priserna med 130 till 200 reis pr 10 kilo., så att året slutade med följande 

noteringar: 

Vid årets slut funnos pä lager 193,456 säckar. Hela årets utförsel utgjordes 

af 2,910,325 säekar, som fördelades på följande sätt: 

Socker. Marknaden var regulier och slutades i allmänhet till höga priser. 

Tillförseln öfversteg den under 1888 med 47,105 säckar. Afsättningen var 

608,734 säckar 1889 mot 620,456 under 1888. 

Hudar. Värdet af exporten var under året mr. 69t,200'O0O mot mr. 

789,709-420 under år 1888 och mr. 879,645620 under år 1887. Minskningen 

är att tillskrifva den dåliga beredningen af hudarne härstädes, som har 

förstört marknaden för dem i Europa. 

Mahogny. Priserna dera hafva alltid stält sig goda i Europa och kan 

god qvalitet alltid räkna på efterfrågan. Värdet af exporten var år 1889 mr. 

150,000, hvaraf största delen gick till Frankrike. 

Åkerbruket. Den 13 maj 1889 var ett svårt slag för det brasilianska 

åkerbruket. Bristen på arbetskrafter som alltid har varit stor, blef ännu mera 

känbar, derigenom att en stor del af de frigifne slafvarne ej kunde förmås att 

mot betalning stanna qvar på landet vid sitt arbete, utan dels af barnslig nyfikenhet, 

dels i hopp att med mindre besvär kunna bättre arrangera sig, begåfvo 

sig in till städerna, som öfverfyldes af sysslolösa och ännu lida deraf, under det 

att mången skörd blifver förstörd och ännu ofantliga sträckor af utmärkt jord 

ligga obrukade af brist på armar. Det dröjer länge, innan den europeiske 

kolonisten, om någonsin, kan ersätta slafven i odlingen af kulturväxterna såsom 

kaffe, socker, bomull, tobak etc, ehuru dessa äro mera gifvande. Också ser

617 

man kolonisterna, om en gäng bosatta på mark, som lämpar sig for kulturväxter, 

efter någon tid draga sig högre uppåt kullarae och slå sig på odlingen 

af våra europeiska sädesslag, ehuru deras afkastning är mindre lönande. Orsaken 

dertill ligger väl dels i vanan vid arbetet med dem, som do redan besitta, dels 

deri att kulturväxterna, för att man skall riktigt kunna göra sig dem till nytta, 

fordra för maskiner etc. ett förlagskapital långt större än de vanliga kolonisterna 

besitta. Enda försöket, som slagit något bättre ut, bar varit med italienare, 

hvilka äro frän hemorten vana vid stor förnöjsamhet, och hafva dessa i så fall 

alltid sålt råvaran till närmaste större godsegare, hvilken sedan bereder den 

färdig och sänder den ut i marknaden. För att understödja jordbruket har 

mycket blifvit gjordt under det förflutna året. »Banco Brazil» har mot säkerhet 

af jordegendom och inventarier delat ut stora lån, i sin ordning ersatt från 

skattkammaren i den mån som de hafva beviljat ofvannäninda lån. Också har 

jordbruket slagit sig igenom krisen bättre än man skulle förmoda. 

Emigrationen. Under året aukommo 65,151 invandrare af begge köuen 

till Brasilien mot 131,268 under året förut. Orsakerna till denna betydande 

minskning i utvandrareströmmen torde väl dels vara den stora sjuklighet, som 

rådde under år 1888, hvilken väl har afskrämt många från resan, dels vissa 

ganska betydande inskränkningar, som italienska regeringen gjorde i rättigheten 

att utvandra, då som bekant den italienska utvandringen är den betydligaste af 

dem alla. 

Emigrationen hit frän de Förenade rikena är högst obetydlig. Den har företrädesvis 

vändt sig mot de södra provinserna, hvarest klimatet bättre lampar sig 

för nordbor. I Rio Grande do Sul har kulonien »Caxias» en svensk styresman 

och har det lyckats geueralkonsulatet att förmå brasilianska regeringen att dit 

förskaffa åtskilliga svenska familjer, hvilka hade bosatt sig i provinsen Minas 

Geraes och der, genom obekantskap med förhållandena, angripna af klimatfebrar, 

voro nära att duka under. 

Emigranterna åtnjuta ftunu fri resa så väl frän hemorten som sedan inom 

Brasilien för sig och sina effekter. Vid ankomsten till Bio de Janeiro mottagas 

de om bord af emigrantstyrelsens tjenstemän, hvilka föra dem till emigrantherberget, 

der de under någon tid åtnjuta fritt underhåll och om sä skulle 

behöfvas fri läkarevård och medicin, hvarefter de på statens bekostnad transporteras 

till den ort, der de sjelfva önska att bosätta sig. I de flesta provinser 

finnes ock god statsjord att fä köpa i lotter om 30 hektarer för priser, som 

vexla mellan mr. 150 och inr. 450 pr lott. Betalningen kan få verkställas, om 

så skulle önskas terminvis under fem år och kan nian få vänta de tre första 

åren med afbetalningarna. Dessa äro de hufvudsakliga fördelar, som sedan den 

förra regeringens tid äro beviljade emigranterna och dessa äro ännu gällande. 

Den nuvarande provisoriska regeringen har ännu ej bestämt något angående 

denna sak, men har muntligeu förklarat sig gynna och vilja på allt sätt befrämja 

emigrationen till Brasilien. 

Från Santos meddelar vicekonsulu derstädes; att fraktmarkuaden vid årets 

början var särdeles gynsam, då i januari noterades 40 sh. pr 1,000 kilos och 

5 % till Europa. Detta fortfor till mars måuad, då frakterna föllo till 20 sh. 

och 5 % till Europa och höllo sig deromkring till slutet af oktober, då en 

stegring inträdde och under slutet af året noterades för kaffe 30 sh. och 5 °{ 

pr 1,000 kilos till europeiska hamnar. 

Helsotillståndet. År 1889 var, i synnerhet i sin början, ett mycket sjukligt 

är och klimatfebrarne uppträdde under hittills okända, hastigt dödande former

618 

och skördade i Rio de Janeiro dagligen hundratals offer. Ja. flera dogo, bokstafligen 

teget, på gatan utan att hafva tid att hinna hemmet. Att dödligheten 

var stor, synes ock af de svåra förluster, som de Förenade rikenas handelsflotta 

led under tiden härstädes, men i staden var förhållandet ännu värre, trots 

de storartade sanitära förbättringar, som Rio de Janeiro har undergått och 

dagligen undergår. Ett nytt särdelas väl inredt febersjukhus (Hospital de S. 

Sebastiao) invigdes i stället för det förut begagnade Juru-Jubasjukhuset (Hospital 

de Marinha de S:ta Isabel), hvilket för närvarande står öde och endast kommer 

att begagnas efter omfattande förändringar. Det nya sjukhuset är uppfördt 

efter paviljongsystemet och är som förut nämndt särdeles luftigt och väl inredt 

och försedt med alla nyaste tidens uppfinningar och förbättringar. Hospitalet 

är fritt för alla, dock finnas några mindre afdelningar för sådane sjuka som önska 

erhålla någon speciel behandling, och hafva de Förenade rikenas skeppsförare 

utan någon som helst ersättning blifvit vårdade på en sådan afdelning. 

För resten råder öfverallt en sådan ordning, komfort och renlighet att man 

kan se att allt är gjordt för de sjukes välbefinnande. Dock tyckas våra sjömän 

och särskildt kaptenerna hysa stor rädsla och motvilja för allt hvad sjukhus 

heter och föredraga att stanna om bord i det längsta och behandla sig sjelfva, 

i stället för att skyndsamt påkalla bjelp genom att hissa nationalflaggan på förtoppen, 

då en ångslup med läkare genast kommer och undersöker den sjuke och, 

om hans tillstånd så fordrar, strax bringar honom till sjukhus. Vigten af en 

snar läkarebehandling kan för öfrigt ej nog behjertas vid de här hastigt härjande 

klimatfebrarne, så att ej såsom mången gång händer läkaren först kallas 

i det sista ögonblicket och den sjuke kommer döende till sjukhuset, så att all 

räddning är omöjlig. 

Generalkonsulatet vill särskildt påpeka ölägenheterna af de massor af dels 

ofrankerade och dels ofullständigt frankerade bref, som hvarje post bringar från 

de Förenade rikena, särskildt från Sverige, adresserade till konsulatet. De försenas 

hela vägen genom postbehandlingen och ankomma ofta först efter fartyget 

har afseglat, då det vid returneringen ofta är besvärligt att få tillbaka de 

en gång erlagda utgifterna för dem. Här finnes också icke något annat konsulat 

som tager emot dem och sänder dem vidare, utom de Förenade rikenas, utan 

de låta dem ligga såsom »pöste restante»-bref. Är då fartyget redan segladt, 

komma de naturligtvis aldrig adressaten tillhanda. 

Konsulatets lokal är i Rua Theophilo Ottoni n:o 45, 1 tr. upp, och hålles 

öppen alla söckendagar mellan kl. 10 f. m. och 3 c. m. 

W. Weselius.

619 

Sydney (New South Wales) den 15 mars 1890. 


De Förenade rikenas skeppefart på distriktet var följande: 

Bruttofrakterna utgjorde för: 



Kolonien New South Wales' handel öfverstiger i värde alla andra britiska 

besittningars, med undantag af Indiens och Canadas. Sydney är faktiskt den 

största handelsstad på hela södra hemisferen, och ehuru Melbourne visar större 

fartygsdrägtighet, beror detta derpå att ett stort antal ångare endast anlöpa 

Melbourne på resa till den slutliga bestämmelseorten Sydney, der större delen 

af lasten lossas. Jemfördt med några af de vigtigare handelsstäderna i Storbritannien, 

intager Sydney en aktningsbjudande ställning: 

Koloniens handel ligger till största delen i britiska händer, ehuru en 

märkbar ökning i den främmande sjöfarten gjort sig gällande sedan år 1881; 

sålunda uppgick tonantalet för de under britisk och främmande flagg inkomna 

och afseglade fartyg:

620 

Af det under britiska fartyg uppgifna antalet ton eges i kolonierna f. n. 

omkr. 58 % mot 66 % år 1876 och 60 % år 1881. 

Utom Förenta Staterna, Frankrike och Tyskland äro Sverige och Norge 

de enda främmande länder, hvilkas handel med kolonien är af större betydelse. 

Oaktadt de stora franska (Messageries Maritiines) och tyska (German Lloyd) 

ångbåtsliniernas fartyg visserligen bidragit till att öka värdet af den främmande 

handeln, räkna likväl fartyg under britisk flagga omkr. 87 % af tontalet; 

större delen dcraf eges, som nyss nämnts, af kolonierna. 

De stora fördelar, som i New South Wales erbjudas skeppsredare, bevisas 

tydligast genom det betydliga antal fartyg som inkomma i barlast och det jemförelsevis 

lilla antal som derifrån afgår utan last. En stor del af dessa fartyg 

komma från de angränsande kolonierna efter att der hafva lossat lasten utan 

att i samma hamn kunnat erhålla ny frakt. 

Största tonantalet af sedan år 1878 i barlast till kolonien inkomna fartyg 

uppnåddes år 1889 med 70-1,267. 

På de tre naturliga hufvudinduslrierna, boskapsskötsel, bergsbruk och jordbruk, 

är grunden lagd till den framstående ställning i kommersielt afseende 

Australien innehar. 

Bland do rika resurser landet cger, intager ullproduktionen största betydelsen; 

utförselvärdet af denna artikel uppgår ensamt till mer än hälften af 

totalexporten och har allt sedan den goda säsongen 1886—87 årligen antagit 

ett storartadt omfång, hvilket synes af följande öfversigt: 

Icke allenast produktionen af ull har ökats, utan äfven prisen å de europeiska 

marknaderna hafva under året avancerat så mycket att värdet proportionsvis 

ökats mer än produktionen; medelpriset pr bal var år 1887 £ 11. 

5. 0, år 1888 £ 12. 10. 0 och år 1889 £ 15. 0. 6. 

Ullexporten i medeltal från alla kolonierna utgjorde ungof. 1,350,000 balar 

med ett totalvärde af omkr. £ 20,283,750 eller £ 3,408,750 större än år 

1888 samt £ 5,163,750 större än medelpriset 1887. 

Inom fåra/vein hafva äfven gjorts betydliga förbättringar; såväl importen af 

afvelsdjur som export af infödda får har betydligt ökats, hvilket synes här nedan: 

År 1888 importerades 254,018 får till ett värde af £ 146,709 

» exporterades 2,327,406 » i> » 935,668 

Den andra stora, i skapandet af landets välmåga medverkande faktorn — 

bergsbruket — har också under det förflutna året nått en utveckling som i flera 

afseenden är märklig.

621 

Denna industri är ofta osäker och utgör icke sällan en passande jordmån 

för börsspekulanters och »aktiespelares» verksamhet. 

Resultaten äro icke desto mindre af solid karakter, ty för att komma till 

dessa resultat måste arbete och duglighet af flera slag i stor skala bringas i 

användande. 

Bergsbruket i Australien är i allmänhet en gifvande industri, och dess 

produkter kunna lättast förvandlas i reda penningar. Totalvärdet af guhl, utgifvet 

af de två kolonialbranscherna af Kongl. Myntet (Melbourne och Sydney), 

utgjorde år 1887 £ 5,167,428, år 1888 £ 5,231,445 och år 1889 £ 0,354,035; 

om dertill lägges nägot för export af guldbuljoner, hvilka icke gått genom Myntet, 

kommer man till en någorlunda riktig föreställning om hvilken betydelse 

gnidproduktionen ensamt har på Australiens kommersiella förhållanden. 

Bland silfvergrufvorna intager »Broken Hills i N. S. W. första rummet. 

Afkastningen af nämnda grufva utgjorde under operationsåret, som slutade den 

30 november 1889, den häpnadsväckande summan af 0,003,299 oz. silfver samt 

25,070 ton bly. 

De ofantliga kollagren i Newcastle samt några mindre sådana i kolonien 

utgöra on källa till stora inkomster, som enligt gjorda beräkningar icke under 

flera decennier kommer att minskas; år 1888 exporterades 1,923,872 ton till 

ett värde af £ 1,064,472; år 1889 steg exporten till 2,387,702 ton till ett 

värde af £ 1,279,271 eller en ökning af resp. 403,830 ton och £ 214,799. 

Koppargrvfvorna hafva i allmänhet lidit af osunda spekulationer, hvilka 

bland andra bragte en större fransk bank till fallissement. 

Exporten af koppar utgjordes år 1888 af 115,193 cwt, 119 colly till ett 

värde af £ 407,607 emot 127,180 cwt 173 eolly till ett värde af £ 308,703 

år 1889, utvisande en ökning af 11,993 cwt och 54 colly; det för samma 

vara erhållna priset utgör en minskning af £ 98,904. 

Den stora tenngrufvan »Mount Bisehoff Tin Mining Company» har under 

året ensamt bragt i dagen 1,713 ton af denna metall och dessutom af andra 

grufvors malm utsmält en ännu större mängd. 

Bergsbrukets afkastningsvärde år 1889 beräknas till orukr. £ 2,000,000 

större än föregående årets. 

Jordbrukets afkastning är 1889, hvartill äfven raknäs de af 1888 års 

produkter, hvilka icke kommo i marknaden förr än påföljande år, var på det 

hela taget icke tillfredsställande; produktionen af socker t. ex. var betydligt 

mindre och hveteskörden ansågs nästan misslyckad. Följaktligen införskrefvos från 

grannkolonierna och i synnerhet New-Zealand stora partier af säd och rotfrukter. 

Behållningen för året, jemförd med medeltalet af några föregående 

års, visar en minskning af mellan 2 och 2'/, millioner £. 

Föreliggande statistiska uppgifter äro med afseende å import från andra 

länder temligen otydliga; för en vara, som t. ex. afsändes direkt till kolonien, 

angifvrs i sådant fall den rätta produktionsorten, men i händelse af omlastning, 

såsom fallet är med större delen af de från Sverige och Norge importerade 

manufakturvarorna, hvilka antingen i England eller Tyskland ornskeppas f. v. b. 

till bestämmelseorten, angifves sista lastningsplatsen såsom varans produktionsort; 

jag har likväl från möjligast tillförlitliga håll lyckats erhålla större delen af de 

ofullständiga uppgifterna. 

Koloniens import af trävaror understeg betydligt föregående årets, hvartill 

orsaken står att finna i de stora uppköp som före 1889 gjorts utan att försäljningen 

motsvarat förväntningarna. 

Mängden samt värdet af från de olika länderna, med uteslutande af de öfiiga 

kolonierna, införda trävaror under år 1889 synes af nedanstående tabell:

622 

1889 års import af trävaror. 

Hela värdet af till N. S. W. under är 1888 införda trävaror, deri äfven 

inbegripet från de öfriga kolonierna, uppgick till £ 527,834 och Sr 1889 till 

£ 416,749 — en minskning af £ 111,085. 

Exporten af inom kolonien produceradt och bearbetadt trä minskades äfvenledes; 

den värderades år 1888 till £ 121,552 och påföljande år till £ 102,714 

— minskningen utgörande £ 18,838. 

Af jordbruksredskap införskrefs under år 1888: 

år 1889: 

25,258 

Bland de redskap af vår tillverkning, som både i godhet och pris böra 

med framgång kunna täfla med de redan i härvarande marknad befintliga, äro i 

synnerhet stålplogar. De profver, som utsändts från Sverige, hafva likväl icke 

ledt till något resultat, emedan de i form mer eller mindre skilt sig från de 

här brukliga; först när detta hinder utjemnats, kunna våra tillverkare beräkna 

en god afsättning. 

Af sprängämnen förbrukas i Australien för hvarje år en ansenlig mängd; 

Nobels dynamit har hittills varit mest använd, men på senare tid ha flera slags 

dylika ämnen införts i marknaden.

623 

År 1889 importerade» en betydligt mindre mängd sprängämnen än under 

föregående år, eller: 

Dynamit 

och Lithofracteur* 

Sprängkrut 

Som nämnt har Nobels dynamit hittills innehaft första rummet bland de 

här brukliga sprängämnen, men då den vid explosionen afsöndrar vidriga gaser, 

som efter sprängning i djupa schakt för en längre stund omöjliggör arbetets 

återupptagande och dessutom ofta förorsakar olyckshändelser, har man sökt att 

introducera en mängd mer eller mindre ändamålsenliga sprängämnen. Under år 

1887 infördes från Sverige ett mindre parti bellit, som efter en serie omsorgsfullt 

utförda experiment erhöll de vackraste loford samt ansågs af fackmän ega 

alla de för ett första klassens sprängämne erforderliga egenskaper. Beställningar 

upptogos på betydliga partier och alla tecken tydde på en stor framtid för 

belliten. 

I slutet af 1888 klagades dock öfver att en del af patronerna icke på 

något sätt ville explodera, och under 1889 inkommo från alla håll dylika klagomål 

och följden blef att affären helt och hållet ruinerades. 

Vårdslöshet i tillverkningen har sedermera befunnits vara orsaken till att 

en del af patronerna icke exploderade. 

Värdet af det under år 1889 till N. S. W. införda manufaktursmidet utgjorde 

från samtliga länder £ 44,322, hvaraf från Sverige £ 959 och från 

Norge £ 50. 

Exporten var under båda åren af mindre betydelse och utsträckte sig hufvudsakligen 

till grannkolonierna. 

Den under de senare åren ihållande torra väderleken hade på åtskilliga 

affärsgrenar ett menligt inflytande, hvars följder likväl icke förr än vid slutet 

af 1888 började göra sig gällande. Vid denna tid funnos sålunda betydliga 

partier på lager, som sedermera måste försäljas till nedsatt pris, hvilket åter 

hade till följd att de sist inkomna varorna antingen måste stanna på köparens 

hand eller säljas till underpris. 

Af från Sverige införskrifna fabrikat hade grundslipade rakknifvar (hollowground) 

samt s. k. patentfållknifvar bästa afsättningen, hvaremot försäljning af 

* Härvid bör märlcas att Maud de såsom varande britiska eller tyska sprängämnen inbegripits 

från Sverige importerad bellit till ett värde af £ 3,000.

624 

bordsknifvar och gafflar m. m. d. blef mindre tillfredsställande, men bör genom 

att ändra dessas fason i likhet med de engelska kunna uppnäs ett bättre resultat. 

Hela införselvärdet af òfriga jern- och stålvaror understeg med omkring 

£ 210,183 det af föregående är; härifrån utgöra likväl jernkramvaror ett undantag 

och 1889 års införselvärde har från föregående år ökats med £ 47,402. 

Förbrukningen af hästskosöm är i Australien ganska betydlig; denna marknad 

har hittills nästan uteslutande beherskats af 5>Glob»-bolagets fabrikat samt 

ett par tyska och amerikanska märken, men sedan 1888 års början har Uddeholms-bolagets 

söm införts till Sydney, der den nu, sedan stora svårigheter i 

början af dess introducering besegrats, innehar en framstående plats vid sidan 

af andra tillverkningar och dagligen vinner större efterfrågan. Från Norge har 

ett mindre parti »stjernsöm» införts. 

Värdet af den från Sverige importerade hästskosömmen uppgick till £ 

1,658. 

Några mindre partier borrstål ha under året införts frän Sverige, och bör 

denna artikel både i prisbillighet och godhet kunna täfla med de bästa märken 

och synes komma att vinna en god marknad. Priset har hittills varierat mellan 

16 och 19 £ pr ton. 

De dryga fraktomkostnaderna nästan omöjliggöra importen af jern i nämnvärd 

skala. Några småpartier htistskojern hafva såsom barlast utskeppats från 

Sverige, men oaktadt dess erkänt goda qvalitet, anser man sig icke för detta 

slags jern kunna betala högre pris än för andra tillverkningar. 

Från Sverige importerade? under år 1889 74 ton borrstål och 33 ton 

hästskojern. 

De frän Sverige hitsända profver å glasvaror hafva af fackmän erkänts 

vara af utmärkt qvalitet, men formen skiljer sig från den här brukliga, hvadan 

hittills inga beställningar kunnat upptagas. Dock tror jag en icke obetydlig 

export skulle kunna öppnas från Sverige, derest våra fabrikanter sökte så mycket 

som möjligt tillverka varan af samma storlek och form som den engelska; 

dessutom bör all möjlig omsorg egnas åt packningen för att så vidt sig göra 

låter förekomma krossning under lastning och lossning. 

Hela värdet af 1889 års import af glas uppgick till £ 98.773 emot 

£ 103,441 under föregående år, utgörande en minskning af £ 4,668. 

Tändsticksimporten från Sverige har betydligt försvårats för att icke säga 

omöjliggjorts till följd af den stora konkurrens som under de senare åren egt 

rum; från China i synnerhet införas tändstickor, som i prisbillighet vida understiga 

den svenska varan. 

Preserverad fisk har under år 1889 inkommit till större mängd än föregående 

år, nämligen 4,632,018 lbs i värde af 113,947 £, hvaraf från Norge 

481 £. 

Öl-konsumtionen har under de fyra åren 1885—88 något minskats, oaktadt 

folkmängden under samma period icke obetydligt ökats. Från Sverige infördes 

till Sydney 2,400 gallons via England. 

Till följd af att en stor mängd öl af olika märken förekommer i marknaden, 

har det visat sig nästan omöjligt att kunna införa en ny vara utan att 

i början använda annonsering i stor skala. Dessutom ställa sig frakt och öfriga 

omkostnader från produktionsorten till oiuskeppningshamn i England eller 

Tyskland alldeles för höga i jemforelse med omkostnaderna derifrän till bestämmelseorten, 

hvarjemte följer att en stor del buteljer under omlastningen krossas. 

Både svenskt och norskt öl är htlrstädes ganska omtyckt och skulle säkerligen 

genom kapital och energi kunna introduceras och vinna god afgång.

625 

Skördeutsigterna för Sr 1889 voro i anseende till den torra vintern allt 

annat än lofvande; plöjningen försvårades betydligt, ja omöjliggjordes i åtskilliga 

trakter-, år 1888 var lika märkligt för den rådande torkan som det följande 

året för dess stora nederbörd. 

Kommunikationsväsendet har i alla dess grenar hastigt förökats och förbättrats, 

i synnerhet med afseende å jernvägar. Kolonien N. S. W. jemförd 

med öfriga kolonier, ja till och med de stora kulturländerna, innehar en mycket 

framstående plats. 

Såsom en följd af den för hvarje år ökade sjöfarten har behofvet af flera 

dockor gjort sig gällande. Detta behof har också både af regeringen och enskilda 

personer tillgodosetts, så att f. n. ensamt i Sydney finnas 3 s. k. »graving>-dockor, 

4 flytande dockor och 5 patentslips. 

Den nya gravingdockan »Biloela» blir den största enkeldocka i verlden; 

den mottager fartyg af ända till 32 fots djupgående. 

Längden af de inom Sydney hamn varande kajer representerar tillsammans 

en längd af 6 mil. 

1889 års statistiska uppgifter rörande folkmängden i New South Wales äro 

ännu ej tillgängliga. Vid 1888 års slut var antalet invånare 1,085,740 och 

sannolikt hade denna siffra vid 1889 års slut ökats till 1,127,800 personer. 

Antalet invånare i de öfriga kolonierna var vid 1888 års slut: 

utgörande för hela Australien en summa af 3,672,803 personer. 

Till det för hvarje år stigande antalet invånare är i första rummet immigrationen 

orsaken. Största antalet immigranter eller 78,138 ankommo till kolonien 


Sedan folkräkningen år 1881 har i ofvannämnda uppgifter icke särskildt 

angifvits antalet svenskar och norrmän. Vid slutet af nämnda år funnos inom 

kolonien 1,755 skandinaver, hvaraf 1,668 män och 87 qvinnor, de sistnämnda 

till större delen från Norge. 

C. A. Falstedt. 


626 

Victoria (Hongkong) den 31 mars 1890. 


Till distriktet ankommo 13 norska fartyg om 14,081 ton med last och 

1 om 1,260 ton i barlast, af hvilka afgingo 6 om 5,751 ton med last och 5 

om 5,655 ton i barlast. Svenska flaggan var icke synlig i våra vatten. Det 

är att beklaga att inga fartyg från de Förenade rikena sysselsätta sig med kustfart 

på våra trakter, ty frakterna äro höga och särskildt skulle ångare kunna 

göra goda affärer. 

Svenska tändstickor hafva fortfarande att kämpa med konkurrens från 

Japan och importeras i vida mindre mängd än förr, såsom framgår af följande 

öfversigt af införseln från de båda länderna: 

Att den svenska varan är till beskaffenhet öfverlägsen erkännes allmänt 

och antagligen hade den oekså hållit sig bättre uppe i marknaden, om icke 

japaneserna genom efterapning af fabriksmärken och hela utstyrseln sökt vinna 

terräng, hvilket också lyckats i stor skala, särskildt i det inre af Kina. Tyvärr 

finnes föga utsigt att råda bot på detta missförhållande, och jag har förgäfves 

vändt mig till härvarande guvernör, sir W. des Veux, som inskränkt sig 

till att hänvisa till Hongkong-ordinansen och förklarat sig maktlös mot bedrägeriet. 

Jag tillåter mig öfversända några prof på efterapningen. Flera af märkena 

äro inregistrerade i England, men detta oaktade har jag icke här på platsen, 

alltså i en engelsk koloni, kunnat skaffa dem något skydd. Bast vore det 

om de förfördelade svenska fabrikanterna uppträdde gemensamt och mod kraft 

sökte beifra förfalskningen. 

Jer/i af svenskt ursprung har jemförelsevis ringa afsättning, men vinner 

allt större anseende hos kineserna, hvarför en ökad införsel deraf är mycket 

sannolik. En svårighet vid importen ligger i det stora antalet fabriksmärken 

som användes. Sålunda händer det icke sällan att en kinesisk köpman, som 

blifvit gjord uppmärksam på en ny stämpel, får sin order efektuerad från samma 

håll, hvarifrån han förut emottagit samma ijvalitet under annat märke. Vilja 

jernverken införa nya sådana, måste de till eu början sälja dem billigare än 

de äldre och sålunda sjelfva bära kostnaden för att introducera dem. Bäst 

vore det att inskränka stämplar och fabriksmärken till möjligt minsta antal. 

De mest gångbara sorteringar och dimensioner för valsaJt svenskt stångjern äro 

(840 pikul = 50 ton):

627 

Stål få vi hufvudsakligen från Tyskland, svensk vara börjar dock så småningom 

få marknad, fastan prisen ställa sig högre än för den tyska. Följande 

sorteringar äro de vanligaste: 

Andra sorteringar äro svårsålda och böra ej hitsändas utan speciell order. 

Konsumtionen rattar sig helt och hållet efter priset och kineserna äro icke sena 

att vid högre noteringar uppsöka nya leverantörer. 

Verktyg hafva en stor marknad i Hongkong och det vore önskligt att de 

svenska fabrikanterna mera uppmärksammade detta. De upplysningar jag fått 

konstatera nästan uteslutande engelskt fabrikat i en årlig omsättning af o- a- 

400,000 doll. Jag har haft nöjet till Sveriges exportförening i Stockholm öfversända 

en profsamling af här brukliga verktyg, hufvudsakligen af kinesisk tillverkning, 

och på samma gäng förordat öppnandet af butiker härstädes. 

Med svensk tvål borde försök göras; kineserna lägga mycken vigt vid 

etiketter och packning. 

Danskt och fransyskt smör förekommer mest å marknaden, men denna kan 

utan svårighet öppnas för hvilket land som helst som lemnar fin vara. Priset 

är 30 à 42 cents pr Ib. 

Det lider intet tvifvel att Sverige och Norge framdeles komma att taga 

sin del i exporten hit, sedan Sveriges exportförening börjat taga saken om hand. 

Föreningens ombud, herr Grillis Bildt, har under sin vistelse härstädes gjort sig 

noga underrättad om importaffärerna på platsen och träffat öfverenskommelse med 

firman Schellhass & C:o att tillvarataga de Förenade rikenas intressen. Nämnda 

firma, etablerad redan 30 år i Hongkong, Kanton, Shanghai och Hamburg, har 

vidsträckta och nära förbindelser med såväl den kinesiska köpmansverldeu som 

myndigheterna.

628 

Allmänna förhållanden och regler vid export till Kina. 

Intet annat land kräfver i så hög grad som Kina noggrannhet från exportörernas 

sida. Om en vara är inslagen i blått eller rödt papper, om ett paket 

hålles samman af ett svart eller hvitt snöre, sådant är på andra ställen likgiltigt, 

i Kina icke så. Den allra obetydligaste förändring i packning eller utstyrsel 

väcker genast kinesens misstanke, att qvaliteten icke är densamma som 

förut, och har han spekulerat mindre väl i artikeln och vill komma från densamma, 

så är det alldeles bestämdt att han begagnar sig af den obetydligaste 

omständighet för att förklara varan icke öfverensstämma med profvet och begära 

dryg rabatt, om han skall behålla den. Leverantören må efter våra begrepp 

än så klart bevisa att olikheten mellan den ena sändningen och den andra 

är alldeles oväsentlig, att en vara t. o. m. är bättre än profvet — allt 

detta hjelper icke här. Han måste lemna åsido sin gamla uppfattning om hvad 

som är väsentligt och oväsentligt, han måste komma ihåg först och sist att han 

har med kineser att göra, han har endast att fråga sig hvad som brukas i 

Kina och hur han i allra minsta detaljer skall kunna lämpa sig efter den gule 

mannens egenheter. 

À andra sidan fins det ingen mera pålitlig kund än kinesen, när han genom 

längre erfarenhet blifvit öfvertygad att han under ett bestämdt märke alltid 

kan göra räkning på en viss qvalitet. Det faller honom icke in att, när 

han ser den gamla utstyrseln, tvina och undersöka; han tar det för godt och 

så göra också de afnämare han i sin ordning har. Att under sådana förhållanden 

ett enda försök till bedrägeri, en enda oärlig leverans är tillräcklig 

att förstöra en affär för lång tid behöfver icke framhållas. — Kinesen sätter 

stort värde på att finna ett fabriksmärke, som på samma gång kan tjena till 

tydligt namn på artikeln, särskildt vid order från det inre af landet. Lätt 

igenkänliga märken äro de bästa, t. ex. en tupp, ett lejon, en tiger o. d.; der 

bredvid bör importörens namn tryckas i kinesisk skrift. Endast sällan tager 

konsumenten reda på fabrikantons namn; för honom är varumärket eller importörens 

namn tillräckligt. Numera kunna varumärken inregistreras hos myndighet 

i sjelfva Hongkong, hvarigenom både besvär och tidspillan besparas. 

Vid all export till Kina måste stor hänsyn tagas till ett smakfullt och iögonfallande 

yttre och all omsorg användas för att varan ej må lida af transporten. 

Vid försändningar öfver England är det derjemte nödvändigt att aktgifva på 

bestämmelserna i »Merehandise marks act» af 1887, så att jemte varubeteckningen 

på engelska språket äfven tillverkningsorten angifves. 

häraf har upprepade gånger haft konfiskation till följd. 

Ett uraktlåtande 

C. O. B. Buschmann.

Port au Prince (Haiti). 

629 



Bruttofrakterna utgjorde for 



Hela utförseln hade ett värde af omkr. 12 mill. doll. guld eller 3 mill. 

mindre än året förut. Nedgången är att tillskrifva den knappare kaffeskörden, 

hvaraf blott 50 mill. 'ffi kunde exporteras. Priset varierade mellan 12'5 och 

14'5 doll. pr 100 "65 i början af året och mellan 17"5 och 18'25 doll. vid 

slutet. 

Af logwood erhölls 10 % mindre än året förut, men i allo uppgick siffran 

till 210 mill. ffi. Priset stälde sig på 16 à 24 doll. 2:a qvalitet och 24 à 30 

doll. l:a, allt pr 2,000 "B. 

Kakao lemnade 2'2 mill. IB, som betaltes med doll. 6 1 /, à 9. 

Af mahogny fördes i marknaden blott 40,000 fot. Afverkningen är mycket 

försummad, mest på grund af dåliga kommunikationer. Pris efter qvalitet 

för logs doll. 40 à 140 à 160. 

Odlingen af socker försummas likaledes; några nya qvarnar äro satta i gång, 

men skötas illa och lemna en dålig produkt, trots förbättrade maskiner. Tillförseln 

var l /s m '"- 'Bi som afyttrades till 7 à 9 cents pr ffi. 

Införseln anslås till 6 mill. doll. guld, som vanligt väfnader från England 

och Frankrike, modevaror från Frankrike och Tyskland, födoämnen mest från 

Förenta Staterna, ris från England och Hamburg. 

Norskt öl förekommer icke i årets import. Varan är omtyckt, men priset 

tor högt. 

Svenska tändstickor hitkomma üfver England och Hamburg. 

Hugh Tweedy.

630 

Adelaide (Södra Australien) den 21 mars 1890. 



Bruttofrakterna utgjorde för 


Korska fartyg: 

Under årets lopp lossade 7 fartyg om 4.491 ton trälast (bord, plankor 

och battens). Efterfrågan var till en början ringa, uien steg efter hand, d:i 

lagren upprymts. Noteringarna voro: 

En bet3'dlig afnämare af vårt virke är Broken Hill-grufvorna och sannolikt 

kommer detta en tid framåt att verka lifgifvande på marknaden härstädes. 

En stor del bräder hitkommer från Skotland, der de framstälts af baltiska 

plankor och battens. Flera af de Förenade rikenas fartyg hafva god sysselsättning 

i trävarufarten. Från Puget Sound hitföres mycket Oregon. 

Indirekt (öfver London, Antwerpen o. s. v.) införes från de Förenade rikena 

öl, fisk, mjölk och tändstickor, men qvantiten är obekant. 

Utförseln af hvete och mjöl var jemförelsevis obetydlig på grund af felslagen 

skörd i många distrikt, i rundt tal 80,000 ton (à 2.240 Ibs), hvaraf det 

mesta gick till andra australiska platser och Kap. Många af de Förenade

631 

rikenas fartyg nödgades af brist på frakter afgå i barlast, men bättre konjunkturer 

inträda utan tvifvel genom innevarande års skörd, hvilken är tre gånger så 

stor som föregående. Man anslår den i hveteodlin£ lagda arealen till bortåt 

1,913,000 acres och afkastningen till 18,655,000 bushels, eller, efter 3 sh. 

4 d. pr bushel, i värde £ 3,109,166. Af nämnda qvantum torde komma till 

export bortåt 400,000 ton. Fartyg, som komma hit tidigt nog, torde alltså 

kunna göra räkning på returfrakter. 

En under resa från London omkommen svensk sjömans tillgodohafvande 

insändes till K. Kouimerse-Kollegiuin med S. 4. 3. 8. 

Såsom rymde äro att anteckna 8 svenska och 6 norska sjömän. 

Galatz den 6 juni 1890. 


A. von Treuer. 

Distriktet besöktes af 15 norska fartyg om 15,446 ton, alla kommande 

från utrikes orl. Svenska flaggan har ej varit synlig här sedan Sr 1881. 

Skörden år 1889 var i det hela taget svag, för hvete medelmåttig, och 

firet var derför mycket olikt det föregående, hvars rika afkastning framkallade 

en export från Sulina, större an någonsin förut. Dertill bidrog emellertid 

mycket den mängd spanmål, som sökte sig denna väg från Bulgarien. Hela 

spanmålsutfürseln fifver Sulina uppgick år 1889 till bortåt 11 mill. quarters 

mot något öfver 9 mill. år 1888. Äfven från Braila skeppas spanmål i stor 

mängd, hvaremot Galatz är den förnämsta platsen för trävaruskeppning. 

Tobak, salt. tändstickor och spelkort äro som bekant statsmonopol. De 

båda sistnämnda lemnade under året staten en vinst af l'/3 mill. fres. 

Rumäniens hela införsel år 1888 uppgick i värde till 310'4 mill. och utförseln 

till 256'8 mill. frcs. Storbritannien var intresseradt i den förra med 

omkr. 85 mill., i den senare med 144 mill. frcs. Sverige och Norge synas i 

vår handelsstatistik med endast obetydliga belopp, enär derifrån kommande artiklar, 

hufvudsakligen jern, omlastas på vägen hit och derigenom upptagas under 

andra länder. 

Industrien lefver under ett kraftigt tullskydd och skulle i de flesta fall 

gå under utan detta, vissa grenar likväl undantagna, såsom qvarn- och sågverksrörelse 

samt papperstillverkning, hvilka hafva naturlig förutsättning i rik tillgång 

på inhemska råämnen. 

Innevarande års skörd ger de bästa utsigter, åtminstone tillsvidare. 

Louis Mendl.

Honolulu (Havai) den 31 mars 1890. 

632 


Värdet af hela utförseln uppgick till doll. 14,039,941 och af införseln 

till doll. 5,438,790. Liksom förut var handelsomsättningen störst med Förenta 

Staterna och utgjorde öfver 97 %. Tyngdpunkten i utförseln bildar socker, i 

värde af öfver 13 mill. doll. oeh ris 451,000 doll. Sockerskeppningen eger 

hufvudsakligen rum till San Francisco under månaderna december—juni. De 

höga sockerprisen, som framkallades af spekulationen i Europa, verkade här 

synnerligen lifgifvande, så att flere plantager lemnade en dividend af 50 yo och 

åtskilliga nya anläggningar framlockades. Dessa och andra företag äro emellertid 

i hög grad beroende af arbetarefrågans lösning, i det att 10,000 par armar 

äro nödvändiga ensamt vid soekerplantagerna. Stämningen mot de hit införda 

kinesiska arbetarne är mycket hätsk, men det synes nästan omöjligt att skaffa 

andra arbetskrafter, ty européerna lemna oss så snart deras kontrakt äro ute. 

Hela antalet till våra öar ankomna fartyg var 271, hvaraf 6 svenska och 

norska om 4,725 ton. 

Christchurch (Nya Zeeland) den 5 mars 1890. 


H. W. Schmidt. 

Distriktet besöktes af 1 svenskt fartyg om 854 ton och 2 norska om 1,650 

ton. Alla ankommo i barlast och afgingo med last af timmer. Bruttofrakten 

utgjorde för det svenska fartyget £ 1,093, för de norska £ 1,884. 

Exporten uppgick till £ 9,339,000 mot en import af £ 6,297,000. 

F. E. Wright.

Cadiz den 10 juli 1890. 

633 

(Årsberättelse för 1889. 

De Förenade rikenas skeppsfart pä distriktet var följande: 

Bruttofrakten utgjorde för 



Frakterna hafva under året varit: 

Cadiz Trävaror från Sverige oeh Finland med seglare frcs 75 a 80 pr std. 

Vin till Sverige och Köpenhamn pr ångf. — £ 1. 5. 0 pr pipa 

» Norge pr seglare.. 5) 1 » 

B Finland » » 0. 16. 0 » 

allt med 10 %. 

Salt B Norge kr. 1'50 à 1'90 pr norsk tunna 

B Finland fnik 1'80 B finsk » 

» Bahia sh. 20 à 21 pr ton 

» Santos » 22 à 23 » 

» Pelotas _ B 40 à 45 » 

» Montevideo B 24 à 26 » 

» Buenos Ayres » 25 à 27 B 

» New Foundland B 13 à 15 B

634 

Sevilla Trävaror från Sverige och Finland med seglare fres 80 à 85 pr std. 

Vin till Frankrike frcs 23 à 25 pr 1,000 1. 

Mineralier » England ._ _ sh. 11 à 12 pr ton 

Apelsiner » Frankrike _ frcs 3 » låda 

Olja » England pr ångare sh. 25 » ton 

J> seglare » 20 » » 

Kork » Förenta Staterna p:tas 5 » bal 

Lakrits » New-York » 22'50 » ton 

Huelva Trävaror från Sverige och Finland med seglare frcs 75 à 80 pr std. 

Import. 

Trävaror. Importen har varit: 

1889 till Cadiz 

» Sevilla . 

» Huelva 

af dessa komioo från Sverige: 

till Cadiz . 

» Sevilla . 

och från Norge: 

till Sevilla. 

Resten har kommit 

till Cadiz .. 

» Sevilla 

1888 till Cadiz . 

» Sevilla . 

B Huelva _ 

af dessa kommo från Sverige: 

till Sevilla . 


till Cadiz 

» Sevilla. 

Importen 1889 visar således 

till Cadiz .. 

» Sevilla 

» Huelva 

deraf från Sverige: 

till Cadiz... 

» Sevilla 


till Cadiz .. 

» Sevilla

Salt fisk. Importen har varit: 

635 

Cadiz 1889 269,968 kg. 

1888 252,748 » 

Sevilla 1889 1.228,805 » från Norge 

73.297 » England 

99J50 » j> Frankrike 

9.124 B » New FoundlanJ 

1,410,976 kg. 

188S 889,931 kg. från Norge 

116,135 » B England 

113,200 » » Frankrike 

1.119.266 kg. 

Sprit. Importen har varit till 

Cadiz 1889. 1.794.000 1. deraf 122,627 1. från Sverige 

1888 3.815,153 » B 351,918 » B 

Sevilla 1889 1.664,907 » » 160.475 » » 

1888 2,754,506 » » 267,123 » » 

Vin. 

Export. 

Exporten har varit: 

1839 1SSS 

Cadiz 17,330.000 1. 24.189,233 1. 

Sevilla _ 7,942.065 >. 8.336.149 >• 

Sanlucar ... 6,354,222 » 3,510.815» 

Salt. 

Cadiz. Exporten liar varit: 

1889 119.435 lääter utrikes 

20,113'/, » inrikes, tillsammans 

139.548 5 /4 läster à 2'/ä eng. ton. eller 

269,541 eng. ton. 

1888 82,565'/, läster utrikes 

18,241'/2 » inrikes, tillsammans 

100.807 läster. 

Förbrukningen 1889 öfversteg sålunda det föregående året med 

36,8697, läster utrikes 

1,8727, » inrikes, eller 

38,74174 läster tillsammans. 

Till Sverige exporterades: 

1889 


4337, läster 

1889..... 10,8117, läster 

1888 5.192 B , således 

5,6197, läster mera under 1889

Sanlucar. 

636 

Under året skördades 1,974 läster 

af hvilka förbrukades 1,899 » 

hvadan vid årets slut resterade endast 75 läster 

1888 års skörd uppgick till 1,981 B 

Olivolja. Af denna vara exporterades från 

Sevilla 1889..... 4,037,174 kg. 

1888 714,289 B 

Oliver. Af denna vara exporterades från 

Sevilla 1889 940,596 kg. 

1888 791,624 

Malmer från Huelva. 

Från England importerades för fabrikation af precipiterad koppar 

1889 94,078 ton tackjern 

1888 79,406 » » 

Exporten har varit: 

1889 601,316 ton kopparpyrit 

39,982 i> precipiterad koppar 

1888 798,299 » kopparpyrit 

38,953 » precipiterad koppar 

1889 1.680 s> bly i tackor 

1888 1^244 » B 

1889 3,120 » manganesmalm 

1888 2,385 s> » 

1889 686 » mereurialmalm 

1888 778 B B 

Kurser. Medelkurserna under året hafva varit: 

i Cadiz på London 3 ni. p:tas 25'85 à 26'BO = £ 1 

» Paris 8 d. s. B 102 à 105 = fres 100 

i Sevilla » London 3 m. B 25'80 à 26'30 = £ 1 

» Paris 8 d. s. » 102 à 104' 10 = fres 100 

i Huelva » London 3 m. » 26 15 = £ 1 

B Paris 8 d. s. B 103 = fres 100 

C. Segerdahl.

Cagliari den 16 juni 1890. 

637 


De Forenede Rigers Skibsfart var som fölger: 


Antal Ton 

Ankomne: fra Sverige med Ladning 1 428 

» andre Lande i Ballast 11 4,188 

Afgaaede: til Sverige ined Ladning 11 4,301 

» andre Lande » _. 1 315 


Ankomne: fra Norge med Ladning 1 306 

» andre Lande » 1 901 

» » i Ballast 6 2,911 

Afgaaede: til Norge med Ladning-.. 1 379 

» andre Lande » 8 4,273 

Aarets Skibsfart viser en Forögelse mod Aar 1888 af 1 svensk og 4 

norske Fartöier. Denne Forögelse, livad norske Fartöier vedkommer, bestaar 

deri at Saltudskibningen til Brasilien har tiltaget betydeligt og indföres for 

det meste i norske Skibe. Hvad svenske Fartöier angaar, er Forskjellen ubetydelig. 

Dog antages at i kommende Aar vil der blive större Fart af svenske 

Skibe, da Indför3elstolden paa Salt fra Italien i Finland, hvortil en stor Del 

svenske Fartöier herfra almindeligt afgaa, nu er ligestillet med den som paafalder 

Salt der indföres fra Spanien, medens för Tolden var större for det 

italienske. 

Fra Norge indförtes direkte kun en Ladning Is af c:a 400 Ton; fra 

Sverige en del Trælast af e:a 200 Stds. Andre Varer, som Jern, Fisk, Beg 

m. m., indförtes indirekte över Italien. 

Indförselen til Cagliaris Provinds fra Udlandet belöbte sig til Lire 6,344,686 

— udvisende saaledes en större Import end foregaaende Aar af Lire 309,010, 

da den var af Lire 6,035,676. 

Udförselen til Udlandet naaede Lire 14,641,086 mod Lire 12,696,943 i 

1888, altsaa en Forögelse af Lire 1,944,143. 

Aarsagen dertil var for Indförselen en större Omsætning af Kolonialvarer, 

Farver, Træ og Hvede og for Udförselen af Vin, Mineralier, Salt, Kvæg og 

Læder. 

Salthösten var ogsaa iaar rig og af god Kvalitet samt ansattes til 148,000 

Ton til Værdi c:a Lire 1,300,000, hvoraf for Statens Regning udskibedes til 

Italiens Fastland c:a 60,000 Ton og til Udlandet 31,572 Ton, hvoraf kom i 

svenske Fartöier 6,415 Ton og i norske 2,516 Ton. 

Saltpriserne varierede imellem Lire 9 à 10 pr Ton. 

Kul. Til Cagliari indförtes fra England og særdeles fra Cardiffc:a 27,000 

Ton Kul. 

Som allerede nævnt i forrige Åars Rapport er denne Fart nu udelukkende 

optaget af engelske Dampskibe. Forsög har været gjort af norske og svenske 

Skibe at komme igjen i denne Trafik, men forgjæves.

638 

De Sorter Kul som hertil importeres er Wælsk og Neweastle samt Patent 

full. 

Hvede. Fra Sortehavet ankom hertil 16 Ladnioger Hvede, hvoraf med 

Dampskibe e:a 6,000 Ton og med Seilskibe c:a 7,000 Ton, tilsammen Ton 

13,000. Heri deltog et norsk Danipskib. Nogle af de fra Sortehavet ankomne 

Skibe lossede en Del af Lasten her og Resten i Genua eller Spezia. 

Landbruget gav i Almindelighed godt Udbytte saavel med Hensyn til 

Hvede og Byg som til alle andre Kornvarer. 

Hvedehösten beregnes c:a 1,700,000 Hl. og Byg c:a 675,000 Hl. 

Vinhösten var ogsaa tilfredsstillende og udskibedes en stor Del til Udlandet, 

med Undtagelse af Frankrige, hvortil Skibningen er paa grund af Handelstraktatens 

Opaigelse omtrent ophört. Udförselen af sardinske Vine til Udlandet 

og Italiens Fastland tiltager fremdeles og dette skyldes Regjeringens store Opmærksomhed 

paa denne Vare. Hele Udförselen fra Cagliaris Provinds anslaaes 

i 1889 til 147,000 Hl. 

Grubedriften. Under Aar 1889 have 86 Gruber været i Drift og udbragte 

144,000 Ton til Værdi Lire 16,671,233, altsaa en Forögelse mod foregaaende 

Aar af 11,255 Ton til Værdi Lire 1,036,890, deraf udskibedes c:a 

120,000 Ton. 

I Driften sysselsattes 10,260 Arbejdere, hvoraf 9,323 Mænd og 937 

Kvinder. 

Tunfiskfangsten indbragte et större Udbytte end Aar 1888. Der udskibedes 

fra Carloforto til Genua, Livorno og Alapio 1,191,700 Kg. til Værdi 

c:a Lire 1.608,795 Tun nedlagt i Olie, mod 9,995 i 1888 til Belöbet Lire 

1,300,000. 

Skovdriften anslaaes til c:a 7,000,000 Lire under Aar 1889, hvoraf c:a 

Lire 4,000,000 kommer paa Trækulen, som exporteredes til Italien og Udlandet 

og særdeles til Spanien, c:a Lire 1,600.-000 paa Korkproduktionen og 

Resten, e:a Lire 1,400,000, paa Snedkermaterialier samt Brænde. 

Mejeriproduktionen udbragte i 1889 800,000 Kg. Ost. Middelprisen var 

80 à 100 Lire pr 100 Kg. Af Smör tilvirkedcs. 150,000 Kg. Der udskibedes 

fra Cagliari til Neapel, Sicilien, Genua, Livorno og Venedig c:a 156,100 

Kg. Ost samt c:a 260,000 Kg. til Tunis og Malta. 

Kvægndskibningen fra Sardinien til Sicilien, Neapel og Livorno var c:a 

31,000 St. 

Koralfar, gsten var samme som foregaaende Aar omkring 300 à 350 Kg. 

til Værdi c:a 40.000 Lire. 

Havnearbeider. Den i foregaaende Åars Rapport omtalte Bölgebryder fra 

Östsiden samt Kajanlæg er nu fuldfördt. Til Bölgebryder paa Vestsiden er 

beviljet Lire 600,000 og skal snart paabegyndes. 

Saltfragler til Östersöen holdt sig under Aarets Omlöb böje og varierede 

imellem 28 à 32 Öre pr Kbf., til Santos 27 — 32 Sh. pr Ton af 1,100 Liter. 

Andre Fragter noteredes: Kul fra England 11—12 Sh. pr engelsk Ton, 

Hvede fra Sortehavet 2.20—2.50 Frcs pr Charge. 

Kursen paa London varierede imellem 25.20—25.50 pr £ à vista, paa 

Paris al pari. 

P. Pernis.

Kapstaden den 3 juni 1890. 

639 





eller tillsammans med last ankomna 255 fartyg om 109,323 tons dragtighet, 

deraf 77 svenska om 30,293 ton och 178 norska om 79,030 ton, samt i barlast 

1 svenskt fartyg om 338 ton. 

Intjenta bruttofrakter hafva uppgifvits vara: 

för de svenska fartygen £ 85,806 

och » » norska J> » 213.220 

eller för båda länderna £ 299,026 

Följande är en jemförande uppgift öfver de Förenade rikenas skeppsfart 

pà distriktet under åren 1888 och 1889: 

af hvilket framgår att de svenska fartygens antal ökats med 26 och de 

norska med 52 samt att begge rikenas skeppsfart under år 1889 öfverstiger 

den af 1888 med 78 fartyg om 31,810 tons dragtighet oeh en bruttofrakt af 

£ 155,596. 

Vid hufvudstationen hafva 52 man pnmönstrats och 18 afmiinstrats. 12 

man hafva likaledes vid hufvudstationen anmälts rymda, af hvilka 9 från svenska 

och 3 från norska fartyg. Af dessa voro 10 svenskar och 2 norrmän.

640 

Mandel. Sedan min rapport for år 1888 har koloniens handel betydligt 

förbättrats månad efter månad och slutsumman af såväl import som export 

visar en mycket stor tillväxt. Under året importerades varor till ett värde af 

£ 8,448,065 emot £ 5,458,774 år 1888, en tillökning af £ 2,989,291 eller 

öfver 50 %. Dessutom infördes myntadt guld till ett belopp af ej mindre än 

£ 2,395,389. Den förenade importen af mynt- och handelsvaror öfversteg alla 

föregående års. 

Exporten, inberäknadt oarbetadt guld, visar också en mycket tillfredsställande 

tillökning. Under året exporterades landets produkter till ett värde 

af £ 9,405,955 emot £ 8,876,657 år 1888. Af detta belöpte sig på diamantexporten 

£ 4,325,137. I allmänhet har handeln i kolonien varit god och 

sund och den vid slutet af året rådande tillfälliga förstämningen i affärer i 

Transvaal, till följd af öfverspekulationer, synes ej haft någon särdeles inverkan 

derpå. Jordbrukarne hafva erhållit höga priser för sina produkter, synnerligast för 

vin, säd och ull. Äfven industrien har gått framåt och sysselsätter en mängd 

arbetare. Dessutom pågå jernvägsbyggnader och andra publika arbeten, som 

förse tusentals menniskor med stadigvarande arbete. Transvaal är utan tvifvel 

koloniens största hjelpkälla och konjunkturerna derstädes inverka mycket på 

handeln, men lyckligtvis äro vi ej numera uteslutande beroende af diamant- och 

guldspekulationer. Jordbrukarne hafva begagnat sig af de goda tiderna, och 

hvad vi nu möjligen förlora genom stillaståendet i min-företagen i Transvaal, 

återvinna vi genom utvidgningen af handeln norr ut samt på jernvägs- och andra 

publika arbeten. 

Importen af trävaror. Under förflutna året har införseln af trävaror 

stigit till en aldrig förr uppnådd höjd, som likväl sedan visat sig öfverstiga 

behofvet. Importen under åren 1887—1888 var oerhördt stor, men till följd 

af min- och byggnadsföretagen i Transvaal var den likväl otillräcklig. Så liten 

var behållningen af 3X9 i slutet af 1888, att plankor af större längder ej 

kunde erhållas. Under midten af 1889 sändes plankor med ångbåt från London 

bit (i qvantitet ungefär lika med två eller tre vanliga laddningar). Priset steg 

småningom från 472 d. till 5 d. till 7'/2 d. och var slutligen 8 d. pr löpande 

fot. Härefter följde en enorm tillökning i importen både till kolonien och 

Natal. Totalimporten till dessa båda kolonier af olika slag af trävaror under 

år 1889 uppgick till öfver 6 milloner kbf. emot två och tre qvarts million år 

1888. Såsom en följd af denna stora införsel och den på samma tid rådande 

betryekningen i minföretagen i Transvaal har lagret af trävaror både här och 

i Natal blifvit 

af året. 

mycket stort och priset sjunkit till ungefär 6 d. vid slutet 

A. Ohlsson. 

Innehåll: Adelaide (sid. 630), Cadiz (sid. 633), Cagliari (sid. 637), Christchurch 

(sid. 632), Galatz (sid. 631), Honolulu (sid. 632), Kapstaden (sid. 639), Port au Prince 

(sid. 629), Rio de Janeiro (sid. 609), Sydney (sid. 619), Victoria (sid. 626).



Shanghai den 31 maj 1890. 


Fölgende Overäigt viser De forenede Rigers Skibsfart inden Distriktet under 

Aaret 1889: 

Intet svensk Fartöi ankom til Kina i Löbet af Aaret. 

Den norske Skibsfart under Aaret 1889 til Generalkonsulatets Distrikt 

udgjorde 34 Fartöier drægtige 17,661 Ton, der viser en Nedgång i Tonnagen 

paa 6,658 Ton, medens Antallet af Skibe viser en Stigning af 6 Fartöier. 

Det läder dog til, at dömme efter de mango Forespörgsler fra Hjemlandet, at 

Skibsfarten snart vil tiltage. Samtlige Fartöier, paa et nær, var Dampskibe. 

Bruttofragten for den norske Skibsfart kan ikke opgives, da alle Dampskibe 

var under inaanedlig Befragtning, som iniidlertid var og er meget lönnende. 

Saaledes havde »Johannes Brun», som er 485 Ton, mex. Doll. 3,000 pr Maaned 

= m. Doll. 36,000 pr Aar og »Bankchef Henriksen», dr. 529 Ton, m. Doll. 

3,300 pr Maaned = m. Doll. 39,600 om Aaret. For förste Gäng har det 

norske Flag været synlig i Korea, i det »Bankchef Henriksen» blev befragtet 

af den koreanske Regjeriug at transportere Tribut-Ris fra Massampo og andre 

lukkede Havne til Chemulpo. 

Hvad Dampskibsfarten paa Shanghai betræffer, saa viser den en Tüvæxt 

baade i Antal og Tonnage, medens Seilfartöier er i ganske betydelig Aftagende. 

Hovedmarkedet for Seilfartöier er lortfarende Amoy, hvor Kineserne foretrækker 

at befragte Seilskibe, grundet paa de flere Läste- og Lossedage de erholder, 

som ikke gives af Dampbaadene, hvilket betydelig letter deres Forretning, og 

blöt Mangel paa Tonnage har tvunget dem at sende deres Last med Damper, 

som Del af Ladning. Omendskjönt det gaar fortere med Damp, billigere Assurance 

og fri Stuvning af Lasten ombord paa Dampskibene, medens alle Udgifter 

for Lastning, Stuvning og Lösning af Seilfartöier ifölge Koutume i Amoy falder 

paa Befragteren. saa har det siae Ulemper, fordi Dampbaadene ofte ikke bringer 

Lasten direkte til Destinationspladsen, og Varerne omskibes t. Ex. i Shanghai, 

hvorved de ikke alene beskadiges, men ofte taber i Vægt. Endvidere maa det 

tages i Betragtning at de fleste Seilfartöier paa Kysten er af en passende Störrclse 

for Befragterne, som i de fleste Tilfælde foretrække at have et Skib for 

dem selv, medens de smaa Dampbaade paa Grund af deres forholdsvis större 

löbende Udgifter behöver en höiere Fragt-Rate, og de större Dampere er ikke 

bekvemme hvad ExpederiDg angaar. Den störste Del af Seilfartöier, som besörgede 

Kystfarten meüem Newchwang—Tientsin—Chefoo—Foochow og Amoy 

hörer hjeuiuie i Shanghai og Amoy, og Flaaden bestaar fordetmeste af gamle 

Skibe, som snart er tvungen til at blive remplaceret af nye, eller Seilfartöier 

paa Kysten af Kina vil forsvindc. De i Shanghai hjemmehörende Seilfartöier 


642 

har væsentlig været befragtet i Trælastfarten mellem Fooohow og Tientsin, 

lästet med saakaldte Foochow »Poles». 

Fragterne fra de nordlige Havne, Chefoo og Newchwang, holdt sig meget 

lönnende, naar undtages Sommermaanederne, som altid viser de laveste Noteringer. 

Den tiltagende Mangel paa Tonnage af Seilfartöier for Trælast-Traden 

(Foochow Poles) mellem Fooohow og Tientsin har ikke alene holdt Fragterne 

oppe og givet gode Resnltater, uagtet de svsere Udgifter i begge Havne, men 

lover ogsaa fremtidig at være lönnende Emploi for Skibe i Förbindelse med 

Retour-Certeparti fra Newchwang og Chefoo. 

Fragterne har i 1889 været for Seilfartöier Taiwanfoo—Chefoo—Amoy 

fra 31 til 32 Cents pr Kuro Sukker = l'/4 Picul. 

Medens Skibsfarten fra Amoy til de nordlige Havne for en Del blev besörget 

af Seilskibe, er Coolie-Traffiken med Syden—Singapore—Bangkok—Sumatra 

næsten udelukkende bleven udfört af Dampskibe. Den store Opposition 

i denne Trade, som blev vedligeholdt af flere Firmaer i Singapore og Penang, 

var Aarsag til at Farten ikke betalte sig. Gjcnnemsnitsfragterne for hver Coolie 

til Singapore var fra 4 x /a til 6 3 /4 mex. Dollars iberegnet Mad. 

Til New-York via Suezkanalen blev den förste Damper befragtet til 75 Sh. 

pr Ton, men Raterne dalede hurtigt og förblev 45 Sh. for Resten af Saisonen. 

Det er bedröveligt at der ikke er flere Dampere herude paa Kysten og aldeles 

ingen Seilfartöier; for Udsigterne for et godt Fragtaar i 1890 er forhaanden, 

begrundet paa en god Rishöst, som er at forvente i de sydlige Provindser, en 

överflödig Sukkerhöst, som er sikret i Formosa, og Bxport-Produkterne i de 

nordlige Havne er tilstrækkelige, saa Forventningerne er derved berettigede, saameget 

mere som Fragtnoteringerne allerede er i Stigning. Det er at önske og 

haabe, naar Sverige og Norge har Raad til at sende nd saamange Missionairer 

til Kina, at de ogsaa vil finde Anledning til at tjene Penge herude ved Dannelsen 

af flere Dampskibsselskaber til Kystfart paa Kina — det er og bliver 

Fremtidslandet for en lönnende Skibsfart og Handel. 

Hvor lönnende end Kystfarten har været, gjælder dette ingenlunde Flodfarten 

paa Jangtsze, der har været i Hænderne hovedsagelig paa 3 store Dampskibsselskaber, 

Jardine Matheson & C:o, Butterfield & Swire og »China Merchants 

Steam Navigation C:o», som havde dannet en Ring sammen med en fleraarig 

Kontrakt for at holde andre Dampere ude og vedligeholde de gode Rater. 

Den gamle Kontrakten var udlöben ifjor, og ingen af Parterne var tilböielig 

at fornye Overenskomsten, saa der er i de sidste 6 Maaneder fört en uhört 

Krig, en Konkurrence mellem disse tre store Selskaber, som vel næsten er enestaaende. 

De har til Dato ikke kunde forliges, hvert af Selskaberne har allerede 

tabt flere hundrede tusinde Taels. De var forberedt derpaa og har sat 

saameget Kapital tilside som de vil offre paa Foretagendet; de har reduceret 

Fragterne 80 % og endnu er ingen Overenskomst truffen. De har gjort alt 

for at holde andre Dampere ude, men forgjæves. Disse mindre Dampbaade, 

som underholder regelmæssig Fart mellem Shanghai og Hankow og som udelnkkende 

er bygget for Floden, gaar baade under engelsk og tydsk Flag, og 

den meBte Kapital i disse fremmede Baade tilhörer Kinesere, som nok sorger

643 

for at faa Last og Passagerer (Kinesere) til sine Dampbaade og holde Fragterne 

nogenlunde oppe; t. Ex. er Hs Ex. Taotaien (Guvernören) stærkt interesseret 

i flere Dampere paa Floden. Det er dog sandsynlig at denne vanvittige 

Redaktion i Fragt- og Billetpriser (for kinesiske Passagerer udelukkende) snart 

vil ophöre. Nagasaki—Shanghai Kulfragter noteredes for Dampbaade fra mex. 

Doll. 1 till m. Doll. 1-70 pr Ton. 

Ifölge de af Toldvæsenet udgivne statistiske Tabeller stiller Antallet og 

Drægtigheden af indog udklarerede Dampskibe i Shanghai sig saaledes, under 

hvert Flag: 

Seilskibe. 

Af ovennævnte Opgaver fremgaar, at Antallet af tydske Dampskibe er foröget 

ganske betydelig; dette kommer sig deraf, at Tydskerne har et vaagent 

Öie for den profitable Kystfart og har i de sidste Aar fordobiet deres Flaade. 

Detaillerede Indberetninger om Kystfarten har Generalkonsulatet gjentagne Gange 

skrevet om i de sidste tre Aar. 

Hvad Antallet af Seilskibe angaar, er det britiske Flaget först — 

dette vilde aldeles ikke være Tilfældet, hvis den kgl. svenske Regjering var at 

bevæge til at udstede lemplige Interimsfribreve, da den störste Seilflaade her eies 

af en Svensk, som flere end en Gäng har gjort Forsög paa at faa seile under 

sit eget Lands Flag. Det amerikanske Flaget, som ganske mangler blandt 

Dampskibene, er stærkt representeret blandt Tonnagen i Seilfartöier; de besörger 

næsten udelukkende en anden meget lönnende Fart — Petroleum fra 

New-York—Philadelphia til Kina og Japan, hvortil udfordres store Seilfartöier. 

Blöt et norsk har været befragtet i denne Trade, »Isabel», dr. 1,260 Ton, 

som gjorde 18,570 Dollars Guld i Fragt. 

Kurserne paa Shanghai-Taels og mexikanske Dollars var for à-vista-Vexler 

paa London efter sidste Notering ved hver engelsk Posts Afgang to Gange 

maanedlig:

644 

Den kinesiske Skibsfart er gaaet alvorlig tilbage — 10 % fra 1888 — 

inedens den engelske har steget omtrent 4 %. 

De vigtigste Import-Artikler: 

Fyrstikker, hvoraf tidligere De forenede Eiger og navnlig Sverige leverede 

den långt overveiende Del af hvad som injporteredes til Kina, er bleven betydelig 

fortrængt af de japanesiske Fabrikata, og truer det haardt med, at Japans 

Fyrstikker vil erobre Markedet i Kina, de tilgrændsende Lande Siam, Tonkin 

o. s. v. I Begyndeisen var der god Grund til at klage över de japanesiske 

Tændstikker, især da de ikke kunde modstaa Fugtighed, men efterhvert som 

deres Varer fik Indpas i Landet har Japanes.erne ogsa fulgt med at forbedre 

dercs Fyrstikker; de bedste skal staa omtrent paa Höiden med de fra Europa.

645 

I Swatow, Anioy og paa Formosa har Japaneserne aldeles monopoliseret Markedet 

af Fyrstikker. I Amoy har Kineserne oprettet en Fyrstik fabrik, der 

bestyres af japanesiske Fagmænd, Etiketteme trykkes i Japan og er en Efterligning 

af vel kjendte japanesiske Mærker; Kvaliteten er i Lighed med de 

mere almindelige Sorter fra Japan. Udelukkende paa Grund af daarlig Styrelse, 

formange Udpresninger og for stor Uærlighed er det sandsynlig at Forretningen 

gaar overende, medens Major Brothers' Fabrik i Shanghai er en udmærket 

Affaire. Importen af Fyrstikker tiltager ganske betydeligt hvert Aar, 

saa Fabrikanterne burde overveie det bedste Middel at raade Bod paa ätter at 

gjenvinde et uhyrc Marked. Priserne paa Fyrstikker spiller jo en væsentlig 

Rolle, og de japanesiske er 20 til 30 % billigere end de almindelige svenske 

og tydske Tændstikker. Kan nu ikke Fabrikanterne hjemme med Fordel konkurrere 

i Priser med Japaneserne, saa er der vel blöt en Udvei, men den förekommer 

at være god, nemlig ved at oprette en eller flere Fyrstikfubrikker i 

Kina. 

Fölgende Tabel viser Kinas Import of Fyrstikker for 1889:

646 

Prisen paa Fyrstikker for 1 Kasse med 50 Gross: 

Det har tydeligt vist sig, at de Produkter som under Aaret exporteredes 

fra De forenede Riger let kunde omsættes og vinde begjærlig Bfterspörgsel og 

at det blöt fordres Vilie og Imödekotumenhed fra Hrr Exportörers Side for 

at i nær Fremtid skaffe sig et Marked i dette fremadskridende store Land. 

Det er naturligt at en Del Vanskeligheder maa opstaa inden vore Artikler 

bliver saa vel kjendte at Bestillinger löber ind af sig selv, men med Taalmodighed 

og ihærdigt Arbeide vil sikkert Resultatet krones med Fremgang. 

Svensk Jern spörges nu mere og mere efter og Kineserne synes endelig 

at begribe at der virkelig existerer et saadant Land som Sverige, hvorfra det 

svenske Jernet kommer. »Nailrod» (Spigerjern) er mest efterspurgt af den 

Grund, at de i stor Maalestok forarbeider sine egne Kanoner. Da Kineserne 

er vante til at kjöbe sine Varer her paa Pladsen, var det bedst at sende nogle 

maanedlige Konsignationer som en Begyndelse, efter fölgende Specifikation, 

omtrent: 

Rundt Jern. 

Flat Jern. 

Firkantet Jern. 

Rögede norske Sardiner i Olie finder stadig Afsætning; i Löbet af Aaret 

importeredes til Shanghai 8,600 Tins, af Fiskekager og Fiskeboller indförtes 

1,200 Tins; derimod er der ingen Kjòbelyst for konserverede »Supper», muligens 

paa Grund af den billige Pris paa Kjöd og Grönsager. Af Amykos 

solgtes 2,500 Flasker; denne Artikel er nu godt kjendt, takket være den Reklame 

som der er gjort for denne Vare, baade paa kinesisk og engelsk. De 

svenske Parfumerier er for dyre at konkurrere med de for længst indförte engelske 

og franske Mærker, uagtet de svenske Parfumerier hvad udmærked 

Kvalitet angaar samt elegant udstyrede Kataloger og Etiketter staar fuldkommen

647 

paa Höiden med de udenlandske. Det gjælder om en PrisDedsættelse. Derimod 

läder det til at de vellaktende Sæber lover et godt Marked for Fremtiden; 

Priserne svarer omtrent til de engelske. 

Punsch. En liden Pröve-Bestilling paa 25 Kasser fra Stockholm solgtes 

stråks, ligesaa den anden Faktura paa 100 Kasser. Kineserne elsker alt der 

er södt — »never mind how strong» — og den svenske Punsch er noget 

aldeles nyt for dem samt billigere end daarlig Champagne, hvoraf der konsumeres 

enorme Kvantiteter. 

Öl er og bliver en Modesag hvad Sort der drikkes; hvem som forstaar at 

gjöre bedst Reklame kan ogsaa regne paa störst Afsætning. Hrr Agenter her 

sender dagligen ud saakaldte »Expresses»; desuden er der i de kinesiske Butikker 

og paa andre Steder udstillet en Mængde kunstnerisk udförte Chromolithografier, 

t. Ex. af »En glad Student», »Eine hübsche Kellnerinn», Vyer af 

Ölbryggerier o. s. v., for at gjöre Våren kjendt. Münchener Öl, »zum Löwenbräu», 

har nu den störste Afsætning; det detailleres ud her til en Pris af 

m. Doll. 10 pr Kasse af 4 Dusin hele Flasker (Quarts) og m. Doll. 12 pr Kasse 

af 8 Dusin halve Flasker (Pints). Det norske Pilsener Öl, som ogsaa findes i 

Markedet, m. Doll. 5 pr Kasse paa 3 Dusin Quarts, vinder ringe Salg; det er 

for stærkt og for bittert; desuden er Flaskerne ikke saa gode som de tydske, 

Glasset af daarligere Fabrikat, noget som ogsaa bör tages i Betragtning, da Kineserne 

driver en udstrakt Handel med tomme Flasker. Bergedorf Export-Bier 

sælges for m. Doll. 9 pr Kasse af 4 Dusin hele Flasker, Pilsener Bier Taels 

7 for 4 Dusin hele Flasker og Taels 7'50 for 6 Dusin halve Flasker. 

Export. 

Paa Grund af Hungersnöd i de nordlige Provindser og store Oversvömmelser 

i Jangtsze-Dalen samt vedvarende Regn, som for en stor Del ödelagde 

Bonmlds- og Bishösten rundt Shanghai, har det forlöbne Aar været mindre 

godt for Handelen, og Shanghai er Hoved-Centrum for det nordlige Kina. 

The, som er Kinas störste Udförselsartikel, belöb sig til: 

De störste Konsumenter er England og Rusland, men Exporten til England 

er i Löbet af de to sidste Aar formindsket med över 30 %, medens 

Exporten til Rusland og Mantschuriet var 55,600,000 Pund, som viser en 

Stigning af 3 Millioner Pund The. Grunden til denne aarlige Formindskelse 

i Udförselen til England er let at forklare, i det nemlig Exporten fra de britiske 

Kolonier Ceylon og Assam viser en overordentlig Tilvæxt og Kvaliteten 

bedre. Fagmænd paastaar, at The fra sidste Höst var overhovedet meget omhyggelig 

tilberedt og af tilfredsstillende Kvalitet, men medens Kineserne er saa 

hyggelige at fortsætte med at beskytte Indiens The-Handel ved at trykke deres 

eget Produkt med tunge Skatter (paa almindelig The över 50 % af Værdien), 

maa de ikke blive forundret över at deres Thehandel er i en Tilbagegang og 

at deres ubeskattede Rivaler har en modsvarende Fremgang. Paa The har 

navnlig de kinesiske Kjöbmænd ikke spundet Silke.

648 

Silke. Dette er Kinas mest værdifulde Export-Artikel, som foruden at 

hare været en meget lönnende Affaire viser en gradevis Stigning. 

Exporten af Bomuld fra Shanghai er paafaldeüde. Uagtet en stor Del af 

Hösten blev ödelagt er den fordobiet. I Anledning af de talrige Bomuldsspinnerier, 

som i de sidste Aar er oprettet i Japan, blev det meste Bomuld 

udfört did; af de 503,456 Pieuls som blev exporteret tog Japan 489,699 d:o; 

det er ogsaa værd at lægge Mærke til at 10,000 Pcls skibedes til Liverpool. 

Den kinesiske Bomuld, som er af fortrinlig Kvalitet, er billigere t. Ex. end 

den indiske. Kineserne har ogsaa faaet Oinene op for denne Industri og her 

er oprettet et storartet Bomuldsspinneri og Væveri, som er i fuld Sving med 

kinesiske Arbeidere og Kapital. 

Da The-Exporten er i hurtig Nedgång, maa Tabet ophjælpes ad andre 

Veie og ved at fremme Bomuldsindustrien er Opgaven löst. Man antager at 

Kina forbruger 60 Mill. ® Bombay-Garn om Aaret til en Værdi af 9 Mill. 

Taels, og dersom Kineserne nu vilde spinde sit eget Garn, vilde denne Industri 

give Arbeide for över 130,000 Mennesker. Kinesisk Bomuld har långt större 

Fordele fremfor den som kultiveres i Indien; fordetförste er den billigere, desuden 

spinder den 10 % bedre end den indiske og Kul til Dampspinderi er 

40 % billigere i Kina; endvidere er Klimatet meget bedre for at spinde Garn 

her end i Indien. 

SaÄÄer-Exporten var væsentlig til Japan, men en Del fandt ogsaa Veien 

til Europa. Tobak har ligeledes gaaet betydelig fremad. For 10 Aar siden 

exporteredes blöt 19,000 Pieuls, medens 1889 viser den store Udförsel 69,570 

Pieuls, en stor Del deraf skibedes til Europa. Mon det ikke var Umagen værd 

for Hrr Tobaksfabrikanter at gjöre et Forsög med kinesisk Tobak, som skal 

være af fortrinlig Kvalitet? 

Kul og Jern. Især Kul ere uundværlige Faktorer i Kina. Regeringens 

hele Energi er nu ätter retted paa at gjöre Kina stærk indog udadtil; med 

dette Öiemed i Sigte er der i Löbet af de sidste femti Aar gradevis anlagt 

Arsenaler, Dokker, Kanonstöberier og Geværfabrikker efter europæisk Mönster. 

Der er vel neppe nogen Provinds som ikke besidder en eller flere af nævnte 

Institutioner; for disse er Kul og Jern aldeles nödvendige. Kinesiske Dampskibaselskaber 

konsumerer dagligen en Masse Kul, og Jernbaner, hvis Bygning 

er tilsidesat, men ikke bortglemt, kommer baade til at behöve Jern og 

Kul. Det er derfor naturligt at den kinesiske Kegjering vil gjöre alt i deres 

Magt for at forhindre en Udström af Penge for at erholde Mineralier, hvorpaa 

Kina selv er saa rigt. 

Ifölge statistiske Opgaver kjöbte Kina fra England, Japan og Australien 

i 1889 268,000 Ton Kul til en Værdi af över 2 Millioner Dollars. Kina 

indser na Nödvendigheden af at have Kulforraad ved Haanden i Tilfælde t. Ex. 

at Krig akulde udbryde, for at foreyne sine Örlogsfartöier, naar en stræng 

Iakttagelse af Neutralitetslovene skulde gjöre det umuligt at erholde Förråad 

fra andre Lande.

649 

Jernbaner er et staaende Thema. Efter Opfordring fra »Thronen» i Peking 

til 13 Vicekonger og Guvernörer i de forskjellige Provindser at give deres 

Meninger om Jernbane-Anlæg, kom Svar fra 3; deres Kapporter er alle 

gunstige, men med Betingelser. Vicekongen Li Hung Chang, som anlagde den 

förste Jernbane fra Tientsin til Kulgruberne, er naturlig ivrig for at forlænge 

Banen og fortsætte i andre Retninger. En vigtig Stötte erholdt han i den 

lærde Vicekonge Chang Chitungs Rapport, som dengang var Vicekonge i Canton 

og som udtalte sig for Anlægget af en stor vestlig Bane fra Hankov? til 

Peking, en Strækning paa 2,500 Li (Længden af en »Li» varierer i de forskjellige 

kinesiske Provindser — man regner 443 M. paa en Li), som slog an hos 

Li Hung Chang, der ogsaa förstod at skaffe Anklang for Anlægget hos »Thronen», 

og han benyttede Leiligheden til at gjöre et doppelt Schaktræk; han mente 

det var bedst at sende Chang som Vicekonge op til Hankow — Arbeidsfeltet for 

hans Jernbaneplaner — medens han bevirkede Udnævnelsen af sin ældre Broder 

Li Hao-Chang til VicekoDge i Canton som Changs Efterfölger. Chang antager 

det vil tage 8 Aar at bygge en saadan Bane og föreslåar at bruge Jern fra 

Pingting-Minerne i Shansi; men fastholdes denne. Betingelse, faar vi ikke Jernbanen 

færdig i dette Aarhundrede! Ved at sende Chang Chitung op til Hankow 

har man i Peking, praktiskt tält, gjort ham ansvarlig for at Linien bliver 

bygget, men han er tvungen til at emploiere udenlandske Ingeniörer og 

har allerede engageret fire Jernbane-Fagmænd, to engelske og to tydske. Pengene 

til Jernbaneprojektet vil Vicekongen nödig laane fra Udlandet, men kinesiske 

Kapitalister findes ikke som vil laane Regjeringen en Cent, da det er 

uvist om de faar noget eller intet tilbage betalt, og han bliver tvungen til at 

gjöre et eller flere Laan, og de udenlandske Banke vil jo saa gjerne avancere 

til Kina, da Regjeringen giver god Rente og er meget nöiagtig at refundere 

naar Belöb er forfalden. Den tredie Rapport, som var mesterlig skreven, vakte 

ogeaa megen Opsigt; den var fra Guvernören i Kiangsu, Hs Excel. Huang Péng- 

Nien, som bor i Sooebow, i Nærheden af Shanghai, hvor han har hävt Anledning 

at blive fortrolig med fremmede Opfindelser og Vestens Civilisation. 

Han siger der er fem materielie Resultater som er Arbeidet af denne Aandens 

Ålder: Dampskibe, Telegrafer, Maskiner, Skoler med teknisk Undervisning og 

Jernbaner. Kina har allerede adopteret de fire og den femte har Landet ikke 

Raad til at undvære. England, Frankrig og Rusland, som alle er Kinas Naboer 

og som ikke er de gode Naboer (!) de skulde være, har Jernbaner. 

Guvernören er forsigtig i sit Memorandum, han slutter med, man maa holde 

sig til de to gamle conservative Principer: »Ökonomi og Respekt for Folkets 

Fölelser». Fremmed Indflydelse, især russisk, kommer nok til at paaskynde 

Jernbane-Anlæg, og inden Kineserne drömmer om det, er de ude af deres 

Sneglefart. 

Fra norske Fartöier afmönstredes 9 og lige stort Antal paamönstredes. 

Af Sömandsanvisninger er indbetalt og befordret: 

Carl Bock.

Alger den 7 augusti 1890. 

650 


De Förenade rikenas skeppsfart pà distriktet Tar följande: 



Läggas härtill följande, som ankommit till hamnar, der vieekonsuler icke 

finnas anställde, nämligen: 



så utgör hela antalet och drägtigheten af de Förenade rikenas fartyg, som år 

1889 besökt distriktet, 99 om tillsammans 46.644 ton, hvilket såväl till antal 

som till tontal är den högsta siffra, som någonsin uppnåtts inom detta distrikt.

651 

Under de tre sista åren har de Förenade rikenas skeppsfart på Algers 

distrikt varit följande: 

hvilket utvisar under denna treårsperiod en tillökning af 8 fartyg om 8,607 ton. 

Betraktar man åter hvarje land särskildt, företer under samma tid den svenska 

skeppsfarten en tillökning af 13 fartyg om 7,822 ton, medan den norska undergått 

en förminskning till antalet med 5 fartyg, men en tillökning till tontalet 

med 792 ton. 

Fördelade på de olika stationerna ankommo 

Af de svenska fartygen ankommo med last 5 ång- och 1 4 segelfartyg, 

hvaraf 13 med trä från Sverige, 2 med dito från Finland, 1 med dito från 

Norge samt 2 med korn från Ryssland. 

I barlast afgingo 4 ång- och 9 segelfartyg. 

Af de norska fartygen ankommo med last 37 ång- och 22 segelfartyg, 

hvaraf 3 med trä från Norge, 11 med dito från Sverige, 4 med dito från 

Nordamerika. Med is ankommo 6 segel- och 2 ångfartyg från Norge. Ångfartygen, 

mestadels befraktade pr månad, ankommo med last af styckegods. 

I barlast afgingo 9 ång- och 11 segelfartyg. 

Utfrakter erhöllo med alfa 8 till Skottland, med garfvarebark 3 till Portugal, 

med krollspint 2 till Nordamerika, med kork 2 till Skottland samt med 

korn och diverse 2 till Norge. Med styckegods och vin utfraktades 29 ångfartyg 

till Frankrike. 

Inseglade bruttofrakter voro (oberäknadt hamnar, hvilka sakna vicekonsuler):

652 

Medelfrakterna i frcs pr ton voro i allmänhet under 1889 mellan nedanstående 

hamnar följande: 

4 norska sjömän pàmönstrades på norska fartyg. 

Inga fall af rymningar hafva förekommit, hvilket torde hafva sin grund 

uti svårigheten att åter igen få hyra. 

Till Algeriet ankommo af alla flaggor: 

Tontalet på de Förenade rikenas fartyg, som år 1888 intagit det sjette 

rummet i ordningen, kom år 1889 i det fjerde. Den italienska skeppsfarten 

har förminskats i betydlig grad, hvilken omständighet man måste söka i 

den fransk-italienska handelstraktatens upphörande, som numera gör det svårt 

för de italienska fartygen att besöka Algeriets hamnar, emedan hamnumgälderna 

äro för höga för att kunna konkurrera med de af Frankrike gynnade nationerna. 

Af samma skäl har Algeriets export till moderlandet ökats på Italiens bekostnad. 

Uti den deraf härrörande lifligare skeppsfarten deltogo äfven Sverige och Norge 

med de ångfartyg, som af franska kompanier befraktades i s. k. time-charters, 

emedan desamma i saknad af tillräckligt tontal måste hänvända sig till utlandet 

för att derstädes få sina behof fyllda. 

Till Tunisien ankommo år 1305 (från 13 oktober 1888 t. o. m. 12 

oktober 1889) 7,024 fartyg om 1,837,880 ton, medförande 213,415 ton varor 

och 44,000 passagerare. Deribland voro 9 svenska och norska fartyg om tillsammans 

3,995 ton. Värdet af importen från de Förenade rikena uppgick till 

346,491 piastres. 

Med de Förenade rikenas fartyg infördes trävaror direkt 

från Sverige

653 

från Norge 

eller tillsammans 29 laster om 12,027 ton. 

Hela trävaruinförseln till Algeriet var 1889 enligt tullens uppgift följande: 

Från Sverige infördes dessutom enligt tullverkets uppgift till Algeriet, 

bjelkar 24 st., hyflade golfbräder 108,000 kg., likörer 410 liter, master 16 st. 

Från Norge likaledes: is kg. 2,800,000, likörer 220 liter, spik 1,420 kg., 

öl 387 liter, saltad fisk kg. 487. 

Ofvanstående uppgifter öfver de Förenade rikenas import på Algeriet utvisa 

emellertid endast hvad som direkt införts, enär de varor, som omlastats i 

någon hamn, af tullverket upptagas såsom kommande från sista inlastningsorten. 

Värdet af Algeriets hela import och export under år 1889 har ännu icke 

blifvit utarbetadt, men föreligger detsamma för år 1888, under hvilket år värdet 

af importen uppgick till 216,184,000 fi-cs, hvilket jemfördt med föregående 

år, då importen uppgick till 220,094,000 frcs, utvisar en förminskning af 

3,910,000 frcs. 

Värdet på de exporterade artiklarna är deremot i stigande. Således utfördes 

år 1888 för 210,638,000 frcs varor, medan under år 1887 värdet utgjorde 

200,440,000 frcs, hvaraf framgår en tillökning af 10,198,000 frcs. 

Såväl i anseende till exporten som importen intager Frankrike förnämsta 

platsen. Importen derifrån belöpte sig till frcs 144,482,000 år 1888 och 

157,035,000 år 1887, men exporten uppgick till 171,664,000 frcs år 1888 

och 151,478,000 år 1887. I närmaste rummen följa England, Spanien, Italien 

etc. De Förenade rikenes handelsutbyte var: import till Algeriet år 1888 

frcs 1,295,993 och år 1887 frcs 847.060; export från Algeriet år 1888 frcs 

3,517 och år 1887 frcs 229,890. 

Tillökningen i exporten härrör af de stora uppodlingar, som öfverallt 

företagas i Algeriet, dock har landet äfven varit gynnadt af jemförelsevis rika

654 

skördar. Hveteskörden utföll god, och gynnades exporten deraf (hvilken var 

331,291 qvintaler större än under foregående år och som till största delen gick 

till Frankrike) af den på hvetet påsatta införselstullen, hvarigenom det kunde 

uthärda den utländska konkurrensen. 

Utförseln af får steg äfven betydligt under året. Algeriet öfversände till 

den franska marknaden 1,038,890 stycken eller en tillökning mot föregående 

år af 245,775 får. Det stora antalet af främlingar, som besökte verldsutställning 

i Paris, bidrog i väsentlig mån till denna förökning, men torde denna 

ifriga förfrågan från Frankrike äfven och i synnerhet bero på införselförbudet 

af får från Tyskland och Österrike. 

Exporten af råa djurhudar steg med 384,187 kg. Under föregående 

år kunde desamma endast med svårighet försäljas, men finna numera stor åtgång 

i Frankrike, allt efter som de algieriska exportörerna nedsatt sina priser, hvilket 

möjliggjort en konkurrens med Australien, som förut hade största marknaden i 

Frankrike. 

Äfven de algieriska vinerna äro föremål för en stigande efterfrågan, hvilket 

tydligen visas genom den jemt tilltagande utförseln. Således utfördes 319,211 hl. 

mer än under 1888, och hoppas man på ännu betydligare export. Nya planteringar 

företagas beständigt, och uppnås goda resultat på alla håll. Lyckligtvis 

är Algeriet ännu nästan förskonadt från phylloxeran, ty hittills har denna sjukdom 

egentligen endast förekommit i närheten af Philippeville och Tlemcen, på 

hvilka platser man dock hoppas att kunna begränsa den. 

Medan exporten af vin tilltager, aftager införseln deraf. De italienska 

vinerna hafva nästan fullkomligt upphört att utbjudas på härvarande marknad 

och af de spanska införas endast mindre qvantiteter. 

Efterstående lemnas en tabell öfver AIgeriet3 vinproduktion. 

Liksom under föregående år öfversvämmades äfven under detta år delar af 

Algeriet af gräshoppor. Skadan, som dessa insekter åstadkommo, var likväl 

icke så betydlig som förut, enär man redan genom att uppsöka och förstöra 

deras ägg i någon mån förminskade deras antal. Sålunda hopsamlades ungefär 

500,000 dubbla dekaliter ägg, hvilket representerar ungefär 4 milliarder gräshoppor 

eller ett antal 6 à 7 gånger större än det, som kunnat hopsamlas efter 

äggens utkläckande. Gräshopporna förekommo dock i sådan mängd, att den 

civila befolkningen, som uppbådats för att tillintetgöra dem, icke var tillräcklig, 

utan måste ungefär 10,000 man trupper ännu dertill reqvireras. 

I Tunisien råder f. n. en ganska svår kris. Bland orsakerna dertill angifver 

den koniité, som nyligen undersökte denna fråga, bland annat det mycket 

vanliga felsteget hos franska regeringen att vilja genast behandla folk under dess 

* Uppgift saknas.

655 

myndighet såsom voro de franska undersåtar och på dem tillämpa utan något 

öfvergångsstadium sina lagar och institutioner. Man betraktar araberna såsom 

franske skattskyldige, och utlagor affordras lika reguliärt utan försköning äfven 

under missväxtår, då vanligen under beyernas regering skatter i sådant fall 

efterskänktes. Araberna hafva derför under dåliga år så utblottats, att de icke 

kunnat draga fördel af de goda. Dessutom anser nämnda koniité en mängd 

dyrbara allmänna arbeten för onyttiga, och borde man i stället tillgodose åkerbrukets 

intressen i första hand. 

Mot det första af dessa argumenter måste emellertid invändas, att araberna 

sjelfva äro nöjdare med det nya systemet, ty de äro åtminstone nu säkra att 

icke såsom förut betala samma skatter flera gånger till oärlige kaider, och efter 

missväxt erhålla de åtminstone hjelp till utsäde. 

Man hoppas numera att affärerna skola uppblomstra sedan Frankrike genom 

lag af den 19 dennes medgifvit tullfri införsel från Tunisien af vissa dess exportartiklar 

såsom spanmål, boskap, fogel, vin och vindrufvor. 

Under den nioåriga franska ockupationen har Tunisien onekligen gjort stora 

framsteg, tack vare just det reguliära indrifvandet af skatterna och den stränga 

kontrollen dervid. 

Generalkonsulatets handelsmuseum. Norska afdelningen är i det närmaste 

färdig och kan redan nu mottaga utlofvade prof på vilkor. som uppgifvits i 

årsberättelsen för år 1885. 

Sagförer G. Henriksen i Christiania eger ofta direkt ångbåtsfürbindelse till 

Alger och skall helt säkert låta gratis transportera hit hvad, som inlemnas till 

honom. 

Sundhetstillståndet både i Algeriet och i Tunisien är utmärkt godt. 

Akyab den 9 april 1890. 

(Årsberättelse for 1889.) 

J. A. Nordström. 

Hamnen besöktes under året af 2 norska fartyg om 4.908 ton, hvilka 

ankommo i barlast och afgingo med last af ris. Exporten härifrån utgöres 

förnämligast af ris och paddy, hvaraf gingo till Europa 75,014 ton och till 

kustplatserna 19,295 ton. Skörden var den minsta allt sedan år 1871, beroende 

dels på stora öfversvämningar i oktober 1888, dels på ihållande torka 

i det följande. Priset på paddy var vid säsongens början rup. 32, men steg 

sedan till rup. 35, då producenterna höllo pà varan, och gick upp äuda till 

40 rup. genom plötslig efterfrågan från Indien. Genomsnittspriset på ris kan 

sättas till 34 rup., motsvarande 4 sh. 3 d. pr cwt f. o. b. Frakten noterades 

i början af säsongen för ångare till 35 sh. och för seglare till 30 sh.; vid 

knapp tillgång på tonnage erhöllo ångare längre fram ända till 50 sh. I genomsnitt 

kan frakten anslås till 40 sh. för ångare och 35 sh. för seglare. 

Ingen direkt import egde rum från Europa. 

F. Müller.

La Valetta (Malta) den 27 mars 1890. 

656 





Under samtliga flaggor ankommo 4,307 ångare och 1,323 seglare eller 

tillsammans 5,630 fartyg med en drägtighet af 5,298,902 ton mot 5.853 fartyg 

om 5,252,628 ton år 1888. Som vanligt voro de britiska fartygen afgjordt 

talrikast, nämligen 3,578 ångare om 4,625,741 ton. 

Den alltid betydliga införseln af kol uppgick under året till bortåt 600,000 

ton, hvaraf mer än två tredjedelar från Cardiff. Frakten varierade mellan 8 

och 10 sh. pr ton. Under årets första qvartal voro priserna f. o. b. för 

CardifF-kol 24 och för Newcastle 22 sh., derefter resp. 25 och 23 sh. Införseln 

af olja har under de trenne sista åren varit ungefär densamma eller 

omkr. 80,000 caffisi (à 20 É 4 1.); nästan allt förbrakas på platsen. Af hvete 

infördes år 1888 134,936 salme (1 salme = 1 eng. imp. quarter). Mjöl hitkommer 

i växande qvantiteter, år 1888 öfver 28,000 maltesiska qvintaler (à 

80 kg.), nästan uteslutande från Donauländerna. Äfven af vin, spirituösa, öl 

och petroleum visar importen ständigt högre siffror. 

Bland våra utförselsartiklar intager potatis ett vigtigt rum. Odlingen deraf 

utsträckes alltjemt, men sista årets stränga torka var mycket hinderlig och man 

kan knappast anslå årets båda skördar högre än till 6,000 ton. Häraf exporterades 

under året två tredjedelar, förnämligast till Triest. Priset pr ton incl. 

emballage började med £ 10 à 11, men gick sedan ned ända till £ 4. 10 

Sättpotatis få vi mest från England och vexlade den på härvarande marknad 

mellan £ 4 och 7. 10 pr ton. Andra öns produkter äro lök, kummin och 

apelsiner. Af de sistnämnda utfördes år 1888 öfver 120,000 dussin, men 

denna siffra är jemförelsevis låg, beroende på en sjukdom hos träden, hvilken 

man nu gör allt för att bekämpa. Cotonnine-industrien gör framsteg och äfven 

rena bomullsväfnader till kläder och möbeltyger hafva börjat tillvinna sig uppmärksamhet 

genom vackra mönster. Några tvålfabriker arbeta sedan flera ar 

som det synes med god förtjenst. 

James Gollcher.

Stettin den 20 juli 1890. 

657 


II.* 

Varuomsättningen i Stettin utgjorde under Sr 1889 närmare två millioner 

ton. nämligen: 

Införselu 1,384.049 ton emot 1,176,911 ton år 1888 

Utför-eln 568.268 » » 006.484 > n> » 

Importen från de Förenade rikena har under det gångna året ökats med 

87,000 ton emot året förut. Den utgjorde nämligen: 

från Sverige 167.120 ton eller 74,518 ton mer än under år 188S 

» Norge 45,557 > J> 12.490 » >> >> » 

Exporten till de Förenade rikena, som äfven ökats, utgjorde: 

till Sverige.. 73,044 ton eller 21.902 ton mer än under år 1888 

j> Norge 21,328 y >> 340 » » >< » 

De artiklar, som åstadkommo stegringen i importen frän Sverige, voro 

hufvudsakligen: 

Jeruinalm. hvaraf importen ökats med.. 38.766 ton 

Sten >' • » 788 >• 

Tjära )• ) >' 203 >> 

Importen från Norge s'eg uti följande artiklar: 

Sten med 2,396 ton 

Fältspat >• 6.039 v 

Sill. saltad :•• 1.520 >• 

Kalk. fosfors. » ... - 1,471 y 

Svafvelkis >• 1,027 » 

Uti importen från Sverige egde ingen betydligare förminskning rum uti 

någon artikel, hvaremot importen frän Norge af kli minskats mod närmare 

1,150 ton och af tjära med öfver 1.000 ton. 

Efterföljande tabeller utvisa Stettius hufvudsakligate import från samt 

export till de Förenade rikena under är 1SS9. 

Varornas mängd är angifven i ton om 1.000 kg. 

* Afd. I., se sid. 13S. 


658 

Import.

659 

Export.

660

661 

Sill. Stettins import af sill uppgick under det förgångna året till: 

hvilket utvisar en stegring i importen af tillsammans 115,745 t:r emot år 1888 

och 33,526 t:r emot det hittills största importåret 1885. Det framgår äfven 

deraf, att importen af svensk sill steg från c:a 9,600 till 49,500 t:r, och att 

importen af norsk vara steg fråu 130,571 till e:a 161,000 t:r. 

Orsaken till denna ökade import torde kunna tillskrifvas den omständigheten, 

att priset för kött och andra lifsförnödenheter under hösten stod mycket 

högt; priset för potatis deremot lågt. 

Hvad specielt den svenska sillen angår, så har densamma under det gångna 

året varit af stor betydelse i härvarande sillhandel. 

Omsättningen belöpte sig tillsammans å: 

43.4S0 t:r gammal vara och 

3.(334 B ny » 

Afsättningen af gammal svensk sill underlättades på våren mycket af den 

förbättrade behandling, som varan nu i allmänhet åtnjuter i Sverige af de billiga 

prisen, samt af bristen på små sorter utaf skotsk och norsk vara. 

Handeln var intill mars månads utgång mycket liflig, med priser för Fulls 

å mark 15 — 20 och för Spents eller Tomsill mark 12—16. Då varmare 

väderlek inträdde, stockade sig emellertid afsättningen, och prisen för Fulla 

gingo ned till mark 8—11. 

Genom den varma väderleken blefvo åtskilliga partier från Sverige förderfvade 

på grund af otillräcklig saltning. 

Afven på ny svensk Fulls utvecklade sig gent emot den ringa tillgången å 

skotsk Grownfulls under första hälften af december en mycket liflig efterfrågan, 

och egde god omsättning mm till mark 23—27 för Fulls och 18—21 för 

Medium Fulls, men vid dessa pris förhöll sig inlandet afvaktande, och blefvo 

de under andra hälften af december månad hit ankomna partierna nästan alla 

lagrade. Spents blef till och med vid de lägsta fordringar helt och hållet försummad. 

Af färsk svensk sill kommo under vintermånaderna betydliga qvantiteter i 

marknaden, hvilka alla omsattes till låga pris. 

Det kan antagas såsom säkert att den svenska sillen såväl i saltadt som i 

färskt tillstånd kommer att mer uppmärksammas å härvarande marknad än förr 

varit fallet, isynnerhet som den af de flesta svenska saltarne antagna beredningen 

af fisken efter skotsk metod här vinner köparnes erkännande. 

Afsättningen utaf norsk sill fördelade sig på: 

65,524 t:r gammal fetsill och 

91,772 » ny )> 

Handeln med gammal fetsill led under våren mycket till följd af bristen 

på medelsorterna KK och K. Såväl förråden som tillförseln utgjordes nämligen 

till största delen af de stora märkena KKK och KKKK, hvilka sorter 

uti större poster endast med svårighet kunde afsäüas.

662 

Det ringa qvantum, som af KK och K kom i marknaden, utrymdes genast 

till jemförelsevis höga pris, de stora märkena deremot kunde, oaktadt prisen 

oupphörligt blefvo nedsatta, icke helt och hållet utrymmas till årets slut. 

Prisen voro såsom följer: 

Af ny fetsill inträffade de första smärre posterna inemot juli månads utgång, 

men den regelbundna större tillförseln började först i augusti. Afsättningen 

var till en början liflig, men stillade något af under loppet af augusti och 

september månader. Under oktober tog handeln sedermera en ovanligt stor 

utsträckning och var äfven under november och december månader jemförelsevis 

rätt betydlig. De stora sorterna, som voro mycket knappa, blefvo städse högt 

betalda; för de andra sorterna deremot nedgingo prisen plötsligt i september 

månad mycket lågt och hafva sedan icke stigit. 

Prisen voro: 

Ultimo december funnos 2,374 t:r gammal och 29,592 t:r ny sill. 

Oaktadt såväl i Sverige som i Norge under senare åren många förbättringar 

åstadkommits i sillens behandling, packning, sortering samt äfven livad 

tunnornas beskaffenhet beträffar, så är det gent emot skottarnes och holländarnes 

stora ansträngningar dock af nöden, att sträfvandena i denna riktning fortsättas 

med största ifver. 

Af skotsk sill omsattes under det gångna året: 

50,390 t:r gammal ostkustsill 

271,809 »ny » 

10,610 » » matjessill. 

Lagret af gammal ostkustsill utgjorde den 1 januari 1890 49,144 t:r, 

hvaraf 34,106 t:r Crownfulls och ostämplad Fullsill. Sedermera infördes blott 

1,341 t:r. Förråden af de mindre sorterna utrymdes redan under de första 3 

månaderna till stigande pris. Crownmatties betingade i början af januari 24— 

26 mark och steg i mars till mark 26—28. Crownmixed och Crownihlen, 

som i början af januari betalades med mark 22—24, utrymdes i slutet af maj 

till mark 25—27. För Crownfulls var stämningen i början af året fast, och 

priserna höjde sig uti januari månad från mark 25—31 till 26—31, i februari 

till mark 28—32'50 och i mars till mark 29—33. Från medio af sistnämnde 

månad förminskade sig lagren, men endast mycket långsamt, och prisen veko i 

april månad tillbaka till mark 28—31, i maj till mark 26—29, i juni till 

mark 23—26 och i juli till mark 22—24, till hvilket pris restlagret försåldes. 

Handeln med matjessill var till följd af den ogynsamma fångsten af begränsadt 

omfång. God qvalitet var städse knapp, och prisen uppnådde derför

663 

tidtals en höjd af mark 130—160 för Castlebay och mark 80—100 för förtullad 

Stomoway saltning, under det att för förtullad vanlig vara betalades 

c:a 70—100 mark resp. 30—60 mark. 

Få ny skotsk ostkustsill herskade från slutet af juni månad, då den första 

större tillförseln kom i marknaden, intill augusti månads utgång en utomordentligt 

liflig efterfrågan, och blefvo de under denna tid hitkomna lasterna 

nästan utan undantag sålda direkt från fartyget. 

Sedermera blefvo de ankomna partierna för stora för att genast kunna 

afsättas, men efterfrågan förblef dock fortfarande rätt stark, och lagren utgjorde 

den 81 december endast 53,889 t:r, hvaraf c:a 14,000 t:r Yarmouths Fullsill 

hade importerats under senare hälften af december. 

Till följd af rikligt utbjudande af små sorter voro prisen för dessa låga 

under hösten och måttliga äfven för Crownfulls och ostämplad Fulls, ehuru 

importen deraf var mindre än vanligt. 

Följande tabell utvisar prisen för oförtullad vara under senare delen af 

uret: 

Jem. Handeln härmed uti Tyskland var under år 1889 i allmänhet 

mycket liflig. Stora leveranser för statens jernvägar, för marinen oeh för 

militäriska ändamål hafva gifvit jem- och stålverken, maskinindustrien samt 

fabrikerna för jernartiklar ett öfverflöd på uppdrag och derigenom äfven sysselsättning 

för en längre tid. 

På grund häraf och till följd af de ogynsamma arbetsförhållandena samt då 

dessutom såväl kolgrufvorna som jern- och stålverken voro efter med sina leveranser 

oeh en stegrad efterfrågan derutaf blef följden, hafva prisen för råmaterial, 

kol, koks och tackjern sedan slutet af andra qvartalet erfarit betydliga 

prisförhöjningar. 

Importen af jern till Stettin har under det förgångna året ökats emot 

året förut och har, hvad tackjern beträffar, c:a 33,000 ton införts mer än 


Det svenska stångjernet har dock icke kunnat deltaga i den stegrade införseln, 

utan har importen deraf nedgått med 625 ton emot året förut. Detta 

torde bero på, att det valsade tyska jernet mångenstädes fått träda i det svenska 

jernets ställe, då det tyska är 1 à 3 mark billigare, när tullen för det svenska 

blifvit erlagd. 

Då det svenska jernet dessutom under år 1888 stod lågt i pris, men under 

föregående år deremot högt, torde äfven detta hafva föranledt köparne att 

delvis intaga en afvaktande hållning, för att under tiden realisera sina lager. 

För svenskt såväl som för annat jern var marknaden i början af året 

mycket stilla till följd af den långa och stränga vintern. 

Prisen för svenskt jern visade derför under första halfåret ingen större 

förändring, men följde derefter stegringen för annat jern, och hade prisen för 

smidt och valsadt svenskt stångjern samt spikjern intill årets slut stigit med 

c:a i—5 mark pr 100 kg., allt efter qvaliteten.

664 

Skotsk Warraots, som vid årets början noterades 42 sh., föll under första 

månaden till 40 sh. 10'/2 d., men togo affärerna derefter ett gynsammare förlopp, 

hvarför priset så småningom steg och noterades i september månad 47 sh. 

Under årets sista qvartal började emellertid spekulationen att gripa in, 

och steg priset på grund deraf så högt, att detsamma vid årets slut noterades 

64 sh. 

Priset för Cleveland taekjern steg från 33 sh, 7'/.. d. till 68 sh. i slutet 

af november, men nedgick derefter till 62 sh. 6 d. 

Bly har, oafsedt tidtals återkommande tillbakagång, haft en fast tendens. 

Koppar har till följd af ringens fall uti mars månad gått ned c:a £ 50 pr ton, 

och hade prisen vid årets slut icke visat någon märkbar stegring. 

Jernmalm. Importen till Stettin af jernmalm från Sverige har under är 

1889 åter betydligt ökats mot året förut, och kommer sannolikt importen att 

under år 1890 antaga ännu större dimensioner, då, förutom Köping och Oxelösund, 

äfven Luleå skall aflasta en större qvantitet malm. 

Trä. LagreD voro vid årets början af begränsadt omfång. Tillförseln 

var äfven under årets lopp ej så särdeles riklig, då vattenförbindelsen mellan 

Weichsel och Öder visat sig allt mer och mer otillräcklig. 

Af ekplankor verkade den ringa tillförseln på priserna så, att dessa stego, 

och hade varan en god efterfrågan, utan att behofvet kunde blilva tillfredsstäldt. 

Tunna ekplankor, som för det mesta användas till skeppsbyggnad, blefvo 

ytterst försummade. De ofvannämnda tjocka plankorna användas nästan uteslutande 

till byggandet af jernvägsvagnar i England. 

Handeln med furuträ var af stort omfång. Efterfrågan från utlandet var 

under första delen af året mycket stor och betingade de flesta sorterna 10 % 

högre pris. 

Ännu starkare var efterfrågan på furubjelkar, och räckte de små förråden 

icke till för att täcka behofven. Värdet för dylik vara har under de sista 

två åren stigit med 75 %. 

Värdet af de från Stettin till utlandet exporterade trävarorna uppgick till 

4,059,819 mark. 

Stettins import af byggnads- och slöjdvirke uppgick till 111,331 ton, 

hvaraf 108,535 ton kommo från tyska Östersjöhamnar. Från Sverige infördes 

1,046 ton, emot 2,204 ton under året förut. Från Norge egde ingen import 

rum. 

De trälaster, som hitkommo från Sverige, gingo för det mesta vidare till 

Berlin. 

Vid befraktningar af pitprops uti Stettin måste uppmärksamheten starkt 

fästas derpå, att propsen härstädes endast mätes efter toppens smalaste diameter, 

hvarför fartyg ofta lasta 25 % mindre antal load än deras antal nettoregisterton. 

Detta gäller vanligtvis endast furuprops. 

Spanmål. Af spanmål, mjöl och malt öfversteg införseln till Tyskland 

under år 1889 utförseln med 2,491,599 ton, motsvarande 1,499,725 ton under 

år 1888, hvadan alltså den qvantitet, som den inhemska produktionen icke 

kunnat täcka, är c:a 1 mill. ton större än under år 1888. 

I den tyska råginförseln sjöledes kunde Stettin icke på långt när deltaga 

i samma grad som eljest, emedan norra Ryssland hade en mindre tillfredsställande 

skörd och på grund deraf ej hade så mycket att erbjuda. 

Importen utgjorde äfven endast 68,729 ton, hvilket är öfver 100,000 ton 

mindre än år 1888.

665 

Den för Berlin bestämda införseln från Svarta Hafvet tog nämligen for 

det mesta vägen öfver Hamburg, från hvilken plats äfven sydrysk och rumänsk 

spanmål hit införskrefs. 

Förutom hvete, hvaraf införseln ej uppgick till 1.000 ton, och räg, utgjordes 

Stettins import under förlidet år af: 

hafre 84,911 ton emot 34,954 ton året förut 

korn 21,444 » » 6.920 » » » 

Af spanmål hafva endast obetj"dliga qvantiteter införts från do Förenade 

rikena. 

Mjöl. Af Stettins hela mjölutförsel, 50,733 ton, gingo 16,981 ton till 

Sverige och 9,525 ton till Norge, det öfriga till största delen till Holland, 

Frankrike och tyska hamnar. 

Stettins export af mjöl till Sverige har genom den svenska mjöltullen 

blifvit mycket försvårad, men det oaktadt uppgick exporten till Sverige under 

förlidet år till 16,981 ton, hvilket endast är c:a 1,100 ton mindre än under 

år 1887. År 1888 deremot utgjorde exporten till Sverige endast 11,098 ton. 

Till Norge uppgick exporten år 1889, såsom jag nyss nämnt, till 9,525 

ton, dr 1888 till 11,596 ton, år 18S7 till 10,929 och år 1886 till 9,324 ton. 

Orsaken till att Stettins

666 

Handela med raffinad afstannade under sommaren näatan helt och hållet 

i brist på efterfrågan, först emot årets slut uppträdde utlandet som köpare. 

Trän. Utaf fjolårets import kommo 1,481 ton från Norge, 667 ton från 

Danmark samt 157 ton från England. 

Handeln med trän var under hela året i allmänhet temligen lugn, och 

hafra derför några större prisförändringar ej förekommit. 

Vid årets början var marknaden fast, och prisen stego något under mars 

månad, emedan underrättelse ingick från Norge att sälfångsten var föga gifvande. 

Under sommaren sjönko prisen, men började på hösten åter att stiga. 

Vid början af året kostade Bergensisk brun lefvertran mark 18'50 och 

vid årets slut mark 19'60; ljusblank vara mark 25'60 och 24'60; samt Köpenhamns 

sältran mark 25'50 resp. mark 27, allt för förtullad vara. 

Sten. På grund af stora gaturegleringar i Stettin har behofvet utaf gatsten 

och granitplattor under sistlidna år betydligt stegrats. 

Gatstenen hitkom till största delen från Sverige och granitplattorna hufvudsakligen 

från Norge. 

Priset för gatstenen var c:a 7'50 mark och för granitplattorna c:a 8 mark 

pr Q-meter, fritt Stettin. 

Den för Berlin bestämda stenen från de Förenade rikena lossades dels i 

Stettin och dels i Swinemünde. 

Importen af annan granit från Sverige, såsom svart granit etc, har äfven 

ökats emot år 1888; denna sten har emellertid nästan uteslutande gått vidare 

till Sydtyskland och Österrike. 

Krita. Till följd deraf, att en af härvarande intressenter bildad ring den 

s. k. Rügenska kritkonventionen, blifvit upplöst hade handeln med krita under 

förlidet år att kämpa med många svårigheter. 

De betydliga förråd, som denna ring här samlat, tryckte marknaden till 

den grad, att prisen under några veckor sjönko 35 %. Importen af slammad 

krita från Sverige blef äfven härigenom mycket försvårad, isynnerhet som sådan 

vara är belagd med en tull af mark 3 pr 1,000 kilo. 

Stenkol. Exporten öfver Stettin af schlesiska och böhmiska stenkol har 

ökats från 11,000 ton under år 1888 till 17,000 ton år 1889. Af dessa 

17,000 ton gingo 5,609 ton till Sverige och 276 ton till Norge. 

Priset för schlesiska stenkol steg under det förgångna året från 72—80 

till 85—89 pf. samt för böhmiska från 60—70 till 70—80 pf. pr 50 kg. 

En stor del svenska och norska ångfartyg fylde här sina behof af de utmärkta 

schlesiska kolen, och stälde sig prisen då e:a 15—18 mark pr ton fritt 

i boxarne. 

Fältspat. Till följd af 1888 års ringa tillförsel af goda qvaliteter stego prisen 

under år 1889 till mark 30 à 32 pr ton för den bästa varan. 

Tändstickor. Importen från Sverige belöpte sig under år 1889 till 106 ton. 

Oaktadt den utmärkta qvaliteten blifver afsättningen af svenska tändstickor 

mycket försvårad på grund af de tyska tändstickornas billighet och då dessutom 

en tull af mark 10 pr 100 kg. är pålagd utländskt fabrikat. 

Tvänne af Tysklands större tändsticksfabriker ligga uti Zanow i Pommern. 

Lingon. Importen hit från Sverige var jemförelsevis betydligt större än 

under år 1888. Denna ökning i importen torde bero på att lingonskörden i 

Tyskland utföll mindre gynsamt, samt att den i min årsberättelse för år 1888 

omnämnda förpackning allt mer och mer användes af de svenska exportörerna. 

De 4 stora cementfabrikerna i och i närheten af Stettin hade under det 

gångna året full sysselsättning, då efterfrågan på cement från såväl inlandet 

som från Skandinavien, Ryssland, England och Amerika var särdeles stark.

667 

Utdelningarna varierade mellan 27 och 7 %. Dessa 4 fabriker sysselsatte 

tillsammans inemot 2,300 arbetare. 

Stettins trenne större ångqvarnar förmalde tillsammans under 1889 85,045 

ton spanmål. 

Priserna varierade för: 

Då tull å mjöl införts i Frankrike, har exporten dit nu nästan upphört. 

En af dessa qvarnar utdelade 6 2 /3 % och en annaD 30 %. 

Rederiväsen. För Stettins rederier har affärsåret 1889 varit rätt gynsamt. 

Det stora rederibolaget »Die Neue Danipfercompagnie», som har tillsammans 

20 ångare om 11,353 nettoregisterton, lemnade en utdelning af 10 %. Dessa 

ångare underhöllo hufvudsakligen regulier förbindelse mellan Stettin och svenska, 

engelska, ryska samt tyska hamnar. 

Angfartygsaktiebolaget Stettin—Stockholm (ångaren sSchweden») utdelade 

8 %, och öfriga rederiaktiebolag i Stettin mellan 5 och 12 %. 

Golberg. Under år 1889 ankommo till denna hamn inalles 223 fartyg. 

De från utrikes orter införda varorna voro: 

Såsom exportartikel kan nämnas pitprops, hvaraf 1,070 ton exporterats. 

Greifswald. Greifswalds hamn har eljest alltid trafikerats af svenska 

och norska fartyg, men under sistlidna år besökte intet svenskt eller norskt 

fartyg hamnen. 

Importen från Sverige var dock betydligare än under föregående år. Det 

infördes nämligen: 

Från Norge var ingen import. 

Någon utförsel till de Förenade rikena egde ej heller rum. 

Mügenwalde. Under loppet af år 1889 besöktes hamnen utaf 12 svenska 

och norska fartyg, hvaraf 9 ångare och 3 segelfartyg. De flesta af dessa fartyg 

ankommo från samt afgingo till utländska orter. 

Importen utgjordes till största delen af aspträ från Ryssland. Af exportartiklarne 

må nämnas trä, som utfördes till England, samt sprit, hvaraf en 

mindre skeppslast äfven gick till Sverige.

668 

Stolpmünde. Hamnen besöktes af 7 svenska fartyg om tillsammans 941 

registerton och 6 noraka om 512 registerton. 

Importen utgjordes hufvudsakligen af svafvelkis och stenkol; exporten af 

spanmål och trävaror. Från Stockholm ankommo tvänne fartyg med tillsammans 

461 tunnor koltjära. Till Karlshamn exporterades med 3 ångare 852 

fat sprit. 

Stralsund. Under år 1889 ankommo till Stralsund, förutom kustfartygen, 

inalles 302 ångare om c:a 70,700 registerton och 202 segelfartyg om 

c:a 14,800 registerton. 

Till Stralsund infördes bl. a. från Sverige 836 ton lingon. Af trävaror 

infördes inalles sågade bräder 4,540 ton samt byggnads och slöjdvirke 2,784 ton. 

Wolgctst. Antalet af de svenska och norska fartyg som besökte hamnen, 

var 20. Dessa hafva hufvudsakligen hitfört granitsten, svafvelkis och färgträ, 

de förnämsta importartiklarne i Wolgast. 

De flesta fartyg afgingo i barlast. 

Swinemünde. Till Swinemünde ankommo för att lossa eller lasta inalles 

865 ångfartyg om 25,570 ton och 21 segelfartyg om 1,240 ton. 

Importen utgjordes bl. a. af: svensk sten 27,760 och färsk sill 0,200 ton. 

Handeln med svensk färsk sill har betydligt utvecklat sig och är det godt 

hopp om att ännu större partier framdeles skola importeras. Priserna varierade 

under sistlidna år mellan 4 och 9 mark pr låda. 

Såsom transitogods ankommo 8,000 ton svenskt jern, som afskeppades med 

tyska och danska ångare till Xewyork. 

Stettin—Swinemünde. Rörande förbindelsen vintertiden mellan dessa båda 

platser bör bemärkas, att man sedan den i min årsberättelse för år 1888 omnämnda 

isbrytarbåten »Berlin» om 850 indikerade hästkrafter trädt i verksamhet 

och visat sig särdeles ändamålsenlig, anser navigationen säker för alla kraftiga 

jernfartyg. 

Neapel den 31 mars 1890. 


F. L. P. Ivers. 

Skibsfarten. Intet svensk Skib ankom. 1 svensk Seilfartöi dr. 473 Ton 

laa över fra 1888 og afgik i Ballast. 

Til Distriktet ankom i 1889 38 norske Fartöier dr. 19,086 Ton. De 

opseilede Bruttofragter udgjorde indgaaende Lire 293,990 og udgaaende Lire 

24,700. 

Desforuden ankom, saavidt Konsulatet har kunnet erfare, 1 svensk og 10 

norske Fartöier dr. 8,654 Ton i 1889 til Havne, hvor Vicekonsul ikke er 

atationeret. 

I 1888 besögtes Distriktet af 2 svenske Fartöier dr. 855 Ton og 86 

norske dr. 34,501 Ton.

669 

Fordelingen paa de forskjellige stationer af i 1887, 1888 og 1889 til 

Distriktet ankomne svenske og norske Fartöier fremgaar af fölgende Tabel: 

Aarsagen til den stedfundne Tilbagegang maa söges dels i Oliehöstcns 

daarlige Udfald, dels i den alvorlige Krise som hjemsögte Distriktet, men ogsaa 

for en stor Del i Ophöret af Vinudförselen til Frankrig. 

Oversigt Over Skibsfarten paa Neapel i det Hele: 


Import. Fra Sverige indförtes: c:a 1,200 Std. Trælast, 507,588 Kg. 

Jern, nogle mindre Partier Tændstikker, Bskilstuna-Smedevarer, Tjære m. m., 

og fra Norge: 3,321,218 Kg. Fisk, nogle mindre Partier Rögesild, Trän, 

01 m. m. 

Kvantiteten og Værdien af de fra Sverige og Norge til Vieekonsulsstationerne 

importerede Varer kan endnu ikke nöiagtig angives, da de Opgaver 

Konsulatet har erholdt fra Distriktets Vicekonsuier tildels ere ufuldstændige. 

Ogsaa for Hovedstationens Vedkonimende har det vist sig at v;vre vanskeligt

670 

at faa paalideligo Oplysninger angaaende Importens og Exportens Omfång paa 

grund af at Toldstyrelsen ikke opförer de Forenede Riger under særskilt Rubrik. 

Trælast. De mest gangbare Dimensioner ere: 3X9—8X11- Detaljprisen 

fra Lager opgives at være Lire 75 à 78 pr Kbm. Til Marinens Verft benyttedes 

tidligere fortrinsvis Furu, medens man nu foretrækker Gran og Pitcbpine. 

I Anledning af de store Byggeforetagender, som paagaa i Neapel, har 

Konsulatet sögt at virke til Fordel for vor Trælast. Det har imidlertid vist 

sig, dels at Pitchpine kan erholdes 6 à 10 % billigere end Furu, dels at en 

forceret Hidförsel sandsynligvis vilde paaföre Afskiberne Tab. 

Jern. Til de ovenfor omtalte Byggeforetagender udkræves betydelige 

Kvanta Jern. Men da Prisen her spiller långt större Rolle end Kvaliteten, 

anvendes næsten udelnkkende indenlandske og andre billige Sorter. Noteringerne 

vare: Svensk Jern Lire 35 à 38; Welsk 27 à 29; laminé 28 - 60 à 30; 

italiensk 25 à 27 pr 100 Kg. 

Tcendstikker. Konkurraosen med de italienske Voxstikker, som nu kan 

erholdes for 2 x /% Cent pr Aske, er vanskelig, og den i min forrige Aarsberetning 

omtalte Import af vore »Stormstikker» har desværre ikke hävt Fremgang, 

da Tolden paa disse Stikker er forhöiet. 

Esküstunavarer 

Partier. 

roses som gode og smagfulde og finde Afsætning i smaa 

Tjære er af underordnet Betydning i dette Distrikt, hvor Skibsbyggeriet 

ikke mere florerer som för var Tilfældet. 

Fiskevarer. Koosumen af vore Fiskeriprodukter afhænger af Priserne, 

da det hovedsagelig er den ubemidlede Del af Befolkningen som forbruger 

disse Varer. Norsk Klip- og Rundfisk vinder mere og mere Terrain og da 

Afskiberne i Norge lægge Vind paa at imòdekomme Kjöbernes Onske med 

Hensyn til Fiskens Sortering, tär man haabe at dette Marked vil blive af 

endnu större Betydning for os. Kvaliteten af den norske Fisk, der hidkom i 

det forlöbne Aar, lod tildels meget tilbage at önske. Sögningen var alligevel 

ganske livlig. Klipfiskpriserne varierede fra Lire 45 til 65 pr 100 Kg. For 

»Vestres Rundfisk betaltes Lire 82 à 95, almindelig Hollænder betingede Lire 80 

og italiensk Sortering Lire 75 pr 100 Kg. Den Omstændighed at et Firma, 

som i en Række af Aar har modtaget Fiskevarer i Konsignation fra Norge, 

iudstillede sine Betalinger, synes ikke at have hävt stor Indflydelse paa Markedets 

Stilling. 

Sild. Vor Rögesild vil forhaabentlig kunne konkurrere med Yarmouthsilden. 

Men man bör kun benytte gode Tönder. Salgsprisen aabnedes med 

Lire 24, men faldt senere ned til Lire 15 pr Tönde. 

Trän. Af denne Artikkel forbruges kun lidet. 

Öl bör tappes paa Champagneflasker. Münchener- og Wiener-öl sælges 

paa Kaféerne for 30 Cent pr Seidel, som indeholder c:a '/« Liter. Flaskeöllet 

betinger i Detalj Lire 1 à lSO. 

I Haab om at Importen fra de Forenede Riger yderligere maa kunne 

ophjælpes, er Konsulatet villig til at modtage og udstille Prover paa vore 

Exportartikler. 

Foruden Rögesild og öl turde Konserver, færdige Döre, Vinduer og Persienner 

samt Hesteskosöm og Angler have Udsigt til Afsætning. 

Den allerede omtalte Krise samt Mangel paa direkte Dampskibsforbindelse 

vanskeliggjorde Affærernes Udvikling og jeg maa ätter indtrængende advare 

mod at give Kredit til Personer, til hvem man ikke har nöie Kjendskab. 

Saavel i mine Aarsberetninger som i specielle Rapporter har jeg fremhævet, 

at en regeloiaessig, vel organiseret Dampskibslinie mellem de Forenede

671 

Riger og Italien sandsynligvis vilde være til stort Gavn for vore Handelsförbindelser 

med dette Land, og haaber jeg at Planen snart maa kunne realiseres. 

Baade Importen fra og Exporten til de Forenede Riger foregaar nu for 

en stor Del med engelske, danske, tydske og holländske Linier, og Klagemaal 

över Varernes langsomme Befordringsmaade höres ofte. 

Exporten til de Forenede Riger bestaar hovedsagelig af Olie samt nogle 

mindre Partier Frugt og Vin. 

Da det turde være af Interesse at erfare Totalværdien af de under de 

sidste Aar til Neapel importerede og derfra exporterede Varer, hidsættes fölgende 

Oversigt: 

Import Lire: 1886 144,779,4:54; 1887 141,397,953; 1888 134,437,875; 

1889 117,136,218. 

Export Lire: 1886 29,398,910; 1887 50,896,600; 1888 41,087,458; 

1889 32,483,211. 

Distriktets finansielle Siluation läder endnu meget tilbage at önske, og do 

nys stedfundne Betalingsindstillinger i Bari og Neapel har selvfölgelig svækket 

Tilliden. 

Paa Industriens Omraade mærkes nogen Fremgang. 

Neapels Havn er forbedret ved Anlæg og Forlængelse af Moloer. 

Sundhedstilstanden var i det Hele taget god. 

Firmaet Person & Co. i Neapel er oplöst. 

Konsulatet flyttes den 4 Mai til Largo Santa Maria la Nuova N:o 12. 

Rangoon (Brit. Birma). 


Wilh. Klouman. 

Distriktet besöktes af 2 svenska fartyg om 1,836 ton (bruttofrakt £ 4,514) 

och 20 norska om 23,891 ton. 

Pacifikationen af Ofre Birma gör stora framsteg. Dervarande rika tillgäng 

på skog (teak) tillgodogjordes i stor skala, så att inalles utskeppades under året 

7,1888— 3 7,1889 icke mindre än 49,750 kub.-ton. Af ris utfördes 652,499 

ton; paddyskörden blef både rik och af god beskaffenhet. 

Frakterna voro jemna, för ångare 37 sh. 6 d. à 32 sh. 6 d., för seglare 

30 sh. pr ton. Utsigterna för kommande år äro på grund af risskörden lofvande. 

P. R. Bertram.

Leipzig den 14 juli 1890. 

672 


Industrien har under det tilländagångna aret utvecklat sig kraftigare än 

nian t. o. m. pä grund af de goda förebuden vågat hoppas. Alla verkstäder 

och fabriker inom metallbranscherna hade lönande och riklig sysselsättning, i 

synnerhet de som tillverkade arbetsmaskiner, hvilka endast genom öfverarbete 

sfigo sig i stånd att fullgöra sina leveranser. Detsamma gäller om nästan alla 

grenar af textilindustrien, fabrikerna för musikinstrument och kemikalier. 

Hela arbetsstyrkan i Leipzigkretsen räknade i maj 1889 61,158 personer 

eller 3,837 mera än året förut. Någon minskning af arbetslönerna är icke 

forspord, men väl en höjning på flere vigliga arbetsfält, såsom vid jerngjuterier 

och mekaniska verkstäder, der det betalades 40 à 45 pf. pr timme mot 27 à 

35 pf. förut. Sträfvandet efter eu 8 timmars arbetsdag med bibehållande af 

samma inkomster är allmän inom arbetarelagren. Undanträngandet af natiarbete 

låter ännu vänta på sig och åtskilliga verkstäder, der detsamma ej förut ansetts 

behöfligt, hafva inrättat sådant. 

Påskmessan inföll sent och detta gjorde att stora affärer afslutades före 

densamma, hvilket dock icke hindrade att t. ex. af läder stor tillförsel egde 

rum under ett icke obetydligt prisfall för sämre qvaliteter, under det att de 

bättre föga berördes deraf. Börsen för läder var besökt af öfver 400 intressenter, 

hvilket vittnar tillräckligt om det tidsenliga i denna anordning. Inom 

linnebranscbeu var messan deremot flau, hvilket mest är att tillskrifva prishöjningen 

på råmaterial, dock har ingen egentlig förstämning skapats hos fabrikanterna. 

Kattunfabrikanterna mötte talrikt vid messan, bl. a. också Berlinhus 

i färdiga artiklar, hvilka annars hållit sig väl mycket undan. Pelsvaruhandeln 

var synnerligen liflig, engros-veckan visade stor köplust och många 

främmande uppköpare hade infunnit sig. Detta är så mycket mera anmärkningsvärdt, 

som prisen stodo högt i följd af att stora förråd redan gått till 

januari- nch marsauktionerna i London. 

Micbaelimessan i läder visade normal tillförsel oeh stämningen på marknaden 

var ganska liflig, särskildt för prima sulläder. Afven här visade sig 

god qvalitet och sorgfällig behandling tryggande mot prisskiftningar. I manufakturvaror, 

såsom höst- och vintertyger, hade fabrikant-rna redan före messan 

afyttrat ansenliga förråd, hvarför också dithörande artiklar betingade goda pris. 

Stor efterfrågan rönte under första veckan yllevaror från Apolda och andra 

orter, framför allt lyxartiklar. Klädesmessan var i synnerhet liflig under de 

båda första dagarne; lagren voro icke synnerligen betydliga. Pelsvaruhandeln 

rönte godt inflytande af den in i februari rådande stränga väderleken; ryska 

och amerikanska artiklar stego i många fall dubbelt i pris. 

Att messorna skulle aftaga i betydelse med uppkomsten af jcrnvägar är 

helt naturligt och spåras äfven på vår plats, hvilken dock genom sitt gynsamma 

läge alltid kommer att blifva en af hufvudplatserna för dessa stora 

möten för affärsverlden och i sak ingenting har att frukta, äfven om formen 

för handelsomsättningen i mycket ändrats och nya banor brutits för densamma. 

Julius Wilhelm Schmidt.

Buenos Ayres den 30 april 1890. 

673 


De Forenede Rigers Skibsfartsbevægelse paa den Argentinske Republik i 

Aaret 1889 stiller sig paa fölgende Maade: 



For Ordre ankom endvidere til Buenos Aires 21 svenske Fartöier drægtige 

8,464 Ton og 80 norske Fartöier drægtige 34.825 Ton. 

Af ovenstaaende Opgaver freingaar, at Antallet af ankomne svenske Fartöier 

i det foregaaende Aar er 110 med samlet Drægtighed 48,320 Ton. 

Blandt de opförte Fartöier er ogsaa ligesom forrige Aar endel (3) mindre 

Dampskibe paa tilsammen 462 Ton sysselsatte i Fragtfart (med Hvede. Mais. 

Quebracho) i La Flatas övre Havne. Fragtudbyttet af den svenske Skibsfart 

paa Distriktet viser en Forögelse af över det Dobbelte, neinüg Kr. 1.202,112. 

For den norske Skibsfarts Vedkommende viser det forlöbne Aar en fortsat 

Stigning saavel i Antallet af ankomne og afgaaede Fartöier som af den seilende 

Tonnage, nemlig ialt en Forögelse af 83 Fartöier med 62,261 Ton. Dette 

Aar har ogsaa 4 Dampskibe drægtige 5,654 Ton at opvise, der have gaaet 

her leiede pr Maaned af fremmed Befragter og derunder have gjort forskjellige 

Besög i Distriktets Havne. Med Hensyn til det opseilede Fragtudbytte viser 

Bruttofortjenesten en Forögelse af-noget över 3'/2 Mill. Kr. Ligesom tidligere 

er det imidlertid at mærke, at den i Virkeligheden er större, idet Oplysningerne 

fra nogle Steder, hvor Vicekonsuler ikke ere ansatte, og hvor de kun erholdes 

Ted Vedkommendes Velvillie, enten mangle, hvad Fragten angaar, eller ere 

meget ufuldstændige. 

De svenske Seilskibe ankom, som tidligere, vsesentlig fra engelske Havne 

med Kul eller fra nordamerikanske med Trælast. Nogle ankom fra forskjellige 

Steder med Stykgods, nogle ogsaa direkte fra Sverige med Trælast, nemlig 9 

drægtige 4,609 Ton. 

Kulfragten mellem de engelske Havne og Buenos Aires synes bortseet fra 

Italienerne næsten udelukkende at tillinre de norske Skibe. der desuden, som 


674 

tidligere sysselsættes ved Transport af Trælaat fra Kanada og Staterne, af Stykgods 

fra tydske og engelske Havne (hvoriblandt Artikler, bestenite for de paa 

gaaende Kl>akanlæg og offentlige Arbeider) samt af Yerba Mate (Paraguay- 

The fra Brasilien. 7 norske Fartöier drægtige 3,651 Ton ankom fra Sverige 

med Trælaat, 2 drægtige 1,001 Ton fra Norge med Trælast og Stykgods. 

De afgaaende Fartöier udklarerede væsentlig til Barbados og S:t Thomas 

i Vestindien, til Havne i Georgia, Florida og Mississippi for der at indtage 

Trælast (enkelte have gjort 5 Reiser mellem disse Havne og Buenos Aires) 

nogle ogsaa til europæiske Havne med saltede Huder eller Korn. Tre norske 

Skibe (Rebekka, Immanuel og Herward) gik i Aarets Löb tabt inden Distriktet. 

De til Buenos Aires ankomne svenske og norske Skibe vare i Aarets Löb 

udsatte for fölgende Römninger: Fra svenske Skibe 14 Svenske, 3 Nordmænd, 

og 8 Fremmede, tilsammen 25 Sömænd, med Tilgodehavende Kr. 525. Af 

disse vare 13 forhyrede i Sverige og 12 i Udlandet. Fra norske Skibe: 51 

Nordmænd, 29 Svenske og 43 Udlændinge, tilsammen 123 Sömænd med Tilgodehavende 

Kr. 2,235. Heraf vare 19 mönstrede i Norge, 104 i Udlandet. 

Dette Faktum, at af Römlinge kun faa have tilhört de hjemmeforhyredes 

Klasse er glædeligt og værd at bemærke, ligesom overhovedet Römningen dette 

Aar er betydelig mindre end tidligere. Man turde for en ikke ringe Del tilskrive 

denne Omstændighed den af den norske Sömandsmissions Udsending 

udviklede Virksomhed, idet der i det for Sömændone hersteds aabnede Lokale 

er skabt dem et Tilhold og Samlingssted, thi Hyrerne have snarere været höiere 

end lavere, sammenlignet med tidligere. 

Der paamönstredes: Paa svenske Skibe 40 Svenske, 20 Nordmænd og 24 

Udlændinge, tilsammen 84. Paa norske Skibe 413 Nordmænd, 119 Svenske og 

197 Udlændinge, tilsammen 729. 

Der afmönstredes: Paa svenske Skibe 29 Svenske, 2 Nordmænd og 7 

Udlændinge, tilsammen 38. Paa norske Skibe 268 Nordmænd, 79 Svenske og 

100 Udlændinge, tilsammen 447, 

Hyrerne har været höiere end under forrige Aar. For lrste Styrmand 

betingedes ved Paamönstring hersteds fra Kr. 60 til Kr. 80 pr Maaned, for 

2:den Styrmand fra Kr. 54 til Kr. 70, for Steward fra Kr. 60 helt til Kr. 

90, for Tömmermand Kr. 55 à Kr. 64, for Seilmager Kr. 40 à Kr. 60, for 

Baadsmand Kr. 52 à Kr. 58, for Matroser Kr. 48 à Kr. 63, for Letmatroser 

Kr. 36 à Kr. 40, for Dæksgut Kr. 20, for Maskinist Kr. 90 à Kr. 100, for 

Fyrböder Kr. 30 à Kr. 40. 

Paa Hospital indlagdes: fra norske Skibe 266 syge Sömænd, for det meste 

Nordmænd, og fra svenske Skibe 36, næsten udelukkende Svenske. Disse ere, 

forsaavidt de alle inden Aarets Slutning vare helbredede, dels hjulpne til ny 

Forhyring, dels hjemforskaffede. 

Af opsparede Hyrebelòb er der i Aarets Löb indbetalt til og hjemforsendt 

gjennem Generalkonsulatet: for 18 svenske Sömænd Kr. 2,99611 (Pesos Papir 

1,347-34) og for 106 norske Sömænd Kr. 14,904'08 (Pesos Papir 6,607 - 00), 

og kommer saaledes dette Generalkonsulat med Hensyn til de opsparede Hyrebelöbs 

Mængde lige efter Londons og New-Yorks. 

Til Söfolk samt her i Landet bosiddende Svenske og Norske ankom i Aarets 

Löb under Generalkonsulatets Adresse ligesom tidligere en Post, der kan anslaaes 

til eirka 26,000 Breve, hvaraf henimod 1,200 utilstrækkelig frankerede. Som 

tidligere, lade de paategnede Adresser meget tilbage at önske saavel i Korrekthed 

som Tydelighed, hvad der foraarsager Vanskeligheder og Misforstaaelser 

lige överfor Postvæsenet og usikker Befordring. Angaaende Tryksager skal 

det særlig bemærkes, at talrige Pakker have saa daarligt Omslag, att den halve

675 

eller liele Adresse er borte ved Framkomsten, eller at Omslaget ankommer og 

Indholdet er borte. 

Fragtmarkndet. Aaret 1S89 har for Fragternes Vedkoumiende ti! og fra 

La Platafioden opvist store Fluktuationer. 

Hvad Korn angaar, viste den siste Soruiuers vedvarende Regn sig Ijgesaa 

uheldssvanger for Hösten som det tidligere Åars Törke. Som Fölge heraf var 

Koruiragterne det hele Aar igjenueni lave og faa i Antal, for Seilskibe varierendo 

mellem 17 og 19 Frcs fra Buenos Aires og forholdsvis mere fra Paranäfloden. 

Mod Aarots Slutning visse der sig en Stigning for Maisfragterne til 22 Frcs 

fra Buenos Aires og henimod 30 Fres fra de övrige Havne i Floden. Dauipskibene 

have i Aarets Löb optaget næsten Alt. hvad der kunde bydes af Kornfragter 

med Undtagelse af nogle enkelte Ladninger. Den næsten endte Höst 

er derimod bleven saa rigelig, att en betydelig ilsengde Korn under den begybdende 

Befragtningssi>e-oii allerede er under Skibning i Seilfartöier til fordelagtige 

Rater, i.-ær og hovedsageligeu fra Paranäfloden. 

Saltede Hutler. Fragterue for denne Vare have i Aarets förste Maaneder 

holdt sig mellem 20 og 30 Sh. fra Buenos Aires og optil 40 Sb. fra Flodcrne. 

Datnpskibene optog som sædvanligt Alt. hvad der udfortes af denuo Vare saavel 

som törrede Huder til Europa i den siste Halvdel af Aaret. Derimod 

aiskibedes adskillige Ladninger torre Huder til De forenede Stater i Seilskibe. 

hvilke befragtedes i rund Sum for omkring 4 amerikanske Dollars pr Reg.-Ton. 

Disse Fragter komme hovedsageligen amerikanske Skibe tilgode. 

Befragtninger for Ben og Beitake ere afsluttede nu og da i det hele 

Aar. og vare Raterne 18 à 23 Sh. fra Buenos Aires og 4 à 8 Sh. mere fra 

Floderne. 

Quebraclw. Med dette Træ (der bruges ved Garvning) befragtedes en Del 

Fartöier fra Empedrado og övrige Steder höit oppe i Floden i de förste og 

siste Maaneder af Aaret og betaltes der fra 45 til 55 Fres pr Ton. Ligeledes 

er en Del saadanne Ladninger afgaaede fra Rosario og Buenos Aires til Rater 

fra 17 til 25 Fres pr Ton. 

Tjumber. Med denne Vare fandt livlige Befragtninger Sted fra Aarets 

Begyndelsc til September Maaned til Rater helt op til Doll. 21'50 pr Piteh 

Pine og Doll. 19"00 for Spruce pr 1,000 Fod. Men da September Maaned 

medförte en Mdstæudig Omvæltning i Guldets Værdi og Papirpengenes Kurs, 

bleve de herværende Importörer forsigtige og droge sig tilbage, saaledes at 

Fragterne bleve 4 à 5 Doll. lavere og der næsten ingen Tilbud vare at opnaa. 

Dette var foraarsaget ved, at Importörer hersteds kjöbte sin Forsyning af 

Lumber for Guld, i den sidste Tid have de solgt samme til Papir her paa 

Stedet med fra 4 til 6 Maaneders Kredit. I de 3 siste Maaneder af Aaret 

ere saagodtsom ingen Befragtninger afsluttede for denne Vare. 

Jeg har i min forrige Beretning nævnt, at herværende Dampskibsagenter 

havde indgaaet Overenskomst om en fælles Tarif for Befordring af en Del forskjellige 

Exportartikler till forskjellige oversöiske Havne. Denne Overenskomst 

stod kun ved Magt i meget kort Tid. De regulære Liniers Dampskibe have 

senere indladet Varer til omtrent samme Rater som i det forrige Aar. Af 

denne Grund er der vistnok neppe Exempel paa, at en eneste Udförsel af Vid 

er foregaaet med Seilskib. 

Certepartier. Foruden de Klausuler i Certepartier, der i forrige Aarsberetning 

ere paapegede som uheldige eller ligefrem skadelige, kan ogsaa nævnes 

en ny, der i den senere Tid er förekommet i engelske Kulcertepartier. Den 

lyder saa: »The Charterera liability under this charter is to eease, when the 

ship is loaded and advance paid, ship having a lien on eargo for freight, dead

676 

freight and demurrage. The Captain and owners snäll look to the colliery 

guarantee only in respect of any claim for demurrage or delay in providing 

or shipping cargo at port of loading. Any such claim for demurrage at port 

of call or discharge shall be settled vrithout recourse to charterers between 

Consignee and Captain personally, the latter having no authority to dispose of 

the benefit of any such claim to any other person.» Paa Grund af Forholdene 

i en Havn, hvor Trafikken er bleven for stor baade i Porhold til den Kaiplads 

og de Lægtere, Slæbebaade, Magasiner etc, der findes, bliver der særdeles ofte 

Spörgsmaal om Overliggedage og Tvist om Betaling for disse. Klausulen har 

til Hensigt at hindre Kapteiner fra at seile og lade sit Tarv varetage af en 

Advokat eller anden Befuldmægtiget, specielt er den vistnok fremkaldt ved 

Stiftelsen af den saakaldte »Buenos Aires Demurrage Club», en internationel 

Förening af Skibsförere (Majoriteten dog norske) til Inddrivelse af Liggedagspenge 

enten gjennem mindeligt Arrangement eller Proces. De Skibe, der indmelde 

sig i denne Club have fri Sagförer, stemplede Papirer etc, og den Aigift, 

som erlægges, er 3 Cents Guld pr Reg.-Ton. Föreningen var oprindelig tænkt 

at skulle staa under de fremmede Konsulers Kontrol, men have disse ingen 

Befatning dermed, ligesaalidt som den af de herværende Autoriteter gjennem 

Foretagelse af de dertil nödvendige Skridt har ladet sig anerkjende som juridisk 

Person. Hvilken Rækkevidde dens Oprettelse i paakommende Tilfælde kan faa, 

er det derfor umuligt at afgjöre. En anden Bestemmelse har ogsaa vist sig 

at være uheldig. Et Skib ankom hertil med Certeparti, der löd paa Buenos 

Aires, Boca del Riachuelo eller Ensenada. Konsignatæren beordrede Skibet at 

afgaa til Punta Lära, der ligger nogle faa Mile fra Ensenada, men mere ubeskyttet, 

som om begge Steder var et og det samme. Der opnaaedes en Udtalelse 

af Havnevæsenet i Buenos Aires, hvorefter begge Steder vare 2 forskjellige 

Lossepladse, hvorved Kapteinen gaves Medhold i sin Nægtelse af at 

gaa til Punta Lära. Sägen undergaves, for at slippe Proces, Voldgiftskjendelse 

i Börsens Garnera de Comercia, der erklærede sig for, at Puöta Lära og 

Ensenada er et og det samme, saa at Skibet ikke kunde undslaa sig for at 

losse paa förste Sted. Dette Tilfælde giver derfor et Vink om udtrykkelig at 

udelukke Punta Lära som Lossested i Certepartier, med mindre særskildt Erstatning 

gives. 

Det maa ätter fremhæves, att Skibsförere bör opnaa tydelige Udtryk om, 

naar Liggedagene begynder at dreie, særlig for La Boca s Vcdkommende. De 

bör endvidere, som ofte nævnt, om muligt forsöge i Certepartier for Buenos 

Aires at faa stipuleret »running days» for Lösning og ikke »working days», 

grundet derpaa, at Veirforholdene paa Rheden ere meget usikre, og at der or 

mange Fest- og Helligdage; opnaa de ikke dette, turde det i cthvertfald være 

at anbefale ikke at antage Klausuler som: »to deliver according to the custom 

of the port» eller »at the diligence of the master» eller »as fast as the ship 

can deliver»; ved disse vage Udtryk opnaaes kun Ophold og Forhalinger, hvorfor 

Lastemodtagerne vanskelig kan gjöves ansvarlig. 

Da det gjentagne Gange har hændt, at vore Skibsförere have forespurgt om de 

Skridt, de bör tage, naar Afskiberen i en nordamerikansk Afgangshavn opgiver 

at have indiastet et meget mindre Kvantum, end Skibet eliers rummer, naar 

det er fuldt lästet, skal her oplyses, at en Skibsförere, der tror sig saaledes 

udsat for Tab, bör optage Protest mod vedkommende Aflader i Afgangshavnen, 

oversende Kopi deraf til Ladningsmodtageren hersteds, og om Sägen ikke kan 

opklares anderledes eller ordnes paa mindelig Maade, lade Lasten maale op i 

denne Havn ved en af det Offentlige autoriseret Maaler. Er Modtageren ikke 

villig til at betale en Del af Udgiften ved saadan Maaling, maa vedkommende

677 

Skibsförer, der vil gjöre gjældende at hans Skib indeholder mere Last end 

Konnossementet angiver og vil erhverve Bevis herfor, forelöbig betale alle de 

dermed förbundne Onikostninger. 

Skibsfarten paa Floden og dens forskjellige Arme bar tiltaget, især med 

mindre fladbundede Seil- og Dampskibe, der före Landets Produkter samt Stykgods. 

Heri ere ved Siden af engelske og franske Skibe ogsaa sysselsatte en 

Del mindre svenske Dampskibe. Skibsfarten paa Republikken i sin Helhed er 

gaaet fremad, omend paalidelige statistiske Data ikke foreligge. De ankommende 

Skibe have ligesom tidligere som Regel væsentlig bragt Kul, Trse, Maskiner og 

Stykgods, medens de afseilende have medtaget Huder, Ben, Aske, törret Kjöd, 

Jlais eller ere afgaaede i Ballast for Vestindien eller Ordrehavn i Staterne. 

Havnearbeiderne paa Buenos Aires Havn skride jævnt frem. Den ydre 

Kailinie er allerede optrukket ved Pæle, og Opfyldningsarbeiderne foregaa 

regelmæssigt. Herved vil indvindes Pläds til en Række Bassiner, der ligge 

beskyttede mod haardt Veir i Floden samt Grund til Magasiner og Vareskur. 

I Anledning Forespörgsel fra Interesserede skal her nævnes, at Buenos Aires 

endnu savner et tidsmæssigt Skibsværft og Tördok. Dog forefindes der Materialier 

til större og mindre Reparationer. Disse ere imidlertid særdeles kostbare, 

hvorfor det vilde være tilraadeligt her kun at lade foretage midlertidige 

Udbedringer, der af Besigtigelsesmænd maatte findes forsvarlige. 

I denne Förbindelse kan ogsaa nævnes, at under de i Havnen nòdvendige 

Operationer ville Skibsförerne kunne erholde den onskelige Mæglerbistanå hos 

fölgende af de nordiske Fartöier mest beuyttede Firmaer: Erfjord k Bugge, 

Calle Cuyo N:o 341, — Williams & C:o, Calle Cuyo 528, — Morgan & Smith, 

Calle Cangallo N:o 326, -- Delfino Hevmanos, Calle Cuyo N:o 442, — E. 

Peltzer & C:o, Calle Reconquista N:o 212, — Ch. Reynolds, Calle Pedro 

Mendoza N:o 925, Boca. — Af her virkende Assurance-Agenter kan nævnes: 

A. E. Adde, Hjörnet af Calle Belgrana og Calle Piedras, (for »Ocean» og 

»Norrland») A. M. Arentzen, Calle Cangalla 326 (for Arendals Assuranee- 

Forening og »Protektor»), og John M. Bugge, Calle Cuyo N:o 341 (for »Reform»). 

Angaaende den i forrige Aarsberetning omhandlede nye Havn i La Platå 

kan anföres, at samme er gaaet langsommere fremad end beregnet, hvorfor den 

endelige Aabning först fornylig har fundet Sted, medens dog meget endnu 

niangler. En stor Del af de paa La Platafloden trafikerende Dampskibe ville 

uden Tvivl benytte denne Havn, der er tilejængelig for de störste Fartöier, og 

hvor flere fremmede Krigsskibe ere gaaede ind. 

Angaaende Havneforholdene i Santa-Fé, et Sted, der vinder i Betydning, 

har Kapt. Sivertsen, Förer af Skonnertskib »Correo» af Christiania, velvilligen 

meddelt fölgende: I Tidsrummet fra Juli til December Maaned hænder det 

of te, at der ikke er mere Vand över Lorenzo og Palmas Passage end c:a 10 

Fod; dog indtræffer i de nævnte Maaneder smaa periodiske Stigninger af Floden, 

saaledes i Slutningen af September og i November. I 1887 gick jeg op til 

Santa-Fé med 12 l /2 Fod. Diamante Bar, som dengang havde mindst Vand, er 

nu ikke lsengere grund; for Tiden stiller Lorenzo og Palmas Passage sig 

ugunstigst. I December stiger Floden betydeligt, holder sig med smaa Fald 

og Stigninger indtil Februar og Marts, da den er paa sit höieate. Som oftest 

bevarer den sin höieste Vandstand indtil Juni Maaned, begynder da at synke 

og er paa sit laveste i August. 

Santa-Fé ligger 3 Leguas i vestlig Retning for Flodbredden; en meget 

bugtet Arm af Floden gaar op til selve Byen; ved dens Munding, der kaldes 

Boca Santa-Fé, er der med den lave Vandstand fra 5 til 8 Fod Vand paa

678 

Barren, medens der er 13 à 14 Fod den hele Vei op til Santa-Fé. Der/or 

bör Certepartienie indeholde, at Lösning skall foregaa i Boca Santa-Fé, da i 

niodsat Fald Lasten nemlig maa lægtres, hvad der falder kostbart. Naar der 

er losset saameget at Skibet er lettet nok til at gaa helt op til Santa-Fé, har 

det at betale en Afgift af £ 30 for Lods og Danipbaad til den nævnte By. 

Ved höi Vandstand kan der være 12 à 13 Fod Vand paa Barren, hvad der 

sætter stnaa Skibe, der ikke stikker dybere end 13 Fod. istand til at gaa op. 

2 engl. Mile ovenfor Boca Santa-Fé ligger et nyt Losse- og Ladested ved Navn 

nCalastiné», anlagt af et Jernbanekompagni. Under den höie Vandstandstid 

kunne Skibe, der stikke 17 Fod, koirnne herop. Der findes gode Bekvæmmeligheder, 

hvor Lösning og Ladning kan foregaa let og hurtigt, ligesom Fortöiningsindretningerne 

ere forsvarlige. Med Santa-Fé er der let Förbindelse med 

Jernbane. Her lästes Hvede, Lindseed, Mais og Mel. Skibsfarten er ret betydelig 

og de fleste Skibe före skandinavisk Flag; selv store Dampskibe paa 3,500 Ton 

ligge her og läste; ganske nylig den norske Dampe üSiggen» paa 3.200 Ton. Her 

losses allehaande Jernbanemateriel samt Transitvarer, der skulle sendes videre op 

ad Floden eller ind i Landet. Certepartier burde indeholde en Klausul om, at Lösning 

skal foregaa enten i Boca Santa-Fé eller Calastiné; i andet Fald betinges fri 

Lægtring, fri Buxerbaad op og ned samt fri Lods. Det hændte nemlig Skib Lorma 

af Arendal, der havde Certeparti direkte til Santa-Fé og forefandt 9 Fod Vand 

paa Barren, at det maatte lægtre Lasten til 9 Föds Dybgaaende og derefter 

fortsætte op til Santa-Fé, bvilket kostede det £ 100 i Extraudgift. Med et 

300 Tons Fartöi ere Udgifterne i Calastiné fölgende: Lods fra Buenos Aires 

Doll. 330-20, Stempler og Manifester Doll. 25'00, Fyrpenge Doll. 26'64, 

Havnelods Doll. 12'00, Petty Expenees Doll. 5'50, Ind- og Udklarering Doll. 

50'OO eller tilsammen fäste Udgifter Doll. 449'36. I selve Santa-Fé ville 

Udgifterne være de samme, hvortil kommer Udlæg til Bugsering og Lods. og 

hvis Lægtring nòdvendiggjöres, ogsaa denne Udgift. Ikkedestomindre er Frekventsen 

ret betragtelig; i December Maaned lastede 5 norske Skibe her; i 

Hvedesæsonen er her mange flere. Hvad Forrotninger angaar, er man ofte 

uheldig stillet, idet man er udsat for at consigneres til daarlige Mæglere og 

ublu Konsignatærer, hvad der tnedförer Tab, uden at man tilstrækkelig respekteres, 

muligens fordi et Vicekonsulat i Santa-Fé mangler. Og dog tiltager vor 

Skibsfart her betydeligt, ja det er næsten blöt Nordruænd og Svenske, der vove 

sig hidop. Stedets Virksomhed öges; blöt i Aar vil der muligens blive udskibet 

l l /a Mill. Ton Hvede derfra. Der er nu paabegyndt en ny Kanal til Santa-Fé, 

der med Udmunding noget nedenfor Boca Santa-Fé skal sætte de störste Dampere 

istand til at gaa op til Byen, hvorved der uden Tvivl vil skabes den en betydelig 

Fremtid som Handels- og Söstad. 

Af enkelte Artikler, der kunde have nogen Betydning for vore Ländes 

Industri, stiller Indförslen til Republikken sig i de to sidste Aar saaledes: 

* Dog kun 1,478 Reg.-Ton.

679 

Gjenneingaaes den sist udkoniue »Tarifa de avaluos», der altsaa skal gjælde 

i 1890, det vil sige den Tarif, hvor den for hver Vare fastsatte officielle 

Værdi er anfört, der (sædvanligt noget mindre end den vanlige Markedspris) 

lægges til Grund for Toldens procentvise Beregning, vil man se, at der er 

foretaget endel mindre væsentlige Ændringer i de Artikler, der for os have 

Interesse, fra livad der gjaldt i 1889 og hvormed det turde være af Interesse 

at gjore Àfskiberne bekjendt: 

Hvad Sveriges og Norges Handel med Argentina angaar, er der fremdeles 

Grund til at gjentage Bemærkningen om, at kun den minste Del af de indförte 

Varer finde Pläds i den officiele argentinske Statistik. Jeg har derfor ladet 

det være mig magtpaaliggende gjennem Henvendelse til de i denne Handel 

interesserede at söge tilveiebragt nöiagtige Data, der ere det statistiske Bureaus 

Direktör D:r Latzina meddelte. 

Af disae Data fremgaar, at der fra Sverige i 1889 indförtes til Buenos 

Aires direkte 4,860 Ptbg-Std Trælast, 470 Ton Træmasse, 50 Ton Jern, 30 

Ton Hesteskosöm, 105 Ton forskjellige Maskiner, 60 Ton Cognac, Punsch og 

Öl (1,000 Dusin Fl.), 9 Ton Fyrstikker, 5 Ton Frö, l 1 /. Ton Öxer, 2 1 /, Ton 

Staal, 6'/, Ton konserverede Erter, 3 Ton Hestesko, 34V, Ton Kridt, 50 

Ton Diverse, eller tilsammen 357 Ton Varer foruden Trælast og Træmasse. 

Disse Varer angives indförte i fölgende Skibe: en svensk Damper paa 365 Ton,

680 

10 svenske Seilskibe paa 4,587 Ton, 9 norske Seilakibe paa 5,406 Ton, 2 

finske Seilskibe paa 1,187 Ton, 2 holländske Seilskibe paa 1,505 Ton og 1 

österrigsk paa 795 Ton eller 24 Seilskibe paa tilsammen 13,480 Ton. 

Den direkte Export herfra til Sverige omfattede: 675 Baller Uld (290 

Ton), 19,100 St. saltede Huder (650 Ton), 1,200 St. törrede Huder (20 Ton), 

600 Piber Talg (280 Ton) eller tilsammen e:a 1,250 Ton Varer. 

Pra argentinske Havne anföres som afseilede til svenske Havne i 1889 2 

Skibe drasgtige 308 Ton hver, ladede med 160,366 Kg. Uld, 264,000 Kg. 

Talg og 12,000 Kg. Horn. Kun en mindre Del af de argentinske Varer gaa 

imidlertid direkte. Meget mere end det opgivne turde saaledes være kommet 

til Sverige fra Argentina. Fòlgende tilnærmelsevia rigtige Opgave över de til 

Sverige indförte Kvanta Uld, Huder og Talg, Varer, der netop ere argentinske 

Exportartikler, turde derfor ei savne Interesse: 

Fra Norge indförtes i 1889 direkte til Buenos Aires 292 Ptbg-Std hövlet 

Trælast og 172 Ptbg-Std ubövlet, samt 200 Ton Træmasse. Fra Argentina 

exporteredes 12- à 14,000 St. saltede Huder til Norge (c:a 410 Ton) mod 

8,000 i 1888 og 10,000 i 1887. 

Fra Norge indförtes desuden en Del andre Varer af mindre Betydning. 

Et herværeude Handelshus har saaledes modtaget: Konserver 854 Kg., Hesteskosöm 

544 Kg., Tapeter 1,040 Kg. (3,616 Ruller), Öl 50 Kasser, Klipfisk 

53,000 Kg. Dog maa det bemærkes, at den til Argentina indförte Fisk omtrent 

i sin Helhed var af norsk Oprindelse, indfört dels direkte, dels över Genua, 

Hamburg og Bremen. Andre Huse her og i Rosario have ogsaa indfört mindre 

Kvanta norske Varer, hvorom Opgaver mangler. 

Tolden paa Træmasse er bleven ophævet. Den nordiske Indförsel af Våren 

turde derfor tiltage, tiltrods for at Landet selv har Stoffer, som Espartogræs, 

til Papirfabrikation. 

Af nordisk Trælast ankom i 1889 passende Ladninger under gunstige 

Vilkaar bestaaende af '/3 Battens og /, Bord, for hvilke oppDaaedes 30, 32 ja 

36 Pesos Guld cif. pr 1,000 sup. Fod, ja stundom endog noget mere. Mod Aarets 

Slutning viste der sig faldende Tendents, der holdt sig i det nye Aar, hvad 

der nærmest maa tilskrives Pengekrisen og ikke Mangel paa Behov. De större 

Kjöbere have erklæret ikke at ville kjöbe saalænge Situationen ikke bedrer sig, 

hvorfor det nu er vanskeligt at effektuere noget Salg. 

Kvægavl. Sees der hen til den Rolle, Kvægavlen spiller for Argentinas 

Udförsel, finder man, at den for hvert Aar vinder i Betydning. Blandt dens 

Produkter kræver Ulden særlig Opmærksomhed. Udforselen deraf har i de 

sidste 5 Aar oseilleret, men er dog i det hele gaaet fremad og har i 1889 

naaet sit höieste Ziffer, nemlig över 141 Mill. Kg. Paa samme Tid er Uldens 

Finhed bleven betydelig bedre. Handelen med Kjöd er lidt efter lidt steget, 

er i 1889 noget stationær for frossent Kjöd, men er hvad Talg og Tasajo 

angaar, öget med 60 %. Tages Produkterne Talg og Fedt, Tasajo og frossent 

Kjöd underet i Aarene 1885, 1886, 1887 og 1888, er Udforselen deraf resp. 

58, 56, 43 og 60 Mill. Kg., i 1889 75 Mill. Kg.

681 

I de samme Aar 1885 til 1888 var Udförselen af Oxe- og Hestehuder 

2,000,000, 2,800,000, 3,500,000 og 3,700,000 Huder; i 1889 noget mindre, 

iaær hvad Oxehuder angaar. 

Alle Produkter af Kvægavl tilsanimen (Oxehuder undtagne) udgjorde i de 

samme Aar resp. 160,900,000 Kg.; 262,500,000 Kg.; 215,500,000 Kg., 

267,500,000 og 280,000,000 à 300,000,000 Kg. i 1889. Her spores altsaa 

en jævn Fremgang, der om Produkterne end ikke stige i Pris, frembringer en 

stedse stigende Kapitalforögelse, der efterhaanden maa blive af den störste Betydning 

for Landets Kredit. Kvægavlens Produkter udgjör c:a 70 % af deu 

hele Republiks Frembringelser. 

Da Argentina har c:a 23 Mill. Stykker Oxer og Kjör, vilde det kunne 

forsyne en Mængde Markeder i Europa med Kjöd. Uagtet en hel Del Forsög 

ere gjorte, er dog Sägen endnu ikke kommen i rigtig Gjænge. Hidtil frembringes 

kun væsentlig Tasajo, en simpel Vare med begrændset Efterspörgsel. 

Hvad der i Argentina gjör Kjödexport i europæisk Forstand vanskelig er, 

at man maatte fede Kvæget, hvortil kunstige Fodersioffe vilde udkræves, og 

maatte beskytte det mod Uveir. Derfor bidrage Regjeringens Præmier kun i 

begrændset Grad til at forbedre Forholdet, idet Udförselen betiuges af Efterspörgselen 

og denne söger det gode Kjöd, lægger Vægten paa Kvaliteten og 

mindre bryder sig om Kvantiteten. Præmierne komme ikke direkte Producenten 

tilgode, hvis ikke denne selv samtidig er Exportör. Man har ogsaa forsögt at 

udföre Uvende Dyr. Det argentinske Kvæg fra det Indre er dog lidet tæmmet, 

er daarlig fedet og befmder sig långt fra ethvert Udskibningssted. 

Da forskjellige Dampskibselsskaber have indrettet Dampere med specielle 

Fryserum for Overförselen til Europa af frossent Kjöd, er det imidlertid at forvente, 

at större og större Kapital vil vende sig til denne Virksomhed. Man 

ser efterhaanden flere og flere saakaldte 5)Saladeros» reise sig, vistnok mest paa 

uruguayisk Territorium af fiscale Grunde, men indkjöbende Kvæg i Mængde 

fra Argentinas Estancias. Hidtil ere Produkterne (Kjödpulver og Extrakt) fra 

Fray Bentos (Liobig), fra Cibil's Fabrik og fra Kemmerichs i Santa-Elena vel 

kjendte i Europa og vinde stigende Afsætning. Blandt Exportfirmaer for 

frossent Kjöd kan nævnes: The River Plate Fresh Meat C:o, Limited (i 1889 

udfört 394,066 Kroppe), Nelson's River Plate Meat C:o Limited (i 1889 udfört 

471,269 Kroppe), Sansinena & C:o (i 1889 udfört 380,000 Kroppe). Frossent 

Faarekjöd har hidtil ikke vundet den store Indgang paa Paris og Londons Markeder, 

som man havde ventet. Da imidlertid Engelskmændene have indrettet Pramme med 

Fryserum, hvori denne Vare kan udlosses og bringes til Magazinernes Kjældere uden 

at tö op underveis, vil formentlig Salget blive sikrere, ligesom ogsaa de Iavere engelske 

Klassers Fordom mod dette Næringsmiddel synes at aftage. Landets Udeorigsminister 

omfatter Idéen om Udförsel af levende Kvæg med stor Interesse ligesom 

det argentinske Landhusholdningsselskab stötter den. Der er allerede gjort 

forskjellige Forsög, efteråt man havde seet, at Udförsel af levende Dyr fra 

Nordamerika til Europa var lykkedes, og have de indbudt til Gjentagelse. 

Agerbrug. Af Produkter af Agerbruget er Mais och Hvede de vigtigste. 

Udbyttet deraf har dog vexlet meget, idet enkelte Aaringer have været slette, 

saasom 1886 og 1888. Udförselen af Mais er jævnt tiltagen i de sidste 5 

Aar. Den udgjorde resp.: Kg. 198,000,000; 231,000,000; 362,000,000; 

162,000,000; i 1889 var Udförselen som nævnt særdeles betydelig. 

Udförselen af Hvede har været endnu mere ujævn. I de samme Aar var 

den resp. Kg. 78,500,000, 38,000,000, 238,000,000, 179,000,000, i 1889 c:» 

22 Mill. Kg.

682 

Republikkens Agerbrug har fölt Indflydelsen af den financielt trykkende 

Situation, af at Einigranternes Hovedmasse ikke som paaregnet lægger sig 

efter Agerbrug, men efter alleliaande andre Beskjæftigelser, samt af at Speculationen 

har drevet Jordens Værdi op til en saa urimelig Höide, at den er 

vanskelig at erhverve. Den siste Agerbrugs Census for Argentina for 1889 

viser et dyrket Areal af 2,422,955 Hektarer. 

Man regner, at Jordens Værdi har fordobiet sig i de siste tre Aar. I 

England har i et helt Aarhundrede Stigningen i Jordens Værdi været 64 %. 

1 Santa-Fé, hvor Jorden er meget frugtbar og Produktionen overordentlig stor. 

er den meget billigere end i Buenos Aires og Entrerios. I Provindsen Buenos 

Aires er Jordens Værdi drevet op ved Spekulation fretnbragt ved Laan, til— 

staaede af Hypothekbanken i Cedulas, givne efter en Værdi paa Jorden, der 

var 5 à 6 Gange större end den virkelige. Denne Bank har i 2 Aar hævet 

den cirkulerende Masse Sedler fra 88 Mill. til 242 Mill. Pesos Papir og 4'/2 

Mill. Pesos Guld. De ere faldne betydeligt i Værdi. 

Grubedrift. I Aaret 1887 repræsenterede Udförselen af Mineralier en 

Værdi af 185,356 Pesos, i 1888 af 1,526,000 Pesos og i 1889 noget över 

2 Mill. Pesos. I 1890 begynder man at exploitere en i Mendoza funden 

Petroleumsaare. San Juan er en af de paa Mineralier rigeste Provindser. 

Der er c:a 1,100 Miner, saaledes fordelte: 116 Guldminer, 854 Sölvminer, 

61 for Drift efter Guld og Solv, 5 for Drift efter Guld. Solv og Kobber, 

26 for Drift efter Solv og Kobber, 23 Kobberminer, 1 Kviksölvmine, 11 

Kulminer, 3 Jerngruber, 1 Tierra-Romana-Brud, 1 Alumine- og 1 Svovlmine; 

desuden findes der Kalk, Marmor og Gibs. Til at udnytte de udvundne Ertser 

findes 5 metallurgiske Etablissementer. Fornöden Kapital og Arbeidskraft mangler 

dog endnu. 

undergivne. 

De færreste af de nævnte Miner ere derfor virkelig activ Drift 

Vinavl. Vin dyrkes nu i San Juan, Mendoza, Santiago, Buenos Aires og 

Santa-Fé. Uagtet i teknisk Henseende en meget vanskelig Industri, griber den 

om sig, stöttet af en stigende Efterspörgsel. Som för nævnt er der mellem 

23 og 24,000 Hektarer beplantede med Vin i Argentina. Sukkeravlen tiltager 

ligeledes. Der er nu e:a 22,000 Hektarer beplantede med Rör, Halvdelen deraf 

i Tueuman, Besten i Santiago, Santa-Fé og Corrientes. Værdien af Sukkerproduktionen 

(Sukker og Alkohol) beregnes til e:a 18 Mill. Pesos. 

Ramié. En ny Industri er paabegyndt i Chaco: Dyrkning af Bamié, en 

Plante, der frembringer Fibrer, som behandlede paa en særegen Maade kunne 

tilvirkes til Stoffer, der i Handelen let forvexles med Silketöier. Denne Plante 

trives overordentlig godt i den argentinske Bepublik. 

Kolonisation. Foruden de i forrige Beretning omhandlede Kolonisationsselskaber 

have enkelte andre begyndt at arbeide, medens nye ere under Dannelse. 

Et belgisk Selskab »La Société de protection aux emigrants», har grundet en 

Koloni Santa-Rosa i Provindsen Buenos Aires, hvor det har anbragt Emigranter 

der ankomme og ere i Forlegenhed for Jord. Disse modtage 50 Hektarer, 

Bamt det Sædekorn, Redskaber og Husdyr, der ere nödvendige til den förste 

Installation og blive Eiere af sin Jord efter 16 Aar. Dette Selskabs Virksomhed 

synes at være baade regelmæssig og klog. Paa samme tid Jorden 

bortsættes til Emigranter, sælges der andre Lodder ved Auktion til andre 

Liebhabere; herved stige de övrige Lodder i Værdi. 

Idet de private Eiere, der fra gammel Tid have besiddet Land i Milevis 

i Republikken, i de senere Aar have seet dets Værdi stige betydeligt, have de 

sögt dels at afhænde deraf til spredte indvandrede Familier, dels at danne hele

683 

Kolonier. Paa denne Maade findes der nu inde i Landet mindre Ansamlinger 

af næsten alle Nationaliteter. 

Med Hensyn til den Koloni, der af Regjeringen tænkes dannct i Yeruä 

i Provindsen Entrerios ved Bredden af Floden Uruguay og hvortil Land var 

indkjöbt til höi Pris, foreligger der Oplysninger i et officielt Dokument af 7 

Februar d. A. hvorefter der er lagt Plan til en By og givet Concession paa 

en Tramway dersteds samt er opmaalt og indberegoet Lodder, bestenit til Salg 

til Emigranter. Det er ved Dekret bestemt, at Lodderne skulle sælges til jorddyrkende 

Emigranter; at disse for Jord, Hus og Indhegning underet skulle betale 

57 Pesos Papir; for at komme i Betragtning skulle de godtgjöre at de 

ere hæderlige Emigranter, at de ere Jordbrugere, at de have idetiuindste en 

Kapital af 500 Papirpesos til at kjöbe Redskaber og Sædekorn for. Hver Lod 

er i Regelen 100 Hektarer. Betalingsfristen skal være 10 Aar. Afbetalingen 

begyuder med Begyndeisen af det 3:die Aar med en Ottendedel om Aaret. 

Kjöberen behöver kun at give et simpelt Gjældsbrev med 8 °0 Rente uden 

anden Garanti, modtager derfor af »la Comision de Tierras» en Legitimation, 

der berettiger til Besiddelsestagelse, og erbolder efter endte Afbetalinger Skjöde 

af el Escribano del Goberno. Kjöberen kan ogsaa betale kontant, dog först 

efter at have dyrket Eiendommen et Aar. Man har imidlertid erfaret, at der 

ved offentlig Auktion er solgt af Lodderne i Yeruä til hüiere Pris end den 

nævnte og til Mænd, der ganske vist ikke tænker at dyrke den personlig. Ved 

dette Misgreb er Koloniens Fremtid mindre sikker, ligesom det har vist sig 

for de egentlige Emigranter vanskeligt at erholde Jord der. Det er til denne 

Koloni Regjeringen har tænkt at sende ankommende svenske og norske Emigranter, 

omhandlede i en Skrivelse fra den herværende Udenrigsminister til 

Indenrigsministeren af 18 November 1889, hvorom jeg ved anden Anledning 

har indberettet, ligesom i andre Kolonier, der skulde anlægges längs Atlanterhavets 

Kyst. 

Do Immigranter, der her have störst Fremtid og de bedste Udsigter, ere 

naturligvis de. der ere vant til Jordarbeide samt medföre nogen Kapital til at kjöbe 

eller forpagte Land. Af Haandværkere især Murere, Snedkere, Tömmermænd. 

Skomagere, Skræddere og Malere, samt Professioner, der have at gjöre med Huses 

Opförelse eller Bearbeidelse af Materialier dertil, saasom Tegelbrændere eller 

Metalstöbere. Tjenstefolk kunne erholde en Lön af fra 20 til 25 Papirdaler 

med Kost pr Maaned og 50 uden Kost; Kudske 40 à 60 Papirpesos. For 

Handelsmænd og Kontorfolk ere Udsigterne daarlige, Doget bedre hvis de medföre 

nogen Kapital og kunne Sproget. Advokater, Læger, Apothekere og 

Dentister maa underkaste sig ny Examen. Ingeniörer, Landmaalere, Arkitekter 

og Agronomer kunne som Regel paaregne at faa noget at gjöre og lidt efter 

lidt at skabe sig en Stilling. Mænd med blöt den forelöbige Universitetsdannelse 

ere udsatte for Nöd, idet disse Emigranter tilbyde at gjöre hvadsomhelst, 

medens de af Arbeidsgiveren tilsidesættes for den vanlige simple Arbeider, 

der ingen Fordringer har. Ihvorvel de fleste, der her have studeret Immigrationsforholdene, 

ere komne til det Resultat, at en förnuftig og Tel ledet Emigration 

vil være sikker paa at finde og kunne grunde en sorgfri Fremtid her, 

(saaledes en af den belgiske Regjering udsendt Emigrations inspektör,hvis Beretninger 

ere offentliggjort), tör Generalkonsulatet dog ikke tilraade Emigranter fra 

Norden at komme hid netop nu, da de ökonomiske Forholde ere trykkede af 

en længere Krise, frembragt ved Overspekulation fra Privates og uökonomisk 

Administration fra Regjeringens Side, medniindre de allerede ere vante til fremmede 

Forholde, let gjöre sig fortrolige med disse og medbringe nogen Kapital. 

For den mindre bemidlede Haandværker eller Arbeider kan der med den nu

684 

raadende Stilstand i Forretningerne let skabes en vanskelig og af Forlegenheder 

trykket Existence. 

Inden jeg gaar över til en Redegjörelse for de herværcnde Havneafgifter 

og Usancer, kan jeg ikke undlade at anföre Mangler ved Lodsvæsenet, hvorover 

alle Kapteiner beklage sig. Foruden de hos Havnekapteinen ansatte 

Marinelodse, der ikke have med Handelsskibe at gjöre, findes der i Baliia Blanca 

kun to Lodser, der ere bosatte i Byen, i Stedet for ved Monte Hermoso ved 

Indlöbet til Bugten, hvorfor Fartöier i Alnaindelighed selv maa söge sig frem 

helt til Napostabanken, hvor Lods först erholdes. 

De x\fgifter et Fartöi har at betale ere blandt andre: 7 Cents Papir pr 

Registerton i Fyrpenge og Sundhedsafgift. »Wharfage» beregnes hidtil af Jernbanebolaget 

efter fölgende Regler: Doll. 4C0 for de för3te 100 Reg.-Ton samt 

1 Cent for hver overskydende Reg.-Ton med Paalæg af den halve Guldagio, alt 

pr Dag. F. Ex. et Fartöi paa 200 Reg.-Ton betaler pr Dag Doll. 5-00 (antag, 

at Kursen er 100 % över Pari, saa paalægges blöt 50 %). Fartöiet betaler 

fölgelig Doll. 5-00 + 50 % = 7'50 Papir eller Guld Doll. 375. Dertil 

kommer 50 Cents en Gäng for alle (efter samme Kursberegning paa hver TOD 

à 1,000 Kg.) for Stuvning og Brug af Kraner. 

Ballastens Pris varierer mellem Doll. 1'50 og Doll. 3"00. 

Lodspenge beregnes efter fölgende Tarif: 

og opover, til Ankerplads insides Naposta Bar. Taxten for at tage et Skib 

fra eller til Ankerpladsen til eller fra Jernbanebryggen Doll. 5 Guld. 

Fartöier, der ere ankomne med KulladniDg for Sydbaneselskabet, ansvarliggjöres 

for Vægten, hvorved der i Regelcn paabyrdes dem et Tab af 1'/, % 

à 2 % af Fragten og desuden maa erstatte Prisen paa det manglende. 

Hidtil har Expeditionen af Fartöier gaaet ganske hurtig for sig, men nu 

er Forholdet som nævnt blevet ganske det modsatte, da Jernbanebryggen ikke 

kan rumme alle de Skibe, der paa Grund af den ögede Trafik nu ankomme. 

For at undgaa Strid og Tvist ved Beregning af Liggedage, Wharfage og andre 

Uletnper er det raadeligst, at Fartöier ved Fragtslutningen i sit Certeparti faar 

indfört »free Wharfage», saa meget mere som intet trykt Reglement forefindes. 

S. A. Christophersen.

Helsingfors den 31 juli 1890. 

685 


II.* 

Härmed fàr jag äran vördsamt öfversända tvänne af mig, på grund af de 

af härvarande tullstyrelse i dessa dagar välvilligt lemnade uppgifter, utarbetade 

förteckningar öfver den hufvudsakliga handelsomsättningen emellan Sverige och 

Finland under år 1889, upptagande de artiklar, hvilkas tullvärde beräknats 

till minst 10,000 Fnik, och har jag för jemförelsens skull ansett mig böra 

dervid jemväl foga uppgifter för motsvarande förhållanden under år 1888 i den 

mån sådant låtit sig göra. 

Af denna jemförelse framgår att importen från Sverige, som år 1888 uppgick 

till ett sammanlagdt välde af Fmk 7,455,161, under år 1889 stigit till 

Fmk 8,694,952, under det att värdet af exporten till samma land från Finland 

under samma perioder utgjorde resp. Fmk 8,727,174 och Fmk 8,880,522, 

hvadan alltså värdet af handelsomsättningen emellan Sverige och Finland under 

år 1889, synnerligast i fråga om importen, men äfven, ehuru i mindre grad, 

i fråga om exporten, öfverstiger motsvarande värden under det nästföregående 

året. 

I afseende å importen från Sverige visar sig år 1889 en delvis rätt märkbar 

ökniüg under rubrikerna bomull, brandsprutor, böcker, sill, frö, gummi, 

råa hudar, maskiner af jern eller stål, smältstycken, stångjern, jernvägsskenor. 

förteut jern eller stålplåt, cement och rågmjöl, under det att deremot ett motsatt 

förhållande kan konstateras under rubrikerna konjak, viner, fartyg, jernmalm, 

elektrotekniska maskiner och spik. 

Hvad åter beträffar exporten till Sverige under år 1889, visa rubrikerna 

hornboskap, lax, råa hudar, ägg, tjära, master och sågtimmer, hafre och rågmjöl 

någon ökning, men kan i motsats dertill minskning spåras under rubrikerna 

svin, fartyg, skogsfogel, renkött, smör och omalen råg. 

I fråga om Norges handelsomsättning med Finland under år 1889, steg 

importen från förstnämnda land derunder till ett sammanlagdt värde af Fmk 

770,647 emot Fmk 413,585 under år 1888, samt exporten från Finland till 

samma land till Fmk 28,186 emot Fmk 149,000 under år 1888. Af införselsbeloppet 

faller cirka 768,000 Fmk på fiskvaror, deribland för 1,873,526 

kg. sill 655,734 Fmk och för 250,025 kg. sey 112,511 Fmk; motsvarande 

belopp under nästföregående år uppgingo deremot endast till resp. 304,475 och 

86,168 Fmk eller för fiskvarorna tillhopa till cirka 395,000 Fmk. Utförseln 

till Norge under året består nästan uteslutande af 1,213 hl. tjära till värde 

af cirka 12,130 Fmk samt af 1 segelfartyg till värde af 16,000 Fmk, medan 

under år 1888 till samma land från Finland exporterades 5 segelfartyg till 

värde af 149,400 Fmk. 

* Afd. I, se sid. 161.

686 

Jemföravde förteckning öfver den hufvudsakliga importen från Sverige till 

Finland, under åren 1889 och 1888.

687

688

689 

Jemfòrande förteckning öfver den hufvudsakliga exporten från Finland till 

Sverige under åren 1889 och 1888. 


San Juan (Portorico). 

690 

(Årsberättelse för 1888.)* 

M. Björnstjerna. 

Enligt officiella uppgifter utgjorde införseln till ön i värde 1473 mill. 

och utförseln 12 mill. doll. Tillökningen i exportsiffran härrör närmast af den 

ovanligt rika kaffeskörden jemte större skeppning af boskap, hudar och salt. 

Af socker gingo ~/3 till Förenta staterna, af kaffe var Cuba den största afnämaren 

med '/ . Tobak gaf på grund af ogynsam väderlek blott half skörd 

mot år 1887 och qvaliteten var likaledes sämre. 

Frakterna voro till Förenta staterna för socker 22 à 25 cents pr 100 

pounds och 2'5 0 à 3 doll. pr 110 gäll. melass, till England 35 à 40 BII. 

pr ton socker och 40 à 60 sh. pr ton kaffe. Kaffetraden upprätthålles hufvudsakligen 

af tyska och franska reguliera ångare. 

* Inkom för sent för att inflyta i förra årgången. 

W. H. Latimer.

Madrid. 

691 


Det råder stor oro bland importörerna af svenska och norska varor med 

anledning af ovissheten om dessa varor skola komma att åtnjuta samma förmåner 

i tullförhållande som andra nationers, och det skulle utan tvifvel vara 

till stor skada för de Förenade rikenas export på Spanien, om den blefve mindre 

gynnad i traktatshänseende än andra industriidkande länders. 

Jag skall i denna berättelse framhålla de vigtigaste artiklar, som i detta 

hänseende blifva berörda. 

Trä. Som bekant är skilnaden i tull på gynnade och icke gynnade nationers 

trälast vid import till Spanien p:tas 0T5 pr kbm. eller p:tas 3'50 pr 

S:t Ptbg.-std. Detta belopp kan synas obetydligt i förhållande till varans värde 

i medeltal, men så är dock icke förhållandet, emedan man måste taga i betraktande, 

att vid uppköp af trälast det icke är fråga om mindre än hundratals 

std. på en gång och tusentals om året, hvarigenom den nämnda differensen 

blir af betydenhet, synnerligast som konkurrensen i den spanska marknaden är 

drifven till det yttersta med Finland. 

På den tid Ryssland icke hade någon handelstraktat med Spanien, föredrogo 

härvarande importörer endast för den skilnad, som då existerade i tull, svensk 

last framför motsvarande finsk till för öfrigt samma f. o. b. priser. Skulle nu 

de Förenade rikena icke komma i samma kategori som Eyssland, blefve förhållandet 

omvändt. 

Här bör bemärkas, att finskt virke säljes billigare än svenskt f. o. b. Så 

t. ex. begärdes från Sverige (Sundsvall) år 1889 för 3"X9" furu sågfallande 

qvaliteter, maskinsågadt virke, £ 8 15 sh. à £ 9 5 sh. pr std, under det 

att finskt motsvarande virke såldes till £ 8 à £ 8 10 sh. f. o. b., således 

med en prisskilnad af 10 à 15 sh. pr std. 

Förutsatt att de Förenade rikenas traktat med Spanien upphör och att 

Eyssland behåller sin eller ingår en ny, som bestämmer lägre tull för finskt 

virke, blir den omedelbara följden, att det senare föredrages för det förra tillföljd 

af lägre pris genom lägre tull. Och äfven om de Förenade rikena sedan 

skulle blifva likstälda med Ryssland, är det icke troligt att hvad som förlorats 

skulle kunna återvinnas, emedan våra importörer, sedan de med en i ögonen 

tallande fördel köpt finskt virke och fått smak på detta, utan tvifvel skola 

fortsätta dermed, så mycket mera som finskt virke anses mera qvistfritt och för 

den skull bättre än det svenska. Endast en stor materiel fördel skulle kunna 

skaffa det, svenska virket samma afsättning, som det hittills haft. 

Ofvanstående gäller svenskt och finskt maskinsågadt virke. I Finland produceras 

s. k. »bondplank» eller handsågadt virke. Detta betingade år 1889 för 

3" x 9" furu ett pris af £ 6 15 sh. à £ 7 5 sh. pr std, således £ 2 billigare 

än svenskt maskinsågadt virke. 

Denna skilnad är naturligtvis stor och detta så mycket mera, som det 

finska har den fördelen, att det framför det svenska har 80 à 90 % i längder 

af 14 fot engelskt mått, hvilka längder här på de flesta ställen, undantagandes

692 

hamnarna på den spanska nordkusten, föredragas framför sågfallande längder och 

gjort sig så gällande, att vid försäljniugars uppgörande priset numera ofta bestämmes 

efter reducerad tolft 3" X 9" XI4", äfven om frågan är om maskinsågadt 

virke. Orsaken hvarför det finska handsågade, virket endast uppnår ett jemförelsevis 

lågt pris är, att likasom Finland är det enda land, som producerar 

detta virke, är Spanien det enda, der det finner marknad och hvarest det måste 

afsättas oftast under samma år som det sågats, emedan det vid öfvervintring 

förlorar i qvalitet och dermed i värde. 

Enär prisskilnaden här redan är betydlig, så skulle en eventuel förhöjning 

i tullen betyda mindre, men jag har likväl icke velat underlåta omnämna detta 

slags virke, då man möjligtvis på grund af ofvan berörda säregna förhällande 

vid dess produktion och afsättning skulle kunna draga den slutsatsen, att finskt 

virke, oaktadt Ryssland under lång tid icke hade handelstraktat med Spanien, 

i oförminskad qvantitet importerades till Spanien och att man således icke behöfde 

frukta, att importen af svenskt virke skulle minskas, om detta komme i 

samma ställning som det finska förut varit uti. Detta skulle vara en felaktig 

uppfattning, då Finland ikke har någon konkurrent i sagda slags virke, under 

det att Sverige i det finska maskinsågade virket har en mycket stark sådan, 

hvars produktion redan är så betydlig, att den årligen skulle kunna fylla Spaniens 

behof fyradubbelt. 

Körande den verkan handelstraktatens eventuella uppsägning skulle hafva 

på den norska virkesimporten till Spanien anser jag den vara af mindre betydelse, 

emedan °/10 af Norges träexport på Spanien bestå af hyflade bräder, 

i hvilken vara konkurrens blott förekommer från Sverige. 

Verkningen skulle endast blifva känbar, om hyfladt virke pålades högre 

tull än sågadt eller hugget virke. 

I sammanhang med andra trävaror vill jag oninänma: 

Byggnadssnickeri. Genom traktatens uppsägning eller upphörande skulle 

det helt enkelt blifva omöjligt att införa dessa varor i Spanien, ty tullen blefve 

antagligen p:tas 18'75 pr 100 kg. i st. f. p:tas 2 pr kbm., hvilket vore det 

samma som importförbud. Det har visserligen visat sig, att mycket obetydligt 

af byggnadssnickeri har införts till Spanien från de Förenade rikena, men detta 

har sin grund deri, att agenterna icke hafva teknisk underbyggnad, ty det är 

nödvändigt att lämpa modellerna efter de på platsen gängse, och fordras sålunda 

fullständiga ritningar, hvilka icke torde kunna uppgöras annat än af en dertill 

van person, efter de mått, som lemnas af arkitekterna eller byggmästarne. I 

Frankrike och England har snickeriet blifvit en kurant vara, som med vissa 

vanliga modeller endast varierar i måtten, och således behöfvas icke några ritningar. 

Snickerivaror synas dock kunna blifva en importartikel i Spanien af temlig 

betydenhet. Jag har nämligen i dessa dagar lyckats få antaget, för en 

större spansk jernrägsbyggnad, snickeri uppgående tiil cirka 450,000 p:tas från 

en svensk fabrik, och det finnes ännu flera dylika jernvägsarbeten under byggnad, 

hvilket jag hade äran framhålla i min förra årsberättelse. Det är också 

högst troligt att, då början är gjord med en jernvägsbyggnad, de andra komma 

att följa exemplet, ty dels kan ett bättre och solidare arbete utföras vid de 

Förenade rikenas väl ordnade fabriker än här, der sådana af endast mindre 

betydenhet finnas, dels äro priserna från våra fabriker betydligt lägre än hvad 

de inhemska (spanska) fabrikerna kunna åstadkomma. 

Jag har beräknat, att till de återstående jernvägsbyggnaderna under arbete 

komma att åtgå för cirka 1 / mill. p:tas byggnadssnickeri.

693 

Härigenom blefve vårt snickeri kändt i vida kretsar och skulle säkert 

mana till beställningar för privata byggnader. Denna artikel är så mycket mera 

af betydenhet, som deri ingå icke allenast råvaror, utan i ännu högre grad 

arbete och förädling, hvilket förhåller sig till råvarans värde ungefär som 2'/2 

till 1. 

Jern i form af stångjern torde möjligen i mindre grad åverkas af högre 

tull, ty det svenska jernet är redan nu så mycket högre i pris än det spanska, 

att ett par p:tas pr 100 kg. mera i tull än den nuvarande visserligen skulle 

minska importen, och det förhållande står ännu qvar, att å landsbygden, der 

smederna äro mindre skickliga i sitt yrke, det är nära nog nödvändigt att använda 

det lätt arbetade svenska jernet, ty Spanien med sin föga utvecklade 

industri har ringa användning för detta jern för fiuare ändamål. 

Stål i form af borrstål, grufredskap och ståltrådslinor, i hvilka former den 

hufvudsakligaste importen torde ske, har redan nu så svår konkurrens att utstå 

från de stora industriländerna, att äfven den minsta förhöjning i tull skulle 

tillintetgöra denna marknad, och det vore skada om denna skulle behöfva uppgifvas 

efter så mycket arbete och kostnader, som redan derpå blifvit nedlagda 

och hvarmed början gjordes genom det officiella deltagandet från Sveriges sida 

i härvarande grufutställning år 1883, till följd hvaraf ganska många bruk och 

enskilda personer i Sverige slogo sig på denna marknad och nedlade dryga kostnader 

och arbete på densamma. 

Åkerbruksredskap komma icke att beröras af en uppsägning af traktaten, 

ty antagligen blefve tullen 1 p:ta i st. f. 95 centimer pr 100 kg. 

Denna vara tror jag skall gå en mycket god marknad till mötes i Spanien, 

ty redan nu hafva »aradas suecoss, svenska plogar, ett godt namn i vida kretsar 

i detta land. 

Klippfisk. Om handelstraktaten icke förnyas med Spanien, antages, enligt 

hvad jag erfarit af importörer af denna vara, den norska fiskhandeln och dermed 

den norska sjöfarten på Spanien komma att lida ett betydligt afbräck på 

grund af konkurrensen med Frankrike, för så vidt detta land förnyar sin traktat 

med Spanien. Den franska fisken konkurrerar redan nu skarpt med den norska 

varan genom franska regeringens protektion medelst de stora exportpremierna, 

och skulle den norska fisken belastas med högre tull än den franska, så skulle 

häraf en betydlig reduktion i konsumtionen af den norska fisken blifva en följd, 

ty som bekant är det just på grund af sin prisbillighet som den norska varan 

finner så betydlig afsättning. Den norska fisken är redan belagd med så stora 

utgifter för dess beredning och export från Norge, att den ieke kan tåla vid 

ytterligare bördor, om den skall kunna konkurrera med den franska labrador-, 

newfoundlands- och islandsfisken. 

A. F. Abrahamson.

Riga den 21 aug. 1890. 

694 

Sedan jag numera erhållit del ntaf den af börskomitén i Keval afgifna 

berättelse rörande komiténs verksamhet under år 1889, hvilken berättelse nyligen 

blifVit från trycket utgifven och innehåller bland annat det af nämnda 

komité afgifna yttrande rörande densamma tillstäldt förslag till förändrad redaktion 

m. in. af den ryska tulltariffen, har jag äran härhos öfverlemna redogörelse 

för nämnda yttrande samt öfversättning i de delar deraf som kunna vara af 

intresse för de Förenade rikenas handel och sjöfart. 

C. Aug. Titz. 

Af börskomitén i Reval afgifvet yttrande rörande uppgjordt 

förslag till rysk tulltariff. 

Komitén anser sig till en början böra redogöra för de synpunkter, hvilka efter 

dess åsigt vid en revision af tulltariffen böra göra sig gällande, och anför i 

sådant hänseende. 

1. Det för närvarande sedan åratal i Ryssland gällande skyddstullsystemet, 

hvilket i det nu framlagda förslaget till ny tulltariff ansetts böra ytterligare 

skärpas, synes komitén icke vara den tullpolitik, som lämpar sig att på något 

sätt befordra landets ekonomiska framåtskridande. Komitén vill visserligen icke 

i allmänhet uttala sig mot en rysk skyddstullpolitik, men förmenar att denna 

skyddstull icke bör skrufvas så i höjden, att den i verkligheten motsvarar en 

prohibitivtull och derigenom gör konkurrensen mellan utländska varor och ryska 

på den ryska marknaden helt enkelt omöjlig. 

Rysslands industri har under de sista årtiondena nått en ytterst glädjande 

lyftning och befinner sig redan för närvarande i flera riktningar uti ett stadium 

af utveckling, så att dess framtid synes fullt betryggad. Ett bevis härpå lemnar 

den aktningsbjudande plats som Ryssland i alltjemt stigande grad i afseende å 

sina industrialster intagit å de senaste verldsutställningarna. Det låter sig icke 

förneka att detta resultat i första rummet är att tillskrifva den sorgfälliga omvårdnad 

staten oaflåtligen egnar den inhemska industrien i synnerhet genom införandet 

af skyddstullar. Men ifrågasättas kan det huruvida icke redan den 

tidpunkt inträffat, då skäl må vara för handen att icke vidare förhöja dessa 

tullar, hvilka af största delen af den inhemska befolkningen kännas såsom en 

tryckande indirekt skatt, enär den åt industriidkarne genom skyddstullarne 

skapade rikedom i de flesta fall uppstått på bekostnad af öfriga samhällslager, 

konsumenterna. Utan tullskydd torde visserligen Rysslands industri ännu i dag 

i allmänhet icke kunna ega bestånd, men vissa grenar deraf äro redan så 

starka och hafva i landets naturliga förhållanden en så säker grundval, att de 

icke hafva behof af en förhöjning i nuvarande tullsatser, utan i statskassans 

och de talrika konsumenternas intresse snarare en nedsättning vore önskvärd.

695 

De frän år till år alltjemt stigande prisen å lefnadsmedel och förbrukningsföremål 

af alla slag, hvilka ofta nått en för de lägre folkklasserna oerhörd höjd, 

torde enligt komiténs åsigt, hvad beträffar industrialster, hvilka till största delen 

dock äro afsedda att fylla det ryska folkets dagliga behof, endast genom en 

småningom inträdande förminskning i skyddstullen kunna nedtryckas. Visserligen 

synas de ryska industriidkarne ännu föga benägna att redan nu vilja afstå från 

ett starkt tullskydd, hvarvid de under de sista åren blifvit vana. Åtminstone 

kan man sluta dertill af de många ansökningar, som från industriidkare inom 

olika yrken ingått till finansdepartementet om ytterligare höjning af tullsatserna. 

Men en sådan förhöjning är slutligen äfven från industriens eget intresse icke 

önskvärd, ty hon kommer aldrig att kunna blifva verkligen stark och sjelfständig, 

om hon för sin fortvaro städse tager statens hjelp i anspråk och icke söker att 

af egen kraft arbeta sig fram. 

Är det också verkligen alltid endast en hög skydstull, som förmår åstadkomma 

en industris blomstring? Knappast! Den ryska tullagstiftningens 

historia visar tydligt, att härvid ännu många andra faktorer måste tagas i betraktande. 

Redan före utförandet af den äfven nuvarande tullagstiftning grundläggande 

tariffen af år 1868 har i Ryssland ett öfvermåttan strängt tullskyddssystem 

under grefve Canerins bekanta finansförvaltning varit rådande men icke 

förmått att uppamma en verkligt lefnadskraftig industri. En af de svåraste kriser 

vidare, som den ryska industrien på senare tider haft att genomgå, inträffade 

i början på detta decennium, oaktadt kort tid förut, år 1877, tullens erläggande 

i guld och 1881 införandet af 10 procents tilläggstull, således högst väsentliga 

förhöjningar af införselstullarne egt rum. Men de då alltjemt känbara verkningarna 

af det rysk-turkiska kriget, af missväxten år 1880 och dermed i samband 

stående ogynsamma kommersiela förhållanden alstrade en affärsstockning, 

hvilken många industriidkare oaktadt de höga tullarne icke voro vuxna utan 

sågo sig nödsakade att antingen helt och hållet inställa eller ock betydligt inskränka 

sin rörelse. Äfven för närvarande saknas slutligen icke exempel på, 

att en hög importtull icke är den enda faktor för att i hvarje riktning skydda 

en inhemsk industri eller för att betrygga afsättningen af dess produkter inom 

landet. Sådant visar sig t. ex. vid den sedan flera år tillbaka vid Svarta hafvet 

(i Novorossisk) uppståndna cementfabrikationen. Man skulle dock kunnat tro 

att den ryska cementtillverkningen, tack vare den proportionsvis höga skyddstullen 

af 13'/j kop. i papper pro pud, bort vara tillräckligt skyddad mot utländsk 

konkurrens; och likväl har det hittills icke lyckats att från ryska marknaden 

utestänga konkurrensen af utländsk cement, tvärtom införes just på senaste 

tiden utländsk cement i icke obetydliga qvantiteter till sydryska hamnar. Men 

grunden till att utländsk cement oaktadt den höga skyddstullen kan med framgång 

i Ryssland täfla med rysk vara, torde framför allt vara att söka deri, att 

först och främst hela anläggningskostnaden för tillverkningen i Ryssland kommer 

att stå mycket dyrare än i utlandet, enär alla maskiner och apparater måste 

förskrifvas från utlandet och äro belagda med höga införselstullar. "Vidare måste 

hänsyn tagas dertill, att den sydryska cementtillverkningen, oaktadt närbelägenheten 

af dervarande stenkolslager, måste betala ryska kol likaså dyrt, som de 

för de sydryska hamnarna med hög tull belagda utländska stenkolen, hvadan 

bränslematerialet för den utländska industrien icke är på långt när så dyrt. 

Slutligen må man icke heller förbise den omständigheten att importen till Ryssland 

till följd af de höga importtullarne öfver hufvud gått starkt tillbaka samt 

att de många ångfartyg, hvilka måste gå till de södra hamnarne för att utföra 

rysk spanmål till utlandet, i saknad af andra importfrakter dit föra cement till 

ytterst låga frakter, under det att kustfartsfrakterna i Svarta hafvet äro vida

696 

högre. Under så ogynsamtna förhållanden är följaktligen äfven en hög skyddstull 

icke istånd att ens trygga afsättningen af ryska produkter inom landet. 

Men det finnes än vidare ett skäl som föranleder komitén att i allmänhet 

uttala sig mot en vidare förhöjning af de redan höga skyddstullarne. Komitén 

har att iakttaga intressena för en stad som framför allt är handels- men icke 

industristad. Under det att industrien genom en hög skyddstull kan komma 

att i viss mån blomstra, om också icke att tillväxa i styrka, så blir handeln 

dock alltid derunder lidande; och likväl synes billigheten fordra att handeln 

finner samma hänsyn som industrien. 

2. I den ryska industriens och handelns intresse vore det önskvärdt att 

med anledning af nu förestående granskning af tulltariffen vigt lades derpå att 

tullagstiftningen må erhålla en stabilare karakter än hittills. Ingenting skadar 

handeln och industrien så mycket som ovissheten. Industrien måste kunna 

räkna på ett under en följd af år pågående lugnt, af tulltariffen opåverkadt 

arbete för att kunna träffa sina anstalter och göra sina beräkningar. Förändringar 

i tulltariffen borde icke, såsom för närvarande ofta sker, komma öfverraskande 

för industriidkare och handlande, utan borde noga förberedas på det 

att handel och industri må kunna inrätta sig derefter. Detta gäller vid så väl 

nedsättningar som förhöjningar i tariffen. Om nämligen en industriidkare vet att 

tariffen under eD bestämd följd af år kommer att ega bestånd men derefter 

nedsättning deri till visst belopp att inträda, kan han inrätta sig derefter och 

använda det honom gifna anstånd att förenkla sin produktion, motsvarande den 

nedsatta tariffen, vare sig genom anskaffande af bättre maskiner eller införande 

af billigare arbetsmetoder. Likaså är han i stånd att förbereda sig, derest en 

förhöjning i tullen å de från utlandet införskrifna råämnen är att förvänta. 

Denna grundsats har hittills endast tillämpats med afseende å tullen å jern, 

hvilken jemlikt nådig befallning blifver oförändrad till år 1898; alla öfriga 

tullförändringar hafva alldeles oförberedt blifvit anbefalda. Att slutligen äfven 

konsumenterna under sådana förhållanden blifva uppskörtade af industriidkare, 

hvilka taga tullförändringarna till förevändning, är ett förhållande som icke låter 

sig förneka. 

ö. Hvad angår sjelfva redaktionen af tarifferna är dervid att iakttaga att desamma 

må affattas så tydligt och klart som möjligt till undvikande, så vidt möjligt 

är, af afsigtliga eller oaisigtliga tarifföfverträdelser, hvilka endast medföra straff och 

tidspillan. Börskomitén måste medgifva att det framlagda förslaget till redaktion 

fördelaktigt utmärker sig framför nuvarande redaktion. Det är sjelfklart att 

alla de under årens lopp af tulldepartementet träffade resolutioner, som ännu 

ega gällande kraft, i den nya redaktionen böra iakttagas. 

Slutligen och ehuru detta icke står i direkt samband med en revision af 

tulltariffen anser komitén sig böra begagna tillfället att äfven påpeka i huru 

hög grad det skulle ligga i handelns och rörelsens intresse, om en förenkling 

af de vid förtullniog af varor nu föreskrifna många tidsödande formaliteter och 

manipulationer kunde ega rum. Snabbheten i varuutbytet är för närvarande 

mer än någonsin ett nödvändigt vilkor för handelns liflighet. Äfven Rysslands 

handelsförbindelser med utlandet skulle helt visst genom en sådan förenkling 

komma att vinna och blifva lifligare. 

Efter dessa allmänna betraktelser öfvergår börskomitén till en redogörelse 

för några af de punkter, i hvilka förändringar föreslagits, samt yttrar dervid

697 

följande i afseende å nedannäninda varuslag, af hvilka införsel från de Förenade 

rikena eger rum: 

Sill. 

Tullen på sill är föreslagen att höjas från 27 till 50 kop. pr pud för 

att skydda det inhemska sillfisket vid Wolga och Kaspiska hafvet. Börskomitén 

uttalar sig mot denna förhöjning oeh föreslår bibehållandet af den gamla tullsatsen. 

En förhöjning skulle för hela norra och vostra Ryssland medföra ett 

orimligt fördyrande af ett utaf de vigtigaste och sundaste födoämnen, på hvilka 

den fattigaste delen af befolkningen är anvisad. Fisket på ryska Östersjökusten 

kan icke fylla befolkningens behof af detta födoämne och är man således 

anvisad på införseln från utlandet. Komme en tullförhöjning till stånd, blefve 

den sydryska sillen i hela norra delen af riket, till följd af den dyra transporten 

och det ofantliga afstånd, den har att föras från produktions- till konsumtionsorten, 

sannolikt fördyrad med hela skilnaden i tull d. v. s. 23 kop. i guld 

pr pud, utan att i afseende å qvalitet, beredning och varaktighet motsvara vanlig 

norsk sill. Förhållandet mellan den del af befolkningen, som kan hafva en 

fordel af denna tullförhöjning och den stora massan deraf, som lider en betydlig 

förlust, är mycket ojemnt. Wolgasillens naturliga afsättningsområde är hela södra 

Eyssland ungefär till Moskwa och der har den ingen konkurrens med utländsk 

sill att uthärda, hvilket framgår deraf att någon sill från utlandet icke införes 

till de sydryska hamnarna. 

Timmermans- och tunnbindarearbeten. 

En förhöjning från 6 till 35 kop. i guld pr pud, således med nästan 600 

procent, är för dessa arbeten föreslagen. Hittills voro med bergolja och sprit 

utförda och åter inkommande fat fria från tull. För framtiden skola dylika 

fat, då de åter införas, erlägga full tull. Det är icke lätt att inse på hvad 

skäl en dylik skärpt åtgärd må rättfärdigas. De fat, hvilka utföras med bergolja 

och i synnerhet sprit, äro antingen af ryskt ursprung — och detta är till 

största delen fallet — eller hafva, der de importerats, redan en gång betalt den 

tull, hvarmed tunnbindarearbeten äro belagda. Om det hittills icke lyckats tullförvaltningen 

att hindra missbruk vid återtransporten af sådana ryska fat, kan 

detta blott gifva en anledning att skärpa kontrollåtgärderna men icke föranleda 

till deras beläggande med en införselstull. En införselstull på föremål, som notoriskt 

härstamma från Ryssland, synes absurd. Att de inhemska tunnbinderiernas 

intressen skulle fordra denna tull, såsom i förslaget förmenas, låter sig icke 

förklara. Följden af nämnda åtgärd, hvilken inom kort tid måste vid hvarje 

gränsöfvergång hafva belagt faten med en så hög tull, som ingalunda står i 

rimligt förhållande till fatens värde, kan endast utöfva den verkan att dessa 

transporter hjelpa sig utan fat oeh betjena sig af motsvarande andra inrättningar 

skepps- och jernvägscisterner. Första följden deraf blir den att tunnbinderierna 

förlora sin indrägtigaste inkomstkälla, fabrikationen af spritfat. Men 

ännu skadligare kommer inverkan på sjelfva spritindustrien att blifva. Denna 

industri befinner sig icke i samma lyckliga belägenhet som den ryska petroleumindustrien, 

hvilken arbetar för efterfrågan, som den pä långt när ej förmår 

tillfredsställa. Spritindustrien står genom potatisodlingen i närmaste samband 

ined jordbruket. Det af naturen så sparsamt utrustade Estland har ju potatisodlingen 

att tacka för sin relativt höga ekonomiska och finansiela blomstring. 

Den för Rysslands statshushållning öfvermåttan vigtiga spritindustrien, som ej

698 

utan export kan ega bestånd, lider mycket under konkurrensen på världsmarknaden. 

Bet ofantliga anbudet står gent emot en långsam, men alltjemt sjunkande 

efterfrågan. Hvilken ofantlig betydelse denna industri och exporten af sprit 

har för Ryssland, har af finansförvaltningen genom gång efter annan upprepade 

utförselspremier erkänts. En hög tull på spritfat hotar denna af staten skyddade 

industri med en ny mycket farlig kris. Börskomitén hemställer derför att från 

Byssland med sprit utförda fat må såsom hittills kunna tullfritt införas. 

Maskiner och redskap för jordbrukets behof. 

Enligt det framlagda förslaget skulle denna rubrik helt och hållet utgå 

och de derunder hörande varuslag hädanefter förtullas såsom andra slags maskiner 

med rub. 140 i guld pr pud, d. v. 8. tullafgiften skulle komma att fördubblas. 

Denna orimliga förhöjning i tullen motiveras dermed, att äfven i andra länders 

tulltariffer någon skilnad icke lärer göras mellan maskiner för jordbrukets behof 

och andra slags maskiner, att införseln af förstnämnda slags maskiner till Byssland, 

oaktadt de senaste tullförhöjningarna, icke i nämnvärd mån varit i aftagande, 

att endast de utländska fabrikernes agenter och kontor haft direkt fördel af 

denna import och att den i tillväxt varande inhemska maskinproduktionen genom 

en högre tullsats skulle sättas i stånd, att fylla landets behof af jordbruksmaskiner. 

Här anförda skäl torde dock möta tungt vägande betänkligheter. 

Framför allt torde den uppdragna jemförelsen med motsvarande utländska 

bestämmelser icke hålla stånd. Om i Tysklands, Österrikes, Frankrikes och 

Englands tulltariffer någon skilnad till förmån för jordbruksmaskiner icke förefinnes, 

torde detta väl vara deraf beroende, att jordbruket derstädes befinner sig 

i en högre grad af utveckling än i Ryssland och så mycket mindre är i behof 

af skydd frän statens sida, som ock dervarande storartadt utvecklade maskinindustri 

är i stånd att fylla landets behof af dylika maskiner och till och med 

frambringar sådana öfver behofvet. Annorlunda är förhållandet i Ryssland. 

Detta land, som mer än något annat land i Europa är anvisade på jordbruket, 

står dock i afseende å dess rationela skötsel efter alla andra stater och behöfver 

i sådan riktning en ovanlig lyftning. Men för att sköta jorden på rationelare 

sätt och bedrifva jordbruket intensivare fordras i första rummet ett så utsträckt 

användande af jordbruksmaskiner som möjligt. Om i sådant hänseende och 

under de senaste åren säkerligen mycket redan uträttats, så återstår dock för 

framtiden ännu mera att göra. Rysslands ofantliga behof af jordbruksmaskiner, 

som naturligtvis med hvarje år tillväxer, är den ryska maskinindustrien, som 

knappast befinner sig i de första stadierna af sin utveckling, icke i stånd att 

tillfredsställa, hvadan man är anvisad på införsel från utlandet. En förhöjning 

af tullen på landtbruksmaskiner skulle åtminstone under de första åren blifva 

ett svårt slag för det ryska jordbruket, och om för staten fråga kan uppstå 

hvilken sida af det ekonomiska lifvet har större anspråk på gynnande af sin 

utveckling och på skydd, landtbruket eller maskinindustrien, så kan i Ryssland 

intet tvifvel derom uppstå, att icke svaret kommer att lyda till jordbrukets förmån. 

På grund häraf kan börskomitén icke tillstyrka den föreslagna förhöjningen 

i tullen dera, utan hemställer att åtminstone nuvarande tullaats af 70 

kop. pr pud måtte bibehållas. 

Sjö- och flodfartyg. 

Tullsatsen å sjö- och flodfartyg i helt tillstånd, deruti inbegripna mudderverk 

och flytande kranar, skall bibehållas oförändrad. Börskomitén föreslår en

699 

nedsättning till det före senaste tullförhöjning den 19 november 1887 faststälda 

belopp. Klagan föres deröfver med rätta att den ryska handelsflottan ännu är 

Så föga utvecklad och att derigenom en lönande förtjenst, på hvilken den ryska 

kustbefolkningen kunde hafva anspråk, kommer utländingen till godo. I Rysslands 

ofantliga utförsel och införsel deltaga endast 10 % ryska fartyg, men 90 % 

utländska fartyg. Det är uppenbart hvad för en stor förtjenst derigenom för 

landet går förlorad. Ett talande bevis härpå lemnar den rysk-engelska handeln, 

som för England är en afgjord passivhandel, ty exporten till England öfverstiger 

betydligt importen derifrän. Ändock har England deraf ingen faktisk skada, 

ty det låter sig bevisa att England till fullo utjemnar skilnaden mellan ut- och 

införseln i dess handelsförbindelser med Ryssland genom den vinst som engelska 

rederier hemta genom fraktfarten å de till Ryssland bestämda eller derifrån 

exporterade varor. Hufvudskälet dertill att den ryska handelsflottan änuu befinner 

sig i sin linda måste, oafsedt de tyngande bestämmelser, som i afseende 

på ryska handelsfartygs bemanning äro att iakttaga, framför allt sökas deri, att 

någon fullt leveransgild rysk skeppsindustri icke finnes och inköp af i utlandet 

byggda fartyg genom den nuvarande höga tullen nästan oniöj liggöres. Sedan en 

tull lades på fartyg år 1882 har den ryska skeppsbyggnadsindu^trien icke gjort 

några framsteg och det är föga antagligt att sådant i trots af den höga tullen 

inom den närmaste framtiden kommer att inträffa. Det synes derföre knappast 

rättfärdigadt att genom en föreslagen hög tullsats på konstlad väg uppamma en 

blott en ringa del af befolkningen till godo kommande industri, på samma gång 

som skapandet af en nationel handelsflotta, hvilken skulle inbringa landet en 

vida större förtjenst och fördel, på längre tid blefve omöjliggjord. 

Nürnberg den 27 augusti 1890. 


På grund deraf, att tillförlitliga uppgifter öfver de olika näringsgrenarne 

äro synnerligen svåra att erhålla och sent åtkomliga, har jag först nu kunnat 

sammanfatta min berättelse. 

Fabrikationen af blyertspennor. Om äfVen en ökad qvantitet omsattes mot 

näst föregående år, så kunde det dock icke konstateras, att varornas värde stod 

i förhållande till omsättningen. Exporthandelns tendens var riktad på billig 

vara och om äfven en liten del bättre vara kom med, så kunde den blott med 

uppoffringar forceras, hufvudsakligen af den orsak, att många länder genom 

enorma tullar snart sagdt afstänga sina afsättningsgebiet. Härutinnan stå Förenta 

Staterna i främsta rummet, på samma gång detta land till otroligt låga 

priser utbjuder sina egna fabrikat på den europeiska kontinenten, dertill tvingadt 

genom en sig ständigt stegrande öfverproduktion. Amerika öfversvämmar äfven 

de främmande marknaderna med blyertspennor med den allra minsta vinst. 

Den japanska marknaden är nästan förlorad för den europeiska blyertspennhandeln. 

I Mexiko och Centralamerika, i Vestindien och Kanada är den 

äfven så godt som utträugd och kan blott med användande af stora kostnader 

delvis ännu hälla sig uppe. Den ostindiska marknaden, sedan flera år bekant 

för sina dåliga priser, har ännu mera tryckts af de amerikanska fabrikanterna, 

så att Nürnbergerindustrien äfven på detta håll snart nog torde blifva tvungen 

att uppgifva fältet. Australien, de afrikanska och engelska kolonierna samt

700 

Sydamerika förbruka alla det billiga amerikanska fabrikatet och blott med uppbjudande 

af all energi kan ännu den engelska marknaden upprätthållas. 

Tennfolier. Affärerna i denna bransch ledo så till vida under ogynsamma 

förhållanden som förbrukningen af spegelbeläggningsfolier detta år förminskades 

till hälften. Grunden härtill var den omständigheten, att den sedan århundraden 

tillbaka brakliga oeh bepröfvade qvicksilfverbeläggniDgen, som ställer sig något 

dyrare än den så kallade silfverbeläggningen, blef alldeles uppgifven af flere 

glasexportörer i Fürth och den senare metoden i stället uti större skala införd, 

men kommer hela glasaffären att lida på grund af dennas otillförlitlighet. 

Om man icke återgår till det gamla sättet — qvicksilfver med tennfolier —, 

så är att befara, det spegelglasaffiiren, hvaraf aå många haft sin regelbundna 

förtjenst, går fullständigt förlorad för Nürnberg och Fürth. 

Gravyr- och prägüngmnstalterna. Hos en af de förnämsta blef på anmälan 

af svensk myndighet en massa skåde- och leksaksmynt, efterapande svenska 

myntsorter, beslagtagen och mot firman rättslig undersökning inledd, hvilken 

ännu icke i sista instans är afgjord, hvad bestämmelserna för Bayern angår. 

Elektroteknik. Hela denna industris allmänt gynsamma läge fann uttryck 

uti det snabbt tilltagande införandet af elektriskt ljus på alla områden af handels- 

och industriel verksamhet. Likaså fann detsamma användning vid hamnanläggningar, 

bangårdar och dylikt. Äfven uppförandet af elektriska centralanläggningar 

är i stigande utveckling och lofvar att under de kommande åren 

ytterligare tilltaga. 

Priserna å nästan alla rämaterialier för denna industri stego betydligt under 

året, blott för kopparn, som här vid lag kommer mest till användning, blefvo de 

efter lång tid åter en gång normala. 

Arbetslönerna följde den allmänt stigande tendensen, ehuru på samma gång 

10 timmars arbetstid med få undantag infördes. 

Granit- och syenitindustrien. Stenhuggerierna, som arbeta trappsteg, pelare, 

kantstenar samt trottoirsten, taga sitt material från Fichtelgebirge, likaså stensliperierna, 

hvilka dock äfven använda en del svensk och Lausitzer-granit. 

Affärerna gingo öfverallt tillfredsställande. På senare tiden har det från Sverige 

levererade materialet till polerade arbeten gjort det inhemska betydlig konkurrens, 

hvarför man allmänt önskar en passande införseltull å bearbetad sten från 

Sverige. 

Trävaruhandeln var större än under föregående år och inköpspriserna 

stälde sig genom den högt uppdrifna byggnadsspekulationen ofta ända till 20 % 

högre än under 1888. 

Handeln med fatträ ökades äfven något och de uppnådda priserna voro 

tillfredsställande. Det från Österrike-Ungern införda träet drager en tull af 

mk 100'00 för bottendelar och mk 20'00 för stafträ pr 10,000 kg., ehuru de 

förstnämnda äro klufna med yxa på samma sätt som de senare. 

Humleproduktionen år 1889 var till följd af de ytterst gynsamma väderleksförhållandena 

icke blott inom mitt distrikt utan äfven i alla humleodlande 

trakter af Tyskland så ovanligt stor, att priserna sjönko nästan till tänkbart 

lägsta nivå. Under oktober månad såldes brukbar humle till och med till 

15—20 mk pr 50 kg., ett pris, som ej inbragte producenterna ens hälften af 

deras hafda odliDgskostnader. Bättre qvaliteter noterades upp till cirka 45 mk 

och de finaste märkena, såsom Spalter och Hollidau mellan 80 och 120 mk 

pr 50 kg. 

Med anledning af dessa ovanligt billiga priser jemte den omständigheten, 

att humlen af denna årgång var af genomgående frisk oeh vacker beskaffenhet, 

beslöto sig England och Amerika för att uppträda som köpare af tysk humle

701 

och gjorde detta efter hand i så stor skala, att icke allenast all exporthumle 

upprymdes pä den tyska marknaden utau äfven till och med en prisstegring 

af mellan 150—200 % kunde fastställas mot slutet af säsongen eller i april 

detta år för sådan vara. For finare sorter gingo priserna ungefär 20 à 30 % 

uppåt. 

Genom de omfattande exportaffärerna uppstod äfven en betydlig omsättning 

af den fina varan för det inhemska behofvet, de tyska och säkerligen äfven en 

god del af de utländska bryggerierna anskaffade temligen stora förråd af 1889 

års humle och nu, då 1890 års skürd står för dörren, är al! fjolårsvara nästan 

fullständigt uppköpt från härvarande lager. 

Säsongen 1889 —1890 var för humlehandeln blott derigenom af nytta att 

de låga priserna möjliggjorde en så betydande afsättning till England och 

Amerika. Vid höga priser deremot hade affärerna på dessa länder blott med 

svårighet kunnat utveckla sig, i hvilket fall en stor del af skörden hade blifvit 

liggande osåld hos producenterna såsom handeisen var 1888. 

Den sammanlagda utförseln af tysk humle torde ej vara för högt upptagen 

med 300,000 etr., under det att hela Tysklands humleafkastning uppskattas till 

cirka 645,000 ctr. 

Humleproducenternas läge är onekligen fortfarande i allmänhet dystert och 

man har alltjemt blott ett önskningsmål, det, att humleodlingen i landtmannens 

eget intresse måtte inskränkas. Vinner i Amerika den föreslagna förhöjningen 

af tullen å humle stadfästelse, kommer afsättningen af bayersk humle till Förenta 

Staterna att förminskas i väsentlig grad. 

Nürnbergs ölbryggerier förbrukade under året tillsammans 278,119 hl. 

malt mot 258,302 hl. år 1888, sålunda uppnående en ökning af 19,800 hl. 

Jag tillåter mig här nedan meddela ytterligare några siffror till belysande af 

denna industris omfång här på platsen. 

Beräknar man, att på en hl. malt erhållas 210 1. öl, så skulle öltillverkningen 

uppgå till: 

Antalet arbetsinställelser inom olika branscher var under året mycket stort, 

inskränkte sig emellertid, så långt jag har mig bekant, till städerna, specielt 

Nürnberg och Fürth. Ändamålet var oftare ernående af kortare arbetstid, afskaffandet 

af arbete på ackord, högre betalning för öfvertimmarne. dessas fullkomliga 

upphörande eller upphäfvande af afsked, som gifvits enstaka ledare, än 

att tilltvinga sig högre aflöning. I hufvudsak uppnåddes de flesta af dessa 

sträfvanden, men genom de ofta upprepade strejkerna har förhållandet mellan 

arbetsgifvare å ena och arbetare a andra sidan blifvit mycket spändt. 

Bernhard Lang.

Guatemala den 30 maj 1890. 

702 


Ingen direkt handelsförbindelse har under året egt rum med de Förenade 

rikena. Det lilla som når oss af deras produkter hitsändes öfver Hamburg 

och Bremen. Öuskligt vore att direkta kommunikationer komme till stånd och 

framför allt att handelsagenter utsändes hit, i likhet med hvad som eger rum 

från handelshus i Frankrike, England och Tyskland, och att desamma representerade 

icke en affärsbransch, utan flere af dem som kunde komma i fråga 

från de nordiska länderna och som vore egnade att upptaga konkurrens med 

andra länder i Europa. Anmärkas bör emellertid att härvarande importörer 

sedan länge äro vana att erhålla 6 à 9 månaders kredit. Nordamerikanarne, 

som länge hållit på liqvid pr 3 månader, hafva måst beqväma sig till dubbla 

fristen. 

Hela införseln till Guatemala uppgick i värde till öfver 7'/,_, mill. pesos, 

hvari England ingick med öfver 1 1 /% mill. Frankrike, som exporterade hit 

för bortåt 1 mill. pesos, har härför hufvudsakligen att tacka den anknytning, 

som vanns genom utställningen förlidet år i Paris. 

Bland införselsartiklar, som kunna hafva intresse för de nordiska länderna, 

må nämnas åkerbruksredskap, tändstickor, jernvägsmateriel, stängseltråd och 

hvarjehanda jerumanufakturgods. 

Den ekonomiska ställningen i republiken har mycket förbättrats på grund 

af de högre prisen på kaffe. Plantagerna för såväl kaffe som socker hafva 

betydligt utvidgats och jordvärdet på samma gång stigit. Kommunikationsväsendet 

är stadt i gladjaude utveckling, ehuru ännu vigtiga jernvägslinier låta 

vänta på sig. 

Såsom afnämare af republikens kaffe intager Hamburg afgjordt första 

rummet. Emellertid synas affärsmännen i Sverige önska att träda i direkt 

förbindelse med härvarande kaffeexportörer, att döma af de många förfrågningar, 

som ingått till konsulatet om här verksamma affärshus i denna bransch. En 

förteckning å de förnämsta sådana meddelas derför: 

Plantageegare och exportörer: 

Salvador Urruela, 

M. Urruela & C:o, 

Leon Åvila. 

Koch, Hagmann & C:o, 

Eniilio Gouband, 

Antonio Carrera, 

Victor Mathen, 

Vandepulte & Meister, 

I. M. Samayoa, 

Bräma frères. 

I. I. Rodiigucz, 

Ignacio G. Saravia. 

Manuel Lisandro Barillas (Guatemalas president), 

hvilka alla äro bosatta i staden Guatemala. 

Ensamt exportörer: 

Schwartz & C:o, 

Juan Pierri, 

Grotewold & C:o, 

Hockmeyer & C:o, 

A. Zadik & C:o, 

Enriques Veutze, 

I. M. Ruiz & C:o, 

Francisco Sosa, 

Aguirre & C:o, 

Paul & C:o. 

K. V. Kleinscbmidt, 

A. Abrahamson,

Dessutom böra nämnas: 

703 

Urruela Hermanos & C:o i Amatitlan, 

Eduardo Viras i Antigua, 

Hockmeyer & Boy i Las Mercedes, 

B. de Sabla i San Pablo, 

I. Aparicio e hijo i Onezaltenango, 

Arsenio CeUier ?> » 

Nicolas Rigane » » 

Koch Hermanos & C:o » » 

Laeisz & C:o i Retalhulen, 

Gerhard Augener i San Felipe. 

Nu nämnda hus betinga sig rättighet att i förskott göra sig betalda med 

3 månaders vexel, sigt London, på halfva partiet. I hvarje fall bör priset 

stipuleras f. o. b. för att undvika misstag och olägenheter. Frakten pr Hamburger-ångare 

är för närvarande £ 3 i 3'10 pr ton om 2,240 S. 

Singapore den 5 juni 1890. 


S. Ascoli. 

Intet svenskt fartyg men 18 norska om 23,325 ton besökte distriktet. 

Svenska tändstickor rönte ökad efterfrågan och infördes deraf 7,784 kistor 

eller 2,000 kistor mera än året förut jemte det att härvarande lager betydligt 

reducerades. Priset var tillfredsställande hela året och synes vilja allt fortfarande 

hålla sig uppe. Den svenska varan föredrages vida framför den japanska, 

hvaraf införseln sjönk från 11,432 kistor år 1888 till 7,371 kistor år 

1889. Emellertid är det ingen utsigt att få det japanska fabrikatet ur marknaden, 

ty priset ställer sig vida lägre än för svenska tändstickor, nämligen 

22 à 30 oents pr gross mot 36 à 42 cents. 

Af svenskt jern infördes onikr. 75 toD, hvilket betingade doll. 4 à 4'4 0 

pr pikul; skotskt jern (Govan) har dock företräde hos allmänheten, enär det 

säljes 50 cents billigare; införseln deraf kan anslås till 2,500 ton. 

Under augusti månad besöktes vår plats af herr Gillis Bildt, agent för 

Sveriges Exportförening, och förde han med sig härifrån en samling verktyg 

och redskap af inhemsk tillverkning, hvilket möjligen kan leda till export hit 

af svenska artiklar. 

Svenskt stål infördes icke, så vidt jag har mig bekant. Tyskarne beherska 

fortfarande vår marknad, ehuru affärerna i denna artikel äro temligen obetydliga. 

För s /6 k 7 tums noterades doll. 4'25, för 3 /4 à \ l jt tums doll. 3'80. 

I svensk tjära var omsättningen ringa. Införseln utgjorde 200 barrels; 

priset vexlade mellan doll. 9 1 /, och 10/,- 

Någon direkt utförsel härifrån till de Förenade rikena är icke att anteckna.

Frakterna noterades: 

Till London med seglare: 

Med ångare: 

Fiume. 

704 

(Årsberättelse för 1889. 

J. R. Cuthbertson. 

Hamnen besöktes af 1 svenskt fartyg om 413 ton och 2 norska om 

2,207 ton. 

Den klena skörden i Ungern hade menligt inflytande på vår exportrörelse, 

hvilken hufvudsakligen omfattade trävaror på Frankrike, Algier och Tunis, 

mjöl på England och Brasilien, samt viu och sviskon. 

Hamnarbetena hafva skridit raskt framåt, 

A. F. Luppis. 

Innehåll: Akyab (sid. 655), Alger (sid. 650), Buenos Ayres (sid. 673), Fiume (sid. 

704), Guatemala (sid. 702), Helsingfors (sid. 685), La Valetta (sid. 656), Leipzig (sid. 672), 

Madrid (sid. 691), Neapel (sid. 668), Nürnberg (sid. 699), Rangoon (sid. 671), Riga (sid. 

694), San Juan (sid. 690), Shanghai (sid. 641), Singapore (sid. 703), Stettin (sid. 657).



Archangel den 20 Augusti 1890. 


De Forenede Rigers Skibsfart inden Distriktet var som fölger: 

II.* 



Optjent Bruttofragt var for svenske Fartöier ialt 55,100 Kr., for norske 

£76,250 Kr. 

Af Paamönstringer foretoges ved Generalkonsulatet 8, Afmönstringer 12. 

Import. 

Fra norsk Finmarken indförtes i russiske Kystfartöier: 

* Afd. I, se sid. 8. 


Specificeret Opgave 

over de til Konsulatdistriktet ankomne Skibe i Aaret 1889, russiske Kystfartöier fra norsk Finmarken ikke medregnede. 

(Toldbodens Opgaver.) 

706

707

708 

II. Til Onega, Surna, Soroka og Mesen indförtes i 33 Fartöier 

drægtige 1,962 Ton: 

Fra andre udenrigske Steder, hovedsagelig fra England, indförteB: 

I. Til Archangel: 

II. Til Onega, Soroka og Mesen: 

Export. 

Til Finmarken udförtes i russiske Kystfartöier:

709 

II. Fra Onega, Surna, Soroka, Kem og Mesen udförtes i 41 

Fartöier drægtige 1,939 Ton: 

Til andre udenrigske Steder udenfor Finmarken udförtes: 

I. Fra Archangel: 

II. Fra Onega: 

III. Fra Soroka: 

IV. Fra Kem: 

V. Fra Mesen:

710 

Efterstaaende Tabel udviser Distriktets samlede Trælastexport de sidste 

fem Aar: 

I ovenstaaende Tabel er tilkommet som nyt Exportsted for Trælast Kem. 

I tidligere Rapporter er indberettet om Sagbrugsvirksomhedens Gjenoptagelse 

paa dette Sted, der er beliggende paa omtrent samme Breddegrad som 

Uleåborg, og som vid Tòmmerauktionea vil komme til at konkurrere med sidstnævnte 

finländske By, da flödbare Va.=drag fra Skovtragterne paa Vandskillet 

före ned baade til Uleåborg og til Kem. 

Det ökonomiske Udbytte af Omsætningerne i 1889 er gjennemgaaende 

mindre tilfredsstillende, tildels endog flout. Handelshuset Gribanow & Fontains 

har afviklet sine Forretninger. Ligeledes har det ene af Onegas 2 Sagbrug 

indstillet sin Virksomhed.

711 

Nedenstaaende Tabel giver en Oversigt över Samhandelen mellem norsk 

Finmarken og Konsulatdistriktet de sidste fem Aar: 

Som det heraf vil sees, var Distriktets Udförsel af Kornvarer til norsk 

Finmarken i 1889 noget större end i de to nærmest foregaaende Aar, men 

overtraf Exporten i 1886 med hele 100,000 Pud og Exporten i 1885 endog 

med 150,000 Pud. Det synes derfor uden Grund, naar russiske Korrespondenter, 

der har besögt Finmarken, i Ruslands Presse udtale Frygt for, at Samhandelen 

mellem Guvernementet Arehangel og norsk Finmarken skal gaa tilbage 

og sidstnævnte Landsdel i stedse stigende Grad dække sit Behov for Kornvarer 

fra Bergen. — Til det samme Resultat kommer man ogsaa ved Betragtning 

af det fra Norge til Guvernementet Arehangel exporterede Kvantum Fiskevarer, 

der, uagtet det staar tilbage for 1888 Åars exceptionelt store Fiskeimport til 

Arehangel, dog udgjorde omtrent 810,000 Pud. 

Naar de nævnte russiske Aviskorrespondenter derhos tale om Finmarkens 

Tendents til at »frigjöre» sig for det russiske Mel, maa det ikke lades ud af 

Betragtning, at om nogen »Frigjörelse» — saaledes som dette Begreb opfattes 

fra det russiske protektionistiske Ståndpunkt — kan der ikke være Tale, aldenstund 

Markedets Overflyttelse til Bergen dog kun i andre Former ogsaa i 

Fremtiden vilde gjöre Finmarkens Befolkning afhængig af Udlandets Kornproduktion. 

Finmarkens Konsumptionsevne er overhovedet væsentlig afhængig af det 

opfiskede Kvantum Fiskevarer, og af disse ere Sommermaanedernes Fångst, der 

paa Grund af den fremskredne Aarstid ikke godt kan underkastes Törring, igjen 

bedst egnet til Afsætning paa Archangels Marked, hvor man i det Store taget 

kun spörger efter den saltede Vare uden Törring.

712 

Naturlovene synes saaledes at paabyde en Omsætning af Finmarkens Sommerfisk 

mod Melvarer fra Archangelsk, enten denne Omsætning skal foregaa 

yed direkte Tuskning eller ved Handelsstandens Mellemkomst. 

Skulde der komme en Tid, da Nordrusland ikke kunde paaregne en tilstrækkelig 

Import af Fiskevarer fra Norge, vilde Pomorernes Handelsflaade, der 

besörger denne Import, og som med en vis Selvfölelse omtales af alle Forfattere, 

der har behandlet det nordlige Ruslands Forhold, antagelig gaa tilbage, 

til Skade for Russerne, som i saa Fald i större Udstrsekning vilde kaste sig 

över selvstændigt Fiskeri med russiske Baade, hvilket i Tilfælde vilde kunne 

fremkalle ikke alene Konkurrence men ogsaa Konflikter med det norske Fiskeri 

i Grændsedistrikterne. 

I 1896 bliver det Hundrede Aar siden den direkte Tuskhandel mellem 

Finmarkens Almue og Pomorerne blev lovlig anerkjendt, og Resultatet af denne 

snart hundreaarige Samhandel ligger aabent for Alle, paa den ene Siden i Form 

af en ganske respektabel Kystflaade hos Russerne med dertil knyttet aarlig Export 

af cirka en halv Million Pud Kornvarer, og paa den anden Side, for Finmarkens 

Vedkommende, en fordelagtig Udnyttelse af denne Landsdels Sommerfiskeri. 

At ville rokke ved denne med de naturlige Forhold saa vel stemmende 

Ordning — ved f. Ex. at drive de russiske Fiskerier i Ishavet op til en saadan 

Höide, at Importen af Fisk fra Norge vilde blive överflödig —, vilde, selv 

om man forudsætter det muligt, neppe for noget af Grændselandene være forbundet 

med Fordele. 

At Norge, der raader över hele sin aabne Kysts samlede Fiskerbefolkning, 

for en stor Del övertager det med Vårens Opfiskning förbundne Arbeide, selv 

om denne Vare er beregnet for Rusland, synes lige saa naturligt som at den 

samme Vare ved Hjælp af de russiske Skibe, der först i Juni Maaned kunne 

slippe ud af Hvidehavet, tiltuskes for medbragte Indlandsprodukter og derpaa i de 

samme Fartöier föres tilbage til Hvidehavet, inden dettes Tilfrysning om Hösten. 

En mere gjennemgaaende Ændring af disse Forhold er egentlig kun tænkelig 

om Archangel engang i Fremtiden skulde komme i Jernbaneforbindelse med det 

Indre af Rusland, og let og billig Adgang til Videreforsendelse af Fiskevarer 

saaledes staa aaben hele Sommeren, uanseet Vandstandsforholdene i Dwinafloden. 

Under saadanne forbedrede Kommunikationsforhold kunde det visselig komme 

noder Overveielse, om ikke den norske Fiskehandel paa Archangel, der for 

Tiden udelukkende er Passivhandel, burde söge at antage en mere aktiv Karakter, 

for Exempel ved at organisere en regelmæssig Export af Fisk til Archangel 

i norske Dampskibe. Deraf vilde antagelig tillige fölge, at Exporten 

af Ruslands for Finmarken bestemte Indlandsprodukter ligeledes vilde övertages 

af disse norske Dampskibe. En saadan Udvikling af Forholdene vilde den russiske 

Styrelse ikke kunne forhindre saalænge Handelstraktaten af 1838 er 

gjældende; thi ifölge denne kan b.verken de norske Skibe eller de i dem værende 

Ladninger paalægges större Afgifter end Ruslands egne Skibe. 

Medens de förste Tilförsler af Fisk efter Navigationens Aabning ialmindelighed 

betales forholdsvis höit — 2 Rubel Pudet for Torsk, og derover —, 

Tar Vaaromsætningen i 1889 særdeles flau, idet der til en Begyndelse kun bödes 

8rb. 1"20 —1 - 40 pr Pud. Dette uheldige Forhold sögte sin Begrundelse paa 

den ene Side i Dwinaens lave Vandstand og den dermed forbundne ringe Efterspörgsel, 

dernæst i den Omstændighed, at betydelige Fiskepartier vare overliggende 

fra 1888, i hvilket Aar Importen, som tidligere nævnt, var usædvanlig stor. — 

Senere under Sommerens Löb fluktuerede Fiskepriserne noget, baade i op- og 

nedadgaaende Retning, indtil de fæstede sig ved de i Aarsrapportens förste Del 

införte Priser under Archangels Höstmarked.

713 

Rugmelspriserne i Archangel dreiede sig ved Skibsfartens Aabning om 78—82 

Kopek for Wolgamel og 84—86 Kopek for Wjatkamel; men disse Priser steg 

dog snart som Fölge af de truende Udsigter for Hösten i det sydlige Busland. 

I Midten af Juli var Prisen for Wolgamel Srb. 1'00 —1'10 og for Wjatkamel 

10 6—1"13. Havregryn betaltes paa denne Tid med Srb. 1'30—1'4 0, inedens denne 

Artikel ved Skibsfartens Aabning havde været betalt med Srb. 1'10 —1'20. 

Deune höie Pris paa Havregryn holdt sig hele Sommeren og Hösten, inedens 

derimod Melpriserne, som Fölge af Aarsudsigtens Bedring i det Indre af 

Busland, successivt faldt ned under en Bubel pr Pud og endte med en Pris af 

Srb. 8'25 pr 9 Puds Matte kontant, eller cirka 92 Kopek pr Pud. 

Værdien af de til Finmarken exporterede Varer ansættes til Srb. 545,039, 

deraf Kornvarer for Srb. 488,603. Af andre Varer er altsaa exporteret til 

Finmarken for omtrent 77,000 Rubel, eller nogetnær for den samme Sum som 

i 1888. Blandt disse bör særlig mærkes Kjöd (friskt, saltet og röget) for c:a 

17,000 Bubel, Smör c:a 10,500 Bubel, Birkenæver c:a 4,000 Bubel og Tougværk 

c:a 7,800 Bubel. Værdien af de til Finmarken udförte Træmaterialier 

opgives til kun 950 Bubel. Ovenstaaende Værdiansættelser ere dog, som ofte 

fremhævet, ikke fuldt paalidelige. 

Den murmanske Kyst og dens Fiskerier. 

Om Fiskerierne paa deu murmanske Kyst have Meddelelserne for Aaret 

1889 været mere end almindeligt sparsomme. Det vides dog, at ogsaa i dette 

Aar Fiskets sent indtrufne Begyndelse gav Foranledning til, at et större Antal 

russiske Baade i Vaarmaanederne sögte över til Norge, navnlig til Kiberg og Varda. 

Ifölge Opgave fra Archangels Toldbod skal ifjor være indfört bertil fra 

Murman forskjellige Fiskevarer til en Værdi af Srb. 118,319, hvoraf Saltfisk 

131,060 Pud og 3,656 Pud Törfisk, værdsat til resp. Srb. 103,035 og 2,681; 

Besten bestaaende af Läks for Srb. 2,780 og Torsketran Srb. 9,823. 

Til Östersöbavnene opgives Udförselen fra Murman at have været ialt 203,238 

Pud. Saaledes har den samlede Fångst paa Murman i 1889 udgjort omtrent 

340,000 Pud. 

Fra Kysten af Hvidehavet angives Tilförselen til Archangel af forskjellige 

Fiskevarer ifjor at have udgjort 180,205 Pud, værdsat til Srb. 198,462, hvoraf 

15,887 Pud Läks, Værdi Srb. 115,043. Besten hovedsagelig Sild. 

Ligeledes angives hidfört til Archangel fra Novaja Semlja ialt 2,562 Pud, 

nemlig 730 Pud Läks, 1,662 Pud Spæk og 170 Pud Viltskind og Huder til 

en samlet Værdi af Srb. 6,140. 

Paa den murmanske Dampskibslinie har der fra Norge og Murman til 

Archangel været befordret 9,869 Pud og fra Archangel til Norge og Murman 

21,201 Pud; Alt i Alt er saaledes befordret 31,070 Pud. 

Skibsfarten paa Archangel aabnedes i 1889 den 27 Mai ved Ankomsten 

af to russiske Fiskefartöier fra Vardö. Det förste udenlandske Skib, en dansk 

Skonnert, ankom den 28 Mai. 

Skibsfarten afsluttedes den 26 September med Afgang af et tydsk Dampskib. 

Under Fjoraaret udbetaltes Forskud til Skibere af Archangels Afladere 

efter fölgende Beregning: 10 £ = Srb. 88-00 (Mai—Juni); Srb. 90'00 (Juni- 

August); Srb. 87 - 00 (September). 

Samtidig faldt S:t Petersburger Börskurs successivt fra £ 10 = Srb. 98'6 4 

til £ 10 == Srb. 95.52. 

C. Falsen.

Genève den 22 augusti 1890. 

714 


De fredliga politiska förhållanden, som utmärkte redogörelseåret, gåfvo 

ökad trygghet och liflighet ät, Schweiz' handelsförbindelser med andra länder 

och dertill kom verldsexpositionen i Paris, hvilkeu högst fördelaktigt inverkade 

pä vår export, framför allt af bijouteriartiklar och alster af landets urtillverkning. 

Härmed följde också förbättring af arbetslönerna, hvilken under de rådande 

gynsamiua konjunkturerna med framgång genomdrefs af yrkessyndikaterna 

i olika industrigrenar. Fabrikanterna erhöllo emellertid ej påräknad ersättning 

i högre salupris och konkurreusen från England oeh Amerika gjorde sig ännu 

mera känbar än förut. Vinskörden var icke synnerligen rik, men qvaliteten 

anmärkningsvärd! god. Från flere ställen inrapporterades hagelskador och phylloxeran 

framfart. 

fortsätter sina härjningar utan att hittills bafva kunnat hejdas i sin 

Ur Schweiz handelsstatistik för 1889 kan nämnas införsel af jern i rått 

och förarbetadt tillstånd, i runda tal: maskiner 9'5 mill. fres, tack-och stångjern 

3'5 mill. samt jern vägsskenor 9'5 mill. fres. 

Havana. 


C. F. de Geer. 

Distriktet besöktes af 6 svenska fartyg om 2,340 ton, hvilka samtliga 

ankommo i barlast och afgingo med last. Af 151 norska fartyg om 63,214 

ton hitkommo 14 med last; flertalet (142) afgick härifrån med last. 

Handelsförhållandena förbättras alltjemt och ehuru sockerskörden på grund 

af ihållande torka icke blir så stor som man väntat, torde den dock uppgå till 

600,000 ton, hvilket i alla fall är en god uornialskörd. Prisen äro emellertid 

lägre än föregående år, i följd af den stora hvitbetsskörden i Europa. 

Från de Förenade rikena egde ingen direkt införsel rum. Af socker skeppades 

som vanligt det mesta på Nordamerika, dit äfven frukt, isynnerhet från 

Baracoa, går i mängd och hufvudsakligen i norska ångare. 

Om tobaksskörden ingå ogynsamma underrättelser, både i fråga om mängd 

och beskaffenhet. 

Edward Francke.

Konstantinopel den 14 juli 1890. 

715 


I härvarande hamn lastade 1 svenskt fartyg om 875 och lossade 3 norska 

om tills. 3,136 ton. Af distriktets vicekonsulsstationer har Kanea besökts af 

2 norska ångare om tills. 1,100 ton, som der lossat, och Saloniki af 1 om 

1.272 ton, hvilken ditförde en laddning ris från Rangoon. 

Autalet af de Förenade rikenas ångfartyg, som anlöpa Konstantinopel på 

väg till Svarta hafvet, har ökats under de tvenne sista åren, och kommer antagligen 

att uppvisa en ännu högre siffra under detta år, enär, enligt senaste 

underrättelser från Odessa, stark efterfrågan förefinnes i Novorossisk och i hamnarna 

vid Azowska sjön samt vid Donau efter fartyg att befrakta, isynnerhet 

för hösten. — Fraktprisen från Svartaliafshamnarna till England, Belgien och 

Holland äro nu £ 1. 1. 0 pr ton tallard. samt till Medelhafvet och Adriatiska 

hafvet fiancs 1'9 5 pr eharge. Från Nicolajeff betalas alltid något högre fraktpris. 

Det är att förmoda, att dessa pris komma att hålla sig aret ut. 

Under 1889 afinöitstrades en man från ett norskt ångfartyg. 

Sjukvård, hemsändning eller annat understöd har lemnats åt 12 svenska 

och norska nödstälde sjömän och andra de Förenade rikenas undersåtar. 

Tvänne sjöprotester och en sjöförklaring hafva afgifvits vid konsulatet. 

Oifieiella uppgifter hafva ännu icke publicerats rörande Turkiets import 

och export under det den 28 sistlidne februari ändade finansåret. Någon direkt 

import från de Förenade rikena torde för hvad Konstantinopels distrikt 

beträffar icke hafva egt rum. 

Willemstad. 


C. E. von Geijer. 

De Förenade rikenas skeppsfart på distriktet var under året ingen. Något 

i öfrigt anmärkningsvärdt har jag ej heller att omförmäla. Helsotillståndet på 

ön har varit fullt tillfredsställande. 

Leon V. Leyba.

Lübeck den 7 oktober 1890. 

716 


II.* 

Såsom tillägg till årsberättelsen för 1889 har jag äran meddela följande 

uppgifter öfver handels- och sjöfartsförhållandena i Kiel. 

Antalet och drägtigheten af dit ankomna fartyg var under de tre sista 

åren som följer: 

Seglare: 

Ångare: 

Vid ån Swentines utlopp i Kielerbugten ligger byn Neumühlen med den 

största vatten- och ångqvarn på det europeiska fastlandet. Den tillhör Baltische 

Mühlengesellschaft och kan på 2i timmar förmala 6,000 clr. hvete. Större 

fartyg om till och med 4 m. djupgående inlöpa i åmynningen ända till qvarnen. 

* Afdelniug I, se sid 17

717 

Antalet af de tyska och utländska fartyg, som under år 1889 inklarerade 

i Neumiihlen, uppgick till 488 seglare om 33,571 kbm. samt 78 ångare om 

94,390 kbm., tillsammans 566 fartyg om 127,961 kbm., och utklarerade 539 

seglare om 40,612 kbm. samt 87 ångare om 108,400 kbm., tillsammans 626 

om 149,014 kbm. Från Sverige ankommo 12 seglare om 990 kbm., men 

intet ångfartyg. Till svenska hamnar utklarerade 39 seglare om 4,183 kbm. 

samt 11 ångare om 9,798 kbm., tillsammans 50 fartyg, om 13,981 kbm. 

Från Norge anlände intet fartyg, men till norska hamnar utklarerade 5 seglare 

om 540 kbm. samt 12 ångare om 13,761 kbm. 

Sammanräknas för nästlidna år alla fartyg, som besökte både Kiel och 

Neumüblen, uppgick de ankomnas antal till 5.994 om 1,800,627 kbm., de afgångnas 

till 6,042 om 1,833,728 kbm. För år 1888 var de förras antal 

6,011 om 1,624,309 kbm. och de senares 6,134 om 1,651,855 kbm. 

Hvad drägtigheten beträffar, visar Kiels sjöfart en fortgående utveckling: 

På grund af storsjöfiskets tillbakagång under 1889 företer fartygens antal, 

jemfürdt med det nästföregående årets, en minskning af 5 %, hvaremot drägtigheten 

visar en förökning af 13'17 °„ samt den innehafvande lasten af 

11'65 %. Seglarnes antal utvisar en minskning af 14 1 /» %• ångarnes en 

ökning af 18 % . 

I ångbåtstrafiken mellan Kiel och Danmark, hvilken år 1888 företedde 

ett betydande tillbakagående, inträdde ånyo en vändning och ökades antalet 

fartyg med 11 %\ nettodrägtigheten med 10 % samt mängden af gods med 

19 %. Lastadt var under året i medeltal hvarje till Kiel ankommet och 

derifrån afgånget segelfartyg till 52'1 % af hela drägtigheten och hvarje ångare 

till 26-8 % mot resp. 53'1 % och 26'6 % under år 1888. 

För från svenska hamnar ankomna och till Sverige utklarerade segelfartyg 

var tillökningen i antal 54 %, i drägtighet 41 % samt i innehafvande last 

41 %. 

Kiels hamn var under hela vintern 1889 —1890 öppen och sjöfarten 

ingen enda dag afbruten genom ishinder. 

Den större affärsverksamheten var, såsom vanligt, inskränkt till trävaror, 

stenkol, spanmål och smör. 

Af trävaror infördes: 

Till följd af den stegrade byggnadsverksamheten så väl i Hamburg och 

Altona som i hela provinsen Schleswig-Holstein var omsättningen i trävaror

718 

ovanligt liflig. Äfven för skeppsvarfven skedde betydliga uppköp ocli var 

efterfrågan af hyflade bräder för provinsen Hannover starkare än vanligt. Först 

i december föranledde räntefotens stegring en allmän inskränkning i omsättningen 

och under innevarande år tyckes ett tillbakagående i byggnadsverksamheten 

hafva inträdt. 

Till följd af den starka industriella verksamheten i Kiel, arbetena vid 

Nord-Ostsee-Kanalen och de stora strejkrörelserna i Rheoprovinsen och Westfalen 

var importen af engelska stenkol äfven under nästlidna år i stigande och 

uppgick till 201,978,259 kg. 

mot 173,108,198 » för 1888 

och 139,871,946 » år 1887 

Af hela införseln under 1889 kommo 152,000 ton från Skotland, 38,000 

ton från England samt 9,000 ton från Wales; segelfartygens andel inskränkte 

sig till 3 %. Priserna voro fluktuerande och omöjliga att på förhand beräkna. 

För vanliga kol uppgick stegringen till 50 % och derutöfver. Vissa sorter 

stego ännu högre i pris och gälde detta isynnerhet om koks. Kolfrakterna 

varierade mellan 4'/4 och 8 sh. pr ton. Äfven den kejserliga marinförvaltningen, 

som eljest uteslutande begagnar westfaliska kol, måste till en del täcka 

sitt behof med eögelska. 

Tillförseln sjöledes af hvete, råg, korn, hafre, ärter och mjöl m. m. både 

från tyska och utländska hamnar uppgifves som följer: 

Under samma tid utfördes sjöledes: 

Då det föregående årets skörd snart upprymdes, var importen utifrån 

under de första sex månaderna af 1889 temligen betydlig; men sedermera blef 

marknaden flau intill årets slut. Spanmålspriserna voro fluktuerande. Hvete 

från 1888 såldes innan skörden till 155—170 rmk pr 1,000 kg., sedermera 

till 175—185 rmk; utsädesvara betingade 190—220 rmk. Råg från 1888 

omsattes till 160—170 rmk; ny till 150 — 180 rmk; utsädes till 180—210 

rmk. Korn för utfodring betaltet med 115 —140 rmk; utsädes med 160— 

170 rmk. Hafre betingade 150—175 rmk; utsädes 180 — 200 rmk; ärter 

för utfodring 140—160 rmk. 

För provinsens smörproduktion var året gynsammare än det nästföregående 

och visade priserna för vintersmör en förbättring af 15—18 rmk pr 50 kg. 

Bamt för sommarsmör af 8 rmk. Bondsmör förekommer numera sällan i han-

719 

deln. Klagan böres öfver att det schleswig-holsteinska mejerismöret på den 

engelska marknaden uttränges af dansk, svensk och fransk vara. Provinsens 

mejerier arbeta mest för konsumtionen inom Tyskland samt for de tropiska 

länderna. 

Noteringarna pr 50 kg. netto uppgifvas för de tre sista aren som följer: 

Importen af svenskt stång- och plåtjern var under de fem sista åren: 

Hela den utländska fiskimporten till Kiel pr jernväg och ångare uppgifves 

för år 1889 till ej mindre än 4,671.802 kg. mot 2,858,775 kg. för nästföregående 

år. Utom den svenska ångare, hvilken befinner sig i fast fart mellan 

Göteborg och Kiel, befraktades för sillrökningssäsongen — från november 

till februari — flera extra ångare af rökerierna. Den rökta fisken försändes, 

såsom bekant är, vanligen med posten i lådor om 5 kg. till alla delar af 

Tyskland och Österrike och är portot för en sådan låda 25—50 pf. 

Skeppsvarfven klagade öfver strejker, försenade leveranser af råmaterialier, 

förhöjda arbetslöner och brist på goda arbetare, bvarför resultaten af deras 

verksamhet ej voro fullt tillfredsställande. På »Kieler Schiffswerft», numera 

»Howaltswerke», färdigbyggdes 20 fartyg med en bruttodrägtighet af 7,982 ton, 

hvaribland 16 ångare om 7,566 ton brutto och 4,750 hästkrafter. Arbetarnes 

antal förökades från 737 till 934 och måste för denna förökning i arbetsstyrkan 

af ej fullt 200 man ej mindre än 1,555 nya arbetare antagas, emedan så många 

både äldre och nyantagne nedlade arbetet. Ehuru antalet arbetare vid det 

kejserliga örlogsvarfvet i Gaarden Ellerbek numera blifvit ökadt till omkring 

3,000, måste marinforvaltningen äfven taga de privata varfvens verksamhet i 

anspråk. Germaniavarfvet, hvilket sysselsätter omkring 900 arbetare och handtverkare, 

levererade under året bland annat 2 mudderångare för den kejserliga 

kanalkommissionen och 3 större segelskepp af jern för hamburger räkning. 

Under byggnad voro vid årets slut 2 pansarskepp, 1 kryssarkorvett och 1 

avisoångare för den kejserliga marinen samt 1 större och 5 mindre torpedofartyg 

för den ottomaniska regeringen. 

Varfsarbetarnes afiöning höjdes i allmänhet under aret, i många fall ända 

till 10 %. 

Äfven Kiels qvarnindustri, hvilken hufvudsakligen representeras af »Baltisehe 

Mühlengesellschaft» i Neumühlen och »Kieler Mühle», hade under året

720 

att kämpa med stora svårigheter. Då hveteskörden i Ryssland, Polen och 

östersjöprovinserna både till mängd och beskaffenhet utfallit under medelmåttan, 

måste en stor del af qvarnarnes behof förskrjfvas från hamnarna vid Svarta Hafvet, 

hvarigenom råvaran fördyrades. Ännu värre var, att den engelska marknaden 

öfversvämmades af nordamerikanskt mjöl, hvarigenom priserna ej blott i 

England, utan äfven i de andra nordiska länderna nedtrycktes. Baltische 

Mühlengesellschaft förmalde under affärsåret 1889—1890 52,239 ton hvete 

och 4,903 ton råg 

Dividenden var blott 3 % mot 4 1 /, % nästföregående år. Kieler Mühle 

deremot kunde utdela 6 % mot 9 % för 1888. 

Återkallandet genom den kejserliga förordningen den 22 april innevarande 

år af det sedan den 29 november 1887 bestående förbudet mot import af svin 

och fläsk från Danmark har visserligen äfven i Kiel blifvit helsadt med glädje; 

men man inser likväl, att den danska utförseln af både svin och fläsk hädanefter 

hufvudsakligen kommer att ske direkt till England samt att danskarne 

ämna så mycket som möjligt frigöra sig både från mellanhänderna i Kiel och 

exportslagterierna i Hamburg. En del af dessa hafva till och med blifvit förlagda 

till Danmark. 

Enligt officiella uppgifter var exporten af fläsksidor från Danmark till 

England 

Väl vore om man i Sverige i större mån kunde följa Danmarks exempel. 

Upphäfvandet af förbudet mot import af svin från Sverige väntas i Nordtyskland 

med otålighet. 

Förfrågningar inkomma tid efter annan från affärsmän i de Förenade 

rikena, hvilka önska öfvertaga leveranser till tyska regeringen af trävaror och 

sten i och för Nord-Ostsee-Kanalens byggnad; men bör härvid bemärkas, att 

nästan hela sträckan fördelad i lotter öfverlåtes åt entreprenörer och att endast 

några mindre stycken torde komma att byggas genom regeringens ingeniörer 

och byggmästare. 

Leonard Åkerblom. 

* 1 cwt = 50.80 kg.

London den 4 november 1890. 

721 


II.* 

Till fullständigande af de i senaste årsberättelse meddelade uppgifter 

rörande varuutbytet mellan Storbritannien och Irland samt Sverige och Norge 

under år 1889 tillåter jag mig härmed vördsamt öfversända ett sammandrag af 

uppgifter i nämnda hänseende, hemtade ur den af härvarande tullstyrelse offentliggjorda 

statistik. 

Importen från Sverige till Storbritannien och Irland har under år 1889 

utgjorts af nedan anförda varuslag med dervid angifna värden, hvarvid till jemförelse 

motsvarande uppgifter för närmast föregående fyra år likaledes angifvas. 

Trävaror af alla slag 

mot under 1888 

» » 1887 

» » 1886 

» » 1885 

Jern och stål alla slag 


» » 1887 

B » 1886 

» » 1885 

Smör 

mot under 1888. 

B » 1887 

» B 1886 

» B 1885 

Spanmål alla slag 


B » 1887 

» B 1886 

B B 1885 

Tändstickor 


B B 1887 

» B 1886 

B 

Papper och papp 

B 1885 


B » 1887 

B B 1886 

B B 1885 

* Afd. I, se sid. 305. 


722 

Le/vande boskap, hästar, nötboskap, far och svin 

mot änder 1888 

B » 1887 

» B 1886 

B » 1885 

Svinkött alla slag 


» » 1887 

B » 1886 

» » 1885 

Trämassa och lump 


» » 1887 

» » 1886 

B » 1885 

Fisk, färsk, rökt eller saltad 


B » 1887. 

B » 1886, 

B » 1885 

Vapen och delar deraf _. 


» » 1887 

» » 1886 

B B 1885 

Malm, jern- och mangan- m. m. 


B » 1887. 

» B 1886. 

B B 1885. 

Glasvaror alla slag 


B » 1887 

B B 1886 

B B 1885 

Oljekakor 


B » 1887. 

B » 1886. 

B B 1885. 

Hudar och skinn incl. sälmot 

under 1888. 

B B 1887. 

B B 1886. 

B B 1885. 

Explosivämnen ni. m. d. ... 


B B 1887—85

Granit, rå eller bearbetad . 


B » 1885. 

Koppar, oarbetad och skrot 


» » 1887 

B » 1886 

» » 1885. 

Ister 


B » 1887 

B » 1886 — 85 

Ost 


» » 1887. 

Trän . 


» » 1887. 

» » 188C. 

723 

Ägg - 


» » 1887. 

Färg- och gar/ämnen 

mot uuder 1888. 

» » 1887. 

» » 1886. 

» » 1885. 

Kött, nötboskaps-, färskt eller saltadt 

Frukt och bär, konserverade utan socker 


» B 1887. 

B B 1886. 

» » 1885. 

Ofriga varuartiklar, 

£ 1,500 

hvardera i importvärde understigande 


B B 1887. 

B B 1886. 

B B 1885. 

Värdet af exporten till Sverige äfvensom varuutbytets totalvärde har under 

ifrågavarande femårsperiod uppgått till:

1887 

1886 

1885 

724 

Såsom häraf framstår, har så väl importen från Sverige till Storbritannien 

och Irland, som varuutbytet i dess helhet mellan nämnda länder, under sistlidet 

år varit de till värdet största under senaste femårsperiod, — den förstanförda 

med öfver 1 million £ òfverstigande den under något af närmast föregående 

fyra år. 

Importen från Norge till Storbritannien och Irland har under år 1889 

utgjorts af nedan anförda varuslag med dervid angifna värden, hvarvid till 

jemförelse 

föras. 

motsvarande uppgifter för närmast föregående fyra år likaledes an 

Trävaror af alla slag 


B » 1887. 

» » 1886. 

» » 1885. 

Trämassa, lump och andra materialier för tillverkning af 

papper 


» » 1887. 

» » 1886. 

» » 1885. 

Fisk, färsk, rökt eller saltad 


» » 1887. 

» » 1886. 

B » 1885. 

Is 


» » 1887 

B » 1886 

» » 1885 

Trän, späck och spermaceti 


» B 1887 

» B 1886 

B » 1885 

Mjölk, preserverad 


» » 1887. 

» » 1886. 

B B 1885. 

Tändstickor 


B » 1887. 

» » 1886.

725 

Lefvande boskap, hästar, nötboskap och får 


» B 1887 

» » 1886 

» » 1885 

Jern, arbeten deraf, smidt och skrot 


» » 1887 

B » 1886 

» B 1885 

Papper och papp 


» » 1887 

» » 1886 

» » 1885 

Malm, koppar-, jern- och ej angifvet slag 


» » 1887 

» » 1886 

» B 1885 

Margarin 


B » 1887 

B B 1886, 

» B 1885 

Smör 

mot under 1888, 

B B 1887 

B » 1886. 

» B 1885. 

Sälskinn 


» B 1887, 

» » 1886, 

» B 1885, 

Sten, rå och bearbetad 


» B 1887 

B B 1886, 

B 

Hudar och skinn 

B 1885 


B » 1887. 

» B 1886. 

» » 1885. 

Jern- och kopparkis 


B » 1887.

Droger 

Guano 

Yllelump 


» » 1885 


» » 1887 

» » 1886 

» » 1885 


» » 1887 

» » 1886 

» » 1885 


» » 1887 

B » 1886 

» » 1885 

Kopparskrot 


» » 1887 

B » 1886 

B » 1885 

Kött, konserveradt annorled 


B » 1887 

B » 1886 

» » 1885 

Vildt 

Glasvaror 

Öl 

Oljekakor 


B » 1887 

» » 1886 

B B 1885 


B » 1887 

» » 1886 

B » 1885 


B B 1887 

B B 1886 

» B 1885 


B 8 1887 

» B 1886 

B B 1885 

726

Hvalfiskben 


» j> 1887 

» » 1886 

B » 1885 

Ben 


B » 1887 

B » 1886 

» » 1885 

727 

Òfriga varuartiklar, hvardera i värde understigande 


» B 1887 

» B 1886 

» B 1885 

Värdet af exporten till Norge, äfvensom varuutbytets totalvärde, har under 

ifrågavarande femårsperiod uppgått till: 

utvisande ett betydligt öfverskott under sistlidet år utöfver förhållandet under 

något af de fyra närmast föregående. 

Yokohama. 

C. Juhlin-Dannfelt. 

Hamnen besöktes tvänne gånger af 1 svenskt fartyg om 60 ton. Dessutom 

gick norske ångaren »Augusts (från Bergen) i månadsfart med kol från 

Nagasaki till Yokohama.

Odessa. 

728 



Triest. 




Rob. Wilkins. 


Bruttofrakten utgjorde för 


Norska fartyg:

729 

De med last ankomna svenska fartygen hitförde 10,801 lådor apelsiner 

och citroner samt 735 ton teakträ; de härifrån afgångna utförde 6,000 ekstäfver 

och 70 ekplankor. 

De med last till Triest ankomna norska fartygen hitförde 756,090 kg. 

rundfisk, 35,866 lådor apelsiner och citroner, 2,168 fat vin, 4,000 aäckar kaffe 

och 143 kolly div. varor; de härifrån med last afgångna norska fartygen utförde 

74,214 bräder och plankor, 30,569 läkten, 10,921 bjelkar, 170,410 

stäfver och 1,924 div. trävaror. 

Någon direkt hitförsel från Sverige förekom ej under loppet af året; några 

mindre partier stål och jern hitkommo via Hull, men det är svårt att angifva 

kvantiteterna, då högst sällan dessa stå antecknade som omlastade i Hull från- 

Sverige, utan som hitkommande från Hull. 

Från Norge direkt hitfördes med de 4 angifna norska 

ångfartygen rundfisk c:a kg. 756,090 

indirekt via Hull och Hamburg » » » 428,040 

5> från Venedig » » » 171,180 

tillsammans c:a kg. 1,355,310 

samt 205 tunnor sill och 203 tunnor trän, det hela i värde 

af c:» — - kr. 505,400 

mot kg. 1,210,196 rundfisk och 47 tunnor trän år 1888, 

värda » 425,500 

Till Sverige, via Hull och Hamburg, utfördes härifrån: till Stockholm 

kg. 12,718 torkad frukt, 12,295 lagerbärsblad, 7,618 mineralvatten, 3,977 

fenkol, 3,333 kryddor och säd, 2,816 gummi, 2,119 olivolja, 1,010 citronoch 

apelsinskal, 1,719 galläplen, 889 vin och likör, 656 lakrits, 374 insektspulver, 

428 diverse. 

Till Göteborg: kg. 10,000 bönor, 9,292 fenkol, 8,647 säd, 5,399 torkad 

frukt, 5,366 hampa, 4,997 gummi, 4,951 vin, 3,765 lagerbärsblad, 2,993 

olivolja, 2,276 apelsinskal, 2,137 mineralvatten, 620 kaffe, 576 insektspulver, 

407 papper, 152 svamp, 2,187 diverse. 

Till Malmö: kg. 3,425 torkad frukt, 1,920 lagerbärsblad, 1,802 fenkol, 

544 kaffe. 

Till Norrköping kg. 256 papper. 

Eller tillsammans till Sverige kg. 121,684, i värde kr. 72,630 

mot år 1888 » 98,359, » » 60,400 

Till Norge utfördes härifrån via Hull: till Kristiania kg. 14,469 torkad 

frukt, 3,108 lakrits, 1,677 gummi, 1,527 papper, 1,000 bönor, 696 lagerbärsblad, 

363 insektspulver, 156 kaffe, 775 diverse. 

Till Bergen kg. 1,083 lagerbärsblad, och till Trondhjem kg. 19,266 

torkad frukt. 

Eller tillsammans till Norge kg. 44,120, i värde kr. 21,735 

mot år 1888 » 65,811, » » 33,700 

J. C. Lindman.

Stuttgart i september 1890. 

730 


I den redogörelse Würtembergs handelakamrar afgifvit for handels- och 

industriförhållanden under år 1889 omnämnes bl. a. äfven arbetarerörelsen. 

Denna, som från det öfriga Tyskland och Belgien spridt sig äfven till Würtemberg, 

har likväl i sistnämnda land uppträdt i viss mån under mildare former, 

i det att arbetarne utan att förlora sina intressen ur sigte likväl hafva hållit 

sig oberörda af tomma förespeglingar och löften. Anspråken på förbättrade 

vilkor synas emellertid icke alltid stå i rimlig proportion till det arbete som 

levereras, hvarför arbetsgifvarne göra sitt bästa för att i sina resp. handteringar 

införa maskinkraft. 

Humle gaf endast två tredjedelar af normalskörd, men lemnade en mycket 

god vara. Skörden kan anslås till 100,000 qvintaler (à 50 kg.). Totalproduktionen 

i samtliga humleodlande länder uppgick till omkr. 2 mill. qvintaler, 

under det att konsumtionen endast kräfver 1'/, mill. qvintaler. Ett ganska 

betydande parti har derigenom stälts till spekulationens förfogande. Handelsträdgårdarne 

hafva som förut drifvit en utsträckt rörelse på Österrike, Schweiz 

och de nordiska länderna, dock hafva Sveriges och Norges ändrade tullförhållanden 

framkallat mycket bekymmer. 

Den våldsamma rörelsen på sockermarknaden är allmänt bekant och svåra 

följder hafva icke uteblifvit för raffinaderierna. 

Den kemiska industrien har haft ett godt år så väl genom utsträckt afsättning 

som lönande pris. 

Inom textilbranschen rådde mycken lifaktighet och prisen voro i allmänhet 

lönande. En allmän klagan råder öfver det afbräck, som detaljhandeln lider 

på grund af de alltjemt forcerade försäljningarna genom resande agenter. 

Metallindustriens uppsving fortfor och beställningarna voro mycket talrika, 

men omkostnaderna stego också betydligt. Så väl exporten som den inhemska 

konsumtionen visade ökade siffror. 

Pappersbruken hade att kämpa med tryckta pris, ehuru en viss fasthet 

utmärkte marknaden. 

Adolphe Federer. 

Veracruz den 20 augusti 1890. 


Härvarande hamn besöktes under året af 1 svenskt fartyg om 265 ton 

(bruttofrakt £ 325) och 15 norska om 5,246 ton. 

G. Mertens.

731 

Port Louis (Mauritius) den 31 maj 1890. 


Frän utrikes ort ankommo med last 3 svenska fartyg om 970 ton och i 

barlast 1 om 590 ton; alla afgingo till utrikes ort, de trenne förstnämnda med 

last af soeker, det sistnämnda i barlast. On besöktes dessutom af 3 norska 

fartyg (med last) om 1,146 ton. 

Frakterna under aret voro: till Europa 25 à 40 sh., Amerika 25 sh. à 

27 sh. 6 d., Australien 17 sh. 6 d. à 37 sh. 6 d., Nya Zeeland 30 sh. à 

42 sh. 6 d., Kap, ångare 32 sh. 6 d. à 37 sh. 6 d., seglare 22 sh. 6 d. à 

25 sh., allt pr ton och med 5 %, samt Bombay 4 à 13 annas pr bag (75 kg.) 

socker. 

Hela soekerutförseln uppgick 1888—89 till 132,172,988 kg. Öfriga väsentliga 

exportartiklar under redogörelseåret voro i runda tal: rom 3 l /3 mill. 1., 

vanilj 23,000 kg. och aloefiber 2 1 /, mill. kg. 

Importaffärerna visa fortfarande låga siffror, ehuru tecken till större lifaktighet 

icke saknas. 

Postförbindelsen har hittills upprätthållits af franska »Messageries maritimes», 

men kommer hädanefter att ega rum under britisk flagga, sedan kontrakt 

ingåtts med »British India steam navigation C:o.» 

Madras. 


Hamilton Stein. 

Intet vare sig svenskt eller norskt fartyg besökte distriktet. 

Hamilton. 


Intet svenskt, men 5 norska fartyg om 1,631 ton besökte distriktet. 

J. A. Conyers.

Aden. 

732 


Intet svenskt fartyg hitkom under året. 

Wellington. 


H. W. Vidal. 

Distriktet besöktes af 2 svenska fartyg om 1,451 ton och 8 norska om 

6,241 ton. 

Monrovia (Liberia). 


Distriktet besöktes under året af 2 norska fartyg om 537 ton, med last 

frän och till Norge. 

Handeln var temligen trög på grund af de låga pris, som voro gällande 

för våra produkter, hvarjemte kopporna svårt härjade bland de infödde och i 

hög grad hämmade förbindelsen med Europa. Liberiakaffe såldes till 8 d. pr 

eng. ©. Åtskilliga nya handelshus hafva har etablerat sig, bl. a. ett norskt, 

hvilket arbetar på införandet af norska produkter. Någon dylik verksamhet 

från svensk sida förmärkes icke. 

I presidentens budskap till lagstiftande församlingen den 31 dec. 1889 

föreslås erläggandet af införseltull å tobak (5 amer. cents pr "B) i guld i stället 

för hälften guld, hälften liberiskt mynt, hvilket sistnämnda (papper) alltid står 

50 % under pari och är föreslaget att helt och hållet indragas. 

EQ amerikansk firma söker koncession på jernvägar i Liberia. Inom den 

närmaste tiden hafva vi att vänta upprättandet af en amerikansk ångbåtslinie 

från Baltimore till vestkuaten af Afrika med anlöpande af liberiska hamnar 

hvar tredje månad. 

M. A. Aenmeij.

Bangkok den 12 juni 1890. 

733 


Distriktet besöktea af 4 svenska fartyg om 2,002 ton och 11 norska om 

8,005 ton. 

Exporten af ris uppgick till endast 300,000 ton, mot 440,000 ton året 

förut. Till Europa skeppades blott 70,000 ton. Nämnda minskning beror 

uteslutande på ogynsam väderlek, ty den för odling använda arealen växer beständigt. 

Importaffärerna visade mera lif, men också mycken osundhet, så att europeiska 

firmor ledo förluster till omkr. 50,000 £. Utan tvifvel dröjer det 

innan handeln återgår till sina normala förhållanden. 

Hela exportvärdet uppgår till omkr. 13 3 /4 mill. doll., importen till 9 1 /» 

mill. doll. 

Flere koncessioner å guld-, rubin- och kolbrytning hafva lemnats under 

året. Det förut omnämnda »Siarn gold ficld company» har icke ännu skördat 

de lysande resultat man väntat, men synes dock åtnjuta förtroende, då dess 

aktier stå 30 % öfver pari. 

Sveriges exportförenings utskickade, herr Bildt, har besökt oss och inhemtat 

upplysningar om härvarande handelsförhållanden. Det är att hoppas 

att det skall bära god frukt, ehuru den närmsta tiden, i anseende till talrika 

fallissement, lofvar föga. 

O. Weber. 

Papeiti (Tahiti). 


3 norska fartyg om tills. 2,059 ton besökte vår hamn. Enligt officiell 

källa uppgick utförseln härifrän till ett värde af omkr. 2'/2 mill. tyska mark. 

Priset i Europa på kopra stod i £ 13 pr ton, men har nu gått upp i £ 15. 

Hvarje prissänkning å denna artikel verkar direkt på kulturen, ty infödingarne 

äro i sådant fall strax benägna att låta allt arbete hvila. Detsamma gäller om 

bomullsodlingen, som gått mycket tillbaka, och socker produceras knappast 

mera, oaktadt skyddstullen. Den enda artikel, som visar god hållning, är 

perlemor; priset dera har stigit icke obetydligt. 

H. F. Jörss.

Belize (Britiska Honduras). 

734 


Af de Förenade rikenas fartyg ankommo i barlast till härvarande hamn 

9 sveiiBka om 3,281 ton och 23 norska om 7,979 ton. Alla afgingo med last. 

På grund af de höga prisen på logtvood har produktionen tilltagit och 

föres det mesta deraf till Goole och andra engelska hamnar i svenska och 

norska fartyg. Odlingen af bananer och andra tropiska växter och utförseln 

deraf till Förenta staterna har blifvit en vigtig näringsgren under de senare 

åren och representerar nästan samma värde som mahogni. 

Totalexporten från Britiska Honduras nådde under år 1888 en siffra af 

1,526,115 doll., importen uppgick till 1,479,048 doll. 

Port of Spain (Trinidad) den 21 juni 1890. 


A. Williamson. 

Hit ankommo i barlast 3 svenska fartyg om 867 ton och afgingo med 

last 2 om 644 ton. Bruttofrakt £ 1.004. 

Frakterna voro desamma som under året förut och många svenska och 

norska fartyg gingo i månadsbefraktning häremellan och Barbados. 

Socker lemnade endast medelmåttig, kaffe deremot rik skörd. Kokosnötter 

gingo i mängd till England, mest i svenska och norska fartyg. 

Christian Schöner.

Smyrna den 18 april 1890. 

735 


De Förenade rikenas skeppsfart var här representerad af 6 norska ångare 

om 5,550 ton, hvilka alla ankommo med last. 

Införseln af jern, liksom metaller i allmänhet, var jemförelsevis obetydlig, 

i det att importörerna framför allt sökte att realisera redan befintliga lager och 

ogerna betalade de högre pris, som voro gällande under året. Slutligen ingifna 

order voro derför mindre än annars, t. ex. i fråga om byggnadsjern från Belgien. 

Frakterna hafva nu gått ned och man väntar af svensk tillverkning 120 

ton nailrods och 160 ton stångjem. Saluprisen äro, alla omkostnader betalda, 

pr qvintal: stångjern ordinärt 65 piaster, svenskt 82, nailrods ord. 62, svenska 87. 

Provinsen Smyma är hufvudsakligen ett åkerbrukande land, men detta 

oaktadt befinner sig jordbruket på en ytterst låg ståndpunkt på grund af regeringens 

oefterrättlighet och i synnerhet det fördömliga tiondeväsendet. Bonden 

plöjer och sår, men när grödan står färdig, får han icke berga hvad som kostat 

honom så mycken svett och möda, förrän skatteindrifvaren synat hans fält och 

bestämt hvad han sjelf å styrelsens vägnar har att fordra. Vanligen låter tiondeupptagaren 

vänta på sig en rundlig tid, under hvilken regn o. a. förstör skörden 

eller åtminstone så minskar dess beskaffenhet och värde att den stackars, 

odlaren ofta nog har intet för sitt arbete. Hela sädesfält kunna på detta sätt 

stå och ruttna ned. Ekonomisk ruin blir följden, i förening med en liknöjdhet 

och slapphet, hvilken är lika beklaglig som förklarlig. Bonden inskränker sig 

till odlingen af så liten åkerlapp som nätt och jemt kan lifnära honom, han 

sparar då åtminstone arbete och omkostnader, och under tiden ligga stora vidder 

af yppersta jord och vänta på ttt förnuftigt arbete och en förnuftig hushållning. 

Det kan icke annat Un förv&na att regeringen icke i sitt eget intresse skapar 

en annan sakernas ordning. 

F. W. Spiegelthal. 

Innehåll: Aden (sid. 732), Archangel (sid. 705), Bangkok (sid. 733), Belize (sid. 

734), Genève (sid. 714), Hamilton (sid. 731), Havana (sid. 714), Konstantinopel (sid. 715), 

London (sid. 721), Lübeck (sid. 716), Madras (sid. 731), Monrovia (sid. 732), Odessa (sid. 

728), Papeiti (sid. 733), Port Louis (sid. 731), Port af Spain (sid. 734), Smyrna (sid. 735), 

Stuttgart (sid. 730), Triest (sid. 728), Veracruz (sid. 730), Wellington (sid. 732), Willemstad 

(sid. 715), Yokohama (sid. 727).

Berättelser om handel och sjöfart år 1889 från de förenade rikenas ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?